Kirgizistan. Geografi

Transkript

1 Kirgizistan Kirgizistan ligger i östra Centralasien och blev ett självständigt land 1991, när Sovjetunionen upplöstes. Politiken präglas av motsättningar mellan klaner i den sydvästra och den norra landsändan. Spänningar mellan kirgizer och uzbeker i Ferganadalen kulminerade 2010 i våld som krävde hundratals dödsoffer och tvingade den auktoritäre presidenten Kurmanbek Bakijev på flykt. Sedan dess har landet regerats av en rad flerpartikoalitioner, dominerade av socialdemokrater, och demokratin har gradvis stärkts. Utvecklingen bromsas dock av korruption och organiserad brottslighet. Geografi Kirgizistan är ett bergigt land i östra Centralasien. Det är till ytan något mindre än Norrland och ligger inklämt mellan Kina i öster och söder, Tadzjikistan i söder, Kazakstan i norr och Uzbekistan i väster. Gränsen mot Uzbekistan och Tadzjikistan är mycket flikig. Båda dessa grannländer har enklaver inne på kirgiziskt territorium. Omkring en tredjedel av landytan ligger högre än meter över havet. I nordöst löper bergskedjan Tien Shan, medan Pamirbergen (på kirgiziska Barm-i-Dunjah Världens tak) bildar gräns mot Tadzjikistan i sydväst. Både Tien Shan och Pamir har toppar som når över meters höjd. I bergsområdena inträffar ofta jordbävningar. I nordöstra Kirgizistan ligger den stora bräckvattensjön Issyk-Kul (även Issikköl) i en gammal krater omgiven av höga bergstoppar. Sjön, vars största djup är cirka 700 meter, fryser aldrig till, eftersom den värms upp av vatten från heta källor. Floden Naryn rinner upp i bergen i öster och fortsätter västerut in i Uzbekistan, där den flyter in i floden Syr-Darja. Kirgizistans floder har ofta ursprung i glaciärer och är viktiga för konstbevattningen av jordbruket. Odlingsbara områden finns endast i Ferganadalen i väster och på högplatån kring huvudstaden Bisjkek i norr. Yta km2 (2017) Tid svensk +4 timmar Angränsande land/länder Kazakstan, Kina, Tadzjikistan, Uzbekistan 1/46

2 Huvudstad med antal invånare Bisjkek (uppskattning 2013) Övriga större städer Osj , Jalalabad , Karakol , Tokmak (uppskattning 2013) Högsta berg Jengish Chokusu (i Tien Shan-bergen) (7 439 m ö h) Viktiga floder Naryn Klimat Kirgizistan har ett utpräglat inlandsklimat med stora temperaturskillnader mellan årstiderna. Sommaren är lång och varm, medan vintern är kort och kall. Vintertid kan det bli under 30 minusgrader i huvudstaden Bisjkek i norr. Temperaturväxlingarna mellan dag och natt kan också vara stora. På slättlandet i norr och i Ferganadalen i väster kommer våren tidigt. Västliga och nordvästliga vindar för med sig nederbörd som kan vara riklig, upp till mm årligen i Ferganadalen. I östra Tien Shan-bergen på gränsen mot Kina faller däremot inte mer än 100 mm nederbörd per år. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Bisjkek 24 C (juli), -15 C (jan) Medelnederbörd/månad Bisjkek 800 mm (nov), 10 mm (juni) Befolkning och språk De flesta av Kirgizistans invånare bor i landets norra del, där den kazakiska stäppen sträcker sig in i landet. Ferganadalen i sydväst är också tätbefolkad liksom trakten kring sjön Issyk-Kul. Närmare tre fjärdedelar av befolkningen är kirgizer. Största minoritetsgrupp är uzbekerna. Ryssar var tidigare den största minoritetsgruppen, men deras andel av befolkningen har minskat till följd av utvandring. I landet finns även dunganer (turkisktalande), uigurer (med rötter i Xinjiangprovinsen i Kina), tadzjiker, turkar, kazaker, tatarer och ukrainare. Den etniska mångfalden beror bland annat på Sovjetledaren Josef Stalins tvångsförflyttningar av olika folk till Centralasien, framför allt under och 1940-talet (se Äldre historia). Med början 1990 året före Kirgizistans självständighet från Sovjetunionen utvandrade dessutom hundratusentals icke-kirgizer, främst ryssar, av oro för diskriminering i den blivande staten. Därmed försvann framför allt välutbildat yrkesfolk. Numera har dock en del ryssar återvänt. Uppskattningsvis kirgiziska medborgare arbetar utomlands, flertalet i Ryssland och Kazakstan. Icke-kirgizer uppger ibland att de känner sig diskriminerade av kirgizerna. Exempelvis kan de ha svårt att få högre tjänster inom statlig sektor. Ryssar och ukrainare är underrepresenterade inom politiken och dunganer och uigurer har ofta svårt att bli socialt accepterade av majoritetsfolket. 2/46

3 Självständigheten ledde inte till etniska konflikter i Kirgizistan, vilket den gjorde i andra före detta Sovjetrepubliker. Men det råder starka etniska spänningar i Ferganadalen, där en komplicerad gränsdragning bidrar till tvister om mark och vatten mellan kirgizer, uzbeker och tadzjiker dödades minst 500 människor i kravaller mellan kirgizer och uzbeker, och 2010 krävdes runt 470 dödsoffer i liknande upplopp. I Osj i Ferganadalen är uzbekerna i majoritet och dominerar affärslivet. Det har skapat missnöje och misstro bland kirgizerna i staden. Språk 1989 blev kirgiziska officiellt språk istället för ryska, som hade använts i affärslivet och politiken gjordes ryska åter till officiellt språk vid sidan av kirgiziskan i de områden där rysktalande invånare dominerar. Kirgiziska är ett turkiskt språk i den altajiska språkfamiljen, närmast besläktat med kazakiska och uzbekiska. De första texterna på kirgiziska nedtecknades med arabisk skrift på 1910-talet började kirgiziska skrivas med latinskt alfabet, som 1940 byttes mot kyrilliskt. Numera finns ett beslut om att återgå till latinsk skrift, men någon diskussion om att verkligen göra detta förs inte i dagsläget. President Atambajev har förklarat sig skeptisk till ett byte, som han befarar skulle isolera landet från turkspråkiga folk i Ryssland som använder kyrillisk skrift. Många kirgizer, särskilt i huvudstaden Bisjkek och andra städer, har bristfälliga kunskaper i kirgiziska. Enligt en språklag från 2004 ska kirgiziskans användning öka inom utbildning, förvaltning och massmedier. Presidenten, regeringschefen och parlamentets talman måste enligt lag behärska kirgiziska. Rysslands stora betydelse för Kirgizistans ekonomi gör kunskaper i ryska viktiga, inte minst för alla som vill gästarbeta i Ryssland. Många kirgizer förryskar åter sina namn, som efter självständigheten anpassades till kirgiziska. På landsbygden har dock de ryska språkkunskaperna minskat drastiskt sedan självständigheten, i synnerhet bland unga människor. Bland en rad minoritetsspråk kan nämnas uzbekiska, turkiska, tartariska och ukrainska. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 30,4 (2014) Andel invånare i städerna 35,9 procent (2016) Nativitet/födelsetal 27,4 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 6,1 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 2,0 procent (2014) Fertilitetsgrad 3,2 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 50,7 procent (2014) Förväntad livslängd 71 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 3/46

4 75 år (2015) Förväntad livslängd för män 67 år (2015) Folkgrupper kirgizer 72 %, uzbeker 14 %, ryssar 7 %, övriga 7 % (uppskattning 2013) Språk kirgiziska och ryska (i vissa delar) är officiella språk 1. uzbekiska, ukrainska, turkiska m fl är minoritetsspråk Religion 1 Islam (sunni) dominerar som religion bland kirgizer, uzbeker och tadzjiker, men tron är ofta blandad med traditionell lokal shamanism. Ryssar och ukrainare är rysk-ortodoxt kristna. Det finns även små grupper av katoliker, protestanter och judar i landet. Islam nådde Kirgizistan på 1600-talet. Efter Sovjettidens ateistiska politik har intresset för islam åter ökat. Många nya moskéer har byggts, ofta med finansiellt stöd från arabstater. Religionen har starkast inflytande i söder. Religiös fundamentalism har ingen tradition i Kirgizistan, men den extrema islamistiska rörelsen Hizb-ut-Tahrir är verksam i Ferganadalen i sydväst. Hizb-ut-Tahrir, som är förbjuden i landet, vill skapa en islamisk stat i hela Centralasien och är särskilt stark i grannlandet Uzbekistan. Många av rörelsens medlemmar har dömts till fängelse och regeringen har skärpt kontrollen över landets moskéer. Enligt författningen är Kirgizistan en sekulär stat (religionen är skild från staten) och religionsfrihet ska råda. I praktiken har kränkningar av denna rätt ibland förekommit. Alla religiösa grupper måste registreras hos myndigheterna, och inte minst så kallade nykristna samfund rapporteras ha haft problem med att få sin registrering godkänd. Utbildning Befolkningen i Kirgizistan är sedan Sovjettiden ( ) relativt välutbildad och analfabeterna är få. Nästan alla barn fullföljer den nioåriga obligatoriska grundskolan pojkar såväl som flickor. Barnen börjar skolan vid sju års ålder. Grundskolan ska vara avgiftsfri men det saknas pengar i utbildningssystemet. Undervisningens kvalitet har därför sjunkit sedan självständigheten Lärarlönerna är låga och pengar saknas till läroböcker och underhåll av skollokaler. Den avgiftsfria skolgången upphörde i praktiken redan Välbärgade familjer skickar sina barn till privatskolor. Efter den obligatoriska skolgången finns möjlighet till ytterligare två till fyra års frivilliga fortsättningsstudier. Ryska var länge dominerande undervisningsspråk, men efter 1989 har kirgiziskans ställning stärkts. I huvudstaden Bisjkek finns universitet och specialiserade högskolor, däribland ett amerikanskt universitet. Ryska dominerar som universitetsspråk men ersätts allt oftare av kirgiziska. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 91,2 procent (2013) 4/46

5 Antal elever per lärare i grundskolan 24,5 (2013) Läs- och skrivkunnighet 99,2 procent (2009) Kostnader för utbildning i andel av BNP 6,8 procent (2013) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 17,8 procent (2013) Kultur Kirgizerna var till långt in på 1900-talet ett nomadfolk, vilket starkt påverkat kulturen. Än idag bor en del kirgizer åtminstone säsongsvis i traditionella jurtor, som är ett slags stora runda tält, inredda med mattor och föremål av skinn och trä. Den kirgiziska kulturen hyser en rikedom av sagor, berättelser, sånger och ordspråk som muntligt har överförts från generation till generation. Folksångare (akyner), ofta ackompanjerade av den tresträngade lutan komuz, har med sina klagovisor och sedelärande dikter spelat en viktig roll för bevarandet av denna muntliga tradition. Nationaleposet framför andra är den rader långa diktcykeln om hjälten Manas, ibland kallad Iliaden från stäppen. Det är en krönika med legender och berättelser om de kirgiziska klanernas liv och öden. Manas spreds länge muntligt innan den 1856 nedtecknades för första gången på ryska. På 1920-talet växte en kirgiziskspråkig litteratur fram. Den kirgiziske akynen Toktogul Satylganov var en av de första att nedteckna sina dikter, som han sedermera använde för att besjunga Sovjetmakten i Kirgizistan. Den mest kända samtida kirgiziska författaren är Tjingiz Ajtmatov ( ). Hans böcker, skrivna främst på ryska men också på kirgiziska, har översatts till ett åttiotal språk. Ajtmatov blev känd för sin självständiga hållning gentemot regimen under Sovjettiden; han lyckades i sina romaner förmedla sitt hemlands myter och sägner liksom Sovjetsamhällets problem. Flera av hans böcker finns översatta till svenska, bland andra Den vita ångbåten, Dzjamilja och Farväl Gulsary. Den traditionella musiken hör tätt samman med nomadernas liv. Enstämmiga sånger framförs vid arbete liksom vid fest och annat socialt umgänge. Akynerna ackompanjerar ofta sig själva med den tresträngade långhalslutankomuz. Vanligt förekommande är också tjoor (flöjt), temir-komuz (mungiga) och det tvåsträngade stråkinstrumentet kyjak. Under Sovjettiden hade Kirgizistan en stor filmproduktion. Numera görs färre filmer och de som görs får ofta utländskt stöd. Aktan Abdykalydovs film Adoptivsonen från 1998 har fått internationell uppmärksamhet. Det fick också filmen "Kurmanjan Datka" (Bergens drottning), gjord av Sadyk Sher-Niyaz Massmedier Trots att Kirgizistans författning garanterar yttrande- och tryckfrihet är den i praktiken begränsad. Samhällsdebatten är relativt öppen men regeringskritiska tidningar har förbjudits, medan journalister har misshandlats, fängslats och fått yrkesförbud. 5/46

6 Bakom brotten har bland andra säkerhetstjänsten legat. Flera obekväma journalister mördades under det första årtiondet av 2000-talet. Efter maktskiftet 2010 och kravallerna i staden Osj samma år (se Modern historia) tog myndigheterna över en rad uzbekiskspråkiga medier och grep flera journalister. Regeringen skaffar sig inflytande över medierna genom att fördela statliga bidrag. Alla medier måste registrera sig hos myndigheterna innan de inleder sin verksamhet. En mängd tidningar och tidskrifter ges ut på flera olika språk. De mest lästa tidningarna är de oberoende Vetjernij Bisjkek och MSN, som båda är ryskspråkiga. Den största kirgiziskspråkiga tidningen är regeringsorganet Kyrgyz Tuusu. TV är det populäraste mediet. Det finns både statliga och privatägda TV- och radiostationer som sänder på flera språk. Dessutom visas TV-program från Ryssland och Turkiet. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 30,7 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 134,5 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 28,3 (2014) Äldre historia Kirgizernas ursprung är inte helt klarlagt. Forskarna vet dock att Osj under antiken var en viktig marknadsplats på handelsrutten Sidenvägen. Under och 1500-talen samlades kirgiziska klaner i ett självständigt, men kortlivat rike på mark som idag tillhör Kirgizistan. Klanerna styrdes därefter under lång tid av olika utländska härskare innan ryssarna på 1800-talet tog över området. Under Sovjetledaren Stalin tvingades nomaderna på 1930-talet bli bönder och arbetare. Forskare tror att kirgizernas förfäder var bosatta vid floden Jenisejs övre lopp i Altajbergen i södra Sibirien. Så småningom lämnade de området och begav sig i riktning mot Tien Shan-bergen i sydöstra Kirgizistan. På 800-talet e Kr erövrade kirgizerna uigurernas rike i nuvarande Mongoliet, men riket besegrades på talet av mongolhärskaren Djinghis khan. De kirgizer som överlevde mongolernas härjningar slöt snart upp bakom honom. På och 1500-talen förenades olika kirgiziska klaner och bildade ett självständigt rike i det område som idag är Kirgizistan. Riket blev dock kortvarigt. Kirgizerna splittrades åter i klaner under lokala härskare, som i sin tur styrdes av främmande folk, bland annat mongoler, manchurer, kalmucker och kazaker. Ryssarna invaderar Kokand Vid ryssarnas intåg i mitten av 1800-talet tillhörde området Kokand-khanatet (khanat är ett område som styrs av en ledare som kallas khan). Många kirgiziska klanhövdingar, så kallade manap, underkastade sig frivilligt ryssarna, eftersom de var missnöjda med hårt skattetryck från Kokand erövrade ryska trupper Pisjpek (dagens Bisjkek), som då var en viktig fästning för Kokand-khanatet. Kirgizistan blev en del av det ryska guvernementet Turkestan /46

7 Under senare delen av 1800-talet flyttade mängder av ryssar till området. Ofta rörde det sig om personer som ansågs misshagliga för makthavarna och därför tvångsförvisades. Nybyggarna behövde åkermark och stora delar av de kirgiziska nomadernas betesmarker odlades upp. I protest gjorde kirgizerna ett upprorsförsök Sedan ryssarna börjat tvångsinkalla befolkningen i Turkestan till militärtjänst i den ryska armén utbröt ett nytt uppror Tusentals ryssar och kirgizer dödades och åtminstone kirgizer sökte skydd i Kina den så kallade huvudstupa flykten, ürkün. Motståndet mot ryssarna blossade åter upp 1917 i samband med oktoberrevolutionen, då ryska bolsjeviker försökte ta makten i Centralasien. Många kirgizer anslöt sig till basmatji, en islamisk gerillarörelse som i flera år gjorde motstånd mot bolsjevikerna i nästan hela Centralasien. Sovjetrepublik nomader blir bofasta År 1918 infogades Kirgizistan i den autonoma Sovjetrepubliken Turkestan. Förvaltningen sköttes helt av ryssar och tvångsinlösningen av kirgizernas mark tog fart. Kirgiziska politiska partier och organisationer förbjöds. Sovjetunionen bildades formellt Under den nya ekonomiska politiken återlämnades en del mark till kirgizerna och den hårda politiken mot nationella särdrag och mot islam mildrades något upplöstes Turkestan och flera autonoma distrikt bildades, däribland ett kirgizisk-kazakiskt. Kirgizer tilläts inneha ledande poster i förvaltningen och nomaderna kunde relativt ostörda fortsätta sitt traditionella liv med boskapsskötsel som bas. År 1926 blev Kirgizistan en egen autonom sovjetrepublik och 1936 upphöjdes Kirgiz ASSR till unionsrepublik. Huvudorten Pisjpek döptes om till Frunze, efter en bolsjevik med moldaviska rötter. Namnet var för kirgizerna både främmande och svårt, eftersom f-ljudet inte förekommer i kirgiziska. Efter 1928 skärptes sovjetpolitiken. Inom ramen för diktatorn Josef Stalins kollektivisering av jordbruket i hela Sovjetunionen tvingades nomaderna bli bofasta. Omfattande utrensningar skedde inom förvaltningen och kommunistpartiet. Den nationellt sinnade eliten utsattes för grymma förföljelser och ersattes av Stalintroget folk. Ryska språket fördes fram på bekostnad av det kirgiziska. På kort tid förvandlades ett boskapsskötande nomadfolk till sovjetiska kolchosbönder och industriarbetare. Modern historia Kirgizistan var en delrepublik i Sovjetunionen Under merparten av den perioden undertrycktes den kirgiziska kulturen och livsstilen. Först under Sovjetledaren Michail Gorbatjov lättade trycket. Inre etniska spänningar kom istället upp till ytan, med våldsutbrott som följd. Vid självständigheten blev den reformsinnade Askar Akajev president. Intrång av islamisk gerilla, etniska strider och ett alltmer auktoritärt styre präglade därefter landet. Akajev avsattes 2005 och hans efterträdare Kurmanbek Bakijev tvingades fly Då fick Kirgizistan en ny demokratisk författning och fria val kunde hållas. Efter Sovjetledaren Josef Stalins död 1953 liberaliserades politiken i de icke-ryska delrepublikerna. I Kirgizistan återinfördes det kirgiziska språket som obligatoriskt skolämne Men snart hårdnade åter den officiella hållningen mot nationell kultur och religion. Med president Michail Gorbatjovs politik för ökad öppenhet och ekonomiska marknadsreformer under talets senare hälft vaknade nationalkänslan hos kirgizerna, som krävde självbestämmande. Det handlade dock om ett utökat självstyre inom ramen för Sovjetunionen någon självständighetsrörelse likt dem i Baltikum eller Kaukasus uppstod inte. 7/46

8 Samtidigt växte spänningar fram mellan olika folkgrupper i Kirgizistan och 1990 krävdes hundratals dödsoffer i etniskt våld. Detta bidrog till att kommunistpartiets förste sekreterare Absamat Masaljev avsattes. Grupper i opposition till kommunistpartiet valde hösten 1990 fysikern Askar Akajev till ordförande i Kirgizistans högsta sovjet i praktiken presidentämbetet. Han förespråkade ekonomiska och demokratiska reformer, uppfattades som en modern ledare av västerländskt snitt och blev snabbt populär. Självständighet och marknadsreformer I samband med kuppförsöket mot Gorbatjov i Moskva i augusti 1991 försökte kirgiziska kommunister, med hjälp av säkerhetspolisen KGB, återta makten. När kuppen misslyckades förbjöds istället kommunistpartiet, och den självständiga republiken Kirgizistan utropades samma år. I det presidentval som hölls i oktober var Akajev ensam kandidat och fick 95 procent av rösterna. President Akajev inledde radikala marknadsekonomiska reformer med stöd av Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken. Han intog en öppen attityd gentemot politiska motståndare och tillät medierna att verka fritt. Akajev styrde så mycket som möjligt med hjälp av folkomröstningar. På det sättet såg han till att öka presidentämbetets makt. I presidentvalet 1995 vann Akajev överlägset över sina motkandidater. Hösten 1999 skakades Kirgizistan av en säkerhetspolitisk kris i Osj-regionen på gränsen till Uzbekistan. Hundratals väpnade islamister från Uzbekistans islamiska rörelse (IMU) infiltrerade området, tog gisslan och krävde att fångar i Uzbekistan skulle friges. Påföljande strider mellan islamister och den kirgiziska armén krävde många dödsoffer. Därefter började Kirgizistan hålla gemensamma militärövningar tillsammans med grannländerna (se Utrikespolitik och försvar). Staden Osj ligger i utkanten av den tättbefolkade Ferganadalen, som är ett etniskt och politiskt laddat område där arbetslöshet och social oro skapar grogrund för radikal islamism. Den förbjudna islamistiska rörelsen Hizb ut-tahrir fick från slutet av 1990-talet ett växande stöd där. Regimen gick hårt fram mot rörelsens anhängare, men ekonomisk nedgång, växande sociala klyftor och utbredd korruption ledde till att Akajev-regimen förlorade i popularitet i området. Strider i Ferganadalen Hösten 2000 trängde väpnade islamister åter in i Kirgizistan via Tadzjikistan från baser och utbildningsläger i Afghanistan. Striderna mellan rebellerna och regeringsarmén blev hårdare än året innan, med över 150 dödsoffer som följd enligt officiella uppgifter. Akajev och hans parti Framåt Kirgizistan vann både president- och parlamentsvalet 2000, men enligt oppositionen och utländska valobservatörer förekom fusk. Det stora oppositionspartiet Värdighet fick inte ställa upp. Partiledaren, den före detta vicepresidenten och ministern Feliks Kulov, greps och anklagades för korruption. Gripandet var i själva verket politiskt motiverat. Kulov dömdes 2001 till sju års fängelse. Kirgizistan, som länge hade ansetts vara det mest demokratiska landet i Centralasien, utvecklades alltmer i auktoritär riktning, och motsättningarna hårdnade mellan president Akajev och oppositionen. Efter terrordåden i USA den 11 september 2001 stärktes president Akajevs ställning i omvärlden, inte minst genom ett närmande till USA (se Utrikespolitik och försvar) krävde en rad sprängattentat flera dödsoffer i bland annat Bisjkek och Osj. Dåden tillskrevs officiellt IMU-gerillan, som ansågs ha band till terrornätverket al- Qaida. Samma år förlängdes Värdighet-ledaren Kulovs fängelsestraff till tio år av en militärdomstol. När oppositionspolitikern Azimbek Beknazarov också greps utbröt kravaller, och polisen sköt ihjäl flera demonstranter. Oroligheterna ledde till att Akajev avskedade premiärministern Kurmanbek Bakijev och ersatte 8/46

9 honom med den etniske ryssen Nikolaj Tanajev. När parlamentet sedan gav straffrihet åt de skyldiga poliserna följde nya protester med krav på Akajevs avgång. Tulpanrevolutionen Bakijev blir president Genom en folkomröstning 2003 fick Akajev stöd för att sitta kvar på presidentämbetet. Rosenrevolutionen i Georgien samma år stärkte dock den kirgiziska oppositionen. Dess viktigaste krafter i parlamentsvalet 2005 var Kirgizistans folkkongress, ledd av den fängslade Feliks Kulov, samt Folkrörelsen i Kirgizistan, med Kurmanbek Bakijev i spetsen. Flera oppositionspolitiker hindrades från att delta i valet, och en rad medier stängdes av regimen. Enligt valkommissionen vann Akajevs parti Framåt Kirgizistan stort. Bland de invalda ledamöterna fanns Akajevs son och dotter. Oppositionen protesterade mot omfattande valfusk, som bekräftades av europeiska valobservatörer. Häftiga demonstrationer utbröt i södra Kirgizistan. Under påskhelgen 2005 spred sig protesterna till Bisjkek, och Akajev tvingades fly landet. Högsta domstolen ogiltigförklarade parlamentsvalet på grund av fusk, men enligt valkommissionen var valresultatet till största delen giltigt. Parlamentet valde en tillfällig regering med Bakijev som premiärminister och president, den fritagne Kulov som säkerhetsansvarig och Roza Otunbajeva som utrikesminister. Ömürbek Tekebajev valdes till talman för parlamentet. Därmed hade den så kallade tulpanrevolutionen genomförts. I juli 2005 hölls nyval till presidentposten, och Bakijev vann med 89 procent av rösterna. Enligt observatörer gick valet i stort sett rättvist till. Bakijev hade i förväg gjort upp med sin främste konkurrent Kulov, som avstod från att kandidera i utbyte mot att han fick bli premiärminister. Den rysktalande Kulov kom från norr och Bakijev från söder, och de båda var i grunden politiska rivaler. Kulov strävade efter att öka parlamentets och regeringens makt på bekostnad av presidentämbetet. Kulov gick dessutom till offensiv mot den organiserade brottsligheten, vilket gav honom många fiender. Tre parlamentsledamöter med påstådda band till maffian mördades, vilket utlöste demonstrationer med krav på Bakijevs och Kulovs avgång. Protester och regeringskriser Under 2006 organiserade sig oppositionen och krävde parlamentariskt styre samt krafttag mot korruption och organiserad brottslighet. Regimen verkade kraftlös inför det växande missnöjet och de omfattande demonstrationerna. Istället slog den till militärt mot misstänkta islamistiska rebeller i Ferganadalen. En imam av uzbekiskt ursprung, med många åhörare från båda sidor av den kirgizisk-uzbekiska gränsen, dödades vid tillslaget. Den populäre imamens död ledde till att konflikten mellan uzbeker och kirgizer i området trappades upp. Efter en rad regeringskriser utsågs den socialdemokratiske oppositionsledaren Almazbek Atambajev till ny premiärminister våren Oppositionen planerade protester med krav på Bakijevs avgång, men Atambajev stödde inte kravet. I december 2007 hölls nyval till parlamentet, och president Bakijevs parti Rätta vägen fick enligt valkommissionen 47 procent av rösterna. Oppositionspartiet Fosterlandet fick 8 procent, medan Socialdemokraterna och Kommunistpartiet precis klarade femprocentsspärren till parlamentet. Fosterlandet kom dock inte in parlamentet, då det enligt valkommissionen inte uppfyllt kravet på minst 0,5 procents stöd i alla landets regioner (se Politiskt system). Fosterlandet hotade med hungerstrejker och demonstrationer. Alla partier anklagade varandra för valfusk. En medlem av valkommissionen sade att valet var uppgjort på förhand. 9/46

10 Igor Tjudinov från Rätta vägen utsågs till premiärminister och kunde stödja sig på 71 av parlamentets 90 mandat. Bakijev stärker sin makt Under 2008 och 2009 genomfördes inskränkningar i det demokratiska systemet. Yttranderätten i parlamentet begränsades till en mindre grupp ledamöter och en ny lag mot terrorism kritiserades för att den kringskar religionsfriheten. Våren 2009 omkom en av presidentens kritiker i en mystisk bilolycka tillsammans med en journalist, och en oppositionsledare greps anklagad för mord. Samma år dödades tre regimkritiska journalister. En av dem hade rapporterat om korruption inom poliskåren, en annan hade samarbetat med Fosterlandet. Oppositionen anklagade regimen för politisk terror. Regimkritiska protester hölls i Bisjkek och flera andra städer. Samtidigt försämrades landets ekonomi i samband med den globala finanskrisen. Många kirgiziska gästarbetare tvingades återvända hem från växande arbetslöshet i Ryssland. I presidentvalet i juli 2009 vann Bakijev med 76 procent av rösterna, medan hans utmanare Almazbek Atambajev uppgavs ha fått drygt 8 procent. Oppositionen hävdade att valfusk förekommit och europeiska valövervakare kallade valet en besvikelse. I oktober samma år tvingades premiärminister Tjudinov och hans regering att avgå sedan Bakijev utmanövrerat regeringen genom att ta direkt kontroll över utrikesdepartementet och säkerhetstjänsten. Han hade dessutom aviserat stora nedskärningar i regeringens administration. Bakijev hänvisade till säkerhetshot, korruption och ekonomiska problem. Till ny premiärminister utsåg presidenten en av sina förtrogna, Danijar Usenov, känd för sin tuffa hållning mot oppositionen. Bakijev tvingas fly Efter en period av ökade motsättningar och hårdare förtryck från regimen utbröt gatuprotester i Bisjkek i april När regimen slog tillbaka med våld urartade situationen och Bakijev tvingades fly till sina hemtrakter i södra Kirgizistan. Oppositionen, ledd av den förra utrikesministern Roza Otunbajeva, upplöste parlamentet, bildade ny regering, utlovade en ny författning och utlyste presidentval till i oktober Otunbajeva blev tillförordnad president och Bakijev gick i exil. Men maktskiftet utlöste nya oroligheter. I Bisjkek-området tog kirgizer med våld över mark från etniska ryssar och turkfolket mescheter. I södra Kirgizistan, där Bakijev fortfarande hade visst stöd, intogs regeringsbyggnader av expresidentens anhängare, skottlossning utbröt och flera dödsoffer krävdes. I Ferganadalen utbröt åter våld mellan kirgizer och uzbeker (se Befolkning och språk). Undantagstillstånd och utegångsförbud kunde inte förhindra kravaller, plundring, mordbränder och mord. Över 400 människor dödades (flertalet uzbeker), tusentals skadades och hundratusentals flydde från sina hem i och omkring Osj och Jalalabad. Kirgizer anklagade uzbeker för att ha utlöst våldet, men med tiden framstod det allt mer som ett försök till etnisk rensning från kirgizisk sida. Närmare uzbeker flydde över gränsen till Uzbekistan. Bakijev och hans anhängare anklagades tillsammans med säkerhetsstyrkor och kriminella krafter för att ligga bakom våldet. Uzbekiska krav på självstyre fick kirgiziska myndigheter att ta över uzbekiskspråkiga medier och gripa etniskt uzbekiska journalister som rapporterade om övergrepp mot minoriteten. Ny författning och parlamentsval 10/46

11 Utegångsförbudet i Ferganadalen hävdes inför en folkomröstning i juni 2010, i vilken över 90 procent av deltagarna sade ja till ett förslag till ny författning som skulle göra Kirgizistan till en parlamentarisk demokrati (se Politiskt system). Trots det tidigare våldet kunde parlamentsval hållas under lugna former i oktober samma år. Fem partier klarade femprocentsspärren till den lagstiftande församlingen. Störst blev Fäderneslandet, som ville stoppa demokratiseringen. Partiet fick framför allt stöd av kirgizer i söder som ville begränsa uzbekernas rättigheter. Näst störst blev Kirgizistans socialdemokratiska parti, följt av Värdighet, Republikanska partiet och Fosterlandet. Dessa fyra partier hade alla förespråkat en ny författning och varit positiva till demokratiseringen. Rysslands inflytande i Kirgizistan blev tydligt när ledarna för de fyra största partierna efter valet reste till Moskva för politiska samtal. När socialdemokraternas ledare Almazbek Atambajev utsågs till regeringsbildare (premiärminister) valde han att ställa det mest västvänliga partiet, Fosterlandet, utanför koalitionen. En regering bildades istället av Socialdemokraterna, Republikanska partiet och det Bakijev-vänliga Fäderneslandet. Politiskt system Kirgizistan blev formellt en parlamentarisk demokrati 2010, då en ny författning antogs i en folkomröstning. Genom den nya författningen stärktes det lagstiftande parlamentets makt på bekostnad av presidentämbetet som tidigare hade haft långtgående befogenheter. Presidentens maktbefogenheter är dock fortsatt stora. Rättssystemet genomsyras av korruption och kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer. Presidenten, som är statschef och överbefälhavare, utses i direkta val för sex år och kan väljas om en gång. Formellt utser presidenten såväl premiärministern som regeringen, men det sker på förslag från parlamentets ledamöter. Presidenten kan lägga in veto mot parlamentets lagförslag, som då måste behandlas ytterligare en gång. Presidenten kan tillsätta chefer för statliga myndigheter, samt domare på förslag av parlamentet. Statschefen får inte vara medlem av något politiskt parti. Parlamentet kan ställa presidenten inför riksrätt om minst två tredjedelar av ledamöterna röstar för det. Allmänna val till det lagstiftande parlamentet (zjogorku kenesj) hålls vart femte år. Rösträttsåldern är 18 år. Parlamentet har en kammare, vars 120 ledamöter tillsätts enligt ett proportionellt valsystem. För att förhindra maktkoncentration kan ett politiskt parti inte få mer än 65 mandat. För att få ta plats i parlamentet måste ett parti få minst fem procent av rösterna. Det måste också få minst 0,5 procent av rösterna i alla landets sju län (oblast) och i de två största städerna (Bisjkek och Osj), vilket ska förhindra uppkomsten av regionalt och etniskt baserade partier. Kirgizistan är indelat i sju oblast samt Bisjkek och Osj som har specialstatus. Vardera län leds av en regeringstillsatt guvernör (akim) och en direktvald församling (kenesj). Länen är i sin tur indelade i distrikt (raion) och kommuner. Politiska partier Kirgizisk politik präglas ännu av det gamla klansamhället och politiker är ofta djupt förankrade i sin klan (tejp) och verkar för dess bästa. De flesta politiska partier är därför svaga och lösligt sammansatta med få medlemmar. Parlamentsledamöter har av tradition varit lojala mot sin hemregion eller sin klan, snarare än mot partiet eller en särskild ideologi. Ett tydligt drag i politiken är att motsättningar råder mellan klaner i norr och klaner i Ferganadalen i sydväst. Partier med etnisk eller religiös grund är dock förbjudna. Poliser, militärer och domare får inte tillhöra politiska partier. 11/46

12 Efter regimskifte (se Modern historia) och författningsändringen 2010 genomförde Kirgizistan Centralasiens första fria och rättvisa parlamentsval i oktober samma år. Fem partier klarade femprocentsspärren till parlamentet. Störst blev Fäderneslandet (Ata-Zjurt), som bars upp av anhängare till den nyligen avsatte presidenten Kurmanbek Bakijev. Nästan lika stort blev Kirgizistans socialdemokratiska parti (Kyrgyzstan sotsial-demokratijalyk partijasy), som tillsammans med det socialistiskt inriktade Fosterlandet (Ata Meken) hade varit pådrivande för att få igenom den nya författningen. Fosterlandet blev femte största parti i valet. På tredje plats kom Värdighet (Ar-Namy) som liksom valets fyra, Republikanska partiet (Respublika), också stödde författningsreformerna. Sedan valet har Kirgizistan letts av en rad bräckliga koalitionsregeringar. I december 2010 tillsattes en socialdemokratiskt ledd regering i vilken även Republikanska partiet och Fäderneslandet ingick. Ett år senare bildades en ny koalitionsregering bestående av Socialdemokraterna, Republikanska partiet, Fosterlandet och Värdighet, det vill säga samtliga fyra partier i det nuvarande parlamentet som hade ställt sig bakom 2010 års författningsändringar. I september 2012 lämnade Republikanska partiet regeringssamarbetet och bildade en oppositionsallians tillsammans med Fäderneslandet. I februari 2014 gick flera mindre oppositionspartier samman i Nationella oppositionsrörelsen. En rad kända politiker anslöt sig till partialliansen, vars ledare blev parlamentsledamoten Ravsjan Djejenbekov. Bildandet av alliansen sågs som en kraftansamling av oppositionen inför parlamentsvalet I oktober 2014 tillkännagav Fäderneslandet och Republikanska partiet att de gått samman i ett parti med namnet Republikanska partiet- Fäderneslandet. I valet i oktober 2015 blev Socialdemokraterna största parti, följt av Republikanska partiet- Fäderneslandet (se vidare Kalendarium). Två nya partier, Kirgizistanpartiet och Framsteg (Önügüü-Progress), båda bildade av avhoppare från Republikanska partiet, tog plats i parlamentet i valet Båda fick också plats i den nya regeringen. Rättsväsen Högsta domstolen fungerar både som högsta rättsinstans och som författningsdomstol, med uppgift att granska landets lagar så att de inte strider mot författningen. Under Högsta domstolen sorterar regionala domstolar. Därutöver finns militärdomstolar, skiljedomstolar och ett slags lokala äldreråd som avgör i familjetvister. Domare utnämns av presidenten på inrådan av parlamentet. Rättsväsendet ska enligt författningen vara oberoende av andra statsmakter och endast styras av författningen och landets lagar. I själva verket är systemet korrumperat, och även efter regimskiftet 2010 har anklagelser om politiskt motiverade domar förekommit. De mänskliga rättigheterna betonas i författningen, men såväl polis som säkerhetsorgan anklagas för tortyr av terrormisstänkta och regimkritiker vid gripanden och i förvar. Detta har inte minst riktats mot uzbeker i Ferganadalen. Fängelserna beskrivs som undermåliga; de är överbelagda och där saknas både mat och läkemedel. Godtyckliga gripanden och straffrihet för poliser uppges vara vanliga problem. All slags diskriminering är förbjuden, men kvinnor är underrepresenterade i arbetslivet, statsförvaltningen och politiken. Människohandel, inte minst med kvinnor, är ett utbrett problem. Våld och diskriminering förekommer också gentemot homo-, bi- och transsexuella personer. Dödsstraffet avskaffades Den sista avrättningen verkställdes FAKTA POLITIK Officiellt namn Kyrgyz Respublikasy/ Kirgiziska republiken Statsskick republik, enhetsstat 12/46

13 Statschef president Sooronbai Jeenbekov (2017 ) Regeringschef premiärminister Sapar Isakov (2017-) Viktigaste partier med mandat i senaste val Socialdemokraterna 38, Republikanerna-Fäderneslandet 28, Kirgizistanpartiet 18, Onuguru-Framsteg 13, Enhet (Bir Bol) 12, Fosterlandet 11 (2015) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Fäderneslandet 28, Socialdemokraterna 26, Värdighet 25, Republikanska partiet 23, Fosterlandet 18 (2010) Valdeltagande 60 % i parlamentsvalet 2015, 61 % i presidentvalet 2011 Kommande val presidentval 2023, parlamentsval 2020 Aktuell politik Kirgizistan har utvecklats i viss demokratisk riktning sedan det oroliga året Landet styrs numera av koalitioner mellan mestadels reformvänliga partier. Det största partiet är Kirgizistans socialdemokratiska parti, som står den nye presidenten Jeenbekov nära. Landet kämpar med fattigdom, korruption och omfattande organiserad brottslighet. Därtill råder starka spänningar mellan nord och syd, samt mellan kirgizer och uzbeker i sydväst fick Kirgizistan uppleva det första fredliga maktöverlämnandet från en demokratiskt vald president till en annan. Då segrade Socialdemokratiska partiets kandidat, den före detta premiärministern Sooronbay Jeenbekov, klart och kunde efterträda sin partikamrat Almazbek Atabajev som suttit den enda mandatperiod som författningen tillåter. I det jämförelsevis demokratiska Kirgizistan avstod han från att försöka ändra författningen till egen fördel, till skillnad från andra presidenter i det tidigare sovjetiska Centralasien. Han förmodas dock kunna behålla visst inflytande via sin skyddsling Jeenbekov. Valrörelsen 2017 var inte helt befriad från oroligheter eller smutkastning, men betydligt lugnare än tidigare maktskiften. År 2010 var ett politiskt omvälvande år i Kirgizistan. Våldsamma gatuprotester i huvudstaden Bisjkek tvingade på våren den auktoritäre presidenten Kurmanbek Bakijev i landsflykt efter fem år vid makten. Våldsvågen spred sig till den södra landsändan, och under sommaren ledde oroligheter mellan kirgizer och den uzbekiska minoriteten i Ferganadalen i sydväst till runt 470 människors död. Flertalet dödsoffer var uzbeker. Trots oroligheterna kunde en ny, demokratisk författning antas senare samma sommar och i oktober höll landet de första demokratiska valen (se Modern historia). Sedan dess har Kirgizistan regerats av en rad bräckliga partikoalitioner. Samtliga regeringar har dominerats av reformsinnade partier, framför allt Kirgizistans socialdemokratiska parti, men också Värdighet och det västvänliga Fosterlandet. Den senaste regeringen tillträdde i september 2012 och utgörs av Socialdemokraterna, Värdighet och Fosterlandet. I parlamentsvalet i oktober 2015 blev Kirgizistans socialdemokratiska parti störst, med 27,5 procent av rösterna. Socialdemokraterna bildade en koalitionsregering med Fosterlandet samt de båda nya partierna Kirgizistanpartiet och Framsteg. Fattigdom och korruption 13/46

14 I presidentvalet i oktober 2011 segrade Almazbek Atambajev. Han var fram till dess premiärminister och ledare för socialdemokraterna, men lämnade partipolitiken eftersom statschefen enligt författningen måste vara politiskt obunden. Han tillhör den Rysslandsvänliga eliten i Bisjkek i norr. Atambajev arbetade bland annat för att stänga den amerikanska flygbasen i Manas, vilket skedde sommaren 2014 (se Utrikespolitik och försvar). Kirgizistan har sedan 2010 tagit flera steg i riktning mot ökad demokrati, men landet är samtidigt en politiskt och etniskt delad nation, plågad av fattigdom och svår korruption. Politiken präglas av kraftiga motsättningar mellan en elit i den norra landsändan och en annan elit i söder. Politiskt våld är vanligt, den organiserade brottsligheten omfattande och statsapparaten är korrumperad. Även en rad regeringsmedlemmar har fällts för korruption. Etniska motsättningar Fattigdom, främst i södra Kirgizistan, har förstärkt de politiska och sociala spänningarna och bidragit till våldsamma kravaller mellan den kirgiziska majoriteten och den uzbekiska minoriteten, främst i Ferganadalen i sydväst. Ferganadalen präglas av fattigdom, arbetslöshet och överbefolkning. Uzbekerna i området känner sig diskriminerade av kirgizerna, som i sin tur ogillar uzbekernas dominans inom affärslivet i staden Osj. Oron i Ferganadalen har förvärrats genom den organiserade brottslighetens inflytande. Även i Bisjkek-området i norr råder etniska spänningar, i huvudsak mellan kirgizer å ena sidan och etniska ryssar och turkfolket mescheter å den andra. Ytterligare ett problem är att militanta islamister gör intrång på kirgiziskt territorium, från Uzbekistan eller Tadzjikistan. Myndigheterna försöker kontrollera vissa religiösa samfund, och flera imamer i söder har stängts av för att ha predikat "icke-traditionella läror". Uzbekerna anser att myndigheterna försöker tysta oppositionella uzbeker under förevändning att man bekämpar islamisk terrorism. Konflikt kring guldgruva Sedan hösten 2012 pågår en djup konflikt kring den ekonomiskt viktiga guldbrytningen i gruvan Kumtor i nordöst. Våldsamma protester har stundtals utbrutit mot gruvans kanadensiska ägare, bolaget Centerra Gold, och mot regeringen. Demonstranterna vill att gruvdriften nationaliseras genom att staten blir majoritetsägare. Våren 2013 dömdes tre oppositionella parlamentsledamöter till fängelse för sina ledande roller i demonstrationerna mot det utländska ägandet av Kumtor. Domstolen fann dem skyldiga till kuppförsök i samband med att demonstranter försökte storma parlamentsbyggnaden i oktober De tre dömda förlorade sina platser i parlamentet. Den avsatte Bakijev dömdes i februari 2013 i sin frånvaro till 24 års fängelse för maktmissbruk under sin ämbetsperiod Drygt ett år senare fick han ytterligare 25 års fängelse för mordförsök. I juli 2014 tillkom en livstidsdom för närmare hundra demonstranters död andra personer dömdes samtidigt till fängelsestraff. Bland dem fanns flera släktingar och nära medarbetare till Bakijev, som numera lever i exil med sin familj i Vitryssland. Läs mer om händelseutvecklingen i Kalendarium. FAKTA POLITIK Officiellt namn Kyrgyz Respublikasy/ Kirgiziska republiken Statsskick republik, enhetsstat 14/46

15 Statschef president Sooronbai Jeenbekov (2017 ) Regeringschef premiärminister Sapar Isakov (2017-) Viktigaste partier med mandat i senaste val Socialdemokraterna 38, Republikanerna-Fäderneslandet 28, Kirgizistanpartiet 18, Onuguru-Framsteg 13, Enhet (Bir Bol) 12, Fosterlandet 11 (2015) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Fäderneslandet 28, Socialdemokraterna 26, Värdighet 25, Republikanska partiet 23, Fosterlandet 18 (2010) Valdeltagande 60 % i parlamentsvalet 2015, 61 % i presidentvalet 2011 Kommande val presidentval 2023, parlamentsval 2020 Utrikespolitik och försvar Kirgizistan strävar efter goda relationer till såväl den gamla härskarmakten Ryssland som till den nya ekonomiska jätten Kina. Med sitt strategiska läge mitt i Centralasien är Kirgizistan viktigt för stormakterna. Landet var från 2003 till sommaren 2014 ensamt i världen om att hysa både en rysk och en amerikansk militärbas på sitt territorium. Kirgizistan hörde till de minsta och fattigaste sovjetrepublikerna, och var helt beroende av övriga Sovjetunionen. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 försvagades banden till Ryssland. Intrång av islamistiska gerillagrupper i landet efter millennieskiftet ledde dock till ett närmare militärt och säkerhetspolitiskt samarbete mellan Ryssland, Kina, Kirgizistan och andra centralasiatiska länder inom ramen för samarbetsorganisationen Shanghai Cooperation Organisation (SCO). Kirgizistan var medlem av samarbetsorganisationen Eurasiatiska ekonomiska gemenskapen (Eurasec) tillsammans med Vitryssland, Kazakstan, Ryssland, Uzbekistan och Tadzjikistan fram till den 1 januari 2015, då Eurasec upplöstes. Samtidigt trädde en annan regional samarbetsorganisation, Eurasiatiska ekonomiska unionen (EEU), formellt i kraft mellan Ryssland, Vitryssland, Kazakstan och Armenien. Även Kirgizistan har förbundit sig att ansluta sig till denna union i maj 2015 (se Kalendarium). Terrordåden i USA den 11 september 2001 ledde till att Kirgizistan även knöt närmare säkerhetspolitiska band med USA. Kirgizistan anslöt sig till den USA-ledda alliansen mot terrorism, tillät amerikanska soldater på flygbasen Manas utanför Bisjkek och öppnade sitt luftrum för USA:s militärflyg som bekämpade talibanregimen och terroristnätverket al-qaida i Afghanistan. Det balanserades med att Ryssland fick stationera stridsflyg och soldater på militärbasen Kant på andra sidan av Bisjkek. Kant-basen blev 2003 den första nya ryska militärbasen i en före detta sovjetrepublik efter Sovjetunionens upplösning. Islamisk terrorism Kring millennieskiftet tog sig väpnade islamister från Uzbekistans islamiska rörelse (IMU) flera gånger in i Kirgizistan via Tadzjikistan från baser i Afghanistan (se Modern historia). De skapade oro i den muslimska Ferganadalen, där Kirgizistan gränsar mot Uzbekistan. Efter ett gisslandrama 1999 höll Kirgizistan en militärövning tillsammans med Uzbekistan, Tadzjikistan och Kazakstan med stöd av ryska militära rådgivare. Samarbetet har sedan dess fortsatt. 15/46

16 I den tätbefolkade Ferganadalen bor en rad etniska grupper som konkurrerar om mark och vatten. Den livliga gränshandeln försvåras när narkotikasmuggling och väpnade grupper ska stoppas. Där finns även gamla och nya gränstvister. Kirgizistan gör anspråk på en uzbekisk del av Ferganadalen, och Uzbekistan och Kirgizistan tvistar om Osj-området i Kirgizistan. Det råder även konflikt om flodvattnet, som rinner ner från de kirgiziska bergen till de uzbekiska slätterna. Uzbekistan är beroende av flodvattnet för sina enorma bomullsodlingar. Efter massakern 2005 i Andizjan i den uzbekiska delen av Ferganadalen (se Uzbekistan, Modern historia) flydde många uzbeker till Kirgizistan, som försökte stå emot den uzbekiska regimens press på att landet skulle återsända flyktingarna. Uzbekistans säkerhetstjänst har varit verksam inne i Kirgizistan, och gemensamma militära insatser har genomförts vid gränsen i Ferganadalen. Med växande handel, bistånd och investeringar har Kinas ekonomiska och politiska betydelse för Kirgizistan ökat, vilket har oroat både Ryssland och USA. Kirgizistan gränsar till den politiskt oroliga kinesiska Xinjiang-provinsen, där det finns uigurer som vill ha en egen stat eller som vill att deras rättigheter ska respekteras. Detta gör det viktiga förhållandet till Kina känsligt. Tiotusentals uigurer bor i Kirgizistan och enligt regeringen i Peking har islamistiska separatister gjort räder från baser på kirgiziskt territorium in i Kina, som har begärt att Kirgizistan ska bekämpa denna verksamhet. Regionalt samarbete Turkiet och de centralasiatiska länderna Kirgizistan, Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan samt Azerbajdzjan samarbetar i en rad frågor och toppmöten hålls regelbundet. Iran har försökt öka sitt inflytande i Kirgizistan, dock utan större framgång. Saudiarabien och andra arabstater stöder moskébyggen och erbjuder lån till industrin. Kirgizistan ingår tillsammans med andra forna sovjetrepubliker i Oberoende staters samvälde (OSS). Kirgizistan med flera OSS-länder har en gemensam insatsstyrka mot islamisk terrorism i Centralasien. Styrkan är förlagd till Bisjkek. Kirgizistan deltar i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och har anslutit sig till Natosamarbetet Partnerskap för fred (PFP). Den kirgiziska uppslutningen bakom USA:s krigföring i Afghanistan från 2001 har belönats med frikostigt amerikanskt bistånd, men bland kirgizerna finns ett motstånd mot USA:s inflytande i regionen hotade Kirgizistan att stänga den amerikanska basen Manas, men de icke-militära transporterna fick fortsätta i ytterligare fem år sedan hyran höjts kraftigt. Samtidigt fick Ryssland löfte om att etablera en andra militärbas i utbyte mot lån och bistånd till Kirgizistan. I juni 2014 upphörde USA:s bruk av Manas för transittransporter från Afghanistan, och de runt 1000 amerikanska soldaterna lämnade basen. På Kant-basen finns ungefär 500 ryska soldater. Kirgizistans försvarsstyrkor är små. Landet är beroende av ryskt och uzbekiskt militärt stöd för att förhindra gerillaverksamhet över gränserna. Kirgizistan har även ingått ett säkerhetsavtal med Kina om gränsövervakning. 18 månaders allmän värnplikt gäller. FAKTA FÖRSVAR Armén antal man (2015) Flottan 0 antal man (2015) Flygvapnet antal man (2015) Militärutgifternas andel av BNP 3,6 procent (2015) 16/46