Fördjupning Kirgizistan

Transkript

1 MSB (9) Fördjupning Kirgizistan Republiken Kirgizistan blev lite motvilligt en självständig stat när Sovjetunionen upplöstes i augusti Även om det historiskt fanns ett starkt rike under en kirgizisk khan mellan 500-talet och 1200-talet så har territoriet oftast varit styrt av sina grannar. Sedan 1876 hade landet varit en del av Ryssland och därefter en del av Sovjetunionen efter revolutionen Likt de andra centralasiatiska staterna hade Kirgizistan många ryska invånare och de var beroende av Ryssland både av ekonomiska och säkerhetspolitiska skäl. Nästan all handel skedde med Ryssland och Kirgizistan hade ingen militär organisation, vilket innebar att ryska trupper var fortsatt ansvariga för bevakningen av landets gränser. En viss demokratirörelse fanns i delstaten innan självstyret och kommunistpartiets kandidat blev bortröstad från presidentposten redan Han besegrades av läkaren Askar Akajev som utnämndes till Kirgizistans första president vid självständigheten. Under 1990-talet fick Kirgizistan ett rykte som den mest demokratiska staten av de före detta Sovjetstaterna i Centralasien. I januari 1994 omvaldes Akajev som president för ytterligare fem år med 75 procent av rösterna. Regeringen etablerade snabbt goda kontakter med omvärlden och ägnade mycket energi åt att genomföra ekonomiska reformer. Akajev menade att mer makt skulle ges till presidenten för att effektivisera reformarbetet. Författningen som skrevs 1993 blev ändrad både 1996 och Förändringarna motiverades med att landet hade en svag ekonomi och att det fanns risk för att regionens instabilitet skulle sprida sig till Kirgizistan. Konflikter i grannskapet Den nya staten fann sig snart inblandad i flera olika gränskonflikter. Avtal om hur landets södra gräns skulle dras skrevs under med Kina 1996 och 1999, vilket ledde till protester mot regeringen. Många kirgiser tyckte att regeringen för enkelt hade gått med på den gräns som Kina ville ha. Dessutom finns det oklarheter om gränsen mot Uzbekistan. Delar av Uzbekistan ligger som helt inringade enklaver inne i Kirgizistan och det finns en stor uzbekisk minoritetsbefolkning i landet.

2 2 (9) När strider bröt ut mellan Uzbekistans regering och Islamska rörelsen för Uzbekistan (IMU) i augusti 1999 så uppmanade rebellerna också till attacker mot Kirgizistan. Gruppen hade sina läger i gränsområdena mellan Uzbekistan, Tadzjikistan, och Kirgizistan och ville att ett antal fängslade uzbekiska flyktingar skulle friges av Akajev. Under åren 1999 och 2000 så slogs IMU också mot den kirgiziska armén även om deras huvudmål var att störta den uzbekiska regeringen. Det tredje landet med en gräns i Ferganadalen till Kirgizistan är Tadzjikistan. Där utbröt inbördeskrig nästan direkt efter självständigheten och de utkämpade hårda strider under större delen av 1990-talet mot två olika rebellgrupper. Först mot den Gemensamma Tadzjikiska Oppositionen (UTO) och sedan även mot Rörelsen för Fred i Tadzjikistan Alla stater i området har små resurser för att bevaka sina gränser och de olika rebellgrupperna har rört sig relativt ostört hela vägen från Afghanistan söder om Tadzjikistan till Kazakstan norr om Kirgizistan. Även där det har funnits soldater och poliser så har de oftast varit korrumperade. Det utnyttjas i väldigt stor utsträckning också av knarkhandlare och andra kriminella grupper. Korruption och censur Under 1990-talet så blev Akajevs styre allt mer auktoritärt. Förutom att han formellt tillskansade sig mer makt så tog han också beslut utan att ens berätta detta för Kirgizistans parlament. Gränsavtalet med Kina 1999 upptäcktes av parlamentet efter att någon hade läckt informationen till massmedia. Trots att landets författning har slagit fast att en person bara kan bli vald till president två gånger, så bestämde landets författningsdomstol att han fick kandidera igen till valet år Akajevs motståndare menade att han så gärna ville stanna som president av ekonomiska skäl. Det ryktades att han tog betalt för att utnämna någon till minister, guvernör, borgmästare, ambassadör och så vidare. Med hjälp av de pengar som Akajev och hans familj tjänade när han var president så såg de till att ta kontroll över nästan alla tidningar och tv-kanaler i Kirgizistan. Samtidigt blev det allt mer vanligt att media stängdes eller bötfälldes av polisen. Färre vågade därför trycka eller sända innehåll som var kritiskt mot regeringen. År 2000 hölls både val till parlamentet och till presidentposten som kritiserades av internationella observatörer. Framförallt menade de att det var väldigt svårt för oppositionspolitiker att registrera sig inför valet och att statsägda massmedier inte var opartiska. Den största konkurrenten till Akajev om presidentposten ansågs vara Feliks Kulov, som inte tilläts kandidera för att

3 3 (9) han inte talade tillräckligt bra kirgiziska. Akajev valdes med nästan 75 procent av rösterna. Året efter blev Kulov fängslad. Ekonomiska bekymmer Även efter presidentvalet hösten 2000 fortsatte kampanjen för att minska oppositionens möjligheter att kritisera regeringen. I takt med att Akajevs ställning i Kirgizistan försvagades så blev han allt mer beroende av utländskt stöd och därmed mer mottaglig för internationell kritik. Det ekonomiska läget i landet blev allt värre. Efter självständigheten hade landet inte längre något socialt skyddsnät och mer än 60 procent av befolkningen levde under fattigdomsgränsen Landet var helt beroende av ekonomiskt bistånd för att inte ekonomin helt skulle kollapsa. Protester mot de dåliga levnadsförhållandena började i liten skala i november 2000 i staden Naryn men de spred sig till andra städer under våren Den politiska krisen 2002 Efter al-qaidas attacker mot USA den 11 september 2001 tillhörde Kirgizistan ett av de länder som snabbt erbjöd sig att delta i kriget mot terrorismen. I december 2001 öppnades en flygbas utanför huvudstaden Bisjkek för den USAledda koalitionen. Samtidigt hävdade Akajev att oppositionen mot hans regering var terrorister och han inledde en rad av åtgärder mot dessa. Den 5 januari 2002 arresterades den kritiska parlamentsledamoten Azimbek Beknazarov på anklagelser om maktmissbruk Precis därefter infördes nya begränsningar av pressfriheten och utgivningen av två av oppositionens tidningar stoppades. Beknazarovs anhängare började protestera genom demonstrationer, hungerstrejker, och i hans hemby genom att förbjuda sina barn att gå till skolan. När Beknazarovs rättegång började den 12 mars samlades hundratals demonstranter utanför domstolen i Toktogul. Dagarna efter fortsatte demonstrationerna och den 14 mars välte demonstranterna en polisbil i byn Kara-Jygach. Den 17 mars började flera hundra demonstranter resa mot den lilla staden Kerben för att protestera. På vägen stoppades de av poliser som vägrade att låta dem fortsätta och i konfrontationen som uppstod öppnade polisen eld och dödade fyra demonstranter. Nyheten om vad som hade hänt spred sig snabbt till Kerben där upprörda demonstranter omringade polisstationen och hotade att bränna ner den. Stridigheterna fortsatte dagen efter då mer än 6000 demonstranter samlades i Kerben och en person blev skjuten av polisen. Situationen lugnade inte ner sig förrän regeringen meddelade att Beknazarov hade släppts fri i väntan på rättegång.

4 4 (9) Nya protester inleddes i början av maj då tusentals demonstranter blockerade motorvägen mellan Bisjkek och Osh vid staden Tash-Kumyr i över en vecka. Förutom kraven på att släppa Beknazarov ville demonstranterna nu också dra tillbaka gränsöverenskommelsen med Kina samt att flera regeringsmedlemmar skulle avgå. I samband med att parlamentet skulle ta ställning till ett nytt gränsavtal med Kina anordnades under en vecka i mitten av maj de första demonstrationerna i huvudstaden Bisjkek. Akajev agerade genom att utöka pressfriheten igen och ombildade regeringen. Rättegången mot Beknazarov slutfördes. Han dömdes till ett års fängelse, men då han ansågs ha suttit av tiden redan släpptes han fri direkt. Eftersom han ändå befunnits skyldig så förlorade Beknazarov sin plats i parlamentet så han bestämde sig för att överklaga domen och hans anhängare lovade att fortsätta med protesterna. Protesterna fortsätter I juni började demonstranter återigen blockerade motorvägarna, och tusentals deltagare marscherade till Jalalabad där Beknazarovs rättegång skulle hållas. När de anlände flyttades förhandlingarna till Toktogul för inte påverkas av protesterna. Demonstranterna krävde också Akajevs avgång, inte minst de som fortsatte söderut mot staden Osh. Efter varningar från säkerhetstjänsten och medling av den lokale guvernören stannade demonstranterna i utkanten av staden medan de väntade på domen mot Beknazarov. Under tiden skedde ett stort antal små sammanstötningar med polisen, som var missnöjda att de hade fått bära all skuld för dödsskjutningarna i mars. Släktingar till de polismän som pekats ut som ansvariga anordnade egna demonstrationer och polisen i Jalalabad inledde en vild strejk. Den 28 juni 2002 dömde rätten i Toktogul att Beknazarov fick fortsätta som parlamentsledamot vilket presenterades som en seger för demonstranterna. Samma dag beslutade parlamentet om amnesti för alla inblandade i händelserna i mars både demonstranter och poliser vilket innebar att demonstranterna återvände hem igen. Parlamentsvalet 2005 Akajev försökte hindra nya protester genom att genomföra ett antal förändringar under hösten 2002 och 2003 samtidigt som han medvetet försökte stärka sin egen ställning. I en folkomröstning 2003 ändrades författningen så parlamentet minskade från 105 till 75 platser, och en större del av dem skulle väljas genom direkta personval. Det hävdades att resultaten från folkomröstningen var manipulerade. Dessutom minskade Akajev medias frihet och ett antal människorättsaktivister blev hotade och hindrade i sitt arbete. I samband med registreringen av kandidater för det planerade parlamentsvalet i början av 2005 förbjöds många oppositionskandidater att delta.

5 5 (9) Samtidigt uppmuntrades lägre tjänstemän och lokala affärsmän till att ställa upp i de flesta valkretsar. Många kandidater ägnade därför det mesta av sin kampanj till att erbjuda väljare pengar för deras röst. Den statsägda televisionen ägnade sig dessutom åt att prisa Akajevs supportrar och kritisera övriga kandidater inför parlamentsvalet i februari Kirgizistans valkommission hade lovat att de inte skulle påverka valresultatet Kritiken blev därför hård när fem kandidater plötsligt stoppades från att delta efter lösa anklagelser om att de försökt köpa röster en vecka före valdagen. Tusentals anhängare till de stoppade kandidaterna organiserade snabbt demonstrationer medan beslutet överklagades till Kirgizistans högsta domstol. En av kandidaterna lyckades med sitt överklagande, medan de övriga fyra stoppades. Bland dessa fyra fanns några tidigare Akajev-allierade som nu anslöt sig till regeringens kritiker och uppmanade sina supportrar att bojkotta valet. Den 27 februari 2005 hölls parlamentsvalet utan några oroligheter. I 31 av de 75 distrikten fanns det en klar segrare medan de övriga skulle avgöras i en andra valomgång. Nästan 2000 valobservatörer var närvarande och deras allmänna omdöme var att valen varit mer fria än tidigare val även om det fanns detaljer som kritiserades. Under veckan som följde arrangerades ett stort antal demonstrationer av anhängare till de som förlorat i den första omgången. De flesta protester var fredliga, men ungefär 1000 demonstranter tog över den lokala administrationens kontor i Jalalabad den 4 mars. Ett hundratal personer ockuperade kontoret under två veckors tid. I den andra valomgången den 13 mars fanns det färre valobservatörer närvarande och valfusket var mer utbrett. De flesta platserna vanns av Akajevs kandidater men innan alla resultat hade redovisats hade protesterna ökat i omfattning i södra Kirgizistan. Revolution mot Akajev Redan på valdagen började flera demonstrationer på platser med väldigt jämna valresultat i närheten av den södra staden Osh. I staden Uzgen tog demonstranterna över flera statliga kontor medan andra blockerade huvudvägen. Den 14 mars skedde en liknande aktion i den nordliga staden Talas där 5000 demonstranter blockerade vägar och protesterade utanför regeringsbyggnader. Dagen efter attackerade demonstranterna ett av kontoren och tog den lokala guvernören som gisslan under ett dygn. Medan protesterna spred sig över landet samlades flera oppositionsledare i Jalalabad där de höll en Kuraltai, eller ett traditionellt stormöte. Vid mötet utsågs ett Råd för av nationell enighet och en folkguvernör för regionen. Den 18 mars tog andra demonstranter över regeringskontoren i Osh och en Kuraltai

6 6 (9) där utsåg ännu en regional folkguvernör. Nu hade oppositionen makten över de två största städerna i södra Kirgizistan. På morgonen den 19 mars stormades de ockuperade regeringsbyggnaderna i Osh och Jalalabad av spetznaz, de militära elittrupperna. I stormningen skadades flera protestanter men inga skjutvapen användes. Dagen efter samlades en folkmassa på närmare aktivister för att ta tillbaka kontoret i Jalalabad. Polisen sköt varningsskott i luften men flydde sedan medan polisstationen och flera regeringsbyggnader sattes i brand. Liknande händelser följde snart i Osh och regeringen hade definitivt tappat kontrollen över de södra delarna av landet. I stort sett hade regimen jagats bort utan något våld, och de tendenser till plundring som fanns stoppades snart av den nya regionala ledningen. Oppositionen bestämde sig då för att anordna en stor demonstration i huvudstaden Bisjkek den 24 mars. Olika oppositionspolitiker tog kontakt med sina supportrar i städer runt hela landet och uppmanade dem att åka till Bisjkek. En del organiserade till och med transporter för aktivister från den södra delen av landet. Flera olika demonstrationer möttes på det stora torget framför presidentpalatset, det vita huset, i Bisjkek. Stämningen var fredlig och polisen verkade inte intresserad av att ingripa. I samband med att flera hundra demonstranter från Osh anlände började de gå direkt mot det Vita huset. Ett stort antal yngre demonstranter anslöt sig till dem och de hamnade snart i slagsmål med polisen. Polisen hade fått order att inte använda vapen så de drog sig snart tillbaka. Aktivisterna tog sig in i Vita huset och började slänga papper och stolar ut genom fönstren. Akajev och de flesta av hans medarbetare hade redan lämnat landet, och den kirgiziska revolutionen var ett faktum. Under resten av dagen och följande dag plundrades många företag som misstänktes ha kopplingar till den före detta presidentfamiljen. Efter att ha släppts ut ur fängelset tog Feliks Kulov befälet över säkerhetsstyrkorna tills ordningen var återställd innan han frivilligt lämnade sin post. Ny regering och nya problem Flera olika lösningar diskuterades för hur en ny regering skulle bildas, men oppositionen kom slutligen överens om att resultaten från det nyligen genomförda parlamentsvalet ändå skulle respekteras. Parlamentet valde Kurmanbek Bakijev till ny premiärminister och tillfällig president. Bakijev hade varit premiärminister i Akajevs regering men avgått efter den politiska krisen 2002 och blivit aktiv i oppositionen. Det bestämdes att ett nytt presidentval skulle hållas i juli Den 12 maj meddelade Bakijev och Kulov att de skulle kandidera tillsammans i valet, där Kulov skulle bli premiärminister om Bakijev vann. Efter att en kandidat förbjöds att delta i valet på grund av att han inte var kirgizisk medborgare blev det våldsamma protester i Bisjkek den 17 juni, annars var valkampanjen lugn. Bakijev fick 89 %

7 7 (9) av rösterna och han lovade att han skulle leda arbetet med att skriva en ny författning för landet. När den nya regeringen har försökt dela ut de företag och den mark som tillhört den förre presidenten Akajev till nya ägare så har också problem uppstått. Mutor och våld har använts av flera personer för att de ska få kontrollen över kolgruvor och viktiga handelsplatser, framförallt i den södra delen av landet. I samband med att båda två konkurrenter om makten över basaren i Karasuu mördades i september 2005 avsatte regeringen Azimbek Beknazarov som riksåklagare. Beknazarov menade att han bestraffats för att han ville undersöka korruption i den nya regeringen, och hans avsked ledde till protester i Aksy i september. Flera ministrar ville avgå i stöd till Beknazarov och fick till svar av Bakijev att han inte tänkte hindra dem. I slutändan stoppade Beknazarov fortsatta demonstrationer och övertalade ministrarna att stanna i regeringen. Samtidigt var det stora protester i många av landets fängelser i oktober 2005 mot de dåliga förhållanden som rådde där. När en medlem av parlamentet besökte ett fängelse för att förhandla med fångarna den 20 oktober slutade det med att de dödade honom och tog kontroll över fängelset. Krav på Bakijev och Kulovs avgång Premiärminister Kulov valde att förhandla med fångarna, och lyckades få dem att släppa den gisslan de fortfarande hade. Den dödade parlamentsledamotens bror, Ryspek Akmatbajev, ledde anordnade då demonstrationer där han krävde Kulovs avgång. Ryspek menade att Kulov hade planerat mordet på hans bror. Supportrar till Kulov samlades också och under över en vecka i slutet av oktober 2005 var det ett spänt läge mellan de två grupperna på Alatoo-torget i centrala Bisjkek. Kirgizistan höll fyllnadsval till parlamentet i november, och flera av dem som deltagit i mars-revolutionen blev allt mer kritiska mot Bakijev och Kulov. Ryspek kandiderade till sin döde brors plats, och det blev en del uppståndelse när valkommissionen försökte stoppa hans deltagande. Han blev till slut godkänd och vann en plats i parlamentet. Även Beknazarov valdes in i parlamentet. På våren 2006 enades oppositionen under namnet För Reformer! och ställde krav på att Bakijev och Kulov skulle bli mer aktiva i att förändra landet. Efter demonstrationer i april presenterades en lista på 10 punkter som de ville införa så fort som möjligt. Efter två veckors demonstrationer i huvudstaden Bisjkek och i Talas i norr så lovade Bakijev att genomföra vissa av dessa reformer. Den 10 maj utnämndes en ny chef för presidentens stab, en ny statssekreterare, och en ny chef för säkerhetstjänsten. Men samma dag sköts Ryspek till döds, vilket ledde till rykten om att det var ett politiskt mord.

8 8 (9) En av ledarna i För Reformer!, Ömürbek Tekebayev, åkte till Polen i början av september 2006 för att delta i en ekonomisk konferens. I tullen upptäcktes det en liten mängd heroin i hans packning. En kirgizisk utredning om incidenten rapporterade att knarket troligen hade placerats i packningen av säkerhetstjänsten för att sätta dit Tekebayev. Många anklagade säkerhetstjänsten vice chef, presidentens bror, Janybek Bakijev för att vara inblandad. Han förnekade detta men valde att avgå, precis som säkerhetstjänstens högste chef. Krisen i november 2006 I slutet av september varnade För Reformer! att de gav regeringen en månad att genomföra förändringar, annars borde de avgå. Bakijev och Kulov svarade med att hävda att de hade bevis på att oppositionen förberedde en statskupp. I början av november samlades ungefär demonstranter på Alatootorget i Bisjkek med krav på presidentens avgång. Samtidigt samlades Bakijevsupportrar i närheten, och kravallpoliser ställde sig mitt i mellan. Efter fem dagar av demonstrationer blev stämningen allt mer spänd och den 7 november använde polisen tårgas och pansarvagnar för att hålla de båda demonstrationerna ifrån varandra. Det verkade dessutom allt mer som att oppositionen hade sitt stöd i den norra delen av landet och presidenten i den södra. Efter snabba förhandlingar lyckades parterna enas om ett nytt förslag till författning, som godkändes av parlamentet den 8 november och av presidenten dagen efter. Efter detta avslutades demonstrationerna och krisen verkade vara över. Nya val och nya kriser 2007 Det politiska spelet fortsatte under 2007 och i april samlades återigen demonstranter som krävde Bakijevs avgång. Många var framförallt besvikna över det fortsatt dåliga ekonomiska läget och uteblivna reformer, trots Bakijevs löften om kamp mot korruption och hans demokratiska reformagenda. Bland presidentens kritiker fanns också hans förre premiärminister Feliks Kulov, som hade brutit med presidenten i februari och blivit oppositionsledare. Efter åtta dagars protester i huvudstaden Bisjkek upplöste polisen demonstrationerna. För att stävja protesterna erbjöd Bakijev ytterligare konstitutionsändringar som skulle minska presidentmakten till gagn för parlamentet. Han anordnade en folkomröstning om detta i oktober. Resultatet stärkte dock i praktiken snarare hans ställning, eftersom de ändringar i valsystemet som antogs i folkomröstningen hjälpte Bakijev ta kontroll över parlamentet: Bakijevs nybildade parti Ak Zjol vann det tidigarelagda parlamentsvalet som hölls den 16 december efter att presidenten hade upplöst parlamentet i oktober. Presidentpartiet vann 71 av 90 mandat. Inhemska och internationella observatörer påtalade fusk i både folkomröstningen och valet.

9 9 (9) Under 2007 åtalades många aktivister och medlemmar av oppositionen av politiska skäl. Trots den negativa trenden i Kirgizistan vad gäller demokrati och politiska friheter råder det begränsad uttalandefrihet och aktiva enskilda organisationer finns. Texten är producerad av Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet.