Nr 3 Augusti 2011 Årgång 62 Värmlandsföreningen i Stockholm Värmlandsföreningens Dag 21 maj 2011
Redaktören har ordet Vi har i år uppmärksammat att Arvika kan fira 100 år och Filipstad 400 år som stad. Något som också bör uppmärksammas, men kanske inte firas, är att det i år är 20 år sedan flottningen i Klarälven upphörde och epok därmed gick i graven. Alltsedan 1983 då den sista flottningen skedde i Ångermanälven har Trysil-Klarälven varit den enda älv där timmer flottats. Man vet att flottning förekommit i 400 år, men för 20 år sedan, vid midsommartid 1991, tog det slut. Ägaren Stora Skog hade då bestämt att flottningen skulle upphöra och att transporterna i stället skulle ske med lastbil och järnväg. Det har nu gått 20 år sedan den sista flottningen ägde rum i Klarälven och i dag finns bara minnen kvar av denna epok. Så sent som på 50-talet flottades cirka 15 millioner kubikmeter timmer på de svenska älvarna bara på ett år. Vid den här tiden i Värmland flottades flera miljoner stockar varje år. 1 500 man var säsongsanställda av Klarälvens flottningsförening. Den 1 juli 1966 arbetade totalt 5 705 med flottning i Sverige. 1991 hade antalet minskat till endast 74 med det norska arbetslaget inräknat. 83 000 kubikmeter flottades denna sista gång varav 5 000 var svenskt timmer. Från den nordligaste upplagringsplatsen i Norge ner till Skoghall flottades timret drygt 30 mil. Uppsvinget var under mitten av 1800-talet då sågverksindustrin blomstrade i vårt land. Då var flottningen det bästa och enda alternativet att få virket till sågverken. Från år 1880 stadgades en lag om att flottning skulle handhas av en flottningsförening. Därmed bildades också Klarälvens flottningsförening 1893. Samma förening upplöstes den 27 mars 1998 efter att Klarälven avlysts såsom allmän flottled den 27 november 1997. Källa: Bengt Klasson i Kvällsstunden Vi från Värmland Ordförande: Stig Nordfeldt Tel 08 640 98 27; 070-67 52 539 Vice ordförande: Gunnar Brickner Tel. 08 669 73 05 Sekreterare: Maja-Lisa Lindkvist-Ullström Tel. 08 716 67 30 Kassör: Veikko Enehage Tel. 0733 49 64 02 Researrangör: Helmy Friberg Tel 08 36 60 22; 070-78 97 433 Stug- och festkommitté: Per Jansson 08-550 88 153 Stig Nordfeldt 08-640 98 27 Gudrun Odelius 08-37 85 53 Erling Sundström 073-971 1192 Ingrid Thorén 08-37 08 64 Agneta Wahlund 08-550 88 153 Föreningens adress: Stig Nordfeldt Åsögatan 198 4 tr 116 32 Stockholm www.varmlandsforeningen.se Föreningens plusgiro: 15 80 11-7 Årsavgift: 2011 2012 Huvudmedlem 200:- 200:- Familjemedlem 100:- 100:- Ansvarig utgivare: Stig Nordfeldt Material till tidningen kan lämnas via E- post s.o.quist@telia.com eller med post Svartbäckens By 217, 136 59 Vendelsö. Manusstopp för nr 4 är den 30 oktober. 2
Filipstad 400 år Filipstads historia börjar i Kalhyttan. Platsen var redan på medeltiden centrum och marknadsplats för Vermlandsberg. Vid marknadsplatsen fanns förutom Färnebo kyrka, tingsplats och prästgård, någon form av skola och även avrättningsplats vid Galgkärret. På platsen har en minnessten rests med texten Här stod Fernebo kyrka intill 1611, då den flyttades till det nyanlagda Filipstad. Vid bäcken intill minnesstenen låg Kalhyttans masugn. Hyttan fanns med i Gustav Vasas jordebok från år 1540. Hyttan som flyttades till Filipstad las ner 1738 på grund av den stora brandrisk den utgjorde för Filipstads trähusbebyggelse. Den äldsta handling som finns bevarad är det privilegiebrev som Erik av Pommern gav den 16 april 1413. Järnmalmsbrytningen avsåg Nordmark och Persbergs gruvor. Men denna startade långt tidigare, åtminstone på 1300-talet. Den 6 april 1611 skrevs stadsprivilegierna för Filipstad under av Karl IX på Örebro slott. Staden fick sitt namn efter Karl IX yngste son, Karl Filip, som var hertig av Värmland. Stadens namn stavades första tiden Phillippistadh. Phillippi är det latinska namnet för Filip. Filipstad stavades förr en tid Philipstad, men även formen Filpesta förekom. I dag är man nog glad för att den formen försvann. Hertig Karl Filip till häst är Filipstads stadsvapen. Själv blev han bara 21 år gammal. Filipstad är Värmlands tredje äldsta stad, endast Karlstad och Kristinehamn är äldre. Ända sedan 1300-talet finns tradition inom järn och gruvhantering, vilket är anledning till att området befolkades. Här fanns stora naturrikedomar och när gruvindustrin fick ett uppsving på 1700-talet växte Filipstad fram. Den 13 maj 1694 ödelades stora delar av stan i den stora branden endast kyrkan och Bergmästaregården klarade 3 sig. Efter branden förlorades stadsrättigheterna 1695 och dessa fick man inte tillbaka förrän år 1835. Bergskollegiet och bergsmännen beslöt att inte bygga upp staden endast 50 hushåll skulle få rätt att bo kvar, övriga hänvisades till Kristinehamn. Då dessa ändå stannade kvar avhystes de från sina bostäder med våld. Denna åtgärd kallas Den första ruineringen och skedde år 1700. År 1720 blev Filipstad köping och antalet hushåll ökades till sextio. Samma historia upprepades och den överskjutande befolkningen ville inte flytta till annan ort. År 1724 var den Andra ruineringen. Nu användes militär för att med våld avvisa de personer som inte frivilligt flyttade. Byggnaderna gjordes obeboeliga och folket föstes ut på skogen. En mörk händelse i Filipstads historia. År 1760 inträffade en ny storbrand i staden. Men den största branden inträffade år 1775. Nu klarades sig inte kyrkan och Bergmästaregården. Filipstads lasaretts historia räknas från 1747. Först 1773 var lasarettsbyggnaden i sten klar men branden gjorde att lasarettet kom att användas för annat och först 1788 kunde det tas i anspråk för sitt ändamål. Att staden miste sina rättigheter1695 och fick dem tillbaka 1835, alltså efter 140 år får vi glömma. Filipstad firar i alla fall sina 400 år -2011. Med anor från 1600-talet måste också nämnas Oxhälja som är Sveriges största marknad och går av stapeln den första helgen i september. Det sägs att uppemot 150 000 människor besöker Oxhälja varje år. Källa: Vår stad Filipstad Utgiven av Filipstads Gille Ett särskilt tack vill vi rikta till Filipstads Gille för att vi fick möjlighet att köpa jubileumshäftet till ett starkt subventionerat pris.
Värmlandsföreningens Dag Redaktörn frågade mig om jag ville göra ett referat om VFs dag och eftersom jag är "orsaken till att den kom till" så sa jag att det kan jag väl göra. För de som kanske inte kommer ihåg varför jag föreslog att vi skulle ha en särskild dag som kallades Värmlandsföreningens Dag så var anledningen den att vid varje jubileum vart femte år delas medaljer och hedersledamotskap ut, men de som gör något extra åren emellan får vänta alldeles för länge på föreningens uppskattning för det som gjorts. På det möte vi hade då jag framlade min idé om dagen sa en av medlemmarna -"Ja det kan vi väl ha, bare dä ä nôen sôm tar hann ôm et. Det är därför som jag är så angelägen om denna dag. Vid varje VFs Dag brukar jag tigga ihop saker som alla deltagare får t.ex kaffe från Karlstad, Vasabröd från Filipstad, Hackkôrv från Hagfors o.s.v Denna gång uppmärksammades Arvika 100 år och Filipstad 400 år. Det blev inte något tält rest nere på ängen, dels för att jag orkar inte så mycket och dels för att vädret var lite osäkert. Tillsammans med Ingrid Thorén hade jag ordnat med maten som fraktades ut till stugan dagen före. Tack och lov att vi har kylskåp därute. Erling Sundström som troget står till förfogande med persontransport kom och hämtade oss redan 11.00. Veikko Enehage hade kommit och eldat i öppna spisen redan en timme före så den råa luften var borta och en behaglig värme fanns i stugan. Vår egen flagga hissades och på stugväggen sattes dekorationer upp med Arvika och Filipstads vapen och lite krimskrams. Inne i storstugan hängdes och dekorerades vår kungliga Värmlandshertigars porträtt, kung Gustaf V och prins Carl Philip. Föreningsmötet var snabbt avklarat då det inte fanns några brännande frågor att tampas med. Nästa programdel var en drink som serverades ute på 4 gårdsplanen. Det blåste lite snålt och de flesta sa att det var skönt att få komma in i värmen igen. Menyn bestod av matjesillbakelse med gräddfil, stenbitsrom, smör bröd och ost samt den medhavda drycken. Till kaffet hade Ingrid o ch Gudrun med assistans av Birgitta Flenning och Dagny Palm åstadkommit stora härliga gräddtårtor med jordgubbar. Jättegott och populärt. Alla smörjde kråset med god aptit. Uppskattades gjorde också det jubileumshäfte som Filipstads Gille framställt och som jag köpt som ett minne från 400-års dagen. Alla deltagarna fick var sitt häfte. Sist men inte minst var det dags för utmärkelser. Ingrid Thorén som fått en slags nytändning av energi och idéer fick ett blått glasfat med föreningens logga i "guld" i botten samt ett brev med motiveringen. En extra utmärkelse var att tacka Helmy Friberg för allt hon gjort och fortfarande gör för föreningen. Hon fick en bukett av långa röda rosor för att visa vår uppskattning. Jag tror att de flesta var mycket nöjda med VFs Dag. Stig Nordfeldt Mel. Idas sommarvisa Vi ska inte tro det blir sommar För`n VF har firat sin dag Vi samlas i Stugan på Näset Vårt trogna och stronga FV`s-lag På mötet har Stig klubban svingat Som vanligt med fart och med kläm Det har paragrafer frambringat Men än ska vi inte gå hem Nu känns våra magar rätt tomma Och struparna torra de är Till bords får vi alla nu komma Allt gott som där bjuds vi förtär Vi njuter av försommarkvällen Vi skålar och trivs med varann På en av de vackraste ställen, VÅR STUGA, den saken är sann. Helmy Friberg
Arvika 100 år, Filipstad 400 år, skrev vi om i föregående nummer. uppmärksammas tidningen. Helmy Friberg, på annan plats i Ingrid Thorén, fick en bukett röda rosor för allt hon gjort och fortfarande gör för föreningen som fått, en slags nytändning av energi och idéer enligt ordförande, fick motta ett blått glasfat med vår logga i guld. 5
Utflyktsmål omkring Ölme förr och nu. Den sköna dagen propsar på att bli väl mottagen. Bäcken porlar och sädesfälten vajar skimrande där jag vandrar på Ölmeslätten. Mina sinnen är öppna och tankarna snurrar. Jag viker av mot en skogsväg, där vinden tar emot och här hörs bäcken på nytt. I den här bäcken plockade jag kabbleka som barn på väg hem från söndagsskolan. Jag kikade upp mot himlen och undrade om Gud såg allt och visste vad jag tänkte. Om man följer landsvägen upp genom skogen passeras Långa backen. Att åka kälke i den och sladda i de branta kurvorna var så man hisnade. Men ned till slätten gick det undan. En gång skulle det ordnas ett slädparti till en kolmila upp i skogen. Mamma skulle köra för pappa hade fått bältros. Han var tyvärr tvungen att hålla sig hemma, han som aldrig ville missa nåt roligt. Hur det nu blev, så kördes det vilse vid myren och några klev ur sina slädar och diskuterade. Sitt kvar! manade mamma oss tre syskon, som kände hur hon tagit vatten över huvet. Mamma hade aldrig, som jag kommer ihåg, sysslat med hästar. Hon hade också fått tag på en väldigt liten släde, som kanske kunde tippa omkull. Kuskarna hade olika åsikter om vägen. Vi befann oss i utkanten av mossen och antagligen diskuterade man vilken sida om mossen som skulle tas. Att åka över var riskabelt för hästarna kunde sjunka ner i mossen. Hästarna trampade och var ivriga och till slut kom vi iväg. Glada blev kolarna som fick besök bl a av skolläraren som tog fram sin humorsida. Kolbullarna som kolarna åstadkommit, blev jag nyfiken på och blev länge ett mysterium. Först i vuxen ålder förstod jag vad det var. Hemfärden gick som i ett huj, i varje fall minns jag ingenting av den, och avslutades med ett framdukat smörgåsbord hemma hos en av deltagarna. I dag kan man åka samma landsväg och fortsätta till Niklasdamms herrgård omkring en mil från Kristinehamn. Där har det öppnats nutida utflyktsmål av systrarna Orlind (andra namn nu). Den ena har startat en ridskola med betydligt smäckrare hästar än förr. Den andra har öppnat en handelsträdgård samt i år ett alldeles bedårande pelargonmuseum. Det är vackert som en dröm. Förutom Mårbackapelargoner finns 250-tals andra sorter. Den nejlikblommande pelargonen är en av många vackra. En hel del andra växter förekommer samt servering. Om vädret är bra kan man fortsätta till Vänern och ta ett dopp eller en båttur. Hur det är med vattennivån för närvarande känner jag inte till. Det finns alltid något att utforska, som även kan ge intressanta minnen. Eva Pettersson Surströmming Jäsning av livsmedel är en mycket gammal konserveringsmetod som funnits i årtusenden. Man tror att surströmming är en rätt med mycket gamla anor, men att konserveringsmetoden i Sverige blev mycket vanlig under 1500-talet då saltbrist uppstod på grund av kung Gustav Vasas krigföring. Man saltade då in strömmingen med mindre salt än vanligt, och effekten blev därmed en jäsning av fisken. Konserveringsmetoden med den långa hållbarheten är en förklaring till att surströmmingen tillsammans med ärtsoppan blev klassisk mat inom det militära. Andra typer av fet fisk som lax och öring kan också konserveras på detta sätt. Det som idag kallas gravlax var nog ursprungligen en mer surströmmingsliknande rätt. Källa: Wikipedia 6
Vi Gratulerar 3/11 Axel Larsson 90 år 5/11 Inga Andersson 90 år 19/11 Kerstin Nehlin Johansson 85 år 21/11 Anna Lisa Hellman 80 år 20/12 Harriet Leander 75 år Stugan Blåmes Arbetsdag i stugan Allmän höststädning, som lövkrattning, rensning av hängrännor och städning inomhus, fredagen den 7 oktober klockan 10.00. Alla hälsas välkomna. Den 20 maj lämnade blåmesungarna den trygga tillvaro de haft i holken för ett liv utanför. Efter en viss tvekan i holkhålet kastade sig ungarna ut på den första flygturen som blev av varierande längd. En av ungarna som hamnat i vildvinet satt sedan tryggt kvar på pekfingret i väntan på fotografen. DAGSKRYSSNING TILL ÅLAND, har jag bokat TISDAGEN DEN 13 SEPTEMBER Vill du hänga med kontakta mig telefon 36 60 22 eller 070 789 7433. Vi samlas på Cityterminalen kl 10.00 och åker buss till Kapellskär, går ombord på Rosella och intar Buffe med vin eller öl. Därefter får vi besöka Taxfreeshopen och utöka barskåpet, Showunderhållning och en svängom hinner vi också med. Allt detta för ett pris av 219 kronor som sätts in på VF:s konto 15 80 11-7. VÄLKOMMEN hälsar Helmy Ordförande Leila Sedvall E-post Ib.sedvall@gmail.com WWW.hem.passagen.se/wermlandskoren/ Vår hemsida Besök gärna vår hemsida www.varmlandsforeningen.se här kan du läsa mer om föreningen, kommande program och de senaste numren av Vi från Värmland. Ansvarig för hemsidan är Christer Hård af Segerstad telefon 796 97 99. E-post christer@ugglan4.se 7
Vi från Värmland Organ för Värmlandsföreningen i Stockholm Föreningsmöte Lördagen den 24 september klockan 13.00 i stugan. Nävgröt med fläsk, avgift 60 kronor betalas på plats. Anmälan till Gudrun telefon 37 85 53, eller Ingrid telefon 37 08 64 senast den 19 september. Svagdricka ingår Korvstoppning Söndagen den 20 november klockan 11.00 i stugan Lucia Söndagen den 11 december klockan 16.00 (Mera härom i nästa nummer av tidningen) 8