Om hur jag kom till Kvarsebo. En sommarbo s berättelse genom tre generationer. Året är 1916 Min mormor Gunhild Persson (1885-1975) och min morfar Karl Persson (1880-1940), bild enligt nedan, kommer för allra första gången med ångbåten till Kvarsebo 1916. Min mormor väntar då min mamma och på sommaren det året vill hon ha lite vila och åker ut på besök till sina goda vänner, systrarna Rosa och Sigrid Billing, tillika arbetskamrater från Westerholms trikåfabrik i Norrköping. Dessa har hyrt in sig över sommaren i Brytsbo vid Skvättan, ägt av två systrar vid namn Hulling. Dit åker min mormor och till helgerna kommer min morfar ut. Han är förstemaskinist på Norrköpings Slakthus. Dom går av vid Skyttholmens Brygga och därmed har vår familj för första gången anträtt den mark vi trampar idag! Min mamma Gudrun Persson, gift Ivner (1916-2007) föds på hösten 1916, men först 1919 kommer man tillbaka ut till Skvättan/Marielund igen. Då har min morbror, Börje Persson, fötts (1918-1994). För att komma ut på landet på sommaren hyr familjen nu rum i Marielund, lilla stugan. Här bor Johanna, som bara omnämns så vitt jag vet med Johanna i
Marielund. Min mormor och morfar och barnen fick då bo i själva stugan med kök och rum i ett, medan Johanna flyttade ut i den intilliggande ladugården bland sina kor. På bilderna nedan syns Johanna på trappan till sin stuga, som fortfarande står där, samt min mormor som hänger tvätt och tvättar i Skvättabäcken vid brygghuset som finns kvar än idag vid Marielund. Med på bilderna är även mormors väninna Ester Engvall, samt min mamma Gudrun och morbror Börje. Garanterat har min morfar tagit kortet, han var mycket för allt nytt och allt tekniskt. Året är 1932. Det följer nu en ganska lång period då familjen inte är i trakten på somrarna utan på andra platser istället. Men år 1932 får man syn på en annons i Norrköpings Tidningar där Jonne i Marielund hyr ut rum i stora huset. Dom längtar tillbaka och mormor och morfar tar båten ut igen för att titta på erbjudandet. Jonne och hans fru, tror hon hette Anna eller Maria, har då lovat att även bjuda på söndagsmiddag. Först inspekteras hus och rum. Sedan vill mormor och morfar ta en promenad innan middagen och beslutar sig att följa vägen genom de grindar som då fanns för hästskjutsar upp mot Skyttholmen. Vägen går förbi det som idag är naturreservat och upp via Hunnkärrsbacken. Det första dom kommer fram till är Karlstorp. Båda faller pladask. En idyll! Här vill dom bo. Sagt och gjort dom frågar om det finns möjlighet att hyra här istället och får napp direkt. Det lilla huset blir sedan vårt i alla tider, d v s fram till 1987. Jag har sedan alltid hört talas om hur oerhört förargligt min mormor tyckte det var när dom kom tillbaka till Jonne och dessutom bjöds på middag och så hade dom bestämt sig för Karlstorp istället. Det var inte kul tyckte hon. Jonne och min mormor blev sedan goda vänner
och träffades i alla år uppe hos tant Lisa (Törnblom, halvsyster till Jonne) på Skyttholmen dit Jonne kom varenda sommar för att kära hennes lagårdsdörrar. I och med starten på Karlstorp 1932 läggs även grunden till den plats som kom att bli mitt egna ursprung i Kvarsebo. Karlstorp ägdes vid den här tiden av en Karl Holmberg. Men ca 1937 köps det av August Andersson, Skyttholmen, far till Ester Eriksson, (1906-1986) Skyttholmen, Stället blir lysningspresent till Ester och hennes Erik (1907-1987), som bor i stora huset på Karlstorp till typ 1942-43 då dom tar över Skyttholmen. På bilderna nedan syns Ester och Erik med barnen Ingvar (Hugo) och Sigvard vid den stora granhäcken ut mot vägen på Karlstorp som även fanns i min barndom. Erik är inkallad och hemma på permis. Från dåtid till nutid. Från år 1932 var vi alltså bofasta i Kvarsebo hyrandes eget härad på Karlstorp. Det blev en epok på 55 år fram till 1987 då Ester förolyckades i en bilolycka och stället avyttrades av deras barn, Hugo, Sigvard och Torsten Eriksson. Torsten är alltså Torsten på Säter. Bilden nedan är från vårt badberg vid Bråviken när Torsten är med min mamma och pappa nere vid sjön. Detta berg och Bråviken har i alla tider haft en central betydelse i vårt somriga lantliv. Mamma var en mycket ivrig baderska och simmade när det föll sig ute i båtrännan. Varje dag, varje sommar och i alla väder skulle vi ner och bada och spenderade nog lika mycket tid
vid vattnet som uppe på Karlstorp. Badberget låg förstås då där det ligger idag och har för oss alltid varit från Skvätta Brygga via fiskebodarna och bergen därom. Jag själv kom till den fiskebod som tillhör Petterslund, den stora röda, som 2 månaders baby. Där fick jag mitt första Bråviksdopp och redan då var babysim uppfunnet! Petterslunds fiskebod Min pappa, Bertil Ivner (1909-1984) kom in i bilden på 40-talet och i och med detta blev vi alltså den andra generationen här ute i vår familj. Mina föräldrar Gudrun & Bertil 1948 nere vid Bråviken. Platsen är Skvätta Brygga. I bakgrunden fiskenät på tork från morgonens strömmingsfångst. Och jag tror det är en rök längre upp. Idag är platsen helt igenvuxen av hagtorn. Då en stor öppen yta för fiskegubbarnas arbeten.
Jag själv, Gunilla Ivner (1955-), är alltså den tredje generationen på plats och även den sista eftersom jag inte har några barn. Nedan följer ett hopklipp bilder. Dels det som föreställer min mamma 1933-34 som kommer över skogen från Skyttholmen där hon hämtat mjölk hos tant Hilda, som det står på kortet. Är alltså Hilda Andersson, Ester på Skyttholmen s mamma. Min morfar är säkert fotografen. Även lite blandade kort från Karlstorp och Skyttholmen som min pappa tagit på 50-talet. Korten i sidhuvudet likaså. (Det är Erik som kör traktorn, första antagligen och med järnhjul.) Från en snart hundraårig epok i denna trakt finns oändliga mängder minnen, händelser, tankebilder och inte minst gången historia att berätta om och hålla vid liv. Jag ämnar fortsätta fylla på detta arbete. Detta får bli början! Gunilla Ivner, 2010-11-04