Detalj av predikstolen skuren av Nils Fluur

Transkript

1 Detalj av predikstolen skuren av Nils Fluur Miljön kring Piteå stads kyrka Kyrkan ligger i utkanten av stadens centrum, mellan officiella byggnader som fd läroverket, gamla prästgården som nu är musikskola, tingshus och det gamla stadshotellet. Nedanför terrassen i söder, där genomfartsleden går förbi, låg en gång Häggholmskanalen som var en viktig kyrkväg. Kyrka och klockstapel ligger på den gamla kyrkogården som omges av parkmark mot väster och i öster församlingshemmet Kyrkcenter, ett lågmält, gulmålat trähus från 1970-talet. Från gatan i väster leder en björkallé upp mot entrén. Kyrkoanläggningen Kyrkogården kantas av ett sirligt, modernt smidesstaket och en gles björkrad. Kyrkogården befinner sig i ett övergångstadium mellan kyrkogård och park, med spridda gravvårdar omgivna av vårdade gräsytor utan kvartersindelning och asfalterade gångar kantade av moderna parkarmaturer. På södra sidan finns ett intakt gravkvarter som markeras av en gammal, knotig lönn. I öster står den vitmålade klockstapeln från 1720-talet. Kyrkans huvudingång i väster markeras av en stenlagd halvrundel framför porten. Kyrkan Kyrkan byggdes 1686 som en timrad korskyrka med lågt centraltorn, interiört disponerad som en långhuskyrka med koret i öster. Mot tre av korsarmarna fanns små låga vapenhus som numera är rivna. Sakristian är insmugen vinkeln mellan östra och norra korsarmarna. De vitmålade fasaderna är klädda med breda, spåntade lockbräder och får en jämn rytm av knutlådor och följare kring fönstren. Taken är branta sadeltak täckta med kopparplåt och med vindflöjlar i alla nockändar, korsröstets centraltorn kröns av en lökkupol. Kyrkan är tillbyggd mot väster i två etapper under 1900-talet. Tillbyggnaderna är tydligt avläsbara genom sina avtrappade volymer. De olika utbyggnadsetapperna kan också avläsas i sockelns olika stenmaterial. Fönstren är höga och välvda, men korfönstren är avkortade i nederkant. Gavelröstena markeras av små, rundvälvda fönster. I den senaste tillbyggnaden mot väster finns ett rundvälvt tregruppsfönster över den djupa, välvda portiken. Invändigt tecknar kyrkorummet ett enskeppigt långhus med grunda korsarmar och vitmålade väggar och valv. Över långhusets ursprungliga del reser sig tre åttkantiga kupolvalv med profilerade ribbor och en snidad druvklase hängande från valvhjässan. Korvalvet är bestrött med blå stjärnor. Korsarmarna har kantigt tunnvälvda tak, och över orgelläktaren i den tillbyggda delen, spänner ett spetsigt tunnvalv. Den ursprungliga korskyrkan visar sig i de doserade väggarna och i de följare som kantar fönstren, den har också fått en sentida markering i den röda bladslinga som målats på den smala

2 taklisten. Väggarna är klädda med kilsågad, stående spontpanel, i koret med tydliga hyvelspår, å övriga väggar sågad eller planhyvlad yta. Hela kyrkan har ett fernissat trägolv. I mittgångens övre del och i korgolvet ligger infällda gravhällar från 1700-talets första hälft. Kyrkans täta bänkhav med slutna kvarter väller ut i korsarmarna och fyller rummet. Bänkinredningen rekonstruerades i 1600-talsanda på 1950-talet, då sekelskiftets nygotiska, öppna bänkar revs ut. Koret ligger ett trappsteg ovanför långhuset och den liturgiska renässansinredningen är påkostad med rikt träsnideri och polykrom bemålning. Predikstol med ljudtak är snidad av Nils Fluur och ackompanjeras av en praktfull altartavla, i tidens anda indelad i tre etage med ett utsirat krön som här inte fått plats i sin fulla längd utan vinklats upp mot valvet. Altarrundeln är fyrkantig med spegelindelning målad i kontrasterande färger. På ömse sidor om altaret står psalmtavlor på fot, med rikt utsirade och förgyllda ramverk. Den sentida dopfunten är utförd i trä. Ovanför huvudingången i väster finns en orgelläktare med framskjutet mittparti som bärs upp av två runda träpelare. Orgelfasaden från 1755 är polykromt bemålad och har hört till en orgel från tidens ledande orgelverkstad, Gren och Stråhle. Piporna är karaktäristiskt grupperade som kolonner krönta av kungakronor. Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning Piteå stads kyrka är stiftets enda bevarade träkyrka från 1600-talet talskyrkan är fortfarande tydligt avläsbar såväl in- som utvändigt. Rummets korsform, material och ytbehandling är viktiga, karaktärsdanande drag, liksom bänkhavet i slutna kvarter. Den påkostade liturgiska inredningen och de ståndsmässiga gravhällarna från tidigt 1700-tal speglar den unga nyuppbyggda stadens sociala ambitioner vid denna tid. Bärande karaktärsdrag Den samlade helheten med kyrka klockstapel & kyrkogård omgiven av parkmiljö och den gamla kyrkvägen via kanalen som nu är genomfartsväg Exteriörens ursprungliga korskyrkoform med de tydligt avläsbara utbyggnadsetapperna Rummets arkitektur med de doserade väggarna och valven i trä. Den påkostade liturgiska inredningens rika träsnideri och barockorgelns tidstypiska utformning Gravhällarna som visar den unga handelsstadens sociala skiktning Bänkhavet som med sina slutna kvarter ger en bild av 1600/1700talets kyrkorum präglat av kyrkopliktens utrymmeskrav och som i sin obrutna gestalt balanserar rummet arkitektoniskt. Källor & litteratur ATA Berglund Henning Piteå kyrka Piteå Bebyggelsehistorisk tidskrift Edholm Dag W.Till prydnad för Guds hus och förbättring af kyrkosången 600 år av orgelhistoria i länets kyrkor. Kyrkor i Örebro län, Örebro 2000 Inventeringsdatum Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning: Jennie Sjöholm Norrbottens museum, Jeanette Aro Länsstyrelsen i Norrbottens län Rapport: Jeanette Aro.

3 Gråträsk kyrkomiljö Gråträsk kapell ligger mitt i byn på den s k Prästbacken omgiven öppna odlingsmarker med äldre gårdar och skola och sjön Gråträsket i öster. Kapellplatsen har tradition sedan 1640-talet och kan kopplas till silver-fyndigheterna vid Nasafjäll, då Gråträsk blev en viktig omlastnings-station för malmtransporterna ned till kusten. Kapellet fick en kort blomstringsepok och omtalas som ruin redan på 1740-talet. Ruinen stod kvar ända tills nuvarande kapellet byggdes. Under det tidiga 1900-talets nationella strömningar vändes intresset mot ödekyrkorna och det genomfördes en rikstäckande kampanj för att rädda dem, en kampanj som även väckte intresset för den gamla kapellruinen utmed Nasafjällsleden. Kyrkotomten kyrkogården Kapellet är orienterat i öst-västlig riktning, med koret i öster. Bakom kapellet står en enkel klockbock. Kyrkotomten avgränsas från de omgivande odlingsmarkerna av ett brunmålat, kraftigt spjälstaket som även ramar in den bakomliggande, terrasserade gräskyrkogården. Den nuvarande kyrkogården är anlagd på 1950-talet, men ännu på 1890-talet förekom jordfästningar inom den gamla ruinens väggar. Kyrkotomtens gräsytor korsas av några grusade gångar och bryts av enstaka träd, vid grinden mot vapenhuset står en grupp höga granar. I öster finns en gräsövervuxen jordkällare som fungerat som bårhus. Kapellet Gråträsk kapell invigdes 1934 och klockstapeln stod klar några år senare. Kapellets förlaga från tidigt 1640-tal har omformats i självständig tolkning genomsyrad av det tidiga 1900-talets nationalromantiska anda. Återskapandet av förlagans atmosfär kombinerades med strävan att forma en fungerande och estetiskt tilltalande gudstjänstbyggnad. Så gjordes långhuset längre än på det gamla kapellet vilket ger sydfasaden en symmetrisk karaktär i och med att vapenhuset hamnade mittpå långsidan. Även sakristian är ett tillägg.

4 Takform såväl in- som utvändigt och fönstersättning var detaljer som överlämnades till arkitekten Sven Brandel att tolka utifrån egen kunskap, då det inte kunde utläsas ur ruinen. Inredningen ritades av E Leffler, efter att Brandel avlidit. Inredningen gör med sin utformning och materialbehandling inga anspråk på att vara 1600-tal, men underordnar sig tydligt rummets ålderdomliga karaktär. Det lilla kapellet har kvadratiskt långhus med lägre och smalare kor, mittpå södra långsidan finns ett lågt vapenhus och mot norra långsidan - mittför vapenhuset- en sakristia. Med sina tjärbrända timmerväggar och små fönster under branta, spåntäckta sadeltak har byggnaden en stark nationalromantisk prägel. Över takets mitt rider en lökformad takryttare och i nockändarna sitter vindflöjlar på snirkliga smiden. Fönstren har ett smårutigt spröjsverk västfönstret är en trefönstergrupp med ett litet korsformigt fönster ovanför. De panelade kyrkportarna har en svag välvning. För några år sedan brädslogs korgaveln och knutarna. En träramp med grovhugget räcke har skurits in i den enkla träbron. Invändigt präglas rummet av de bara, patinerade timmerväggarna, den sparsamma ljusföringen och de ståtliga taken. Det smalare koret ligger två trappsteg ovanför långhuset och längst bak i långhuset stiger det blankfernissade trägolvet till ett podium där orgeln står. De ljusa trätaken i långhuset spegelvalv med karnisformade sidor och i koret ett spegelvalv med hålkälsformade sidor - står med sin bearbetade barockform i kontrast mot de mörka, bilade väggarna. Korgavelns vägg är förstärkt med fastbultade följare. Både dörrar och fönster ramas in av enkla foderlister, men ovanför dörrarna mot vapenhus och sakristia finns texttavlor med bibelcitat och minnesskrift från byggtiden. Den öppna bänkinredningen har raka, enkla gavlar utan ornering och delas av de korsande gångarna i fyra kvarter. Inredningen är enhetligt hållen i mörkbetsat trä. Bänkskärmar, altarrundel, dopfunt och predikstol är spegelindelade altarrundel och predikstol har även en sparsam dekor av monokromt symbolmåleri. Ett vägghängt krucifix fungerar som altartavla. Ljuskronorna som också de är skurna i mörkt trä, är inspirerade av 1600-talets djurstil, med ljusarmarna utformade som drakar. Kulturhistorisk karaktär Kyrkomiljöns enkla, lantliga prägel där nästan bara staketet skiljer den från de omgivande odlingsmarkerna är viktig för kapellets karaktär. Det lilla kapellet är ett uttryck för det tidiga 1900-talets rehabilitering av ödekyrkorna med ett ålderdomligt uttryck i materialval och -behandling och storlek, men en nationalromantisk karaktär i sin form. Kyrkorummet har genom sina hantverksmässigt bearbetade ytor, ståtliga barocktak och den sparsamma ljusföringen en ålderdomlig karaktär. Den enhetliga inredningen underordnar sig tydligt rummets karaktär samtidigt som den har ett eget uttryck. Bärande karaktärsdrag Exteriörens ålderdomliga form och skala i kombination med det nationalromantiska karaktären Närmiljöns lantliga karaktär Kyrkorummets ålderdomligt behandlade, enkla väggytor och ståtliga barocktak.

5 Inredningens enhetliga karaktär med genomgående mörkbetsat trä. Ljuskronorna skurna i trä, djurstil Källor & litteratur Beskow Hans, Bidrag till studiet av övre Norrlands kyrkor, Norrbotten 1953 Elmén Berg Anna; Kapellet i Gråträsk, Pitebygdens Fornminnesförening, årsbok 1996 Elmén Berg Anna: Fem ödekyrkor i Norrland. Umeå 1997 Inventeringsdatum Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning: Jeanette Aro Länsstyrelsen i Norrbottens länoch Jennie Sjöholm Norrbottens museum Rapport: Jeanette Aro. Tornspira och klockhus. Hortlax - kyrkomiljön Kyrka och kyrkogård ligger centralt i byn med en liten prydlig, nationalromantisk kyrkstad i sydöst. Mellan kyrkstaden och landsvägen ligger församlingshemmet Malmgården. En allékantad väg löper i NV-SÖ riktning från landsvägen till kyrkogården i norr och passerar det moderna Skogskapellet, mellan kyrkan och kyrkogården. I alléns fond, inne på kyrkogården, står ett äldre vitmålat gravkapell i trä, tydigt inspirerat av kyrkans arkitektur. I barrskogsridån söder om kyrkogården finns en minneslund och bakom det moderna gravkapellet ett urngravskvarter. Mittemot, på andra sidan allén, ligger den inhägnade arbetsgården med personallokaler och maskinhallar mm.

6 Den rektangulära kyrkogården utgör en enhet där den äldre delen tecknar sig i den inramande raden av höga gravvårdar och de rester av en björkrad som kantat den ursprungliga delen. I övrigt saknar kyrkogården avgränsning i form av mur eller staket. Kyrkotomten av klarglasglober och på tre sidor omges av gles tallskog. Tomten saknar i övrigt inramning, vilket bidrar till att den i väster flyter samman med de kala ytorna kring äldreboendets parkering. Kyrkan Hortlax kyrka är en komprimerad korskyrka med korta korsarmar stöttade av kontreforter. Korets korsarm är lägre än de övriga och i det SÖ innerhörnet står ett sidoställt torn. I de övriga innerhörnen finns låga utbyggnader för sakristia och vapenhus. Kyrkan står på en låg stenfot av omsorgsfullt bearbetade kvaderstenar och har släta, vitputsade murar. Korsarmarna har branta sadeltak medan de lägre utbyggnaderna i korshörnen är valmade. Alla takytor är tegeltäckta med undantag för tornspiran som är klädd med kopparplåt och har markerade spygatter. På tre av kyrkans fyra gavelfasader finns höga smala blinderingar i gavelröstena kring infällda ringkors av små kullriga stenar i olika färger. Även tornet är korsröstat med blinderingar och kontreforter kring klockhuset som visar tidens gång i alla fyra väderstreck. Fasaderna har en rytmisk fönstersättning med ett rosettfönster över huvudingången i sydväst och på sidoarmarna stora spetsbågefönster i läktarplanet, över rader av smala, spetsiga fönsterslitsar i markplanet. Kyrkan har ingång genom de hörnlagda vapenhusen/tornet men huvudingången ligger i SV gaveln och leder via ett enkelt vindfång direkt in i kyrkorummet. Portarna ligger i djupa, avtrappade spetsbågesmygar med bemålade putsfält föreställande änglar och deviser ovanför de solbrända träportarna. Hortlax kyrka stod färdig 1917 och har efter en restaurering på 1930-talet - då man i tidens anda sökte tona ned kyrkorummets medeltidsinspirerade drag - som bildfönstret och valvens blomslingor - återställts till sin ursprungliga gestalt En kvarstående förändring är det kapprum och brudkammare som något decennium tidigare inretts längst bak i västra korsarmen. Utvändigt har marknivån höjts upp mot huvudentrén för att underlätta för funktionshindrade och fasaderna har fått en påsprutad och tillslätad putsyta. Kyrkorummet är treskeppigt med öppna bänkkvarter utmed mittgången och tvärställda bänkkvarter i sidoarmarna. Koret ligger tre trappsteg ovanför rummet. Rummet har släta putsväggar och små fönster med blyinfattat klarglas resp. stora mönsterindelade fönster med masverk. Ett fernissat trägolv flyter genom hela rummet. Över korsmitten spänner ett stjärnvalv medan korsarmarna är kryssvälvda och samtliga gördelbågar är målade i ett medeltidsinspirerat slingmönster med en anstrykning av jugendstil. Läktarna som löper runt tre av rummets sidor, möts i hörnen så att de tre läktarplanen visuellt binds samman. Vid korsmittens murpelare vilar de mot små, reliefhuggna stenkapitäl och inne i rummet stöttas de av åttkantiga träkolonner i dubbla rader. Läktarnas undersidor bildar vackra bjälkfacktak över bottenplanet.

7 Inredningen har i flera små detaljer inspirerats av medeltidsromantiken, som de krenelerade krönen på läktarfronternas pelare, stenkapitälen under läktarna, de öppna bänkarnas figursågade gavlar, de stora läktarfönstrens falska masverk i trä, korets bildfönster, predikstolens arkitekturmotiv och valvens slingermålning m.m. Den sexkantiga predikstolen, står på hög fot med arkitekturmotiv i form av en pelararkad, under tunt, utsirat ljudtak. Även korgen är utsmyckad arkitekturmotiv mellan framställningarna av Jesus och evangelisterna i spegelfälten. Dopfunten i trä står på smal fot och är utsirad i samma stil som predikstolens ljudtak. Altaret står fritt från väggen och bildfönstret med de tre vise männen vid krubban bildar en skimrande altartavla. Den ovala altarrundeln med spegelindelad front, är en rekonstruktion från 1970-talet. Kyrkorummet har en enhetlig uppsättning traditionella mässingskronor i olika storlekar. Snickerierna är målade i gröna toner med spegelfält i ockratoner. Den liturgiska inredningen går i grönton med förgyllda eller bruna detaljer. Grönt är dominerande färg även i korets bildfönster. I källarvåningen under koret finns lokaler för barnverksamhet. Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning Hortlax är en nationalromantiskt präglad kyrka som till det yttre tecknar en kompakt korskyrka med sidotorn. Invändigt möter ett öppet rum med en tydlig indelning där korsmitt och kor bildar rummets centrum. Rummet och dess inredning bär många medeltidshistoriska drag, utformade i förra sekelskiftets perfektionistiska anda med perfekt släta ytor som ger en närmast tvådimensionell verkan, trots omsorg om material, form och färg i såväl kyrkorum som inredningsdetaljer. Rum och inredning är konsekvent sammanhållet och samverkar, liksom kyrkans yttre harmonierar med dess inre. Bärande karaktärsdrag den samlade kyrkomiljön, kyrka, begravningskapell och kyrkogård tillsammans med landets yngsta och enda arkitektritade kyrkstad exteriörens otraditionella korskyrkokaraktär uppbruten av utbyggnader i korsarmarnas innerhörn och nygotiskt inspirerade detaljer interiörens medeltidsinspirerade utformning och material i kombination med tidspräglad yt-, bild, och materialbehandling den konsekvent sammanhållna inredningen rummets och inredningens samstämmighet Källor & litteratur ATA Bebyggelsehistorisk tidskrift Kyrkorna i Norrbotten. Luleå 1997 Inventeringsdatum Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Jeanette Aro Länsstyrelsen i Norrbotten & Jennie Sjöholm Norrbottens museum Rapport: Jeanette Aro.

8 Norrfjärdens kyrka kyrkomiljö kyrkan är belägen en bit upp från södra stranden av Porsnäsfjärden. Kring kyrkan finns blandad villabebyggelse och hyresfastigheter. Söder om kyrkan ligger sockenstugan, numera församlingshem och en av landets yngsta kyrkstäder som tillkom i samband med att Piteå landsförsamling delades och Norrfjärden blev eget pastorat Begravningsplatsen ligger väster om kyrkan, på motsatt sida av en mindre gata. Kyrkotomten Kyrkotomten karaktäriseras till största del av enkelhet med sparsmakade planteringar av buskar och enstaka träd, men har skiftande karaktär i olika delar. I den norra delen skiftar karaktären från skogmark till anlagd park, i söder stora gräsytor med inslag av buskar. Tomten saknar inramning med undantag för en låg stenmur i SÖ. Den häckomgärdade asfaltytan framför entrén, där porten markeras av röda tegelstenar lagda i en halvcirkel, blir en markör i en i övrigt lågmäld miljö. Från porten leder också en gång över gatan vidare in på begravningsplatsen där gravkapellet syns i fonden. Gravkapellets formspråk har tagit upp drag från den nedbrunna kyrkan. Sydväst om kyrkan står klockbocken som byggdes av räddat material från den nedbrunna kyrkan. Den har ett rödfärgat torntak av spån, taket bärs upp av fyra, höga träpålar, förbundna med krysslagda bjälkar. Kyrkan Norrfjärdens kyrka ritades av Göte Lundström och invigdes 1967, fyra år efter att den gamla kyrkan från 1913 brunnit ner. Exteriört tecknar kyrkan en modern basilika i strikt geometriska former med utbyggnader för kor, vapenhus och biutrymmen samt västtorn. Tornet som är något yngre än kyrkan, består av en rätvinklig och genombruten stålkonstruktion. Kyrkan har i

9 övrigt slutna fasader av brunt tegel i löpförband. Det utskjutande korpartiet markeras på båda sidor av fönsterpelare från golv till tak och två stora fönster högt uppe på NÖväggen. Kyrkporten ligger djupt indragen i tornfasaden. Den tunga byggnadskroppen kontrasterar mot den höga, `lätta porten i ljust trä, glasad i ett rutmönster som bildar korsmotiv. Karaktären är sluten och tornets uttryck ger en bild av ett oavslutat bygge, påbörjat på jorden och färdigställt i himlen. Interiören har ett modernt formspråk och präglas trots de mörkbruna tegelväggarna av rymd genom det flödande dagsljuset från fönster i väggar och lanterninen som sträcker längs rummets hela längd samt övergången från tegel till ljust trä i mittpartiets högsta väggparti och i taken. Det ljusa, omålade trätaket är lagt i ett kvadratiskt rutmönster som tecknar formen av ett kassettak. Till höger om koret finns en utbyggnad för en sidoläktare, tre trappsteg ovanför långhuset. Här står kyrkans ursprungliga orgel, med ljus, trären fasad. Den låga barriären som avgränsar läktaren är i ljust trä och utskuren i små rutor. Ett motiv som går igen på alla dörrar till biutrymmena. Nere vid kyrktorget i SÖ finns ett väggfast, murat sidoaltare med altartavla av Efraim Åkerlund, från början avsedd för den gamla kyrkan. I långhuset hänger också mässingskronor från gamla kyrkan. Rummet har en sparsam fönstersättning med högt placerade ljusöppningar dels i sidoläktaren, dels ovanför det murade sidoaltaret. Rummet får sitt mesta ljus från lanterninen som sträcker från kyrkporten till altaret. Den fönsterlösa västväggen är utformad i utskjutande trappstegsavsatser och i sin helhet beklädd med samma mörkbruna keramiska plattor som fortsätter ut över golvet. Kyrksalens golv sluttar ner mot koret där det planar ut. Mittgångens mönsterlagda golvplattor leder fram till altaret där mönsterläggningen utvidgas till hela golvytan. Kyrkorummets golv i övrigt består av kvadratiska plattor. Vapenhuset avskärmas från kyrksalen med ett väggparti i trä och glas. En ny läktare ovanför entrén bär en rekonstruerad 1600-tals orgel med praktfull fasad i guld, silver, grönt och rött. Orgelns stil avviker kraftigt från karaktären på övrig inredning. Läktaren förtar den känsla av rymd som präglar kyrkorummet i övrigt. Kyrkorummet har öppna bänkkvarter med rustika bänkar i klarlackat trä. Koret är markerat genom östväggens asymmetriska, utskjutande tegelskärmar - den rämnade förlåten - där treenigheten markeras av ett triangulärt tegelfält högt upp på väggen, tillsynes svävande fritt. Hela koret flödar av sidoljus från golv till tak. Bakom tegelskärmarna silar ljuset ner från två fönster som sitter dolda, högt upp på väggen. Korväggen/partiet är utformat av Fritz Sjöström. Altaret är ett enkelt bord med en träskiva på murade pelare. Altarbordet har en låg sarg i bakkant där korets ögonmagnet den vitförgyllda korsskulpturen är fästad. Den golvfasta dopfunten är murad i en öppen cirkel, täckt med en ljus fanérskiva där silverskålen är asymmetriskt infälld. Dopfunten liksom predikstolen av tegel, tycks båda växa upp ur golvet.

10 Kulturhistorisk karaktär Miljön med kyrkogård, gravkapell, klockstapel och kyrkstad ger den moderna kyrkan en historisk förankring tillbaka till den tid då församlingen bildades. Exteriört karaktäriseras kyrkan av det sena1960-talets kyrkobyggande i materialval och det avskalade, fyrkantiga uttrycket som ger ett slutet, jordnära och tungt intryck. Interiört är kyrkan välbevarad sedan den byggdes1967. Arkitektur och inventarier samverkar till ett väl sammanhållet, stramt och effektfullt kyrkorum, där korets djärva utformning bildar ett crescendo. Rummet präglas av rymd tack vare den mycket genomtänkta fönstersättningen och det ljusa, lätta trätaket. Vid entrén till kyrkorummet förtas dock detta intryck av den nya läktaren som vilar tung över besökarens huvud. Den nya läktaren och den rekonstruerade barockorgeln är främmande inslag i en i övrigt genomtänkt och väl sammanhållen arkitektur och inredning. De äldre inventarierna ger en historisk kontinuitet och koppling till den äldre kyrkan. Bärande karaktärsdrag Fasadens slutenhet och materialval i kontrast mot tornets kontrasterade lätta konstruktion. Den tydliga linjen mellan kyrka och begravningskapell. Kyrkorummets totala fokusering på koret där både inredning och arkitektonisk utformning av rummet samverkar. Altarkorset i trä och vitguld har höga konstnärliga värden. Kyrkorummets rymd och ljusflöde genom övergången från tegel till trä och allt över- och sidoljus. De äldre inventarierna som ger kyrkorummet en historisk dimension och minner om den första kyrkan på platsen. Källor Åman, A. och M. Järnfeldt-Carlsson (red.), Bebyggelsehistorisk tidskrift nr , Övre Norrlands kyrkor, Uppsala 1992 Hållén, A. Nya svenska kyrkor, del III Norrland, Rapport, RAÄ 1997:1, Stockholm 1998 Inventeringsdatum: Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning: Jennie Sjöholm Norrbottens museum, Jeanette Aro och Ann- Christin Burman Länsstyrelsen i Norrbottens län Rapport: Ann-Christin Burman.

11 Piteå landsförsamlings kyrka Öjebyn kyrkomiljö Kyrkan står på den gamla kyrkogården mitt i kyrkstaden, som med sina oregelbundna kvarter breder ut sig på tre sidor. På den fjärde sidan möter modernare bebyggelse på den gamla kyrkbyns marker. Den forna landsvägen stryker tätt inpå bogårdsmuren och på andra sidan vägen ligger församlingshemmet från 1970-tal. Här finns också en obelisk till minne av 1752 års kungabesök. Den nya kyrkogården ligger i västra utkanten av kyrkstaden, här står ett korsröstat gravkapell, byggt 1925 som en förenklad replik av kyrkan. Kyrkotomten Den gamla kyrkogården har numera fått parkkaraktär, med höga barr- och lövträd mot klippta gräsytor och grusade gångar, men enstaka gravvårdar i sten och gjutjärn finns kvar. Kyrkotomten inramas av en kallmurad, huggstensmur med torvhätta och kraftiga förkroppningar mot tre av de fyra grindhålen. Den fjärde ingången leder genom en stiglucka i gråsten och mexitegel. Alldeles nära södra korsarmen står det korsröstade klocktornet med nakna gråstensmurar och antydan till spetsbågar i portaler och ljudöppningar. Tornet vars ursprungliga funktion är omtvistad, byggdes i mitten av 1400-talet och höjdes på 1600-talet. Vid murens NV hörn står en rödfärgad likbod av äldre datum, bredvid den plats som en gång var avsedd för dem som begravdes i tysthet. Kyrkan Kyrkan byggdes i slutet av 1400-talet som gotisk salkyrka med tre stjärnvalv och tegelornerade gavelrösten. Något senare byggdes ett vapenhus mot södra sidan.

12 Vapenhuset är numera rivet, men delar av sydportalen är frilagd i dagens kyrkofasad. År 1751 byggdes salkyrkan om till liksidig korskyrka med koret orienterat till östra korsarmen. I början av 1800-talet omdanades kyrkorummet till centralkyrka i och med att predikstol, dopfunt & altare flyttades till korsmitten. I slutet av seklet betonas medeltiden i kyrkan, då stjärnvalven markeras med polykrom ornering. Nästa stora omdaningsfas inträffar under tidigt 1960-tal då kyrkan får ny inredning i tidens anda, men även i det yttre sker förändringar. Den rätputsade ytan med hörnkedjor huggs ned och medeltiden betonas genom att röstenas tegelorneringar tas fram och murarna får en slammad yta utan artikulerande listverk. På 1990-talet flyttas orgeln ned från läktaren till norra korsarmens golvplan och läktaren i denna del kortas av till ett minimum. Kyrkan har idag grovslammade murar med kvastad yta utsparad mot sockelpartiet, där gråstensmuren exponeras på ett för 1900-talet typiskt maner. Medeltidsgavlarnas tegelornering är målad i samma ton som omgivande ytor och 1700-talets gavlar markeras av runda oxögon. Samtliga gavlar har ålderdomligt avslut utan gavelsprång. Fasaderna artikuleras endast genom utstockade, enkla portaler och en profilerad taklist. Murarna bryts av höga, rundvälvda fönster som i gavelfasaderna skärs av portikerna. Det höga, branta sadeltaket är korsröstat och täckt med kopparplåt med lökformad takryttare över korsmitten. Invändigt öppnar sig ett kyrkorum med centralkyrkoplan. Den medeltida salskyrkan tecknar sig i de stjärnformade ribbvalven, medan de på 1700-talet tillkomna korsarmarna mot norr och söder har enkla kryssvalv. Det tidiga 1700-talets träbarock i predikstol, altare och minnestavlor har ett kraftfullt uttryck och bildar ett självklart fokus i rummet. Även om predikstol och altare är nästan samtida, visar de på helt olika tolkningar av tidsandan. Atarets strama uppställning med skulpterade figurer i och kring en portik med segmentgavel kontrasterar mot predikstolen mustiga dekor av kreuber, blommor och spiralkolonner med förgyllda kapitäl. De spiralformade kolonnerna går igen i de båda minnestavlorna, skurna av samme Nils Jakobsson Fluur. Det sena 1700-talet representeras av obeliskerna - målade i kraftiga färger. Orgelfasaden från 1874 i nyklassicistisk stil, med förgyllda och antikvita ytor och den halvrunda altarringens traditionella balusterdockor, utgör ett fristående, udda inslag i rummet talets tillägg med den strama, omålade träinredningen och figurmåleriet i taken under läktarna, är en tongivande del av rummets inredning. Tidsandan förstärks av det hyvlade stengolvet och solbänkarna, altarbordets och dopfuntsockelns lågerhuggna ytor och fönstersnickerierna. Men även läktarunderbyggnadernas putsade skärmväggar och lampetter i klarglas och smide har en stark tidsprägel talets tidsanda möter redan i trappan utanför den samtida stigluckan av mexitegel och fortsätter i de enkla, koppar-beslagna kyrkportarna.

13 Sakristian har samma stjärnformiga ribbvalv med sekelskiftesmåleri som kyrkorummet, modernt kalkstensgolv, textilförvaring i laserad furu och möblemang i nygustaviansk stil. Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning Kyrkomiljön med den omgivande kyrkstaden och gamla landsvägen utanför kyrkmuren är en för norra Sverige karaktäristisk miljö. Mer ovanligt är det fristående, medeltida klocktornet i sten. Den senmedeltida stenkyrkans ombyggnad till korskyrka i mitten av 1700-talet speglar en för sin tid vanlig omdaning. Medeltidskyrkan är ännu avläsbar både in- och utvändigt i 1700-talets korskyrka. Kyrkorummet präglas av sina ålderdomliga murar och valv men även av 1700-talets träsnidarkonst och 1960-talets industriellt behandlade trä-, sten- och murytor. Rummets centrering kring korsmitten är ett viktigt karaktärsdrag, även om balansen i rummet är rubbad sedan orgeln flyttats ned från läktaren och nu upptar hela norra korsarmens bottenplan. Kyrkan har flera inventarier av mycket högt kulturhistoriskt värde som ett antependium från sent 1500-tal. Bärande karaktärsdrag kyrkomiljöns samlade helhet med stenmur, kyrka, klocktorn, bårhus och den omgivande kyrkstaden centralkyrkoplanen med den starka liturgiska koncentrationen kring korsmitten medeltidskyrkans avspegling i valv och gavlar värdefulla inventarier av mycket hög ålder 1700-talets träsnidarkonst i minnestavlor, obelisker, predikstol, altare 1960-talets konsekventa trärena inredning och grovt behandlade stenytor Källor & litteratur ATA Bebyggelsehistorisk tidskrift Hamberg P G Norrländska kyrkoinredningar. Uppsala 1974 Öjebyns kyrka. Antikvarisk kontrollrapport 1998:12 Norrbottens museum Inventeringsdatum Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning: Jennie Sjöholm Norrbottens museum, Jeanette Aro Länsstyrelsen i Norrbottens län Rapport: Jeanette Aro.