Pajala kyrka - kyrkomiljön

Transkript

1 Pajala kyrka - kyrkomiljön Kyrkan ligger avskiljt på ett högt krön, med utsikt över Torneälven. När den byggdes låg den troligen helt utanför byn men idag omges kyrkan av moderna villaområden. Kyrkotomten Kyrkotomten är en avskalad gräsbacke med spridda björkar och enstaka tallar, samt en rönnhäck i sydväst. Tomten är delad i två avsatser. Från parkeringen leder en bred asfaltgång mot entrén. Den branta gången som kantas av parkbelysning med glasglober och parställda björkar, förstärker känslan av att man närmar sig ett heligt rum som ska stämma till vördnad. Kyrkan Pajala kyrka byggdes 1797 som brukskyrka vid Kengis bruk, men flyttades till Pajala , när bruksrörelsen började avvecklas. I Pajala omgestaltades kyrkan enligt Ludvig Hedins ritningar vilket innebar att en korsarm och ett torn byggdes till på södra långsidan. Kyrkan fick en T-formad plan med koret i norr, vapenhuset flyttades till tornet och sakristian förlades bakom koret, i det gamla vapenhuset. Den tillbyggda korsarmen omvandlades på så sätt till långhus. Kyrkan panelslogs Sockeln är av sten i huggna block och fasaden är rytmiskt indelad av breda, vitmålade lisener. De kraftiga, kannelerade lisenerna ger en illusion av att bära det flacka, plåttäckta sadeltaket. Fönstren är höga, rektangulära och smårutigt spröjsade, med rikt utsirade överstycken och vita foder. Den gulmålade fasspontpanelen växlar från liggande i bröstningen till stående ovanför den profilerade bröstlisten. Kyrktornet dominerar fasaden med sina artikulerade strävpelare som ger bredd åt tornets bas. Tornet avslutas i en lanternin med korstak och hög, smal spira krönt med förgyllt kors på klot. Framför allt tornet är ett för Övre Norrland tidigt exempel på en ickeklassiserande arkitektur. I entrén leds besökaren in mellan strävpelarnas öppna `armar genom den höga porten vars höjd förstärks av det sirliga överljuset. De lövsågade snickerierna, fönstrens partiella diagonalspröjsning samt ornamentiken på tornets gavelpartier, ger fasaden ett profant uttryck som återfinns på träpatronernas herrgårdar längs hela Norrlandskusten vid 1800-talets slut. Kyrksalen har ett tydligt fokus vid koret som bildar en stor, öppen yta i korsmitten. Koret markeras också av bänkarnas riktning samt mittgångarnas parställda obelisker. Kyrkorummets korsplan har karaktär av centralkyrka. Till denna karaktär bidrar dels

2 det öppna utrymmet under korsmitten, korsarmarnas förkortning vid 1971 års restaurering samt den djupa läktaren, som bärs upp av dubbla pelarrader i fyra par. Kyrkorummet har ett spontat brädgolv som flyter i samma nivå genom hela kyrkan. Väggarna har en spegelindelad, ekådrad bröstpanel som slutar någon decimeter under fönstren och hörnen markeras av kraftiga lisener. Väggar och valv är i övrigt klädda i råspont och målade i ljusa kulörer. De korsande tunnvalven möts i ett kryssvalv över korsmitten. Den välvda altartavlan har en enkel ram men flankeras av två pilastrar med förgyllda kapitäl. I altararrangemanget ingår även en treenighetssymbol monterad i taket ovan altartavlan. Det nya fristående altaret står på ett podium och omgärdas av en sluten altarring med marmorerade spegelpannåer. Till vänster om altaret står predikstolen från 1700-talet på en slät pelarfot. Den cirkelrunda korgen pryds av en festong som löper runtom. Ljudtakets baldakin är rikt utsmyckad med girlander, kerub, bladverk och lågor vilket ger ett närmast svulstigt uttryck som kontrasterar mot den annars så strama kyrkoinredningen. De öppna kyrkbänkarna med sina figursågade gavlar tillhör 1880-talets omgestaltning av kyrkan. Kyrkorummets form och arkitektur präglas i hög grad av 1970-talets genomgripande omgestaltning, medan inredningen minner om kyrkans äldre epoker. Den ljusa färgsättningen och dagsljuset som strömmar in från tre väderstreck ger kyrkorummet en karaktär av ljus och rymd, något som förstärks av de öppna bänkkvarteren. Samtidigt ger material och ytbehandling rummet en varm och ombonad känsla. Kulturhistorisk karaktärisering och bedömning Exteriört är kyrkans torn ett tidigt exempel på en icke klassiserande arkitektur. Fasaden i stort präglas fr. a. av den nya tidens teknik, lövsågens möjligheter visas upp. Något som, vid samma tid var legio på träpatronernas herrgårdsfasader längs hela Norrlandskusten. Interiört präglas kyrkan av 1970-talets genomgripande omgestaltning som förenklade och slätade ut interiören genom bl. a. råspontväggar och tak samt sänkning av korgolvet. Fr. a. det senare gav kyrkorummet ett mera modernt uttryck där koret är menat att användas för hela församlingen och för de olika aktiviteter som en modern gudstjänst kan innehålla. Bärande karaktärsdrag Fasadens profana, icke klassiserande uttryck, främst uttryckt i tornfasaden. Den markerade, breda gången fram till kyrkporten. Kyrkorummets ombonade känsla som färgsättning och materialval i väggar, tak och golv ger. Kyrkorummets rymd och tydliga fokusering av koret. De äldre inventarierna som ger en historisk kontinuitet med den ursprungliga kyrkobyggnaden i Kengis.

3 Källor Åman, A. och M. Järnfeldt-Carlsson (red.), Bebyggelsehistorisk tidskrift nr , Övre Norrlands kyrkor, Uppsala 1992.Inventeringsdatum Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning; Jennie Sjöholm Norrbottens museum Jeanette Aro och Ann-Christin Burman Länsstyrelsen i Norrbottens län Rapport: Ann-Christin Burman Korpilombolo kyrka kyrkomiljön Korpilombolo kyrka ligger ovanför byn som breder ut sig längs sluttningen ned mot sjöstranden, med skolan rakt nedanför. I väster öppnar sig byns slåttermarker. Väster om kyrkan byggdes 1967 det låga församlingshemmet i vitt mexitegel. Kyrkotomt Kyrkan ligger på den muromgärdade kyrkogårdens östra del, på alla sidor omgiven av gravplatser, merparten är gräsgravar utan avskiljande gångar mellan kvarteren, men väster om kyrkan finns fortfarande ett mindre område med grusgravar och grusade gångar kvar. Över kyrkogården löper ett grovt nät av asfalterade gångar, björkar och grova tallar ger skugga. I muröppningen mot församlingshemmet sitter ett par vackert smidda kyrkgrindar från kyrkans

4 byggnadstid. Mot bogårdsmuren står ett vitmålat litet gravkapell i talets alldagliga träklassicism. I nordväst, bakom församlingshemmet ansluter en nyare kyrkogård, inramad av rödaktig stenmur och granhäck. Kyrkan Kyrkan som ritades av Albin Törnqvist, byggdes på 1850-talet som traditionell långhuskyrka i N-S riktning med tornet i norr. Den har byggts om flera gånger, men i huvudsak fick den sin nuvarande yttre gestalt 1894, då tornet byggdes om och de spetsiga fönstren byttes ut till de nuvarande rundbågiga. Mot bakre gavelväggen finns en lägre och smalare utbyggnad för sakristia. Tornet är inskrivet i långhusets volym och delat i två avsatser med en hög, klen spira på klot överst. Den nuvarande spiran tillkom Kyrkan står på huggen stenfot, med ljusa fasader av bred fasspontpanel under ett flackt, plåttäckt sadeltak. Fasaderna rytmiseras av pilastrar i fönsteraxlarna och fönstren är välvda på klassiskt manér. Kyrkorummet har två entréer - genom vapenhuset i tornet och mittpå västra långsidan. Upp till torningången leder en bred, djup trätrappa och vid västfasadens ingång finns en träramp. Båda ingångarna skyddas av grunda skärmtak på kurvigt svängda konsoler. Kyrkorummet bildar en öppen salkyrka med pärlspontpanelade, rosa väggar och brädslaget tunnvalv. Utmed valvets bas löper en målad fris av änglar och blomrosetter inom gult ramverk. Väggens bröstning har en liggande slätpanel som i koret utvecklas till en spegelpanel. Rummets arkitektur förstärks av spegelindelade pilastrar i fönsteraxlarna, som över valvet fortsätter i ett gult band bemålat med vinrankor. De välvda fönstren har vackert profilerade foderlister och låga bröstningar. Genom hela kyrkan flyter ett blankfernissat trägolv. Koret ligger ett steg över långhuset men saknar i övrigt avskärmning mot långhuset. Den djupa läktaren bärs av tunna, rundsvarvade pelare och har en spegelindelad läktarbarriär där speglarna dekorerats med schablonartade bystbilder av de tolv apostlarna, omgivna av grönt lövverk i gula ramar. Kyrkorummets bärande arkitektur, med paneler, pilastrar och valvfris tillkom vid 1894 års ombyggnad och återställdes vid den senaste restaureringen, efter att under årtionden ha varit dold bakom släta skivor. Rummets grundfärger utgörs av de gammalrosa väggarna med ljusgrå listverk. Kyrkans nuvarande färgsättning, bildprogram och de mjukt formade mässingsarmaturer som kompletterar malmkronan, tillkom vid 1974 års restaurering. Restaureringen som leddes av arkitekt Bertil Franklin syftade till att återställa rummets ursprungliga karaktär, men är genom inredningens färgsättning och bildprogram, minst lika präglat av sin egen tid och av kyrkomålaren Per Anderssons bildtänkande. De öppna bänkarna är målade i grönt med raka, brunröda gavlar. Bänkarnas mörkgröna färg går igen i mindre detaljer i den liturgiska inredningen, som dopfuntens pelarfot, aedikulans arkitravmotiv etc.

5 Orgelfasad, predikstol, altarskrank och aedikula i klassicistisk stil är marmorerade i kyligt blått och vitt, utfört i olika marmoreringsmanér. Den färgstarka altartavlan av Per Andersson utgörs av ett kors omslingrat av törne, mot en glödande solnedgång över en blomsteräng. Korsets fem rosor symboliserar Kristus fem sår. Det ouppvärmda vapenhuset ger ett ålderdomligt intryck, med sin sammanhållna arkitektur och färgsättning. Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning Korpilombolo kyrka är efter 1894 års ombyggnad en traditionell, klassicistisk långhuskyrka med torn. Interiört präglas den av salkyrkans öppna rum, med välvda fönster, låga fönsterbröstningar och arkitekturförstärkande listverk, samt den liturgiska inredningens klassiska stil. Golvets blanka fernissa, mässingsarmaturerna och den liturgiska inredningens starka och splittrande färgsättning är ett tydligt uttryck för 1970-talet och dess kyrkorestauratörer. Kyrkogårdens centrala parti med höga grusbäddsgravar visar på en tradition som i Tornedalen varit vanlig ända fram i vår egen tid. Bärande karaktärsdrag Läget på kyrkogården som ännu delvis speglar traktens traditionella gravskick. Exteriörens bibehållna traditionalism. Kyrkorummets arkitektoniska uppbyggnad med paneler, listverk och färgsättning som förstärker arkitekturen. Inredningens starka färgsättning. Kyrkans bildprogram av Per Andersson. De mjukt formade mässingsarmaturerna. Källor & litteratur ATA Bebyggelsehistorisk tidskrift Västerbotten 4/1992. Gull-Mari Rosén. Kyrkokonstnären Pär Andersson Inventeringsdatum Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning: Jennie Sjöholm Norrbottens museum, Jeanette Aro Länsstyrelsen i Norrbottens län

6 Tärendö kyrka - kyrkomiljö Tärendö by är uppdelad på flera bydelar kring Kalixälven. Kyrkan ligger i utkanten av den bydel som breder ut sig strax söder om bifurkationen. Även om kyrkan ligger på respektavstånd från övrig bebyggelse, ingår den i ett äldre, administrativt centra tillsammans med bl. a. en f d skola och läkarvilla. På andra sidan byvägen ligger kyrkogården. Kyrkotomten Närmast kyrkan består tomten av gräsmattor som övergår i naturmark med tall och björk. Kyrkotomten saknar markerad avgränsning. Kring kyrkan löper en grusgång som vid infarten övergår i asfalt. Kyrkan Tärendö kyrka invigdes 1880 och arkitekt var Fredrik R. Ekberg. Det är en långhuskyrka orienterad i nord-sydlig riktning, med tornet i norr och en nedtrappad, smalare utbyggnad för sakristian mot södra gaveln. Fasaderna är klädda med gråmålad läktpanel med detaljer i kontrasterande gult. Fasaden artikuleras av pilastrar mellan fönsteraxlarna och de höga, smala och spetsbågiga fönstren som står på en tunn bröstlist. Mittpå södra långsidan finns en ingång med spetsbågigt överljus. Tornets artikulering tilltar med stigande höjd och kröns av en lanternin med spira, som avslutas med ett ringkors. På korset sitter en förgylld kyrktupp. Kyrkan har ett flackt sadeltak täckt med falsad, ärggrön plåt. Huvudentrén leder genom en pardörr som ligger djupt indragen i en nisch mellan tornets strävpelare. Exteriören är, trots ny ingång till sakristian och entréns flytt inåt i fasaden, i allt väsentligt välbevarad och är ett gott exempel på nygotiken. Kyrkorummet är en bred och ljus sal. Rummet präglas av den genomgripande omgestaltningen 1942, när tak och väggar kläddes med träfiberplattor, bänkar och läktare byggdes om, koret flyttades fram, nytt altare och ny altarring anskaffades och en ny färgsättning togs fram. Rummets avskalade väggar och ljusa färgsättning i kombination med ljusflödet från de höga fönstren och takets välvning, ger rummet karaktär av rymd och enkelhet. Långväggarna delas upp av pilastrar i avvikande kulör som ` bär upp en marmorerad gesims. Även horisontellt delas väggen upp av en slät bröstning som avslutas med en profilerad list.

7 Koret ligger ett trappsteg högre än kyrkorummet i övrigt, men det som framför allt markerar koret är den marmorerade nischen som inramar altare och altartavla. Altartavlan målad av Torsten Nordberg 1949, har en tidspräglad gestaltning av människorna som samlas kring sin mästare. Altaret omsluts av 1940-talets slutna och täta altarrundel och hela altararrangemanget flankeras av två släta dörrar. Väster om altaret finns ett dopaltare som fått överta kyrkans gamla altartavla från I öster hänger den runda predikstolen dikt mot väggen, under en baldakin som kröns av ett kors. Längst bak i rummet står en orgelläktare på fyrkantiga, ådringsmålade pelare med enkla kapitäl. Läktarbarriären är byggd av släta skivor med gulbrun ådringsmålning. Orgeln från 1987 har en avskalad fasad med dekorativt grupperade orgelpipor. Den utsirade ljuskrona i mässing som hänger ovanför dopfunten, härrör från tiden före restaureringen på 1940-talet och blir en främmande fågel i detta annars så avskalade rum. Övriga takarmaturer och vägglampetter i smide med opaka, koniska glaskupor tillhör 1940-talets omdaning. Kulturhistorisk karaktärisering och bedömning Interiört präglas kyrkan av 1940 och 50-talets enkla, avskalade och funktionalistiska stil. Exteriören präglas av nygotiken och den artikulerade tornfasaden vars snickerier tilltar med höjden för att kulminera i tornets översta delar. Bärande karaktärsdrag Fasadens artikulerade snickeridetaljer som tilltar högre upp på fasaden, fr. a. på tornet. Interiörens funktionalistiska stramhet och enkelhet. De släta väggarna och taket samt den ljusa färgskalan i väggar och tak. Inventarier från perioden för omgestaltningen Källor Åman, A. och M. Järnfeldt-Carlsson (red.), Bebyggelsehistorisk tidskrift nr , Övre Norrlands kyrkor, Uppsala RAÄ:s bebyggelseregister Tärendö kyrkas inventarieförteckning Inventeringsdatum Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning; Jennie Sjöholm Norrbottens museum, Jeanette Aro och Ann-Christin Burman Länsstyrelsen i Norrbottens län Rapport: Ann-Christin Burman.