Lukt. Kunskapsläge, Modellering och Analys. Anna Moe

Transkript

1 Lukt Kunskapsläge, Modellering och Analys Anna Moe Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig kandidatexamen i Miljövetenskap 15 hp Institutionen för växt- och miljövetenskaper Göteborgs universitet

2 Sammanfattning Lukter uppstår i många olika sammanhang och påverkar oss både positivt och negativt. Lukt från avloppsvatten och biologisk behandling av avfall anses av de flesta vara en negativ lukt. I takt med att städer expanderar och förtätas ökar intresset för att bygga bostäder närmare avloppsreningsverk och avfallsanläggningar. Klagomål från boende kan då leda till att verken måste stängas eller flyttas. För att undvika sådana scenarier behövs mer kunskap om luktämnen, luktupplevelser, samt riktlinjer för luktutsläpp och skyddsavstånd. Denna uppsats syftar därför till att inventera befintlig forskning och praxis som behandlar lukt och utreda vilka riktlinjer och gränsvärden som används idag, i Sverige och internationellt. Spridningsberäkningar av luktutsläpp från ett avloppsreningsverk (ARV) och en biogasanläggning i Linköping utgör en fallstudie i ämnet. Målet är här att bestämma platsspecifika skyddsavstånd som möjliggör en framtida utveckling av stadsdelen utan att negativt påverka välbefinnandet. Spridningsmodellen kommer att ligga till grund för Linköpings nya översiktsplan. Luktande föroreningar består av flyktiga ämnen som genom inandningsluften aktiverar luktsinnet. Människor förnimmer ofta lukt långt innan farliga halter är nådda, luktupplevelsen är dessutom subjektiv. Lukt kan därför inte mätas på samma sätt som andra föroreningar. Sensorisk analys korrelerad med en luktpanels subjektiva uppfattning är det mest tillförlitliga metoden för luktbedömning. Återkommande störningar under lång tid är den form av luktemission som orsakar mest besvär. Utsatta reagerar då kraftigare för varje störning. Karaktär och intensitet har också stor betydelse för hur en luktstörning uppfattas. Luktutsläpp måste minimeras för att uppnå en tydlig skillnad vid åtgärder. Detta beror på att den upplevda luktstyrkan ökar allteftersom koncentrationen stiger, men takten avtar ju högre koncentrationsnivån växer. Lukt ger upphov till klagomål främst då det förekommer ungefär en till ett par procent av tiden. Lukttröskeln passeras vid en luktenhet, vilken utlöser respons hos varannan person. Luktande verksamheter bör därför kontrollera att luktkoncentrationen vid närmaste bostäder är lägre än en luktenhet per kubikmeter luft 99,5 procent av tiden, enligt forskning. Riktlinjer för lukt finns ännu inte i Sverige, däremot i andra länder. Erfarenheter från dessa länder bör tas tillvara när lämpliga värden ska utses för svenska anläggningar. Prövning av skyddsavstånd är extra viktigt, eftersom andelen luktkänsliga personer, såsom astmatiker, har ökat. Minst 200 meter rekommenderas runt anläggningarna i fallstudien. Riktlinjer behövs för att stödja tillsynsmyndigheter till konsekventa beslut i deras arbete med luktande verksamheter. Nyckelord: lukt, luftföroreningar, riktlinjer, skyddsavstånd, luktsinnet. I

3 Summary Odours occur under many circumstances and affect us both positively and negatively. Odour from wastewater and biological treatment of waste is considered to be a negative odour by most people. As cities are expanded and densified, the risk of housings being built closer to wastewater plants and waste treatment facilities is increasing. Complaints from residents could then lead to costly displacement or closedown of the plants. To avoid such scenarios deeper knowledge about odorous substances, individual response to odours and guidelines for odour emissions and protective distances is essential. This essay therefore aims to examine existing research and praxis that treats odour and investigate which guidelines and concentration limits that are used today, in Sweden and internationally. Dispersion modelling of odour emissions from a wastewater plant and a biogas facility in Linköping community constitutes a case study within the subject. Site-specific protective distances will be decided which enables a future development of the city district without affecting the wellbeing. The dispersion model will be the basis of a new layout plan for Linköping city. Odorous contaminants consist of volatile substances, which activate the sense of smell. Humans often sense odours at levels much lower than where medical effects are risked; moreover, the individual response to odours is subjective. It is therefore impossible to measure odours in the same manner as other contaminants. Sensory analysis correlated with the subjective perception of an odour panel is the most reliable method for odour assessment. Frequent exposure during long periods is the form of odour emission that causes the most annoyance, every odour episode become more annoying than the previous one. The character and intensity of the odour also have a large significance of how odour exposure is experienced. Odour emission must be minimized to reach an apparent difference from preventive measures. This is because the experienced odour strength increases as the odour concentration rises, but the pace is slowed down as the concentration is growing. Odour becomes a reason for complaints when it lasts about one to two percent of the time. The sensory threshold level is surpassed at one unit of odour, which triggers response in every other person. Odorous facilities should therefore control that the odour concentration at their nearest neighbour is lower than one odour unit per cubic meter of air during 99.5 percent of the time, according to research. Guidelines for odour emissions are not yet available in Sweden, though in other countries. The experience of these countries should be taken into consideration when appropriate values are discussed for Swedish facilities. At least 200 meters is recommended around the facilities in the case study. Assessment of protective distance is especially important since the part of odour sensitive persons, such as asthmatics, have increased. Guidelines are necessary to support the supervising authorities in taking consequent decisions in their work with odour emitting facilities. Keywords: odour, odorous contaminants, guidelines, protective distance, sense of smell. II

4 Innehållsförteckning Sammanfattning...I Summary...II Innehållsförteckning...III Figurförteckning...IV Förord...V Terminologi Inledning Allmänt om lukt Syfte Mål & problemställning Omfattning och avgränsningar Metod, material och källor Resultat Lukt Upplevelse av lukt Luktsinnet Luktkällor Luktämnen från biologisk nedbrytning Riktlinjer och skyddsavstånd Skyddsavstånd i samhällsplanering Olika typer av markanvändning Riktlinjer och riktvärden för lukt Lukt från biogas- och avfallsanläggningar Tillämpning av riktlinjer och skyddsavstånd Luktspridning allmänt Luktpåverkan från två anläggningar i Linköping Bakgrund Förutsättningar och framtidsscenario i Linköping Avloppsreningsverket Biogasanläggningen Planerade åtgärder och presumtiva effekter Spridning av smitt- och luktämnen Spridningsberäkningar Modellen (Gaussian spridningsmodell) Meteorologiska förhållanden Ingående parametrar, antaganden...21 III

5 Beräkningar Resultat Osäkerheter Bedömning av skydds- och riskavstånd Diskussion Slutsatser Rekommendationer...30 Referenser...31 Figurförteckning Figur 1. Andel av allmänbefolkningen år som besväras av lukter (ibland eller ofta) i eller i närheten av bostaden, uppdelat på kommungrupp. Jämförelse mellan 1999 och 2007, totalt bestod målgruppen av personer 1999 och personer 2007 (Socialstyrelsen 2009)...2 Figur 2. Andel av allmänbefolkningen år som besväras av lukter (minst en gång per vecka) i eller i närheten av bostaden, uppdelat på personer med och utan astma eller allergisk snuva. Jämförelse mellan 1999 och 2007 (Socialstyrelsen 2009)...3 Figur 3. Figuren visar en normalfördelning av luktkänslighet hos en befolkning. På den horisontella axeln är värdena, efter en logtransformation, uttryckta som logaritmer (Powell, 2002b)...7 Figur 4. Det logaritmiska sambandet mellan luktkoncentration och luktstyrka (Pettersson et al., 2008)...8 Figur 5. ARV, biogasanläggning och mindre luktkällor markerade på karta över Linköping (Linköpings kommun, 2009)...17 Figur 6. Gaussisk plymmodell i tre dimensioner där höjden på skorstenen är markerat med H s. X visar spridningssträckan, y ger bredden på spridningen och z ger höjden. Tillsammans skapar parametrarna en plym i riktning x (Powell, 2002b)...21 Figur 7. Uppskattad 90-percentil med spridningstiden 60 minuter (le/m 3 ). Inträffar ca 876 timmar under ett år...23 Figur 8. Uppskattad 99,9-percentil med spridningstiden 360 minuter (le/m 3 ). Inträffar ca nio timmar under ett år...24 Figur 9. Uppskattad 99,5-percentil med spridningstiden 360 minuter (le/m 3 ). Inträffar ca 44 timmar under ett år...25 IV

6 Förord Denna uppsats är ett examensarbete inom programmet för miljövetenskap med inriktning naturvetenskap, 15 högskolepoäng, på Göteborgs Universitet. Arbetet fokuserar på luktutsläpp och analys av luktspridning kring specifika verksamheter, ett ämne som behandlas inom urban luftkvalité på avdelningen för atmosfärsvetenskap. Mitt personliga motiv har varit att utveckla förståelsen för luftföroreningars egenskaper, hur de kan mätas och hur spridning av föroreningar kan simuleras. Sara Janhäll från kemiinstitutionen på Göteborgs Universitet/WSP Mark och vatten, samt Harald Bouma från WSP Mark och vatten har varit mina handledare. Examinator är Göran Dave från Göteborgs Universitet. Jag vill tacka för gott samarbete med Mark och Vatten på WSP i Göteborg och Linköping. Ett särskilt stort tack vill jag ge till mina hjälpsamma handledare för hängivet engagemang och många betydelsefulla kommentarer. Jag tackar även Mira Andersson Ovuka och Jan-Ove Ragnarsson från WSP för konkret feedback under projektets gång. Göteborg, december 2009 Anna Mooe V

7 Terminologi ARV Emission Gränsvärde Immission Luktenhet Luktintensitet Lukttröskel Luktämne Olfaktometri Pe Percentil Riktvärde Avloppsreningsverk. Utsläpp av substanser från sluten verksamhet till miljön. Lagstadgat värde som inte får överskridas. Effekter av luftföroreningar som drabbar människor, djur och växter. Förkortas le. 1 le kan uppskattas genom en Europeisk referens. Luktstyrka, den upplevda lukthalten mätt i luktenheter. En le/m 3, koncentrationen av luktämnen som ger respons hos 50% av en representativ grupp människor. Kemiska ämnen som stimulerar luktreceptorer i näsan och framkallar en luktupplevelse. Luktmätmetod för gasblandningar, luktpanel bestående av ca åtta personer luktar på prov med olika koncentrationer och anger resultatet i enheten luktenheter. Gasen har lika många luktenheter (le/m 3 ) som antalet spädningar av blandningen vid lukttröskeln. Personekvivalenter, används för att beskriva mängden vatten som kommer till ett avloppsreningsverk. En pe motsvarar antalet liter avloppsvatten producerat av en person i genomsnitt. Andelen timmar per år som ett riktvärde ska följas utan överskridelse. Rekommenderat värde som bör följas för att nå miljömål. 1. Inledning Inledningen presenterar luktande föroreningars allmänna inverkan på människors välbefinnande samt beskriver rapportens syfte, omfattning och metod Allmänt om lukt Människans luktsinne kan i många fall upptäcka och känna igen kemikalier långt innan de når farliga koncentrationer. Detta leder till att substanser orsakar oro och illamående redan vid väldigt låga halter, där de inte är analytiskt mätbara på samma sätt som luftföroreningar. När lukt består av fler än ett ämne som påverkar varandra försvåras mätningen ytterligare. Människan har utvecklat en särskild känslighet för spårämnen producerade av vissa bakterier och mögelsvampar, sannolikt för att matförgiftning och infektioner ska kunna undvikas. Därför är det ofta svårt att uppskatta hur allvarlig risk en substans utgör genom luktsinnet. 1

8 Luktintensitet och toxiska egenskaper hos kemikalier har inte heller något tydligt samband, det finns till exempel ämnen som är luktfria även i skadliga koncentrationer (Powell, 2002a). Miljöhälsorapport 2009, utgiven av Socialstyrelsen, bygger på data som samlats in genom Nationell miljöhälsoenkät 2007 (NMHE 07) enkäter skickades ut och nästan personer mellan år (59,4% av de tillfrågade) besvarade enkäten. Rapporten behandlar luktbesvär i avsnittet för luftföroreningar utomhus. Figur 1 visar att besvär från industrier har ökat i alla kommungrupper med ca 2,5 procentenheter i genomsnitt. Största ökningen har skett i storstäderna där andelen besvärade har dubblerats mellan 1999 och Nästan hela förändringen beror på svar från personer med astma/allergi, vilket framgår av Figur 2. För övriga personer har situationen förvärrats marginellt (Socialstyrelsen, 2009). Detta kan innebära att fler människor har utvecklat astma eller allergier och därmed blivit mer känsliga för dålig luftkvalitet. En annan anledning kan vara att synen på luktstörningar från bilar har skärpts. Figur 1 Figur 1. Andel av allmänbefolkningen år som besväras av lukter (ibland eller ofta) i eller i närheten av bostaden, uppdelat på kommungrupp. Jämförelse mellan 1999 och 2007, totalt bestod målgruppen av personer 1999 och personer 2007 (Socialstyrelsen 2009). 2

9 Figur 2. Andel av allmänbefolkningen år som besväras av lukter (minst en gång per vecka) i eller i närheten av bostaden, uppdelat på personer med och utan astma eller allergisk snuva. Jämförelse mellan 1999 och 2007 (Socialstyrelsen 2009) Syfte Syftet med kandidatarbetet var att inventera befintlig forskning och praxis som behandlar lukt och undersöka vilka riktlinjer och gränsvärden som används idag. Fördjupningen i ämnet är inriktad på att bestämma lämpliga plats- och omgivningsspecifika skyddsavstånd avseende luktspridning kring ett avloppsreningsverk (ARV) och en biogasanläggning i Linköping. ARV och biogasanläggning ligger i ett område mellan tätorten och E4:an. Området är intressant för framtida utveckling Mål & problemställning Den övergripande målsättningen är att sammanfatta kunskapsläget inom lukt och luktande verksamheter. Följande frågor tar upp de viktigaste punkterna som behandlas i arbetet. Finns entydiga forskningsresultat inom luktspridning där skyddsavstånd rekommenderas för aktuella anläggningar i relation till mängden avfall? Finns gällande riktlinjer eller skyddsavstånd för luktspridande verksamheter som kan tillämpas på aktuella anläggningar? Hur tillämpas skyddsavstånd avseende lukt i Sverige och internationellt? Hur utvecklas riktlinjer och skyddsavstånd generellt med tiden? Hur sprids luktutsläpp omkring olika verksamheter? Hur utformas lämpligen ett platsspecifikt skyddsområde? 3

10 1.4. Omfattning och avgränsningar Studien innefattar inventering av existerande kunskap om lukt i allmänhet, skyddsavstånd för lukt, riktlinjer för skyddsavstånd och hur skyddsavstånd tillämpas avseende lukt i Sverige och internationellt, samt trender som påvisar om sådana avstånd generellt minskar eller ökar i samhället. Med lukt menas här endast lukter i utomhusluft från kända källor, medan till exempel cigarettrök och andra diffusa källor har bortsätts ifrån. Luktspridning från specifika anläggningar ska sedan beräknas utifrån antaganden baserade på införskaffad kunskap och korreleras med lokala meterologiska faktorer för att ett skyddsavstånd anpassat efter lokala betingelser ska kunna föreslås, med viss osäkerhet. Uppsatsen går inte in djupare på vilka områden runt anläggningarna som är intressanta att exploatera, särskilda skyddsavstånd för olika verksamheter, eller ekonomiska perspektiv. Mer om detta finns i rapporten av Ragnarsson et al. (2009). 2. Metod, material och källor Den metod som främst använts är litteraturstudier. Spridningsberäkningar har genomförts med datasimuleringsprogrammet EnviMan. WSP:s förstudie om skyddsavstånd gällande Linköping har använts som underlag. Seriösa dagstidningar, rapporter från intresseorganisationer, forskningsartiklar och miljöbalken har också använts som referenser i examensarbetet. 3. Resultat Följande kapitel behandlar resultatet av kunskapsinventeringen avseende lukt Lukt Lukt består av olika luktämnen som är flyktiga och når oss genom luften. När receptorceller i näsan reagerar på luktämnena skapas en luktupplevelse (Nationalencyklopedin, 2009). Lukt som kommer från nybakat eller parfym ger ofta en positiv upplevelse, medan lukt med ursprung i giftiga kemikalier eller avloppsvatten generellt framkallar en negativ, besvärande upplevelse. När luktutsläpp sker i så stora mängder att människor får besvär kan lukthalterna regleras genom gränsvärden. Sverige har ännu inte fastställda gränsvärden av den orsaken att det är svårt att avgöra luktens påverkan på människor, eftersom luktupplevelsen skiljer sig bland annat mellan individer och olika tider på dygnet. Lukt från kemikalier kan skapa oro när den har en stickande karaktär som tyder på att den är giftig. Om kemikalienivåerna verkligen är hälsofarliga så finns annan lagstiftning tillhands, dessvärre orsakar de flesta kemikalier luktproblem långt innan de når farliga halter (Follin, 2007). 4

11 Lukt består av ett eller flera ämnen som ändrar karaktär och styrka beroende på sammansättning. Den totala effekten är därför svår att mäta. Fysikalisk-kemisk mätdata av individuella luktämnen kan inte jämföras med lukten från en blandning av samma luktämnen på grund av luktsynergieffekter, att korrelera dessa data med subjektiva luktupplevelser ger således otillförlitliga resultat. Luktolägenheter mäts med störst noggrannhet genom sensorisk luktbedömning med hjälp av en luktpanel, vilket är kostsamt eftersom fyra till åtta personer krävs för analysen (Arrhenius, 2003). I de fall då utsläpp av luktämnen endast är ett upplevelseproblem kan obehag motverkas genom att låta luktbenägna anläggningars tillstånd även begränsa luktstörningar (Pettersson et al., 2008). Att anläggningen följer dessa villkor kan bedömas till exempel genom antal klagomål på lukt eller anlitade luktobservatörer i området som svarar på frågor om deras upplevelse av luktsituationen. Villkor för luktutsläpp kan bestämmas med hjälp av riktvärden från WHO eller från länder som kommit längre i luktfrågan Upplevelse av lukt Forskning om lukt finns i olika länder, framförallt i ett psykologiskt perspektiv men också med naturvetenskapligt perspektiv, där luktkonsekvensbedömning, luktutsläppsanalys och åtgärder mot luktproblem ingår. Olika förhållanden, psykologiska, ekonomiska, sociala och fysiska, ligger till grund för hur lukter uppfattas. Lägre tolerans uppstår ofta när lukten är obehaglig, okänd eller potentiellt hälsofarlig. En negativ lukt, med ursprung i till exempel biogasproduktion eller avloppsrening leder normalt till klagomål när den förekommer ca en till två procent av tiden (Pettersson et al., 2008). Hur en luktstörning uppfattas beror främst på följande faktorer (Powell, 2002a): karaktär varaktighet frekvens (hur ofta) tolerans och förväntning hos utsatta subjekt Högre tolerans kan infinna sig hos personer som drar fördel av den luktspridande verksamheten, till exempel på grund av ekonomiska intressen. Hög ålder, rökning och vissa sjukdomar bidrar till lägre luktkänslighet. Boendesituation inverkar också på hur lukter uppfattas. De som är nöjda med sitt boende eller automatiskt utvecklar en strategi för att klara av luktproblemet har mindre benägenhet att irriteras. Luktstörningar som återkommer vid upprepade tillfällen och 5

12 förknippas med en specifik källa kan finnas kvar i minnet i flera år, vilket ofta leder till att lukttröskeln sänks hos utsatta personer eftersom de utvecklar överkänslighet mot det aktuella luktämnet. För att få bukt med problemet måste koncentrationen sedan sänkas mer än normalt. Däremot, om exponeringen är konstant under en viss tid så trubbas luktsinnet av och perceptionen av luktstyrkan försvagas (Powell, 2002a). Powell (2002a) drar slutsatsen i sin bedömning av samhällets respons till luktande emissioner att effekterna av exponering för periodiskt återkommande luktstörningar med stark luktstyrka liknar de exponeringseffekter som orsakas av en måttlig men permanent störning. En person som utsätts för återkommande luktolägenheter under lång tid störs enligt Powell (2002a) synnerligen mer än den som utsatts under kortare tid. I detta fall rör sig tidsgränsen om ca tre år. Periodiskt återkommande lukt under lång tid upplevs alltså vara den mest störande situationen. En individs acceptans för lukt i ett riskperspektiv beror bland annat på igenkännande och förvarning. Om lukten känns igen och har ursprung i en känd verksamhet som inte utgör någon extrem risk, så höjs toleransnivån. Om konsekvenserna däremot upplevs som allvarliga, lukten kommer plötsligt eller om det är osäkert varifrån den kommer så sjunker acceptansen kraftigt (Ragnarsson et al., 2008) Luktsinnet Luktsinnet används till skillnad från smaksinnet främst på stora avstånd. Det har en kemisk karaktär och reagerar på de olika luktämnen som når näsan. Receptorceller i näsan registrerar lukt från dessa ämnen och sänder sedan informationen till hjärnbarken för analys (Nationalencyklopedin, 2009). Luktsinnet skiljer sig bland individer och det generella luktspannet går från hyperkänsligt till okänsligt sinne. Ibland kan känsligheten vara större för särskilda luktämnen, trots att luktstyrkan är densamma. En panel av tränande försökspersoner kan avgöra luktstyrkan hos en blandad gas genom att lukta och reagera på gasprover som spätts ut med ren luft ett antal gånger. Då 50% av panelen känner lukt hos det utblandade provet har lukttröskeln nåtts, vilken motsvarar Normalt luktsinne i Figur 3. Panelen ska vara representativ för en befolkning när det gäller luktkänslighet. Med hjälp av lukttröskeln kan gasens luktstyrka bestämmas. Om gasblandningen måste spädas 5 gånger för att reduceras till lukttröskeln är styrkan mätt i luktenheter 5 le/m 3. Då ingen spädning krävs för att nå samma resultat betyder det att luktstyrkan är en le/m 3. Lukttröskeln motsvarar alltså en le/m 3 och en unik masskoncentration för varje ämne. Det betyder att olika ämnen alstrar olika stark lukt och att vissa personer känner lukt vid lägre och andra vid högre koncentrationsnivåer än tröskelvärdet (Nicell, 2009). 6

13 Figur 3. Figuren visar en normalfördelning av luktkänslighet hos en befolkning. På den horisontella axeln är värdena, efter en logtransformation, uttryckta som logaritmer (Powell, 2002b). Luktsinnets skärpa hos en befolkning följer en lognormalfördelning, enligt Figur 3. De ospecificerade värdena på den horisontella axeln yttras i allmänhet som logaritmiska tal efter en logtransformation. Vid ökad koncentration är det fortfarande två procent som inte känner någon lukt, de har ett okänsligt luktsinne. Både de som inte kan förnimma lukt alls och de som endast förnimmer vissa lukter ingår i den okänsliga klassen. De två procenten av en population som reagerar starkast på lukt kallas hyperkänsliga. Den som är okänslig mot en lukt kan vara onormalt känslig för en annan (Powell, 2002b). Enligt Nicell (2009), upplever 10% av befolkningen fem gånger svagare lukter än medeltalet. Nollnivån, då lukten inte längre kan förnimmas, skiljer sig mellan olika individer (Nicell, 2009). 0,1 0,5 le/m 3 brukar i reella fall vara en god approximering av luktfrihet då luktmätningar och spridningsberäkningar av lukt jämförs med närboendes upplevelser (Rönnols & Axenhamn, 2008). Enligt Figur 4 stiger den upplevda luktstyrkan allteftersom luktkoncentrationen tilltar, men takten avtar ju högre koncentrationen blir. Ökningen av luktstyrkan är alltså större vid små koncentrationer, därför behövs en sänkning av lukthalten till miniminivå för att luktupplevelsen tydligt ska minska (Pettersson et al., 2008) 7

14 Tröskelvärde Figur 4. Det logaritmiska sambandet mellan luktkoncentration och luktstyrka (Pettersson et al., 2008) Luktkällor Problem med lukt kan förekomma i en mängd olika verksamheter, genom att undersöka ett slumpmässigt urval av domslut där luktolägenheter är i fokus kan dessa typer av verksamhet ringas in. Domar som behandlat lukt I Asturien, Spanien, protesterar lokalbefolkningen mot att ett avloppsreningsverk ska byggas i omedelbar närhet till ett bostadsområde. Protesterna kan leda till att anläggningen måste byggas på en annan plats. Förbehandlingsanläggningen av avloppsvatten i samma område har periodvis fått stänga efter en tvist om dess luktstörningar i högsta domstolen. Utslaget baserades på en spansk lag om störande verksamheter som uppger att reningsverk inte får byggas närmare än två kilometer utanför en stadskärna (Europaparlamentet, 2008). I Sverige har det funnits flera fall som berört luktolägenheter de senaste åren. Miljökontoret i Huddinge Kommun ansåg 2008 att kompostering och rötning av organiskt material på Sofielunds avfallsanläggning borde byggas in för att minska läckage av lakvatten och lukt till närområdet (Sköldby, 2008). En lantbrukare i Norrbotten måste enligt miljööverdomstolen bygga om för att förhindra luktspridning från djurhållning och gödsel efter klagomål från grannar, ett beslut som kan göra det svårare för lantbrukare att få rätt i framtiden (TT, 2009). Länsstyrelsen har även förbjudit en kvinna i Visby att hålla höns och ankor på tomten på grund av att en anonym anmälan om lukt inkommit till miljö- och hälsoskyddsnämnden (Öjefors, 2009). 8

15 Lukter med obehaglig karaktär som orsakar irritation kan således ha sitt ursprung i avloppsreningsverk, avfallsanläggningar och biologisk behandling av avfall, såsom biogastillverkning och kompostering. Gödsel och djurhållning avger också mycket störande lukter till omgivningen Luktämnen från biologisk nedbrytning Luktämnen kan finnas naturligt eller vara producerade på syntetisk väg. De är oftast fett- eller vattenlösliga och tack vare den relativt låga molmassan är de flyktiga till karaktären (Nationalcyklopedin, 2009). Biologisk behandling av avfall orsakar ofta störande lukter. Under en utredning av biogasanläggning Sobacken hittades bland annat följande luktämnen: svaveldioxid, metylmerkaptan och koldisulfid (2,5 3,5 le i luktstyrka). Vanliga kompostämnen fanns också ha en stark luktkaraktär, framförallt limonen (luktar citronskal) och betakaryofyllen (luktar jäst och stinkande sopor) (Arrhenius, 2007). Dessa ämnen är dock inte speciellt farliga för djur och människor. De luktande gaser som uppstår i den anaerobiska processen hos biogasanläggningar inkluderar ammoniak, organiska svavelföreningar, fettsyror och svavelväte. Alkoholer, sulfider, aminer och aldehyder är föroreningar med luktande karaktär som istället tillsätts processen (Sweco Viak, 2008). Klor bildas inte vid rötning men orsakar stark lukt i simhallar och i rengöringsmedel (Nationalencyklopedin, 2009). Luktande ämnen som är hälsofarliga i tillräcklig dos inkluderar ammoniak, svavelväte och klor. Ammoniak är en färglös industrikemikalie med säregen stickande lukt, så stark att den vanligtvis upptäcks innan fysiska effekter ges till känna. Dess frätande egenskaper frambringar irritation även vid låga nivåer. Både ögon och andningsvägar tar skada. Svavelväte är ett annat ämne som kan orsaka ögonirritation och skador på nervsystemet. Lukten är mycket obehaglig och lukttröskeln ligger mellan 0,7 och 14 μg/m 3, jämfört med ammoniak som upptäcks vid 27 till μg/m 3. Massaindustrin är ett exempel där lukt i utsläpp beror på svavelväte (Sällsten, 2003). Klor (Cl) är ett gulgrönt, reaktivt och giftigt grundämne som antar gasform vid rumstemperatur. Andningsorgan och slemhinnor påverkas vid inhalering. Klor har en lukt av simbassäng och en lukttröskel på ca 0,2 mg/m 3. Ämnet finns bland annat i Klorin för hushållsrengöring och används i större mängder industriellt för att framställa salt (NaCl) (Nationalencyklopedin, 2009). 9

16 3.2. Riktlinjer och skyddsavstånd Skyddsavstånd i samhällsplanering Risker och störningar med lukt från en anläggning begränsas genom skyddsavstånd till bostäder och andra verksamheter. Tillräckligt fysiskt avstånd inger mer trygghet hos boende i området än säker teknik och ett kortare avstånd. Människor som vistas i närheten av en anläggning behöver skydd mot obehagliga störningar men avståndet är även till för att skydda anläggningen mot krav från allmänheten. Det ska finnas utrymme att utveckla tekniken och bygga ut verksamheten om nödvändigt (Ragnarsson et al., 2008) Olika typer av markanvändning Vad marken kring en luktande verksamhet kan användas till beror enligt Petterson et al. (2008) på den förväntade luktstyrkan i området. En luktstyrka över fem le/m 3 ger svåra besvär och bör därför undvikas i områden där människor vistas. Mindre än två och upp till tre le/m 3 är en godtagbar nivå i de flesta fall, sannolikt accepterat i industriområden och vid kontorsbyggnader. En le/m 3 anses godtagbart utan undantag, men när nya källor tillkommer är målet att luktstyrkan kan hållas lägre än en le/m 3. Punktkällor å andra sidan kan ha en luktstyrka på mindre än fem upp till 10 le/m 3. För samtliga koncentrationer har 98-percentilen beräknats, undantaget punktkällor där 99,99-percentilen ligger till grund för bedömningen (Pettersson et al., 2008). Luktstyrkan runt en anläggning avtar i alla riktningar men vindriktningen har en betydande effekt på hur spridningsformen ser ut Riktlinjer och riktvärden för lukt En sammanställning av gränsvärden och riktvärden för lukt i olika delar av världen visas i Tabell 1 nedan. Tidsmedelvärde syftar på hur länge ett luktutsläpp måste ske för att ge utslag i mätningar. I de fall där en timma används som tidsintervall registreras inte kortare utsläpp om inte en lukttimma definierats annorlunda. Ett lågt tidsmedelvärde ger en mer detaljerad bild av utsläppen och rekommenderas för spridningsberäkningar. 10

17 Tabell 1. Exempel på gränsvärden och riktvärden för lukt angivna i luktenheter (le) (Nicell, 2009). Plats Luktgräns (le/m 3 ) Tidsmedelvärde vid gällande percentil a Bay Area Air Quality District (San Francisco, USA) Colorado och Connecticut (USA) Danmark 0,6-1, (vid tomtgräns) Gäller efter minst 10 klagomål inom en 90-dagars period 7 (vid bostäder/ verksamheter/handel) Hong Kong 5 5 s Massachusetts (USA) 5 1 h 11 Momentant b 1 h vid 99%-il 1 min vid 99%-il Nederländerna 0,5 (känsliga receptorer) 1 h vid 99,5%-il (nya verk), 1 h vid 98%-il (befintliga verk) Newbiggin-by-the-Sea and Derby WWTP (UK) 5 Ej specificerat tidsmedelvärde vid 98%-il New Jersey (USA) 5 5 min New South Wales (AU) 2 (tätort), 7 (landsbygd), 15 (areakälla) 1 s vid 99,5%-il Nya Zeeland 2 1 h vid 99,5%-il North Dakota (USA) 2 Momentant b Oregon (USA) min Philadelphia ARV (USA) 20 (bostadsområde) <100 h överskridelse/år Queensland (AU) 10 1 h vid 99,5%-il San Diego ARV (USA) 5 5 min vid 99,5%-il Seattle ARV (USA) 5 5 min South Australia (AU) 2 (2000 personer c ), 4 ( pers.), 6 ( pers.), 8 (12-59 pers.), 10 (glesbygd) Taiwan 3 min vid 99,9%-il 50 (utanför petrokemisk park) Ej specificerat Tasmania 1 3 min vid 99,9%-il Western Australia (AU) min vid 99,9%-il 3 min vid 99,9%-il a Där percentil inte finns nämnd antas den givna luktkoncentrationen vara ett maximivärde (100%). b Luktkoncentrationen mäts i fält med en scentometer. Eftersom den mäter på plats blir det en nästan omedelbar mätning av lukt istället för ett tidsmedelvärde. c 2000 personer syftar på samhällets storlek där 2 le/m 3 är riktvärdet för lukt.

18 Tabellen visar att det finns gräns- och riktvärden från 0,5 till 50 le/m 3 för olika tidsmedelvärden och percentiler, specifika restriktioner gäller i vissa fall. Vanligast är värden mellan ett och 10 le/m 3. De lägsta värdena (<2 le/m 3 ) finns i Nederländerna (1 h), Danmark (1 h), Oregon (15 min) och Tasmanien (3 min). Ju kortare tidsmedelvärde och högre percentil desto hårdare är kraven, Tasmanien har således det mest ambitiösa riktvärdet (Nicell, 2009). Det avvikande värdet 50 le/m 3, gällande i Taiwan utanför petrokemiska parker, kan ha sin grund i att petrokemi alstrar oerhört starka lukter. Det anses kanske bättre att begränsa utsläppen med en realistisk gräns än att stänga fabriken eller tillåta obegränsade utsläpp. Världshälsoorganisationen (WHO) har genom expertpaneler och fältstudier tagit fram riktvärden för substanser som luktar innan de når hälsofarliga koncentrationer, se Tabell 2. Dessa har till avsikt att skydda allmänheten mot obehag från lukter. Eftersom koncentrationen av ett luktämne ofta är väldigt lågt är det dock svårt att mäta och analysera på samma sätt som vanliga luftföroreningar. Dessutom uppstår lukter normalt ur en mix av flera substanser, vilket försvårar identifikationen av enskilda ämnen (WHO, 2000). Riktvärdena från WHO är baserade på obehagsreaktioner och beräknade utifrån en medeltid på 30 minuter. Observera att tröskelvärdena kan variera mellan μg och mg, vilket innebär en skillnad i storleksordning på tusen gånger. Vätesulfid har det lägsta tröskelvärdet för detektering (0,2-2,0 μg/m 3 ). Detta indikerar att ämnet har en stark, obehaglig lukt och kan upptäckas vid oerhört låga koncentrationer. Tröskelvärde för igenkännande kan vara flera gånger större än detekteringshalten. Riktvärde för substanserna är i allmänhet satt till ungefär samma koncentration som tröskelvärdet för detektering, koldisulfid och vätesulfid är undantag från denna regel med lägre, respektive högre riktvärde än tröskelvärde. Detta beror på att riktvärdena anpassas utifrån störningshalt till en praktiskt möjlig nivå. Tabell 2. WHO:s riktvärden baserade på luktupplevelser eller irritationsreaktioner (WHO, 2000). Substans Tröskelvärde för detektering Tröskelvärde för igenkännande Riktvärde Koldisulfid 200 μg/m 3-20 μg/m 3 Vätesulfid 0,2-2,0 μg/m 3 0,6-6,0 μg/m 3 7 μg/m 3 Formaldehyd 0,03-0,6 mg/m 3-0,1 mg/m 3 Styren 70 μg/m μg/m 3 70 μg/m 3 Tetrakloretylen 8 mg/m mg/m 3 8 mg/m 3 Toluen 1 mg/m 3 10 mg/m 3 1 mg/m 3 12

19 Bestämning av riktvärden och gränsvärden Riktvärden för lukt kan baseras på koncentrationen av ett ämne i luften omkring en verksamhet eller koncentrationen av ett ämne i själva luftutsläppet. Klagomål från närboende ger en fingervisning om hur drift och kontroll fungerar och kan leda till att regler måste skärpas. En bedömning av irritationsnivån i området utifrån klagomål är däremot inte tillförlitlig. Eftersom klagomål inte är graderade och bara förekommer efter en viss tröskel av luktobehag har överskridits så går det inte att utläsa små nyanser i irritationen (Powell, 2002b). För att uppskatta irritationsnivån hos en befolkning med trovärdigt resultat bör en doseffektstudie göras lokalt, menar Powell (2002b). I en sådan studie modelleras luktspridning från installationen så att exponeringen till omgivningen kan räknas ut, därefter bestäms irritationsnivån med hjälp av ett standardiserat frågeformulär (beskrivning finns i avsnitt , Powell 2002a) anpassat för ändamålet och slutligen länkas de två faktorerna, exponering och irritation, samman (Powell, 2002b). Powell (2002a) hävdar att vetenskapliga undersökningar kan hitta en luktnivå som ger tydliga effekter på en befolkning, medan myndigheter måste avgöra vad som är acceptabelt och inte (Powell 2002a). Allmänt för omgivningsluften rekommenderas 10-min medelvärden på en le/m 3 med 0,5% marginal (99,5-percentil) som gränsvärde efter forskning om luktspridning av Nicell (2009) Lukt från biogas- och avfallsanläggningar I Europa har luktproblem från biologiska behandlingsanläggningar uppmärksammats sedan 70- talet och några länder har utvecklat sina specifika riktlinjer och regler för luktutsläpp. Kraven har olika karaktär och kan delas upp i tre kategorier, dels kvalitativa krav som ska skydda miljön och närboende från skada och obehag, dels kvantitativa direktiv som anger tillåtna luktkoncentrationer och tidsandelar, samt regler för avstånd och teknik hos särskilda anläggningar (Pettersson et al., 2008). I Sverige finns ännu inga riktlinjer eller gränsvärden för luktutsläpp. I miljöbalken ingår lukt under de allmänna hänsynsreglerna som är till för att begränsa miljöstörningar. Lukt kan betraktas som en störning eller i värsta fall en olägenhet när den påverkar människors hälsa och välbefinnande. Flera olika myndigheter berörs av luktproblem. Enligt Pettersson et al. (2008), anser länsstyrelsen på flera håll i landet att frågan är bekymmersam och att tydligare krav skulle vara till hjälp vid kommunikation med anläggningar för biologisk behandling. För att kunna förebygga och åtgärda luktolägenheter görs mätningar som kan visa var och när dålig lukt uppkommer (Pettersson et al., 2008). 13

20 Värden för utsläppsluften I dagsläget finns inga gällande riktvärden eller gränsvärden för luktkoncentrationen vid en utsläppspunkt från avfallsbehandling i Skandinavien. Tyskland följer de enda nationella gränsvärdena för luktutsläpp i Europa framtagna för mekanisk-biologisk behandling av avfall som är fastställda till 250 le/m 3 vid 98-percentilen (Rönnols & Axenhamn, 2008). För kompostering, samrötning och rötningsanläggningar tillkommer dessutom specifika krav på driften. Ett exempel är att anläggningen ska vara sluten om kapaciteten är minst ton/år. I Österrike finns riktlinjer för luktutsläpp på 500 le/m 3. Storbritannien anger i dess tillstånd till biologisk avfallsbehandling att EU-direktivet IPPC (Integrated Pollution, Prevention and Control) ska följas. Direktivet innebär att luktemissioner ska undvikas och minskas vid behov. Finska myndigheter har inte upprättat någon lagstiftning för luktutsläpp men sätter ändå gränser för utsläppsnivåerna när tillstånd för en anläggning ges le/m 3 är en nivå som ofta används för luktande verksamheter i Finland men kraven varierar och kan vara så hårda som 250 le/m 3 (Pettersson et al., 2008). Värden för omgivningsluften Danmark har satt upp riktvärden som även används som mall i Norge. Deras verksamheter får orsaka max 5-10 le/m 3 i bostadsområden enligt Danish guidelines (Rönnols & Axenhamn, 2008). Värdet gäller för minutmedelvärden i omgivningen vid nära neutrala väderförhållanden och en vindhastighet på 4,5 m/s, 99-percentil. I industriområden och glesbygd tillåts le/m 3 vid liknande betingelser (Pettersson et al., 2008). I Nederländerna får luktkoncentrationen i omgivningen vara max 1,5-3 le/m 3 utanför befintliga anläggningar, medan 0,5-1 le/m 3 är gränsvärdena för nya anläggningar. Den högre koncentrationen i spannet får tillämpas i områden med lägre befolkningstäthet, 98-percentilen används i samtliga fall. Dessa krav gäller sedan 1996 då en revidering av immissionskraven gjordes. Tyskland har istället bestämt en maximal andel av tiden då lukt får förekomma. I bostadsområden tillåts lukt under 10% av årets timmar, medan 15% av tiden gäller i industriområden. Tiden beräknas här i lukt-timmar, där en lukttimma motsvarar ett luktutsläpp som pågår i minst sex minuter och passerar tröskelvärdet en le/m 3 (Pettersson et al., 2008). Regler för skyddsavstånd Biogasanläggningar bör omringas av ett skyddsavstånd till närmsta granne för att förhindra luktstörningar. Pettersson et al., (2008) uppger att Tyskland har reglerat avståndet till 200 m, Österrike och Danmark tillämpar däremot ett avstånd på 500 m i sina respektive riktlinjer. 14

21 Annan biologisk behandling, såsom kompostering, regleras i Nederländerna genom specifika lagar speciellt anpassade till den typen av verksamhet. När den årliga produktionen överstiger ton ska avståndet mellan installationen och bostäder vara 200 m eller längre beroende på komposteringsmetod. I Österrike ska avståndet till närmsta granne vara 300 m vid sluten kompostering då produktionen överstiger ton per år, men distansen kan tillåtas minska efter att utsläppsberäkningar genomförts. Liknade riktlinjer för kompostering har utformats i Tyskland, där skyddsavståndet till bostadsområden bör vara 300 m för sluten kompostering med en kapacitet på minst ton per år. Avstånden här kan ofta minskas om åtgärder utförs som minskar luktproblemen runt anläggningen. Att använda bästa tillgängliga teknik (BAT) för att minimera lukt är också ett krav i många länder (Pettersson et al., 2008). De skyddsavstånd som rekommenderas av Boverket et al. (1995) i Sverige finns i Bättre plats för arbete meters avstånd gäller generellt för ARV med kapacitet för > pe (personekvivalenter) medan anläggningar som behandlar animaliskt avfall bör tillämpa ett skyddsavstånd på m (Boverket et al., 1995) Tillämpning av riktlinjer och skyddsavstånd I Västerås planerades en biogasanläggning 2001, Västmanlands avfallsaktiebolag (Vafab) garanterade då att verksamheten inte skulle ge upphov till luktproblem eftersom biogastekniken ansågs tillräckligt utvecklad för att förhindra lukt. Man valde att följa de tyska riktvärdena för lukt och gjorde en internationell upphandling för att kunna ta del av den senaste tekniken inom området. Miljödomstolen i Stockholm beslutade att Vafab i upphandlingen måste fordra att ett gränsvärde på 300 le/m 3 i frånluften kan följas utan undantag. Biogasanläggningen skulle uppföras på ett avstånd av ca m från tätare bebyggelse och ca 700 meter från spridda hus (Khan, 2003). Gryta Biogasanläggning stod färdig Enligt miljörapporten för Gryta avfallsanläggning i Västerås, där biogasanläggningen nämns, inkom 13 klagomål på lukt från det närmaste bostadsområdet under Det är ännu inte utrett om störningarna härstammat från avfallsanläggningen eller från biogasproduktionen. Trots oklara omständigheter beslutades att det biologiska materialet i filtret för rening av utgående luft från biogasanläggningen skulle förnyas under våren 2009 (VafabMiljö, 2009) Luktspridning allmänt Förutom variationer kring individuella reaktioner på lukt så finns variationer i hur lukten sprids från en anläggning till omgivningen. Topografi (nivåskillnader, byggnader), geografi (trädridåer) och väderförhållanden (förhärskade vindriktningar och stabilitet) i omgivningen är några av de betydande faktorerna för spridning av lukt (Ragnarsson et al., 2008). Källans styrka, varaktighet och höjd på utsläppet, samt temperatur påverkar hur mycket lukt som sprids och hur långt ifrån källan det når. 15

22 3.4. Luktpåverkan från två anläggningar i Linköping Detta avsnitt berör Nykvarns avloppsreningsverk (ARV) och Åby biogasanläggning i Linköping Bakgrund En ny översiktsplan för Linköpings stad håller på att utvecklas med målet att förtäta staden och göra den rundare. En viktig del i arbetet berör de centralt liggande anläggningarna för avloppsrening och biogas, vilka kan orsaka irritation till följd av luktutsläpp. Markområdena till syd-sydost (Kallerstad) och väst (Tornby) inom en radie på 1000 meter runt anläggningarna är intressanta platser för nya byggprojekt. Stora skyddsavstånd är bra ur säkerhetsperspektiv men ger mindre mark att bygga på och är kostsamma. Små skyddsavstånd kan istället leda till klagomål och krav från kringboende. Det finns därför anledning att utreda luktspridningsmönstret runt anläggningarna så att specifika skyddsavstånd, anpassade för platsen, kan bestämmas. Biogasanläggningen vid Åby Västergård har i nuläget små luktutsläpp men det finns osäkerheter i vilket område som påverkas av lukten och hur ett skyddsavstånd ska utformas runt anläggningen på ett lämpligt sätt. Nykvarns ARV släpper ut en del lukt via pumpstationer, slamhantering och vid underhållsarbete då bassängerna måste tömmas. De berörda verksamheterna är placerade i förhållande till Linköping stad enligt Figur 5. Biogasanläggningen är markerad med ett orange kors, medan reningsverksområdet är utmärkt med lila färg. Övriga starkt luktande verksamheter i Linköping är också angivna. 16

23 Figur 5. ARV, biogasanläggning och mindre luktkällor markerade på karta över Linköping (Linköpings kommun, 2009). Figur 5 visar att Tornby är det bostadsområde som ligger närmast reningsverksområdet på andra sidan Stångån. Kallerstad är ett industriområde söder om reningsverket. Stadens centrum ligger sydväst om de luktande anläggningarna och kan vara utsatt vid vissa vindriktningar. Säsongsbundna skillnader i potentiell luktstyrka hos en biogasanläggning är mer influerad av förändringar i det biologiska avfallet under säsongen och effektiviteten hos den biologiska nedbrytningen än de meteorologiska variationerna. Dessa faktorer är tyvärr svåra för anläggningen att påverka. Det finns däremot ett antal åtgärder som en anläggning kan vidta för att minska luktutsläpp, dessa inkluderar byte från öppet till slutet system, optimering av ventilationens prestanda, förbättring av villkoren för en fungerande process, kontinuerlig rengöring av ytor från luktande ämnen, samt uppdatering av personalens kunnande och organisation (Pettersson et al., 2008). Strategisk luktledning och en fungerande organisation är ett viktigt verktyg för att komma tillrätta med luktproblemen. Enligt europeiska experter så kan kompetensutveckling och målsättning för organisationen bistå med upp till 3/4 av en luktminskning i relation till tekniska lösningar som står för högst 1/3 (Pettersson et al., 2008). 17

24 Förutsättningar och framtidsscenario i Linköping Antaganden i framtida scenario Behandling av avfall i biogasanläggningen ökar från till ton per år inom 40 år. Om biogasproduktionen stiger i samma omfattning så kommer cirka MWh att framställas i det framtida scenariot jämfört med MWh Avloppsreningsverket som idag renar vatten motsvarande personekvivalenter (pe) kommer i ett framtida skede att ta emot vatten från pe, vilket innebär drygt 21 miljoner m Avloppsreningsverket Nykvarns ARV är dimensionerat för cirka pe. Under år 2007 renades vatten motsvarande cirka pe, vilket är jämförbart med en omfattning på 17 miljoner m 3 avloppsvatten. Fram till idag har ett skyddsavstånd på 1000 m använts för att begränsa luktstörningar. För att kunna minska avståndet till bebyggelse behöver luktspridning från verket reduceras genom ett antal åtgärder. Ett alternativt scenario är att flytta anläggningen till annan plats, dock med stora kostnader som följd (Turner, 2008) Biogasanläggningen Biogasanläggningen i Åby, Linköping, startades 1997 för att ta hand om gödsel från lantbruk i närheten, matavfall från befolkningen och avfall från lokala slakteriet, samt för att bistå stadsbussarna med ren energi (Held et al., 2008). Den ligger nära avloppsreningsverket och tar även emot rågas från rötning av avloppsslam. Sedan starten har det skett en kontinuerlig utveckling av processen och utökning av verksamheten som drivs av Svensk Biogas AB (Ragnarsson et al., 2008). Skyddsavstånd har tidigare satts till 1500 meter, dels för att undvika luktspridning till närliggande verksamheter och bostäder, dels för att behålla möjligheten att utöka verksamheten om det behövs (Turner, 2008). Totalt behandlas i dagsläget ca ton material per år. Det animaliska avfallet homogeniseras med det övriga och hygieniseras i 70-gradig ånga innan det rötas i 38 C. Sammanlagt produceras ca MWh uppgraderad biogas per år, inklusive gas från Nykvarnsverket. Input till processen består av 55% restprodukter från slakteri och 45% övriga livsmedelsrester. Biogasutbytet i form av metan är upp till 1000 m 3 per ton organisk substans (Held et al., 2008). Tabell 3 listar vilken typ av avfall som används i biogasproduktionen, samt hur mycket gas och biogödsel som kan utvinnas. Ungefär lika mycket slakteri- som livsmedelsavfall tas om hand och omvandlas till biogödsel, vilket sprids på den närbelägna jordbruksmarken (Held et al., 2008). 18

25 Tabell 3. Input och Output under 2007 (Held et al., 2008). Slakteriavfall ton Livsmedelsavfall och övrigt ton Uppgraderad biogas MWh Fjärrvärme (från gas) Ca 1600 MWh Certifierad biogödsel ton Den uppgraderade biogasen driver Linköpings bussar, soptrafik samt regionala gasmackar. Efter 2007 produceras även fjärrvärme med en beräknad omfattning på MWh per år (Held et al., 2008) Planerade åtgärder och presumtiva effekter Sweco Viak (2008) har föreslagit luktreducerande insatser vid biogasanläggningen för att påverkan till omgivningen ska vara så liten som möjligt. Bland annat anses att rötrestbassängen bör byggas in för att läckage ska minska, en ny anläggning som behandlar lukt bör installeras och det metan som ändå läcker från rötrestbassängen bör återvinnas genom att berika framställd biogas (Sweco Viak, 2008). Enligt Sweco Viak (2008) skulle åtgärderna ha en betydande effekt på de totala utsläppen. Transporter, drifstörningar samt underhållsarbete skulle sedan utgöra de mest riskfyllda aktiviteterna ur luktperspektiv. Vid normal drift skulle lukt fortfarande kunna avges och spridas mot bostäder om vindriktningen är ofördelaktig (Sweco Viak, 2008). Nykvarns ARV har kontinuerliga, frekventa och tillfälliga luktkällor. Mellanlagring och transport av avvattnat slam utgör två tillfälliga aktiviteter med risk för luktstörning, medan hantering av grovrens och sand är en frekvent källa. Kontinuerliga källor är måttliga och utgör oftast en risk för lukt vid ogynnsamma förhållanden. Rekommenderade förbättringar som kan minimera luktoch smittspridning från verket innefattar att enheter med luktutsläpp byggs in, nytt luktbehandlingssystem baserat på jonisering sätts i bruk och ventilationssystemet byggs om (Sweco Viak, 2008). Om åtgärderna verkställs skulle, enligt Sweco Viak (2008), den resulterande luktreduceringen medföra att skyddsavståndet för bostäder kan kortas till 200 meter utanför Nykvarns ARV, med förbehåll för möjliga luktproblem under driftstörningar. 19

26 Spridning av smitt- och luktämnen Förhållanden som avgör spridningen av gaser och flyktiga ämnen inkluderar utsläpp, väder och omgivning. Utsläpp från en anläggning kan variera i exempelvis varaktighet, källstyrka, frekvens och höjd. Väderparametrar som påverkar spridning är vindens riktning, styrka och turbulens, samt luftstabilitet m.m. I omgivningen är det bland annat topografin, byggnader, gaturum, och markens skovlighet som påskyndar, styr eller fördröjer spridning av lukt och smitta (Ragnarsson et al., 2008) Spridningsberäkningar Avsnittet behandlar spridningsberäkningar avseende lukt gjorda för anläggningarna i Linköping Modellen (Gaussian spridningsmodell) I modellen Enviman som använts för spridningsberäkningar och simulering ingår AQEmissioner och AQPlanner. I AQEmissioner skapas olika typer av luktkällor som sedan kan väljas i AQPlanner, där utsläpp från källorna simuleras i den Gaussiska plymmodellen AERMOD. Modellen, framtagen av USEPA, är flexibel och passar för den typen av utsläpp som Åby biogasanläggning och Nykvarns ARV orsakar. Genom att sätta parametrar så att de liknar betingelserna i Linköping går det att skapa en karta med realistiska men ungefärliga luktkoncentrationer runt anläggningarna (Ragnarsson et al., 2009). En Gaussisk spridningsmodell, illustrerad i Figur 6, kan prognostisera luktkoncentrationen på marknivå i området runt en anläggning om det är möjligt att mäta eller bedöma dess utsläppsgrad (frekvens och massa). Turbulens i atmosfären gör att luktutsläppen sprids och späds ut i omgivningen, dessa effekter försöker modellen visa på ett trovärdigt sätt. Hur realistisk simuleringen blir beror dels på precisionen hos indata och dels på hur avancerad modell som används (Powell, 2002b). Resultatet från modelleringen kan jämföras med rådande gränsvärden eller riktvärden för att undersöka om det finns risk för luktstörningar i närheten av bostadsområden eller arbetsplatser (Powell, 2002b). 20

27 Figur 6. Gaussisk plymmodell i tre dimensioner där höjden på skorstenen är markerat med H s. X visar spridningssträckan, y ger bredden på spridningen och z ger höjden. Tillsammans skapar parametrarna en plym i riktning x (Powell, 2002b) Meteorologiska förhållanden Norrköping är den väderdatabas som ligger närmast Linköping och valdes därför som meteorologisk data för simuleringen. För att även kortare luktstörningar ska redovisas används timmedelvärden men ännu frekventare mätning fångar upp fler utsläpp och är att föredra om det finns tillgängligt. Data för Linköpingsområdet är insamlat under åren , varifrån modellen skapar ett medelår för varje väderparameter. Kommunlantmäteriet har bidragit med kartan över Linköping Ingående parametrar, antaganden För att plotta möjliga luktkoncentrationer runt anläggningarna skapades först en area per anläggning som ger upphov till tre typer av utsläpp vardera. Många små utsläpp, såsom läckage av ventilationsluft, kan inkluderas i en ytkälla. De tre skilda utsläppen består av ett basutsläpp med kontinuerlig styrka året runt på 500 le/m 3, samt två kortare utsläppshändelser. Den ena händelsen har källstyrkan le/m 3 och varar i en vecka, medan den andra har styrkan le/m 3 och pågår i en timme. Genom att lukthändelserna vid de båda ytorna simuleras vid samma tidpunkt fås en bild av maximala koncentrationer i omgivningen (Ragnarsson et al., 2009). Modellen beräknar koncentrationer av ett visst ämne. För att kunna räkna med luktenheter måste luktemissioner omvandlas till en koncentration av valt ämne. Gasen vätesulfid representerar lukt i beräkningarna utförda för Linköping. Utsläppshöjd sattes till två meter över marken och rörelsetid för plymen varierades mellan 60 och 360 minuter (Ragnarsson et al., 2009). 21

28 Beräkningar Utsläppsmängderna i de olika utsläppshändelserna uppskattades med hjälp av liknande fall, anläggningarnas storlek, mängden avfall och avloppsvatten i det framtida scenariot och jämförelse med tidigare erfarenheter av luktproblem vid anläggningarna. Beräkningarna baseras på den driftprestanda som kommer att nås om de föreslagna åtgärderna vidtas och luktutsläpp kan minimeras Resultat Resultaten visar luktspridning på två meters höjd med utgångspunkt i de två ytkällorna som representerar biogasanläggningen och avloppsreningsverket. Ett antal extrema lukthändelser har simulerats för att visa hur spridningen kan se ut under begränsade perioder. I riktlinjer används ofta 99,9 och 99,5 percentiler, så också i acceptanstanskriterierna specifikt framtagna för Linköpings kommun av Ragnarsson et al. (2009). Luktkoncentrationen i följande figurer har enheten le/m 3. Gul och grön zon har halter lägre än en le/m 3, vilket medför en väldigt liten risk för lukt. När koncentrationsnivån passerar lukttröskeln, d.v.s. en le/m 3, kan majoriteten av en befolkning förnimma lukten och känna obehag. De mörkaste fälten representerar halter på upp till 10 le/m 3 eller mer, vilket motsvarar en nivå där människor inte bör vistas alls eftersom den starka lukten orsakar svåra besvär. Figur 7 ger en bild av den genomsnittliga luktstyrkan för normala perioder i närheten av anläggningarna. Halterna är låga och omger endast verksamheterna utan att påverka annan bebyggelse, E4:an i norr eller Stångån i väst. 22

29 Stångån Biogasanläggning Reningsverk Figur 7. Uppskattad 90-percentil med spridningstiden 60 minuter (le/m 3 ). Inträffar ca 876 timmar under ett år. Den extrema händelse som presenteras i Figur 8 motsvarar 99,9-percentilen och skulle kunna förekomma nio timmar årligen. Endast vid extrema väderförhållanden, såsom inversion, i samband med kraftiga utsläpp från båda anläggningarna parallellt skulle detta scenario vara möjligt. Modellens vindkompass är uppdelad i 10-graders intervaller istället för en jämn fördelning på 360 grader, därför slås 36 vindriktningar ihop och mönstret blir ojämnt. Dessutom kan mönstret påverkas av att en del meteorologiska parametrar större influens på spridningsmönstret (Ragnarsson et al., 2009). 23

30 Stångån >1 le/m 3 Figur 8. Uppskattad 99,9-percentil med spridningstiden 360 minuter (le/m 3 ). Inträffar ca nio timmar under ett år. Figur 9 visar 99,5-percentilen som uppträder ca 44 timmar per år. Spridningstiden har simulerats som sex timmar, vilket är realistiskt under stabila förhållanden med låga vindhastigheter. Luktspridningen dominerar i nordostlig riktning på grund av att vinden oftast kommer ifrån sydväst. Det är ett tydligt spridningsmönster om man bortser från spikarna orsakade av vinddata. 24

31 >1 le/m 3 Stångån Figur 9. Uppskattad 99,5-percentil med spridningstiden 360 minuter (le/m 3 ). Inträffar ca 44 timmar under ett år Osäkerheter Inga mätningar av lukt har utförts specifikt för de berörda anläggningarna. Utsläppsmängderna i modellen har istället baserats på erfarenhet och rapportering från närboende, vilket gör halterna något osäkra. Hur spridningen förändras mellan olika percentiler visas däremot på verklighetstroget sätt. Mönstret är representativt storleksmässigt men har egentligen en mer oval form eftersom luktämnen sprids någorlunda jämnt och en längre distans i riktning med vinden (Ragnarsson et al., 2009) Bedömning av skydds- och riskavstånd Acceptanskriterierna som rekommenderats av Ragnarsson et al. (2009) begränsar luktkoncentrationerna till en le/m 3 (99,9-percentil) i bostadsområden och en le/m 3 (99,5- percentil) i blandad bebyggelse. Dessa kriterier skulle gälla nattetid under vinterhalvåret, oktober till mars. Övriga tider skulle inga luktstörningar förekomma alls normalt sett i bostadsområden, där överträdelse av en le/m 3 får ske totalt 1,5 timmar per år. Under de mörka tiderna på året bedöms lukt från industrier som mindre besvärande, eftersom det då vistas färre personer utomhus. 25

32 Enligt Figur 8 som visar 99,9-percentilen i Linköping så finns det en risk att kriteriet för bostadsområden överträds i de delar av Tornby, Centrum och Kallerstad som ligger närmast anläggningarna. Området som påverkas är ungefärligt inringat med vit markering. Det ska dock beaktas att detta scenario endast inträffar ca nio timmar per år och luktkoncentrationen i bostadsområden når som högst 1,5-3 le/m 3, vilket inte ger betydande besvär. Om åtgärder planeras mot sällsynta lukthändelser som endast överträder 99,9-percentil scenariot, bör nytta noga avvägas mot kostnader. Acceptanskriteriet för blandad bebyggelse är lite lösare och tillåter överträdelse av en le/m 3 totalt 19 timmar per år, under främst vinterhalvåret samt nattetid. Luktkoncentrationerna kan här överstiga kriteriet i ett mindre bebyggt område i östra Tornby som ligger inom den vita cirkeln. 4. Diskussion Frågeställningarna i avsnitt 1.3. diskuteras här och sätts samtidigt i ett större sammanhang. Hur ser kunskapsläget ut för lukt och finns entydiga forskningsresultat inom luktspridning där skyddsavstånd rekommenderas för aktuella anläggningar i relation till mängden avfall? Kunskapen om mätning och kontroll av lukt utvecklas hela tiden. Det finns forskning om lukt både ur psykologiska, naturvetenskapliga och tekniska perspektiv. Liksom Socialstyrelsen (2009) uttrycker i Figur 1 så är det avgaslukt från bilar i storstäder som oftast är orsaken till luktbesvär. Detta går att åtgärda genom att utveckla ett hållbart drivmedel med lägre luktutsläpp, göra kollektivtrafiken mer tillgänglig och effektiv, samt bygga cykelvänliga städer. De senaste årens ökning av andelen personer som besväras av lukt visade sig nästan uteslutande beröra astmatiker och allergiker, vilka är extra känsliga för lukt. Detta tyder på att fler människor drabbats av dessa åkommor, kanske på grund av höga halter av luftföroreningar, ohälsosam kontakt med kemikalier eller klimatförändringar. Om andelen luktkänsliga individer i en befolkning fortsätter att öka måste acceptanskriterier och framtida gränsvärden sättas väldigt lågt. Forskning som direkt rekommenderar skyddsavstånd för ARV, biogasanläggningar eller liknande har inte hittats i litteraturstudien, däremot kan artiklar om lukt bidra till underlaget som behövs för att ta fram lämpliga skyddsavstånd. Studier har till exempel undersökt vilka lukthalter som orsakar besvär hos känsliga individer respektive majoriteten av befolkningen. Baserat på forskning av Nicell (2009), kan en le/m 3 anses vara en rimlig luktnivå för att begränsa störningar samtidigt som nödvändiga anläggningar kan placeras tillräckligt nära en stad ur transportperspektiv. 26

33 Obehagskänslor vid lukt från ARV eller biogas beror förutom på den starka lukten även på att vi är speciellt känsliga mot reducerade svavelföreningar, vilka utgör en stor del av luktämnena i biologiskt avfall. Det biologiska syftet är att näsan ska kunna skydda oss mot smitta och mögel. Denna egenskap är viktig i vardagslivet och inte alltid något negativt. Stark lukt behöver däremot inte betyda stor fara, samma princip gäller för omvända förhållanden. Vissa farliga ämnen avger exempelvis inte någon lukt alls. Enligt studien är sammansättningen av en lukt är väldigt komplex, precis som luktsinnet. Om flera luktämnen bildar en lukt så kan dess karaktär och signal till hjärnan förändras, effekten blir därmed svår att förutspå. Luktämnen kan till exempel förstärka varandra eller inverka på varandras naturliga lukt. För att uppskatta eventuella obehag från en luktkälla bör därför luftprover tas och analyseras av en luktpanel. Alternativt att luktobservatörer anlitas i området som rapporterar om luktupplevelser över en längre period. Är det viktigare att bestämma vilka ämnen som utgör lukten så är kemisk-fysikalisk analys den mest lämpliga metoden. Människor upplever en lukt olika intensivt beroende på bakgrund och fysik, en individ kan till exempel vara (o)känslig för lukt i allmänhet, eller endast för vissa lukter. Detta gör att luktupplevelser är svåra att mäta. Generellt ökar luktstyrkan snabbast vid låga koncentrationer, därför är det också åtgärder vid dessa nivåer som gör störst skillnad. Eftersom 10% förnimmer en fem gånger svagare lukt än normalfallet så finns det risk för att klagomål inkommer även om luktkoncentrationen ligger under riktvärdena. 0,1 0,5 le/m 3 måste nås i omgivningsluften för att det ska anses helt luktfritt, en le/m 3 anses däremot godtagbar i alla typer av bebyggelse och ett mål i känsliga områden bör vara att hålla luktnivån 1 le/m 3. Luktsinnet mattas av vid långvarig exponering av lukt, medan minnet känner igen lukt från tidigare lukthändelser, därför är periodiska luktstörningar under lång tid de som orsakar mest besvär. Vid lukt av biologiskt avfall räcker det att störningar förekommer en till två procent av tiden (99 till 98-percentil) för att klagomål ska ske. Finns gällande riktlinjer eller skyddsavstånd för luktspridande verksamheter som kan tillämpas på aktuella anläggningar? Gränsvärden och lagstadgade skyddsavstånd för lukt finns i andra europeiska länder men har ännu inte definierats i Sverige. Utomlands anges ibland skyddsavstånd i relation till mängden biologiskt avfall. Beroende på läge och möjlighet till utbyggnad bör skyddsavstånd vara minst 300 m till områden med bostäder. Jämförelsen av riktvärden i Tabell 1 visade att fem le/m 3 är det vanligaste värdet trots att allvarliga besvär kan uppstå vid denna nivå. Tydning av tabellen kompliceras av att det inte är 27

34 angivet ifall det rör sig om värden i omgivningsluften eller i utsläppsluften. De relativt låga riktvärdena ( 10 le/m 3 ) kan dock antas gälla för omgivningsluften. I Sverige tas olägenheter på allvar och generella krav ställs på berörda anläggningar angående luktutsläpp, emellertid anges inga maxnivåer i tillstånden. Gränsvärden skulle kräva att luktkoncentrationer kontinuerligt kunde mätas och kontrolleras, vilket försvåras av luktämnenas komplicerade sammansättning och karaktär, samt av att luktsinnet inte är fullständigt kartlagt. Att mäta lukt genom olfaktometri är tidskrävande eftersom en luktpanel ska tillsättas. Panelen är dessutom en stor kostnad. Alternativt kan luktobservatörer anlitas eller gasprover analyseras och varje luktämne ges ett schablonvärde, detta fungerar dock inte på diffusa eller komplexa källor. Hur tillämpas skyddsavstånd avseende lukt i Sverige? Hittills har skyddsavstånd bestämts i dialog mellan tillsynsmyndighet och verksamhetsutövare, ofta med utgångspunkt i de allmänna råd som ges i Bättre plats för arbete. Frånvaron av lagstadgade skyddsavstånd och riktlinjer gör ibland arbetet för myndigheten besvärligare eftersom de inte har något att argumentera mot. Ofta ges ett tillstånd som relaterar till allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken, vilka syftar till att minimera störningar. Istället för specifika nivåer att följa så förväntas utövaren vidta åtgärder om besvärande lukt uppstår. De vanligaste metoderna för att utreda luktproblem är att genomföra telefonintervjuer eller skicka enkäter till utvalda kringboende. Klagomål på lukt som kommer in till kommunen registreras och används som bevis att störningar inträffat. Hur utvecklas riktlinjer och skyddsavstånd generellt med tiden? Riktlinjer för lukt blir snävare till följd av att kunskapen om luktproblem ökar, mättekniken förbättras och städerna förtätas. Människor ställer högre krav på sin omgivning och andelen luktkänsliga ökar. I takt med att industriell teknik förbättras och stadsbefolkningen växer är det även naturligt att skyddsavstånd förväntas minska. Det är omöjligt att helt bygga bort luktutsläpp från anläggningar som behandlar biologiskt avfall, men ett fåtal störningar per år kanske en stadsbo måste acceptera. Människor som bor landsbygden utsätts oftare för lukt genom närheten till boskap och gödselspridning, där står ARV för en jämförelsevis liten del av lukten. Hur sprids luktutsläpp omkring olika verksamheter? Luktens spridning kring en anläggning med luktproblem beror på meteorologiska faktorer såväl som topografiska, men även ämnets egenskaper påverkar spridningen. Vindriktningen har den enskilt största påverkan på spridningsmönstret, vilket tydligt visades i Figur 9. 28

35 Hur utformas lämpligen ett platsspecifikt skyddsområde? För att forma ett skyddsavstånd anpassat för en specifik anläggning och spridningsförutsättningarna i omgivningen behövs data av god kvalitet. Väderdata från en lokal mätstation och observerad luktstyrka på olika avstånd från anläggningen gör resultaten mer tillförlitliga. Källorna markeras på en terrängkarta över det påverkade området. Luktbeläggning och utbredning fås sedan genom modellering av den totala mängden utsläpp och förväntad frekvens, beskrivet i avsnitt Slutsatser Både luktsinnet och en lukts sammansättning är komplex, att mäta lukt och relatera till subjektiva luktupplevelser är därför svårt och kräver ofta luktbedömning genom luktpanel eller observatörer. Riktlinjer eller lagstadgade gränsvärden och skyddsavstånd behövs för att möjligöra konsekventa bedömningar av tillsynsmyndigheten angående luktande verksamheter. Dessa bör dock vara flexibla och anpassningsbara till den enskilda anläggningens läge och förväntade påverkan. Hur stora utsläpp en genomsnittlig ARV anläggning har skulle behöva utredas och länkas till hur starkt obehag en le/m 3 ger, för att kunna bestämma lämpliga rikt- och gränsvärden för lukt i Sverige. Om andelen luktkänsliga personer i samhället fortsätter att öka så blir det riskfyllt att förkorta skyddsavstånden mellan anläggning och bostäder. Detsamma gäller vid förtätning av staden om anläggningen ligger någorlunda centralt. När luktstörningar ska minskas måste tidsperspektiv såväl som koncentrationen av luktämnen beaktas. Återkommande luktstörningar under lång tid ger störst inverkan på de utsatta och bör undvikas. Generellt i ett samhälle är det bilarnas avgaser som orsakar mest luktolägenheter, medan lukt från avfallsbehandling drabbar de som bor nära anläggningen eller i den förhärskade vindriktningen. Lukt från djurhållning är vanligt på landsbygden. 29

36 6. Rekommendationer Vid fastställande av riktvärden för lukt bör 98-percentilen eller högre användas som restriktion. För att skydda känsliga medborgare föreslås 99,5-percentilen. En luktenhet ger balans mellan de som påverkas och de som inte störs av lukt. I områden där människor vistas utomhus är mindre än en le/m 3 optimalt, men upp till tre le/m 3 kan vara godtagbart om förtätning av staden prioriteras eller om en anläggning inte går att förbättra till ett rimligt pris. Timmedelvärden eller minutmedelvärden föreslås för att simuleringen ska bli tillräckligt detaljerad och inte försumma stora mängder data. Tio minuters medelvärden tar dessutom hänsyn till den kortaste luktepisod som orsakar klagomål. Om man använder dygnsmedelvärden framgår inte nivåförändringar under dagen och därmed inte vilka tider som luktutsläpp oftast sker. Med utgångspunkt i europeiska länders riktlinjer rekommenderas 200 m som minimum för skyddsavstånd runt ARV och biogasanläggningar i Sverige. Vid kortare avstånd än så riskeras välbefinnandet inte bara av lukt, utan även av smittoämnen. Industrier eller liknande typer av verksamheter skulle möjligtvis kunna byggas med kortare skyddsavstånd än 200 m. Avståndet skall dock anpassas till luktemissionerna hos den aktuella anläggningen. 30

37 Referenser Arrhenius, K. (2007). Förberedande metodutveckling för att kartlägga spridning av lukter och luktämnen från biologisk behandling av avfall. Waste Refinery, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Box 857, Borås. Boverket, Naturvårdsverket, Räddningsverket och Socialstyrelsen. (1995). Bättre plats för arbete Boverkets allmänna råd 1995:5. Stockholm: Boverket. Europaparlamentet (2008). Protest mot uppförandet av ett avloppsreningsverk i omedelbar närhet av bostadsområde. Framställning nr 1277/2007. Follin, U. (2007). Bukt med lukt. Göteborg: ÅF-Process. Held, J., A. M. (2008). Biogas ur gödsel, avfall och restprodukter - goda svenska exempel. Stockholm: Svenskt Gastekniskt Center, Svenska Gasföreningen, Svenska Biogasföreningen. Khan, J. (2003). Planering av biogasanläggningar. Lund: Lund University Department of Technology and Society. Linköpings kommun. (2009). Förstudie skyddsavstånd reningsverket - sammanfattande projektrapport. Linköping: Linköpings kommun och Tekniska verken. Nationalencyklopedin. (2009). Ammoniak. Hämtat från NE: den 11 Augusti Nationalencyklopedin. (2009). Klor. Hämtat från NE: den 11 Augusti Nationalencyklopedin. (2009). Luktsinne. Hämtat från NE: den 11 Augusti Nationalencyklopedin. (2009). Lukt- och smaksinne. Hämtat från NE: den 11 Augusti Nicell, J. A. (2009). Assessment and regulation of odour impacts. Atmospheric Environment 43, Pettersson, H., Pettersson, A., & Holmgren, M. (2008). Rapport B2008:01 Luktproblem vid biologisk behandling. Malmö: Avfall Sverige utveckling. Powell, L. (2002a). Assessment of Community Response to Odorous Emissions. Bristol: Environment Agency. Powell, L. (2002b). Draft Horizontal Guidance for Odour Part 1 Regulation and Permitting. Bristol: Environment Agency. 31

38 Ragnarsson, J.-O., Braatz, H., Haker, R., & Selin, H. (2008). WSP Förstudie. Linköping: WSP. Ragnarsson, J.-O., K. E. (2009). Utredning av skyddsavstånd Steg 1. Göteborg: WSP. Rönnols, E., & Axenhamn, L. (2008). Beräknade luktemissioner från planerad behandling av organiskt avfall, Oslo kommun. Stockholm: Sweco Viak AB. Sköldby, T. (2008). Sofielunds avfallsanläggning - Ansökan om tillstånd enligt 9 kap miljöbalken till befintlig och utökad verksamhet. Tjänsteutlåtande. Huddinge: Huddinge kommun, Miljökontoret. Socialstyrelsen. (2009). Miljöhälsorapport Västerås: Socialstyrelsen. Sweco Viak. (2008). Åby biogasanläggning lukt och smittspridning. Jönköping: Sweco Viak. Sällsten, G. (2003). Miljömedicinskt yttrande gällande ansökan om tillstånd enligt miljöbalken av Elmo Leather AB. Göteborg: Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum. TT. (2009). Lantbrukare tvingas bygga bort lukt. Hämtat från DN.se: den 21 Juli Turner, J. (2008). Linköping april Linköping: Linköpings kommun. VafabMiljö. (2009). Miljörapport 2008 Textdel Gryta avfallsanläggning. Västerås: VafabMiljö. WHO. (2000). Air Quality Guidelines - Second Edition, Chapter 3 Summary of the guidelines. Köpenhamn. Hämtat från WHO Regional Office for Europe: den 15 Augusti Öjefors, O. G. (2009). Vill ha hönsen kvar. Hämtat från helagotland.se: den 21 Juli