Ofria omnämnda på runstenar i det vikingatida Sverige

Ofria omnämnda på runstenar i det vikingatida Sverige Kandidatuppsats i arkeologi Stockholms universitet HT 2012 Joel Karlsson Handledare: Torun Zachrisson

Innehållsförteckning 1. Inledning 1 1.1 Problemformulering 1 1.2 Vad är en träl? 1 1.3 Bryte 2 1.4 Löysing 2 1.5 Fostre/Fostra 3 1.6 Ytterliggare en kategori 3 1.7 Syfte 3 1.8 Frågeställningar 3 1.9 Metod 4 2. Brytar i runinskrifter 4 2.1 Hovgården, Adelsö 4 2.2 Hovgården, sammanfattning 6 2.3 Gillberga, Västerljung 7 2.4 Gillberga, sammanfattning 8 3. Löysingar i runinskrifter 9 3.1 Björkby, Östra Ryd 9 3.2 Björkby, Ssmmanfattning 11 3.3 Veckholms kyrka 11 3.4 Veckholms kyrka, sammanfattning 14 4. Fostre/Fostrar i runinskrifter 14 4.1 Karleby, Leksberg 14 4.2 Karleby, sammanfattning 16 4.3 Jäders kyrka 16 4.4 Jäders kyrka, sammanfattning 17 4.5 Smedsta, Hölö 17 4.6 Smedsta, sammanfattning 19 4.7 Såsta, Täby 19 4.8 Såsta, sammanfattning 22 5. Tolkningsdiskussion 22 5.1 Tolkning: runstenarna, namnen och status 22 5.2 Tolkning: Gårdarna 25 6. Sammanfattning 28 7. Referenser 29 Sid

Abstract: In this essay, I have discussed various rune stones where slaves probably occur. There are different terms for slaves and some of these are revealed in these inscriptions. Slaves had different ranks and only those of the highest rank are mentioned on the stones. I have also tried to find out which farm/villages these rune stones come from. Omslagsbild: Bilder från Sveriges runinskrifter sammanställda i kollage av författaren.

1. Inledning 1.1 Problemformulering Slavar har använts från antikens Rom till 1800-talets Amerika. Lika så höll sig vikingarna med slavar, trälar. Vikingatidens trälar har ofta blivit bortglömda i arkeologin. Vanligen riktar man in sig på de rika, stormännen och de stora gårdarna. De som däremot har skrivit om trälarna är historiker och språkforskare med stöd av samtida och senare skriftliga källor. I eddadikten Rigsþula berättas det hur guden Heimdall gått omkrig på jorden under namnet Rig. Han övernattade hos tre olika familjer. Nio månader senare födde de tre fruarna barn, den första döptes till Träl det andra till Karl och det tredje till Jarl. I dikten beskrivs även att Träl var ful och skrynklig och han fick arbeta med tungt arbete, Karl hade rödlätt hy och rappa ögon. Karl arbetade med lättare arbeten jämfört med Träl t.ex bygga hus och snickeri. Jarl hade blekt hår, blomstrande kinder och skarpa ögon. Jarl blir herre över 18 gårdar och mycket rik och mäktig (Brate 1992:116-123). Enligt Nordiskt runnamnslexikon betyder Karl fri man och Jarl betyder fri förnäm man (Nordiskt runnamnslexikon:127). Rigsþula är en problematisk källa då den är nedskriven på 1200-talet och därmed präglad av den tiden. Den skrevs alltså ner flera hundra år efter att kristendomen kom in i kulturen. Skriften har ett tydligt irländskt kristet perspektiv (Brink 2012:93). Trälar var lägsta klassens invånare, de var ofria och ägdes av en husbonde. Trälar blir även bortglömda när det skrivs om en stormansgård, men man kan anta att en stor gård är i behov av arbetskraft. I den vetenskapliga litteraturen har man oftast har riktat in sig på de normala, de som styr samhället. Trälarna däremot står utanför samhället och får inte samma uppmärksamhet. En av de få gånger man faktiskt behandlar trälproblematiken är när man i skelettgravar hittar människor som uppenbarligen inte frivilligt har gått med som gravgåva (Zachrisson 2003:88f). Runstenar är ett källmaterial där trälar förekommer. Dessa runstenar är ytterst få och de omnämns sällan som trälar utan har andra funktionella namn så som bryte som anses var den högsta rang en träl kunde nå (Brink 2003:104f). Vidare kan man se de frigivna trälarna i runstenarna, dessa kallas för löysingar. Det finns även indikationer på att smeder var slavar. Även de bör ha haft en hög status då smidekonsten var ytterst viktig i järnålderssamhället (Brink 2012:111f). Det är få runstenar som omnämner trälar, vilket är förståeligt, eftersom de var längst ner på samhällets stege. Därför är det extra intressant att ta reda på varför de omnämns. Den sista kategorin som omnämns på runstenar är fostre. Dessa har tolkats som trälar som har vuxit upp på gården tillsammans med de fria barnen (Brink 2012:149). 1.2 Vad är en träl? Vad som faktiskt menas med en träl kan vara oklart. Det vi med säkerhet vet om trälar är det som står i de olika landskapslagarna från medeltiden. I det medeltida Sverige hade varje landskap ett eget lagsystem, dessa var nedskrivna i landskapslagarna. I landskapslagarna kan vi bland annat se trälarna, vad som räknades som träl och vilka rättigheter de hade. 1

Landskapslagarna beskriver bland annat olika beteckningar på trälar. Här skiljer man bland annat på manliga- och kvinnliga trälar och trälar med olika status. Manliga kallas för träl och kvinliga för ambut (Nevéus 1974:26). De manliga trälarna har ofta arbetat med skogsarbete o.dyl medan de kvinnliga har haft arbetsuppgifter så som mjölkning och malning/bakning (Nevéus 1974:68). Trälarna har olika namn beroende på vad deras arbetsuppgift är. Det finns tillexempel brytar, vilka jag tidigare har förklarat, tolkas som förmän eller förvaltare av en gård. Landskapslagarna är skrivna på medeltiden under en tid då träldomen var på väg att avskaffas. Detta gör att vi i lagarna ser ett system som kanske inte längre är helt uppskattat och moraliskt rätt i gemene mans ögon. Antagligen har trälar funnits mycket längre än vikingatid, men på runstenarna är det första gången man kan se dem i skrift. Det är inte många runstenar det rör sig om och det är inte alltid helt säkert att det är trälar. 1.3 Bryte Ordet bryte ska komma från att bryta. Det har tolkats som det kommer från en som bryter och delar ut bröd, en slags hovmästare. Det kan även vara så att en bryte har varit förman över de andra trälarna och har haft i uppgift att övervaka arbete och ransonera ut bröd. En annan troligt tolkning är att brytar har varit förvaltare över gårdar tillhörande rika män, med många gårdar i sin ägo (Brink 2012:139f). I landskapslagarna från medeltiden omnämns bland annat brytar. I Svealandslagarna är det egentligen inget som tyder på att en bryte är ofri (Nevéus 1974:69,114). Östgötalagen nämner däremot, i Köpmansbalken, att en bryte är en träl: Nu sitter en bryte på någons bo och han är hans träl, vars bo han skall förestå. Bonden skall då göra köp, men ej hans träl (Brink 2012:142). Det är viktigt att veta att landskapslagarna är skrivna cirka 200 år efter runstenarna jag använder mig av i den här uppsatsen. Det är mycket som kan hända på 200 år och ordet bryte kan ha bytt betydelse. En bryte på vikingatid kan t.ex ha varit en ofri man, medan han på 1200-talet har varit en fri man, anställd för att förvalta gården eller fungera som en överman, eller ombudsman, för gårdens trälar. Allså att funktionen en bryte hade var samma men individens frihet var annorlunda. Det är å andra sidan svårt att säga om en person är fri eller ofri utifrån en kort text på en sten (Brink 2012:140). 1.4 Löysing Det finns ännu en kategori som kan tolkas som trälar i runstenarna och det är löysingar. Det skall alltså handla om trälar som av en eller annan anledning har blivit frigivna. Denna term förekommer endast på två runstenar som båda är resta i Uppland (Brink 2012:118). Att man faktiskt omnämner dem i runstenar är ytters ovanligt. Förutom att bli frigiven som träl så kunde man också köpa sig fri, men det var ägaren som bestämde när frigivnings skulle ske (Nevéus 1974:151). I Norges landskapslagar finns det bl.a. beskrivet att en Löysing inte kan resa hur han vill i landet utan att den som frigav honom t.ex. den före detta husbonden gav sin tillåtelse. Löysingen fick inte heller umgås med husbondens fiender eller övermän i två generationer. Husbonden hade däremot skyldighet att försörja löysingen om han inte klarade av att göra det själv (Nevéus 1974:153). En löysing var alltså i Norge omyndigförklarad. 2

Husbonden kunde inte frige en träl bara för att han inte hade råd att försörja trälen. I de svenska landskapslagarna finns inte löysing men ändå har vi runstenar där de omnämns. 1.5 Fostre/Fostra Den tredje kategorin som kan tolkas som trälar är Fostre/Fostra. Runstenar där fostrar nämns, är flera och mer spridda än brytar och löysingar. Det är två runstenar från Södermanland, en från Västergötland och en från Uppland. Den vanligaste tolkningen av fostrar är att de är fosterbarn/fosterförälder (Peterson 2006:23). Fostrar ska alltså ha varit trälar som blivit född på gården och uppfostrats tillsamans med de fria barnen (Brink 2012:149). Dessa trälar ska ha åtnjutit större friheter än köpta trälar och var mer som en del i familjen. Fostren hade nästan samma ställning som en bryte och det var kanske inte helt ovanligt att fostrar fick bli brytar. En fostres status var ett mellanting mellan vanlig träl och löysing. Han var inte fri men hade mer rättigheter än en träl som är köpt eller tillfångatagen utomlands. Däremot kunde en fostre säljas. Stefan Brink skriver om en änka som ville gifta om sig, men hon kunde endast göra det om en av hennes fostrar tog hand om gården och barnen (Brink 2012:149). Clara Nevéus menar att en fostre mer skulle ha en slags livegen status. Fostren skulle då ha en bit egen jord att odla. Husbonden hade möjligheten att sälja sin fostre men då med den jord som fostren brukar (Nevéus 1974:150f). Det finns alltså vissa likheter mellan de medeltida norska löysingarna och de svenska fostrarna. 1.6 Ytterligare en kategori Det finns ytterligare en kategori med möjliga trälar i runstenar som jag dock inte kommer gå in på i den här uppsatsen. Det handlar nämligen om personer man utifrån namnen kan anta är trälar. En som har behandlat detta är runologen Henrik Williams i Runinskrifter och tvärvetenskap från 2007. Där går han bland annat in på en runsten (Sö 133), som tidigare har blivit avfärdad som inte äkta. Anledningen är att runstenen ser konstig ut och är ful (Williams 2007:511). 1.7 Syfte Uppsatsens syfte är att förstå de vikingatida runinskrifterna där trälar troligen uppträder; Deras relation till gårdslandskapet och granska och tolka deras kontexter. 1.8 Frågeställningar 1. Hur kan man identifiera trälarna i runstenarna, hur omnämns de och av vem? Kan man se rangskillnad? 2. Var förekommer runinskrifter som nämner trälar? Hur ser den rumsliga fördelningen ut? 3. Hur ser landskapskontexten ut? Går det att koppla en gård/by till runstenarna? 3

1.9 Metod I den här uppsatsen har jag använt mig av flera metoder för att få svar på frågeställningarna och uppnå syftet. Jag har använt mig av såväl kvalitativa som kvantitativa metoder. Till största del använder jag mig av skrivna källor om runstenar, orden och deras betydelse. Jag har även använda mig av runstenar som är samtida skrivna källor. Jag har titta närmare på vilka gårdar runstenarna eventuellt kan ha tillhört och vilken ställning dessa då kan ha haft under vikingatid. För att se hur runstenarna står eller har stått i relation med närliggande gårdar eller byar har jag även att använda mig av kartor. Lika så har jag gjort en utbredningskarta över runstenarna som nämner trälar i Sverige. Det är inte säkert att orden jag kommer att använda mig av faktiskt är en beteckning eller är en form av träl. Olika skriftliga källor tolkar dem som olika saker och att de har haft olika funktion. Vissa menar även att det är olika beroende på vilket landskap man är i. Jag har i den här uppsatsen valt att tolka dessa ord som trälar. Jag har inte behandlat begreppen fri och ofri så mycket. Dock har jag nämnt tidigare tolkningar då de finns. En sak jag ville undersöka var om man kan se eller på något sätt spåra vilken gård runstenarna har kommit ifrån. Vissa runstenar har det varit enkelt då de och platsen är väldokumenterad, eller då det finns andra runstenar med samma människor omnämnda. Andra runstenar har det varit betydligt svårare då områdena inte är undersökta och runstenarna varit skadade eller flyttade till en kyrka. 2.1 Hovgården, Adelsö 2. Brytar i runinskrifter I Sverige finns det två runstenar där en bryte nämns. Den ena ligger i Södermanland i ett fornminnesrikt område och den andra i Uppland vid Hovgården på Adelsö. Den här runstenen (U 11) vid Hovgården på Adelsö står rest vid den vikingatida hamnen så att alla besökare som kommer med båt kan se den. På runstenen står det: raþ þu : runar : ret : lit : rista : tolir : bry[t]i : i roþ : kunuki : tolir : a(u)k : gyla : litu : ris......- : þaun : hion : eftir...k : merki srni... haku(n) * (b)aþ : rista Tyd du runorna! Rätt lät rista dem Tolir, bryte i Roden, åt konungen. Tolir och Gylla lät rista, båda makarna efter sig till en minnesvård...håkon bjöd rista (U 11:12) Vid första anblicken kanske det är svårt att Figur 1. U 11, Pr4, Hovgården, Adelsö förstå vad det faktiskt är runstenen försöker förmedla. Lät Rätt rista stenen eller ska man tyda 4

runorna rätt? Elias Wessén skriver i Upplands runinskrifter att kungen har gett Tolir rätt att resa en runsten till kungens ära (U 11:12). Meningen Håkon bjöd rista står innanför ormslingan precis efter meningen Tyd du runorna! Rätt. Detta gör så att man kan koppla ihop Håkon med kungen (U 11:17). Det var helt enkelt Håkon som enligt Elias Wessén, bad Tolir att rista stenen. Om man tar det i beaktning, att texten bör läsas på det här sättet: Tyd du runorna, Kung Håkon bad sin bryte i Roden, Tolir att rista... En av tolkningarna är att Håkon på runstenen skulle vara Håkon Röde. Han ska ha regerat över svearna under 1070- talet vilket även passar in på stenens datering som är Pr4. Håkon ska ha varit en hövding från Uppland och blev vald av svearna att efterträdde kung Stenkil (U 11:18f). En annan tolkning är att det rör sig om den norska jarlen Håkon Ivarsson (Carlsson 1997:88). Stenen är rest vid hamnen till gården där skepp har lagt till för att ta emot gäster och varor. Det är intressant att kungen bad Tolir, som är bryte, resa en runsten. Detta visar på att Håkon är högre upp i hierarkin än Tolir (Källström 2007:250f). Runstenen nämner visserligen kungen vid namn men den omnämner bryten två gånger och hans maka. Tolir var antagligen en högst betrodd tjänare hos kungen. Det är sannolikt att Tolir har varit förvaltare över Hovgården som har varit en av kungens många gårdar i Svealand. Tolir och Gylla bör alltså ha varit de som har förvaltat gården åt kungen när han varit på annat håll i landet. Det riktigt intressanta är varför kungen har rest stenen som omnämner en bryte, placerad precis vid hamnen. Alla som åker till och från Hovgården passerar hamnen. Adelsö är en ö och det enda sättet att ta sig till och från är med båt. Detta gör hamnen till en alldeles utmärkt plats att visa upp sin makt och rikedom på. I Upplands runinskrifter omnämns ännu en tolkning av vad bryte i roden betyder. Där menar de att roþ syftar på ledungen, alltså flottan. Med den tolkningen så skulle alltså bryten vara en av kungens närmaste män, eller personliga tjänare i flottan (U 11:17). Det kan vara därför stenen står rest vid hamnen, för att bryten har varit en del av kungens flotta. En annan tolkning, som antagligen är mer korrekt är att roþ syfter på Roden som är det folkland som ligger längs kusten i Uppland (jfr Andersson 2004:9). Tolir skulle kunna vara en kortform av Torleif (Nordiskt runnamnslexikon sid 200). Det är alltså en sammansättning av gudanamnet Tor och namnet Leif vilket betyder arvinge eller efterkommande. En arvinge är kanske inte någon man tänker sig är en ofri man. Arvingar är de som ska ärva gården, äldsta barnet. Gylla, Tolirs maka, är troligen en kortform på ett namn som börjar med Gull- eller Gud- mer än så är svårt att säga (Nordiskt runnamnslexikon sid 74). På 1200-talet så byggdes det ett stenhus som kallas Alsnöhus och det var här Magnus Ladulås fastställde Alsnöstadgan ca.1279 (Ferm, Figur 2. Husgrund, Adelsö (Brunstedt 1996:24). Johansson, Rahmqvist 1992:227). Men 5

gården har varit en kunglig plats längre än så, vilket vi bl.a. kan se på runstenen. Första gången man kan se kungsgården i historiska källor är år 1200 då kungen, Sverker Karlsson, skänkte gården Sundby till ärkebiskopen. I dokument som tecknades på kungsgården kan man läsa att fiskevatten som tillhörde Sundby övergick istället kungsgården Alsnu. Namnet på gården vid den här tiden var Alsnö. Det senare namnet Hovgården kom under senmedeltid och ska betyda Huvudgården (Brunstedt 1996:10). Under åren 1991-94 var det en arkeologisk utgrävning av Alsnöhus (Adelsö 47:1). Det finns ett 20-tal terrasser norr och öster om Alsnöhusruin. Terrasserna är lika höga och kan troligen dateras till vikingatid (Brunstedt 1996:20). I en av terrasserna som undersöktes hittades två syllstensrader som löpte parallellt med varandra längs den västra sidan av terrassen. I den östra syllraden var alla stenar röda. Man hittade flera stolphål några har tolkats som tillhörande byggnaden och några som sentida stängsel. Det hittades även en stenpackning vilket har tolkats som golv. Ingången ska ha varit vid den södra delen av byggnaden. Längs den östra och norra delen av byggnaden löper en ränna som har visat sig vara omgrävda. De fynd från vikingatid som hittades i byggnaden var brynen, nitar och keramik. Det hittades även pärlor, viktlod och två islamiska silvermynt vilket har daterats till vikingatid (Brunstedt 1996:24ff). Det är svårt att säga hur stor byggnaden har varit eftersom man vid utgrävningarna inte har täckt hela med schakt. Generellt brukar det överenstämma med terrassens yta (Brunstedt 1996:28f). Enligt planritningen över terrassen bör storleken på byggnaden vara ca 6 m bred och 14 m lång (Figur 2). Byggnaden är ovanlig på grund av det extrema fyndmaterialet. Bland annat hittades ett djurhuvudformat skrinbeslag av järn och brons från 900-talet. I Sigtuna och Birka har liknande hittats men inga som har uppvisat samma hantverksskicklighet (Brunstedt 1996:25f). Den är inte ett vanligt vikingatida bostadshus och bör ha en viktig del i den vikingatida kungsgården. Storleken på byggnaden och även raden av röd syllsten är något som indikerar på byggnaden har varit viktig och finare än vanliga hus (Brunstedt 1996:29). Inget fynd från medeltid påträffades i huset (Brunstedt 1996:26). I den arkeologiska rapporten från utgrävningarna som skrevs av Solveig Brundsredt så tolkas den här byggnaden som Representativ byggnad vilket hon inte går in mer detalierat på vad hon menar med det. I planritningen över terrassen (Figur 2) så kallar hon det för brytens hus. Under utgrävning letade man även efter hallbyggnaden till kungsgården men utan resultat. Man misstänker att den står på samma plats där det medeltida Alsnöhus byggdes på 1200-talet (Brunstedt 1996:29f). Vid utgrävningarna upptäckte man att runstenen är flyttad till platsen. Man kunde se att den var nersänkt i en stenpackning. Man upptäckte även att stenens form inte är naturlig utan tillhuggen (Brunstedt 1996:44). 2.2 Hovgården, sammanfattning Utan tvekan så var Tolir kungens bryte. Vad hans funktion var är däremot oklart. Sannolikt är att han har varit förvaltare över kungens gård på Adelsö. Av en eller annan anledning så bad kungen Tolir att resa en runsten på platsen. Kungsgården på Adelsö är kanske en av de viktigaste platserna under vikingatid och medeltid i Sverige. Med utsikt mot Birka är det inte konstigt att kungen valde den platsen. Vad huset på terrassen beträffar är det svårt att säga om det faktiskt har varit brytens hus, så som Solveig Brunstedt tolkar det, som i en bildbeskrivning. Att huset har varit viktigt stämmer nog då de fina fynden kan indikera på det. 6

Fråga är då om detta var föremål som en bryte hade? Kan det ha varit så att byggnaden har tillhört kungens privata kvarter eller var det en byggnad som besökare fick bo i? 2.3 Gillberga, Västerljung I Gillberga, Västerljungs socken i Södermanland står runsten Sö 42. Det är den andra runstenen med ordet bryte inristat. Stenen står på en privat villatomt i Gillberga några hundra meter söder om Västerljung. På inskriften står det: sigualti : r[aisti.........kil * br]utia : sin Sigvald reste......-kel, sin bryte (Brink 2012:114) Sigvalde reste (denna sten efter) Torkel (?) sin rättare. (Sö 42:32) Runstenen är näst intill oläslig idag och ser Figur 3. Sö 42, Stilgrupp obestämbar, Gillberga, Västeljung mest ut som en vanlig sten på en villatomt. Det är inte helt säkert att den här stenen omnämner en bryte då stenen är svårt skadad. Ordet utia har antagits vara Brutia från början (Brink 2012:114). Även namnet på bryten har gått förlorat. Den enda ledtråden vi har att gå på är kel som av Södermanlands runinskrifter har tolkats som Torkel, sin rättare alltså Torkel sin bryte. Det är troligt att brytens namn var Torkel. Torkel är en samansättning av gudanamnet Tor och Kettil. Det är också möjligt att namnet ska vara Kettil vilket betyder hjälm (Nordiskt Runnamnslexikon sid 200). Alltså blir betydelsen av brytens namn Hjälm eller Tors hjälm. Sigvald är ett mansnamn och är sammansatt av ordet Sig vilket betyder seger och Vald som betyder härskare. Sigvald är ett ovanligt namn som endast förekommer på tre runstenar i Sverige, två i Uppland och en, Sö 42, i Södermanland (Nordiskt Runnamnslexikon sid 176). Vad är det då för miljö i Västerljung? Ca 1 kilometer sydöst om Gillberga ligger Tuna. Där hittades år 1774 en guldskatt i grunden till en byggnad. Guldskatten bestod av guldbeslag till minst två svärd och ett guldhalsband som dateras till folkvandringstid. Antagligen bestod skatten av mer guld men allt har inte inlösts då den svenska staten vid tillfället inte hade råd att köpa allt guld (Fischer 2005:208f). I Vagnhärad, grannsocknen, ca 4 kilometer nordöst om Gillberga ligger en till äldre bebyggelse. Det är svårt att säga vad som är den ursprungliga bebyggelsen då området idag är ett modernt samhälle. Det har hittats två silver halsringar och två silver armringar i Husby i Vagnhärad vilket dateras till vikingatid och kan indikera att det har varit en rik gård. I Södra Husby som ligger på den södra sidan av Trosaån hittades vid utgrävning av gravar, en mansgrav innehållande en ring daterad till vendeltid och en grön glasbägare (Fischer 2005:210). Gillberga nämns i dokument för första gången år 1383 då som Gillberghom. Det omnämns bland annat att Nils Gädda och hustrun Kristina Magnusdotter i Gillberga byter till sig ett torp i Avlebro av Bo Jonsson (Janzon 2006:117f). Gårdarna i Västerljungs socken är många och ligger tätt kring sockenkyrkan (Figur 4.). Västerljungs kyrka ligger bara ca 600 meter norr om Gillberga. Kyrkans äldsta 7

Figur 4. Norra delen av Västerljungs socken (Janzon 2006:110). delar är från 1100-talet. Kyrkan har renoverats och brunnit ett flertal gånger och på 1700-talet plundrades kyrkan av ryssarna. Idag finns inget av den ursprungliga medeltida inredningen kvar. Det finns en delad mening hurvida kyrkor har haft en föregångare i trä. I närheten av kyrkan så finns det bland annat boplatslämningar och gravfält (Västerljug 253:1 och 38:1). Kan det vara i Västerljung som Torkel bodde? Dessa två runstenar är de enda där brytar nämns i Sverige. Den stora frågan man kan ställa sig är, varför har de omnämnts och varför var de så viktigt att omnämna dem? Namnet Västerljung är från början det västra Lung (Janzon 2006:108). Lung ska alltså vara det tidigare namnet på orten där den västra delen är platsen för dagens centralbyggd och ska ha funnits före sockenbildningen (Janzon 2006:?). Ordet Lung är från fornsvenskan och betyder sand- eller grusmark, kyrkan är byggd på sandig mark (SOL 2003:370). Förslagsvis kan Vagnhärad vara östra lung från början. 2.4 Gillberga, sammanfattning Västerljungs socken har varit en rik centralbygd i över 1000 år. Bland annat Tuna med sina folkvandringstida guldhalsband och svärdsbeslagen i guld som visar på en tidig fas i bygden med kontakter och rik handel. Trots att Gillberga inte har flera rika fynd så har ändå gården funnits sedan medeltiden. Man kan se i dokument att flera jordtransaktioner har skett i området. Det är i Gillberga som runstenen står. Runstenen är bara ett fragment och vi kan inte 8

läsa hela inskriften där det kanske står anledningen till varför stenen restes. Vi kan ändå se vilka stenen omnämner. 3.1 Björkby, Östra Ryd 3. Löysingar i runinskrifter En av de två runstenar där löysingar nämns är helt borta. Det är runsten U 168 som ska ha stått vid Björkby i Östra Ryds socken i Österåker kommun. Johan Peringskiöld ritade av runstenen i maj år 1693. Senare har runstenen inte gått att hitta, men det finns uppgifter på att den har sprängts och delarna har använts i bogårdsmuren (U 168:255f). På runstenen stod det: [hu=lmstin ' ranfastr ' aystin * litu akua ' stain * at * fasta ' lusa * sin * -- þoru ybir * iak] Holmsten, Rangfast, Östen läto hugga stenen efter Faste, sin och Toras frigivne. Öpir högg (U 168:256). Vad den här stenen säger är att Faste är den frigivna trälen. Av någon anledning har man valt att nämna honom. Vi kan anta att Holmsten, Rangfast och Östen är tre bröder. Faste bör ha varit, närstående dessa tre då de har rest en runsten över honom, deras föredetta träl som har blivit frigiven. Figur 5. U 168, Pr4 Pr5, Björkby, Östra Ryd Vem är då Tora? Stefan Brink tolkar i sin bok Vikingarnas slavar att Tora har varit de tre brödernas mor (Brink 2012:119). De kan vara så att bröderna har valt att hedra sin mor i runstenen, när de nu ändå har kostat på sig en sådan. Stefan Brink skriver även att det är synnerligen intressant att man låtit den antagligen kända och dyra ristaren Öpir rista detta minnesmärke över en före detta träl (Brink 2012:119). Så vi kan anta att Faste inte bara var en frigiven träl han bör även ha varit en omtyckt person, i alla fall hos de tre bröderna. År 1937 hittades en runsten i en gammal husgrund när man grävde en ny källare i Björkby. På den stenen står det att Holmsten i Ryd, Orm... denna sten efter Frösten, sin son, och efter sin unga dotter (U 169:257). Runstenens stilgrupp tillhör RAK och dateras då till början av 1000-talet. Jämfört med U 168 som är pr4-pr5 vilket då får sin tidigaste datering till 1060-tal (jfr. Gräslund 1992:178-198). Det kan vara så att det är samma Holmsten som i U 168 även fast det skiljer minst 50-60 år mellan dem. En annan möjlighet är att Holmsten i U 169 är en äldre släkting t.ex. en farfar. Men det är svårt att säga vem Orm är. I Upplands runinskrifter står det att Orm är början på ett längre namn som t.ex. Ormulf. Detta skulle kunna vara Holmstens far; Holmsten i Ryd Ormulfs son. En sak som stenen visar är ytterligare ett led i Holmstens släkt, men även att det var i Ryd han bodde. 9

Faste är en kortform på ett namn som börjar på Fast t.ex. Fastbjörn eller dylikt (Nordiskt runnamnslexikon sid 49). Holmsten är en sammansättning av Holme och Sten. Ragnfast är en sammansättning av orden Ragn som betyder råd och beslut, eller gudamakter, och fast vilket är samma som i Fastes namn (Nordiskt runnamnslexikon sid 160f). Östen är sammansättning av orden Ö och Sten vilket ger oss en liknande betydelse som Holmstens namn. Tora är en kortform på ett kvinnonamn på Tor, t.ex. Torborg (Nordiskt runnamnslexikon sid 206). Hur såg det då ut i Östra Ryd under vikingatid? Första gången Ryd nämns är 1280 och då som Ryds skeppslag. Troligen blev Ryd en del av Danderyds skeppslag någon gång under 1400-talet. I jordeboken år 1549 omnämns området som Ryds skeppslag men 1572 omnämns det som Ryds socken i Danderyds skeppslag (Dahlbäck 1978:8f). Björkeby ligger ca 600 meter norr om Östra Ryds kyrka. Kyrkan ligger vid Kyrkfjärden och är en av de många vikarna i Stockholms skärgård. Under mitten av 1500-talet låg prästgården vid Björkby (Dahlbäck 1974:12). När man år 1976 skulle bygga den nya landsvägen mellan Täby och Vaxholm grävdes bosättning och gravfält ut vid Björkeby. Man hittade en boplats som överlagrades av gravar från vikingatiden (Östra Ryd 132:1). På boplatsen hittade man osammanhängande stolphål, härdar och andra nedgrävningar. Detta tolkades som att det har varit flera olika hus av olika åldrar. Det indikerar att man har bott på platsen före vikingatid (Nordén, Jäderlund, Pinto-Guillaume 2012:3). I närheten ligger ännu ett gravfält vilket är ca 50x50 m och består av 10 runda stensättningar som 4-8 m i diameter och 0.2-0.6 meter höga, övertorvade (Östra Ryd 131:1). Detta utgör den typ av gravar som Åke Hyenstrand har placerat in i grupp 3 och dateras då till yngre järnålder (jfr. Hyenstrand 1974:23). Väster om kyrkan, ca 600 meter, ligger ytterligare tre gravfält vilka tillhör grupp 4 och kan då dateras till Figur 6. Ryds skeppslag (Dahlbäck 1974:11). 10

yngre järnålder. Två av dessa gravfält (Östra Ryd 47:1 och Östra Ryd 90:1) kan höra ihop då de endas skiljs av uppodlad åkermark. Gravfälten består av 42 runda stensättningar, 2 rektangulära stensättningar och en hög. Det tredje gravfältet (Östra Ryd 34:1) består av 10 runda stensättningar, 4 rektangulära stensättningar och en hög. Detta gravfält är mer synligt i landskapet då det ligger högre upp än de andra två. Det har även färre gravar vilket kan tyda på mer att speciella personer är begravda här (Nordén, Jäderlund, Pinto-Guillaume 2012:3). 400 meter väster om kyrkan finns ett medeltida boplatsområde (Östra Ryd 88:1). På området så finns grunden till en stor byggnad ca 25x8 m och kan tolkas som en medeltida storgård (Nordén, Jäderlund, Pinto-Guillaume 2012:4). Kan det vara här som det ursprungliga Ryd ligger? Man kan tänka sig att Björkeby ligger i norra kanten av gårdens ägor och Östra Ryds kyrka ligger i östra delarna. Bebyggelsens historiska gräns kan ha varit en bra plats att resa en runsten, speciellt vid en farled, t.ex. en väg (jfr. Zachrisson 1998:194f). Byggnaden ligger även på en höjd med utsikt över kyrkan. Från 1400-talet så vet vi med säkerhet att Rydboholm som ligger ca en kilometer sydväst om kyrkan, och är en sentida sätesgård, existerar. Första gången den nämns är 1449. Det har tolkats som att Rydboholms nuvarande läge är senare och gården har haft ett annat läge tidigare. Den närliggande Gammelgården är ett av förslagen, lika så Östra Ryds kyrka. Det finns även en möjlighet att husgrunden med utsikt över kyrkan är den ursprungliga platsen för Rydboholm (Nordén, Jäderlund, Pinto-Guillaume 2012:4f). 3.2 Björkby, sammanfattning Visserligen är runsten U 168 försvunnen idag men som tur är så finns den avritad. Stenen i sig kanske inte säger mer än personernas namn, släktband och ställning men med hjälp av U 169 kan vi se Holmstens familj. Det är svårare att säga exakt vem Faste var mer än en frigiven träl. Det är svårt att säga exakt vilken gård som familjen kommer från. På U 169 står det att Holmsten är från Ryd. Problemet här är om de menas Ryd som gård eller Ryds skeppslag. Här är det mer troligt att det är en gård som Ryd syftar på. När man i runstenar skrev ut ett namn så syftade det på gården (jfr Zachrisson 1994:225). 3.3 Veckholms kyrka Även om U 168 är helt försvunnen idag så finns det ändå skisser på den där texten är helt bevarad. Så är inte fallet med den andra runstenen där en löysing nämns. Sten U 696 står på kyrkogården till Veckholms kyrka i Enköpings kommun. Tidigare har stenen stått lutad mot kyrkan. Det är oklart var stenens ursprungliga position har varit. På runstenen står det:...-- * (r)(a)--a * st-... -t * a-ui * (l)ausa * s-- * --...-- * ilbi * sial hans...resa sten efter Alver, sin frigivne... (Gud) hjälpe hans Figur 7. U 696, Pr3, Veckholms kyrka 11

själ (U 696:214) Det är många ord på den här runstenen som är borta. Lyckosamt nog, är ordet Lausa intakt. Ordet a-ui har tolkats som Alver och ska då vara namnet på den frigivne trälen. Med tanke på bönen som avslutar runstenen så kan vi anta att en person har dött. Med stor sannolikhet är det Alver som har dött och fått en runsten rest över sig. Den biten st-... t har tolkats som st-... = sten och t = åt vilket då har tolkats som sten efter. Vi vet inte vem som har rest stenen men antagligen var det Alvers föredetta husbonde. Alver bör precis som löysingen på U 168 ha varit närstående sin före detta husbonde då denna har låtit kosta på sig en runsten som dessutom har rätt så advancerad ornamentik. Dessvärre vet man inte vilken gård stenen från början har tillhört, då den i de tidigaste källorna vi har, ska ha stått lutad mot kyrkan. Det är förstås möjligt att runstenen faktiskt har tillhört den gård som grundade kyrkan och att runstenen då inte har flyttats särskilt långt. På en annan runsten i Låddersta i Kalmar socken som ligger ca 7-8 kilometer öster om Veckholm, på andra sidan Ekolsundsviken i Mälaren omnämns Alver igen. Den runstenen är rest av Alver till minne av sin son Arnfast som har dött i Gårdarike (U 636:76). I närheten av runstenen finns ytterligare en sten som Arnfast och hans tre bröder har rest till minne av sin far, som de inte nämner vid namn. Detta tolkar Elias Figur 8. Veckholms socken (Rahmqvist 2010:223). 12

Wessén i Upplands runinskrifter som att alui inte är mansnamnet Alve utan kvinnonamnet Alvi. Runsten U 696 har tolkats av Sven B. F. Jansson och känner kanske inte till Wesséns tolkning av alui han har dock refererat kort till U 636 och påpekar att namnet även nämns där. Det är inte en självklarhet att a-ui och alui syftar på samma person men det ända som skiljer dem åt är att L runan saknas på U 696. Geografiskt är stenarna nära varandra med ett avstånd på endast 7-8 kilometer och en vik som skiljer dem åt. Namnet Alve/Alvi har tolkats som att det kommer från gotiskans alhs vilket betyder tempel. Det har då tolkats som att namnets betydelse är präst eller helgedomspäst. Helgedomspräst kanske är ett konstigt namn för en träl men ordet kan ha tappat sin betydelse från gotiskan (Nordiskt runnamnslexikon sid 11). Veckholms socken omnämns första gången 1303, då som Deinde Vecul och 1318 som Parochia Wekul (Rahmqvist 2010:219). Veckholm hette från början Vekul eller liknande som på fornsvenska betyder något liknande vika eller böjt. Det kan ha något med naturen att göra t.ex. vik (SOL 2003:345). Kyrkan ligger ca 1,3 mil söder om Enköping på en halvö ut i Mälaren och bara två mil med båt till den vikingatida handelspunkten Brika. Dateringen av kyrkan är svår men vissa detaljer indikerar på slutet av 1200-talet. Dopfunten i kyrkan kan dateras till 1100-talet vilket är den äldsta dateringen. Detta kan indikera på att en äldre kyrka har stått på platsen. Kyrkan har som många andra kyrkor byggds om, byggds ut och renoverats ett flertal gånger. Det finns ingen by i anslutning till kyrkan med namnet Veckholm, marken kyrkan står på tillhör den närliggande Prästgården (Rahmqvist 2010:219f). Prästgården omnämns första gången 1511 i jordeböckerna, då som Weckåls Prästegård. Det äldsta belägget i jordeböckerna för en by i Veckholms socken är Amnö som omnämns redan 1299. Då överlåter änkan Katarina, med samtycke från sin son, huvudgården till Uppsala domkyrka (Rahmqvist 2010:224). På 1500-talet kan vi se att Amnö är socknens största by med 14 frälsejordar (Figur 8). I jordeböckerna kan man läsa att år 1313 byter kung Briger bort all mark han äger i Amnö mot mark i Stav, Färentuna socken med Uppsala domkyrka, fyra år senare så förnyar kungen bytet (Rahmqvist 2010:224). Detta visar på att platsen inte bara har tillhört frälset utan även kungen. Ca 800 meter sydväst om Amnö ligger två gravfällt bredvid varandra med en åkerbit som skiljer dem åt. Gravfälten består av runda övertorvade stensättningar och högar, detta indikerar på grupp 3 och dateras då till yngre järnålder (Veckholm 58:1 och 57:1). Ca 400 meter öster om de två gravfälten, mellan dem och Amnö, ligger ytterligare ett litet gravfält. Även detta är ett grupp 3-gravfält (Veckholm 59:1). Frågan är om dessa gravar har tillhört Amnö eller någon av de andra byarna i närheten. En annan by med mycket frälsejord är Säby. Byn omnämns första gången 1350 då Kyrkoherden Johan Olofsson i Lunda pantsätter mark i Säby (Rahmqvist 2010:244). Ca 200 meter öster om Säby ligger ett gravfält med 10 runda stensättningar (Veckholm 43:1). 100 meter norrut ligger ytterligare ett gravfält med 1 hög, 19 runda stensättningar och 10 rektangulära stensättningar(veckholm 44:1). Med de rektangulära stensättningarna placeras detta gravfält då in sig i grupp 4 vilket dateras till yngre järnåldern. Rektangulära gravar kan indikerar kristen gravläggning (jfr Gräslund 2001:51ff). 13

3.4 Veckholms kyrka, sammanfattning Vi vet inte var runsten U 696 kommer från. Den kan ha tillhört en gård som från början ägde marken där kyrkan idag står. Möjligheten finns även att runstenen kan ha tillhört någon av gårdarna/byarna i socknen. Amnö och Säby är två förslag på byar vars mark som stenen har stått på från början. Båda byarna har varit stora med mycket frälsejord. Det är mycket möjligt att det sträcker sig ända tillbaks till vikingatiden och tiden för stenens tillkomst. Vad beträffar den frigivne trälen Alve/Alvi som nämns på stenen är det möjligt att denne flyttade till Kalmar socken där runsten U 636 står. Det kan vara så att Alve/Alvis husbonde lånade ut eller gav sin före detta träl en bit land att bruka. 4.1 Karleby, Leksberg 4. Fostre/Fostrar i runinskrifter På en runsten (Vg 13) i Västergötland, Karleby i Leksbergs socken omnämns en fostra. Stenen är tydlig och välbevarad. På den står det: þorir skuba risti stin : þikno : iftir kitil sun : sin : auk (u)ftir : olaf stro : sino Tore skorpa reste denna sten till minne av Kjell, sin son och efter Olof sin fostra (Brink 2012:116). Tore skorpa reste denna sten efter sin son Kättil och efter Oluv, sin fosterdotter (fostermor) (Vg 13:24) Tore har alltså rest en sten efter sin son Kättil och av någon anledning även efter fostran. Fostran som heter Olof är enligt Stefan Brink en kvinna. Namnet anses idag vara ett mansnamn, har under vikingatid varit unisex (Brink 2012:116). Enligt Figur 9. VG 13, Fp, Karleby, Leksberg Nordiskt runnamnslexikon så är skillnaden på det manliga och kvinnliga formen på Olof att mansnamnet har ett R på slutet, OlafR. Olof är en variant av namnet Leif, som jag i tidigare har nämnt och betyder arvinge eller efterkommande. Det är ett intressant namn att ge en träl (Nordiskt runnamnslexikon sid 11) då Olof är en fostra och inte en köpt träl. Kanske det är ett logiskt namn att ge henne då hon ärver sina föräldrars ställning som träl. Det har tolkats som att ordet stro i inskriften betyder Fostra. I Västergötlands runinskrifter förklaras detta med att ordet innan, Olaf, slutar med ett F och för att spara plats så skriver man inte ut den första bokstaven. Tore har även rest en till runsten (Vg 11) som har nästan exakt samma inskrift som Vg 13. I den stenen är egentligen den enda skillnaden att han har utelämnat fostran, så att stenen endast hyllar Kjell. Det finns olika tolkningar för ordet fostra. Stefan Brink menar att det är en infödd träl medan i Västergötlands runinskrifter tolkas det som att fostra menas mer som en fostermor/dotter. Det är oklart om de menar i 14

Västergötlands runinskrifter att en fosterdotter är en fri kvinna som uppfostras på gården eller om det är en ofri. Det här är den enda runstenen i Västergötland som eventuellt omnämner en träl. I Västgötalagen antyds det på en del ställen att fostren är ofri (Nivéus 1974:69). Runstenen står vid sidan av den gamla landsvägen som går mellan Mariestad och Skövde. Det är oklart om den står på sin ursprungliga plats eller om den har flyttats. I Västergötlands runinskrifter står följande skrivet: Runstenen står rest 4 m. Ö om landsvägen Mariestad-Ek, 1200 m. SSÖ om Leksbergs kyrka, där en bro leder över ett obetydligt tillflöde västerifrån till Tidan (Vg 13:24). Stenen ska ha rest på platsen 1936 efter att ha flyttats. Det finns flera källor som hävdar att stenen har ståt på ungefär samma ställe sedan 1600-talet. Där runstenen står idag är det inget obetydligt tillflöde inte heller någon bro. Det finns dock ett vattendrag till Tidan ca 600 meter söder om stenen. Västergötlands runinskrifter är utgivna mellan 1940 och 1970, med stor sannolikhet har det obetydliga vattendraget torkat igen och blivit överodlad. Runstenar restes ofta vid färdleder vid gränsen till gårdens ägor. Gränser kunde vid vikingatid och medeltid ofta utgöras av vattendrag (Zachrisson 1998:194f). Resterna av två kyrkor ligger ca 250 meter söder om stenen (Leksberg 32:1). Den äldre kyrkan dateras till början av 1000-talet och är antagligen en gårdskyrka i trä. Kyrkan är ca 4x6 meter stor med en ingång i norra väggen. Den andra kyrkan är en träkyrka med stengrund som till synes har varit i bruk fram till 1400-talet. Kyrkan överlappar delvis den äldre och har ett långhus med kor. Storleken på kyrkan är 11x6 meter. Kyrkan byggdes antagligen under 1100- talet som en övergång från gårdskyrka till församlingskyrka (Boman 2012:8). Ett gravfält antas ligga i anslutning till kapellet då man 1986 plogade upp ett skelett (Leksberg 32:1). Den äldsta kyrkans datering överensstämmer med dateringen på den närliggande runstenen Vg 13 som tillhör stilgrupp Fp i Gräslunds stilgruppsdatering och dateras då till första halvan av 1000-talet. Ca 2 kilometer söder om runstenen och 400 meter öster om Karleby gård ligger det en domarring av 5 resta stenar i en cirkel. Cirkeln är 7 meter i diameter, avståndet mellan stenarna är mellan 4 och 5 meter (Leksberg 35:1). Ytterligare 300 meter sydöst om domarringen finns ännu en domarring med 7 stenar var av 6 stycken ligger ner. Diametern är 4 meter och avståndet mellan stenarna är 1-1.5 meter (Leksberg 51:1). Domarringar är en gravform som är vanlig i södra Sverige men de kan även förekomma i östra. Ringarna består ofta av ett ojämnt antal stenar vilket även dessa två gör. I östra Sverige är domarringarna vanligen daterade till äldre järnåldern men i västra Sverige är det än mer svårare och spridd datering. Här är dateringarna från romersk järnålder/folkvandringstid till vendeltid/vikingatid (Artelius 2000:120f). Ca 100 meter sydöst om den andra domarringen ligger ett gravfält, precis vid gränsen till Ullervad socken. Gravfältet består av 4 runda stensättningar och en domarring. Domarringen är 8 meter i diameter och består av 7 resta stenar var av 5 står upp idag (Leksberg 75:1). I Karlebys by ca 800 meter sydöst om runstenen finns en rest sten där man har hittat ben under (Leksberg 34:1). Resta stenar som gravform är speciell eftersom den spänner sig över så stor tid. I Mälardalen är den förknippad med äldre järnålder men i södra Sverige med yngre järnålder (Burenhult 1999:254f). Resta stenar finns oftast i anslutning till gravfält vilket inte är fallet i Karleby. Dock så är det så ned odlat i Västergötland så att de flesta gravfälten inte finns kvar idag. 15

4.2 Karleby, sammanfattning Leksberg är en rik bygd med indikationer på mänsklignärvaro långt tillbaka i tiden. Gravfälten är inte många då de flesta är ned odlade men vi har istället domarringarna som vi dessvärre inte vet de exakta tidsåldrarna på. Vad man däremot vet är att domarringarna är gravar och består ofta av resta stenar, likt de resta stenarna som är en vanlig gravform under yngre järnålder i södra Sverige. Runstenen står vid vägen, antagligen på gränsen till gårdens ägor. Detta var en vanlig plats att resa runstenar på. Olof var fostra, det är en sak vi kan fastställa. Vilken ställning hon har haft är däremot svårare. Uppenbarligen har hon varit omtyckt av Tore annars skulle han nog inte nämnt henne i en runsten som hedrar hans son. 4.3 Jäders kyrka När man år 1866 skulle bygga om orgelläktaren i Jäders kyrka i Södermanland hittades runsten Sö 97: A asgautr : raisti : stin : þena :......(r)(l) : faþur : sin B fostra : arna Åsgöt reste denna sten efter (N.N) sin fader, Arnes fostre (Brink 2012:117). Figur 10. Sö 97, Stilgrupp obestämbar, Jäders kyrka Asgöt reste denna sten efter (N. N.) sin fader, fosterbroder till Arne (Sö 97:70). Den här stenen kan vara lite komplicerad. Först är det faderns namn som är borta och han verkar ha varit Arnes fostre. Här har Stefan Brink tolkat det som att Arne är fostren och har han i så fall haft trälstatus eller varit fosterbror (Brink 2012:117). Södermanlands runinskrifter tolkar här precis som i Västergötlands runinskrifter att Fostre ska betyda fosterbror. Alltså skulle stenen sluta med Fosterbror till Arne. Det skulle lika väl kunna vara så att Arne var fosterbror. Det är intressant att fostra : arna inte står med i runstensslingan utan på sidan av stenen (Figur. 10). Detta kan vara för att ytterligare visa att Arne inte var en del av släkten. I runslingan brukar släktingar omnämnas medans andra får stå utanför t.ex. runristaren (jfr. Andrén 2000:13f). B delen på runstenen, där Arnes namn nämns, kan även ha blivit inhugget senare. Arne är kortform av ett ord på Arn, t.ex Arnfast. Arn betyder Örn men det har även ansetts komma från fornvästnorskans Arinn vilket betyder Härd (Nordiskt runnamnslexikon sid 16). Åsgöt är en sammansättning av As, vilket är beteckning på de nordiska gudarna, och Göt vilket är en som kommer från Götaland (Nordiskt runnamnslexikon sid 18). Runstenen hittades som sagt på 1800-talet när man byggde om orgelläktaren. Den ursprungliga platsen för stenen är däremot okänd. Det här är en av två mer eller mindre hela runstenar i Jäders kyrka. Det finns även ett flertal olika fragment från runstenar och 16

bildstenar. På kyrkogården påträffades 1934 ett runt, förgyllt silverbeslag ornerat med ett hakkors med upprullade armar vilket dateras till folkvandringstid (SHM 20771). Beslaget kommer troligen från en tidigare förstörd grav på platsen (Jäder 189). Ca 600 meter norr om kyrkan ligger Jäders by. Byn har idag modern bebyggelse och det äldsta belägget för byn är från 1599 (Jäder 232). 300 meter väster om Jäders by ligger en gravhög (Jäder 69:1). 10 meter nordväst om högen ligger en stor rund stensättning (Jäder 69:2). 200 meter söder om högen ligger ett gravfält bestående av 12 runda stensättningar (Jäder 151:1) Denna typ av gravfält kan vi placera in i grupp 3 och är då yngre järnålder. Ca 600 meter öster om Jäders by ligger ett gravfält med 2 högar och 28 runda stensättningar (Jäder 57:1) även detta gravfält är grupp 3. 900 meter öster om Jäders by ligger Össby vars äldsta skriftliga belägg är från 1345. Össby består av 4 gårdar (Jäder 233). 2 kilometer öster om Jäders kyrka ligger Oxlöt. Byn omnämns första gången 1358 och består idag av modern bebyggelse (Jäder 225). Strax väster om byn ligger Jädersgården, inga fornlämningar finns där. När man omnämner Jäder tänker kanske de flesta på Sigurdsristningen (Sö 101). Ristningen ligger ca 6 kilometer nord väst om Jäders kyrka, vid gränsen till Sundby socken. Sigurdsristningen har egentligen ingenting med runstenen i Jäders kyrka att göra, inte heller nämner den något om trälar. Jag tycker att den är bra att ha med i uppsatsen då den visar på vilken rik bygd Jäder var under den här tiden. Den visar även på olikheten från fostren som får stå med på sidan av en runsten och de mer rika fria människor som låter rista Sigurdsristningen. 4.4 Jäders kyrka, sammanfattning Jäder är en rik byggd med många gårdar och byar. I närheten av kyrkan ligger flera olika vikingatida gravfält. Vilka gårdar som gravfälten har tillhört är svårare att säga. Runstenens ursprungliga plats är okänd då den hittades i kyrkan när man under 1800-talet byggde om. Inskriften på runstenen är tydlig vilket är tursamt då man väl kan se inskriften Fostra. Många runstenar är skadade och det kan ibland vara svårt att se vad som är skrivet. Detta är inte fallet med den här stenen. Det enda man inte ser är faderns namn, vilket turligt nog inte är det viktigaste i den här uppsatsen. 4.5 Smedsta, Hölö I Smedsta, Hölö socken i Södermanland finns en till runsten (Sö 20) på den är det inte lika uppenbart att det är en fostre som nämns:...uþmunr ti : riti : stin : þensa * abtir : þurfas : fu...... Gudmund... reste denna sten till minne av Torfast hans fo... (Brink 2012:117). Gudmund reste denna sten efter Torfast, (sin) fader (Sö 20:14). Figur 11. Sö 20, Stilgrupp obestämbar, Smedsta, Hölö 17

Som jag nämnde tidigare är det osäkert om det verkligen är en Fostre som stenen syftar på. Södermanlands runinskrifer tolkar det som att det skulle röra sig om Fader alltså att Torfast skulle vara Gudmunds fader. De nämner även möjligheten att det kan röra sig om en fostre. De två mest troliga möjligheterna är alltså att fu har varit fuþur eller fustra. Om vi tolkar det som Fostre så skulle alltså Torfast vara Gudmunds Träl som är uppvuxen på gården. Antagligen är det så att Gudmund och Torfast har vuxit upp med varandra och det kan vara en av anledningarna till att Gudmund reser stenen. Runstenen hittades 1862 vid ett vattendrag i närheten av en bro vid Smedsta backe nära Västergården (Sö 20:14). Idag är stenen flyttad till Smedsta där den är fastgjuten bredvid vägen. Den undre delen är idag borta men ligger sannolikt nersjunken i närheten av platsen där runstenen påträffades. Om ursprungsplatsen för runstenen är vid bron så är det en typisk plats att resa en runsten på. Som jag har beskrivit ovan så utgjordes gärna gränserna av naturliga gränser så som vattendrag. Runstenar restes ofta vid färdleder nära gränsen till gårdens ägor (se ovan om Vg 13). Torfast är en sammansättning av gudanamnet Tor och ordet fast vilket har samma betydelse idag (Nordiskt runnamnslexikon sid 208). Gudmund är en sammansättning av Gud, och Mund vilket betyder hand; beskydd (Nordiskt runnamnslexikon sid 72). Smedsta ligger i Hölö socken som är känt för att ha två kyrkor under medeltid, Övre och Yttre Hölö kyrka. Övre Hölö kyrka anses vara moderförsamlingen och Yttre Hölö kyrka har haft en biroll. 1575 betecknas Övre Hölö kyrka som ödekyrka, idag återstår endast ruinerna av kyrkan. De två kyrkorna sammanslogs antagligen under Gustav Vasas jordeboksreformer (Janzon 2006:28). Första gången Smedsta nämns är 1383 då som Smidhastom (Janzon 2006:42). I Smedsta finns det inga kända fornlämningar mer än runstenen som ju är flyttad dit. Ca 300 meter sydväst om Smedsta ligger ett stort gravfält bestående av ca 70 fornlämningar. 60 runda stensättningar, 8 högar, 1 treudd och en rest sten (Hölö 31:1). Resta Figur 12. Norra delen av Hölö socken (Janzon 206:30) 18