Från Vädal till Rabalder Tio år med kören (1983-1993)

Från Vädal till Rabalder Tio år med kören (1983-1993) Under senhösten 1982 och tidiga våren -83 stod studentklubben Vädals Nation på Lorensbergsgatan i Göteborg inför sin upplösning. Efter mycket planerande bestämdes att försöka få liv i nationen på nytt och bland andra fem herrar vid namn Thorbjörn Strand, Conny Emanuelsson, Ralf Zetterman, Anders Böris och Johan Ekman tog sig an uppgiften att försöka driva verksamheten. Dessa fem kom till en början att utgöra stommen i mansstämman i Vädalkören. Bland de människor som figurerade perifert fanns även undertecknad och på ett möte, tidigt på våren 83, där det diskuterades olika typer av verksamhet, kom underteckad med den fullständigt oöverlagda kommentaren: Tja, jag kan väl starta en kör. Det var starten på det som nu tio år senare har blivit kören Rabalder. Då den tidiga historiska dokumenteringen är mycket bristfällig är det svårt att minnas exakt hur körens verksamhet bedrevs i början. Den tidigaste anteckningen jag har är om ett rep med Vädalkören 18 mars 1983 och förmodligen är det den allra första sammankomsten. Under våren repeterade kören endast sporadiskt varför den egentliga starten av Vädalkören är under hösten 83 då repetitionerna bedrevs mer eller mindre varje vecka. Under hösten bestod Vädalkören av ett 15-tal personer och som exempel på körens seriositet kan nämnas att det ibland dracks öl både före, efter och under repetitionerna. De enda framträdande Vädalkören gjorde var vid nationens fester. Under våren 1984 gjorde Vädalkören sitt första framträdande utanför nationens väggar då vi sjöng på Kåren i samband med information till nya studenter om nationens verksamhet. Vädalkören delade scenen med bl.a storheter som Kurt Olsson och Frank Gunnarsson. Våren avslutades med att kören sjöng på en vårfest på Västgöta Nation, för övrigt den förmodligen mest katastrofala sånginsats kören har gjort under sin tioåriga historia. Hösten 1984 hade Vädals Nation körts fullständigt i botten i ekonomiskt avseende (kulturellt och spirituellt blomstrade den dock). Med undertecknad vid ordförandeklubban beslöt Vädals styrelse om nedläggning och i september hölls gravölen i källarlokalen på Lorensbergsgatan. Från en del håll framfördes det dock önskemål om att Vädalkören skulle fortleva och i oktober 84 startade så åter repetitionerna, nu i Västgöta nations lokaler nere vid Stenpiren. Vid denna tid var skaran av sångare ganska decimerad och nya medlemmar behövdes. Med hjälp av Annalena Holm började kören att fyllas av biologstudenter (dessa kom så småningom bli så många att kören tidvis i folkmun kallades biologkören ). Annalena avstod dock själv i det längsta att medverka men våren 85 anslöt även hon. Vad verksamheten under året 84-85 i övrigt bestod av minns jag inte men vi hade julfest på västgöta med ett ännu icke överträffat julbord. Under våren medverkade delar av kören i en sångkurs en gång i veckan under ledning av undertecknad. I slutet av april gjorde vi en liten konsert ute på Lillhagens sjukhus och sedan sjöng vi på Avenyn på valborgsmässoafton. Under resten av våren låg

verksamheten nere. Vädalkören på Avenyn, Valborgsmässoafton 1985. Nordgården Våren 85 fick Västgöta Nation problem och blev tillslut utslängda från sina lokaler (vi hade ett par repetitioner på Bohus Nation) och Vädalkören fick se sig om efter nya replokaler. Med hjälp av ElseMarie Rådström fick vi så småningom replokal på Nordgården i Majorna och i mitten av september hölls första repetitionen för terminen. När kören flyttade till Nordgården ser jag som en av milstolparna i körens historia. Fr.o.m nu blev verksamheten mera stabil och organiserad. Från att bara ha varit ett gäng som drack öl och sjöng lite grann började det mer och mer att likna en riktig kör. Hösten avslutades med att vi sjöng en julkonsert på Nordgården och förstås en julfest (även den på Nordgården). Under våren 86 fortsatte repetitionerna som vanligt. I mitten av april åkte vi för första gången upp till det som har blivit vårt stamställe vad gäller körhelger, nämligen Tofta vandrarhem på Orust. Vi repeterade i det lilla rummet i huvudbyggnaden där vi numera brukar äta, märkligt att vi fick plats. På lördagen hade vi en bra konsert i Mollösund i samband med en cancergala. Vårterminen avslutades med en vårfest och sedan att vi gick med och sjöng i tåget till karnevalen i Göteborg. Hela kören var klädd och sminkad helt i svart och vitt. Notblomster Under hösten 86 fortsatte kören som vanligt. Under den här tiden var ambitionerna inte

så stora. Alla sjöng mest för att det skulle vara roligt och antalet konserter var mycket begränsat. I mitten av oktober var vi i alla fall på Tofta och hade intensivhelg och veckan efter sjöng vi på öppet hus på Nordgården. Under intensivhelgen fördes också långa diskussioner om ett nytt namn på kören. Vädalkören var ju knappast relevant längre. Efter mycket dividerande tog kören namnet Notblomster, ett icke helt enigt beslut dock. Den 12 dec hade vi luciatåg på restaurang Lyktan på morgonen och på kvällen sjöng vi i Annedalskyrkan på ett stort arrangemang som hette Lucia för fred. Våren 87 hade vi körhelgen på Tofta i början av april. Vi lånade Mårlanda kyrka och repade i under lördagen. Skönt att vara i en större lokal och öva. (Vi lånade en videokamera under helgen så den är dokumenterad). Under veckorna efter körhelgen var det ett intensivt arbete fram till den konsert som vi höll på Röhsska museet 26 april. Det blev en mycket lyckad konsert och ett stort steg framåt för kören. Den konserten var väl den första större egna konserten vi gjorde. Resten av våren var lugn. Det enda vi gjorde var att sjunga på ett PRO-möte vid Chapmans torg + en vårfest förståss. I början på juli kom drygt hälften av kören för första gången upp till Ekenäs Skärgårdshotell på Sydkoster där jag spelar sommartid. Att stråla samman där i början på juli varje år har sedan dess blivit en tradition. Kören gjorde ett succeartat framträdande inne i baren. Dominique Höstterminen 87 drogs igång i slutet av augusti. Till min stora glädje var samtliga medlemmar kvar sen i våras. Vi började bli en ganska stabil samling. Dessutom hade en del gamla medlemmar kommit tillbaka så för första gången var vi över 30 medlemmar. I september hade vi en liten körfest på Nordgården. I början av oktober hade vi körhelgen på Tofta. Sedan jobbade vi med att ordna en stor stödfest uppe på Zoologiska institutionen i slutet av oktober. Före festen hann vi med att sjunga på en tillställning nere i Nordstan på ett arrangemang som föreningen ARRG anordnade. Stödfesten blev lyckad med mycket folk och vi hade en bra konsert. Undertecknad spelade med rock n roll bandet på festen och gick sedan direkt från scenen för vidare transport till Australien. Under två månader låg kören lågt. Dominique Hellsten vikarierade dock för mig ett par gånger så att körverksamheten inte skulle stanna av alldeles. Runt Lucia gjorde kören dessutom ett legendariskt framträdande på restaurang Reveljen. Dominique har för övrigt under åren hjälp oss lite då och då, dels vikarierat för mig ibland och dels periodvis varit körens sångpedagog.

Notblomster på Tofta vandrarhem i april 1988. Under början av vårterminen 88 började diskussioner om ett större körprojekt för första gången att dyka upp. Ideer som Evolutionen på 90 min diskuterades bl.a. I slutet på februari sjöng kören i kyrkan vid Chapmans Torg. Jag minns inte vad det var för tillställning, mest beroende på att jag inte var med. Maria Apelmo! (numera Mattsson) dirigerade kören. Förutom att vi hade Toftahelg sjöng vi bl.a. på en tillställning i Kungälv (trots att vi bara var 11 st!) och i maj hade vi först en konsert på Liseberg och sen för andra året en på Röhsska museet. Konserten på Röhsska kändes lite avslagen, mest för att vi gjort en konsert där året innan. Jag tror att vi alla kände att vi måste hitta på en annan form av konsertverksamhet. Våren avslutades med att vi i början av juni gjorde en helgtripp till Skagen. Nästan hela kören cyklade från Fredrikshamn. Vi hade en härlig helg och vi ställde oss bl.a. på torget i Skagen och sjöng. I början på juli samlades delar av kören på Koster och sjöng på Ekenäs. Det blev inte samma succe som förra året men uppskattat i alla fall. Medicinarvillan Hösten 88 hölls första repetitionen för terminen i slutet av augusti. Samtliga sångare var kvar sedan vårterminen (på den här tiden visste man aldrig riktigt säkert om folket skulle vara kvar efter sommaren). Vi hade höstens intensivhelg på Tofta redan i mitten på september och vi lånade Svanvik, en samlingslokal strax intill vandrarhemmet som visade sig vara en mycket bra replokal. Konstigt att vi inte blivit tipsade om den tidigare. På lördagsnatten hade vi en liten improviserad konsert för ett gäng ingenjörer som också bodde på Tofta under helgen Tyvärr var uppslutningen på helgen lite för dålig denna gång, vi har nog varit på Tofta lite för ofta. I november gjorde vi på Hotell

Heden för Galenskaparna (!) och deras stab, de höll på med att spela in en film. Senare samma vecka ordnade vi en ny stor stödfest, nu i Medicinarvillan. Det kom massor med folk och det blev fruktansvärt trångt men festen blev väldigt lyckad även om körsången skevade lite här och där, minst sagt. Vi avslutade höstterminen med att vi sjöng på Nordgårdens luciafest och att vi hade julbord på sista måndagsrepetitionen. Öland Vårterminen 89 var för undertecknad en hektisk period med mycket turnerande men med hjälp av lite vik av Dominique Hellsten och diverse flyttade repetitioner lyckades vi genomföra våren. Vi hade körhelg på Tofta i vanlig ordning (Dominique var med en dag och hade röstvård med en stämma i taget medans jag repeterade med resten). Dock var det bara 16 sångare med vilket naturligtvis var alldeles för lite. Under våren började också ett projekt som gick ut på att göra hela The Beatles platta Sgt Pepper i körversion att diskuteras för första gången. Våren stora konsert hölls i Trädgårdsföreningen i samband med de traditionella valborgsfestligheterna. Vi var väldigt nervösa, vi hade aldrig sjungit för så mycket folk, men konserten blev väldigt bra. I mitten på maj gjorde vi en fyradagarstripp till Öland. Vi hade bl.a. spontankonsert på Kalmar slott och en oförglömlig sångstund utanför murarna på Borgholms slottsruin när det plötsligt dök upp en massa folk på murkrönet och lyssnade. Vi gjorde även två mindre konserter på ett par servicehus i Borgholm. En vecka senare skulle vi haft konsert på Liseberg men eftersom inte en enda tenor dök upp så fick vi ställa in. Under sommarlovet fortsatte vi traditionellt med att samlas på Koster och vi hade en liten konsert på uteserveringen på Ekenäs hotell. Under höstterminen 89 hade Dominique hand om alla uppsjungningar (skönt) och hade individuell undervisning med två körmedlemmar per repetition. En väldigt lyckad ide som blev ett lyft för kören. Under tidiga hösten smiddes också planerna på Sgt Pepper projektet och undertecknad började att jobba med arrangemangen och var f. ö. väldigt nervös varje gång jag skulle visa upp något nytt arr.

Kören på borggården på Kalmar Slott i maj 1989 I november hade vi för första gången en stor körfest på Botaniska institutionen. Det blev ett mycket lyckat kalas med över 300 gäster. Vi gjorde en rejäl vinst och hade en hyfsad

konsert dessutom. I övrigt var den enda konsert vi gjorde den på Nordgårdens luciafest. Hösten avslutades med en julfest uppe på konstepidemin. Härligt julbord med massor av mat och dricka, dock envisades någon hela tiden med att spetsa min punsh med lab. sprit med synligt resultat. Sgt. Pepper I början av vårterminen 90 startade på allvar arbetet med Sgt P föreställningen. Jag var dock på turne under en del veckor och då jobbade Dominique med kören i stället. I slutet på februari var kören med mig uppe i Lirec studio och gjorde ett pålägg på Ekman Örner Overdrives debutplatta. I slutet av mars hade vi körhelgen på Tofta. Under lördagen hade vi hjälp av koreografen Lee Kum-Nathansen. Det i mitt tycke viktigaste som hände under helgen var att vi enades om ett nytt namn på kören, fr.o.m. nu heter vi Rabalder. Under veckorna efter körhelgen var det ett flertal stämrepetitioner och extrarep och så Annandag påsk hade vi genrep i lokalen på Falkgatan som vi hyrt för föreställningarna. Fredagen den 20 april hade vi premiär på Sgt P. Premiären blev nervös men de föreställningar vi gjorde på lörd och sönd gick bra. Framför allt lördagskonserten var stor succe. Drygt en vecka senare sjöng vi för andra året på Valborgsfirandet i Trädgårdsföreningen och trots att vi inte var fler än 15 st så gick det hyfsat. I mitten på maj sjöng vi på en karneval i Majorna (i Sannabacken) och det lät för djävligt! Under Kristi Himmelsfärdshelgen gjorde vi en fyra dagar lång resa ner till Margretetorps vandrarhem i Skåne. Förutom att vi turistade lite och sjöng på stationen i Hässleholm var vi i Helsingborg på en körfestival. Vi bevistade ett körseminarium med Sgt P musik. På kvällen var dom flesta av oss i Mariakyrkan i Helsingborg och lyssnade på en polsk kör (Stettin-kören?). Dagen efter var jag tvungen att åka hem p.g.a. andra uppdrag. Rabalder var dock bl.a. över i Helsingör och gjorde en spontankonsert på Kristianborgs slott (dessutom förekom det visst disko i våra minibussar!!) Före sommaruppehållet hade vi en utvärdering av våren och vi bestämde att ge Sgt P föreställningen en andra chans till hösten. Under sommaruppehållet samlades en del körmedlemmar på måndagskvällarna på restaurang Sjömagasinet i stället för repetition och i början av juli sammanstrålande en del av oss på Koster och trots att vi bara var 14 st gjorde vi en så bra konsert att vi t.o.m. blev bjudna på öl av Spendrup. I baren på kvällen var bl.a Boel O Petersson gästartist och gjorde succe. Hösten 90: I mitten på september hade vi i vanlig ordning körhelg på Tofta och vi jobbade med att finslipa på Sgt P. Efter ett par veckors intensivt övande hade vi sedan nypremiär på Unga Atalante i mitten av oktober. Vi gjorde tre föreställningar fre - lörd. Mycket publik och på det hela taget mycket lyckat. Jag tror att alla var väldigt nöjda med att få göra Sgt P igen, den här gången mycket bättre, framförallt musikaliskt. I slutet av november hade vi så åter en stor körfest på Botaniska institutionen. Inte lika mycket folk det här året men minns lika roligt. På stora scenen spelade Care Off. Tidigt på morgonen den 13 dec hade vi ett luciatåg för kommunens revisorer nere vid Stora hamnkanalen och den 16 december sjöng vi på Nordgårdens julfest. Båda gångerna var vi ganska få men på den första vardet OK, på den andra lät det förfärligt! Hösten avslutades med en julfest och på den passade vi på att äntligen bilda förening: Föreningen Kören Rabalder.

Europa I början av våren 91 hade vi en del s.k. spåningsmöten om ett nytt körprojekt som gick under namnet Det ljuva livet. I mars bytte vi replokal och flyttade ut till Nordgårdens annex, en för ändamålet bättre lämpad lokal. Körhelg på Tofta hade vi i mars och i början på april hade vi en körfest på zoologen. Vi prövade lite nya grepp och hade sittning. Trevlig fest men någon förtjänst gjorde vi inte (det var dock en god paté). I slutet av april gjorde vi, som en förberedelse för vår Europaresa, två stycken små konserter åt Lillhagens sjukhus. Så den 17:de maj begav vi oss iväg på en dryg veckas europaturné. Vi hade konsert vid Svenska kyrkan i Berlin, vi duellerade med Smetanakören i deras replokal i Prag, vi gjorde jättesucce med en konsert i Llahol i Prag och vi gjorde en avslagen konsert på en musikskola i Pilzen. Förutom att sjunga turistade vi en del och en icke försumbar del av resan festade vi. Det sista som hände före sommaruppehållet var att vi sjöng (och serverade) på körmedlem Per-Arnes disputationsfest på zoologen. I början på juni var vi gästartister på Unga Atalante när Husets Kör från Malmö hade konsert. Vi gjorde Within you, without you dock utan att göra någon större succe. Det är svårt att gå in och göra en låt av den typen mitt i en föreställning. Under sommaren träffades kören som vanligt på Sjömagasinet på måndagarna. Dessutom hade vi förstås vår helg uppe på Koster. Under bart sommarväder (som alltid på Koster) och bra konsert på plattan och fullt ös med Boel i baren och fest till soluppgången på stranden och..... Smetanakören Höstens repetitioner började i mitten av augusti och förutom sjungande var det en hel del planering inför det besök som Smetanakören från Prag skulle göra senare under hösten. Dominique hade hand om uppsjungningarna ett par veckor i början av terminen och hon vickade för mig en måndag innan hon stack iväg till London igen. En lördag i mitten på sept. hyrde vi Lisebergshallen (!) och hade en utmärkt intensivdag med Ingrid Brännström (från Amanda). Nyttigt. I början på oktober åkte vi upp till Tofta och hade höstens körhelg. Lyckad helg där vi jobbade mycket efter Ingrid Brännströms idéer. Vi var dessutom i det närmaste fulltaliga. Ett par veckor senare var det dags för Smetanakörens besök i Göteborg. De besökte oss på en repetition på Nordgården och efteråt bjöd vi på mat på Kajsa Varg. Smetanakören sjöng i Borås dagen efter och på onsdagen hade de en av oss arrangerad stor konsert i Vasakyrkan. Mycket publik och radioinspelning så vi fick in de pengar som behövdes för att finansiera deras besök. Dock höll jag på att ställa till det då jag, efter den fest som vi ordnat efter konserten på gamla brandstationen, glömde hela kassan från konserten i en plastpåse på Järntorget!!! Det ordnade dock upp sig tack vare en snäll taxichauför (som inte visste vad det var hon tagit hand om). På torsdagen hade vi gemensam konsert med Smetanakören i Uddevalla kyrka. Lyckat arrangemang och Rabalder gjorde bra i från sig. Smetanabesöket tog mycket tid och kraft och resten av hösten hände inte så mycket mer än att vi repade på måndagskvällarna. Första veckan i dec. sjöng en del av oss på före detta körmedlem Ulrika Dreijers bröllop i Örgryte gamla kyrka. På luciamorgonen sjöng vi på Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen, uppskattat (men ack så tidigt), och samma kväll hade vi årsmöte och stort kalas uppe i min replokal på Konstepidemin.

Våren 92 började med ett intensivt repeterande och med spånande omkring nya projekt. Själv höll jag på med arrande av nya låtar. Första repet hölls trots helgdag på Trettondagen. Mycket planering inför fest och en ny Europaturne. I mitten på februari hade vi åter igen en stor stödfest på Botaniska inst. Bra fest. På stora scenen spelade Boels band och på lilla scenen Rabalders egen rockorkester. Dessutom gjorde förstås kören ett framträdande som gick hyfsat. I mitten på mars hade vi en mycket intensiv och bra körhelg på Tofta. Efter helgen repade vi ganska intensivt fram tills det var dags att på nytt ge sig av mot Tjeckoslovakien i början av april. Bussliv Vi hade hyrt en stor buss så att alla åkte tillsammans men tyvärr visade det sig att det tog mycket längre tid än planerat att åka med buss. Kom till Prag vid midnatt efter över 30 timmars resande. Dagen efter hade vi konsert i St. Georg katedralen i Prag. Smetanakören hade arrangerat konserten och omständigheterna var väl inte så lyckade. Temperaturen i kyrkan låg långt under det behagliga och där var en efterklang så lång att många av våra låtar nästan blev omöjliga att framföra. Dessutom var den scen som fanns bara gjord för max 20 personer trots att vi var närmare trettio! Vi genomförde dock konserten om än med visst besvär. Efter två dagars turistande i Prag hade vi konsert i Llahol där vi gjort stor succe året innan och efter en strulig repetition med mycket irritation lyckades vi med att upprepa succen trots att publiken var ganska fåtalig. På förmiddagen dan efter startade vi bussresan mot Leipzig där vi skulle ha konsert på kvällen. Tyvärr startade vi alldeles för sent och vi hamnade i evighetslånga bilköer och när vi så småningom kom fram via småvägar till Leipzig så hade konserten med det fullsatta auditoriet måst ställas in!! Humöret hos oss alla låg nära nollpunkten. Natten i Leipzig tillbringade vi utspridda hemma hos medlemmar i Max Klinger kören och tack och lov blev de flesta av oss väl omhändertagna och fick en trevlig kväll i Leipzig trots allt. Vid lunchtid dagen efter fortsatte resan till Celle (i gamla V.Tyskland). P.g.a. allt strul runt denna resa hade vi ett känsloladdat och ganska infekterat, men förmodligen nyttigt samtal omkring kören på hotellet dagen efter. Vi skulle ha turistat en del men på grund av dåligt väder så åkte vi hemåt efter att ha sjungit på torget i Celle. Efter resan jobbade vi mot de konserter som vi hade i Arbetar Institutets aula i mitten på maj. Vi gjorde två mycket bra konserter som ett delmål mot nästa projekt. Otroligt skönt och viktigt att vi lyckades med dessa konserter efter allt strul som varit runt vårens resa. Det sista framträdandet under vårterminen var att vi gjorde dundersucce när vi sjöng på restaurang Reveljen nere vid Nya Varvet för någon miljökonferans. Kul avslutning på våren. Det ända som hände efter detta var en liten avslutningsfest med brännbollsmatch i Sannabacken. Kören sammanstrålande i vanlig ordning på Koster i början av juli men på grund av att vi var ganska få och dessutom inte en enda tenor blev det inget offentligt sjungande. Icke destomindre hade vi en skön helg. (bilden har dessvärre försvunnit vid konvertering till nyare Wordversion) Repetition på Nordgården i maj 1992

Mot nya projekt Höstens repetioner drog i gång i vanlig ordning i slutet av augusti. För min del var början av hösten ganska oinspirerad och det var mycket osäkerhet om vad som skulle hända härnäst. Vi hade svårt att komma till skott vad gäller nya projekt. Det mesta arbetet gick ut på förberedelser inför det besök vi fick av Max Klinger kören från Leipzig i slutet av september. Deras besök blev ganska besvärligt då de, förutom att inte ha några pengar, var ganska handlingsförlamade och fick tas omhand mest hela tiden. Kören bodde utspridda hemma hos Rabalder. Max Klinger kören gjorde ett par egna konserter i stan men som sista arrangemang så hade vi en lyckad konsert tillsammans i sjömansgårdens aula vid Stigbergstorget. Det blev trots allt en lyckad avslutning på ett ganska jobbigt besök. I början på oktober sjöng kören på vår medlem Agneta Lindstens disputationsfest på Botaniska inst. och dagen efteråt åkte vi upp till en något förkortad men bra körhelg på Tofta. I början av november började äntligen arbetet med vår nya föreställning att accelerera och mycket tid gick åt till att arrangera musik och att ha s.k. spåningsmöten. Fram i december repade vi intensivt med många stämrepetitioner etc. Även mellandagarna gick åt till repetitioner. Januari 93 fortsatte som innan med repetitioner av aldrig skådad omfattning och i slutet på januari hade vi premiär på föreställningen Rabalder på jorden på Unga Atalante. Vi gjorde totalt fem föreställningar på fyra dagar och gjorde i stort sätt succe på varje. Varje föreställning var i princip slutsåld så vi gjorde dessutom en hyfsad vinst på föreställningen. Härligt att vi lyckades genomföra detta projektet och att vi klarade det så pass bra trots att vi spände bågen ganska högt och sjöng mycket svåra låtar och höll en konstnärligt hög nivå. Efter urladdningen med På jorden fick vi en liten baksmälla och uppslutningen och engagemanget på repetitionerna var under en period ganska låg. Jag tror att arbetet med föreställningen tog så mycket tid att många helt enkelt var slutkörda. I mitten på mars ordnade vi en ny stödfest för kören på Botan. Körmedlemmarna led fortfarande lite av urladdningen med föreställningen så förberedelserna inför festen blev inte vad de borde och därmed blev det också för lite folk på festen för att vi skulle göra någon vinst. En kul fest blev det dock till slut i vanlig ordning. Rabalder sjöng förstås och på stora scenen spelade Den Onde, Den Gode, Den Fule, Den Blinde med bl.a. undertecknad. I slutet på april åkte Rabalder ner till Hälsingborg och gjorde På Jorden föreställningen på Röda Kvarn. Det var ganska lite folk men på det hela taget en bra föreställning. Kul att se att det fungerade att turnera med hela showen. I början på maj medverkade vi i en konsert i universitetet aula tillsammans med körerna Körfolket och Sångkompaniet. Småtrevligt och vi gjorde bra ifrån oss. På den gemensamma festen efteråt körde vi dock över de andra körerna med besked. Rolig fest! I mitten på maj tog Rabalder tåget ner till Köpenhamn för en helg. Vi gjorde bl.a. en lyckad spontankonsert på Ströget. Sön 17/5 hade vi konsert i Davidskirken, en konsert som vi delade med köpenhamnnskören Vokal 82. Trots att ganska många Rabaldermedlemmar saknades så gjorde vi en mycket bra och uppskattad konsert. Efter köpenhamnsresan hade vi en stor diskussion om vad nästa projekt skulle bli. Vi beslöt att till att börja med sätta upp Sgt. Pepper i oktober. Sista framträdandet för terminen gjorde vi i början av juni som lunchkonsert i Göteborgs Postens foaje. Vi var lite få herrar men det gick.

Sommarens sammanstrålning på Koster hölls först i mitten på juli (p.g.a. jag var hemma och födde barn) och blev i vanlig ordning en succe. Vi hade konsert både utomhus på Plattan och inne i baren på kvällen. Dessutom hade vi underbart sommarväder den helgen den dåliga sommaren till trots (det är alltid fint sommarväder på Koster). Epilog När jag ser tillbaka på dessa tio år och ser hur mycket som har hänt med kören kan jag inte låta bli att känna en viss stolthet och tillfredställelse över att vi har utvecklats på det sätt vi har. Tänk att den kommentaren Tja, jag kan väl starta en kör skulle få sådana konsekvenser. Rabalder lever och frodas i allra högsta grad. När detta skrivs i november 93 har vi redan gjort Sgt Pepperföreställningen igen, nu på Nationalteatern och vi är redan igång med funderingar omkring nästa projekt. Men det får bli en historia för tjugoårjubileet! Göteborg den 14 november 1993 Magnus Ekman