fvaikka Försäkringstillhörighet

Transkript

1 fvaikka Försäkringstillhörighet

2 Innehåll 1 Försäkringstillhörighet God förvaltning Lagstiftningen gällande bosättning Nationell lagstiftning Bosättning i Finland Lagen om hemkommun och förmåner Personer som flyttar till Finland Personer som flyttar från Finland Avgörande Sjukförsäkringspremier Skyldighet att betala försäkringspremier för personer som får pension från ett land som tillämpar EU-lagstiftningen Befrielse från försäkringspremier Av vem utfärdas intyget EU-lagstiftningen Arbetskraftens fria rörlighet Förordningarna 883/2004 och 1408/ Huvudprinciper och begrepp Personer som hör till tillämpningsområdet Principer i lagvalsbestämmelserna Förmåner som hör till tillämpningsområdet Organisationer Förordning 492/ Överenskommelserna om social trygghet Personkrets som omfattas av överenskommelserna Bestämmelser om lagval i överenskommelserna Flyttning till Finland Laglig vistelse Uppehållstillstånd Uppföljning av uppehållstillstånd Visum som berättigar till arbete Försäkring på grundval av bosättning Stadigvarande bosättning Omständigheter som visar att bosättningen är stadigvarande Helhetsbedömning av bosättningen Bosättning i EU-situationer Omständigheter som tyder på tillfällig vistelse Försäkring på grundval av arbete Arbete som löntagare Arbetstagare från EU-/EES-länder och Schweiz Arbetstagare från tredje land Arbetstagare från avtalsländer Oregelbundna anställningar Jobbsökning efter att arbetet upphört i

3 Företagare Utsänd av en utländsk arbetsgivare Offentlig anställning Diplomatiska och konsulära beskickningar Offentligt anställda Internationella organisationer som verkar i Finland Försäkring för resande personal Arbete till sjöss på ett finländskt fartyg Gränsöverskridande arbete Arbete i två eller flera länder Arbetstagare Företagare Arbetstagare och företagare samtidigt Försäkringstillhörighet i övriga fall Studerande Stipendiat Pensionstagare Arbetssökande Värnpliktiga Flyttning från Finland Fast anknytning till Finland Försäkring för arbetstagaren Arbete som löntagare Börjar arbeta i ett EU-/EES-land eller i Schweiz Börjar arbeta i tredje land Börjar arbeta i avtalsland Företagare utomlands Utsänd av en finsk arbetsgivare Utsänd arbetstagare till EU-/EES-länder och Schweiz Utsänd arbetstagare till tredje land Utsänd arbetstagare till ett avtalsland Lokalt anställd av en finsk arbetsgivare Utvecklingssamarbete Missionsarbete Offentlig anställning Diplomatiska och konsulära beskickningar Offentligt anställda Arbete vid en internationell organisation Försäkring för resande personal Arbete till sjöss på ett utländskt fartyg I Finland bosatt person med gränsöverskridande arbete Anställda hos transportföretag och annan resande personal Arbete i två eller flera länder Arbetstagare Företagare Arbetstagare och företagare samtidigt Försäkringstillhörighet i övriga fall Studerande ii

4 Stipendiat Familjemedlem Pensionstagare Arbetssökande Värnpliktiga Ansökan och meddelande av beslut Flyttning till Finland Flyttning från Finland Intyg om finsk sjukförsäkringstillhörighet Utredning av försäkringstillhörigheten (E 501) Hur ett ärende inleds Avsändarens ansvar Överföring av handlingar Hur ett ärende som gäller försäkringstillhörighet inleds Vem kan söka förmåner? Personen själv Ombud, dvs. befullmäktigad Begäran om tilläggsutredningar Avgörande Handläggningsställe Jäv Handläggnings- och avgörandeförbud Konstaterande av jäv Hörande När ska kunden höras? Hur går hörandet till? Anmälningsskyldighet Rättelse och undanröjande av beslut Justering Sökande av ändring Övergångsbestämmelser i samband med tillämpningslagen Bestämmelser som tillämpades före Övergångsbestämmelser i samband med tillämpningslagen från Ikraftträdelsebestämmelse gällande tillämpningslagen Övergångsbestämmelser i samband med tillämpningslagen från Ikraftträdelsetidpunkten för överenskommelserna om social trygghet Tillämpning av förordning 1408/ iii

5 1. Försäkringstillhörighet 1.1. God förvaltning Förvaltningslagen innehåller bestämmelser om grunderna för god förvaltning. Förvaltningslagen tillämpas på alla förvaltningsärenden vid FPA. Där ingår förmånsärenden, interna förvaltningsärenden och samarbete med intressentgrupper. Förvaltningslagen är en allmän lag. Om en speciallag, t.ex. en förmånslag, innehåller bestämmelser som avviker från bestämmelserna i förvaltningslagen, tillämpas speciallagen. Läs närmare om grunderna för god förvaltning i anvisningen om tillämpning av förvaltningslagen och skötseln av en annan persons ärenden hos FPA avsnitten om ansökan och avgörande i förmånsanvisningarna Lagstiftningen gällande bosättning Vilket lands sociala trygghet en person omfattas av bestäms enligt såväl nationell som internationell lagstiftning. Den internationella lagstiftningen innehåller i allmänhet bestämmelser om lagval. Med lagval avses de bestämmelser som avgör vilket lands lagstiftning om social trygghet som en person ska omfattas av. När en person har beröringspunkter med flera än ett land är det sannolikt att personen omfattas av lagstiftningen i alla dessa länder eller av inget lands lagstiftning. Man har därför i internationella överenskommelser tagit in bestämmelser som avgör vilket lands lagstiftning som en person ska omfattas av i varje enskilt fall. Syftet är att en person ska omfattas av endast ett lands lagstiftning samt att en person alltid ska omfattas av något lands lagstiftning. Först därefter kan man avgöra om personen har rätt till social trygghet enligt lagstiftningen i landet i fråga Nationell lagstiftning För att omfattas av den sociala trygghet som FPA handhar ska en person i regel vara bosatt i Finland. När lagstiftningen om social trygghet tillämpas finns bestämmelser om bosättning i Finland i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (TillämpnL 1573/1993) och i lagen om hemkommun (HemL 201/1994). Till bosättning enligt tillämpningslagen hänvisas också i bl.a. sjukförsäkringslagen (SFL 1224/2004) och i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (UAL 1290/2002). Rätten till FPA:s rehabiliteringsförmåner är åter beroende av om personen i fråga är sjukförsäkrad. 1

6 Enligt lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (tillämpningslagen) avgörs när den finska lagstiftningen om social trygghet ska tillämpas på en person, d.v.s. när en person kan ha rätt till bosättningsbaserade sociala förmåner, om hen uppfyller övriga villkor för erhållande av förmånen. När det gäller pensioner betyder tillämpning av lagstiftningen om social trygghet också att bosättningstid som berättigar till pension intjänas under tiden i fråga. Med lagstiftning om social trygghet avses i tillämpningslagen följande lagstiftning (TillämpnL 1 ): 1) Folkpensionslagen, barnbidragslagen, lagen om moderskapsunderstöd, lagen om bostadsbidrag och lagen om handikappförmåner (fr.o.m ) 2) Lagen om underhållsstöd, lagen om bostadsbidrag för pensionstagare, lagen om frontmannapension och lagen om garantipension när det för dessa lagars del är fråga om 3, 3 a och 4 i tillämpningslagen. Att lagarna är indelade i två grupper betyder att de förmånslagar som hör till den första gruppen tillämpas på alla personer som omfattas av tillämpningslagen. Då kan det också vara fråga om en försäkrad som vistas utomlands eller om en EU-arbetstagare som arbetar i Finland. För att de förmånslagar som hör till den andra gruppen ska tillämpas krävs däremot faktisk bosättning i Finland sådan den definieras i 3, 3 a och 4 i tillämpningslagen. Denna indelning och kravet på faktisk bosättning i Finland i fråga om förmånerna i grupp 2 gäller också EU-arbetstagare som kommer till Finland. Läs mer om arbetstagares och deras familjemedlemmars rätt till förmåner med stöd av förordning 492/2011. En familjemedlem till en arbetstagare som utstationerats från Finland till Kina på tre år som omfattas av den finländska sociala tryggheten med stöd av TillämpnL 8 har rätt till handikappbidrag för personer under 16 år för bosättningstiden i Kina om de förmånsspecifika villkoren uppfylls (fr.o.m ). Tillämpningslagen innehåller bestämmelser om bosättning i Finland personer som flyttar till Finland (3 3 c ) samt tillfällig vistelse utomlands (4 ). Dessutom innehåller lagen specialbestämmelser om grupper av personer som alltjämt omfattas av den sociala tryggheten fastän de inte är bosatta i Finland (5 8 ) samt grupper av personer som inte betraktas som bosatta i Finland fastän de i själva verket vistas långa tider i Finland (10 ). Bosättning i Finland avgörs alltid enligt tillämpningslagen när en internationell överenskommelse som är bindande för Finland inte hindrar att lagen tillämpas. Internationella överenskommelser som gör att bestämmelser som avviker från tillämpningslagen ska tillämpas är fördraget om anslutning till EU och förordningarna 883/2004 och 1408/71 som ska tillämpas i och med det, avtalet mellan Schweiz och EU om fri rörlighet och de associationsavtal som EU ingått med vissa tredje länder samt de bi- och multilaterala överenskommelser om social trygghet som Finland ingått jämte verkställighetsbestämmelser. Tillämpningslagen tillämpas alltid när en person flyttar till eller från Finland och flyttningen berör ett land som inte tillämpar EU-lagstiftningen, eller ett avtalsland, eller när de bestämmelser eller överenskommelser som berör dessa länder inte är tillämpliga på den aktuella situationen. När en person rör sig mellan Finland och ett sådant land med vilket Finland inte har någon 2

7 överenskommelse är det sannolikt att personen i fråga samtidigt omfattas av såväl finsk lagstiftning som det andra landets lagstiftning. Om en överenskommelse om social trygghet saknar bestämmelser om något område av den sociala tryggheten eller om någon förmån, tillämpas tillämpningslagen på detta område eller denna förmån. Nästan alla överenskommelsers tillämpningsområde är mera begränsat än i tillämpningslagen. Därför måste överenskommelserna och tillämpningslagen i allmänhet alltid tillämpas parallellt. Ett beslut som fattats enligt en överenskommelse kan avvika från ett beslut om försäkringstillhörighet enligt tillämpningslagen Bosättning i Finland Lagstiftningen om social trygghet tillämpas på personer som är stadigvarande bosatta i Finland. En person anses vara stadigvarande bosatt i Finland om hen har sin egentliga bostad och sitt egentliga hem här och huvudsakligen vistas här (TillämpnL 1573/ ). En person anses vistas huvudsakligen i Finland om hen faktiskt och fortlöpande vistas här minst hälften av sin tid. Om man i samband med handläggningen av någon annan förmån måste avgöra om en person är bosatt i Finland eller inte görs avgörandet upp med stöd av bestämmelserna i den lag som gäller den aktuella förmånen. Bestämmelser om tillämpningen av sjukförsäkringslagen och lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns i de ifrågavarande lagarna. Stadigvarande bosättning i Finland, som är ett villkor för tillämpning av sjukförsäkringslagen och för förmåner i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa, bedöms dock utifrån bestämmelserna i tillämpningslagen. Man ska dock observera att en arbetstagare som senast har arbetat i Finland kan ha rätt till grunddagpenning för arbetslösa även om hen inte är stadigvarande bosatt i Finland. Om bosättning i Finland inte definieras särskilt i lagen om en förmån görs avgörandet upp med stöd av lagen om hemkommun. Sådana förmåner är studiestöd, skolresestöd och stöd för hemvård och privat vård av barn. Förmåner enligt lagen om hemkommun betalas inte till utlandet ens då personen enligt tillämpningslagen betraktas som bosatt i Finland (TillämpnL 4 8 ) trots att hen vistas utomlands. Ett undantag från detta krav på bosättning i Finland enligt lagen om hemkommun är i fråga om hemvårdsstöd för barn de situationer då EU-förordning 883/2004 eller 1408/71 ska tillämpas. Läs mer om betalning av hemvårdsstöd för barn som vistas i länder som tillämpar EU-lagstiftningen Lagen om hemkommun och förmåner Bosättning i Finland avgörs enligt bestämmelserna i lagen om hemkommun när det gäller följande förmåner studiestöd skolresestöd barnavårdsstöd I lagen om hemkommun finns inte någon definition som skulle motsvara 3 och 3 a i tillämpningslagen om vem som anses vara bosatt i Finland. Bosättning i Finland definieras genom bestämmelser om när en person som flyttar till landet har en hemkommun i Finland och när en person som flyttar ut ur landet inte längre har en hemkommun här. 3

8 Personer som flyttar till Finland En person som flyttar till Finland har en hemkommun i Finland och anses således vara bosatt i landet om hen faktiskt är bosatt här och har för avsikt att stadigvarande bosätta sig här och har ett gällande uppehållstillstånd som ger rätt till minst ett års vistelse, om detta krävs. Bestämmelsen motsvarar tämligen exakt motsvarande bestämmelser i 3, 3 a och 3 c i tillämpningslagen. Faktorer som visar att avsikten är stadigvarande bosättning är bl.a. en fast arbetsplats i Finland, äktenskap, adoption eller något annat nära familje- eller släktband till en person som är stadigvarande bosatt i Finland eller som flyttar hit för att bosätta sig stadigvarande här, liksom flyktingskap. En person som flyttar från ett annat nordiskt land till Finland betraktas enligt lagen om hemkommun och den nordiska överenskommelsen om folkbokföring folkbokföringstekniskt som bosatt i Finland om personen är antecknad i befolkningsdatasystemet som stadigvarande bosatt i Finland. Överenskommelsen gäller oberoende av medborgarskap alla personer som flyttar mellan de nordiska länderna förutsatt att personen i fråga har hemort i ett nordiskt land vid flyttningen. Överenskommelsen gäller också studerande. Vid tillämpningen av förordning 883/2004 avgörs försäkringstillhörigheten för en studerande, pensionstagare eller annan icke yrkesaktiv person som flyttar från ett nordiskt land emellertid inte direkt på basis av bosättningsorten enligt folkbokföringen utan med stöd av tillämpningslagen och förordning 883/2004. Som bosatt i Finland betraktas dock inte en person som inte är finsk medborgare eller från tidigare bosatt i Finland och som är anställd vid en främmande stats diplomatiska representation eller anställd vid en därmed jämförbar annan representation eller anställd vid ett konsulat som förestås av en utsänd konsul eller familjemedlem till en sådan person Personer som flyttar från Finland En person har inte en hemkommun i Finland och betraktas alltså inte som bosatt här om hen har flyttat utomlands för en längre tid än ett år och med hänsyn till sina levnadsförhållanden inte har fastare anknytning till Finland än till det land där hen bor. Enligt motiveringen till lagen betraktas en vistelse utomlands inte som tillfällig enbart av den orsaken att den är avsedd att vara tidsbegränsad. Fastare anknytning till Finland anses föreligga t.ex. när familjeförhållanden eller omständigheter i anslutning till boendet eller arbetet talar för det. Som exempel på situationer där fastare anknytning till Finland bibehålls längre än ett år nämns vårdåtgärder, anställningsförhållande på viss tid, studier eller fritidsverksamhet. Bestämmelsen avviker således från motsvarande bestämmelse i tillämpningslagen på så sätt att en person kan anses vara bosatt i Finland under en utlandsvistelse som varar längre än ett år utan att det meddelas ett beslut om saken. Inte heller de omständigheter under vilka man behåller sin hemkommun i Finland är exakt definierade i lagen. Som bosatt i Finland betraktas dock en finsk medborgare som är anställd hos finska staten vid en diplomatisk eller någon annan jämförbar beskickning eller anställd vid ett konsulat som förestås av en utsänd konsul eller sakkunnig i utvecklingssamarbete. 4

9 Som bosatta i Finland betraktas också familjemedlemmar till en ovan avsedd person Avgörande FPA avgör bosättning i Finland enligt lagen om hemkommun självständigt. I sina bedömningar av bosättning i Finland på grundval av lagen om hemkommun är FPA alltså således inte bunden av registerbyråns, kommunens, sjukvårdsdistriktets eller samkommunens beslut. Även om det inte finns någon hemkommun införd i befolkningsdatasystemet kan FPA självständigt bedöma bosättningen i kommunen i enlighet med lagen om hemkommun, till exempel när beslut om barnavårdsstöd ska fattas. Beslut om hemkommun kan ges endast i samband med ett förmånsavgörande. Sökande av ändring i ett beslut om hemkommun som gäller bosättning i Finland följer då det normala besvärsförfarandet som gäller förmånen. Eftersom besvärsgången i fråga om t.ex. FPA:s förmåner och befolkningsregistreringen är olika kan avvikande beslut om hemkommun uppkomma även i besvärsinstanserna Sjukförsäkringspremier Enligt sjukförsäkringslagen fastställs och uppbärs försäkringspremien för en försäkrad person i samband med beskattningen. Premien fastställs i regel utifrån de skatteören som fastställts vid kommunalbeskattningen för föregående skatteår (SFL 1224/ kap. 14 ). Arbetsgivarens socialskyddsavgifter betalas på basis av de löner som det ska verkställas förskottsinnehållning på. Om en person som är sjukförsäkrad i Finland arbetar som utsänd arbetstagare eller annars utomlands och får skattefri utlandsarbetsinkomst enligt 77 i inkomstskattelagen, används från som grund för betalning av sjukförsäkringspremien den s.k. försäkringslön som fastställs på basis av arbetspensionslagarna och som vid arbete utomlands betraktas som grund för den förvärvsinkomst som ska räknas till pensionslönen samt för arbetspensionsförsäkringspremien (SFL 1224/ kap. 18 ). Från och med år 2006 uppbärs inte längre källskatt av pensionstagare som är stadigvarande bosatta utomlands, utan förskottsinnehållning verkställs enligt den procent som skattemyndigheten anger på samma sätt som för dem som bor i Finland. Vid beräkningen av förskottsinnehållningsprocenten har skattemyndigheten beaktat att de utomlands bosatta pensionstagare vars vårdförmånskostnader Finland på basis av EU-förordningen svarar för, måste betala sjukförsäkringens sjukvårdspremie på cirka 2 % till Finland (SFL 1224/ kap. 6 ). Detta belopp ingår således i den beräknade förskottsinnehållningsprocenten. Skatteavtalen gäller inte socialskyddsavgifterna. Av personer som är bosatta och sjukförsäkrade i Finland kan uppbäras socialförsäkringspremier både på inkomsten från utlandet och inkomsten från Finland, även om Finland inte på basis av skatteavtalet uppbär skatt på utlandsinkomsten. Detta förutsätter dock att Finlands nationella skattelagstiftning kan tillämpas på personen. På motsvarande sätt som skatteavtal kan överenskommelser om social trygghet begränsa skyldigheten att betala försäkringspremier som grundar sig på Finlands nationella lagstiftning. Om en person bor i Finland och beskattas i Finland, men på basis av lagvalsbestämmelserna i en överenskommelse om social trygghet eller EU-förordning 883/04 eller 1408/71 omfattas av sjukförsäkringen i ett annat land, uppbärs inte sjukförsäkringspremier i Finland och ska inte heller betalas här. 5

10 Skyldighet att betala försäkringspremier för personer som får pension från ett land som tillämpar EUlagstiftningen I Finland är skattemyndigheten den behöriga myndigheten vid verkställandet av sjukförsäkringsoch/eller sjukvårdspremier. Sjukförsäkringspremien är indelad i en sjukvårdspremie och en dagpenningpremie. Pensionstagare kan vara skyldiga att betala sjukförsäkringspremien eller endast sjukförsäkringens sjukvårdspremie till Finland. Detta inverkar således på storleken av den premie som pensionstagaren betalar. Från och med 2011 har sjukförsäkringspremiens dagpenningpremie grundat sig på ålder så att skyldigheten att betala dagpenningpremie börjar vid ingången av månaden efter 16-årsdagen upphör efter den kalendermånad då den försäkrade fyller 68 år. Personer som bor i Finland och får pension från utlandet Huvudregel: Huvudregeln är att pension som betalats från utlandet till Finland beaktas vid fastställandet av sjukvårdspremien (SFL 1224/ kap. 19 a ). Pensionstagaren ska till Finland betala sjukförsäkringspremie på pensionen från utlandet också när kommunalskatt inte ska betalas till Finland på basis av ett skatteavtal. Undantag: Pension som betalats enligt EU-förordningarna från ett annat EU-eller EES-land till Finland beaktas dock inte om personen inte får pension enligt förordningarna från Finland eller personen då hen arbetade i det land som betalar pensionen har betalat försäkringspremier på basis av arbetsinkomsten för finansiering av pensionstida sjukvårdsutgifter (s.k. Nikula-case EUT C-50/05). Den som får pension från utlandet ska utreda vilken del av pensionen som har tjänats in under den tid som hen har betalat ovan nämnda premie för finansiering av pensionstida sjukvårdsutgifter. (se s.k. Rundgren-case EUT C-389/99) Om man som grund för sjukvårdspremien använder både pension från utlandet och pension från Finland, får premien inte överstiga det sammanlagda beloppet av de pensioner enligt EUförordningarna som betalas från Finland. En person som är bosatt i Finland får pension enligt förordningen från Italien. I Finland saknas rätt till pension. Italien svarar för sjukvårdskostnaderna och uppbär sjukförsäkringspremierna. I Finland uppbärs inga sjukförsäkringspremier. En person som är bosatt i Finland får pension enligt förordningen från både Finland och Sverige. Finland svarar för sjukvårdskostnaderna. Vid fastställandet av sjukförsäkringspremien kan som inkomst beaktas både pensionen från Finland och 6

11 från Sverige. Premien får dock inte överstiga beloppet av den pension som betalas från Finland. En person som är bosatt i Finland får pension enligt förordningen från både Finland och Spanien. Finland svarar för sjukvårdskostnaderna. Pensionen från Spanien har tjänats in , då man i Spanien uppbar en sjukförsäkringspremie vars syfte var att finansiera pensionstida sjukvårdskostnader. Personens spanska pension beaktas inte vid beräkningen av sjukförsäkringspremierna, utan de fastställs på basis av den pension som betalas från Finland. Personen är själv skyldig att påvisa att hen har betalat premierna, myndigheterna är inte skyldiga att för pensionstagarens del utreda huruvida dylika premier har betalats. En person som är bosatt i Finland får pension från både Sverige och Danmark men inte från Finland. Sverige är det land som svarar för sjukvårdskostnaderna och skulle ha rätt att uppbära sjukvårdspremierna. En person som är bosatt i Finland får pension enligt förordningen från både Sverige och Danmark. Personen skulle ha rätt till folkpension från Finland men på grund av samordning betalas ingen pension. Inga sjukförsäkringspremier uppbärs. Om personen får pension som inte omfattas av en EU-förordning kan pensionen beaktas som inkomst om det inte redan uppbärs premier på den i ett annat land som tillämpar EU-lagstiftningen. Dubbla premier kan inte uppbäras, för att trygga fri rörlighet. (EUT C-302/98) En person som är bosatt i Finland får pension enligt förordningen från Finland och pension som inte omfattas av förordningen från Frankrike. Vid fastställandet av sjukförsäkringspremierna beaktas också den pension som betalats från Frankrike om personen på basis av denna inte betalar premier till Frankrike. Om personen betalar premier till Frankrike, beaktas inte pensionen som inkomst eftersom man inte kan uppbära dubbla premier. En pensionstagare som får pension enligt förordningen endast från Finland flyttar till Spanien. Finland svarar för sjukvårdskostnaderna. Sjukförsäkringens sjukvårdspremie uppbärs på basis av den pension som betalas i Finland. Om pensionstagaren är begränsat skattskyldig i Finland görs på pensionen först de avdrag vid kommunalbeskattningen som avses i inkomstskattelagen. Personer som bor utomlands och får pension från Finland, Finland svarar för sjukvårdskostnaderna Om en pensionstagare flyttar stadigvarande från Finland till ett annat EU- eller EES-land eller till Schweiz beror skyldigheten att betala sjukförsäkringens sjukvårdspremie till Finland på om det är Finland som svarar för hens sjukvårdskostnader. Om det är något annat land som svarar för pensionstagarens sjukvårdskostnader uppbärs inga sjukförsäkringspremier i Finland. 7

12 Om det är Finland som svarar för sjukvårdskostnaderna betalas sjukförsäkringens sjukvårdspremie till Finland. Detta gäller även om personen inte skulle vara försäkrad i Finland. (SFL 1224/ kap. 6 ) Som grund för sjukförsäkringspremierna används den pension som betalas från Finland. Om pensionstagaren är begränsat skattskyldig i Finland görs på pensionen först de avdrag vid kommunalbeskattningen som avses i inkomstskattelagen. (SFL 1224/ kap. 19 ) Om Finland svarar för pensionstagarens sjukvårdskostnader, ska pensionstagaren betala sjukförsäkringens sjukvårdspremie till Finland oberoende av om hen har lämnat in blankett E 121 för registrering i bosättningslandet eller inte. En pensionstagare som får pension enligt förordningen från Finland och Sverige flyttar från Finland till Sverige. Ansvaret för sjukvårdskostnaderna övergår på Sverige. Sjukförsäkringspremierna uppbärs endast i Sverige. Betalningsskyldigheten för personer som får pension från något annat än ett EU- eller EES-land eller Schweiz Om EU-förordningarna inte tillämpas på pensionstagaren och hen inte är EU-medborgare, kan sjukförsäkringspremierna uppbäras på pension från utlandet enligt sjukförsäkringslagen. En pensionstagare som bor i Finland och får pension endast från Ryssland är skyldig att betala sjukförsäkringspremier till Finland. Vid fastställandet av premien beaktas hela den pension som betalas från Ryssland som inkomst. En pensionstagare som bor i Finland och får pension både från Finland och Japan är skyldig att betala sjukförsäkringspremier till Finland. Som inkomst beaktas både pensionen från Finland och Japan. Pensionstagare som flyttar till andra länder än sådana som tillämpar EU-lagstiftning Om en finsk medborgare flyttar utomlands är hen skyldig att betala sjukförsäkringspremier till Finland under de tre år som följer efter året för flyttningen. Denna skyldighet upphävs om personen inte är sjukförsäkrad i Finland och Finland enligt EUförordningarna inte heller svarar för personens sjukvårdskostnader. På begäran ska du bevilja pensionstagaren intyget VAT01. Efter att treårsperioden har löpt ut är pensionstagaren inte längre skyldig att betala sjukvårdspremier till Finland Befrielse från försäkringspremier Flyttning från Finland Om en person som flyttar utomlands från Finland inte är försäkrad enligt sjukförsäkringslagen efter flyttningen och Finland inte med stöd av EU-lagstiftning eller internationella överenskommelser om social trygghet och sjukvård svarar för personens sjukvårdskostnader, ska du vid centret för internationella ärenden på begäran bevilja honom eller henne intyget VAT01 med vilket hen hos 8

13 skattemyndigheterna kan ansöka om befrielse från att betala sjukförsäkringspremier eller att premierna betalas tillbaka. Då förutsätts det att personen bor utomlands har anmält flyttningen till befolkningsregistret eller FPA har återlämnat FPA-kortet till en byrå. Befrielse från sjukförsäkringens sjukvårdspremie kan dock inte beviljas en pensionstagare som får pension från Finland, bor i ett annat land som tillämpar EU-lagstiftningen och vars vårdförmånskostnader Finland enligt EU-förordning 883/04 eller 1408/71 svarar för gentemot bosättningslandet. Befrielse kan inte beviljas trots att pensionstagaren inte är sjukförsäkrad i Finland. En finsk medborgare meddelar att han flyttar till Spanien för att bosätta sig stadigvarande där. Han registreras som utomlands bosatt och icke-försäkrad. Om Finland konstateras svara för sjukvårdskostnaderna gentemot Spanien kan man inte utfärda ett intyg om befrielse från sjukförsäkringspremie även om personen inte är sjukförsäkrad i Finland. Finland som bosättnings- eller vistelseland Ett intyg kan ges till en person som bor i Finland, men som på basis av EU-förordning 883/04 eller 1408/71 eller en överenskommelse om social trygghet omfattas av den sociala tryggheten i en främmande stat eller som inte enligt sjukförsäkringslagen är bosatt i Finland. Om personen har ett FPA-kort på grund av att hen tidigare varit försäkrad i Finland ska kortet återlämnas innan intyget utfärdas. Sjukförsäkringspremie uppbärs inte i Finland av en person som bor i Finland och som arbetar på ett fartyg under tysk flagg eller som är i Finland som utsänd arbetstagare från Tyskland (blankett E 101/A1), varvid hen omfattas av tysk lagstiftning. Retroaktivt utfärdande av intyg Intyg utfärdas i regel inte retroaktivt och aldrig när personen under utlandsvistelsen har betraktats som bosatt i Finland. I undantagsfall kan ett intyg utfärdas för retroaktiv tid om personen har anmält flyttningen utomlands till FPA, men FPA felaktigt har betraktat personen som bosatt i Finland. Intyg kan i undantagsfall utfärdas för retroaktiv tid också om en person inte har betraktats som försäkrad i Finland på grund av en anmälan till befolkningsregistret och personen inte har fått förmåner på basis av försäkringstillhörigheten. Intyget kan utfärdas retroaktivt från och med att personen anmälde flyttningen utomlands. Om FPA har utfärdat ett beslut om försäkringstillhörighet kan intyget inte utfärdas om inte beslutet är felaktigt. Det felaktiga beslutet ska dock först rättas. Intyget kan inte utfärdas för den tid som ett intyg om sjukförsäkringstillhörighet i Finland har beviljats, t.ex. det europeiska sjukvårdskortet. Intyget kan utfärdas från den tidpunkt då personen på basis av lagvalsbestämmelserna i en överenskommelse om social trygghet eller EU-förordning 883/04 eller 1408/71 omfattas av den sociala tryggheten i ett annat land. 9

14 En finsk medborgare som bor i Spanien vintertid ansöker om ett intyg för fem år retroaktivt. Han har inte anmält flyttningen till FPA eller befolkningsregistret. Intyget kan inte utfärdas eftersom personen har betraktats som bosatt och sjukförsäkrad i Finland under hela femårsperioden. Intyget kan utfärdas först från och med att personen anmäler att han flyttat utomlands för att bosätta sig där stadigvarande och han registreras som icke-försäkrad. En person som bor eller vistas i Indonesien ansöker om ett intyg för ett år retroaktivt. Intyget kan inte utfärdas om han har betraktats som bosatt i Finland på grund av att flyttningen varit tillfällig. Intyget kan utfärdas först från och med att personen anses ha flyttat stadigvarande och han registrerats som icke-försäkrad. Intyg för personer som får pension från ett annat EU- eller EES-land eller från Schweiz För en pensionstagare som bor i Finland kan på begäran utfärdas ett intyg (VAT02) med vilket hen hos skattemyndigheten kan ansöka om befrielse från att betala försäkringspremier eller om att premierna betalas tillbaka, ifall pensionstagaren får pension som omfattas av EU-förordning 883/04 eller 1408/71 från ett annat land som tillämpar EU-lagstiftningen och inte får pension som omfattas av EU-förordning 883/04 från Finland och det andra landet som tillämpar EUlagstiftningen har registrerats som behörig stat vad gäller sjukvårdskostnaderna. Intyget utfärdas av centret för internationella ärenden på begäran. Pensionstagaren ska vara medborgare i ett land som tillämpar EU-lagstiftning. Intyget kan utfärdas när blankett E 121 eller S1 gällande en pensionstagare som har flyttat till Finland från ett annat EU- eller EES-land eller från Schweiz har registrerats vid FPA samt i fråga om medborgare i nordiska länder eller Storbritannien när motsvarande villkor uppfylls. I fråga om de nordiska länderna och Storbritannien används med stöd av statsfördrag i regel inte blankett E121 eller S1. Intyget kan inte utfärdas om den sökande endast får sådan pension från ett annat land som inte omfattas av EU-förordning 883/04 eller 1408/71. Sådana pensioner är vissa tjänstemannapensioner, tilläggspensioner (t.ex. svensk avtalspension, ATP) och privata pensioner. Om personen får både lagstadgad och annan pension från ett annat land ska det av intyget framgå att befrielsen från att betala försäkringspremier endast gäller sådan pension som avses i förordning 883/04 eller 1408/71. På samma sätt ska man gå till väga om pensionstagaren utöver pension enligt förordningen får pension från ett land utanför EU- eller EES-området eller Schweiz. En tysk medborgare har flyttat till Finland som pensionstagare. Han har inte tidigare bott eller arbetat i Finland och får således inte pension som omfattas av förordning 883/04 från Finland. Personen påvisar sin rätt till sjukvård som ett annat land har kostnadsansvar för med blankett E 121/S1, som registreras vid FPA. Intyget kan utfärdas eftersom det inte betalas pension från Finland. En finländare som återvänt från Sverige får svensk sjukpension. Han ansöker om folkpension och arbetspension från Finland men ansökningarna avslås eftersom han inte anses vara arbetsoförmögen här. Intyget kan utfärdas fram till dess att personen är 65 år. 10

15 En finländare som återvänt från Sverige får utöver folkpension och tilläggspension (ATP) sjukpension i form av avtalspension. FPA beviljar sjukpension, rätt till arbetspension saknas. Sökanden fyller 65 år om sex månader och hans avtalspension höjs så att han inte längre har rätt till pension från FPA. Intyget kan utfärdas från och med den tidpunkt då pensionen från FPA upphör, men befrielsen från försäkringspremier gäller inte den svenska avtalspensionens andel av inkomsterna. Läs mer: Lagstadgade socialförsäkringsavgifter ( Av vem utfärdas intyget Intyget utfärdas av centret för internationella ärenden. Om intyget inte utfärdas utifrån personbeteckning i handläggningssystemet för kundbrev ska det beviljade intyget skannas in i Oiwa. Läs mer: Lagstadgade socialförsäkringsavgifter ( EU-lagstiftningen Den sociala tryggheten för dem som rör sig mellan medlemsländerna eller arbetar i ett annat medlemsland påverkas förutom av nationell lagstiftning också av EU-lagstiftningen, av vilken den viktigaste är förordningarna 883/2004 och 1408/71. Syftet med EU:s samordningslagstiftning är att endast ett lands lagstiftning ska tillämpas på en person och att alltid något lands lagstiftning ska tillämpas på personen. Först därefter kan man avgöra om personen har rätt till social trygghet enligt det landets lagstiftning Arbetskraftens fria rörlighet Förordningar Tolkningar Schweiz Geografiskt tillämpningsområde Enligt artikel 39 (tidigare artikel 48) i Europeiska unionens grundfördrag har medlemsländernas medborgare rätt till fri rörlighet när det gäller att arbeta och att ta anställning. Med stöd av EESavtalet gäller denna rätt till fri rörlighet även medborgare i EES-länderna samt med stöd av avtalet mellan EU och Schweiz om fri rörlighet även schweiziska medborgare. Grundfördraget Europeiska gemenskaperna upprättades 1957 genom Romfördraget. Romfördraget ändrades 1992 när Europeiska unionen upprättades. Artikel 12 i grundfördraget (motsvarande bestämmelse ingick i artikel 7 i Romfördraget) förbjuder all diskriminering på grund av nationalitet inom detta fördrags tillämpningsområde. Fördraget har dessutom ändrats när nya medlemsländer har anslutit sig. 11

16 Till grundfördraget har fogats artikel 18 a, som garanterar unionsmedborgarna rätt att fritt röra sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av bestämmelserna i fördraget eller bestämmelser som utfärdats med stöd av det. Artikel 39 i fördraget garanterar medlemsstaternas medborgare rätt till fri rörlighet vad gäller arbete och anställning och artikel 42 garanterar att sociala förmåner bibehålls och betalas ut i medlemsländerna. Europeiska gemenskapen genomför fri rörlighet bl.a. genom att utfärda direktiv och förordningar. Direktiv Varje medlemsland ska genomföra direktiven genom att ändra eller upprätthålla sin egen lagstiftning så att den harmoniserar med direktiven. Europeiska medborgares rätt att röra sig fritt i Finland har genomförts genom utlänningslagen, som harmoniserar med direktiven. Förordningar Förordningarna åsidosätter bestämmelser i nationella lagar till den del de står i konflikt med förordningarna. Bestämmelserna i förordningarna skrivs därför inte in i de nationella lagarna. Centrala förordningar som reglerar fri rörlighet och uppnående eller bibehållande av sociala förmåner är förordning 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen förordning 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen förordning 1231/2010 om utvidgning av bestämmelserna i förordning 883/2004 till att gälla medborgare i tredje land förordning 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen samt förordning 574/72 om tillämpningen av förordning 1408/71 förordning 859/03 om utvidgning av bestämmelserna i förordning 1408/71 till att gälla medborgare i tredje land förordning 492/2011 (tidigare 1612/68) om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen reglerar också lika behandling av arbetstagare inom gemenskapen. Tolkningar I sista hand är det EG-domstolen som tolkar hur EU-bestämmelserna ska tillämpas. Domstolens tolkningslinjer baserar sig på de s.k. grundfördragen, dvs. framför allt Romfördragets diskrimineringsförbud och bestämmelser om fri rörlighet. Tolkningarna kan således avvika från ordalydelsen i förordningarna. I dessa anvisningar har man försökt beakta domstolens tolkningslinjer. EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet upprättades genom ett separat avtal vid ingången av Ovan nämnda bestämmelser om fri rörlighet tillämpas som sådana även inom EES-området, dvs. Norge, Island och Liechtenstein. Österrike, Sverige och Finland var EES-länder fr.o.m Schweiz Avtalet mellan Schweiz och EU trädde i kraft Enligt det tillämpas bestämmelserna i EG-förordning 1408/71 på medborgare i avtalsländerna som rör sig mellan Schweiz och EU:s medlemsländer. Det finns undantag i fråga om utkomstskyddet för arbetslösa och sjukförsäkringen. Geografiskt tillämpningsområde 12

17 EU-länder är Nederländerna, Belgien, Bulgarien, Spanien (Gran Canaria, Lanzarote, Teneriffa, Balearerna, dvs. bl.a. Ibiza och Mallorca), Irland, Storbritannien (Gibraltar), Italien, Österrike, Grekland, Kroatien, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Portugal (Madeira, Azorerna), Polen, Frankrike (Guyana, Guadeloupe, Martinique, Réunion), Rumänien, Sverige, Tyskland, Slovakien, Slovenien, Finland, Danmark, Tjeckien, Ungern och Estland. Staterna San Marino, Vatikanen och Monaco som ligger inom EU-ländernas territorier hör inte till unionen. Färöarna och Grönland hör inte till Europeiska unionen och de EU-medborgare som är stadigvarande bosatta där omfattas inte av förordningen. Grönland berörs av bestämmelsen om rätt till omedelbar vård i förordning 1408/71. Ön Man och Kanalöarna (Jersey och Guernsey) i England hör inte till EU. Inte heller nederländska Sint Maarten hör till EU (till skillnad från Saint Martin på andra sidan av samma ö, som hör till franska Guadeloupe) Länderna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är: Norge Island Liechtenstein. Dessutom tillämpas EU-bestämmelserna på Schweiz Förordningarna 883/2004 och 1408/71 Europeiska unionen har inte något gemensamt socialt trygghetssystem, utan varje medlemsstat besluter om hurudan social trygghet landet ska ha. Däremot har EU gemensamma bestämmelser om hur den sociala tryggheten ska samordnas när personer rör sig mellan medlemsländerna. Gemensamma bestämmelser om samordningen av den sociala tryggheten har utfärdats genom EG-förordning 883/2004 som från tillsammans med tillämpningsförordningen 987/2009 ska tillämpas på de EU-medborgare som rör sig mellan EU:s medlemsstater. Med stöd av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) omfattas också EFTAländerna (EES-länderna), med undantag för Schweiz, av förordning 1408/71. Från omfattas EES-länderna också av förordningarna 883/2004 och 987/2009. Med stöd av avtalet mellan Schweiz och EU om fri rörlighet tillämpas förordning 1408/71 emellertid också på medborgare i EU-länderna och Schweiz som rör sig mellan Schweiz och EU. Likaså tillämpas förordningarna 883/2004 och 987/2009 från på nyss nämnda personer som rör sig mellan Schweiz och EU Huvudprinciper och begrepp Likabehandling Grundregeln för principen om likabehandling finns i artikel 12 i Romfördraget. Principen om likabehandling är en av de mest centrala inom EG och EES. I enlighet med principen om likabehandling ska alla som omfattas av EG-förordningarna och som flyttar från andra medlemsländer ges samma förmåner som landets egna medborgare. Se dessutom anvisningarna om förordning 492/2011 som garanterar anställda och deras familjemedlemmar likabehandling. 13

18 Sammanslagning av försäkringsperioder Om lagstiftningen i en medlemsstat ställer krav på fullgjorda försäkrings- eller anställningsperioder eller en viss bosättningsperiod för rätt till förmåner i den staten ska i nödvändig utsträckning även perioder som har fullgjorts i andra medlemsstater beaktas när karenstiden räknas ut. Bestämning av tillämplig lagstiftning En bindande princip är att endast en stats lagstiftning tillämpas åt gången, vilket förhindrar att lagstiftningen i en annan medlemsstat tillämpas samtidigt. Huvudregeln är att man följer sysselsättningslandets lagstiftning, den s.k. lex loci laboris-principen. Teoretiskt belopp Det teoretiska beloppet är den förmån som personen skulle vara berättigad till om alla försäkringsperioder som har fullgjorts i medlemsstaterna hade fullgjorts i den aktuella medlemsstaten. Den teoretiska pensionen används som hjälp när pro rata-pension räknas ut. De förmåner till barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna, vilka bestäms i enlighet med EG-förordningen, betalas av den primärt ansvariga staten enligt det teoretiska beloppet. Pro rata-principen Pro rata-principen gäller pensioner. Den är av betydelse när den försäkrade har intjänat pension i två eller flera medlemsstater. Enligt principen avgörs förmånsbeloppet från respektive land av försäkringsperiodernas proportionella andel av den försäkrades sammanlagda försäkringsperioder. Förhindrande av sammanträffande av förmåner Syftet med bestämmelsen om förhindrande av sammanträffande av förmåner är att förhindra dubbel försäkring, dvs. att förmånerna för personer som varit försäkrade i flera medlemsstater blir orimligt stora jämfört med sådana medborgare i medlemsstaterna som har varit försäkrade i endast en stat. Bestämmelsen förhindrar att man får samma slags förmåner från flera stater på grundval av samma försäkringsperiod. Exportabilitetsprincipen I enlighet med exportabilitetsprincipen ska andra än särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner som omfattas av förordningen beviljas och betalas till dem som berörs av förordningen till alla medlemsländer, även om landets nationella lagstiftning innehåller en bestämmelse som förhindrar exportabilitet. Om exportabilitet föreskrivs också i de bestämmelser som gäller olika förmåner och innehållet är beroende av om det är fråga om kontant- eller vårdförmåner. Kontantförmåner, t.ex. pensioner, betalas till den som är bosatt i en annan medlemsstat. När det gäller vårdförmåner, t.ex. sjukhusvård och sjukvårdsersättningar från sjukförsäkringen, är det fråga om indirekt exportabilitet, dvs. det land där en person som fått vård i en annan medlemsstat är försäkrad ersätter den stat som gett vården för vårdkostnaderna. Enskilda medlemsstater kan dock komma överens om att de avstår från dessa kostnadsersättningar. Familjemedlemmar Om en förmån enligt EU-förordningen ska beviljas en familjemedlem i en annan stat, beviljas den om den skulle beviljas på grundval av familjetillhörighet enligt den nationella lagstiftningen. Förordningen i sig ändrar alltså inte sociala förmåner så att de baserar sig på familjetillhörighet. Vårdförmåner som utges på grund av sjukdom och moderskap, familjeförmåner och begravningsbidrag ska dock alltid beviljas på grundval av familjetillhörighet. Bosättning 14

19 För tillämpningen av EU-förordningarna är det på flera punkter väsentligt var en person anses vara bosatt. Så är det till exempel då man tillämpar lagvalsbestämmelser och bestämmelser som gäller familjeförmåner. Begreppet bosättning är likväl knapphändigt definierat i EU-förordningarna. Vid tillämpningen av förordning 883/2004 definieras bosättning med den ort där en person är stadigvarande bosatt. Vistelse däremot betyder tillfällig bosättning. EG-domstolen har också i vissa fall konstaterat att bosättningsorten är där var en person anses ha sitt "centrum för levnadsintressen" eller intressecentrum. Det är att observera att bosättningen i EU-lagstiftningens mening kan avvika från det avgörande om bosättningen som fattas med stöd av tillämpningslagen. Enligt lagvalsbestämmelserna i förordning 883/2004 tillämpas bosättningslandets lagstiftning på personer som inte är yrkesverksamma. I praktiken avgör det land där en person vistas enligt sina egna bestämmelser om landets lagstiftning ska tillämpas på den icke yrkesverksamma personen på grundval av hens bosättning i landet. I artikel 11 i verkställighetsförordning 987/2009 räknas ett antal omständigheter som är relevanta för bestämningen av en persons bosättningsort upp, men tillämpningen av artikeln begränsar sig till situationer då institutionerna i två eller flera medlemsstater är av olika åsikt om vilket som är personens bosättningsland. Överenskommelserna om social trygghet Om en överenskommelse om social trygghet som har ingåtts mellan två eller flera medlemsländer omfattar samma personer och samma förmåner som EU-förordningarna 883/2004 eller 1408/71 åsidosätter förordningens bestämmelser bestämmelserna i överenskommelsen. E-blanketter, SED-blanketter och intyg för utlandet För förmedlingen av uppgifter mellan olika länder om personer som har eller ansöker om förmåner har man sedan alternativt kunnat använda E-blanketter, SED-blanketter i pappersform och intyg för utlandet. Dessa har översatts till samtliga EU-språk och de olika språkversionerna har samma innehåll och layout. E-blanketterna är indelade i serier. Blankett E 001 är avsedd för allmänt utbyte av uppgifter. Blanketterna i serien E 100 gäller lagval, sjuk- och moderskapsförsäkring, olycksfall i arbetet och begravningsbidrag Blanketterna i serien E 200 används för pensionsärenden Blanketterna i serien E 300 används för arbetslöshetsärenden Blanketterna i serien E 400 används för familjeförmånsärenden och blanketterna i serien E 500 används för förmedling av försäkringsuppgifter. Blanketterna i serien E 600 är avsedda för utbyte av information om särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner. Pappers-SED är ett dokument för övergångsperioden vars informationsinnehåll i huvudsak motsvarar vad som står på en E-blankett. Ett intyg för utlandet är ett dokument som en socialförsäkringsinstitution i vissa situationer ger direkt till en person för att personen genom att visa upp det i ett annat EU-land ska få tillgång till de rättigheter som personen har med stöd av EU-förordning 883/2004. Ett sådant intyg som ska visas upp är till exempel U2 som en person som beger sig för tre månader till ett annat EU-land för att söka arbete ska få med sig. 15

20 Personer som hör till tillämpningsområdet Förordningarna 883/2004 och 1408/71 gäller personer som rör sig inom EU-/EES-området (inkl. Schweiz) och som kan vara exempelvis arbetstagare, företagare, offentligt anställda, studerande, pensionstagare, arbetslösa eller familjemedlemmar. Tillämpningsområdet för förordning 883/2004 utvidgades genom förordning 1231/2010 till att gälla också tredjelandsmedborgare som bor lagligt inom EU-området och rör sig mellan medlemsländerna (utom Danmark och Britannien). Sedan tillämpas förordning 883/2004 på medborgare i EES-länderna som rör sig inom EU-/EES-området och sedan på schweiziska medborgare som rör sig inom detta område. Förutom rörlighet mellan medlemsländerna krävs också att en tredjelandsmedborgare har varit lagligt bosatt i någon medlemsstat innan hen rör sig mellan länderna. Förordningarna 883/2004 och 1408/71 tillämpas emellertid fortfarande inte på tredjelandsmedborgare som rör sig mellan EU och Schweiz. Lagvalsbestämmelserna i EU-förordningarna 883/2004 och 1408/71 tillämpas på arbetstagare, företagare och icke yrkesaktiva som flyttar till Finland och som är medborgare i ett EU- eller EES-land eller i Schweiz, på finska medborgare tillämpas en förordning emellertid endast om de flyttar från ett annat land som tillämpar förordningen eller tidigare har varit försäkrade där. På andra medborgare i länder som tillämpar en EU-förordning tillämpas förordningen oberoende av från vilket land de flyttar till Finland. är medborgare i något annat land (tredje land) och flyttar till Finland från ett EU-land. Danmark tillämpar inte EU-lagstiftning (och inte Britannien när det gäller förordning 883/2004) direkt på tredjelandsmedborgare, men med stöd av den nordiska konventionen om social trygghet bestäms lagvalet i fråga om tredjelandsmedborgare som rör sig mellan de nordiska länderna i enlighet med förordningen. är medborgare i ett tredje land och flyttar från Norge eller Island. EES-länderna tillämpar inte EU-förordningarna på tredjelandsmedborgare, men med stöd av den nordiska konventionen om social trygghet bestäms lagvalet i fråga om tredjelandsmedborgare som rör sig mellan de nordiska länderna i enlighet med en förordning. är medborgare i ett tredje land och flyttar från Schweiz eller Liechtenstein, men har tidigare varit försäkrade i ett annat EU-land. Schweiz och Liechtenstein tillämpar inte EG-förordningarna på tredjelandsmedborgare, men om den som flyttar tidigare har varit försäkrad i ett annat EU-land tillämpar Finland en förordning på honom eller henne på grund av denna tidigare koppling. En kinesisk marinbiolog har arbetat i Estland och kommer till Finland för att arbeta här ett år. Han omfattas av förordning 883/2004. En japansk norrskensforskare har arbetat i Schweiz eller Liechtenstein och kommer till Finland för att arbeta här ett år. Han omfattas inte av förordning 1408/71 eftersom Schweiz och Liechtenstein inte tillämpar förordningen på tredjelandsmedborgare. 16