Hans Frank står i en hiss som har stannat på andra våningen. Strax, när den lilla trädörren glider upp kommer han att gå igenom den.

Transkript

1 Fre 1 oktober Nürnbergrättegången sista dag. Hans Frank står i en hiss som har stannat på andra våningen. Strax, när den lilla trädörren glider upp kommer han att gå igenom den. På andra sidan dörren ligger rättegångssal 600. Där sitter Hersch Lauterpacht och väntar på att dörren ska öppnas och Frank komma in. Sjuhundra kilometer västerut ligger Rafael Lemkin på ett amerikanskt militärsjukhus. Han vårdas för högt blodtryck och väntar vid radion på nyheter om domslutet. I detta laddade ögonblick, med en känsla av förväntan eller fasa, kanske de tre männen behöver tröst, musikälskade som de är. Jag undrar vilken musik de tänker på I denna stund. Vi återvänder till 31 juli Till Lemberg i Galicien, i hjärtat av Europa. Inte längre det sovjetiska Lviv eller det polska Lwow. Lejonens stad, som den ibland kallas, eller de sura körsbärens stad som en poet en gång kallat den, står under tysk kontroll sedan ett år tillbaka. Hans Frank anländer med tåg till centralstationen, till ljudet av kyrkklockor och en militärorkester. En svart bil tar honom från stationen, den kör genom stiliga gator prydda med Tredje rikets insignier. När han kommer fram till det stora torget framför operahuset, omdöpt till Adolf Hitler-Platz, står skolbarn och viftar med rödvit-svarta flaggor. Frank är generalguvernör för det ockuperade Polen sen Han tar sin uppgift på största allvar. Han har t o m beställt en guidebook av dr Baedeker. 1

2 Dagen upptas av partiarbete. På kvällen inviger han en ny teater en konstens fristad som han sager. Hans vän Richard Strauss kommer efter kriget beskriva Frank som en trevlig typ, musikälskare, förfinad, en man med mycket humor skrev Strauss ett litet stycke till hans ära. Vem träder in så stilig och slank? Det är vår vän minister Frank. Han var faktiskt slank då. Vi tyskar kommer inte till nya länder med opium och sådant som engelmännen, vi kommer med kultur. Han har valt först Beethovens Leonorauvertyr och sen nionde symfonin. Följande morgon: årsdagen av inkorporerandet av Galicien till generalguvernementet. Han håller mycket uppskattat tal och framför hälsningar från Führern. Senare på dan olika separata möten. Hitler anser att Galicien och Lemberg är urkällan till det judiska problemet. Vi ska ta hand om det. säger Frank. En konstpaus. Jag har inte sett nåt sånt patrask här. Det sags att det var tusentals plattfötter här I stan. Men jag har inte sett nån sen jag kom hit. Applåder. Frank vet varför. De är I gettot tio minuter bort av dem. Det är han som skapat gettot året innan. Han har bestämt att den som sätter sin fot utanför gettot ska straffas med döden. Kom inte och säg att ni behandlar dem illa? Snygg retorik. Vi ska lösa den judiska frågan. Frank reser från Lemberg. Några dagar senare börjar die grosse Aktion rensningen av gettot. Gettot töms I augusti I en film från gettot I Krakow, gjord på order av Hans Frank som jag har fått av hans son Niklas syns gatubilder. Folk, barfota barn, vita armbindlar. En ung ficka som ler vackert. 2

3 I Lembergs ghetto heter en av familjerna Lauterpacht. Hersch undervisar I Cambridge. Hans föräldrar syskorn och släktingar är instängda I Lemberg. Under första världskriget studerar Lauterpacht juridik I österrikeungerska Lemberg. Efter kriget tar västukraina over och sen Polen. Blodiga strider utbryter och Lauterpacht är vid fronten och skyddar föräldrarna. Sommaren 1919 reser Lauterpacht till Wien. På juridiska fakulteten börjar han forska om individens rättigheter. Han träffar Rachel som studerar till pianist. Hon minns att hon spelade en Beethovensonat på första träffen. Underbar men svårspelad. De gifter sig Flyttar till London. Eli, deras enda barn föds får Lamprecht en professur I Cambridge. I juni 1941 genomförs operation Barbarossa. Lemberg får åter sitt tyska namn. När Hans Frank besöker Lemberg har Lauterpacht inte hört ett ord från sin familj på arton måander. Hans syster har fått en dotter, Inka, född I Lemberg. Jag träffade Inka I Paris för några år sedan. Hon minns klart augusti Först tog de farfar Aron. Sedan tog tyskarna min mamma. På gatan. Hon ser det från fönstret, ensam hemma. Jag var tolv slutade jag vara barn. Jag visste all om riskerna. Min pappa sprang efter mamma. Jag förstod att allt var slut. Jag var inte modig. Då skulle jag sprungit efter mamma. Pappa tänkte inte på mig. Jag tyckte om det på nåt sätt. Han ville bara få tillbaka kvinnan han älskade. De tar pappan också. Inka försöker klara sig några veckor. Ett katolsk kloster blir hennes gömställe till kriget är slut. Enda villkoret är att hon later döpa sig. Lauterpacht I Cambridge vet inte om detta. Han börjar nu arbeta som juridisk rådgivare och de engelska och amerikanska myndigheterna. I USA har han lärt känna Robert Jackson, Rossevelts justitieminister. Lauterpacht funderar over frågan om individens skyddsbehov. 3

4 1945 kommer hans bok kallad En internationell traktat om de mänskliga rättigheterna. Stater ska inte kunna mörda eller tortera individer. Det här är en revolutionär tanke. Artikel 4 säger Yttrandefrihet och alla sätt att uttrycka sin åsikt får inte förhindras eller begränsas. Vid krigsslutet bestämmer segrarmakterna att det ska genomföras en krigsförbrytartribunal I Nürnberg. Robert Jackson blir chefsåklagare. Lauterpacht ingår I den brittiska åklagargruppen. De fyra segrarmakterna är inte överens om vilka brott tribunalen ska driva till åtal. Jackson söker upp Lauterpacht för att få hjälp att reda ut det. De träffas I lauterpachts hem I Cambridge. Vid eftermiddagsteet diskuterar de listan med brott. Jackson är positiv till flera av Lauterpachts förslag och han för upp tanken på övergrepp begångna på civila. Här har segrarmakterna mycket olika uppfattning. Men Lauterpacht tanker på familjen I Lemberg, som han fortfarande inte hört nåt ifrån. Varför inte kalla det Brott mot mänskligheten? Ett nytt koncept I internationell lag. Jackson gillar idéen. Brott mot mänskligheten skrivs in bland åtalspunkterna I Nürnberg. Samtidigt, I Durham, North Carolina tänker Rafael Lemkin på liknande saker. Han studerade juridik på universitetet I Lwow från Men han föddes på en bondgård I nuvarande Belarus. Hans livs stora kärlek är hans mor Bella, som sjöng ryska visor. Lemkin flyttar till Warszawa och blir allmän åklagare föreslår han ett nytt internationellt brott på en Nationernas förbundkonferens: barbarism och vandalism mot grupper av människor. Inte invivider som Lauterpacht utan grupper förenade av rasmässig, religiös eller nationell identitet. Idén stannar på pappret. 4

5 När Tredje riket sex år senare invaderar Polen flyr Lemkin från Warszawa. Han kommer till Stockholm. Han lär sig snabbt tala svenska och undervisar snart på juridiska institutionen på Stockholms universitet. Året därpå får han en tjänst på Duke University I North Carolina. Han minns avskedsmiddagen I Stockholm med sin värd, familjen Eberstein. Det är en lång resa till USA, via Moskva, tåg genom Sovjet, båt till Japan, båt till Seattle och tåg till Durham. Han har inga pengar, inga ägodelar. Det bagage han har innehåller dokument utfärdade av Frank och andra nazister i det ockuperade Europa. Det är ett svenskt företag, med filialer I hela Europa, som hjälpt till med det. Vilket företaget är, är fortfarande inte känt. Han analyserar dokumenten I Amerika. Hans bok Axis Rule ges ut I boken finner vi ett nytt ord: genocide folkmord. Sommaren 1945 anställs Lemkin av USAs krigsministerium, för att delta i rättegången mot krigsförbrytelser. Han arbetar I Robert Jacksons team, men inte tillsammans med Lauterpacht. Han vill att de tyska ledarna ska åtalas för folkmord, utplånandet av grupper polacker, judar, roma och andra. Lemkin blir mycket besviken när han förstår att åtalspunkterna I Nürnberg innefattar Brott mot mänskligheten men inte Folkmord. Men fortfarande återstår det särskilda åtalet mot 22 anklagade. Lemkin kämpar för att få med begreppet folkmord. Men motståndet är stort, bl a från amerikanska senatorer från sydstaterna som är rädda att den afro-amerikanska befolkningen ska kunna åberopa folkmord. Även engelsmännen med sin kolonialhistoria är oroliga. Många av Lemkins kolleger tycker att han pressar på för mycket. Men mot alla odds kommer begreppet med I det särskilda åtalet. För första gången kommer det tt användas som ett juridiskt instrument. Vilket sammanträffande: de två män som sett till att Brott mot mänskligheten och Folkmord kommit in I internationell rätt, studerade på samma universitet, gick på 5

6 samma gator, hade samma lärare, men utvecklade olika tankar om hur lagen kan försvara männniskor mot övergrepp. 25 år senare deltar båda två I Nürnbergrättegången. Lauterpacht och engelsmännen står för individens skydd. Lemkin och amerikanerna argumenterar för skyddande av grupper. Rättegången öppnas 20 november. Bland de 21 åtalade finns Hans Frank. När han arresterades upptäckte man en imponerande samling konstverk, bl a da Vincis Damen med hermelinen. Franks son Niklas har berättat för mig att hans far tvingade honom som pojke att stå framför porträttet och kamma samma frisyr som kvinnan på porträttet. Nu står Frank åtalad för Brott mot mänskligheten och Folkmord. Lemkin är inte närvarande. Han har tvingats åka tillbaka till Washington eftersom hans kolleger tycker han är för besatt av sin Folkmordsagenda. Under den första dagen beskriver åklagarna de fruktansvärda händelserna I Östeuropa, I centrum står övergreppen I Lemberg, där vuxna och barn mördades under bara två månader. Lauterpacht lyssnar, men vet inte att hans egen familj finns bland offren. Den amerikanske åklagaren beskriver Franks karriär och styre over det ockuperade Polen, hans kontakter med Hitler. I synnerhet intresserar man sig för Lemberg. Denna dag I November 1945 befinner sig Lauterpacht och Frank I samma rum. Jag skulle vilja se ett foto, men Lauterpachts son säger att det inte finns något. Men jag hittar ett I Getty Images arkiv. Lauterpacht vid änden av det engelska bordet, till vänster I bild. Nere till höger sex personer till vänster om Hermann Göring syns Hans Franks böjda huvud. Lauterpacht och Frank, skilda åt av några bord och stolar. Lauterpacht vet inte vad som hänt med hans familj. 6

7 Sex månader in I rättegången, är det dags för Hans Frank. 18 april 1946 har han möjlighet att försvara sig. Samma dag har rätten hört vittnesmål från Samuel Rajzman, som överlevde Treblinka. När jag träffar honom, äter vi lunch på en liten restaurang I staden Brok. Ett enkelt ställe, där en radio spelar en låt. Bekanta ord når mig There is a crack in everything, that's how the light gets in. Frank förhörs om sin roll I Polen efter Jag bär ansvaret. - Känner ni er skyldig. - Det får tribunalen avgöra. Jag upplever en djup känsla av skuld. Någon sorts medgivande. Han verkar nervös. - Plundrade ni konstverk? - Jag är inte konstsamlare och jag hann inte syssla med sådant under kriget. - Så allt var oficiellt registrerat? - Jag såg till så att konstskatterna kunde behållas I landet. - Grundade ni judiska getton? - Ja. - Tvingade ni judar att bära stjärnan? - Ja. - Började ni med tvångsarbete I generalguvernementet? 7

8 - Ja. - Kände ni till vad som hände I Treblinka, Auschwitz och andra lager? - Jag har aldrig varit I Treblinka eller Auschwitz. Han undviker att svara på frågan. - Jag har aldrig byggt upp ett utrotningsläger för judar. Men han erkänner att han bekämpat judar många år och att han sagt de mest horribla saker. Så säger han: - Det kommer att gå tusen år, och ändå kommer denna Tysklands skuld inte vara utplånad. Frank accepterar en kollektiv skuld, gruppens skuld, men inte sin egen. Göring skakar på huvudet av avsky. Under lunchen talar Frank med militärpsykologen. - Jag visste inte vad som pågick. I junu 1946 får Lauterpacht reda på var som hänt hans familj. Hans systerdotter Inka berättar att hon är den enda av familjen som överlevt. Samtidigt förbereder Lauterpacht slutpläderingarna. Han skriver I ett brev att than lyssnar på Bachs Matteuspassion för tröst och styrka. 8

9 Lemkin får lite senare veta att hans familj drabbats av précis samma öde. En enda, hans bror, har överlevt. Åklagarsidans slutpläderingar tar upp Brott mot mänskligheten, men även Folkmord finns med. Åklagare Jackson nämner dock aldrig det ordet. Lauterpacht är övertygad motståndare mot begreppet Folkmord, och nämner det inte I de underlag han skriver. Han vägrar reducera frågan till en strid mellan grupper. Lauterpachs son Eli berättar för mig att hans far aldrig talade om det öde som drabbat familjen. Han hade stor integritet, visade inga känslor öppet. Först mot slutet av det 76 sidor långa manuskriptet tillåter han sig att blir personlig. De har aldrig på riktigt försökt att lindra den civiliserade världens ilska genom ett enkelt medgivande av skuld. Inte ens de ynkliga erkännandena, som låtit allvarligt menade, har varit något annat än konstfulla undanflykter. Han syftar på Frank, på hans tveksamma uttryck för kollektivt ansvar. Han fortsätter: Den åtalade Frank erkänner at than känner djupaste skuld på grund av de fruktansvärda ord han yttrat som om det här handlade om hans ord och inte om de fruktansvärda handlingar som åtföljde dem. Nu har Lemkin också fått reda på vilken roll Frank spelat I utplånande av hela hans familj. I ett arkiv I New York hittar jag en odaterad sida med Lemkins handstil. Ordet Folkmord är skrivet minst 25 gånger, sedan överstrukna. Mitt på sidan, dold bakom ett gytter av ord har han strukit över ett annat. Ordet är Frank. 9

10 Domarna tar två dagar att läsa upp, 30 september och 1 oktober Frank är nummer sju. Han har gjort vad han kunnat för att rädda sig själv? Han hoppas på nåd, och tänker också han på musik, ofta Bachs Matteuspassion. Två män på motsatta sidor av rättssalen som finner tröst I samma musik. När domen läses upp, sitter Frank orörlig, huvudet något framåtböjt. Domaren Francis Biddle läser en sammanfattning av Franks delaktighet. Domaren koncentrerar sig på tiden I Polen. Frank förstörde Polen, exploaterade hänsynslös landets resurser. Han krossade all opposition genom ett terrorregemente. Koncentrationslägersystemet introducerades I hans distrikt. Han deporterade slavarbetare till Tyskland, tvingade in judar I getton, utrotade dem. Biddle tar upp Franks fruktansvärda skuld. Det kan vara så att en del av de brott som begick I generalguvernementet kan ha begåtts utan Franks vetskap, och ibland till och med mot hans vilja. Om Frank nu känner hoppet stiga, krossas det strax därpå. Frank var en villig och insatt aktör fortsätter domaren, när det galled terrorism, utsugning, svält, deporationer och projektet att mörda minst tre miljoner judar. Frank befinns skyldig till Brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, men domen nämner inte Folkmord. Domen meddelas efter lunch. Klockan 15 samlas rätten igen. Var och en får enskilt ta mot sin dom. Frank är nummer tio. Upp med hissen, in genom skjutdörren. Han förlorar rumsuppfattningen och ställer sig med ryggen mot domarna. Vakterna vänder på honom. Domaren Lawrence säger fyra ord Tode durch den Strang. Frank döms till döden genom hängning. Jag förväntade mig det och jag förtjänar det, säger Frank. Två veckor senare befinner sig The Times reporter I Paris när han får höra om hängningen. I sina memoarer beskriver han hur han fick reda på nyheten på en liten 10

11 resaturang medan musikerna spelade en ny sang av Jean Sablon kallad Insensiblement. Lamprecht är nöjd med domen. Den kommer att bidra till skyddet för individen. Lemkin därmot är upprörd. Domen nämner inte ens ordet Folkmord. Han sager till en amerikans åklagare att detta är den svartaste dagen I hans liv. Värre än när han fick reda på att hans familj hade dött. 11