Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik. Delbetänkande av Utredningen om en stärkt minoritetspolitik. Stockholm 2017 SOU 2017:60

Transkript

1 Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik Delbetänkande av Utredningen om en stärkt minoritetspolitik Stockholm 2017 SOU 2017:60

2 SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, Stockholm Ordertelefon: E-post: Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Svara på remiss hur och varför Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad ). En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet Omslag: Elanders Sverige AB Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2017 ISBN ISSN X

3 Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet Regeringen beslutade den 1 september 2016 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att ta fram förslag för en stärkt minoritetspolitik. Lennart Rohdin, sakkunnig i frågor som rör nationella minoriteter, förordnades samma dag som särskild utredare. Utredningen har antagit namnet Utredningen om en stärkt minoritetspolitik (Ku 2016:02). Den 15 juni 2017 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till utredningen innebärande dels en förlängning av det ursprungliga uppdraget i återstående delar, dels ett uppdrag avseende finlandssvenskarnas ställning i Sverige. Som sakkunniga i utredningen förordnades den 31 oktober 2016 departementssekreteraren Erik Adell Hellström, departementssekreteraren Erla Björg Torisdottir, rättssakkunniga Linda Celander, departementssekreteraren Gunnar Stenberg, departementssekreteraren Christina Velander, och departementssekreteraren Daniel Zerea. Den 21 april 2017 entledigades Erla Björg Torisdottir som sakkunnig. Rättssakkunnige Håkan Eriksson förordnades som sakkunnig i hennes ställe samma dag. Som experter i utredningen förordnades den 31 oktober 2016 handläggaren Björn Kullander, experten Lars Lindgren, handläggaren Helena Lundgren, juristen Anna Medin, utvecklingsledaren Katarina Popovic, utredaren Jennie Spetz, utredaren Ingrid Ström och enhetschefen Kaisa Syrjänen Schaal. Enhetschefen Aina Negga förordnades som expert den 14 november Som representanter i utredningens referensgrupp för de nationella minoriteterna förordnades den 5 december 2016 ordföranden i Sverigefinska ungdomsförbundet Dennis Barvsten, sekreteraren i föreningen RUNG resande, ung, ny och gammal Britt-Inger Hedström Lundqvist, ordföranden i Romska ungdomsförbundet

4 Erland Kaldaras, ordföranden i Svenska tornedalingars riksförbund- Tornionlaaksolaiset Bengt Niska, vice ordföranden i Met Nuoret Johanna Nordblad Sirkka, generalsekreteraren i Judiska centralrådet Isak Reichel, sakkunnige Susanne Sznajderman-Rytz företrädande Sveriges Jiddischförbund och ordföranden i Sverigefinska riksförbundet Voitto Visuri. I referensgruppen förordnades den 19 december 2016 också förbundssekreteraren i Sáminuorra Magnus Antaris Sandström. Som representanter i utredningens referensgrupp för riksdagspartierna förordnades den 5 december 2016 kommunalrådet Amanda Agestav, kommunstyrelseledamoten Henrik Blind, riksdagsledamoten Hans Ekström, riksdagsledamoten Annicka Engblom, riksdagsledamoten Peter Helander, f.d. kommunalrådet Anna Hövenmark och riksdagsledamoten Cassandra Sundin. I referensgruppen förordnades den 19 december 2016 också riksdagsledamoten Nina Lundström. Hovrättsassessorn Sami Mlayeh anställdes som sekreterare i utredningen från och med den 26 september Departementssekreteraren Johanna Lantz anställdes som sekreterare i utredningen från och med den 1 november Johanna Lantz avslutade sitt arbete i utredningen den 31 maj Översättning av betänkandets sammanfattning till de nationella minoritetsspråken kommer att publiceras i ett särtryck. Härmed överlämnar utredningen sitt delbetänkande Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik (SOU 2017:60). Till betänkandet har fogats två särskilda yttranden. Stockholm i juni 2017 Lennart Rohdin /Sami Mlayeh Johanna Lantz

5 Innehåll Förkortningar Sammanfattning Författningsförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) Förslag till lag om ändring i patientlagen (2014:821) Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) Uppdraget och dess genomförande Utredningens uppdrag Utredningens avgränsningar och prioriteringar Utredningens arbete Organisationer och myndigheter som utredningen varit i kontakt med De nationella minoriteternas delaktighet och inflytande Webbenkät till enskilda Betänkandets disposition

6 Innehåll SOU 2017:60 3 Överblick och övergripande bedömningar Minoritetspolitikens framväxt Vad utgör en nationell minoritet och ett nationellt minoritetsspråk? De nationella minoriteternas historia är Sveriges historia Minoritetsspråkslagarna och reformen Minoritetslagstiftningens struktur och relation till språkstadgan och ramkonventionen Granskning och kritik från Europarådet Nulägesbeskrivning avseende de nationella minoriteterna Judar Romer och resande Samer Sverigefinnar Tornedalingar och andra meänkielitalande Nulägesbeskrivning avseende de nationella minoritetsspråken Finska Jiddisch Meänkieli Romani chib Samiska Behov av mer kunskap om eventuella skillnader mellan könen Minoritetspolitikens fortsatta inriktning Överföringen av språk och kultur mellan generationerna behöver prioriteras Minoritetspolitiken behöver integreras bättre inom andra områden Utvärdering av minoritetslagstiftningen Utvärdering av ordningen med ett grundläggande skydd och förvaltningsområden

7 SOU 2017:60 Innehåll Ordningen bör tills vidare behållas Reglering av in- och utträde i förvaltningsområde Rätten att använda finska, samiska och meänkieli i kontakter med myndigheter De som använder romani chib och jiddisch saknar förvaltningsområde Det grundläggande skyddet Det grundläggande skyddet har fått dåligt genomslag En stärkt medvetenhet om minoritetspolitiken En tydligare informationsskyldighet Samråd och annat inflytande Möjligheter och hinder för inflytande och delaktighet i minoritetspolitiken Ett förtydligande av vad det innebär att samråda Minoritetsorganisationernas förutsättningar behöver stärkas Förutsättningarna för barn och ungdomar bör beaktas särskilt Statsbidrag till nationella minoritetsorganisationer Statsbidrag till kommuner i förvaltningsområde Hur statsbidraget får användas Om överföring av medel till nästföljande år m.m Tilläggsbelopp när en kommun ingår i förvaltningsområde för alla tre språk Uppföljning av minoritetslagen m.m Bakgrund En nystart för uppföljning och samordning av minoritetspolitiken Överklagande av beslut och enskildas möjligheter att få en rättighetsprövning

8 Innehåll SOU 2017: Hur ser situationen ut i dag? Det är för närvarande inte möjligt att införa en rätt att överklaga beslut Myndigheter med tillsynsansvar behöver integrera minoritetsfrågorna bättre i sitt arbete Förskola på minoritetsspråk m.m Bakgrund Internationella åtaganden Nuvarande reglering av förskolan, skolan och gymnasiet Förskolans betydelse för revitalisering av minoritetsspråk Förslag som berör samtliga nationella minoritetsspråk Stöd till förskolans huvudmän Benämningen kulturarvsspråk bör övervägas i utbildningssammanhang Förslag som berör förskola i förvaltningsområde Bakgrund och överblick En tydligare reglering av kommunernas skyldigheter Synliggörande av efterfrågan Förskola på minoritetsspråk ska erbjudas inom fyra månader En tydligare anknytning till skollagstiftningen Samordning av beredning av förslag Äldreomsorg på minoritetsspråk Bakgrund Internationella åtaganden Regleringen av äldreomsorgen Övergripande problembeskrivning En tydligare reglering av kommuners skyldigheter Regleringen beträffande förvaltningsområde

9 SOU 2017:60 Innehåll Regleringen som inte är knuten till förvaltningsområde Regleringen av kommuners skyldigheter att verka för tillgång till personal De äldres behov av att upprätthålla sin kulturella identitet Uppdrag till Socialstyrelsen Biståndsbedömningen Synliggörande av efterfrågan Nya mål i examensbeskrivningen för socionomer En tydligare anknytning till sociallagstiftningen Tillgång till personal med språk- och kulturkompetens Brist på personal inom äldreomsorg och förskola Problem som är särskilda för minoritetsspråk Insatser för att utbilda och rekrytera personal med språk- och kulturkompetens En obruten språkkedja är avgörande Utbildningsmöjligheterna bör ses över Kommuners rekrytering och fortbildning av personal De nationella minoriteternas behov inom hälso- och sjukvård Kunskapsläget kring de nationella minoriteternas hälsa Skillnader i hälsa jämfört med majoritetsbefolkningen Brist på kunskap riskerar att leda till felbehandling och otrygghet Vissa skillnader mellan kvinnors och mäns hälsa Behovet av kunskap om hälsosituationen är stort

10 Innehåll SOU 2017: Det saknas stöd för vårdgivare när det gäller bemötande och kunskap Förhöjd risk för psykisk ohälsa Språk- och kulturkompetens är nödvändigt inom hälsooch sjukvården Nationella minoriteters rättigheter behöver stärkas inom hälso- och sjukvård Ett centrum för samisk hälsa kan bidra med forskning och metodutveckling Tydligare uppdrag till myndigheter att följa utvecklingen Utvärdering av de samiska språkcentrumen Inledning och bakgrund Utredningens överväganden De samiska språkcentrumen bör fortsätta sitt arbete Språkcentrum eller liknande insatser bör övervägas även för de andra minoritetsspråken Kunskapshöjande och synliggörande åtgärder Kunskapen om de nationella minoriteterna är låg Public service och annan media Utbildning av journalister för att motverka okunskap Det kommande sändningstillståndet för public service Utbildningsväsende och läromedel Förbättrad uppfyllelse av läroplanernas målsättningar Förbättrade kunskaper bland lärarna Ökad medvetenhet inom folkbildningen Myndigheter och andra aktörer Uppföljningsmyndigheternas kunskapshöjande uppdrag

11 SOU 2017:60 Innehåll Andra aktörer som arbetat med kunskapshöjande åtgärder Det civila samhället har tagit stort ansvar för kunskapsspridning Vikten av förebilder och synlighet inom kulturen Skyltning och flaggning Övriga frågor som regeringen bör uppmärksamma Språk som diskrimineringsgrund Frågan om vilka nationella minoriteter och minoritetsspråk som bör erkännas av Sverige Bevarandeprogram för minoritetsspråken Särbehandlingen av jiddisch Språkvårdande arbete och revitalisering Historiska kränkningar Behovet av institutioner Sveriges Kommuner och Landsting Konsekvensbeskrivningar Konsekvensutredningens innehåll Konsekvenser för kommuner och landsting Den kommunala självstyrelsen och finansieringsprincipen Förslag som berör samtliga kommuner eller landsting Förslag som berör kommuner i förvaltningsområde Konsekvenser för statens finanser Kostnader för att stärka grundskyddet Särskilda uppdrag och utökade uppdrag till myndigheter

12 Innehåll SOU 2017: Kostnader för höjda bidrag till de nationella minoriteternas organisationer Ändring av 10 minoritetslagen Övriga konsekvenser Författningskommentar Förslaget till ändringar i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk Förslaget till ändringar i skollagen (2010:800) Förslaget till ändringar i socialtjänstlagen (2001:453) Förslaget till ändringar i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) Särskilda yttranden Referenser Bilagor Bilaga 1 Kommittédirektiv 2016: Bilaga 2 Bilaga 3 Utvärdering av Samiskt språkcentrums arbete i ett revitaliseringsperspektiv Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter Bilaga 4 Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk

13 Förkortningar Barnkonventionen DO Expertkommittén ISOF IVO JK JO Minoritetsförordningen Minoritetslagen Minoritetsspråkslagarna MUCF Ramkonventionen Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter Diskrimineringsombudsmannen Europarådets expertkommitté för den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk Institutet för språk och folkminnen Inspektionen för vård och omsorg Justitiekanslern Riksdagens ombudsmän (Justitieombudsmannen) Förordning (2009:1299) om nationella minoriteter och minoritetsspråk Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk Lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter 13

14 Förkortningar SOU 2017:60 Rådgivande kommittén SCB SKL Språkstadgan Europarådets rådgivande kommitté för ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter Statistiska Centralbyrån Sveriges Kommuner och Landsting Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk STR-T Svenska Tornedalingars Riksförbund Tornionlaaksolaiset 14

15 Sammanfattning Minoritetspolitiken har tagit två viktiga steg framåt med den minoritetspolitiska reform som genomfördes 2010, då bl.a. lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk, fortsättningsvis minoritetslagen, trädde i kraft. För det första ökade antalet kommuner i förvaltningsområden för finska, meänkieli och samiska under de första fem åren från 38 till 75. Antalet landsting i förvaltningsområden utökades under samma tid från 8 till 14. Ytterligare ett tiotal kommuner har beslutat ansöka om att få ingå i förvaltningsområde. Att så många nya kommuner valt att engagera sig för de ytterligare minoritetsrättigheter detta innebär, har sin grund i den omfattande mobilisering som genomförts lokalt av de nationella minoriteterna. För det andra har de två samiska språkcentrum, som inrättades 2010 inom Sametinget med placering i Östersund och Tärnaby, på kort tid framgångsrikt utvecklat metoder för en nödvändig revitalisering av det samiska språket och dess varieteter. Detta har betydande bäring också på det fortsatt viktiga arbetet för revitalisering av övriga fyra minoritetsspråk. Det måste i detta sammanhang däremot tyvärr konstateras att minoritetspolitiken misslyckats nästan helt, vad gäller förverkligandet av de grundläggande rättigheter som alla de fem nationella minoriteterna ska tillförsäkras i landets samtliga kommuner. Fortfarande mer än sju år efter minoritetslagens tillkomst uppfattar sig en bred majoritet av landets kommuner föga eller inte alls berörda av lagens krav på stöd till och rättigheter för de fem nationella minoriteterna. Majoritetssamhällets kunskaper om de nationella minoriteterna och minoritetsspråken liksom deras plats i Sverige i dag och historiskt är fortfarande högst bristfälliga. 15

16 Sammanfattning SOU 2017:60 Utredningen har haft i uppdrag att genomföra en sammanhållen analys av minoritetspolitiken, att se över minoritetslagen samt att utreda ett antal särskilda frågor. Utredningen har när det gäller minoritetspolitikens övergripande inriktning gjort två bedömningar (avsnitt 3.8). Den första bedömningen är att minoritetspolitiken behöver inriktas i större utsträckning på överföringen av språk och kultur mellan generationerna. Av minoritetspolitikens tre delmål bör därför målet språk och kulturell identitet ges en särskild tyngd. I synnerhet bör frågor som rör språkrevitalisering och ungdomars delaktighet prioriteras. Den andra övergripande bedömningen är att minoritetspolitiken behöver integreras bättre inom andra politikområden. Utredningen konstaterar att minoritetspolitiken är sektorsöverskridande, men att den på alla samhällsnivåer riskerar att hamna i ett stuprör vid sidan av andra politikområden. Utredningen gör bedömningen att regeringen och övrig offentlig verksamhet bör sträva efter att i ökad grad integrera de minoritetspolitiska frågorna inom övriga sektorsområden. Två förslag tar särskilt sikte på detta, nämligen att regleringen av de nationella minoriteternas rättigheter inom förskolan (avsnitt 6.3.5) och äldreomsorgen (avsnitt 7.5) ska överföras från minoritetslagen till skollagen respektive socialtjänstlagen. Tyngdpunkten i utredningens uppdrag har varit utvärderingen av minoritetslagen och frågor som ansluter till det. Utredningen gör i denna del en rad bedömningar och lämnar ett antal förslag i kapitel 4. Utredningen kommer fram till att Sverige tills vidare bör behålla och utveckla ordningen med ett utökat skydd inom förvaltningsområden och ett grundläggande skydd som gäller över hela landet (avsnitt 4.1.1). Utredningen konstaterar att det varit oklart om kommuner har möjlighet att utträda ur förvaltningsområde och lämnar ett förslag till hur en utträdesmöjlighet kan regleras i minoritetslagen (avsnitt 4.1.2). Utredningen föreslår att möjligheten enligt 10 minoritetslagen att skriftligen kontakta vissa särskilt angivna myndigheter på finska och samiska ska utökas till meänkieli, samt att även Arbetsförmedlingen ska omfattas av bestämmelsen (avsnitt 4.1.3). En central fråga för utredningen har varit minoritetslagens s.k. grundläggande skydd vissa bestämmelser som gäller samtliga fem nationella minoriteter eller nationella minoritetsspråk. Utredningen konstaterar att skyddet har fått dåligt genomslag generellt och särskilt utanför förvaltningsområdena (avsnitt 4.2.1). Utredningen 16

17 SOU 2017:60 Sammanfattning föreslår en rad förtydliganden i lagen. För det första föreslås att det ska anges i en särskild bestämmelse att kommuner och landsting ska anta dokumenterade minoritetspolitiska mål och riktlinjer, som ska följas upp. För det andra föreslås även att de ska vara skyldiga att lämna uppgift om sådana mål och riktlinjer på begäran från den myndighet som ansvarar för uppföljningen av minoritetspolitiken (avsnitt 4.2.2). För det tredje föreslås en förtydligad reglering av skyldigheten att informera enligt 3 minoritetslagen (avsnitt 4.2.3). Utredningen behandlar frågor om de nationella minoriteternas rättigheter i fråga om samråd med förvaltningsmyndigheter och annat inflytande i avsnitt 4.3. Utredningen konstaterar att samråd sker på det allmännas villkor och i för liten utsträckning, samt att de nationella minoriteterna inte har tillräckliga förutsättningar för att vara jämbördiga parter. Innebörden av förvaltningsmyndigheters skyldighet att samråda med nationella minoriteter föreslås därför formuleras tydligare i lagen (avsnitt 4.3.2). Utredningen föreslår att vissa myndigheter får i uppdrag att stärka minoritetsorganisationernas förutsättningar att utöva inflytande genom utbildning och andra kunskapshöjande åtgärder (avsnitt 4.3.3). Utredningen konstaterar därtill att barn och unga kommer till tals i för liten utsträckning. Utredningen föreslår därför att det anges i lagen att myndigheter särskilt ska beakta förutsättningarna för barn och unga som tillhör nationella minoriteter i frågor om inflytande och samråd (avsnitt 4.3.4). Utredningen konstaterar även att arbetsbördan för de nationella minoriteternas organisationer på riksnivå har ökat sedan 2010, framför allt på grund av samråd, och att arbetsbördan kan förutses öka. Utredningen föreslår att bidraget enligt förordningen (2005:765) om statsbidrag till nationella minoriteter minst ska fördubblas och att det särskilda stöd som lämnas till Sverigefinländarnas delegation och Svenska Tornedalingars riksförbund Tornionlaaksolaiset ska höjas. Vidare föreslås att staten lämnar ett sådant stöd även till lämpliga riksorganisationer som företräder den judiska och den romska minoriteten (avsnitt 4.3.5). Utredningen behandlar även frågor som rör statsbidraget till kommuner och landsting i förvaltningsområde men kommer fram till att det inte finns skäl att förändra den nuvarande ordningen (avsnitt 4.4). Utredningen gör i kapitel 5 en översyn av ordningen för uppföljning och samordning av minoritetspolitiken. Utredningen kommer 17

18 Sammanfattning SOU 2017:60 fram till att den nuvarande ordningen har brister och föreslår att regeringen inrättar en särskild myndighet för uppföljning, samordning och främjande av minoritetspolitiken(avsnitt 5.1 och 5.2). I kapitel 5 gör utredningen även bedömningen att det för närvarande inte är möjligt att stärka de nationella minoriteternas rättigheter genom att införa en överklagandemöjlighet (avsnitt 5.3). Som en del av översynen av minoritetslagen har utredningen haft ett särskilt uppdrag att analysera regleringen av rätten till förskola respektive äldreomsorg på nationella minoritetsspråk. Dessa behandlas i kapitel 6 respektive 7. Utredningen lämnar en rad förslag som tydliggör rätten till förskola m.m. inom förvaltningsområde. Utredningen föreslår att kommuner ska vara skyldiga att erbjuda hela eller en väsentlig del av förskoleundervisningen på dessa språk, att de ska vara skyldiga att fråga vårdnadshavare om deras önskemål om förskola på språken och att det tydliggörs att den generella tidsfristen för erbjudande om förskola även gäller erbjudande om förskola på minoritetsspråk (avsnitt ). Utredningen lämnar även vissa förslag som helt eller delvis tar sikte på samtliga nationella minoritetsspråk. Skolverket föreslås få i uppdrag att ta fram stöd till huvudmän i förskolan. Detta stöd ska avse både de särskilda rättigheterna i förvaltningsområden och de metoder som kan användas generellt i förskolan för att denna ska kunna fylla en funktion i revitaliseringen av de nationella minoritetsspråken (avsnitt 6.2.1). Utredningen föreslår även att regeringen överväger att komplettera begreppet modersmål med begreppet kulturarvsspråk för de nationella minoritetsspråken i lagstiftning som rör skola och förskola (avsnitt 6.2.2). Utredningen lämnar förslag som stärker de nationella minoriteternas rättigheter inom äldreomsorgen. Utredningen föreslår en förtydligad reglering av äldreomsorg på minoritetsspråk såväl inom som utanför förvaltningsområde (avsnitt 7.3). Utredningen föreslår att även jiddisch och romani chib ska ges ett visst skydd, samt att kommuner ska vara skyldiga att informera den som ansöker om äldreomsorg om minoritetsrättigheterna. Den föreslagna regleringen lyfter även fram äldres behov av att upprätthålla och kunna känna sig trygga i sin kulturella identitet. Det har under utredningens gång blivit tydligt att möjligheterna för det allmänna, främst kommuner och landsting, att leva upp till 18

19 SOU 2017:60 Sammanfattning skyldigheterna i lagen begränsas av brist på språkkunnig personal. Utredningen behandlar detta i kapitel 8 och föreslår uppdrag till myndigheter att utveckla uppdragsutbildningar och att pröva att komplettera relevanta yrkesexamina (avsnitt 8.2.2). Utredningen går igenom de nationella minoriteternas behov när det gäller hälso- och sjukvård i kapitel 9 och konstaterar bl.a. att behovet av kunskaper om dessa gruppers hälsosituation är stort, samt att det saknas stöd för vårdgivare vad gäller bemötande och kunskap om de nationella minoriteterna. Utredningen bedömer att de nationella minoriteternas rättigheter behöver stärkas inom vården. Utredningen föreslår att det införs ett krav på kunskap om de nationella minoriteterna, deras hälsosituation och deras olika behov i vårdutbildningar på högskolenivå samt att nationella minoriteter lyfts fram särskilt i patientlagen och hälso- och sjukvårdslagen (avsnitt 9.3.1). Utredningen gör även bedömningen att regeringen bör överväga att etablera ett centrum för samisk hälsa (avsnitt 9.3.2). Därtill föreslås ett tydligare uppdrag till myndigheter inom hälsooch sjukvårdsområdet (avsnitt 9.3.3). Utredningen har haft i uppdrag att utvärdera de samiska språkcentrumen, vilket behandlas i kapitel 10. För detta ändamål har utredningen anlitat professor emerita Leena Huss vars utvärdering finns som bilaga 2 till betänkandet. Utredningen bedömer att språkcentrumens arbete är ett nödvändigt och värdefullt bidrag till revitaliseringen av det samiska språket samt att dessa bör fortsätta sitt arbete. Utredningen föreslår att Institutet för språk och folkminnen får i uppdrag att utreda formerna för att inrätta språkcentrum även för meänkieli och finska, samt utreda förutsättningarna för att skapa motsvarande funktion för jiddisch och romani chib. I kapitel 11 går utredningen igenom behovet av, och lämnar förslag till, kunskapshöjande åtgärder och synliggörande av nationella minoriteter och minoritetsspråk. Utredningen konstaterar att kunskapsnivån är låg. Utbildningsradion (UR) är den enskilda aktör som på senare tid mer omfattande tagit fram kunskapshöjande program såväl för skolan som riktade till allmänheten genom sändningar i public service. Utredningen bedömer bl.a. att det i det kommande sändningstillståndet för public service-media bör tas hänsyn inte enbart till kvantitet utan även kvalitet i fråga om sändningar på de nationella minoritetsspråken. Utredningen bedömer vidare att jiddisch bör ges 19

20 Sammanfattning SOU 2017:60 samma ställning i sändningstillståndet som övriga minoritetsspråk (avsnitt ). När det gäller utbildningsväsendet konstaterar utredningen att målet i skolans läroplaner om kunskap om de nationella minoriteterna uppfylls i allt för låg utsträckning. Utredningen föreslår att uppdrag ges till Skolverket att genomföra en riktad efterhandsgranskning av läromedel, med avseende på hur de nationella minoriteterna och deras rättigheter framställs, samt att regeringen överväger att ge Skolverket i uppdrag att utöka utbudet av utbildningsmaterial om de nationella minoriteterna och minoritetsspråken (avsnitt ). Därtill föreslår utredningen att regeringen ser över möjligheterna att införa ett krav på kunskap om de nationella minoriteterna och deras rättigheter i examensmålen för lärare, samt ger Skolverket i uppdrag att vidta kunskapshöjande insatser i skolan (avsnitt ). Utredningen föreslår även att regeringen ger Folkbildningsrådet i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för ökad medvetenhet om de nationella minoriteterna och deras rättigheter inom folkbildningen. I fråga om examensmålen för folkhögskollärare föreslås ett tillägg om att beakta nationella minoriteters rättigheter (avsnitt ). Utredningen föreslår dessutom att Kungliga Biblioteket, Myndigheten för kulturanalys, Riksantikvarieämbetet, Riksteatern och Statens historiska muséer ges i uppdrag att också beakta nationella minoriteter och minoritetsspråk i sin verksamhet (avsnitt ). Utredningen behandlar i kapitel 12 slutligen ett antal frågeställningar som inte uttrycks i utredningens direktiv men ändå har bäring på utredningens huvuduppdrag: språk som diskrimineringsgrund (avsnitt 12.1), behovet att se över vilka nationella minoriteter och minoritetsspråk som bör erkännas av Sverige och benämningen av dessa (avsnitt 12.2) bevarandeprogram för de nationella minoritetsspråken (avsnitt 12.3) Institutets för språk och folkminnen ansvar för språkvård i fråga om de nationella minoriteternas varieteter och dialekter (avsnitt 12.5) hanteringen av historiska övergrepp och kränkningar (avsnitt 12.6) 20

21 SOU 2017:60 Sammanfattning behovet av egna institutioner för de nationella minoriteterna och minoritetsspråken (avsnitt 12.7) och behovet av att regeringen i dialog med Sveriges Kommuner och Landsting lyfter frågan om efterlevnaden av minoritetslagen (avsnitt 12.8). Utredningen tar i avsnitt 12.4 särskilt ställning mot den negativa särbehandlingen av det nationella minoritetsspråket jiddisch i flera sammanhang såsom vid utfärdande av sändningstillstånd för public service-företagen och insatser för lärarutbildning. 21

22

23 Författningsförslag 1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk dels att 1, 3, 5, 7, 10, 17, 18, 20 och 21 ska ha följande lydelse, dels att det i lagen införs tre nya paragrafer, 5 a, 5 b och 22, med följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Denna lag innehåller bestämmelser om nationella minoriteter, nationella minoritetsspråk, förvaltningsområden och rätten att använda minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt bestämmelser om vissa skyldigheter inom förskola, sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:800) som kompletterar eller erbjuds i stället för förskola och äldreomsorg. Lagen innehåller också bestämmelser om uppföljning av tillämpningen av lagen. 1 Senaste lydelse 2010: Denna lag innehåller bestämmelser om nationella minoriteter, nationella minoritetsspråk, förvaltningsområden och rätten att använda minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. Lagen innehåller också bestämmelser om uppföljning av tillämpningen av lagen. 23

24 Författningsförslag SOU 2017:60 3 ska Förvaltningsmyndigheter när det behövs på lämpligt sätt informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter enligt denna lag. Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor. 5 Kommuner och landsting ska informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter och det allmännas ansvar enligt denna lag och föreskrifter som denna lag hänvisar till. Detsamma gäller statliga förvaltningsmyndigheter vars verksamhet är av betydelse för de nationella minoriteterna eller minoritetsspråken. Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med minoriteterna i sådana frågor. Förvaltningsmyndigheterna ska därvid särskilt beakta förutsättningarna för barn och unga som tillhör de nationella minoriteterna. 5 a Skyldigheten att samråda enligt 5 innebär att förvaltningsmyndigheterna för en strukturerad dialog med de nationella minoriteterna i syfte att deras behov och synpunkter ska kunna beaktas i myndigheternas beslutsfattande. 5 b Kommuner och landsting ska anta dokumenterade mål och riktlinjer för sin minoritetspolitiska verksamhet, av vilka ska framgå hur verksamheten ska följas upp. 24

25 SOU 2017:60 Författningsförslag Andra kommuner än de som anges i 6 kan efter anmälan få ingå i förvaltningsområdet för finska, meänkieli eller samiska. Beslut att en kommun ska få ingå i ett förvaltningsområde fattas av regeringen. Regeringen får meddela föreskrifter om sådan frivillig anslutning till ett förvaltningsområde Enskilda har alltid rätt att använda finska och samiska vid sina skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän. Detsamma gäller vid enskildas skriftliga kontakter med Justitiekanslern, Försäkringskassan, Skatteverket och Diskrimineringsombudsmannen i ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part. Kommuner och landsting ska göra de kartläggningar som behövs för den minoritetspolitiska verksamheten. Andra kommuner än de som anges i 6 kan ansöka hos regeringen om att anslutas till förvaltningsområdet för finska, meänkieli eller samiska. En kommun som regeringen har beslutat att ansluta till ett förvaltningsområde kan ansöka om att utträda ur förvaltningsområdet. Regeringen får bevilja en sådan ansökan endast om det finns synnerliga skäl. Regeringen får meddela föreskrifter om anslutning till och utträde ur ett förvaltningsområde. Enskilda har alltid rätt att använda finska, meänkieli och samiska vid sina skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän. Detsamma gäller vid enskildas skriftliga kontakter med Justitiekanslern, Försäkringskassan, Skatteverket, Arbetsförmedlingen och Diskrimineringsombudsmannen i ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part. 25

26 Författningsförslag SOU 2017:60 När en kommun i ett förvaltningsområde erbjuder plats i förskola eller sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:800) som kompletterar eller erbjuds i stället för förskola, ska kommunen erbjuda barn vars vårdnadshavare begär det plats i sådan verksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska. En kommun i ett förvaltningsområde ska erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska, meänkieli respektive samiska. Detsamma gäller kommuner utanför ett förvaltningsområde, om kommunen har tillgång till personal som är kunnig i språket. Förvaltningsmyndigheters tillämpning av denna lag ska följas upp. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller vilka myndigheter som ska ansvara för uppföljningen. Detta uppföljningsansvar innebär ingen inskränkning i det tillsynsansvar som vilar på andra myndigheter. 2 Senaste lydelse 2010: Rätt för enskilda att i vissa fall erbjudas förskola och viss annan pedagogisk verksamhet på finska, meänkieli eller samiska regleras i 8 kap. 12 a och 14 tredje stycket samt 25 kap. 5 a skollagen (2010:800). Rätt för enskilda att i vissa fall erbjudas sådan service och omsorg som bedrivs inom ramen för äldreomsorgen på de nationella minoritetsspråken regleras i 5 kap. 6 a socialtjänstlagen (2001:453). Förvaltningsmyndigheters tillämpning av denna lag ska följas upp. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som ska ansvara för uppföljningen. Detta uppföljningsansvar innebär ingen inskränkning i det tillsynsansvar som vilar på andra myndigheter. 26

27 SOU 2017:60 Författningsförslag En myndighet med uppföljningsansvar ska dessutom genom rådgivning, information och liknande verksamhet bistå andra förvaltningsmyndigheter vid tillämpningen av lagen. 21 Myndigheten med uppföljningsansvar ska dessutom genom rådgivning, information och liknande verksamhet bistå andra förvaltningsmyndigheter vid tillämpningen av lagen. 22 Kommuner och landsting ska på begäran lämna uppgift om sådana mål och riktlinjer som antagits enligt 5 a till myndigheten med uppföljningsansvar. Denna lag träder i kraft den 1 januari

28 Författningsförslag SOU 2017: Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (2010:800) dels att det i lagen införs två nya paragrafer, 8 kap. 12 a och 25 kap. 5 a samt nya rubriker närmast före dem med följande lydelse, dels att 8 kap. 14 ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. Nationella minoritetsspråk 12 a Om barnets hemkommun ingår i förvaltningsområde enligt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk ska kommunen erbjuda barn, vars vårdnadshavare begär det, plats i förskola där hela eller en väsentlig del av utbildningen bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska. Kommunen ska fråga alla vårdnadshavare som söker plats i förskola om de vill få erbjudande om plats i sådan verksamhet. 14 När vårdnadshavare har anmält önskemål om förskola med offentlig huvudman ska kommunen erbjuda barnet förskola inom fyra månader. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl har behov av särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola ska skyndsamt erbjudas förskola. När vårdnadshavare har anmält önskemål om förskola där utbildningen bedrivs på finska, meänkieli eller samiska enligt 12 a ska 28

29 SOU 2017:60 Författningsförslag kommunen erbjuda barnet sådan förskola inom fyra månader. 25 kap. Nationella minoritetsspråk 5 a Om kommunen ingår i förvaltningsområde enligt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk, och kommunen tillhandahåller sådan omsorg som avses i 2 eller 5 och som kompletterar eller erbjuds istället för förskola, ska kommunen sträva efter att erbjuda de barn, vars vårdnadshavare begär det, plats i sådan omsorg där hela eller en väsentlig del av verksamheten bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska. Om kommunen kan erbjuda omsorg som avses i första stycket på finska, meänkieli respektive samiska ska kommunen fråga alla vårdnadshavare som ansöker om sådan omsorg om de vill få erbjudande om plats i verksamhet på respektive språk. Om en kommun som ingår i förvaltningsområde anordnar öppen förskola enligt 3 ska kommunen, om det finns efterfrågan från vårdnadshavare, sträva efter att erbjuda hela eller en väsentlig del av verksamheten även på finska, meänkieli respektive samiska. Denna lag träder i kraft den 1 januari

30 Författningsförslag SOU 2017: Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) dels att 5 kap. 6 ska ha följande lydelse dels att det införs en ny paragraf, 5 kap. 6 a, med följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 6 3 Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område. Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen ska kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer. Kommunen ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor. Kommunen ska informera den som ansöker om bistånd inom ramen för äldreomsorgen om kommunens skyldigheter enligt 6 a andra stycket. Om kommunen har möjlighet att erbjuda omsorg enligt 6 a första stycket ska kommunen lämna motsvarande information om skyldigheterna enligt det stycket. 6 a Kommunen ska sträva efter att erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller en väsentlig del av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska, jiddisch, meänkieli, romani chib eller samiska. Om kommunen ingår i för- 3 Senaste lydelse 2009:

31 SOU 2017:60 Författningsförslag valtningsområde enligt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk är kommunen skyldig att erbjuda den som begär det sådan möjlighet som avses i första stycket när det gäller finska, meänkieli respektive samiska. Kommunen ska inom ramen för sådan omsorg som erbjuds enligt första eller andra stycket särskilt beakta de äldres behov av att upprätthålla sin kulturella identitet. Denna lag träder i kraft den 1 januari

32 Författningsförslag SOU 2017: Förslag till lag om ändring i patientlagen (2014:821) Härigenom föreskrivs i fråga om patientlagen (2014:821) att en ny paragraf, 1 kap. 10, med följande lydelse införs. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 10 I språklagen (2009:600) och i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk finns bestämmelser som innebär särskilda rättigheter för de nationella minoriteterna och ett särskilt ansvar för det allmänna att skydda och främja de nationella minoritetsspråken samt i övrigt främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Denna lag träder i kraft den 1 januari

33 SOU 2017:60 Författningsförslag 1.5 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) att en ny paragraf, 5 kap. 9, samt närmast före den en rubrik, med följande lydelse införs. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. Särskilda skyldigheter i fråga om nationella minoriteter 9 I språklagen (2009:600) och lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk finns bestämmelser som innebär särskilda rättigheter för de nationella minoriteterna och ett särskilt ansvar för det allmänna att skydda och främja de nationella minoritetsspråken samt i övrigt främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Denna lag träder i kraft den 1 januari

34

35 2 Uppdraget och dess genomförande Utredningen ska enligt direktiven (se bilaga 1) göra en översyn och analys av lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk (fortsättningsvis minoritetslagen). I detta kapitel redogörs för utredningens uppdrag och direktiv samt utredningens avgränsningar och prioriteringar i förhållande till uppdragets utformning. Vidare beskrivs hur utredningen arbetat och hur betänkandet är upplagt. Utredningen anser att de förslag som läggs fram kan utgöra ytterligare steg mot en stärkt minoritetspolitik. Arbetet med att utveckla minoritetspolitiken är för den skull inte avslutat i och med detta betänkande. Minoritetspolitiken innehåller komplexa frågor och spänner över ett flertal sektorsområden. Det är inte heller rimligt att alla frågor kan lösas inom ramen för en översyn. Nya aspekter dyker hela tiden upp när politiken ska förverkligas i kommuner och landsting. Det är utredningens uppfattning att de nationella minoriteternas rättigheter, i takt med att de integreras i fler politikområden, kommer att ses som ett naturligt inslag i alla sammanhang i samhället. Utredningen kan konstatera att det svenska samhället inte är där i dag men att utredningens förslag syftar till en ökad integrering av det nationella minoritetsperspektivet inom allt fler samhällsområden som berör de nationella minoriteterna eller minoritetsspråken. 2.1 Utredningens uppdrag Direktiven innehåller ett brett bemyndigande att se över hela det minoritetspolitiska området i vilket ingår att göra en analys i fråga om genomslaget av den minoritetspolitiska reformen I uppdraget 35

36 Uppdraget och dess genomförande SOU 2017:60 ingår att se över hur väl Sverige lever upp till åtaganden enligt ramkonventionen, språkstadgan och andra konventioner. Utöver detta ska också minoritetslagen ses över för att på bästa sätt säkra efterlevnaden av de nationella minoriteternas rättigheter. Utredningen ska bl.a. se över konstruktionen med ett grundläggande skydd och ett utökat skydd i förvaltningsområden. Det grundläggande skyddet omfattar i huvudsak språk- och kulturfrämjande åtgärder, möjlighet till inflytande och delaktighet samt informationsskyldighet för förvaltningsmyndigheter. Det utökade skyddet gäller i de kommuner som ingår i förvaltningsområde för ett eller flera minoritetsspråk. I dessa kommuner har enskilda ytterligare rätt till förskola och äldreomsorg helt eller delvis på minoritetsspråk samt rätt att kontakta förvaltningsmyndigheter på sitt språk. Utredningen ska bl.a. se över behovet av förtydligad reglering av det grundläggande skyddet och hur ordningen med statsbidrag till de kommuner som ingår i förvaltningsområde ska se ut. Utredningen ska även behandla frågan om kommuners utträde ur förvaltningsområde. Utredningen har vidare i uppdrag att säkra förskoleundervisning som stärker revitaliseringen av minoritetsspråken. I uppdraget ingår bl.a. att analysera varför 17 i minoritetslagen, som reglerar rätten att erbjudas förskola på finska, meänkieli och samiska i kommuner i förvaltningsområde, tillämpas på olika sätt av kommunerna. Vid behov ska utredningen föreslå ändring av bestämmelsen. Utredningen har i uppdrag att säkra individuellt anpassad vård och omsorg för de nationella minoriteterna. Regeringen vill bl.a. veta varför 18 minoritetslagen, som reglerar rätten till äldreomsorg på finska, meänkieli och samiska, tillämpas på olika sätt av kommunerna. Vid behov ska utredningen föreslå ändringar av bestämmelsen. Utredningen har emellertid ett bredare uppdrag än att se över frågor om äldreomsorg. Bl.a. ska de nationella minoriteternas behov av vård och omsorg i övrigt analyseras. I direktiven påpekas att det är helt nödvändigt att de nationella minoriteternas rätt till delaktighet och inflytande enligt minoritetslagen även kommer de nationella minoriteterna till del i praktiken. Utredningen har i uppdrag att se över formerna för inflytande och hur effektiv representation kan säkras samt analysera om nuvarande ordning med organisationsbidrag kan förändras. Vidare ska möjligheterna till ungdomsinflytande särskilt behandlas. 36

37 SOU 2017:60 Uppdraget och dess genomförande Länsstyrelsen i Stockholms Län och Sametinget är ansvariga för uppföljning och samordning av den nationella minoritetspolitiken. Denna ordning har införts i syfte att driva på och aktivt samordna det minoritetspolitiska området. Utredningen har i uppdrag att se över ordningen för uppföljningen. I utredningens uppdrag ingår också att överväga behovet av åtgärder för att förbättra kvalitativa data om de nationella minoriteterna. Utredningen ska därtill överväga om det bör införas en möjlighet att överklaga beslut som fattats med stöd i aktuell lagstiftning, vilket saknas i dag. Utredningen ska överväga om Sverige bör utöka sina åtaganden enligt del III i språkstadgan när det gäller finska, meänkieli och samiska, särskilt i syfte att harmonisera åtagandena när det gäller dessa språk. Utredningen ska utvärdera de samiska språkcentrumens resultat och språkcentrummetodiken som främjande av språkrevitalisering. Utredningen ska slutligen säkra kunskapen om de nationella minoriteterna i samhället. Ett jämställdhets- och ungdomsperspektiv ska genomsyra utredningens arbete. Det ingår inte i utredningens uppdrag att lämna förslag till grundlagsändringar Utredningens avgränsningar och prioriteringar Inledningsvis kan utredningen konstatera att det inte har ingått i det ursprungliga uppdraget att bedöma vilka grupper eller språk som ska erkännas som nationella minoriteter respektive nationella minoritetsspråk. Utredningen har inte heller haft i uppdrag att överväga om nu erkända grupper och språk ska benämnas på annat sätt än i dag. Genom ett tilläggsdirektiv har utredningen därefter fått ett uppdrag som rör finlandssvenskarnas ställning i Sverige. Detta kommer att behandlas i ett kommande slutbetänkande. Särskilt fokus på grundskyddet och ny ordning för uppföljning och samordning Grundskyddet är betydelsefullt då det gäller i hela landet och för samtliga nationella minoriteter och minoritetsspråk. För judar och romer samt jiddisch och romani chib, är grundskyddet dessutom det 37

38 Uppdraget och dess genomförande SOU 2017:60 enda skydd de har enligt minoritetslagen (se om begreppet grundskydd, avsnitt 3.3). Det stod klart redan när utredningen inledde sitt uppdrag att grundskyddet inte fått det genomslag som varit tänkt. Av denna anledning har utredningen valt att fokusera särskilt på en förstärkning av grundskyddet och den ordning för uppföljning och samordning som bland annat syftar till att stärka grundskyddet. Utredningen har gjort bedömningen att det är centralt att ordningen för uppföljning och samordning fungerar på ett ändamålsenligt vis för att minoritetspolitiken ska bli framgångrik, särskilt vad avser främjande av minoritetspolitiken i kommuner och landsting. Åtgärder för att förbättra tillgång till personal med språk och kulturkompetens Under utredningsarbetet har det blivit tydligt att en av de viktigaste begränsande faktorerna för att kommuner och landsting i förvaltningsområden ska kunna leva upp till sina åtaganden är bristen på personal med språk- och kulturkompetens. Utredningen har inget uttryckligt uppdrag att undersöka denna fråga, men har gjort bedömningen att det är särskilt viktigt för minoritetspolitiken att detta problem hanteras. Ett särskilt kapitel ägnas därför åt frågan om bristen på tillgång till språkkunnig personal. Utbildningsområdet ses över av en särskild utredare Regeringen har inte gett något uttryckligt uppdrag i direktiven att se över utbildningsfrågor som rör de nationella minoritetsspråken. Däremot har utredningen i uppdrag att genomföra en sammanhållen analys av hela minoritetspolitiken. Detta skulle i sin tur kunna föranleda en genomlysning även av utbildningsområdet. En särskild utredning har emellertid tillsatts på detta område. Utredningen Förbättrade möjligheter för elever att utveckla sitt nationella minoritetsspråk (U 2016:07) tillsattes i slutet av Enligt direktiven ska denna utredning kartlägga och bedöma om åtgärder behövs och i så fall vilka för att öka tillgången till undervisning i nationella minoritetsspråk inom de obligatoriska skolformerna. Nämnda utredning ska även kartlägga och bedöma om åtgärder behövs och i så fall vilka för att öka tillgången till två- 38

39 SOU 2017:60 Uppdraget och dess genomförande språkig undervisning på nationella minoritetsspråk i dessa skolformer (se dir. 2016:116). Mot bakgrund av nyss nämnda utredning har denna utredning inte gjort någon samlad översyn av frågor som rör de nationella minoritetsspråken inom utbildningsområdet. I denna utrednings direktiv finns dock ett uppdrag som rör förskolan. Vissa av utredningens förslag rör även i övrigt utbildningsområdet. Frågor som kommer behandlas i utredningens slutbetänkande Utredningen har fått tilläggsdirektiv som bl.a. innebär en förlängning av uppdraget i återstående delar. I många delar anser utredningen att uppdraget är slutfört. Två särskilda frågor kvarstår dock. Utredningens uppdrag att överväga om Sverige bör utöka sina åtaganden enligt del III i språkstadgan kommer att redovisas i slutbetänkandet. Detsamma gäller utredningens uppdrag att överväga behovet av åtgärder för att förbättra kvalitativa data om de nationella minoriteterna. Det ursprungliga uppdraget innehåller även ett brett mandat att göra en översyn av minoritetspolitiken. Inom ramen för detta mandat kan utredningen komma att ta upp frågor som inte kan anses slutförda. 2.2 Utredningens arbete Utredningsarbetet har bedrivits i nära samarbete med utredningens experter och sakkunniga. Som sakkunniga har representanter från Kulturdepartementet, Finansdepartementet, Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet varit förordnade. De experter som bistått utredningen har varit företrädare för Diskrimineringsombudsmannen, Institutet för språk och folkminnen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Sametinget, Skolverket, Socialstyrelsen, Svenska Kyrkan samt Sveriges Kommuner och Landsting. Experter och sakkunniga har sammanträtt fyra gånger. Till utredningen har också en referensgrupp med företrädare för de åtta riksdagspartierna knutits. Den har sammanträtt tre gånger. Ytterligare en referensgrupp har knutits till utredningen med företrädare för de nationella minoriteterna. Referensgruppen har 39