The American voice of dissent.

The American voice of dissent. av:christina rydberg kv02

Bakgrund. Som aktiv fredsaktivist har jag märkt att en ny fiendebild har börjat ta form. Amerikaner. Det finns många fördomar mot amerikaner, förenade patrioter som alla följer sin ledares minsta vink. Bilden är inte så enkel. Även i USA finns det fredsrörelser och varje dag kämpar de, i motvind, mot Bush-administrationens vedergällningar efter den 11 september. Under ett besök i Los Angeles i höstas började jag intressera mig för det motstånd som finns i USA mot deras regering och det krig man för mot terrorism. Därför bestämde jag mig för att åka tillbaka till Los Angeles för att dokumentera det motstånd som finns där. Under fyra veckor, LIA-period 2 på Kulturverkstan, arbetade jag och följde några ytterst hängivna motståndare som alla är knutna till organisationen Not In Our Name. Not In Our Name. Not in Our Name-projektet initierades den 23:e mars 2002 under ett möte i New York City. Ett brev hade gått ut till en mängd organisationer, fredsaktivister och kulturutövare runt om i USA där man lade fram förslag om hur man skulle stärka och utöka motståndet mot USA: s regerings vedergällningar efter den 11:e september. De närvarande antog förslagen och så föddes Not In Our Name. Tillsammans skrev de en utfästelse som sedan dess är organisationens grund. I stort sett alla som anammar denna utfästelse kan starta en NION rörelse. NION Los Angeles har funnits i drygt ett år, de har ett kontor och en anställd som betalas genom privatpersoners bidrag. Det finns en styrelse och en hel massa frivillig arbetare. Kontoret fungerar som en slags sambandcentral, dit människor kan ringa och få svar på sina frågor. Därifrån anordnas också diverse demonstrationer och workshops. Mina två huvudfrågor var Vad driver en fredsaktivist i USA? Vilket motstånd möter man? Jag har valt att låta ett antal intervjuer med några av de aktivister jag träffade, utgöra den största delen av min rapport. Jag filmade samtalen och har sedan direkt översatt de stycken som besvarar mina frågor. Förutom intervjuerna deltog jag i två demonstrationer, en mängd möten, en stor nationell konferens i San Francisco, en hel del stödfester, konserter och workshops. Intervjuer. Jag låter här personerna själva berätta om varför de är emot dessa krig om deras kamp och om vilket motstånd de möter. De jag har intervjuat är Gene Owens, 22 år musiker och aktivist, Cynthia Williams, 65 år, fd musiker och glasmålare som numera ägnar sig helhjärtat åt kampen mot regeringen och Robert Jude, 28 år pressansvarig och sitter i styrelsen. Alla tre jobbar ideellt för NION Los Angeles och är de jag har arbetat mest med under min tid där. 1

Gene Owens. Det här kriget mot Irak tror jag är ännu ett försök av USA att dominera världen. Att plocka ihop bitarna i mellanöstern så att man kan få full kontroll över oljeindustrin. Inte olja bara för själva produkten utan för den maktposition den innebär. Detta är ett krig för att visa omvärlden att USA är den enda supermakten i världen. De allra flesta länders ekonomi är till mycket stor del beroende av olja, olje-export. Om vi i Amerika, de amerikanska oljebolagen, har kontroll över det har vi enorm makt över dessa länder. Vi skulle inte ens behöva hota dem med kärnvapen eller militära aktioner, vi skulle bara kunna strypa deras oljetillgångar. Jag är emot kriget av den anledningen och för att genom att göra allt detta dödar de tusentals oskyldiga människor i processen. Jag kom i kontakt med NION genom att ha varit på en mängd demonstrationer här i Los Angeles. NION har alltid varit de som är lite mer progressiva, extrema än andra organisationer. Jag har alltid varit intresserad av NION. Men det var egentligen inte förrän jag blev arresterad för civil olydnad som jag blev riktigt involverad Vi kände att vi hade gjort dessa demonstrationer om och om igen men ingen direkt lyssnade. Vi ville gå ett steg längre. När polisen bestämde att demonstrationen var över och att vi skulle gå bestämde vi oss för att sitta kvar, mitt på gatan, i korsningen Hollywood och Vine. Ca 80 pers. satt kvar, och alla blev arresterade. Varför? Först och främst är det först när folk blir arresterade som det visas på nyheterna. På det viset kommer det ut att människor faktiskt aktivt är emot vad som händer. Helst vill man ju se att de blir massiva grupper människor som utövar civil olydnad, det är då det får bäst effekt. Som under Vietnam demonstrationerna, då var det 11000 som blev arresterade pga civil olydnad. Om regeringen inte stoppar kriget så stoppar vi regeringen. I USA har regeringen verkligen lyckats hålla oss omedvetna om vad vi gör mot omvärlden. Amerikaner i allmänhet har känt sig rädda och arga efter 11 september. Med den mediabevakning vi har så är det inte konstigt att många frågar sig varför. Vad har vi nånsin gjort för att förtjäna detta? Jag tror att majoriteten amerikaner verkligen tror att Amerika alltid har varit det land som har hjälpt andra länder i knipa, ett rättvist och hederligt land. Vi är världens poliser, om det är något som händer i världen som vi tycker är fel så är det vårt jobb att rätta till det. Det var vi som stoppade Hitler under andra världskriget osv. Det är det outbildade porträttet av amerikaner. Detta beror till stor del på media, all media är ägd av samma kooperativa bolag som bygger alla vapen och militär fordon som den amerikanska armén använder. Varje gång man tar upp Irak gör man det i samband med 11:e september, man lurar folk att koppla ihop de två länkarna. Så fort kriget bröt ut, gick media ut o sa vi måste stödja våra trupper så att de kommer hem helskinnade. Även om du är emot kriget måste du stödja trupperna, deras liv står på spel o genom att protestera mot kriget försvårar du det för trupperna. Osv. osv. Men också skolan bär skuld. Mycket av världens historia är förbisedd medan man läser otroligt mycket av USA: s historia. Skolböckerna är centrerade till Amerika och det hjälper naturligtvis till att hålla människorna omedvetna. 2

Cynthia Williams. Det här kriget är fel. Principiellt och moraliskt. USA: s anledning att föra detta krig är inte den anledning de ständigt hävdar för det amerikanska folket. Och det amerikanska folket är blåögt, för mig är det fullständigt solklart varför administrationen gör detta, big business. Jag har varit en aktivist i hela mitt liv, antingen individuellt eller i grupp. Just nu jobbar jag för Not In Our Name och hjälper även andra organisationer som engagerar sig mot kriget. Desto mer du ger dig ut på fältet och jobbar för det du tror på, skaffar dig ett nätverk och pratar med människor, desto starkare blir din organisation. En bred och stark organisation är vad vi behöver just nu. Vi möter stort motstånd av poliserna. Vi har haft fruktansvärda demonstrationer där poliserna är nära på fler än demonstranterna, fullt utrustade med vapen, batonger, skyddsvästar och hjälmar. Vi lever i en polisstat. Vi har blivit omringade, slagna med batonger och arresterade. Detta under helt fredliga demonstrationer, det har inte förekommit något våld från vår sida och det är jag stolt över. Poliserna gillar inte oss, men det är okej för jag gillar inte dem heller. Vi har rätt att demonstrera men de verkar inte hålla med. Jag är en av de nära 80 personer som blev arresterade för civil olydnad, den 22:a mars under en demonstration. Just den dagen marscherade vi mot bla CNN för deras vinklade sanning av kriget. Vi satt ner i en gatukorsning för att protestera, poliserna sa till oss att vi var tvungna att gå därifrån. Vi vägrade. Vem har gett dessa människor rätten att bestämma att jag inte får fredligt uttrycka min åsikt? Vi blockerade inte trafiken, trafiken var redan avstängd. Jag tror att civil olydnad är en viktig del av motståndrörelsens protester. Det har spelat en viktig historisk roll, inte minst under Vietnamkriget. Det är ett nödvändigt verktyg, jag tror inte att det är tillräckligt att tyst marschera med ett plakat som det står nåt på. Vi vill bli sedda av människorna som bara kör förbi som om vi inte existerar. De vanligaste argumenten från dem som är för kriget är att Saddam är en ond man som har gasat ihjäl sitt eget folk. Jag håller med om att Saddam är en mycket ond man, men jag tycker inte att det är den amerikanska regeringens sak att ta honom från makten. Irak är ett land i mellanöstern så därför är det ett problem för mellanöstern att ta tag i. Ett annat argument är att vi ska införa demokrati i Irak, vi kan omöjligt göra det eftersom vi i USA inte lever i en demokrati. Vad som amerikaner behöver är verklig utbildning. En sanningsenlig bild av världshistorien. Och föralldel vad som händer nu, här i USA och i världen i övrigt. Jag tror att fredsrörelsen måste fortsätta protestera. Irak var bara ett andra stopp för USA s imperialism. Vi har många emot oss, media, rättsystemet, poliserna. Men vi måste fortsätta kämpa. Vi, alla folk i världen står förenade i detta motstånd. Vi kämpar alla för samma mål. Det finns en paroll vi använder i våra demonstrationer som jag älskar; There aint no power like the power of the people and the power of the people wont stop! Ingenstans i världen, inte här och ingen annanstans! 3

Robert Jude. Jag är emot krig för jag tror inte på våld överhuvudtaget men speciellt inte på organiserat våld. Våld är alltid en dålig lösning så rent fundamentalt är jag emot krig. Det här kriget är uppenbart ett krig för imperialism. Man utnyttjar det unika tillfället att vi är den enda supermakten i världen och visar omvärlden militärt att det är vi som bestämmer. Jag har följt utvecklingen noga ända sedan den 11:e september, jag förstod då att vad som sker nu var att vänta. I oktober 2002 blev jag involverad i NION, det var efter en stor demonstration i Los Angeles där ca 10 000 människor deltog. Den demonstrationen satte NION på kartan som en av de största anti-krigsorganisationerna i landet. Vid det tillfället kände jag att mitt samvete inte längre tillät mig att passivt se på utan att jag var tvungen att aktivt organisera mig. Jag möter allt möjligt motstånd var och varannan dag. Jag har fått kastat glåpord efter mig på gatan, pga att jag bär anti-krigs t-shirts, jag har familjemedlemmar som är för kriget som jag ständigt utmanar i debatter. Det är svårt. Det finns olika motiveringar varför dessa människor tycker som de gör. Jag tror att det framförallt är brist på utbildning och verklig förståelse för vad vår utrikespolitik innebär för resten av världen. Hur historien har sett ut. Många människors argument saknar medlidande, de saknar svar på frågan hur någonsin människors liv kan offras i kommersiellt syfte. För det är det som detta krig handlar om. Det är svårt att få ovinklad sanning i vårt samhälle. Det finns ingen direkt oberoende mediabild på vad som händer. De finns få nyhetskanaler och de som finns är alla bundna till kooperativa Amerika som står väldigt nära regeringen. Nyhetskanalernas budskap eller propaganda är också regeringens. Medierna är korrupta. Det största motståndet vi möter är absolut från polisen som har en extremt autoritär position i vårt samhälle. Deras uppgift, direkt från Vita Huset, är att uppehålla status quo. Polisen är statens främsta vapen. De finns där för att försvara statens intresse som inte nödvändigtvis är folkets intresse. Det är därför uppenbart att om folket protesterar och därmed utgör något som helst hot mot systemet, kommer de att bli motarbetade. Det vanligaste argumentet jag har mött från människor som är för det här kriget är att Saddam Hussein är en mycket farlig man som måste tas från makten. Mitt svar till det är att Saddams många grymma brott mot mänskligheten har begåtts med USA: s stöd under 80-talet. De flesta massmord, tex gasattacken mot kurder, begicks med tillåtelse och vetskap av den amerikanska regeringen. De var också delvis med hjälp av våra vapen. Saddam Hussein är onekligen ond, det råder inga tvivel om att han har skadat och mördat tusentals människor. Precis som så många andra elaka tyranner. Han är säkert inte den värsta och inte heller den värsta vi har stöttat. Att säga att Saddam är ond och fokusera på det är ouppriktigt av den amerikanska regeringen. Jag tror att om vi verkligen ville bli av med Saddam Hussein kunde vi ha gett ekonomiskt stöd till de grupper som revolterar mot honom. Vi går tillbaka till hur USA startade kampanjen mot Irak, det började med att de hade massförstörelsevapen, sedan ändrade vi slogan till Saddam är ond och måste tas från makten. Så fort kriget startade ändrade vi slogan igen till att vi måste frigöra det irakiska folket. Nu när vi tydligen har tagit över Irak och frigjort alla dessa stackars förtryckta människor undrar man var är massförstörelsevapnen? Och för den delen, var är Usama Bin Laden? Vad hände med att det var han som innan Saddam var vår fiende nr 1? Det är tydligt att vad än USA behöver som täckmantel för att begå dessa brott hittar man. Argumentet att frigöra irakierna är befängt när det i själva verket är USA som har orsakat mest lidande. Irak var ett välutvecklat land, med ett förstklassigt hälsoprogram, innan USA bombade landet för första gången 1991 och sedan införde sanktioner som har forsatt sedan dess. Under Gulfkriget förstörde vi deras vattentillgångar, deras el tillgångar och telefonledningar. Mycket av det har ännu inte blivit reparerat. 4

Idag tvingas vi motarbeta regeringen, jag hoppas att vi en dag kommer att kunna påverka regeringen istället. Att vi alla jobbar för en vision om en bättre värld och hur vi ska göra den verklig. Världens folk står eniga. Människor runt om i världen måste få reda på att vi finns, att det finns ett starkt motstånd även i USA. Slutkläm. Redan innan jag åkte stod det rätt klart för mig att aktivister i USA möter över lag ett starkare motstånd än vad vi gör hemma i Sverige. I första hand från regeringen, från de kooperativa medierna, från oljebolagen, från alla de som i praktiken styr landet men också från andra amerikanska medborgare. På demonstrationer har polisvåldet varit onödigt brutalt och hundratals har blivit arresterade utan egentlig anledning. Överhuvudtaget känns det hårdare, kontrollen är hårdare och stämningen är hårdare. På den här resan har jag knutit några värdefulla kontakter, många var de som var intresserade av ett fortsatt samarbete mellan folk i Europa och USA. En vision är att vi ska kunna ha en slags utbytesturné där vi hjälper till att förena motståndet världen över. En svårighet har varit just att hela projektet var precis i nuet, krigets många svängningar innebar lika många svängningar hos krigsmotståndarna. Innan kriget bröt ut var motståndet massivt, men så snart det var i full gång rullade propaganda maskinen igång och motståndet närmast halverades. Frustration kontra likgiltighet gjorde många gånger att man kände sig minst sagt förvirrad. Spelar denna rapport längre någon roll? Jag vill tro det. Jag tror att bara tillsammans, förenade i alla länder, kan vi verkligen göra någon skillnad. 5

Adress och länklista. Not In Our Name kontoret i Los Angeles. www.notinourname.net 1601 N Gower Street Los Angeles, 900 28 California USA Tel./nr. 1-323-462 6263 email adress: lanotinourname@hotmail.com Kontaktpersoner: Robert Jude Cynthia Williams Gene Owens Kim Ellis Edith Lagos 6