REGIONALT PROGRAM FÖR 2011

Transkript

1 REGIONALT PROGRAM FÖR 2011 Inventering och efterbehandling av förorenade områden i Skåne län Malmö

2 Bild på framsidan: Rivning av byggnaderna vid Klippans läderfabrik, foto Lennart Hermansson 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND, MÅL, STRATEGI OCH ORGANISATION 1. INLEDNING SKÅNE LÄN I ETT EFTERBEHANDLINGSPERSPEKTIV Industrihistoria Geologiska och hydrologiska förhållanden Förekomst av förorenade områden Miljörisker i samband med förorenad mark STRATEGI FÖR EFTERBEHANDLINGSARBETET Skånes miljömål Regionala förutsättningar och övergripande strategier för Skåne län Riskvärdering i ett länsperspektiv Angreppssätt och metod för efterbehandlingsarbetet Organisation av efterbehandlingsarbetet...31 UTREDNING OCH EFTERBEHANDLING VAD HAR HÄNT 2010? Inventering mellan och Objekt som har finansierats med statliga medel Tillsyn av förorenade områden PROGRAM FÖR UTREDNING OCH ÅTGÄRDER UTREDNING AV FÖRORENADE OMRÅDEN Identifiering och inventering Planerade utredningar Åtgärder Länsstyrelsens tillsynsarbete Prövning av miljöfarlig verksamhet enligt Miljöbalken Åtgärder som drivs av särskild verksamhetsutövare MILJÖRISKOMRÅDEN

4 7. MOTTAGNINGS- OCH BEHANDLINGSKAPACITET FÖR FÖRORENADE MASSOR...66 Bilagor 1. Prioriteringslistan 2. Nyckeltal 3. Lägesbeskrivning för objekt inom tillsynsspåret 4

5 BAKGRUND, MÅL, STRATEGI OCH ORGANISATION 1. INLEDNING Arbete med förorenade områden sorterar under miljömålet som syftar till att Sverige ska ha en giftfri miljö. Enligt den nya miljömålspropositionen kommer bl.a. etappmål att ersätta nuvarande delmål. I avvaktan på nya etappmål gäller följande delmål för förorenade områden, Samtliga förorenade områden som innebär akuta risker vid direktexponering och sådana förorenade områden som i dag, eller inom en nära framtid, hotar betydelsefulla vattentäkter eller värdefulla naturområden ska vara utredda och vid behov åtgärdade vid utgången av år Åtgärder ska under åren ha genomförts vid så stor andel av de prioriterade förorenade områdena att miljöproblemet i sin helhet i huvudsak kan vara löst allra senast år Insatsen för att nå målet genomförs av en rad olika inblandade aktörer (ansvariga företag, tillsynsmyndigheter, konsulter med specialistkompetens, saneringsentreprenörer, Naturvårdsverket som finansiär av statliga projekt etc.). Länsstyrelsen har ett ansvar för att återrapportera till Naturvårdsverket hur arbetet med efterbehandling av förorenade områden fortskrider i länet. Det är även viktigt att aktörerna på den skånska efterbehandlingsscenen får kännedom om Länsstyrelsens syn på efterbehandlingsarbetets inriktning de kommande åren. Enligt regleringsbrevet för länsstyrelserna ska varje länsstyrelse bidra till att delmålen om efterbehandling av förorenade områden nås. Länsstyrelsen ska särskilt verka för att andelen privatfinansierade åtgärder när det gäller efterbehandling av förorenade områden ökar. Naturvårdsverket begär årligen in ett regionalt program för efterbehandling av förorenade områden. Uppgifterna i det regionala programmet används av Naturvårdsverket som underlag för bland annat uppföljning och rapportering av efterbehandlingsarbetet nationellt och internationellt. Programmet redovisas till Naturvårdsverket i slutet av oktober varje år. Regionala programmet ska beskriva helhetssynen på arbetsområdet och strukturen för hur arbete med inventering och efterbehandling ska läggas upp. Grunden för hur programmet ska vara uppbyggt finns beskrivet i Naturvårdsverkets kvalitetsmanual för arbete med förorenade områden men 5

6 Länsstyrelsen i Skåne har utvecklat vissa delar för att belysa regionala förutsättningar. Länsstyrelsens syfte med programmet är att beskriva arbetet med efterbehandling av förorenade områden, vilka faktorer som ligger till grund för prioriteringar samt beskriva Skånespecifika aspekter på problemet med förorenade områden. Dessutom ska programmet beskriva de åtgärder som har vidtagits inom området under året och översiktligt beskriva de insatser som planeras. Sist men inte minst innehåller programmet en ansökan om medel för fortsatt arbete med förorenade områden. 2. SKÅNE LÄN I ETT EFTERBEHANDLINGSPERSPEKTIV Förorenade områden finns i hela Sverige, även i Skåne. Frågan är om det finns faktorer som gör Skåne speciellt i något avseende? Kanske finns det något som vi som arbetar med eller kommer i kontakt med förorenade områden i detta landskap särskilt ska ha i åtanke. Hur ser vår industrihistoria ut, vad är speciellt med den skånska geologin osv. Vilka faktorer påverkar egentligen våra prioriteringar? 2.1 Industrihistoria Bilden av skånsk industri är mångtydig och uppvisar stor variation vad gäller näringsgrenar, storlek på anläggningar och spridning i landskapet. Skånes industriella landskap har beskrivits inom det Kulturmiljöprogram som framtagits av Länsstyrelsen och varifrån följande uppgifter delvis har hämtats. Kulturmiljöprogrammet finns att hämta på Länsstyrelsens hemsida ( ). De första anläggningarna där man kan tala om något slags industriell drift - Andrarums alunbruk, Torsebro krutbruk, Klippans pappersbruk, Perstorps glasbruk - var alla lokaliserade till landsbygden, där råvaran och/eller kraftkällan fanns. Den egentliga industrialiseringen av Skåne inleddes under 1800-talet, i samband med den agrara revolutionen, näringsfriheten och utbyggnaden av järnvägsnätet. Fram till 1870-talet var större industrianläggningar relativt sällsynta i förhållande till mängden av små, ännu hantverksmässiga produktionsenheter. När ångmaskinen började användas som kraftkälla koncentrerades fabrikerna till de ur kommunikationssynpunkt lämpligaste platserna. Från 1950-talet inleddes en minskning av antalet fabriker, särskilt tydligt blev det på den landsbygd där industrin representerades av ett enda mejeri, tegelbruk etc. När företagen fusionerades och driften upphörde saknade många småorter helt industri. 6

7 Inom vissa industribranscher blev Skåne ledande i Sverige. Här fanns den enda stenkolsbrytningen, ler- och tegelindustrin var omfattande och även annan byggindustri som tillverkning av cement, betong, asbestcement (eternit), sanitetsporslin och småhus har varit stark. Skåne är en av Sveriges mest betydande jordbruksbygder. Förutom det betydelsefulla konventionella jordbruket har länet haft ett mycket stort antal handelsträdgårdar och plantskolor i varierande storlek. F d maskinhus, idag gruvmuseum, vid Nyvångsgruvan. (Foto: Gustav Montelius) Stora delar av den övriga industrin har varit kopplad till livsmedelsproduktion. Exempel på sådan verksamhet är förpackningsindustrin och mekaniska verkstäder med inriktning mot lantbruksmaskiner. Skåne har under lång tid haft tillverkning av konstgödsel och betydande tillverkning av bekämpningsmedel. I Skåne har ett antal större fabriker för tillverkning av bekämpningsmedel identifierats och samtliga bedöms kunna medföra stor eller mycket stor risk för människa och miljö enligt MIFO-inventeringen. Trots sin prägel av jordbrukslandskap har Skåne även haft en betydande träindustri. Länet har under åren hyst fyra pappers- och/eller massafabriker. Klippans finpappersbruk (idag nytt bolag efter konkurs 2006) har anor från talet och är det äldsta i landet. I Skånes norra delar har träförädlingsindustrin, bland annat sågverksindustri och möbeltillverkning varit viktig. Perstorp AB, Skånes största kemiföretag, har sitt ursprung i den skogsbaserade industrin då man startade verksamheten med torrdestillation av trä och framställning av kol- och trätjära samt ättiksyra. Andra betydelsefulla historiska industriella verksamheter är industrierna som växt upp kring stenkolsbrytningen i nordvästra Skåne, tegelbruksindustrin samt den viktiga hamn- och varvsindustrin. Länets geografiska placering, vid gränsen till kontinenten, medför en väl utvecklad transportnäring. 7

8 Dessutom bör industri som starkt kopplas till den stora befolkningstätheten i länet omnämnas, till exempel verksamheter inom serviceyrken såsom kemtvätt och verkstäder, bensinstationer etc. 2.2 Geologiska och hydrologiska förhållanden Berggrunden i norra och nordöstra Skåne består av urberg med gnejsdominerade bergarter. Urberget överlagras av sedimentära bergarter men går i dagen i de skånska urbergshorstarna som sträcker sig i NV-SO riktning. I Skånes sydvästra delar är berggrunden av sedimentär karaktär och består av allt från yngre kalkstensberggrund till äldre sand-, silt- och lerstenar. De skånska jordarterna är skapade av inlandsisens deposition och omlagring av jordarter. I Skåne dominerar två typer av moräner, den mer sandiga i landskapets norra delar samt den leriga som återfinns i de sydvästra delarna, se bilden nedan. Leriga jordar förkommer på många platser i Skåne. Dessa leror har utnyttjats för tillverkning av keramiktillsatser och byggnadsmaterial. Skåne förknippas ofta med jordlager bestående av mer eller mindre leriga moräner. Dessa bedöms ha relativt små spridningsförutsättningar och har därför setts som ett gott skydd för yt- och grundvatten. Moränlerans förträfflighet som barriär har dock ifrågasatts. Dessutom består mer än halva Skåne av jordarter där urberggrundens mer sandiga och steniga moräner dominerar. Utöver detta har Skåne rikligt med isälvsavlagringar även om detta inte alltid uppmärksammas eftersom få är direkt åsformade. I dessa isälvsavlagringar är spridningsförutsättningarna naturligtvis större. 8

9 SGU Jordartkarta över Skåne De skånska avrinningsområdena är små och åarna har förhållandevis låg vattenföring. Skåne skiljer sig från övriga landet genom att länet har stora sammanhängande grundvattenakvifärer. Jämförelsevis är Skåne välförsett med grundvatten och många av vattentäkterna är grundvattentäkter till skillnad mot övriga landet. Kristianstadslätten har Sveriges största grundvattentillgång. På Kristianstadsslätten finns idag borrade brunnar som nyttjar grundvatten från denna formation. En annan stor grundvattentillgång utgörs av Alnarpsströmmen som sträcker sig genom den sydvästra delen av länet. Generellt är dock grundvattentillgången sämre i länets urberg. 9

10 2.3 Förekomst av förorenade områden Ett förorenat område är ett område där föroreningshalten påtagligt överskrider bakgrundshalterna (definition enligt Naturvårdsverkets rapport 4918) och som är praktiskt hanterbart med hänsyn till fastighetsgränser, verksamhetsutövare etc. Arbetet med att inventera potentiellt förorenade områden pågår kontinuerligt och kommer att pågå under flera år framöver. Hittills har sammanlagt ca 6000 potentiellt förorenade områden (objekt) identifierats i länet. Objektens fördelning mellan kommunerna presenteras i figur 1. Provtagning av jord vid f d BT Kemi. (Foto: Länsstyrelsen i Skåne) 10

11 Östra Göinge Örkelljunga Ängelholm Åstorp Ystad Vellinge Trelleborg Tomelilla Svedala Svalöv Staffanstorp Skurup Sjöbo Simrishamn Perstorp Osby Malmö Lund Lomma Landskrona Kävlinge Kristianstad Klippan Höör Hörby Höganäs Hässleholm Helsingborg Eslöv Båstad Burlöv Bromölla Bjuv (47; 0; 12; 7; 3) (40; 0; 4; 11; 4) (116; 1; 6; 22; 5) (66; 1; 4; 9; 5) (102; 0; 9; 21; 10) (46; 0; 2; 2; 3) (118; 2; 7; 6; 6) (98; 0; 6; 2; 3) (59; 0; 5; 4; 2) (69; 1; 1; 1; 1) (67; 2; 3; 2; 3) (49; 0; 3; 7; 2) (96; 0; 3; 4; 6) (110; 3; 7; 13; 4) (32; 3; 13; 12; 24) (92; 1; 11; 10; 6) (279; 1; 5; 4; 6) (57; 0; 2; 0; 1) (159; 5; 26; 44; 6) (56; 0; 6; 2; 4) (233; 5; 17; 40; 27) (71; 2; 5; 14; 10) (43; 0; 3; 1; 3) (67; 0; 1; 6; 4) (69; 3; 5; 3; 3) (192; 3; 20; 26; 26) (405; 2; 22; 41; 35) (123; 1; 3; 3; 3) (33; 0; 5; 4; 5) (49; 0; 4; 6; 3) (45; 0; 3; 4; 1) (65; 0; 1; 7; 1) Identifierade Riskklass 1 Riskklass 2 Riskklass 3 Riskklass 4 (898; 40; 161; 248; 161) Antal objekt Figur 1. Fördelningen av antalet identifierade och riskklassade objekt mellan och inom Skånes kommuner. Till höger om respektive stapel redovisas fördelningen i siffror enligt följande: (identifierade; riskklass 1; riskklass 2; riskklass 3; riskklass 4). Siffrorna är hämtade ur EBH-stödet

12 Samtliga objekt i länsstyrelsens databas över potentiellt förorenade området tillhör en eller flera branscher. I figur 2 redovisas objektens fördelning mellan de branscher som ska inventeras av länsstyrelsen. I figuren kan man utläsa att flest objekt tillhör branscherna verkstadsindustri, grafisk industri samt kemtvätt. Andra stora branscher som finns identifierade i databasen, men inte redovisas i figuren, är bensinstationer och bilverkstäder. Övrig organisk kemisk industri; 59 Övrig oorganisk kemisk industri; 23 Ytbehandling av metaller elektrolytiska/kemiska processer; 100 Brandövningsplats; 23 Flygplats; 57 Färgindustri; 91 Garveri - krombaserad; 23 Grafisk industri; 388 Verkstadsindustri - med halogenerade lösningsmedel; 647 Gummiproduktion; 62 Varv med halogenerade lösningsmedel/giftiga båtbottenfärger; 22 Tungmetallgjuterier; 34 Träimpregnering; 36 Tillverkning av tvätt- och rengöringsmedel; 53 Textilindustri; 26 Sågverk med doppning; 37 Skrothantering och skrothandel; 209 Kemtvätt; 336 Livsmedelsindustri - IPPC; 21 Oljedepå; 31 Sjutbana - hagel; 33 Figur 2. Fördelningen av objekt i EBH-stödet inom de branscher som ska inventeras. Endast branscher med 20 eller fler objekt har redovisats. Siffrorna är hämtade ur EBH-stödet Avgränsning och antal Att avgränsa ett misstänkt förorenat område är inte helt enkelt och en bedömning av avgränsningen görs från fall till fall. Som exempel kan nämnas det område i Perstorps kommun som idag går under benämningen Perstorps industripark och där Perstorp AB bedrivit verksamhet i över hundra år. Med tiden har delar av Perstorp AB:s verksamhet sålts av, viss produktion har avvecklats och produktionsenheter har flyttats till annan plats inom området. Detta medför en komplex produktionshistorik varför industriområdet vid inventering enligt MIFO har delats in i sju olika delområden, trots att alla delområden ligger inom samma fastighet. Ett annat exempel är Landskronas stora hamnområde där hela området är mer eller mindre förorenat (delvis i fyllnadsmaterialet) vilket gör att det skulle kunna ses som ett område. Området har dock delats in ett 50-tal objekt av 12

13 praktiska skäl. Problematiken med avgränsning av områden är bra att känna till då det beroende på vilken avgränsning som väljs kan påverka antalet objekt i en kommun eller ett län. Det är att förenkla bilden av föroreningssituationen för mycket att bara räkna antalet objekt inom respektive riskklass. Antalet områden som har identifierats är i viss mån relaterat till kommunernas engagemang och av personalen på miljökontorens erfarenhet och verksamhetstid inom kommunerna. Man kan tydligt konstatera att i de kommuner som tidigt uppmärksammat problematiken med förorenade områden och som har resurser att arbeta med frågorna har man identifierat fler potentiellt förorenade områden. Det bör poängteras att riskklassningen för ett objekt kan komma att ändras om nya uppgifter framkommer om föroreningssituationen eller om hanterade kemikalier. En annan vanlig orsak till att riskklassningen bör ändras är förändring av markanvändningen inom området. Det är inte alltid Länsstyrelsen får in uppgifter om att man t.ex. planerar att bygga bostäder på ett område varför riskklassningen i vissa fall är inaktuell och bör uppdateras. I de fall där utredning och sanering pågår kvarstår riskklassningen till dess att frågan om förorening och risker med denna är utredd alternativt till dess att saneringsrapport har inlämnats Industriområden och utfyllnadsområden Förorenade områden förknippas främst med områden där det under någon tidsperiod förekommit industriell verksamhet. Skåne län har ca 92 km 2 industriområden vilket motsvarar ca 0,8 % av Skånes landareal. Stora problem med föroreningar finns även i de stora utfyllnadsområden som bl.a. finns i anslutning till de större städerna, t.ex. hamnområden i Malmö, Helsingborg och Landskrona. Inom många av de idag kända förorenade områdena pågår fortfarande industriell verksamhet. Det är idag troligt att frågan om eventuella föroreningar i marken uppmärksammas vid tillsyn av de verksamheter som är aktiva inom områdena idag. Kommunernas planenheter brukar uppmärksamma frågan om föroreningar vid t.ex. exploatering av industriområden där verksamheten avvecklades för inte alltför länge sedan eller där industriområdet var av någorlunda storlek. Det är viktigt att även fokusera på potentiellt förorenade områden som förknippas med verksamheter som inte historiskt sett varit belägna inom typiska industriområden. Som exempel kan nämnas kemtvättar som ofta låg insprängda i bostadsbebyggelsen och som kanske inte av allmänheten bedömts som miljöfarlig verksamhet. Andra exempel är bensinstationer, mindre verkstäder, 13

14 vulkaniseringsverkstäder och handelsträdgårdar som också ofta funnits utanför de traditionella industriområdena. Kemtvätt i Malmö. (Foto: Länsstyrelsen i Skåne län) 2.4 Miljörisker i samband med förorenad mark Miljöarbetet vid exempelvis länets industrier har medfört minskade punktutsläpp varför diffusa utsläpp, till exempel från förorenade områden, relativt sett får ökad betydelse för den totala miljöbelastningen. Industriernas punktutsläpp kontrolleras idag genom kontrollprogram och system för egenkontroll som införts i samband med miljöbalkens ikraftträdande. Dessa punktutsläpp kan alltså kvantifieras medan läckage från förorenade områden är svårbedömda. Eventuell spridning från förorenade områden till mark, vatten eller luft är på de flesta platser dåligt utredd. Spridningen påverkas av en rad olika faktorer som inte alltid är konstanta över tiden. Exempel på detta kan vara att regnvattnets ph kan förändras, mer nederbörd och större infiltration av vatten samt skred och ras kan påverka och öka spridningen av föroreningar. Många av faktorerna som påverkar spridningen kan relateras till förutspådda klimatförändringar med bland annat ökad nederbördsmängd, översvämningar, större tillfälliga flöden i vattendrag och längs strandkanter med erosion som följd. Man kan även tänka sig starkare vindar med ökad spridning av föroreningar som damm osv som följd. Nämnda faktorer kan ibland vara svåra att ta med i beräkningar angående spridning. Länsstyrelsen anser att det viktigt att frågorna uppmärksammas i utredningar och riskbedömningar. 14

15 2.4.1 Miljöövervakning som kontroll av läckage från förorenad mark/sediment För vissa förorenade områden som efterbehandlats, t.ex. med övertäckning, finns det löpande kontroll av läckage. Som exempel på detta kan nämnas BT Kemiområdet i Teckomatorp där provtagning utförs av dräneringsvatten och i den å som gränsar till området. Länsstyrelsen bedriver även miljöövervakning och ansvarar för en årlig sammanställning över miljötillståndet i Skåne. T.ex. utför vattenvårdsförbunden för de olika vattendragen recipientkontroll med provtagning som indikerar vattenkvaliteten. Analysernas omfattning är dock begränsad och man fokuserar sällan på läckage från förorenade områden. De senaste åren har även provtagningar utförts i grundvatten som ett led i arbetet med Vattendirektivet. Vid dessa provtagningar har EBH-gruppen tillfrågats om platser där det kan vara aktuellt att utöka provtagningen genom att bland annat leta efter klorerade kolväten Föroreningar som ofta förekommer i Skåne Metaller I Skåne har främst förekomst av halvmetallen arsenik uppmärksammats till följd av de stora förorenade områdena vid Kemira Kemi AB och Klippans läderfabrik men även vid de anläggningar som har haft träimpregnering med s.k. CCA-medel (koppar, krom, arsenik) t.ex. SJ:s impregneringsanläggning i Kärråkra. Arsenik har hög akut giftighet och kan även orsaka kronisk förgiftning. Bedömningen av negativa effekter av arsenik har setts över och bland annat har gränsvärden för arsenik i dricksvatten justerats (sänkts från 50 µg/l till 10 µg/l). En annan förorening som har fått mycket uppmärksamhet i Skåne är krom som bland annat förknippas med garveri- och ytbehandlingsverksamhet. Det är främst eventuell förekomst av den sexvärda formen av krom som bör uppmärksammas då den är betydligt mer giftig och dessutom mer lättrörlig i mark. Även kvicksilver finns i alltför höga koncentrationer på vissa platser i länet. Kvicksilver hör liksom bly och kadmium enligt Kemikalieinspektionen till de särskilt farliga metallerna. Organiska ämnen En av de vanligaste föroreningarna förutom metaller är polyaromatiska kolväten (PAH) som uppstår vid ofullständig förbränning av fossila bränslen. De förekommer ofta i diverse fyllnadsmassor och även i lägre koncentrationer i stadsmiljö. Dessutom finns PAH i tjärprodukter t.ex. äldre asfalt (sk tjärasfalt), i anslutning till verksamheter med hantering och användning av produkter från stenkolstjära t.ex. kreosot, äldre takpapp, tjäror, beck etc. 15

16 Föroreningarna uppmärksammas ofta vid gasverk, impregneringsplatser (speciellt där man har impregnerat sliprar och telefonstolpar) och platser där man har tillverkat takpapp. Flera av föreningarna som ingår i gruppen PAH har cancerogena egenskaper. Hälsoriskerna för människa vid kronisk exponering utgörs även av hudirritation, blodförgiftning samt njur- och leverskador. Till de vanligaste föroreningarna hör även petroleumprodukter (bensin, diesel, olja) bland annat på grund av det breda användningsområdet. Man finner mark förorenad av denna typ av föroreningar vid bensinstationer, oljedepåer och oljecisterner men även vid bilvårdsanläggningar och motorsportbanor. Förorenat vatten i en övergiven kassun. (Foto: Johan Wigh) I Skåne har ofta förekomst av bekämpningsmedel i mark och grundvatten varit i fokus. Det handlar till viss del om det diffusa utsläppet genom användning, både historisk och nuvarande av denna typ av kemikalier inom jordbruket. Klorfenol och fenoxisyror var tidigare vanliga beståndsdelar i bekämpningsmedel. Därför kan dessa finnas på platser där sådana preparat har tillverkats samt vid platser där man har haft impregnering av trä. Dioxin kan förekomma i anslutning till platser där man har haft doppning av virke med impregneringsmedel som innehåller klorfenol (dioxin återfinns som en förorening i dessa preparat) samt i anslutning till kopparverk där man har använt klorerande rostning. Dioxin kan även förekomma vid verksamheter där man har haft klorblekning t.ex. vid massa- och pappersbruk. 16

17 Klorerade kolväten hör till den typ av lösningsmedel som är tyngre än vatten och därför har ämnena stor potential att förorena även grundvatten på större djup vilket används för dricksvattenkonsumtion. Detta i kombination med att många av dessa ämnen är giftiga även vid låga koncentrationer gör att de har fått och kanske bör få ännu större uppmärksamhet. Dessutom är föroreningarna komplicerade att sanera (både dyrt och teknisk komplicerat) när de väl har spridits till djupare grundvatten. Denna typ av ämnen har använts vid kemtvättar, som avfettningsmedel vid många typer av verkstadsindustri och metallbearbetning, inom gummiindustrin samt inom viss typ av grafisk industri och vid vissa garverier. 17

18 3. STRATEGI FÖR EFTERBEHANDLINGSARBETET 3.1 Skånes miljömål Regeringen har tagit fram en ny miljömålsproposition. Innehållet i propositionen kommer att innebära en översyn och revidering av Skånes miljömål. Bl.a. kommer etappmål att ersätta nuvarande delmål. De nuvarande delmålen gäller dock tills nya etappmål beslutats. Länsstyrelsen har under 2010 startat arbetet med att ta fram nya regionala etappmål med åtgärder. Regionala delmål för förorenade områden som tills vidare gäller är att: Samtliga förorenade områden som innebär akuta risker vid direktexponering och sådana förorenade områden som idag, eller inom en nära framtid, hotar betydelsefulla vattentäkter eller värdefulla naturområden ska vara utredda och vidbehov åtgärdade vid utgången av år I Skåne ska åtgärder ha genomförts till år 2010 vid 10 av de områden som bedöms utgöra mycket stor risk för människa eller miljö. Som verktyg för uppföljning av Skånes miljömål används bl.a. Länsstyrelsens interna miljömålswebb. Bedömning av uppfyllelse av de regionala delmålen görs i årsrapporten Miljötillståndet i Skåne. 3.2 Regionala förutsättningar och övergripande strategier för Skåne län Den övergripande strategin för efterbehandlingsarbetet grundar sig på de riktlinjer som tagits fram av Naturvårdsverket, men prioriteringar görs utifrån de regionala förutsättningarna i länet. Förutom generellt viktiga faktorer som t.ex. markanvändning och naturresurser har även sociala och ekonomiska faktorer betydelse för efterbehandlingsarbetet i Skåne. Länsstyrelsen har bland annat i rapporten Statlig samverkan i Skåne (2004) identifierat de problemområden som anses avgörande för Skånes framtid. De viktigaste problemområdena har bedömts vara strukturomvandlingen inom jordbruket, bostadsförsörjningssituationen och integrationsproblematiken. Detta har resulterat i att Länsstyrelsens arbete (inklusive efterbehandlingsarbetet) i vissa delar fokuserar på insatser inom dessa problemområden. I det följande beskrivs ett antal exempel på miljö- och samhällsrelaterade förutsättningar som på olika sätt kan inverka på efterbehandlingsarbetet i länet. 18

19 Vattenförsörjning I Skåne finns några av Sveriges största grundvattenförekomster. Allra störst är förekomsten i den sedimentära berggrunden under Kristianstadsslätten med synnerligen goda möjligheter för uttag. Här tas totalt upp miljoner kubikmeter vatten per år och nybildningen uppskattas till omkring 230 miljoner kubikmeter per år. Det finns även ett stort antal borrade eller grävda brunnar. Bara i Kristianstads kommun finns borrade brunnar samt ca grävda brunnar för enskild vattenförsörjning. Övriga stora grundvattentillgångar i länet finns i kalkstensberggrunden i sydvästra Skåne, i de lösa jordlagren i Alnarpsströmmen samt i sprickor i berggrunden på Bjärehalvön. Dessutom finns stora grundvattentillgångar i större grus- och sandavlagringar, t.ex. Vombfältet och Kvidingefältet. Till följd av detta har Skåne ett relativt stort antal grundvattentäkter i förhållande till ytvattentäkter (endast två är ytvattentäkter) vilket gör att vi har ett extra stort intresse av att skydda länets grundvatten. Förutom genom fysiska skyddsåtgärder kan det även ske genom inrättande av skyddsområden med skyddsföreskrifter. I Skåne finns idag ca 170 vattenskyddsområden. Flera skånska kommuner hämtar genom Sydvattens försorg helt eller delvis sitt vatten från sjön Bolmen i Småland. Vattnet leds från Bolmen i Småland i en bergborrad tunnel som vid Perstorp övergår till att vara en ledning i marken. Det har konstaterats att en icke försumbar mängd vatten som anländer till Ringsjöverket är grundvatten som tränger in i tunneln som transporterar vattnet från Småland till Skåne. För att skydda transporten av vattnet har Naturvårdsverket under 2010 pekat ut Bolmentunneln som riksintresse för vattenförsörjningen. På vägen mot konsumenterna passerar det småländska vattnet Ringsjöverket i Stehag där vattnet renas. Även Vombsjön och Vombverket är kopplat till systemet som sammantaget försörjer ca skåningar med dricksvatten. Många intressen på liten yta Skåne har en landareal på ca km 2. Inom denna yta ryms många olika intressen liksom en stor andel områden med hög känslighet eller stort skyddsvärde. Ungefär 485 km 2 eller ca 4 % av den totala landarealen är mark bebyggd med bostäder eller fritidshus km 2 (ca 47 %) av marken används för jordbruksändamål (åker och betesmark). 19

20 Idag finns mer än 755 km 2 (ca 6,8 %) lagstadgade landområden med skydd för naturintressen (i siffran är arealen för nationalparker, naturreservat samt naturvårdsområden inräknad, men till detta ska även läggas till marina reservat samt djur- och växtskyddsområden). Jämfört med andra län har Skåne dessutom överlägset flest rödlistade arter med koppling till sötvattenmiljöer och havsområden. Krav på fler bostäder och mer utvecklad infrastruktur Det råder en stor inflyttning till Skåne. Idag (årsskiftet 2009/2010) bor drygt människor i Skåne och Skånes befolkning ökade med ca personer under Efter Öresundsbrons öppnande har invandringen från Danmark ökat markant och många bosätter sig i Skåne för att sedan pendla över till Danmark för att jobba. Ett av målen enligt det regionala utvecklingsprogrammet är att Skåne ska tillhandahålla nya bostäder per år. Förorenade områden är en viktig faktor vid samhällsplanering och för ett optimalt nyttjande av marken. Viljan att förtäta städerna istället för att exploatera värdefull jordbruksmark är stor vilket i viss mån driver på efterbehandlingstakten (områden saneras på grund av förändrad markanvändning). Den MIFO-inventering som genomförts av kommunerna och Länsstyrelsen är ett viktigt instrument vid samhällsplanering. Dels för att se till att åtgärder genomförs så att marken lämpar sig för den markanvändning som avses och dels för att man ska ha en möjlighet att uppmärksamma eventuella problem i tid. Vid tillsyn av förorenade områden som orsakats av numera nedlagd verksamhet har områden i stadsmiljö prioriterats. En annan viktig fråga som har med samhällsplanering och bostadssituationen att göra är utveckling av infrastrukturen inom länet. Stora satsningar och många planer finns på utbyggnad av infrastruktur. De största satsningarna är tågtunneln genom Hallandsås och Citytunneln i Malmö men man projekterar även för en 20

21 tågtunnel i Helsingborg och för viktiga vägprojekt. Dessa projekt genererar aktiviteter som rör förorenade områden, speciellt där vägsträckningarna drar fram genom f d industriområden. I många fall är det infrastrukturprojekten alternativt de aktuella kommunerna som driver efterbehandlingsfrågorna. Länsstyrelsen har en viktig roll genom att förmedla den kunskap som finns på Länsstyrelsen när det gäller de potentiellt förorenade områden som kan beröra projekten. Infrastrukturprojekten tenderar att generera massor för uppläggning och utfyllnad av andra områden. Hållbar utveckling ekonomisk, social och miljömässig dimension De statligt finansierade efterbehandlingsprojekten har en hög prioritet på Länsstyrelsen i Skåne. Dessa stora efterbehandlingsprojekt är inte bara viktiga för länet ur miljösynpunkt. De är även viktiga ur ett ekonomiskt men framförallt socialt perspektiv. Både efterbehandlingsprojekt i Svalöv och i Klippan har en stark social dimension. I projektet som handlar om efterbehandling av f d BT Kemi i Teckomatorp arbetar man hårt för att förändra omgivningens inställning till samhället Teckomatorp som man menar har påverkats mycket negativt av miljöskandalen. Efterbehandlingsprojekten genererar ekonomisk tillväxt även om investeringarna inte alltid hamnar inom länet. Man kan dock tydligt notera viss ekonomisk stimulering som att konferenser läggs till de aktuella efterbehandlingskommunerna, projekten tar emot studiebesök och får massmedial uppmärksamhet. Generellt hoppas Länsstyrelsen att projekten bidrar till att skapa en positiv anda i de kommuner som tar på sig ett huvudmannaskap för efterbehandling och att detta i sin tur ska leda till positiva ekonomiska och sociala effekter. Det är viktigt att även dessa parametrar uppmärksammas vid efterbehandlingsprojekten och att man inser att projekten innebär mer än tekniskt raffinerade lösningar och en minskad risk för negativa effekter för människa och miljö. Man bör inte glömma att de statliga projekten även är viktiga för att föra utvecklingen inom efterbehandlingsområdet framåt (gäller såväl teknik som metod och frågor kring inställning, information och acceptans). De undersökningsprojekt med stadsbidrag som har genomförts med syfte att öka kunskapen om föroreningssituationen inom vissa branscher (t.ex. kemtvättar och träimpregneringsindustrin) har varit till stor nytta inom den ordinarie tillsynen och tillsynsvägledningen. Länsstyrelsen har fått mer kunskap om föroreningssituationen, möjliga föroreningar och undersökningstekniker. Vi har fått fler motiv och ökad motivation att kräva undersökningar och åtgärder och kan 21

22 ställa fler skarpa frågor gällande dessa verksamheter. Med andra ord medför dessa utredningar även goda effekter för tillsynsarbetet. Hög tillgänglighet och servicenivå Ett annat högt prioriterat område på Länsstyrelsen i Skåne är service och tillgänglighet. Länsstyrelsen ska ha ett kundorienterat förhållningssätt och utöka kommunikationen med våra kunder (allmänhet, företag och kommuner i första hand). För efterbehandlingsgruppen innebär detta främst ökade insatser för att få ut uppgifter om inventering (MIFO) och identifiering av förorenade områden på Länsstyrelsens hemsida men även att det på hemsidan finns tillgänglig och aktuell information om efterbehandling och att hantering av olika ärenden underlättas genom att lathundar och blanketter finns till hands. Övriga prioriteringar Under de senaste åren har klimatfrågorna varit i fokus i Länsstyrelsens arbete, hittills främst genom satsning på energifrågor. Genom det pågående projektet Klimatanpassning Skåne kommer effekter av klimatförändringar att sättas än mer i fokus. Klimatförändringarna förutspås påverka spridning av föroreningar i mark och grundvatten och inom projektet har det förts diskussioner om delprojekt som bl.a. kan omfatta kopplingen översvämningsområden förorenade områden. Redan idag kan man konstatera en ökad spridning (och exponering) av föroreningar vid högt grundvattenstånd och man befarar även större spridning vid ökade vattenflöden och höjd havsyta. Farhågorna om klimatförändringar kommer i allt större grad att påverka inriktningen och prioriteringen av handläggning av förorenade områden. Även förorenade områden som kan påverka kvaliteten på marina områden kommer att uppmärksammas i enlighet med det nationella miljöarbetets inriktning. 3.3 Riskvärdering i ett länsperspektiv Bedömningar och värderingar av risker är viktiga moment i efterbehandlingsprojekt. En riskbedömning syftar till att avgöra vilka risker föroreningssituationen kan innebära idag och i framtiden. Det ingår även att avgöra hur mycket riskerna bör reduceras för att undvika skador på människors hälsa och miljön. Vid en riskvärdering vägs miljönyttan mot kostnader och tekniska möjligheter för en efterbehandling. Miljönyttan kan värderas utifrån ett antal urvalskategorier, t.ex. miljö- och hälsorisker och naturresurser. Vad som är relevant att värdera i fråga om miljönytta varierar från fall till fall, men beroende på de regionala förutsättningarna i länet kan några generella exempel ges. 22

23 Grundvattnet är som tidigare nämnts viktigt för vattenförsörjningen i Skåne. Förorenade områden i anslutning till viktiga grundvattenförekomster kan därför utgöra såväl hälsorisk som hot mot naturresurs beroende på utnyttjande. Hur sårbart grundvattnet är beror på förekomst av ett naturligt skydd som t.ex. topografi, tätare jordlager osv. Grundvatten i lösa jordlager saknar i allmänhet ett bra naturligt skydd och vattenförekomster i områden med lätta sandiga jordar är mer sårbara för föroreningar än förekomster i områden med mäktiga lager leriga jordarter. Det är inte bara de berg- och jordlager där grundvatten finns och utvinns som behöver skyddas utan även de områden där grundvattnet bildas. Markanvändningen är en annan viktig parameter som påverkar riskvärderingen och enligt vad som tidigare beskrivits finns en stor andel områden i Skåne med hög känslighet eller stort skyddsvärde. Markanvändningen hänger även ihop med mjuka parametrar, d v s psykologiska effekter. I Skåne är trycket på bostäder stort och i takt med att kunskapen om förorenade områden ökar, t.ex. vid f d industrifastigheter, kan oro hos omkringboende öka. Som tidigare nämnts har efterbehandlingsprojekten i Teckomatorp och Klippan en tydlig psykologisk/social dimension. 3.4 Angreppssätt och metod för efterbehandlingsarbetet Identifiering och inventering enligt MIFO Länsstyrelsen inventerar länets förorenade områden enligt den metodik som Naturvårdsverket tagit fram och som används på alla Sveriges länsstyrelser. Inventeringen presenteras i Naturvårdsverkets rapport 4918 och kallas MIFOinventering. MIFO står för Metodik för Inventering av Förorenade Områden. Inventeringen inleds med orienterande studier (fas 1), därefter prioriteras objekt för vidare undersökning (fas 2). En schematisk bild över Länsstyrelsens inventering redovisas nedan i figur 3. Objekten identifieras genom eftersökning bland de miljöfarliga verksamheter som varit i kontakt med myndighet (kommun eller Länsstyrelsen) och genom uppgifter från t.ex. äldre handelsregister, kalendrar och telefonkataloger. Vid intervjuer med personer engagerade inom de olika branscherna kan ytterligare objekt lokaliseras. Personal på kommunernas miljöförvaltningar samt tekniska förvaltningar har ofta stor kunskap om verksamheter som misstänks ha förorenat mark och grundvatten och kan även tillföra objekt som av någon anledning inte upptas i branschinventeringen. 23

24 Naturvårdsverket har fastställt en lista med branscher där man ger riktlinjer för vilka av branscherna som ska inventeras enligt MIFO och vilka som i första hand bara ska identifieras. Alla potentiellt förorenade områden, som tillhör branscherna i Naturvårdsverkets lista identifierades under 2005 enligt dåvarande delmål 6 under miljömålet Giftfri Miljö. Tillvägagångssättet har varit olika beroende på vilken bransch som identifierats men studierna har inte varit lika omfattande som de orienterande studier som görs vid MIFO-inventering (fas 1). Minimikravet för att ett objekt ska räknas som identifierat är att bransch, adress, fastighet och koordinater är fastställt för det enskilda objektet. Identifierade objekt lagrades tidigare i MIFO-databasen, men under 2009 ersattes den av en ny nationell databas över förorenade områden; EBH-stödet. Inför införandet av EBH-stödet kommunicerades under 2009 merparten av de identifierade objekten med berörda fastighetsägare. Syftet med detta var att upplysa berörda fastighetsägare om verksamheter som har bedrivits på fastigheten samt att kvalitetssäkra och komplettera den information som redan fanns. Idag återstår Malmö stads objekt och branschklass 4-objekten i övriga länet att kommunicera. 24

25 IDENTIFIERING AV OBJEKT Telefonkataloger Handels/Industrikalendrar Lst/NV eller kommunregister/inventeringar Tips från branschkollegor/konkurrenter Spridningsförutsättningar SGU kartor SGU brunnsarkiv Geotekniska-/miljöundersökningar Skyddsvärde/Känslighet GIS-karta DP och ÖP INVENTERING Kart- och arkivstudier Intervjuer Platsbesök Föroreningsnivå Undersökningar Föroreningars farlighet Hanterade kemikaliers farlighet Konstaterade föroreningars farlighet GRUPPDISKUSSION Riskklassningen diskuteras inom inventeringsgruppen och vid behov inom EBHgruppen Förslag på RISKKLASS (1-4) KOMMUNICERING Kommun, fastighetsägare och ev. verksamhetsutövare ges möjlighet att komma med sypunkter på riskklassen. Om riskklass 1 eller 2, samt osäkra objekt Styrgrupp (Avdelningschef, enhetschef, miljösakkunnig, EBH-grupp) Möte ca 4 ggr /år Rimlig riskklass? Prioritering av objekt för vidare åtgärd (Ansvarsutredning) AVSLUTA OBJEKT KLAR BRANSCH ELLER KLART OMRÅDE? Kortfattat faktablad med information. Kort om branschen, ev. avgränsningar/generaliseringar, statistik (antal per riskklass) Figur 3. Schematisk bild över Länsstyrelsen i Skånes arbete med inventering av förorenade områden. 25

26 Inventering enligt MIFO fas 1 Inventeringen har tidigare i huvudsak utförts branschvis och de branscher som är inventerade i Skåne län är; bilskrot och skrothandel, kemtvättar, garverier, sågverk och träimpregneringsanläggningar, bekämpningsmedelstillverkning, tungmetallgjuterier, ytbehandling av metaller, verkstadsindustrier, ackumulatorindustrier, gruvor och upplag, gasverk, övrig organisk kemisk industri, övrig oorganisk kemisk industri, färgindustri samt tillverkning av tvätt och rengöringsmedel. Metodik och avgränsningar för inventeringen av dessa branscher har beskrivits i tidigare regionala program och resultaten finns sammanställda i PM på Länsstyrelsens hemsida. Sedan 2006 har Länsstyrelsen inriktat sig på att inventera prioriterade områden. För närvarande pågår inventering av objekt som tillhör branschklass 2 och som ligger inom viktiga grundvattenförekomster och vattenskyddsområden. För att kunna avgöra vilka objekt som ska prioriteras och inventeras först av de identifierade objekt som enligt Naturvårdsverkets lista även ska inventeras har en GIS-analys utförts. Urvalet har gjorts utifrån vilka av MIFO-objekten som ligger inom vattenskyddsområden och viktiga grundvattenförekomster samt skyddsvärda områden. Vid GIS-analysen har det även gjorts en bedömning av om det är ett helt område som bör inventeras eller ett enstaka objekt. Några av en inventerares verktyg. MIFO fas 2 Efter utförd inventering kan objekten prioriteras för undersökningar enligt MIFO fas 2. På Länsstyrelsens s.k. prioriteringslista över förorenade områden finns de objekt som är mest prioriterade. I första hand eftersträvas ett kommunalt huvudmannaskap för genomförande av undersökningar där inga ansvariga finns, men även Länsstyrelsen har möjlighet att vara beställare av MIFO fas 2- undersökningar för enskilda objekt. 26

27 Länsstyrelsen har som strategi att låta utföra undersökningar av ett antal objekt från ett urval av de branscher som inventerats enligt MIFO fas 1. Syftet är då, förutom att öka kunskapen om de enskilda objekten, att öka kunskapen om branschen som sådan, vilket även är ett sätt att verifiera utförd MIFO fas 1- riskklassning Prioritering av objekt för statlig finansiering av utredning och efterbehandling Med hänsyn till tidigare nämnda regionala prioriteringar och förutsättningar har Länsstyrelsen i Skåne län gjort följande prioritering av objekt för vidare handläggning. I första hand prioriteras objekt med: Hot mot vattenförsörjningsintressen. Akut hot mot människors hälsa eller mot områden med mycket stora naturvärden (Natura 2000-områden samt riksintressen för naturvård). Andra faktorer som påverkar prioriteringen (utan rangordning): Möjlighet till samordningsvinster med avseende på kostnad och miljönytta. Förekomst av ekologiskt känsliga områden eller områden som är särskilt skyddsvärda (naturreservat och naturvårdsprogram samt riksintresse för friluftslivet) Område där det är troligt att eventuella klimatförändringar kan komma att innebära negativa konsekvenser (till exempel områden som riskerar att översvämmas) Objekt som bedöms viktiga med hänsyn till den sociala dimensionen i hållbar utveckling och projekt som bedöms viktiga för kommunen ur fler aspekter än den miljömässiga. Kommunens (som huvudman) engagemang och kompetens. Förekomst av prioriterade föroreningar. Föroreningar i halter eller mängder av betydelse. Objekt som bedöms tillföra kunskap som senare kan användas till grund för tillsyn och tillsynsvägledning. Närhet till bostäder. Område som hotar marina naturintressen 27

28 3.4.3 Tillsyn av förorenade områden Möjligheten att driva fram undersökningar och åtgärder i de fall där det finns ansvariga enligt lag är betydelsefullt för att nå uppsatta mål i arbetet med förorenade områden. Tillsyn i enlighet med bl.a. 10 och 26 kap i miljöbalken bedrivs både av Länsstyrelsen och av kommunerna. Undersökningar och åtgärder kan komma till stånd efter frivilliga åtaganden, efter förhandlingar eller genom förelägganden från tillsynsmyndigheten. Kommunerna, och i vissa fall även Länsstyrelsen, bedömer också efterbehandlingsåtgärder i samband med inkomna anmälningar enligt 28 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd vid t.ex. exploateringsverksamheter. På Länsstyrelsen i Skåne län sker tillsynsarbetet systematiskt genom en prioritering av de ur bransch- och riskklassningssynpunkt värsta objekten. Oftast inleds handläggningen med en bedömning enligt MIFO och därefter följer diskussioner och eventuella förelägganden som rör undersökningar och i vissa fall även efterbehandling. Arbetssättet beskrivs översiktligt i figur 4. Dessutom har verksamheter som återkallar tillstånd eller på annat sätt avvecklar hela eller delar av verksamheten prioriterats. Sammanfattningsvis har Länsstyrelsen fastslagit följande prioriteringsordning för förorenade områden med hänsyn till tidigare nämnda regionala prioriteringar och förutsättningar. I första hand prioriteras objekt med: Akut hot mot människors hälsa eller mot områden med mycket stora naturvärden. Hot mot vattenförsörjningsintressen. Andra faktorer som påverkar prioriteringen (utan rangordning): Föroreningar i halter eller mängder av betydelse. Förestående nedläggning av förorenade verksamhet (akuta ur ansvarssynpunkt). Närheten till bostäder. Förekomst av ekologiskt känsliga områden eller områden som är särskilt skyddsvärda (naturreservat och naturvårdsprogram samt riksintresse för friluftslivet). Förekomst av prioriterade föroreningar. Område som hotar marina intressen. Områden där det är troligt att eventuella klimatförändringar kan innebära negativa konsekvenser. Omprövning av verksamhet eller förändring i verksamheten. 28

29 Under 2010 har fokus legat på att driva de verksamheter som fått en hög riskklass vidare mot undersökning och eventuell åtgärd. Ansvarsutredningar En grundläggande förutsättning för att kunna åtgärda förorenade områden är att frågan om ansvar enligt 10 kap miljöbalken utreds. I ansvarsbegreppet innefattas såväl frågan om ansvarssubjekt (verksamhetsutövare eller fastighetsägare) som ansvarets skäliga omfattning. Ansvarsbestämmelserna utgår ifrån principen om att förorenaren betalar, vilken även befästs i internationella sammanhang. För svenskt vidkommande definieras detta i 10 kap 2 miljöbalken som verksamhetsutövaren. Den närmare innebörden av detta begrepp utvecklas genom praxis. Likaså förhåller det sig med bedömningar avseende ansvarets skäliga omfattning. Praxis inom dessa områden är inte fullständig eller entydig. Det skulle kunna sägas att under de tio år under vilka miljöbalken varit i kraft har det inte utvecklats några enhetliga bedömningsgrunder. För att kunna genomföra lyckade tillsyns- och efterbehandlingsprojekt är det mot denna bakgrund av stor vikt att betydande arbete läggs ner avseende dessa moment. I syfte att öka andelen privatfinansierade objekt har det visat sig vara en fördel att i ett så tidigt skede som möjligt ta med berörda verksamhetsutövare och/eller fastighetsägare i processen. Endast i de fall där det visar sig inte finnas något ansvarigt subjekt bör objektet bli föremål för bedömning av bidragsmedel. 29

30 Identifiering av potentiellt förorenade områden Prioritering Länsstyrelsens tillsynsobjekt Inventering enligt MIFO Prioritering Ansvarsutredning Exploatering Ansvarig saknas Ansvarig finns Ev ansökan om statliga bidrag Föreläggande om undersökningar Dialog/förhandling Miljöundersökning Provtagning av aktuella medier för att i första hand bekräfta eller förkasta teorin om förorening I andra hand utredning om föroreningens utbredning, spridning och exponering - riskbedömning Riskklass 3 och 4 Riskklass 1 och 2 Inga krav på omedelbara åtgärder (så länge inga nya uppgifter inkommer som förändrar riskklassningen) Dialog/förhandling Föreläggande om Huvudstudie Huvudstudie inkl åtgärdsutredning Möjliga efterbehandlingsåtgärder beskrivs Dialog/förhandling Föreläggande om efterbehandlingsåtgärder Efterbehandlingsåtgärd (Inför åtgärd görs en anmälan enligt 28 FMH 1 ) Slutrapportering (av åtgärdernas genomförande) Figur 4: Schematisk bild över Länsstyrelsen i Skånes arbete med tillsyn av förorenade områden. 1 FMH: förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 30

31 3.5 Organisation av efterbehandlingsarbetet Samordning av Länsstyrelsens efterbehandlingsarbete Efterbehandlingsfrågorna hanteras främst av den så kallade EBH-gruppen inom Länsstyrelsens enheter för miljöskydd samhälle och miljöskydd industri. År 2011 kommer ca elva personer att arbeta i olika utsträckning med inventering, tillsyn och handläggning av EBH-uppgifter, se tabell 1. Tabell 1. EBH-gruppens bemanning under Namn Funktion Finansiering Mats Andersson EBH-samordnare Ramanslag Johan Wigh Handläggare, EBH Ramanslag Maria Lindqvist Handläggare, EBH/inventering förorenade områden Bidrag för utredning av förorenade områden Karin Persson Handläggare, EBH/inventering förorenade områden Bidrag för utredning av förorenade områden (föräldraledig del av året) Mårten Eriksson Inventering förorenade områden (föräldraledig del av året) Bidrag för utredning av förorenade områden Gustav Montelius Inventering förorenade områden Bidrag för utredning av förorenade områden Camilla Persson Inventering förorenade områden Bidrag för utredning av förorenade områden Lotta Lewis- Johnsson Inventering förorenade områden Bidrag för utredning av förorenade områden Lovisa Tang Inventering förorenade områden Bidrag för utredning av förorenade områden David Lalloo Handläggare, tillsyn Bidrag för tillsyn över förorenade områden Jessica Bernfreed Ewald Handläggare, tillsyn (deltid 90%) Bidrag för tillsyn över förorenade områden Christine Andersson Jurist, tillsyn (deltid 50%) Bidrag för tillsyn över förorenade områden Resultatet från inventeringen diskuteras i en styrgrupp. Medlemmar i styrgruppen, förutom EBH-gruppen, är Länsstyrelsens miljödirektör samt representanter från miljöskyddsenheterna. För uppdatering av Skåne läns regionala program för arbete med efterbehandling av förorenade områden svarar EBH-gruppen. Projektets samordnare är Mats Andersson. Länsstyrelsens EBH-grupp prioriterar bland länets förorenade områden och ansöker om medel för inventering, 31

32 undersökningar och andra utredningar från Naturvårdsverket. Beslutande i frågor rörande bidragsansökningar är länsöverdirektören eller i förekommande fall miljödirektören Samordning och uppföljning av efterbehandlingsåtgärder Eftersom arbetet i stora drag hittills har inriktats på inventerings- och identifieringsarbete och antalet åtgärdsobjekt som efterbehandlats är begränsat har det inte skett någon samordning av åtgärdsverksamheterna. Den samordning av efterbehandlingsverksamheter som finns i länet idag är den systematiska undersökning och sanering som genomförs i SPIMFAB:s regi. Länsstyrelsen kräver att genomförda efterbehandlingsprojekt, vid sina tillsynsobjekt, följs upp i form av en skriftlig saneringsrapport. För vissa objekt kan det vara aktuellt att upprätta ett mer långsiktigt kontrollprogram. För projekt som finansieras med statliga medel för efterbehandling krävs efter varje projektskede att huvudmannen lämnar en redovisning med avseende på: Vidtagna åtgärder och uppnådda resultat Positiva och negativa erfarenheter av utförda arbeten Ekonomi med specificering av kostnaderna Uppföljning och utvärdering av statliga efterbehandlingsobjekt görs med vägledning av Naturvårdsverkets kvalitetsmanual för efterbehandling av förorenade områden. Till hjälp för utvärdering och uppföljning av EBH-arbetet upprättas även årligen en intern handlingsplan där uppdrag, mål och insatser för arbetet beskrivs och struktureras. Uppföljning av handlingsplanens genomförande görs vid varje tertial Tillsynsansvaret i enlighet med Miljöbalken Tillsynen över de verksamheter som är aktiva idag och som Länsstyrelsen har tillsyn över, sköts av respektive handläggare på Länsstyrelsens miljöskyddsenhet. Tillsynsgruppen inom EBH-gruppen fungerar som ett stöd i ärenden som rör förorenade områden. I vissa fall driver tillsynsgruppen ärendena helt och hållet. Vid nedlagda verksamheter och exploateringsärenden där det finns ansvariga, och där Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet, ligger ansvaret helt på tillsynsgruppen. Av Skånes 33 kommuner har 10 stycken övertagit tillsynen av B-verksamheter (vissa tog över ansvaret innan Miljöbalken trädde i kraft). Undantag har gjorts för vissa verksamheter i vissa kommuner. Under 2010 har Landskrona kommun övertagit tillsyn enligt B5. 32