Flottning och folkliv

Transkript

1 Flottning och folkliv Arkiv rörande flottning på Ångermanälven Beståndsöversikt, Arkivcentrum Nord, Härnösand Ett samarbetsprojekt hösten 2009 understött av Samverkande institutioner på Arkivcentrum Nord Landsarkivet i Härnösand NIN, Näringslivsarkiv i Norrland

2

3 - Innehållsförteckning - 1. Inledning Skogen och vattnet Skogen som handelsvara Flottning Flottning förr Flottning nutid Bäckflottning, sjöflottning, dammar och rännor Älvflottning, fasta konstruktioner Slutflottning, rumpan Skiljeställen, sortering. Sandslån Flottaren Flottning på Ångermanälven Litteraturtips Filmtips Besöksmål Redogörelse över bestånd, Föreningsarkivet Västernorrland Redogörelse över bestånd, Landsarkivet Redogörelse över bestånd, Näringslivsarkiv i Norrland, NIN Kontaktuppgifter Karta, av Ångermanälvens flottningsförening förvaltade flottleder Schematisk bild av Ångermanälven, Tablå över virkesmärken i Ångermanälvens flottleder,

4 1. Inledning Föreningsarkivet Västernorrland, Landsarkivet och Näringslivsarkiv i Norrland, NIN, har gemensamt sökt och tilldelats bidrag av Länsstyrelsen Västernorrland för att under 2009 göra en utställning och informationsmaterial om flottningens historia på Ångermanälven. Länsstyrelsens beslut grundar sig på att flottningsepoken på Ångermanälven är en viktig del av Västernorrlands historia. Lämningarna efter denna epok har delvis försvunnit eller är på väg att försvinna. Beslutet grundar sig även på Västernorrlands läns strategiska kulturarvsprogram, Kulturarv.nu. Ett av de tre prioriterade geografiska områdena i detta program är älvdalarnas kulturlandskap. Samt att ett av de fyra övergripande målen är att göra kulturarvet tillgängligt för alla och för att främja olika berättelser och tolkningar av historien. Utställningen ska visa viktiga händelser kring flottningen och koppla dessa till fysiska platser och de rester av flottningsarbetet som finns kvar. Arkivinstitutionerna på Arkivcentrum Nord har även samarbetat för att sammanställa en gemensam beståndsöversikt över de arkiv som förvaras på Arkivcentrum Nord och har koppling till flottning på Ångermanälven. 2. Skogen och vattnet Även om flottning numera hör till det förgångna så har den betytt mycket för Sveriges utveckling från ett bondesamhälle till en modern industristat. Det var skogen och vattnet som lade grunden till den svenska skogsindustrin och det svenska välståndet. Flottning kan ha bedrivits ända från talet. Då flottades ved på Dalälven. Man behövde ved till gruvorna. Flottningen ökade i omfattning från 1700-talet då timmer behövdes till vattensågarna. Från 1739 fanns en förordning som föreskrev att både allmoge och borgerskap fick bedriva flottning genom kungsådra och allmänna farleder. Där fick inte finnas några fiskeredskap som hindrade flottningen, den hade förtur. Flottningen ökade än mer på 1800-talet då man började använda ångsågar vid sågverken. Ända sedan 1500-talet har det funnits sågverk i södra Norrland. I och med att järnbruk började drivas, ökade behovet av virke för att hålla dessa igång. När ångsågsrörelsen tog fart på 1860-talet blev skogen en avgörande faktor för sågverkens existens. När sågverken fick säkrade leveranser blev Härnösand och Sundsvalls distrikt en stor arbetsmarknad för resten av landet och befolkningen ökade drastiskt under 1800-talets andra hälft. 3. Skogen som handelsvara Skogsbruket drevs länge på samma sätt. Fram till mitten av 1800-talet var skogen främst en näringskälla för befolkningen, mest som bränsle och för byggnationer. När efterfrågan på timmer ökade under andra delen av 1800-talet skedde en stor förändring. Trävarubolagens agenter reste omkring och köpte upp skog. Skogsägarna blev många gånger lurade då de inte kände till det värde skogen hade för uppköparna. Från början nöjde sig sågverksägarna med att köpa avverkningsrätter till skogen med 50-åriga avtal. Detta förändrades när riksdagen 1889 beslutade om att sådan avverkningsrätt inte fick gälla mer än i 20 år. Då började sågverksägarna att i stället köpa upp skogsfastigheter. Detta stävjades 1906 i och med att riksdagen stiftade den s.k. bolagsförbudslagen. Skogsstyrelsen inrättades 1903 med ansvar för att skogsvårdslagen följdes. I Västernorrland lokaliserades myndigheten till Sollefteå. Skogsbolagen placerade mestadels sina huvudkontor i Sollefteå medan övrig personal som t.ex. inspektorer och faktorer var placerade efter älven. Det samma gällde för Ångermanälvens flottningsförening och Ångermanälvens tumningsförening. Sveriges Skogsvårdsförbund grundades 1883 och 1918 bildades Skogs- och flottnings-arbetareförbundet. Bägge fanns i Sollefteå som då var Sveriges viktigaste skogsadministrativa centra. 4. Flottning Att flotta innebär att föra fram löst flytande eller buntat timmer i vatten. Så stor mängd timmer som möjligt ska på kortast möjliga tid ska fraktas från avverkningsplatsen till sorteringsverket via vattenleder. I flottningsarbetet ingår även att sortera det flottade virket. Flottning kan delas upp i olika - 4 -

5 moment: Från dess början i bäckarna och dammar. Det var den del av transportsträckan som låg högst i flottningssystemet. Fortsatt tranport i älven, kanske över sjöar med spelflottar och båtar. Den sista mängden av säsongens timmer kallades rumpan. Slutstation var sorteringsverket där timret sorterades till respektive ägare. Timret distribuerades sedan till sågverken och senare försäljning. Förr var flottning det enda sättet man kunde transportera timmer på. Numera transporteras timret från avverkningsplatsen med lastbil. 5. Flottning förr År 1880 infördes en förordning om allmänna flottleder. Det var från nu länsstyrelsens ansvar att inrätta sådana leder. På dessa kunde man transportera flottgods förutsatt att man var medlem i en flottningsförening. Flottningsföreningarna bildades som ekonomiska föreningar varje år. P.g.a. detta fick flottarna aldrig fast anställning, de blev i stället säsongsarbetare under den hektiska flottningsperioden. Åren infördes flottningsstadga och vattenlag. På så sätt utformades flottningsorganisationen. Virkesägarna skulle nu betala flottningskostnaderna efter mängden flottat virke samt hur långt det flottats. Man var även skyldig att betala för underhållet av flottleden. Flottningsföreningen stod för reparationer, rensningar m.m. Så småningom skulle man få tillbaka det kapital man satsat. En starkt bidragande faktor till att dessa föreningar bildades var ångsågens införande. Sågarna förlades vid kusten. Därifrån var det lätt att transportera det färdigsågade virket. Ansvarig för flottningsverksamheten var flottningschefen. Hans närmaste man var inspektorn. De som verkställde besluten var flottningsfaktorerna. Under faktorn fanns basarna och mannar till flottningslagen. Flottning var inget enkelt och lättsamt arbete, tvärtom. Många riskfyllda situationer kunde uppstå, t.ex när timret inte kunde passera fritt i vattendragen. Då kunde stockarna stoppas upp och bilda stora ansamlingar, de kallades brötar. Det var ett hårt och många gånger livsfarligt arbete för flottarna sedan att lösa upp dessa ansamlingar av timmer. I bland var man tvungen att använda dynamit för att spränga loss timret. Brötarna kunde också kallas djävulens plockepinn och såg ut på olika sätt. En del brötar kunde bildas från stranden. De var de lättaste att reda ut och få ut i älven igen. Det timmer som hade ansamlats ute i älven var det farligaste att lösa upp. Det kunde sitta vid början av en fors eller ett grund. 6. Flottning nutid Nutidens kraftverk påverkade vattenståndet så att de gamla metoderna fick överges. I stället använde man sig i mer modern tid av speciella avläggsplatser på land för det nedhuggna timret. Från dessa platser vältes sedan timret ut i vattnet med hjälp av traktorer. Det förekom också att man lastade av direkt från lastbilarna man fraktat timret på. Innan timret lades i älven mättes och märktes det samt försågs med ägarmärke, man tummade det. År 1887 hade Ångermanälvens Tumningsförening bildats. Det var en opartisk organisation som mätte virket enligt fastställda regler. På så vis fick man en mer rättvis bedömning av virket. Detta hade fungerat mindre bra tidigare. Timret fördes rätt väg genom älven med hjälp av länsar (bommar). Det var stockar som kopplades ihop. När timret skulle passera kraftverk och dammar användes utskov. Det var öppningar i dammen. Flottningsrännor användes också för att få timret att passera. I forsar och vatten som inte var utbyggt användes s.k. ledare och stenkistor. På de stora sjöarna samlades timret in med hjälp av stoppbommar. Sedan bogserades det mot älven och släpptes ned i denna. Vid kraftverken lagrade man upp timret och gjorde en s.k. släppning ner för älven när tillräckligt mycket samlats. Innan älvarna var reglerade var man beroende av vårfloden och fick anpassa sig efter den. Användandet av motorbåtar gjorde att mängden arbetskraft kunde minskas. En radiostyrd motorbåt kunde sköta tillsläppet från virkesmagasinen. Efter andra världskrigets slut började man också att använda motorbåtar när man skulle rensa stränderna från timmer som hamnat där. Motorbåtarna användes också som bogserbåtar. Före motorbåtarnas era använde man spelflottar för att bogsera/varpa in timret. Först drogs en tross ut mot timret med hjälp av en draggbåt. Timret ringades in och drog sedan mot båten. Trossen var fäst i en stolpe med korsgående armar på spelflotten I stolpen fanns det korsgående armar som trossen fästes i. Flottarna drog stolpen runt, runt, för att fånga in timret - 5 -

6 så att det sedan kunde fraktas över vattnet och ner i älven. Det kunde vara en stor mängd timmer med tiotusentals stockar. Det fanns även en barack på spelflotten så att flottarna kunde laga mat och sova i. Från 1930-talet och framåt började spelflottarna att ersättas med ång- och motorbåtar. Spelekor har använts längre fram i tiden än spelflottarna. De var användbara när en mindre mängd timmer skulle fraktas. Om älven var reglerad gick flottningen lättare. Arbetet kunde då göras under hela sommaren och under den tidiga hösten. Arbetstiderna var regelbunda och övertiden minimal. Timmerbrötar var sällsynta då timret inte kunde gå genom en torrlagd fors utan i stället transporterades i timmerrännor. Från 1950-talet och framåt började man att transportera virket med bil. Detta medförde att flottlederna började att avlysas. I Sandslån moderniserades sorteringen och gjordes automatiskt. Flottningens storhetstid började att gå mot sitt slut under 1950-talet då landtransporter av timret började att ta över allt mer. De mindre flottlederna efter bäckar och åar försvann på 1960-talet. Det följdes sedan av de stora älvarna, allt till landtransporternas fördel. Flottningsföreningarnas medlemmar var skogsbolagen så det blev helt naturligt inga större strider om detta. I Under och 1970-talet lades de större flottlederna ned i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrlands län. När SCA började att frakta sitt timmer enbart med lastbil innebar det dödsstöten för flottningen på Ångermanälven. Flottleden avlystes och upphörde slutgiltigt Det har funnits 80 sågverk och 12 massafabriker i Ådalen. Numera finns endast ett sågverk i Bollsta och en sulfatfabrik i Väja. Skogsavverkningen sker nu med hjälp av skogsskördare som sköts av maskinförare. Allt görs på entreprenad. Timmerlassen väger mellan ton och körs med lastbil till industriernas virkesterminaler. 7. Bäckflottning, sjöflottning, dammar och rännor Flottning var ett säsongsarbete som startade när islossningen var avslutad under våren. Den började högst upp i vattensystemen bland bäckar och vattendrag för att så småningom leda ut i älvsystemen på väg ned mot skiljet, som var slutmålet. I flottningsepokens tidiga skede använde man sig av fastflottning. Det betydde att man buntade ihop timret till flottar. Det styrdes sedan med hjälp av långa åror ner för älvarna. Buntflottningen kunde även användas som tranportmedel av dem som var i behov att ta sig ner mot kusten. Det förekom också att ungdomar hade dessa flottar som dansbana och roade sig på. Innan älvarna och vattendragen reglerades körde man ut timret på älven när den var belagd med is. Timret fick sedan ligga där till våren kom, isen smälte och timret började driva iväg. Fram till 1940-talet samlade man virket på isen och höll det samman genom att använda sig av bommar som länkades samman med kättingar. Det kallades att bomma virket. Eller så lade man timret vid strandkanten och inväntade att det flöt iväg när våren kom. Båttrafiken på älven kunde bli hindrad av löst flytande timmer och av buntflottning likaså. Flottningen sattes ut på ackord fram till 1920-talet och den som bjöd lägst fick ackordet. - Bäckflottningen började tidigt på våren och man var klar för det mesta i maj. Det var viktigt hur tillförseln av vatten till bäcken skedde. Man var beroende av dammvakterna och flaggvakterna. Flaggvakterna signalerade till dammvakterna när vattnet skulle släppas på så att timret kunde flyta iväg. - Sjöflottning. När tillräckligt med timmer hade kommit till en sjö samlades det in i en läns, en hållbom. Sedan bogserades timret av en båt över sjön. I början använde man sig av en spelflotte i stället för en båt. I och med att man började bygga ut vattenkraften ökade sjöflottningen, då älven ovanför kraftverket blev en stor damm. - Dammar har bidragit till flottbarheten när det gäller de mindre vattendragen och biflödena. Vattentillförseln kunde regleras med dammarna. De huvudsakliga typerna av dammar var luckdammen som var den äldsta typen. Sättdammen användes från 1920-talet. Den var vattenbesparande och ökade kapaciteten vid tappningen. - Rännor och kanaler. Rännorna och kanalerna vid bäckarna gjordes i trä. De större rännorna vid kraftverken gjordes i plåt eller betong. Kanaler kunde grävas både genom en bäck eller utanför denna. -6 -

7 8. Älvflottning, fasta konstruktioner - Älvflottningen. Timret övervakades främst vid forsarna så att det inte skulle bildas några brötar. Momentet som kallades uthållning försvann i stort sett när forsarna försvann då man började bygga ut vattenkraften. - Fasta konstruktioner. Om vattenfallen var besvärliga att passera byggdes skibord. Man kunde också bygga skibord nedanför dammar. En stadig variant av skibord kallas stötbord. Om man ville att älven skulle ta en viss väg byggdes trä- eller stenkistor. Dessa kistor skulle styra virket i rätt riktning och hålla vattennivån hög. - Flottledsrensningar. Flottlederna skulle vara i det skicket att timret skulle kunna passera utan problem. För att effektivt rensa lederna från sten började man använda traktorer från 1940-talet. De borttagna stenmassorna kunde bl.a. användas till att förstärka stränderna med. - Fästanordningar för bommar och länsar samt som spelfästen. Ledlänsar fanns mellan stenkaren för att hålla det passerande timret från stranden. Dessa ledlänsar kunde fästas på stranden i träd eller i järnringar som satt fast i berg eller sten. Om det inte var möjligt att använda ledlänsar var dykdalber ett alternativ. Det var träpålar som var snett neddrivna i älvbotten och de hölls samman med ett järnband. Man kunde sedan fästa ledlänsarna i dykdalberna. Man kunde också använda sig av moringar. 9. Slutflottning, rumpan Det var viktigt att få ner allt timmer till sorteringen innan vattenståndet blev för lågt under den senare delen av sommaren. Detta kallades slutrensningen eller rumpan, det mest intensiva momentet i flottningsarbetet. I de större älvarna kunde man användas sig av två båtar som hjälp av en timmerbom föste ner virket. Om detta inte hanns med fick virket frysa fast i isen och så skickade man iväg det året därpå. När rumpan gick arbetade flottarna både på land och på älven. Man rensade stränderna på det virke som fastnat där. Efter rumpan tog man upp stockar som stod upp i älven, s.k. dykare. Dessa lades på land och fick ligga och torka till året därpå. För övrigt fick man också i slutet av säsongen reparera båtar och dra upp bommar. 10. Skiljeställen, sortering. Sandslån Slutmålet för stockarnas färd efter älven var skiljestället där timret skulle sorteras upp efter ägare. Stockarna var märkta med respektive ägares virkesmärke. Se exempel på dessa märken på sidan 34. Efter detta buntades det och hämtades av bogserbåtar och fraktades sedan till sågarna. Skiljestället och sorteringen var en tillfällig arbetsplats som varje sommar sjöd av liv. Sandslån var det största skiljestället där virket från Ångermanälven hamnade. Den som byggde det första skiljet där var Anders Erik Dandanell. Han var flottningschef hos Ångermanälvens flottningsförening mellan Det första skiljet byggdes Skiljet och sorteringen växte hela tiden och blev så småningom världens största i sitt slag. Ett manuellt skilje fanns år Det hade fyra rännor och åtta buntverk. Vid denna tid börjande man också att använda sig av elektriskt drivna buntverk. När den elektriska belysningen kom så kunde man även arbeta i skift på nätterna. Sandslåns timmerskilje kom så småningom att täcka en yta av 50 hektar. År 1957 slogs rekord i antal sorterade stockar, då passerade man st. År 1965 mekaniserades skiljet. Innan dess hade det varje säsong behövts mellan personer som arbetade med sorteringen. När skiljet mekaniserades så minskade dess yta till 4 hektar. Samtidigt minskades mängden sorterat timmer till 5 miljoner stockar. Den sista mängden timmer (sista rumpan) togs emot den 30/ Efter detta datum hör skiljet till historien. I dag finns det museer i Sandslån som skildrar timmersorteringens utveckling under tiden Flottaren Att vara flottare innebar att ha ett hårt arbete till låg lön, långt in på 1900-talet. De var helt i händerna på arbetsgivarna och hade dåliga arbetsvillkor med oreglerad arbetstid. De hade ingen fackfören- -7 -

8 ing som stödde dem. Arbetet var säsongsbetonat och utfördes på sommarhalvåret. Under vintertid arbetade många i skogen för att försörja sig. Flottare rekryterades till en början bland torpare och småbönder som säsongsarbetare. Vid de större älvarna kunde man försörja sig på heltid med flottnings- och skogsarbete. Jordbruket blev då en bisyssla. Många flottare började sin yrkesbana som flottare vid 15-års åldern. Det fanns ingen åldergräns uppåt. Efarenhet värderades högt. Arbetet var som mest intensivt före vattenregleringarnas tid. Flottarens lön var fram till 1920-talet baserad på ackord. Man övergick sedan till timlön. Skillnad gjordes bland de olika grupperna inom flottarkåren. Man fick betalt direkt i handen av faktorn. Flottarna fick en fackförening 1918 då Skogs- och Flottningsarbetarförbundet bildades i Sollefteå. Livet som flottare var riskfyllt. Det inträffade dock få dödsolyckor. Däremot så var olyckor i sig vanliga under arbetets gång. Det var få flottare som var simkunniga. Det var först på 1960-talet som flytvästar började att användas bland flottarna. Flytvästarna var ändå inte speciellt populära. Drunkningsolyckor har minskat allt efter tid i flottarkåren. Detta p.g.a. att lossningen av brötar i forsarna hela tiden har minskat. Yrkessjukdomar kunde vara värk och ischias orsakade av blöta kläder och lägerliv när man sov ute. Förutom detta kan man säga att livet som flottare var rätt hälsosamt. Arbetet var omväxlande och kroppen fick allsidig träning. Mygg och knott kunde vara besvärligt. Beckoljan ansågs som effektiv mot dessa insekter. Att arbeta som flottare innebar också att man hade ett kort och hektiskt säsongsarbete. Vår- och fjällfloden användes för transporten av virket. Man hade tiden fram till den sena sommaren på sig. Då blev vattenståndet oftast för lågt för flottning. Om älven inte var reglerad var man helt beroende av väder och vind. Det innebar i sin tur att arbetstiderna blev oregelbunda. Om vattenståndet var högt blev arbetstempot detsamma. Om det var för lågt kunde det bildas riskfyllda timmerbrötar som var svåra att lösa upp. Arbetet kunde vara slitsamt men det var också fritt och omväxlande. Många i branchen tyckte att den bästa tiden som flottare var under talet. Arbetsförhållandena blev förbättrade när man fick bättre bostäder, arbetskläder och gummistövlar och inte behövde vara ständigt blöt om fötterna. Före gummistövlens tid använde man hellre skohö än strumpor. Höet var lättare att torka än strumpor. Kängorna värmdes in med tjära för att stå emot vattnet. Flottarna fick ändå ständigt gå omkring i blöta kängor vilket kunde göra att de drabbades av reumatism. Det fanns inga speciella kläder för flottare. Slokhatten var ändå symbolen för flottaryrket. Oljeställen ersatte hatten från 1920-talet. På fötterna hade flottaren kängskostövlar (s.k. näbbkängor). På 1920-talet kom gummistöveln, en stor innovation för flottarkåren. Den gjorde flottarens arbetsdag mycket drägligare. I slutet av 1940-talet kom de långa uppdragbara stövlarna som gjorde att flottaren fick ett mycket bättre skydd mot det kalla vattnet. Blåställ och oljerockar ersatte den tunga vadmalsklädseln. Den klassiska slokhatten ersattes så småningom av bl.a. kepsen. Från 1960-talet höll flottningsföreningarna med arbetskläder, bl.a. långstövlar och regnkläder. Vid flottningsepokens slut på 1980-talet fanns ännu bättre kläder att använda, t.ex. fiberpälskläder och lättare regnställ. Bostad åt flottaren under arbetspassen kunde vara ett problem. År 1919 stiftades en lag som sade att arbetsgivaren vid vissa fall skulle ordna med bostad åt de anställda. Kojor började att användas relativt sent under flottningsepoken, först in på 1920-talet. De varierade i storlek och kvalitet. I kojans mitt fanns en eldstad. De yngre stugorna var baracker med riktiga sängar till skilland från de äldre kojorna som hade endast träbänkar att ligga på. Innan dess fick flottarna nöja sig med att sova under bar himmel under arbetssäsongen. Det fanns inga möjligheter att ta sig hem vid arbetsdagens slut. Därför fick flottaren ta med sig den mat han förbrukade under arbetsveckan. Den bestod för det mesta av fläsk, bröd, kaffe, socker och vetemjöl. I bästa fall även smör, ost och mese. Snus eller tobak var svårt att avvara och fanns ofta med i packningen. Kolbullar och sluring (hopkokat fläskflott, vetemjöl och vatten) var ständigt på menyn hos flottarna. Ibland kunde man köpa ägg och mjölk av någon bonde. Med andra ord var flottarens mathållning mycket ensidig. Längre fram i tiden kom konserver som underlättade och förbättrade mathållningen. Kocklag innebar också förbättrad mathållning. El och gasol i flottarkojorna gav ytterligare möjligheter till varierad mathållning. Hygienfrågan var inte lätt att lösa. Dusch- och badmöjligheter har för det mesta bara funnits i samband med arbetet. m.a.o. regn och ofrivilliga dopp i älven. Toalett innbebar att göra sina behov direkt i naturen

9 Flottarhaken var det oumbärliga arbetsredskapet för flottaren. Den fanns i många olika modeller beroende på i vilket skede i flottningsprocessen den skulle användas. Två huvudsakliga typer av hake har funnits, draghake eller krokhake. Redskapet skulle vara ca tre meter lång, fjädrande och spänstigt. Flottaren använde den för att dra till sig och skjuta ifrån sig stockar, främst landkarlarna. Det var viktigt för flottaren att ha en vass hake och ett smidigt skaft till den. Det innebar att arbetet underlättades betydligt. Gran var det bästa virket för skaftet. Haken har utformats olika från älv till älv, förmodligen beroende på den lokala traditionen. Brytkäppen, som var en två meter lång träkäpp, användes som bändverktyg när brötar hande uppstått. Yxa användes också i sammanhanget. Flottaren ägnade stor del av fritiden till att sköta sin utrustning. Det hårda arbetstempot gjorde att det blev tidiga kvällar. Gemenskapen var stor flottarna emellan när man delade bostad under arbetsveckan. Under arbetsdagen var det lättast för flottarna att förflytta sig till fots. Innan cykeln var vanlig fick man ligga över ute i det fria. När cykeln kom kunde man förflytta sig flera mil om det var nödvändigt för att komma hem. Under och 1950-talen började man åka motorcykel och bil. Då kunde man åka hem efter arbetsdagens slut. För att bli en riktig flottare skulla man göra flottareden. Det innebar ett dopp i vattnet under det första året man arbetade som flottare. Ibland kunde det bli dans när flottarna kom till en större by. Dragspel var det vanligaste instrumentet. Det finns dock inte någon speciell flottarmusik. I Sollefteå restes 1940 monumentet Timmerflottare, skulpterat av Fredrik Frisendahl. Det kom till stånd genom en insamling i Ådalen till Arbetets Ära som ett minnesmärke över flottarnas insats för hela landets skogsindustriella utveckling. 12. Flottning på Ångermanälven Ångermanälven består av tre huvudgrenar: Faxälven, 310 km, Fjällsjöälven, 250 km och Åseleälven, 400 km. Ångermanälven är 450 km lång och mynnar ut i Sandslån och övergår sedan till en fyra mil lång vik ner till Härnösand. Den har varit Sveriges längsta flottled. Flottning på Ångermanälven och dess bivattendrag har förekommit ända sedan 1500-talet. Så långt tillbaka tiden flottade man för husbehov av ved och virke. År 1703 fanns det 53 sågkvarnar i Ångermanland. I dessa sågade man virke för både försäljning och för eget bruk. Under 1700-talet ökade antalet sågkvarnar och när de finbladiga sågarna infördes expanderade träindustrin stort. För att dessa sågar skulle kunna drivas använde man sig av flottning för att transportera virket till dessa. På samma sätt använde man sig av flottning för att få bränsle till järnbruken vid den tiden i Ångermanland. Under 1800-talet skedde det industriella genombrottet och handeln med trävaror ökade stort. Ångmaskinen var en ny drivkraft och denna gjorde så att man kunde lägga ångsågar längs den norrländska kusten. Sågarna var tidigare placerade vid älvarnas vattenfall. Flottleder ställdes nu i ordning i snabb takt för att kunna möta en allt större efterfrågan på trävaror. På 1900-talet var massaindustrin den dominerande industriformen. Det första reglementet för flottning på Ångermanälven fastställdes 1848 av länsstyrelsen. Det var bolag som bedrev flottning vid denna tidpunkt. Ett vardera för Fjällsjöälven, Åseleälven, Faxälven och ett för älven nedanför Granvåg, Sollefteå. Bombolaget bildades senare och såg till att det flottade virket samlades in och fördelades mellan Hammar och Sandslån. Bombolaget och flottningsbolagen slogs samman 1872 och Ångermanälvens flottningsbolag bildades. Flottningen gjordes från nu gemensamt från 1877 under ledning av en flottningschef. Det var Anders Erik Dandanell. En ombildning ägde rum år Då bildades Ångermanälvens flottningsförening. Föreningen fick ett fastlagt reglemente av länsstyrelserna i Västernorrland, Jämtland och Västerbotten. Ångermanälvens flottningsförening tog endast hand om huvudgrenarna på älven. Biflottlederna fick egna föreningar och de enskilda lederna hade egna bolag och virkesägare. De mindre flottningsföreningarna var ca 65 stycken. De uppgick sedan mellan åren i Ångermanälvens flottningsförening. Flottning på Ångermanälven pågick fram t.o.m. sommaren 1982 då regeringen tog ett beslut om avlysning av denna älv. I stället började man transportera timret med lastbil

10 En förvaltning tillsattes för att ansvara för Ångermanälvens flottningsförenings avveckling och återställning av flottlederna. Man skulle ta bort flottningsanordningar som kunde skada allmänheten och miljön, t.ex. timmerrännor, dykdalber och sjunktimmer. Man skulle också sälja byggnader och lös egendom som tillhört föreningen. Arbetet med detta är avslutat sedan länge. Biflottlederna ingick inte i återställningsarbetet. Därför kan det finnas anläggningar kvar i de mindre vattendragen. Uppgifterna har hämtats från: Ångermanälvens flottning & Bäckflottning i Kvarnån Ylva Roslund-Forenius Handledning, projektet I flottningens spår, inom EU:s ramprogram, Inudstrisamhällets kulturarv, ISKA, Länsmuseet Murberget, Västernorrland. Flottning förr och nu. En bok om flottning efter Ångermanälven Sven Åke Henriksson ISBN CEWE-Förlaget Bjästa, 1980 Flottning Sven Åke Henriksson, Sollefteå ISBN Ekonomiprint, 2003 Skogsbruket Broschyr, Sollefteå museum 2009 Nationalencyklopedin, del 6 ISBN X Bra Böcker, Höganäs, Litteraturtips Förutom ovanstående även: Samverkan med en flod Ångermanälvens flottningsförening från förstadierna till Sandslån sommaren 1966 Victor Petterssons Bokindustri AB Stockholm Filmtips I flottarens fotspår. Människor som minns Av Caj-Åke Hägglund och Pierre Ragnehag När storskogen föll. En film om skogsarbetet i äldre tider Av Erik Eriksson Sista rumpan: sista flottningen på Faxälven - Ångermanälven 1982 Av Sven-Åke Henriksson och Hans Östbom. Utgiven 2005 Ångermanälven Av Lars Bergström Utgiven Besöksmål Flottnings- och sorteringsmuseer på Sandslån, Sandslåns Samhällsförening och Kramfors kommun i samarbete. Nämforsens kraftverk och flottningsrännan som finns kvar där

11 16. Redogörelse över bestånd, Föreningsarkivet Västernorrland Svenska Skogs- och flottningsföreningar i Ångermanland Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 664 Filitjärn bildades 1935 och upphörde Arkivet innehåller protokoll mellan och kassaböcker mellan Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 10 Ljungsjöbäcken innehåller endast medlemsoch uppbördsböcker och kassaböcker från Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 353 Överå bildades 1924 och lades ner år Arkivet innehåller korrespondens från 1933 och bidragslistor från Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 350 Björna bildades 1924 och upphörde Protokoll finns mellan åren och kassaböcker mellan Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 319 Lidgatu bildades 1923 och upphörde redan året därpå. Det finns endast kassaböcker från Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 247 Bredbyn. Avdelningen bildades den 15 april med 24 medlemmar, fackförenings sista möte hölls den 11 januari 1959 och kom därefter att uppgå i avd 10 Anundsjö som sektion. Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 212 Nätra, Näträälvens Kretsorganisation av Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet bytte den 1 januari 1957 namn till Svenska Skogsoch flottningsarbetareförbundet avd 212 Nätra. Avdelningen gick 1963 upp i Svenska Skogsarbetare-förbundets avd 10. I arkivet ingår även protokoll från Nätraälvens Kretsorganisation mellan Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 207 Remsle bildades 1923 och upphörde I arkivet finns protokoll mellan , kassaböcker mellan , ekonomisk redovisning och understödslistor. Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 206 Forsmo bildades 1923 och upphörde Arkivet innehåller protokoll mellan och kassaböcker från Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 129 Sörmoflo finns protokoll mellan och kassaböcker mellan Svenska Skogs- flottningsarbetareförbundet avd 156 Vängelsby finns protokoll mellan åren och kassaböcker från Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 161 Helgum består av protokoll mellan och kassaböcker Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 163 Stornäset bildades 1931, protokoll finns mellan tiden och kassaböcker mellan åren Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 187 Brocksjö bildades 1923 och upphörde redan år Protokoll finns mellan tiden och kassaböcker under samma period. Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 189 Skalmsjö bildades 1924 och upphörde

12 Protokoll finns mellan tidsperioden och kassaböcker Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet avd 196 Almsjönäs bildades 1923 och upphörde Arkivet innehåller endast revisionsberättelser och kassaböcker mellan Arkivbildare Junsele kretsorganisation av Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF Omfång 0,06 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 664 Filitjärn Omfång 0,06 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 170 Graninge Datering 1925 Sökmedel Övrigt Fana Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 10 Lungsjöbacken Datering 1919 Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 124 Rensjön Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 129 Sörmoflo Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 154 Mellansjö Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 154 Norsåker Omfång 0,06 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 156 Vängelsby Datering Sökmedel - Övrigt Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 161 Helgum Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 163 Stornäset Datering

13 Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 166 Långvattnet Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 170 Helgum Omfång 0,02 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 175 Sandslån Omfång 0,01 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 187 Brocksjö Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 189 Skalmsjö Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 190 Östergraninge Omfång 0,16 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 196 Almsjönäs Omfång 0,06 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 2 Gårelehöjden Datering 1918 Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 200 Korpåsen Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 200 Rörström Omfång 0,02 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 206 Forsmo Omfång 0,06 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 207 Remsle Datering Sökmed el Arkivförteckning

14 Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 212 Nätra Omfång 0,06 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 214 Rådom Omfång 0,06 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 237 Kronby Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 240 Kubbe Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 247 Örnsköldsvik Omfång 0,25 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 319 Lidgatu Datering 1924 Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 322 Hocksjön Datering 1924 Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 330 Häxmo Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 350 Björna Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 353 Överå Omfång 0,01 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 403 Skorped Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 413 Långvattnet Datering

15 Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 449 Sånga Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 463 Nora Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 497 Långsele Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 625 Södersel Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 664 Rådom Omfång 0,08 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 682 Kyrktåsjö Omfång 0,08 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 693 Tåsjö Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 7 Omfång 0,01 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 7 Krånge Datering 1918 Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 726 Västertåsjö Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 74 Vibyggerå Omfång 0,06 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 741 Brattbäcken Datering

16 Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 742 Vägersjö Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 748 Hällåsen Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 754 Säbrå Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 759 Myckelgensjö Omfång 0,06 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 766 Boteå södra Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 772 Gussjöbygden Omfång 0,02 hyllmeter Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 831 Flyn Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 841 Stornäset Datering Arkivbildare SvenskaSkogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 860 Aspeå Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 888 Långsele Datering Arkivbildare SvenskaSkogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 891 Skog Datering Arkivbildare SvenskaSkogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 891 Södra Öhn Datering

17 Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 894 Tarsele Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 895 Hansjöbyn Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 911 Finnåberg Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 913 Gudmundrå Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 967 Vimmervattnet Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 970 Hädanberg Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 978 Wisjö Datering Arkivbildare Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF avd 988 Fors Datering Arkivbildare Ångermanälvens distrikt av Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF Datering Övrigt Arkivbildare Örnsköldsviks distrikt av Svenska Skogs- och flottningsarbetareförbundet SSFAF Omfång 0,06 hyllmeter Datering

18 17. Redogörelse över bestånd, Landsarkivet Landsarkivet förvarar drygt åttio arkiv som har anknytning till flottning på Ångermanälven. De tillhör kategorin enskilda arkiv. Arkiven är fria att forska i och har inga förbehåll. De arkiv som räknas upp nedan saknar mestadels godkända arkivförteckningar men är sökbara via konceptförteckningar i landsarkivets forskarexpeditioner eller via Internet, NAD, Nationell arkivdatabas. Arkiven speglar till största delen den verksamhet som pågick under den stora flottningsepoken på Ångermanälven, som varade i cirka 100 år, från 1880-talets slut och fram till 1980-talet. Det finns även arkiv från föregångarna till Ångermanälvens flottningsförening; Bombolagets i Ångermanälven arkiv och Ångermanälvens flottningsbolag arkiv. Länsstyrelsen var beslutande myndighet i frågan om flottning skulle få bedrivas i ett vattendrag (SFS nr 57 och 58/1880). Begreppet allmän flottled infördes i svensk rätt vid denna tidpunkt. För att få flotta i allmän flottled var man tvungen att sluta sig samman i en flottningsförening, enligt 1919 års lag om flottning i allmän flottled. En sådan flottningsförening innebar i princip att varje års flottande var en ekonomisk förening för sig. Flottningsföreningen leddes av flottningsstyrelsen som valdes på flottningsstämman. Föreningens verksamhet reglerades av ett reglemente som fastställdes av länsstyrelsen eller i förekommande fall av flera länsstyrelser tillsammans. Det till omfånget största arkivet i sammanhanget är Ångermanälvens flottningsförenings arkiv. Det består dels av huvudarkivet, dels av biflottledernas arkiv samt några mindre arkivbildare. Ångermanälvens flottningsförenings arkiv omfattar cirka 235 hyllmeter handlingar. De olika arkiven är daterade mellan åren Ångermanälvens flottningsförenings huvudarkiv Ångermanälvens flottningsförenings huvudarkiv är sökbart via en konceptförteckning. Denna förteckning omfattar inte hela arkivet och stämmer till fullo inte med det faktiska beståndet. Arkivet innehåller en stor mängd handlingar, bl.a. en komplett protokollserie med årsberättelser. De största serierna utgörs av räkenskapshandlingar, korrespondens och regleringshandlingar med flottledskartor. Diarier och register saknas nästan helt. Det finns ett brevdiarium, serie C 1, det sträcker sig mellan åren För övrigt är det få register, serie C 2 innefattar endast ett register över diabilder, fastighetskartor och regleringshandlingar, daterat och ett odaterat register över fastigheter i Jämtland, Västerbotten och Västernorrlands län. Serierna B och E med in- och utgående korrespondens är bland de större i arkivet. F-serien innehåller en mängd intressanta handlingar där regleringshandlingarna, F2, är omfattande. Handlingarna visar flottningens framväxt på Ångermanälven. Serie F, ämnesordnade handlingar är delvis ordnad, fram t.o.m. F5 ( ). - F1 innehåller allmänna handlingar. De är ordnade alfabetiskt i konvolut och sedan numrerade och uppdelade alfabetiskt inom ett antal ämnesområden också i alfabetisk ordning. Ett alfabetiskt register till de allmänna handlingarna finns i en pärm i forskarexpeditionen. - F2 innehåller regleringshandlingar och är störst inom F-serien. Ett alfabetiskt register finns i volym F2: 1, men det hänvisar till hur handlingarna var ordnade tidigare och är inte längre användbart. I volymerna F2: 1-41 ligger handlingarna i konvolut ordnade i nummerordning. I konvoluten finns innehållsförteckningar där varje dokument har ett nummer. På så sätt går det lätt att se vad varje konvolut innehåller. Konvoluten kan innehålla handlingar av senare datum än vad som anges på innehållsförteckningen. Ett följdenligt och ett alfabetiskt register till regleringshandlingarna finns i en pärm i forskarexpeditionen. Ett mängd kartor och ritningar finns i arkivet. Register över dessa finns i en pärm i forskarexpeditionen. Arkivet innehåller även ett drygt trettiotal korta filmer från som visar flottningsförening

19 ens verksamhet i det skogsindustriella arbetet, från avläggsplatser och barkning, flottning och fram till sorteringsverket i Sandslån. Det finns också ett antal odaterade filmer med liknande innehåll. Det finns även negativ, foton och diabilder. Se register i en pärm i forskarexpeditionen. Biflottledernas arkiv samt några mindre arkivbildare Till Ångermanälvens flottningsförenings arkiv kan även biflottledernas arkiv kopplas. Det är drygt 70 stycken arkiv av mindre format. Arkiven innehåller mestadels protokoll och räkenskaper. Ångermanälvens flottningsförening hade sin verksamhet förlagt till flodsystemets huvudgrenar. De allmänna biflottlederna hade sina egna flottningsföreningar. Det fanns även enskilda flottleder som flottades av enskilda bolag och virkesägare. Biflottledernas föreningar inkorporerades allt eftersom, mellan , med Ångermanälvens flottningsförening. Förutom biflottledernas föreningar kan nämnas föregångarna till Ångermanälvens flottningsförening: Bombolagets i Ångermanälven arkiv och Ångermanälvens flottningsbolags arkiv. Arkivbildare Albloselbäckens flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,1 hyllmeter Datering Arkivbildare Almsjöbäckens flottleds arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,1 hyllmeter Datering Arkivbildare Arksjöåns flottleds arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,25 hyllmeter Datering Arkivbildare Avasjöbäckens flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Datering Arkivbildare Bergvattenåns flottleds arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,15 hyllmeter Datering Arkivbildare Betsarbäckens flottleds arkiv Referenskod SE/HLA/ Datering

20 Arkivbildare Bombolagets i Ångermanälven arkiv Referenskod SE/HLA/ Extra ID - Datering Arkivbildare Björkåns-Eldsjöns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,35 hyllmeter Datering Arkivbildare Bredvattenbäckens flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Datering Arkivbildare Bäskåns och Järvsjöns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,2 hyllmeter Datering Arkivbildare Datikaåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Datering Arkivbildare Djupåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,25 hyllmeter Datering Arkivbildare Edsele ångbåtsbolags arkiv Referenskod SE/HLA/ Datering (koncept), F I: /2005 Arkivbildare Essåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,1 hyllmeter Datering Arkivbildare Fjällåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,3 hyllmeter Datering

21 Arkivbildare Fondens för exportörernas gemensamma olycksfallsersättningar arkiv Referenskod SE/HLA/ Datering Arkivbildare Gideåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,2 hyllmeter Datering Arkivbildare Gitsåns m fl bäckarnas flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,15 hyllmeter Datering Arkivbildare Granåsbäckarnas flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Datering Arkivbildare Grytåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,1 hyllmeter Datering Arkivbildare Gråtanåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,1 hyllmeter Datering Arkivbildare Gröningsåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,1 hyllmeter Datering Arkivbildare Gällarbäckens flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,15 hyllmeter Datering Arkivbildare Hornsjöbäckens och Sandsjöbäckarnas flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,1 hyllmeter Datering

22 Arkivbildare Huvudsjöbäcken-Nästansjöåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,1 hyllmeter Datering Arkivbildare Jansjöåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,1 hyllmeter Datering Arkivbildare Juvanåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 1 hyllmeter Datering Arkivbildare Karpåns flottleds arkiv Referenskod SE/HLA/ Datering Sökmedel - Arkivbildare Kläppsjöbäckens flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,3 hyllmeter Datering Arkivbildare Kortingåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,1 hyllmeter Datering Arkivbildare Krokbäcken-Laxbäckens flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Datering Arkivbildare Kultrans flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,15 hyllmeter Datering Arkivbildare Kvarnåns flottningsförenings arkiv (Ångermanälven) Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,2 hyllmeter Datering

23 Arkivbildare Kvällåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,25 hyllmeter Datering Arkivbildare Lafsåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,9 hyllmeter Datering Arkivbildare Latikbäckens flottleds arkiv Referenskod SE/HLA/ Datering Arkivbildare Ledingeån-Finnåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Datering Arkivbildare Lomsjöåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,1 hyllmeter Datering Arkivbildare Långsjöåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,1 hyllmeter Datering Arkivbildare Långvattenåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,2 hyllmeter Datering Arkivbildare Länglingeåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,3 hyllmeter Datering Arkivbildare Malmåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,2 hyllmeter Datering

24 Arkivbildare Mesjöån-Tjärnäsbäckens flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Datering Arkivbildare Mångmanåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,5 hyllmeter Datering Arkivbildare Mörtsjöbäckens flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,2 hyllmeter Datering Arkivbildare Nagasjöåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,3 hyllmeter Datering Arkivbildare Nässjöåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,2 hyllmeter Datering Arkivbildare Ormsjöbäckarnas flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,3 hyllmeter Datering Arkivbildare Ormsjöns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,4 hyllmeter Datering Arkivbildare Rederiaktiebolaget Fjälltrafiks arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,2 hyllmeter Datering (godkänd), F I:114/2004, Ur lev 68/1992 Arkivbildare Rinnåns flottningsförenings arkiv Referenskod SE/HLA/ Omfång 0,2 hyllmeter Datering