Rivning av Barsebäcks kärnkraftverk

Transkript

1 Rivning av Barsebäcks kärnkraftverk Anders Lynnér, Josip Novacic Sebastian Sivam Wada, Alexandra Sutinen RH

2 I

3 Följande rapport är framtagen i undervisningssyfte. Det huvudsakliga syftet har varit träning i problemlösning och metodik. Rapportens slutsatser och resultat har inte kvalitetsgranskats i den omfattning som krävs för kvalitetssäkring. Rapporten måste därför användas med stor försiktighet. Den som åberopar resultaten från rapporten i något sammanhang bär själv ansvaret. II

4 III

5 Titel: Rivning av Barsebäcks kärnkraftverk Kurs & avdelning: Teknisk miljövetenskap FMIF15, miljö- och energisystem, Lunds tekniska högskola. Författare: Anders Lynnér, Josip Novacic, Sebastian Sivam Wada och Alexandra Sutinen. Antal sidor: 25. Klass: Rh13. Handledare: Max Åhman och Gunnar Modig. Nyckelord: Rivning, avfallshantering, E.ON, Kävlinge kommun, medelaktivt avfall, lågaktivt avfall, miljö, hälsa, miljömål, säker strålmiljö, strålning, planering. Abstrakt: Barsebäcks kärnkraftverk kommer att bli det första kärnkraftverket som rivs i Sverige. I dagsläget (år 2013) är allt kärnbränsle bortforslat och i väntan på rivningen pågår kontinuerlig underhåll och kontroll av kärnkraftverket. Rivningen är planerad att påbörjas tidigast år Vilka risker finns det i samband med rivning belyst ur ett miljötekniskt perspektiv? Rapportens syfte är att identifiera kritiska moment i rivningsprocessen som kan leda till att radioaktivt avfall sprids. Rapporten behandlar också i vilken utsträckning radioaktivt avfall påverkar människa och miljön. Dessutom ska rapporten undersöka olika intressenters vision för marken efter rivningen. Vilka verksamhetstyper önskas och är det möjligt att genomföra dessa på en tomt där det har stått ett kärnkraftverk? De risker som kan påverka människan och miljön finns framförallt i dammbildningen vid rivningen av byggnaden. Ytterligare en risk finns i avfallshanteringen av de låg och medelaktiva komponenterna i kärnkraftverket. I dagsläget blir det väldigt svårt att säga vad marken kommer att användas till. Kävlinge kommun har i sin fördjupade översiktsplan lagt ett bostadskvarter med småbåtshamn i området. Dock vill inte markägaren, E.ON, ge några kommentarer angående vidare användning av marken. Naturskyddsföreningen har också uttryckt ett önskemål om att området borde användas som naturmark. Utifrån informationen från genomförda analyser kan slutsatsen dras att risken för negativ påverkan på miljö och människa är liten vid rivningen. Detta beror till största del på att kärnbränslet i reaktorn redan avlägsnats från anläggningen vilket gör att endast en bråkdel av det radioaktiva avfallet finns kvar. Kärnkraftverket kommer således inte kunna drabbas av någon katastrofal olycka i klass med olyckor som kan ske då kärnkraftverk är i drift (härdsmälta). Endast en låg påverkan skulle vara möjlig. IV

6 V

7 Innehållsförteckning Innehållsförteckning... VI 1 Inledning Syfte... 1 Avgränsningar... 2 Metod Bakgrund Företagsstruktur... 4 Drivkrafter bakom stängningen... 5 Finansiering Teori Stråldoser... 7 Strålningens påverkan på människor... 7 Friklassning av mark Rivningsprocessen Bakgrund... 9 Översiktsplan... 9 Pågående servicedrift... 9 Planerad rivningsdrift Rivning av byggnad Avfallshantering Hantering av aktivt avfall Identifiering av risker Hälsa Servicedriftens hälsopåverkan Rivningsprocessens miljöpåverkan Miljö Servicedriftens miljöpåverkan Rivningsprocessen miljöpåverkan Strålningspåverkans effekter på miljön Framtida markanvändning Kävlinge kommun och E.ON Naturskyddsföreningen Slutsatser Diskussion Referenser Bilaga 1 - Politik kring kärnkraft och Barsebäck Bilaga 2 - Teori om strålning VI

8 VII

9 1 Inledning Silhuetten av de två reaktorerna på Barsebäcks kärnkraftverk är idag ett landmärke som väcker blandade känslor. Av somliga ansågs kärnkraftverket vara en trogen energijätte som kunde bidra till att försörja Sverige med energi. Andra såg kärnkraftverket som ett potentiellt hot mot säkerheten. Ovisshet gällande långtidsförvaring av använt kärnbränsle och haverier så som i Tjernobyl och Fukushima har gjort att kärnkraften går kräftgång i stora delar av världen. Sverige har också följt detta spår och som konsekvens av detta inväntas rivningen av Barsebäcks kärnkraftverk. Verket producerade sin sista kwh för mer än åtta år sedan men ingen rivning har påbörjats än. Barsebäcks kärnkraftverk, som det ser ut i dagsläget, visas i Figur 1. Figur 1. Barsebäcks kärnkraftverk. Fotograf: Sebastian Sivam Wada. 1.1 Syfte Syftet med rapporten är att belysa och identifiera de risker som uppstår vid rivningen av Barsebäcks kärnkraftverk ur ett miljötekniskt perspektiv med fokus på hälsa och miljö. I dagsläget har stora delar av Barsebäcks kärnkraftverk dekontaminerats. Trots det finns låg- och medelaktivt material kvar i kärnkraftverket. Kontamineringen har uppstått i samband med hantering av radioaktiva ämnen som skedde när verket var i drift. I rapporten kartläggs vilka risker för hälsa och miljö som kan medföras vid rivningen av kärnkraftverket, värsta tänkbara scenario som kan inträffa vid rivningen samt vilka åtgärder som utfärdats för att minska riskerna vid rivningen. Rapporten kommer att behandla återvinning av det material som finns kvar efter rivningsprocessen och ämnar svara på frågorna; Vad händer med materialet efter rivningen? Hur hanteras det radioaktiva materialet? Hur pass farligt är detta material? Kan materialet återvinnas? Vad händer med de delar som inte kan återvinnas? 1

10 Syftet med rapporten är även att identifiera framtidsplaner som berörda aktörer har gällande användandet av marken efter rivningen. Marken har ett attraktivt läge i Kävlinge kommun och det finns olika aktörer som anses vara intresserade av den. Frågan om vad som ska hända med marken i framtiden ska ställas till Kävlinge kommun, naturskyddsföreningen och till E.ON som äger marken. Uppstår det några konflikter i deras framtidsplaner? Har de samma vision för området eller skiljer den sig? Vem är det egentligen som bestämmer vad som ska hända med marken? Är det markägaren E.ON eller är det Kävlinge kommun där marken ligger? 1.2 Avgränsningar Hur slutförvaring av radioaktivt avfall ska gå till har inte behandlats i rapporten. Några beräkningar för stråldoser, gränsvärden och ekonomiska aspekter vid rivningen har inte utförts i rapporten. 2

11 1.3 Metod För att få en god kännedom i hur kärnkraftverk fungerar inleddes projektarbetet med ett objektsbesök på Barsebäcks kärnkraftverk. Vid objektsbesöket gavs en guidad tur runt i byggnaderna där de väsentliga delarna av det som är kvar av reaktorhallen, turbinhallen samt kondensorkällaren studerades. Underlag till rapporten erhölls också genom litteraturstudier samt kontakt med projektansvarig för rivningsprojektet, anläggningssamordnare för Barsebäck, markägare samt med informationsansvarig personal för Naturskyddsföreningen, Studsvik, Barsebäcks kärnkraftverk och Kävlinge kommun. Insamling av information angående bland annat risker vid rivningen och hantering av låg- och medelaktivt avfall var en avgörande del i arbetet. En beskrivning av hur kontroll av området för att garantera att det inte finns någon radioaktivitet kvar gjordes. En beskrivning gjordes av hur rivningsprocessen kommer att gå till och hur metoden för rivningen har tagits fram. Den insamlade informationen användes för att uppfylla syftet med rapporten. Informationen utgör bakgrundsfakta i diskussioner och argument i rapporten. Genom diskussion drogs samtliga slutsatser i rapporten. 3

12 2 Bakgrund Barsebäcksverket ligger i Kävlinge kommun som befinner sig mellan Malmö och Landskrona. Placeringen av kärnkraftsverket grundar sig i att tillgången till havsvatten möjliggör nedkylning av kärnkraftreaktorerna samt att en jämn geografisk fördelning av Sveriges kärnkraftverk ger balans i elledningsnätet. Kärnkraftverkets första reaktor togs i drift 1975 och den andra reaktorn två år senare. Satsningen på kärnkraften i Sverige under denna tid berodde bland annat på oljekrisen i början på 70- talet. Den medförde att politikerna ville skapa ett energiförsörjningssystem som var oberoende av olja. Regeringen beslutade år 1997 att båda reaktorerna på Barsebäcks kärnkraftverk skulle avvecklas och kärnkraftverket stängas. Den första reaktorn, Barsebäck 1, togs ur drift 1999 och den andra reaktorn, Barsebäck 2, år De två reaktorerna vid Barsebäck hade en effekt på 595 MW vardera vilket innebär att en reaktor hade kapacitet att producera cirka 4,5 TWh elektrisk energi per år. Kärnkraftverksamheten på Barsebäck är alltså nedlagd sedan 2005 men planering och förberedelser för rivning och sanering pågår fortfarande. I dagsläget är allt kärnbränsle från reaktorerna borttaget och förvaras i slutförvaring för radioaktivt material (Länsstyrelsen). 2.1 Företagsstruktur Själva kärnkraftverket som består av marken, den fysiska anläggningen och reaktorerna, ägs av E.ON Kärnkraft AB medan ansvaret för verksamheten och driften ligger hos Barsebäck Kraft AB. För en fullständig beskrivning av ägarstrukturen se Figur 2 (Öst, 2007). Figur 2. Beskrivning av ägarstrukturen kring Barsebäcks kärnkraftverk (Öst, 2007). 4

13 2.2 Drivkrafter bakom stängningen Detta avsnitt är ett utdrag ur Bilaga 1 - Politik kring kärnkraft och Barsebäck där mer information och källhänvisningar går att finna. Kärnkraften är en ung verksamhet, som i Sverige påbörjades bara ett tiotal år efter andra världskriget. Den första kärnreaktorn i Sverige var till för forskning och började leverera energi uppemot 1 MW när den först togs i bruk Sedan dess har kärnkraften varit en väldigt kontroversiell fråga där det på politisk nivå pågått diskussioner och debatter om huruvida detta kraftfulla men högrisksätt att generera elektricitet bör eller inte bör brukas på olika håll i Sverige. Det har under åren skett olyckor som lett till att skepticismen mot kärnkraften fått fäste. Dessa är; Harrisburgolyckan (1979),Tjernobylolyckan (1986) och Fukushimaolyckan(2011). Direkt efter Harrisburgolyckan började debatten angående kärnkraften att hetta till och år 1980 genomfördes en folkomröstning som resulterade i riksdagens beslut om att det skulle få finnas 12 reaktorer i Sverige och att den svenska kärnkraften skulle vara avvecklad fram till år Den första reaktorn som stängdes i Sverige var Barsebäck 1 och sex år senare, 2005, stängdes Barsebäck 2. En stor motståndare till Barsebäck ända sedan starten har varit den danska regeringen, som ansett att det var helt orimligt att ha kärnkraftverk i närheten av en region med över 1 miljon invånare. Barsebäck ligger alldeles i synhåll från Köpenhamn och avståndet därifrån till verket är endast 20 km, vilket i sig har varit en stor anledningen till att det har varit svårt för den danska befolkningen att acceptera Barsebäcks kärnkraftverk. Kävlinge kommun har varit negativt inställda till stängningen av Barsebäck och 2004 gjorde de en överklagan av beslutet men denna gick inte igenom. För mer information om framtidsplanerna kring markanvändningen, se kapitel 6. Idag när stängningen är ett faktum ser Kävlinge gärna att rivningen går så snabbt som möjligt, eftersom det inte är något positivt att ha ett nedlagt kärnkraftverk på vad kommunen anser är deras attraktivaste tomt. Att påskynda rivningen är dock svårt eftersom det ännu inte finns något mellanlager, vilket krävs för att rivningen inte ska utgöra en fara för miljön och människor. 2.3 Finansiering Rivningen av Barsebäck finansieras genom Kärnavfallsfonden. Denna fond uppgick till ungefär 50,8 miljarder kronor vid årsskiftet 2012/13. Fonden startades efter ett beslut som riksdagen tog i början av 1980-talet, med avsikt att i framtiden finansiera ett säkert sätt att ta hand om använt kärnbränsle samt avveckling och rivning av Kärnkraftverk. Fonden byggs upp av alla som har tillstånd för att driva kärntekniska anläggningar som antingen ger eller tidigare har gett upphov till restprodukter. Beloppen som de kärntekniska företagen betalar in utgörs av ett visst belopp per levererad kwh. Inbetalningarna från de som inte längre har aktiva kärnreaktorerna utgörs av ett fast belopp, såvida företaget fortfarande anses avgiftsskyldigt (Kärnavfallsfonden, 2013). Det är regeringen och i vissa fall Strålsäkerhetsmyndigheten som beslutar om avgiftens storlek. Vad gäller utbetalningarna som finansierar rivningarna bestäms dem i första hand av Strålsäkerhetsmyndigheten och i vissa fall av regeringen, se Figur 10 (Kärnavfallsfonden, 2013). 5

14 Figur 10. Finansieringssystemets utformning (Kärnavfallsfonden, 2013). Den senaste kostnadsberäkningen för rivningen gjordes Då kom Strålsäkerhetsmyndigheten fram till avvecklingskostnaden på mellan 4,3 och 5,7 miljarder kronor (Marelius & Keyser, 2011). Dock anser Svensk kärnbränslehantering AB (SKB) sju månader efter analysen att kostnaden kommer att öka ytterligare 1,2 miljarder (Strömkvist, 2011). Kostnadsuppskattningarna från Strålsäkerhetsmyndigheten baseras på tidigare erfarenheter från avvecklingsprojekt i USA. Dessutom är kostnaderna beräknade med 2005 års penningvärde med tillhörande extrapolation, vilket innebär att beräkningarna görs på framtida kostnader. Det ger ett högre resultat än vad år 2005:s penningärde ger. I allt detta finns således osäkerheter förknippade med beräkningarna (Marelius & Keyser, 2011). I dagsläget verkar det som att den totala summan för rivningen kommer att landa på maximalt cirka 7 miljarder kronor. 6

15 3 Teori I avsnittet följer en beskrivning av grundläggande teori för att kunna förstå och tillämpa rapportens innehåll. För beskrivning av olika typer av strålning och dess egenskaper, se Bilaga 2 - Teori om strålning. 3.1 Stråldoser För att få en mer konkret känsla av vilken strålningsmängd olika stråldoser motsvarar kan de jämföras med den naturliga strålningen som uppgår till cirka 1 msv per år. Här ingår kosmisk bakgrundsstrålning och radioaktiva ämnen som förekommer naturligt exempelvis i marken, i livsmedel och i människokroppen. En annan källa till den strålning vi utsätts för är olika typer av röntgenundersökningar inom vården, till exempel tandröntgen, lungröntgen, mammografi etcetera. Dessa kan ge från några tiondels msv upp till 10 msv per undersökning beroende på hur stort område det är som röntgas. Alla utsätts årligen för en del strålning och i genomsnitt uppgår denna i Sverige till 3 msv per år och person (Strålsäkerhetsmyndigheten[c]). Människor som arbetar inom kärnkraftssektorn tar i genomsnitt upp ytterligare 2 msv per år men även doser på msv per år förekommer (Strålsäkerhetsmyndigheten[d], 2011) Strålningens påverkan på människor Konsekvenserna som strålningspåverkan kan leda till varierar med stråldosen och under hur lång tid exponeringen sker. En direkt mottagen dos är farligare och dess effekter är mer dokumenterade än en dos som tas upp under lång tid (Strålsäkerhetsmyndigheten[f], 2011). För gravida som utsätts för en direkt strålningsdos på 100 msv finns det risk för skador på fostret. Desto tidigare kvinnan befinner sig i graviditetsstadiet, desto större är risken att fostret skadas. Konsekvenserna för fostret kan vara retardation eller ökad risk för att drabbas av cancer senare i livet (Strålsäkerhetsmyndigheten[f], 2011). En direkt strålningsdos på minst 500 msv krävs för att kroppens vita blodkroppar ska påverkas av strålningen. Om de vita blodkropparnas system slås ut leder det till ett försämrat immunförsvar hos den drabbade. Om en utslagning av de vita blodkropparna kombineras med andra strålningsskadade celler i kroppen kan det leda till livshotande situationer för den drabbade. Strålskador som kan inträffa hos människor delas in i akuta och sena strålskador. För akut strålskada krävs det höga doser av strålning som exponeras under kort tid och symptomen visar sig direkt. En dos på msv under en kort tid leder till akut strålskada, symptom består oftast av illamående, kräkningar och diarréer. En människa som utsätts för en hög strålningsdos och som får läkarvård anses överleva en dos på upp till 4000 msv (Strålsäkerhetsmyndigheten[f], 2011). Sena strålskador innebär att en person som utsatts för strålningsdoser får konsekvenser senare i livet i form av cancer eller andra genetiska skador. Risken för att drabbas av cancer gäller vid såväl hög som låg strålningsdos. En strålningsdos på 1 msv antas öka risken för obotlig cancer med en faktor 1/ Den här siffran är dock osäker då vart femte människa drabbas av obotlig cancer på grund av andra orsaker än strålningspåverkan. Risken för att utsättas för genetiska skador som en konsekvens av sena strålningsskador är dock lägre än risken för cancer. Risken bedöms ligga i storleksordningen 1/ (Strålsäkerhetsmyndigheten[f], 2011). 7

16 3.2 Friklassning av mark Friklassning innebär att mängden radioaktivt ämne i marken och i den kvarvarande byggnaden ska minskas så pass mycket att de kan ses som oskadliga utifrån strålsäkerhetssynpunkt. Beslutet om friklassning av marken tas av Strålsäkerhetsmyndigheten enligt Strålskyddslagen (1988:220) samt Kärntekniklagen (1984:3) (Lorentz et al., 2012). 8

17 4 Rivningsprocessen I avsnittet följer en beskrivning av bakgrund, pågående servicedrift, rivningens upplägg och avfallshanteringen. 4.1 Bakgrund I dagsläget finns det en bestämd metod som ska tillämpas vid rivningen av Barsebäcks kärnkraftverk. Framtagningen av metoden gjordes genom att internationella rivningar av kärnkraftverk studerades. Det har studerats erfarenhet och exempel från framförallt USA, Tyskland och Spanien. En anpassning av rivningsprocessen till de svenska förhållandena har dock skett genom att tekniken för omhändertagandet av kärnavfallet ser olika ut i Sverige och internationellt 1. För en utförligare beskrivning av omhändertagandet av rivningsavfallet, se delkapitel Översiktsplan Rivningsprojektet av Barsebäcks kärnkraftverk är en tids- och ekonomikrävande process som innebär omfattande planering och arbete för att projektet ska kunna utföras på ett korrekt och regelrätt sätt. Projektet delas in i service- och rivningsdrift vars innebörd redovisas i följande avsnitt. Hela rivningsprocessen över tiden illustreras i Figur 3. Figur 3. Schematisk skiss över rivningsprocessen (Lorentz et al., 2012). 4.3 Pågående servicedrift ~2023 Kärnkraftverkets belastning på miljön har alltid varit låg jämfört med tillåtna gränsvärden som Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har definierat. I och med stängningen och bortforslingen av kärnbränslet, har strålningspåverkan minskat till en ännu lägre nivå. Fram till dess att rivningen startar pågår servicedrift vid kärnkraftverket. Det innebär att några av systemen för ventilation, avfallshantering och avloppsrening fortfarande är i drift (Barsebäck Kraft AB[c]). När byggnaden är i servicedrift planeras även de rivningsförberedelser som måste vara fastställda fram tills dess att rivningen av byggnaden inleds. Syftet med servicedriften under rivningsförberedelserna är att processen ska kunna utföras på en säker anläggning. Detta görs genom 1 Rivningsansvarig på Barsebäck Leif Roth, Vattenfall AB, e-post

18 att begränsa spridningen av radioaktivitet och kärnavfall till omgivningen samt genom att skydda personal mot radioaktiv strålning (Barsebäck Kraft AB[d]). En viktig del av rivningsförberedelserna är dekontaminering av anläggningen. I dagsläget är en del av anläggningen dekontaminerad. Dekontaminering innebär att smuts som kan vara radioaktiv och som befinner sig i bland annat rör i anläggningen och i reaktortanken tas bort. Genom dekontaminering underlättas den framtida rivningsprocessen då det medför att strålningspotentialen i anläggningen minskar och det blir en säkrare arbetsmiljö för personalen som ska utföra rivningen av byggnaden med flera (Lorentz et al., 2012). Tack vare servicedriften kan fullt fungerande komponenter från Barsebäcks kärnkraftverk monteras ned och användas i andra kärnkraftverk. Till exempel är kärnkraftverket i Oskarshamn uppbyggt utifrån samma modell som Barsebäcks kärnkraftverk och därför används vissa av Barsebäcks komponenter som reservdelar till Oskarshamns kärnkraftverk Planerad rivningsdrift I samband med rivningen ska det strävas efter att projektet ska ske säkert, kostnadseffektivt och snabbt. En säker rivningsprocess innebär att det i samband med rivningen ska strävas efter att minimera risker förknippade med radioaktivt material samt att slutförvaringen för rivningsavfallet ska vara bestämd och förberedd för att ta emot materialet när rivningsprocessen inleds (Lorentz et al., 2012). Rivningen kan göras kostnadseffektiv genom att ha en bestämd projektledning och det strävas efter att tiden från rivningsprocessens start fram till friklassning ska vara inom ramen av fem år. Innebörden av friklassningen beskrivs mer ingående under delkapitel Genom god planering och förberedelser kan rivningsprocessen utföras på ett mer tidseffektivt sätt. Detta sker genom en tydlig plan, redovisade krav och fastställda metoder för hur projektet ska utföras (Lorentz et al., 2012). 2 Rundvandringsguide och pensionerad Barsebäcks-operatör Thomas Lincoln, Barsebäck Kraft AB, samtal

19 4.4.1 Rivning av byggnad Rivningsprocessen för byggnaden kommer att ske i fyra steg och förväntas inledas år En förenklad och överskådlig bild av rivningsprocessen redovisas i Figur 4. Som nämnts tidigare finns det inget radioaktivt bränsle kvar i kärnkraftverket men områden och komponenter i anläggningen är fortfarande kontaminerade med radioaktiva ämnen (Barsebäck Kraft AB[b]). Det första steget i rivningsprocessen innebär att de radioaktiva beståndsdelarna ska monteras ned och skickas antingen till slutförvaring eller till olika anläggningar vars syfte är att behandla och dekontaminera beståndsdelarna, se kapitel 4.5. Detta ska ske till sådan grad att området kan friklassas (Barsebäck Kraft AB[b]). Figur 4. Förenklad- och överskådlig bild av rivningsprocessen. Bilden är tagen från Barsebäck kärnkraftverks hemsida (Barsebäck Kraft AB[b]). Enligt rivningsplanen ska först reaktortanken, rören i anläggningen samt transformatorerna plockas ut och behandlas. Det mest krävande arbetet är nedmontering av reaktortank och det finns två metoder som kan tillämpas. Den ena metoden innebär att reaktortanken segmenteras, vilket innebär att reaktortanken delas upp och tas bort bit för bit. Den andra metoden innebär att reaktortanken transporteras bort i befintligt skick utan nedmontering (Lorentz et al., 2012). Utifrån rivning av kärnkraftverk i andra länder har det visat sig att det bästa sättet för hantering av reaktortank som gynnar både utifrån säkerhets-, tekniskt- och ekonomiskt perspektiv är att reaktortanken plockas ut utan nedmontering. Detta kan ske med hjälp av lyftkran eller att den tas ut genom byggnadens väggar, se Figur 5 för illustration. För att den här metoden ska fungera är det viktigt att samtliga anslutningar till reaktortanken kapas och tätas. Reaktorhallen i dagsläget redovisas i Figur 6Error! Reference source not found. (Lorentz et al., 2012). 11

20 Figur 5. Reaktortanken plockas bort utan nedmontering. Metoden innebär att bortplockning kan ske med hjälp av lyftkran eller genom att reaktortanken tas ur ut väggen. Bilden är tagen från kärnkraftverkets avvecklingsplan (Lorentz et al., 2012). Figur 6. Reaktorhallen i dagsläget. Fotograf: Sebastian Sivam Wada. Det andra steget i processen är att ta bort kondensorn samt turbinen i anläggningen. En del av turbinen redovisas i Figur 7. Efter det återstår steg tre som är nedmontering av elsystemet, pumpar och motorer. Sista och fjärde steget i rivningsprocessen innebär att själva byggnaden rivs. Demontering av byggnaden kommer i första hand ske med hjälp av hydrauldriven sax samt sågning. Vid användning av båda metoderna för nedmonteringen kommer vatten att användas som kylmedel och för att binda dammet som bildas vid demonteringen. Detta vatten kommer att samlas upp under rivningen. (Lorentz et al., 2012). 12

21 Figur 7. Turbin. Fotograf: Sebastian Sivam Wada Friklassning av marken Marken kan användas direkt efter att SSM har friklassat området, vilket innebär att strålningsnivåerna på marken understiger en viss angiven nivå. I dagsläget är dock inte gränsvärdet för nivån framtaget då det är ett projekt som är under process hos SSM. Ett gränsvärde ska vara framtaget till år Gränsen som kommer sättas upp för friklassningen kommer medföra att om området friklassas ska nivåerna ligga på en sådan nivå att folk ska kunna bo i området. Det innebär att gränsen för friklassningen kommer bli låg. Beskrivning av planeringen för vad som kommer att hända i framtiden med området beskrivs under kapitlet Identifiering av konflikter 4. Tanken är att hela marken ska kunna friklassas efter rivningen. Det innebär inte att friklassningen av hela området kan ske direkt då det kan finnas områden som är kontaminerade. Det är då viktigt att dessa områden saneras innan en friklassning kan ske. Efter friklassningen ska området inte behöva kontrolleras utifrån strålsäkerhetssynpunkt längre 4. Det är tillståndshavarens uppgift att mäta och undersöka området i syfte att visa att de radioaktiva ämnena i området ligger under den kritiska gränsen som ska tas fram. Utöver tillståndshavaren kommer även Strålsäkerhetsmyndigheten att göra egna mätningar och undersökningar i området. Detta i syfte att kontrollera att tillståndshavarens uppgifter stämmer 4. 3 Rivningsansvarig på Barsebäck Leif Roth, Vattenfall AB, e-post Anläggningssamordnare på Barsebäck Heléne Wijk, Strålsäkerhetsmyndigheten, e-post

22 4.5 Avfallshantering I Figur 8 visas ett tårtdiagram över hur rivningsavfallet beräknas vara fördelat. Totalt beräknas ton rivningsavfall erhållas. Icke aktivt avfall (byggnadsstål) 1,0% Lågaktivt avfall 5,8% (skrot sand m.m) Icke aktivt avfall (metall) 16,0% Medelaktivt avfall 0,1% Icke aktivt avfall (betong (m.m) 77,1% Figur 8. Fördelning av rivningsavfallet (Barsebäck Kraft AB[b]). Runt 94 % av rivningsavfallet anses kunna återanvändas. Den största delen av anläggningen består av betong och planen är att en stor del av rivningsmaterialet ska användas för att jämna till marken där kärnkraftverket idag står placerat. Detta med anledning av att rivningen görs till en meter under marken (Lorentz et al., 2012). Stål och armering som kan utvinnas vid demonteringen kommer att återanvändas som skrot och radioaktivt material kommer att skickas till slutförvaring 5. En mer utförlig beskrivning av detta görs i följande delkapitel Hantering av aktivt avfall Det radioaktiva material som finns kvar på Barsebäck kärnkraftverk kan delas in i medel -och lågaktivt avfall. Medelaktiva komponenter är material som har blivit neutronbestrålade och därför kräver särskild strålskärmad förvaring, se projekt HINT (Vattenfall AB[b], 2013). Lågaktivt avfall är material som inte behöver någon extra strålskärmning, exempel på lågradioaktiva komponenter är isoleringsmaterial, arbetskläder och betong (Barsebäck Kraft AB[a]). Eftersom det beräknas att ungefär sex procent av kärnkraftverket består av radioaktivt kontaminerat material är avfallshanteringen en väsentlig del av rivningsprocessen (Barsebäck Kraft AB[a]). Eftersom de medelaktiva materialen är olika planeras det en mängd projekt som på ett säkert sätt ska demontera, förpacka och förvara de aktiva avfallet. Nedan ges en djupare inblick i de två huvudprojekten som ska hantera det medelaktiva avfallet, projekt HINT och projekt FOCT. 5 Rivningsansvarig på Barsebäck Leif Roth, Vattenfall AB, e-post

23 Projekt HINT HINT (Hantering av interndelar) är ett projekt som omfattar segmentering, paketering och lagring av de stålkomponenter som är låg- och medelaktiva. Totalt handlar det om 290 ton kontaminerat rostfritt stål (Lorentz et al., 2012). Hanteringen av de lågaktiva komponenterna varierar. Ytkontaminerat stål kan hanteras utan vattentäckning. De material som endast är ytkontaminerade kan i många fall dekontamineras och återvinnas. Om detta inte är möjligt görs samma paketerings- och lagringsprocess som för de medelaktiva komponenterna. Totalt finns det 134 ton lågaktivt stål (Lorentz et al., 2012). Hanteringen av de medelaktiva komponenterna är en mer komplex process. Medelaktiva komponenter har som tidigare nämnts blivit neutronbestrålade och därför återfinns dessa komponenter i reaktortankarna eller i bassängerna. De medelaktiva komponenterna måste förvaras under vatten på grund av strålningen. Exempel på medelaktiva komponenter är härdgaller, reaktorlock, bränslestavboxar och stigarrör. Totalt handlar det om 155 ton medelaktivt stål. Segmentering av dessa komponenter måste ske under vatten, denna process anses vara den mest kostsamma och tidskrävande delen i rivningsprocessen (Lorentz et al., 2012). För att spara både tid och pengar planeras projektet starta innan den faktiska rivningen. För att detta ska vara möjligt måste de paketerade medelaktiva avfallet förvaras säkert i väntan på att slutförvaret tas i bruk. Därför planeras byggandet av ett mellanlager i anslutning till kärnkraftverket. Mellanlagret dimensioneras att kunna lagra upp till 450 ton kontaminerat material. Enligt Barsebäcks kärnkraftverks kommer lagret inte öka utsläppen till varken luft mark eller vatten. Målet är att Barsebäck kärnkraftverk ska påbörja HINT- projektet år 2015 (Lorentz et al., 2012). Andra positiva effekter av att projekt HINT påbörjas innan rivningen är bland annat att behovet av att hålla bassängerna fyllda med vatten upphör då vattnet finns till för att dämpa strålningen från de medelaktiva komponenterna. Vattnet är i sig en barriär för flertal andra demonteringsprocesser och därför kan ytterligare tid och pengar sparas om projektet HINT startar så tidigt som möjligt (Lorentz et al., 2012) Projekt FOCT Projekt FOCT (Fat och kokiller omhändertagna ABC- lager tomt) är ett projekt som hanterar resterande medelaktivt material bland interndelarna på kärnkraftverket (Strålsäkerhetsmyndigheten[e], 2013). Kokiller är plåt- eller betonglådor som används vid hantering av solidifierat (ingjutet) avfall. ABC-lagret är ett befintligt lager som används som mindre mellanlager. Här förvaras bland annat kokillerna i väntan på slutförvaringen. Jonbytarmassor byts under servicedriften och därför finns det alltid en kontinuerlig tillförsel med kokiller till ABC-lagret. I Projekt FOCT kommer alla jonbytarmassor och radioaktivt vatten att solidifieras med cement. Totalt beräknas 1200 fat med solidifierat medelaktivt avfall att erhållas. Denna volym kommer inte användas som fyllnadsmedel utan skickas vidare till slutförvaring (Lorentz et al., 2012) Hantering av övrigt lågaktivt material Avfallshanteringen för varje enskild och specifik materialdel är väldigt detaljrikt men i princip kommer det lågaktiva materialet att sorteras upp i brännbart och icke brännbart. Det brännbara materialet volymreduceras med hjälp av kontrollerad förbränning innan det skickas till slutförvaring (Studsvik, 2011). Det som inte anses brännbart kommer att skickas direkt till slutförvaring för kortlivat avfall (Svensk Kärnbränslehantering AB[b], 2006). 15

24 16

25 5 Identifiering av risker I avsnittet identifieras de risker som kan uppstå i samband med rivningen av Barsebäcks kärnkraftverk. Vad som anses vara värsta tänkbara scenario vid rivningsprocessen definieras och diskuteras också. Vid rivningsprocessen kan felsteg eller en dåligt planerad metod leda till allvarliga konskevenser för miljön och människors hälsa. Om detta skulle inträffa kommer det att kräva tid, kunskap och ekonomiska resurser för att åtgärda. Därför är det viktigt att ta hänsyn till de risker som finns vid rivningsprocessen och som kan komma att ha inverkan på miljö och hälsa. 5.1 Hälsa I avsnittet redovisas hur rivningsprocessen och strålningsdoser från radioaktivt avfall kan påverka människors hälsa Servicedriftens hälsopåverkan Den högsta tillåtna strålningsdosen till personer som jobbar på kärnkraftverk är 50 msv per år. Individdoserna för personalen på Barsebäcksverket har de senaste åren varit betydligt lägre, se Tabell 1. Det kan tilläggas att det egna målet som är att strålningen inte ska överstiga 5 msv per år inte uppnådes 2012 (Strålsäkerhetsmyndigheten[e], 2013). Tabell 1. Årlig högsta individdos på Barsebäcks kärnkraftverk (Strålsäkerhetsmyndigheten[e], 2013). Årtal Högsta individdos [msv] , , , Rivningsprocessens hälsopåverkan Om det hade funnits radioaktivt bränsle kvar i anläggningen och om en olycka vid rivningsprocessen hade inträffat hade det kunnat leda till allvarliga konsekvenser. Konsekvenserna hade framförallt påverkat de som jobbar på anläggningen. Tack vare att det i dagsläget inte finns något radioaktivt kärnbränsle kvar i anläggningen är denna risk liten 6. Dekontaminering har utförts på delar av anläggningen och det bidrar även till en minskad risk i och med att de befintliga systemen har rengjorts från radioaktiva ämnen. Dekontamineringen har varit effektiv och det är tack vare den som arbetarna på kärnkraftverket kan vistas inom vissa områden som de inte kunde befinna sig inom förut när verket var aktivt. Detta var på grund av att strålningen då var för hög 6. Förutsatt att en olycka uppstår vid rivningsprocessen hade det lett till störst konsekvenser för personalen som arbetar med rivningen. Det värsta tänkbara scenariot som skulle kunna inträffa under rivningsprocessen är att vätska eller annan radioaktivt material påträffas på platser där det inte förväntades befinna sig. Risken med detta är att personalen som arbetar med rivningen kan få i sig strålningsdoser från materialet genom inandning eller via huden 6. Rivning av huvudbyggnad kommer leda till dammbildning från material som fortfarande är radioaktivt. Utsläpp av finare partiklar (aerosoler) anses vara den största risken för spridning av 6 Anläggningssamordnare på Barsebäck Heléne Wijk, Strålsäkerhetsmyndigheten, e-post

26 radioaktivt utsläpp till luften. Detta kan påverka både människors hälsa och miljön. Dammspridning kan leda till negativa konsekvenser för arbetarna om inandning av hälsofarliga aerosoler skulle ske. Förutom att dammet ska försöka bindas till vatten under demonteringen kommer även frånluften att filtreras i syfte att stoppa aerosolspridningen (Lorentz et al., 2012). Processer för hur dammspridning ska stoppas redovisas under delkapitel Projekt HINT beräknas också öka stråldosen för de som arbetar på kärnkraftverket. Den genomsnittsliga stråldosen från projektet är 100 msv. Exponeringstiden för denna stråldos är beräknad att vara över en period på två år och därför finns det en liten risk för att arbetarna blir utsatta för stora stråldoser under kort exponeringstid. Några gränsvärden för tillåten strålningsdos kommer heller inte att överstigas. (Lorentz et al., 2012). Utöver detta finns det även risker som förknippas med rivningar av alla större byggnader samt risker vid tunga lyft. Risker vid rivningsprocesser är bland att fall- och klämolyckor. Risker vid tunga lyft kan vara till exempel risken för att hela rektortanken eller andra interna delar tappas när de ska lyftas ut, vilket då kan komma att bidra till en ökad strålning till människor. Vid rivningen ställs det dock krav enligt Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter på tunga lyft med radioaktiva komponenter 7. Föreskrifterna kommer att minska riskerna för olyckor i samband med dessa lyft. 5.2 Miljö I avsnittet redovisas hur rivningsprocessen och strålningsdoser från radioaktivt avfall kan påverka miljön och de varelser som lever i den Servicedriftens miljöpåverkan Ventilationen som finns i utrymmen nära reaktorerna tar fortfarande med sig en liten del radioaktiva partiklar som släpps ut i den omgivande luften. Storleken och sammansättningen av samtliga radioaktiva utsläpp mäts och ett larmsystem varnar om höga eller ovanliga värden upptäcks. Även vid kärnkraftverkets utgångar finns instrument som mäter radioaktivitet. Strålsäkerhetsmyndigheten har satt gränsvärden för hur stora utsläppen får vara, detta för att säkerställa att människor och miljö runt kärnkraftverket inte påverkas av utsläppen. Under tiden som Barsebäcks kärnkraftverk var i drift var utsläppen mindre än 1 % av den tillåtna mängden, det vill säga väldigt låga. Under servicedriften är de ännu lägre, mindre än 0,01 % av tillåten dos (Barsebäck Kraft AB[e]). Stråldosen till allmänheten får inte överstiga 0,1 msv per år och Barsebäck har alltså sedan stängningen haft utsläppsmängder på mindre än msv per år (Barsebäck Kraft AB[e]). När Barsebäcksverket fortfarande var i drift skedde även en del utsläpp genom det vatten som använts i reaktorsystemen för rengöring och kylning. Även dessa värden var långt under de gränsvärden som angivits av SSM. Efter övergången till servicedrift finns fortfarande radioaktiva ämnen kvar i form av beläggningar på reaktorsystemens metallytor. På grund av att vattnet i systemet ger ett bra skydd mot strålningen töms inte vattnet utan byts ut efterhand. Det kontaminerade vattnet renas då noggrant innan det lämnar anläggningen och släpps ut i havet vilket gör att utsläppen inte utgör något hot mot miljön. Under 2007 och 2008 genomfördes dessutom ett lyckat projekt där en stor del av de radioaktiva beläggningarna tvättades bort. Detta innebär att strålningen har minskat kraftigt vilket bland annat leder till en bättre arbetsmiljö på verket (Barsebäck Kraft AB[e]). Reaktortankens placering i vatten, som det ser ut i dagsläget, redovisas i Figur 9. 18

27 Figur 9. Reaktortanken placerad i vatten. Fotograf: Sebastian Sivam Wada. Det tas också regelbundet prover på växter och djur i närheten av anläggningen och på alger och sediment från havet. Resultaten av dessa provtagningar skickas sedan till Strålsäkerhetsmyndigheten. Det enda som upptäcktes under de 30 år som driften pågick var små mängder radioaktivitet i tång och blåmusslor i närheten av kylvattenutsläppet. Detta har dock inte påverkat växt- och djurlivet negativt. Provatagningarna kommer att fortsätta så länge SSM anser att det är nödvändigt (Barsebäck Kraft AB[e]). Dammspridning har liknande effekter på djurlivet som på människor. Spridning av aerosoler i samband med rivningen kan därför även påverka miljön (Lorentz et al., 2012). En annan effekt som skulle kunna uppstå i samband med rivningen som påverkar både hälsa och miljö är en ökad stråldos i samband med att reaktortank och andra interndelar tappas när de skall lyftas 7. Det ställs höga miljökrav och på Barsebäck sker arbetat både utifrån egna miljömål och utifrån miljömål som är uppsatta av Region Skåne, vilka i sin tur ska bidra till att uppfylla de nationella miljömålen (Barsebäck Kraft AB[d]). Ett av de 16 nationella miljökvalitetsmålen handlar om säker strålmiljö, där ett delmål behandlar utsläppen av radioaktiva ämnen. Delmålet för år 2010 var bland annat att den individuella stråldosen till allmänheten skulle underskrida 0,01 msv per år från varje enskild verksamhet. Detta kan jämföras med de msv per år som Barsebäck inte har överskridit sedan stängningen. Även de svenska kärnkraftverk som vid tiden var i drift hade lägre utsläpp än de som delmålet anger och därför uppfylldes miljömålet (Miljömålsrådet, 2010). 7 Anläggningssamordnare på Barsebäck Heléne Wijk, Strålsäkerhetsmyndigheten, e-post

28 I dagens miljömål finns inget gränsvärde för radioaktiva utsläpp definierat utan delmålet beskriver istället att utsläppen ska begränsas så att människors hälsa och den biologiska mångfalden bevaras. I uppföljningen av delmålet är trenden positiv och målet anses kunna uppfyllas (Miljömålsrådet, 2010) Rivningsprocessen miljöpåverkan Som nämnt tidigare kan rivningen av Barsebäcks kärnkraftverk ge upphov till dammspridning av radioaktivt material som kan komma att sprida sig till miljön via luften. I samband med rivningsprocessen för Barsebäcks kärnkraftverk är ingen stor miljörisk identifierad. Miljörisker som kan uppstå är framförallt förknippade med kärnbränslet men då det inte finns kvar i byggnaden anses det vara en liten risk för att miljön ska påverkas. I och med bortforsling av kärnbränslet togs 99, 9 % av det radiologiska innehållet i kärnkraftverket bort. De få procentdelar av radioaktivt material som finns kvar kommer att behandlas och förvaras i slutförvaring för rivningsavfall 8. En mer utförlig beskrivning av detta ges under kapitel Avfallshantering Strålningspåverkan på miljön Ingen direkt slutsats har kunnat dras om djurens genetiska påverkan från strålningsdoser men genom laboratorieförsök har det visat sig att det förekommer genetiska skador hos djur som utsatts för strålningsdoser (Strålsäkerhetsmyndigheten[f], 2011). Strålsäkerhetsmyndigheten har gjort bedömningar, utifrån tillsyn, av det befintliga strålskyddet för människa och miljö. Myndigheten anser att arbetet med kontroll av utsläpp och omgivningskontroll från Barsebäcks kärnkraftverk har gått till på ett tillfredställande sätt. Det finns inga brister vad gäller begränsning och kontroll av utsläpp (Strålsäkerhetsmyndigheten[e], 2013). Eftersom att strålsäkerhetsmyndigheten utför regelbundna kontroller i marken, byggnaden och materialet kommer det leda till att sannolikheten för de ovan nämnda riskscenarierna minskar 7. 8 Rivningsansvarig på Barsebäck Leif Roth, Vattenfall AB, e-post

29 6 Framtida markanvändning Vad som ska händer med marken efter rivningen av Barsebäcks kärnkraftverk är delvis upp till markägaren (E.ON Kärnkraft Sverige) att bestämma. Olika verksamheter kan efter rivningen bedrivas på platsen om människors och miljöns säkerhet kan garanteras (Lorentz et al., 2012). I detta kapitel presenteras vad E.ON, Kävlinge kommun samt Naturskyddsföreningen helst vill att marken ska användas till efter att rivningen är avslutad. 6.1 Kävlinge kommun och E.ON Avsnittet inleds med två citat från kommunens gällande översiktsplan för år : Kommunen vill öka kontakten med kustzonen genom försiktig utbyggnad av nya bostäder och förbättrade möjligheter för rekreation. Samtidigt måste hänsyn tas till värdefulla natur- och kulturintressen. Det finns en vision om Barsebäck Sjöstad, ett attraktivt kustsamhälle på området där Barsebäcksverket idag finns. Utbyggnaden av Barsebäcks hamn och Barsebäcks by ingår också i planeringen för att öka kontakten med kustzonen - (Kävlinge kommun[a], 2010, p.3) Barsebäcks Sjöstad ska ge möjlighet att bo nära vattnet och nära naturen. Attraktiva bostäder, hotell, restauranger, caféer, serviceverksamheter och offentliga platser vid vattnet ska göra Sjöstaden till en uppskattad boendemiljö och ett omtyckt utflyktsmål för besökare. Bebyggelsen ska vara tät och kännetecknas av högt ställda krav på hållbar planering och arkitektur. Därför bör en strategi för hållbar utveckling av den planerade bebyggelsen utarbetas i ett tidigt skede. Bebyggelsekärnan ska vara bilfri med parkeringar inom rimliga gångavstånd. Den nuvarande hamnen omvandlas till småbåtshamn. Området riskerar att vid stigande havsnivåer översvämmas. Vid planering av området behöver därför val av skyddsåtgärder och utformning av dessa beaktas - (Kävlinge kommun[b], 2010, p.49) Det framgår tydligt från översiktsplanen att kommunen är intresserade av att köpa marken och förändra den till ett attraktivt och hållbart kustsamhälle där bland annat miljön främjas. Visionen om Barsebäck Sjöstad är beroende av E.ON:s vilja att sälja och kommunen har varit tydliga med E.ON om att ett köp av marken vore önskvärt 9. En visionsbild från kommunens översiktsplan presenteras i Figur 10 för att få en ytterligare tydlig bild av vad kommunen tänker sig i framtiden. 9 Strategisk planeringschef Fredric Palm, Kommunkansliet Strategiska avdelningen, e-post

30 Figur 10. Kävlinge kommuns visionsbild (framställd av FOJAB arkitekter) från den fördjupade översiktsplanen för kustzonen (Kävlinge kommun & FOJAB arkitekter, 2013). I detaljplanen för Barsebäcksverket framgår att marken används som kärnteknisk verksamhet. För att E.ON ska kunna använda marken till annan industriell verksamhet krävs att detaljplaneringen ändras så att användningen av området beskrivs som en annan sorts industriell verksamhet. Vid en sådan ändring måste E.ON anhålla om detta hos kommunen, vilket kommunen kommer att neka och hävda strider mot visionen för området. Utefter fortlöpande kontakt med E.ON uppfattar kommunen det dock inte som att E.ON vill fortsätta använda marken till industriell verksamhet 10. Detta kan inte bekräftas av E.ON, eftersom de vid mailkontakt inte vill uttala sig om en framtida användning av marken. De menar att rivningsprojektet troligtvis inte kommer att vara helt avslutat förrän 2030, vilket gör det svårt att redan nu ta ställning i frågan Naturskyddsföreningen Naturskyddsföreningen är av åsikten att en naturlig följd av stängningen är att verket rivs. Även om Barsebäcksverket i sig har ett kulturhistoriskt värde, menar de att detta inte är tillräckligt högt för att motivera ett bevarande. Naturskyddsföreningen ser väldigt gärna att marken istället för att bebyggas, återställs till naturmark. De menar att folk inte kommer tycka det är attraktivt att bo på tomten, och att området inte bör exploateras. En exploatering kommer nämligen innebära en ökad rörelse av människor i området, vilket Naturskyddsföreningen ser som negativt Strategisk planeringschef Fredric Palm, Kommunkansliet Strategiska avdelningen, e-post Kontaktperson Torbjörn Larsson för kärnkraftsfrågor, E.ON Kärnkraft Sverige AB, e-post Kontaktperson för naturvård Ingemar Gröön, Naturskyddsföreningen Kävlingebygden, e-post

31 7 Slutsatser Rapportens slutsats är att riskerna för att radioaktivt materials påverkan på människa och miljö är liten. Dessutom kan det konstateras att markanvändningen i framtiden förmodligen kommer bli använt som bostadsområden. För en mer detaljerad genomgång se punkterna nedan. Den största risken är om det vid rivningen eventuellt kommer fram något radioaktivt material som inte tagits med i beräkningarna. Utöver detta finns det även de vanliga riskerna som medförs vid rivning av större byggnader samt risker med tunga lyft. Om en olycka sker vid rivningen kommer detta inte att leda till en allvarlig olycka utan endast till en mindre påverkan på människors hälsa och miljö. De som är främst utsatta är personalen som arbetar på plats. De doser som kärnkraftverket avger i dagsläget medför en liten risk för att människor ska drabbas av akuta strålningsrelaterade konsekvenser. Utifrån den information som rapporten har behandlat dras slutsatsen att sannolikheten att människor drabbas av strålningsrelaterade olyckor är liten. I dagsläget är det svårt att uttyda vad som exakt kommer att ske i området men troligtvis kommer Kävlinge kommuns planer på att bygga ett bostadsområde på tomten att införlivas. 23

32 8 Diskussion Det går att utifrån informationen angående radioaktiva utsläpp under servicedriften att dra slutsatsen att risken för en negativ påverkan på miljön är praktiskt taget obefintlig. Detta beror till största del på att kärnbränslet som nämnt tidigare redan avlägsnats från anläggningen vilket gör att endast en liten bråkdel av det radioaktiva avfallet finns kvar, och bidrar till att strålningsnivåerna i området är lägre än de nivåer som satts upp som gränsvärden i miljömålen. På grund av att kärnbränslet är borttaget kan ingen katastrofal olycka ske utan endast mindre påverkan skulle kunna vara möjlig. Verksamheten kommer inte heller att genomgå några större förändringar fram till det att rivningsarbetet sätter igång utan anläggningen underhålls bara under servicedriften. Dessutom bidrar mätningar och provtagningar till att miljöskyddet håller en hög nivå eftersom ökningar av utsläpp skulle kunna upptäckas och åtgärder vidtas vid behov då utsläppen av radioaktiva ämnen i dagsläget ligger långt under de maximalt tillåtna nivåerna. Huruvida radioaktiva utsläpp skulle kunna påverka miljön under rivningsfasen är däremot svårare att förutse. I avvecklingsplanen presenteras flera åtgärder som ska minska risken för påverkan på miljön. Till exempel ska rivningen inledas med att radioaktiva komponenter monteras ner och under rivningen ska vatten användas för att fånga upp radioaktivt damm. Det är dock inte helt klart hur effektiva dessa åtgärder kommer att vara och det innebär att det skulle kunna finnas en risk för påverkan på miljön. Dessa negativa effekter skulle dock vara begränsade på grund av de förhållandevis låga halterna av radioaktiva ämnen. Andra risker som skulle kunna inträffa vid rivningen och som eventuellt skulle kunna påverka hälsa och miljö är risker som vanligtvis finns vid rivningar av större byggnader. Planering av rivningen är dock omfattande och avvecklingsplanen baseras på redan genomförda rivningar av kärnkraftverk i andra länder. Detta bör minska risken för eventuell påverkan på hälsa och miljö eftersom det finns erfarenhet inom området som har utvecklats vidare. Ett intressant inslag i rapporten är konflikten som kan uppstå mellan markägaren E.ON samt Kävlinge kommun. I dagsläget är det svårt att bedöma vad som kommer att hända med marken då det är ett projekt som ligger i framtiden. En anledning till att E.ON inte skulle vilja sälja marken kan vara att den innehar infrastrukturen för industriell verksamhet och således skulle det vara lätt att återanvända detta för nya ändamål, till exempel annan form av el-produktion. Utifrån information erhållen från kontakt med både E.ON och kommunen lutar det åt att bostäder ska byggas på området. Detta är dock inget som är hugget i sten. Den viktiga frågan inom det här området är hur pass villiga folk är att bo på ett område där ett kärnkraftverk som har varit aktivt under många år har stått. Uppfattningen är att det som är främmande för oss är även skrämmande. Allmänheten känner till att det finns risker förknippade med strålning från kärnkraftverk. Dock är kunskapen om strålningsdoserna och påverkan låg och det kan avskräcka dem från att vilja vistas i området och ännu mindre vilja bo där. Av den anledningen kan det vara så att byggnation av industrier på området hade varit ett bättre alternativ än bostäder. Alternativt skulle marken kunna användas som naturmark, och låta den återhämta sig, vilket också skulle kunna öka attraktiviteten i området fast på ett sätt som skiljer sig från idéerna med Barsebäcks Sjöstad. Ett tredje alternativ skulle kunna vara att låta byggnaderna bestå i den befintliga formen. Det är ett enkelt och effektivt sätt att eliminera eventuella risker som skulle kunna uppstå i samband med rivningen. Det skulle då vara intressant att spekulera i hur mycket det hade kostat i längden att låta byggnaden bestå. Dessutom är det också viktigt att ha i åtanke den ekonomiska förlusten som görs i 24