Sveriges författarfond Den fotograf som har gjort en bok och denna finns på folk och skolbiblioteken kan få författarpenning, stipendier och understöd från författarfonden. Sedan år 1954 har staten åtagit sig att betala ersättning för biblioteksutlåningen. Biblioteksersättnigarna överförs till författarfonden. Från denna fond betalas sedan ut författar- och översättarpenning, stipendier, pensioner, understöd samt bidrag till särskilda ändamål. Stipendierna från författarfonden ges i huvudsak för publicerade verk istället för att stödja tilltänkta verk. Detta är en konsekvens av att författarfondens stipendier även är en form av ersättning. Fonden betalar också ut garanterad författarpenning, vilket inte som många tror är ett stipendium, utan är en garanterad minimiersättning för kvalitet och för att verken finns på biblioteken. För många författare, översättare, tecknare och fotografer har ersättningarna från författarfonden avgörande betydelse för deras verksamhet. Författarfondens verksamhet leds av en styrelse där upphovsmannaorganisationerna har majoritet. Författarpenning Den som har gjort en bok som finns på folk och skolbiblioteken kan få författarpenning. Den är en individuell ersättning baserad på biblioteksutlåningen. Ersättning ges även för nyttjande av referenslitteratur som är böcker man inte får ta med sig från biblioteket. För att få författarpenning måste en del kriterier vara uppfyllda. Enligt förordning om Sveriges författarfond måste det vara upphovsman till litterärt verk i original som skrivits på svenska eller skrivits av upphovsman stadigvarande bosatt i Sverige. För att som fotograf få författarpenning måste man vara stadigvarande bosatt i Sverige. Upphovsrätten måste gälla under utlåningsåret och antalet upphovsmän till verket får inte överstiga tre. Vad som sägs om litterärt verk gäller även litterärt verk som till väsentlig del består av fotografier eller teckningar. För att ersättning skall utgå måste utlåningen vara 2 000 lån. Vid höga utlåningssiffror avtrappas ersättningen i flera steg, med början vid 100 000 lån av originalverk.
För att fastställa upphovsman/män till ett verk använder författarfonden KB: s katalogisering i Nationalbiografin. KB utgår från uppgifterna på bokens titelsida. Det är alltså mycket viktigt att fotografens namn, som upphovsman till verket, finns på titelsidan. Det räcker alltså inte att fotografens namn finns vid bilderna eller i en bildförteckning eller i kolofon. Det är endast titelsidan som gäller. Om en fotograf och författare har gjort ett verk tillsammans och bara en av upphovsmännen står på titelsidan som huvudupphovsman finns en möjlighet att den som står på titelsidan delar författarpenningen med den andra upphovsmannen. Detta genom att skriva till Författarfonden. Är det två eller tre upphovsmän till ett verk delar de lika på en författarpenning. Är det fler än tre får ingen något. Författarpenningen är statistiskt beräknad. Den betalas ut till författare, översättare, tecknare och fotografer. Varje år genomför författarfonden stickprovsundersökningar av vilka verk som lånas ut på folk- och skolbiblioteken. Statistiska centralbyrån ansvarar för urvalet av de bibliotek som skall ingå i undersökningarna. För varje utvalt skolbibliotek samlas uppgifter in om vilka verk som varit utlånade vissa veckor under ett år. För folkbiblioteken görs ett urval av lånen under hela året. Insamling och registrering av uppgifterna från biblioteken samt kodning av stickproven utförs på fondkansliet. För kodningen har författarfonden, i en egen databas, lagrat ett omfattande lexikon över författarnamn, boktitlar och koder vilka för varje verk identifierar upphovsmannen respektive översättaren. En stor del av stickprovslånen kan därigenom kodas maskinellt. Bearbetningen av stickprovsuppgifterna sker året efter det att verken varit utlånade på biblioteken. Därefter fastställs varje enskild författares och översättares ersättning. Kostnaderna för att genomföra stickprovsundersökningarna tas av fondens medel. Beloppet som betalas ut för varje enskilt år baserar sig på antalet lån gånger ett öretal som fastställs av regeringen efter förhandling med upphovsmannaorganisationerna. Garanterad författarpenning Ersättningen för att verken finns och utlånas på folk och skolbibliotek kan också ges i form av en garanterad författarpenning. Den är avsedd förde som huvudsakligen är verksamma som författare av texter och/eller bilder. De får inte ha anställning, förordnande eller uppdrag som är mer än halv arbetstid. De skall på ett övertygande sätt, med hänsyn till både kvalitet och kvantitet, dokumenterat sin verksamhet. Normalt bör minst tio år ha förflutet från debuten. Minst 5-6 egna verk bör ha offentliggjorts. Verksamheten bör uppvisa en med hänsyn till verkens omfattning rimlig kontinuitet. Nivån på dessa normer har satts med hänsyn tagen till att ytterligare prövning av den
garanterade författarpenningen inte äger rum. En förutsättning för garantin måste därför vara, att den litterära verksamheten fått en sådan omfattning och stabilitet och att utövaren vunnit sådan erfarenhet inom sitt yrke att det framstår som rimligt att satsa på en garanti. Den garanterade ersättningen är en garanterad minimiersättning Den statistiskt beräknade författarpenningen ingår i denna så länge den inte överstiger garantibeloppet. Om den överstiger garantibeloppet beräknas den på samma sätt som den statistiskt beräknade penningen. Den garanterade författarpenningen kan ej tilldelas den som innehar statlig inkomstgaranti för konstnärer, ej heller till den som erhållit allmän pension eller annan typ av pension som grundas på tjänstgöring. Samtliga författarpenningar är skattepliktiga och mottagaren måste själv betala egenavgifterna. Fondens fria del De medel som återstår då författarpenningarna fördelats och kostnaderna för verksamheten betalats, kallas fondens fria del. Fondens fria del betraktas av många som en solidaritetsfond. Den används till stipendier, pensioner, understöd samt bidrag till särskilda ändamål som berör litterär verksamhet. Författarfondens styrelse fördelar medlen efter ansökan eller förslag. Stipendier För närvarande finns det 5-åriga, 2-åriga och 1-åriga att söka. För att kunna få ett stipendium fordras att den som söker är representerad i folkoch skolbibliotek med självständiga verk eller samlingsverk i egenskap av författare, översättare, fotograf eller tecknare. Man måste alltså ha debuterat för att kunna få stipendium och det är de utgivna verken som bedöms. När det gäller samlingsverk kan antalet upphovsmän till verket, när det gäller stipendierna, få överstiga de tre som är maxgräns när det gäller författarpenningen. Det är den sammantagna omfattningen och kvaliteten på de åberopande bidragen i samlingsverken som då bedöms. De verk som åberopas måste författarfonden kunna få in för bedömning. Kriterierna för att få stipendier är många samverkande. De viktigaste är produktion, kvalitet och behov. Det tas också hänsyn till debutår, hur länge man varit verksam, senast publicerade verk och motiveringen i ansökan. Stipendierna delas ut trappstegsvis. De första stipendierna efter debuten är som regel ettåriga arbetsstipendier. Det är svårt att få stipendium redan efter första boken men är den mycket bra så är det möjligt. Efter att en ny bok kommit ut kan man få ett nytt ettårigt arbetsstipendium på ett högre belopp eller ett tvåårigt arbetsstipendium.
För dessa stipendier fästes stor vikt vid den senaste boken. De tvååriga och ettåriga arbetsstipendierna är avsedda att ge en tids arbetsro. Dessa stipendier är skattefria. Efter flera år och böcker kan man få femåriga arbetsstipendier. För dessa stipendier krävs ännu högre kvalitet och konkurrensen om dessa långtidsstipendier är hård. De femåriga arbetsstipendierna ger en fast grundinkomst och är i första hand till för att ge möjlighet att kontinuerligt ägna sig åt yrket dessa år. Det är skattepliktigt som inkomst av tjänst och pensionsgrundande. Stipendierna utlyses till ansökan två gånger om året. Det går att söka flera alternativa stipendier samtidigt. De som får ett stipendium får även, om villkoren är uppfyllda, ut sin författarpenning Det finns många olika skäl till att en ansökan inte blir beviljad. Vid varje ansökningsomgång ställs den alltid i relation till de andra ansökningarna. Även om alla kriterierna uppfyllts, för att få ett stipendium, så finns det inte alltid utrymmen åt alla; någon måste då stå över. De som sökt tidigare men inte fått stipendium bör söka igen. I relation till det antal fotografer som gör bilder i böcker så är ansökningarna få. Därför uppmanas alla fotografer att söka. Beredningsutskottet Beredningsutskottet, BU, handlägger ansökningarna. I BU sitter ledamöter som representerar olika genrer (skön-, fack-, barn- och ungdomslitteratur samt fotografer och tecknare). BU läser alltid (minst) det senaste verket av de sökande. Det är en av flera metoder för att försöka åstadkomma en så rättvis fördelning som möjligt där många sökande återkommer år efter år. Vid beredningen av sökande som konkurrerar om långtidsstipendier, och garanterad författarpenning, läses hela författarskapet in, ibland av flera ledamöter. BU:s förslag diskuteras och beslutas i fondstyrelsen. Fondens övriga åtaganden Pension Pension kan tilldelas de som har låg eller ingen tjänstepension och vars produktion i bokform bedöms som tillräcklig både kvantitativt och kvalitativt. Ansökan om pension kan göras när som helst under året. Periodiska och tillfälliga bidrag Författare, översättare, tecknare och fotografer samt deras efterlevande, som befinner sig i långvariga ekonomiska svårigheter eller som råkat i tillfälligt ekonomiskt nödläge, kan erhålla periodiskt eller tillfälligt bidrag
ur fonden. Ansökan om periodiskt eller tillfälligt bidrag kan göras när som helst under året. Tillfälliga bidrag handhas av ett särskilt utskott inom fondstyrelsen. Tillfälliga bidrag är skattefria. Bidrag till särskilda litterära ändamål Ur författarfonden kan bidrag utgå till särskilda ändamål som berör litterär verksamhet. De används huvudsakliga till organisationsbidrag till fondstyrelsens upphovsmannaorganisationer. Biblioteksersättning Upphovsrättslagen säger att sedan ett exemplar av ett verk överlåtits, får det fritt spridas vidare. Detta betyder, att ett bibliotek som har köpt in en bok har rätt att låna ut den; författaren kan inte motsätta sig det och har ingen laglig rätt till ersättning. Sedan författarna i ett par decennier hävdat, att biblioteksutlåningen innebär ett utnyttjande som borde vara ersättningsgrundande, åtog sig staten genom riksdagsbeslut 1954 att lämna ersättning. Biblioteksersättningen konstruerades redan från början som ett visst öretal per boklån, vilket skulle överföras till en fond med en styrelse vars majoritet utsågs av upphovsmännens egna organisationer. Ersättningssystemet har efterhand byggts ut. Numera utgår ersättning för såväl hemlån som referensexemplar av både svenska originalverk och verk i svensk översättning. Ersättningen utgår under verkets hela upphovsrättsliga skyddstid, dvs. till och med sjuttionde året efter upphovsmannens/översättarens dödsår Reglerna för biblioteksersättningen och ersättningens belopp fastställdes tidigare ensidigt av staten. Sveriges Författarförbund, Föreningen Svenska Tecknare och Svenska Fotografers Förbund lyckades dock hösten 1985 träffa en överenskommelse med regeringen om en förhandlingsordning avseende biblioteksersättningens grundmultipel.