Årsrapport om de mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011 och Europeiska unionens politik på området

Transkript

1 P7_TA(2012)0503 Årsrapport om de mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011 och Europeiska unionens politik på området Europaparlamentets resolution av den 13 december 2012 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011 och Europeiska unionens politik på området (2012/2145(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och andra viktiga internationella fördrag och instrument på området för mänskliga rättigheter, med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012, med beaktande av sin resolution av den 18 april 2012 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter 1, med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (11855/2012), som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012, med beaktande av rådets beslut 2012/440/Gusp av den 25 juli 2012 om utnämning av Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 december 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder effektivare metoder (COM(2011)0886), med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter, med beaktande av sin ståndpunkt av den 8 juli 2010 om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder 2, med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 65/276 av den 3 maj 2011 om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete, med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000 (A/Res/55/2) och FN:s generalförsamlings resolutioner, med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter 3, och sin resolution av Antagna texter, P7_TA(2012)0126. EUT C 351 E, , s Antagna texter, P7_TA(2011)0507.

2 den 19 maj 2010 om den första konferensen om översyn av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, som hölls i Kampala, Uganda, den 31 maj-11 juni och av de utfästelser som EU gjort vid detta tillfälle 2, med beaktande av rådets beslut 2011/168/Gusp av den 21 mars 2011 om Internationella brottmålsdomstolen 3 och av den reviderade handlingsplanen av den 12 juli 2011 med uppföljning av rådets beslut om Internationella brottmålsdomstolen, med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken 4, med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 8 mars 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europeiska rådet, Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln Partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet (COM(2011)0200), med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen med titeln Ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303), med beaktande av rådets slutsatser om den europeiska grannskapspolitiken, vilka antogs av rådet (utrikes frågor) den 20 juni 2011 vid dess 3 101:a sammanträde, med beaktande av rådets slutsatser om en europeisk demokratifond, vilka antogs av rådet (utrikes frågor) den 1 december 2011 vid dess 3 130:e sammanträde och förklaringen om inrättande av en europeisk demokratifond som antogs av Ständiga representanternas kommitté den 15 december 2011, med beaktande av sin rekommendation av den 29 mars 2012 till rådet om närmare bestämmelser för ett eventuellt inrättande av en europeisk demokratifond 5, med beaktande av sin resolution av 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering 6, med beaktande av meddelandet av den 25 oktober 2011 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln En förnyad EU-strategi för företagens sociala ansvar, med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 2 februari 2012 om att föra en konsekvent politik gentemot de regimer mot vilka EU tillämpar restriktiva åtgärder, i samband med att deras ledare utövar privata och kommersiella intressen inom EUT C 161, , s EUT L 76, , s. 56. Antagna texter, P7_TA(2011)0576. Antagna texter, P7_TA(2012)0113. EUT C 291 E, , s. 171.

3 EU:s gränser 1, med beaktande av rapporten av den 16 maj 2011 från FN:s särskilde rapportör (A/HRC/17/27) om främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten, där det betonas att de internationella normerna och standarderna för mänskliga rättigheter är tillämpliga på rätten till åsikts- och yttrandefrihet på internet som kommunikationsmedium, med beaktande av meddelandet av den 12 december 2011 från kommissionsledamoten med ansvar för den digitala agendan om No Disconnect Strategy, med beaktande av rapporten av den 28 juli 2011 från FN:s särskilde rapportör (A/66/203) om situationen för människorättsförsvarare, med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 21 december 2010 (A/RES/65/206) om ett moratorium för tillämpning av dödsstraffet, med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder 2, med beaktande av interimsrapporten av den 5 augusti 2011 från FN:s särskilde rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt isolering, bland annat i psykiatriska kliniker (A/66/268), med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325, 1820, 1888, 1889 och 1960 om kvinnor, fred och säkerhet, med beaktande av rapporten om EU-indikatorerna för den övergripande strategin för EU:s genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet, vilken antogs av rådet den 13 maj 2011, med beaktande av rådets slutsatser av den 1 december 2011 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637), med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll, med beaktande av Europarådets ministerkommittés antagande den 7 april 2011 av konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, med beaktande av FN:s resolutioner om barnets rättigheter, senast resolutionen av den 4 april 2012, 1 2 Antagna texter, P7_TA(2012)0018. Antagna texter, P7_TA(2012)0309.

4 med beaktande av FN:s människorättsråds resolution av den 17 juni 2011 om mänskliga rättigheter, sexuell läggning och könsidentitet, med beaktande av Europeiska unionens anslutning den 22 januari 2011 till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, den första FN-konvention om mänskliga rättigheter som EU ratificerat i egenskap av organisation för regional integration, med beaktande av utkastet till FN:s principer och riktlinjer för effektiv eliminering av diskriminering på grund av arbete och härkomst, offentliggjort av rådet för mänskliga rättigheter (A/HRC/11/CRP.3), med beaktande av observationer och rekommendationer om kastdiskriminering av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s fördragsslutande organ och FN:s särskilda förfaranden, i synnerhet rapporten från den särskilda rapportören om nutida former av rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans av den 24 maj 2011 (A/HRC/17/40), med beaktande av rådets slutsatser av den 21 februari 2011 om intolerans, diskriminering och våld på grund av religion eller trosuppfattning och med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 66/167 om att bekämpa intolerans, negativa stereotyper, stigmatisering, diskriminering, anstiftan till våld och våld mot personer på grund av religion eller tro, med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0377/2012), och av följande skäl: A. Enligt fördragen ska EU bygga sina yttre åtgärder på principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas allmängiltighet och odelbarhet, respekten för människans värdighet, jämlikhet och solidaritet samt respekten för principerna i FN-stadgan och i folkrätten. B. Rättvisa, rättsstatsprincipen, ansvarsskyldighet för alla brott, inbegripet de allvarligaste brotten som berör världssamfundet, rättvisa rättegångar och ett oberoende rättsväsen är omistliga för skyddet av mänskliga rättigheter och stöttepelarna för hållbar fred. C. Demokrati och rättsstatsprincipen är de bästa garanterna för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, icke-diskriminering i alla dess former, tolerans gentemot individer och samhällsgrupper och lika möjligheter för alla. D. De lärdomar som drogs av händelserna under den arabiska våren måste få en fortsättning, så att EU aktivt ser över, förbättrar och säkrar samstämdhet i sin politik om bland annat människorättsförsvarare, internationell humanitär rätt, människorättsdialoger med tredjeländer och det civila samhället, däribland icke-statliga organisationer och gräsrotsrörelser, samt sociala medier. E. Det åligger EU att hjälpa de länder med vilka internationella avtal har ingåtts, däribland handelsavtal, och införa samtliga grundläggande principer genom att se till att de

5 demokratiska bestämmelser och mänskliga rättigheter som ingår i avtalen verkligen följs. F. Det är viktigt att ha tillgång till internet för att kunna ta del av information, utöva åsikts-, press- och föreningsfrihet samt ta del av den samhälleliga, politiska och kulturella utvecklingen. De mänskliga rättigheterna måste försvaras och främjas av EU, både offline och online. G. Kränkningar av tanke-, samvets-, religions- och trosfriheten, begångna av såväl regeringar som icke-statliga aktörer, ökar i många länder i världen och leder till diskriminering och intolerans mot såväl vissa enskilda personer som trossamfund, däribland minoriteter och icke-troende. H. Kvinnans roll och fulla deltagande i det politiska, ekonomiska och sociala livet är avgörande, särskilt under fredsskapande processer i efterkrigssituationer, i förhandlingar om övergång till demokrati, i konfliktlösning samt i försonings- och stabiliseringsprocesser. I. Årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och EU:s politik på området bör inte begränsas till en reflektion över och genomgång av resultat och tillkortakommanden i det förflutna, utan också fungera som ett dokument som inspirerar till strategier och EU-handlingsplaner om mänskliga rättigheter och demokrati. I idealfallet bör varje ny årsrapport på ett påtagligt och regelbundet sätt bidra till att förbättra EU:s politik för mänskliga rättigheter i världen. EU:s årsrapport för Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati Det är glädjande att vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten kunde lägga fram årsrapporten under parlamentets sammanträdesperiod i juni och därmed återgå till normal praxis. 2. Europaparlamentet noterar de positiva steg som tagits under senare år för att utveckla årsrapporten, men betonar att mycket fortfarande kan göras för att förbättra den. 3. Europaparlamentet menar att årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati bör vara ett viktigt verktyg för att redogöra för EU:s arbete på detta område och det bör bidra till att göra unionens verksamhet synligare. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att vid utarbetandet av kommande årsrapporter aktivt och systematiskt samråda med parlamentet och redogöra för hur parlamentets resolutioner har beaktats. Allmänna synpunkter 4. Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter den 25 juni EU-institutionerna uppmanas med eftertryck att samarbeta för att se till att denna ram genomförs snabbt och på ett bra sätt, så att EU:s fördragsgrundade åtagande om att föra en utrikespolitik som bygger på mänskliga rättigheter, demokratiska värden och rättsstatliga principer uppfylls på ett principfast och ståndaktigt sätt genom att undvika dubbla måttstockar. 5. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet, kommissionen, Europeiska

6 utrikestjänsten och parlamentet att bevara och fylla EU:s roll som ledande människorättsförsvarare genom att samarbeta nära för att genomföra en sammanhållen, långtgående och verkningsfull EU-politik för mänskliga rättigheter i världen, på grundval av denna strategiska ram, samt utnyttja vårt utvecklingsbistånd och de möjligheter som finns tillgängliga genom det europeiska initiativet för demokrati (EED). 6. Europaparlamentet rekommenderar rådet och utrikestjänsten att genomföra en halvtidsbedömning av det nya människorättspaketet, i synnerhet handlingsplanen. Omfattande samråd måste genomföras med parlamentet och det måste även regelbundet informeras, och det civila samhället ska delta i denna process. 7. Europaparlamentet ställer sig positivt till uppdragsbeskrivningen för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och den tilltänkta Brysselbaserade rådsarbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet ser fram emot ett nära samarbete med dem, vilket i det första fallet även ska ske i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 36 i EU-fördraget. 8. Europaparlamentet förväntar sig att rådets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter fördjupar samarbetet med rådets arbetsgrupp för grundläggande rättigheter, medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för personer, i syfte att lyfta frågan om konsekvens mellan EU:s externa och interna politik för mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker vikten av att unionens politik även måste vara samstämd, konsekvent och föredömlig inom EU, i enlighet med grundläggande värderingar och principer för att EU:s trovärdighet globalt och effektiviteten hos människorättspolitiken ska bli så stor som möjligt och för att visa genuin respekt för de mänskliga rättigheternas allmängiltighet. 9. Europaparlamentet välkomnar de positiva effekter på samstämdheten i EU:s inre och yttre politik som utövandet av dess juridiska personlighet har gett, vilken skapades genom Lissabonfördraget för att ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i december Parlamentet efterlyser ett liknande tillvägagångssätt när det gäller andra internationella fördrag och konventioner på området för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inta en proaktiv hållning på detta område för att kunna ta itu med de negativa effekterna av EUmedlemsstaternas lappverksliknande undertecknande och ratificering av andra viktiga fördrag och konventioner på det utrikespolitiska området. 10. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten, rådet och kommissionen att säkerställa samstämdheten och konsekvensen mellan de olika yttre finansieringsinstrumenten och de befintliga eller planerade verksamheterna och metoderna i EU för riktmärkning, övervakning och utvärdering av situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin i tredjeländer, inklusive avsnitten om mänskliga rättigheter och demokrati i framstegsrapporterna om utvidgning och grannskapspolitiken; bedömningen av människorätts- och demokratiprinciperna mer för mer, som antagits för den europeiska grannskapspolitiken; det planerade införandet av mänskliga rättigheter i konsekvensbedömningar som genomförs i samband med lagstiftningsförslag och andra förslag samt regionala och bilaterala avtal oavsett om de gäller handel, partnerskap, associering eller samarbete; kommissionens planer på en människorättsbedömning bland villkoren för att få EU-stöd (särskilt när det handlar om budgetstöd); det stärkta genomförandet av övervakningsmekanismen för granskning av efterlevnaden av människorättskonventioner i länderna inom GSP plus; målet att

7 systematisera vidareutnyttjandet av rapporter från EU:s valobservatörsuppdrag samt rådets betoning av riktmärkning och ett fortsatt och systematiskt hänsynstagande till aspekter som rör mänskliga rättigheter, jämställdhet och barn i väpnade konflikter i dokument med tillvaratagna erfarenheter från GSFP-uppdragen. 11. Europaparlamentet välkomnar antagandet av landstrategier för mänskliga rättigheter som inriktas på enskilda länder i syfte att genomföra politiken på det lämpligaste och mest verksamma sättet. De lokala EU-delegationerna spelar en nyckelroll för att utveckla och följa upp de landstrategier som skräddarsytts efter de specifika omständigheterna, men parlamentet betonar att utrikestjänsten har ett ansvar för samordningen i syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av EU:s människorättspolitiska prioriteringar, som fastställs i den strategiska ramen för mänskliga rättigheter och i EU:s riktlinjer. Det är viktigt att färdigställa nätverket med kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och demokrati vid EU:s delegationer och uppdragen och insatserna inom ramen för GSFP. Vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten och medlemsstaterna uppmanas med eftertryck att som bästa praxis tillämpa metoden att arbeta med människorättsfrågor lokalt genom arbetsgrupper för de mänskliga rättigheterna som bildats bland EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader. Parlamentet insisterar också på att regelbunden kontakt ska hållas med företrädare för det civila samhället, människorättsförsvarare och ledamöter i de nationella parlamenten. Parlamentet stöder utrikestjänstens målsättning att tillhandahålla utbildning om mänskliga rättigheter och demokrati för all personal vid utrikestjänsten, kommissionen, EU:s delegationer och GSFP-uppdragen samt för personalen vid EU:s organ och byråer med ansvar för förbindelser med tredjeland, till exempel Frontex. Parlamentet begär att behovet att skydda försvarare av de mänskliga rättigheterna ägnas särskild uppmärksamhet. Parlamentet anser att landstrategier för mänskliga rättigheter bör integreras i Gusp, GSFP, EU:s handels- och utvecklingspolitik, både i geografiska och tematiska program, för att säkerställa ökad effektivitet, ändamålsenlighet och konsekvens. EU:s agerande inom FN 12. Europaparlamentet välkomnar EU:s insatser för att främja och återuppliva arbetet med mänskliga rättigheter inom FN-systemet, inklusive slutförandet av översynen av FN:s människorättsråd under Parlamentet betonar den fortsatta vikten av stöd till ett oberoende kontor för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, framhåller den roll som FN:s tematiska och landsspecifika särskilda rapportörer om mänskliga rättigheter spelar och ser fram emot deras nära samarbete med den nytillträdda särskilde EU-representanten för mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker betydelsen av EU:s anslutning den 22 januari 2011 till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, den första FN-konvention om mänskliga rättigheter som EU ratificerat i egenskap av juridisk person. 13. Europaparlamentet understryker vikten av och sitt starka stöd för EU:s aktiva deltagande i arbetet i FN:s råd för mänskliga rättigheter genom gemensamt initiativtagande till resolutioner, utfärdande av utlåtanden och deltagande i interaktiva dialoger och debatter. 14. Europaparlamentet gläds åt det ledarskap som EU:s medlemsstater visat prov på i syfte att stödja tilltron till FN:s människorättssystem, genom att gemensamt rikta en stående inbjudan till FN:s samtliga särskilda förfaranden för mänskliga rättigheter, genom att ta initiativ till en extra session om Libyen i FN:s människorättsråd, där den historiska

8 rekommendationen om att stänga av Libyen från människorättsrådet antogs, och genom att ta ledningen för det arbete som ledde till inrättandet av den oberoende undersökningskommissionen för människorättssituationen i Syrien. 15. Europaparlamentet är medvetet om EU:s potential att nå ut och bygga koalitioner på ett kreativt sätt, vilket har åskådliggjorts av de EU-insatser som öppnade för antagandet i FN:s människorättsråd av den epokgörande resolutionen om mänskliga rättigheter, sexuell läggning och könsidentitet, som stöddes av länder från alla regioner, liksom det samförståndsskapande arbetet i Genève och New York om behovet att bekämpa religiös intolerans och värna om religions- och trosfriheten samtidigt som man undviker potentiella skadeverkningar för andra centrala mänskliga rättigheter, såsom yttrandefriheten. 16. Europaparlamentet upprepar sitt motstånd mot den praxis som innebär att regionala grupper anordnar skenval till människorättsrådet. 17. Europaparlamentet rekommenderar att rekommendationerna i den allmänna återkommande utvärderingen följs upp genom att systematiskt inkluderas i EU:s landsstrategier för mänskliga rättigheter samt i dialoger och samråd om mänskliga rättigheter. 18. Parlamentet påminner om att de regionala kontoren för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter behöver tillräcklig finansiering för att inte tvingas stänga. 19. Europaparlamentet påminner om FN:s generalförsamlings antagande av resolution 65/276 om EU:s deltagande i arbetet inom FN och anser att det är en blygsam början på mer omfattande strävanden att uppgradera unionens roll i arbetet för mänskliga rättigheter inom denna organisation. EU:s politik om internationell straffrätt, kampen mot straffrihet och Internationella brottmålsdomstolen (ICC) 20. Europaparlamentet beklagar den selektiva rättvisa som ofta uppstår under övergången till demokrati och i nya demokratier, under rättsstatens och korruptionsbekämpningens täckmantel. Beklagligt nog har den selektiva rättvisan blivit ett sätt att utkräva politisk hämnd och komma åt politiska oliktänkande genom att skrämma och marginalisera oppositionen, mediearbetare och människorättsförsvarare, särskilt inför val. Parlamentet hyser fortsatt oro över brottsmisstankarna och de politiskt motiverade anklagelserna mot oppositionsmedlemmar i Ukraina, och uppmanar de ukrainska myndigheterna att sätta stopp för de pågående trakasserier mot oppositionen vilka utgör ett allvarligt hinder i landets ansträngningar för att garantera rättsstaten och demokratiska värden. 21. Europaparlamentet beklagar att inga framsteg gjorts i utredningen av Sergej Magnitskijs död trots många samtal från internationella organ till de ryska myndigheterna. Parlamentet uppmanar därför rådet att införa och genomföra ett EU-omfattande viseringsförbud för de tjänstemän som är ansvariga för Sergej Magnitskijs död och att frysa de ekonomiska tillgångar som de eller deras närmaste familjer eventuellt kan ha i EU. 22. Europaparlamentet uttrycker sin fortsatta besvikenhet över processen mot Michail Chodorkovskij och Platon Lebedev, som internationellt uppfattas som politisk.

9 23. Europaparlamentet uppmärksammar tioårsdagen av ikraftträdandet av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och välkomnar Kap Verdes och Vanuatus ratificering av den. Parlamentet erkänner Internationella brottmålsdomstolen som en sista instans för att skipa rättvisa för offer för brott mot mänskligheten, folkmord och krigsförbrytelser enligt principen om komplementaritet i Romstadgan. 24. Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd för Internationella brottmålsdomstolen i kampen mot straffrihet för de grövsta brotten av internationell dignitet. EU och dess medlemsstater uppmanas att upprätthålla sin politiska, diplomatiska, logistiska och ekonomiska uppbackning av Internationella brottmålsdomstolen och andra internationella brottmålstribunaler, däribland de särskilda internationella tribunalerna för f.d. Jugoslavien och Rwanda, specialdomstolen för Sierra Leone, Kambodjas specialdomstol samt specialdomstolen för Libanon. 25. Europaparlamentet välkomnar att man i EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati har infört en hänvisning till behovet att kraftfullt bekämpa straffrihet för allvarliga brott, inte minst genom överlämnande till Internationella brottmålsdomstolen, och till insikten om att det är den främsta plikten för stater att utreda allvarliga internationella brott, främja och bidra till att stärka de nationella rättssystemens förmåga att utreda och åtala dessa brott. 26. Europaparlamentet välkomnar de utfästelser som gjorts i rådets beslut 2011/168/Gusp av den 21 mars 2011 om Internationella brottmålsdomstolen och i den efterföljande handlingsplanen, som antogs den 12 juli 2011, och rekommenderar att EU och dess medlemsstater ser till att de genomförs genom effektiva och konkreta åtgärder för att främja Romstadgans allmängiltighet och integritet, stödja domstolens oberoende och ett effektivt domstolsarbete samt stödja genomförandet av principen om komplementaritet. Parlamentet uppmanar EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att genomföra de åtgärder som anges med anknytning till Internationella brottmålsdomstolen i EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati. 27. Europaparlamentet erkänner kommissionens ansträngningar för att skapa en verktygslåda för EU-komplementaritet i syfte att stödja utvecklingen av nationell kapacitet och skapa politisk vilja för utredande och lagföring av påstådda internationella brott, och betonar vikten av grundliga samråd med medlemsstaterna, parlamentet och det civila samhällets organisationer i syfte att slutföra arbetet med verktygslådan. 28. Europaparlamentet upprepar sin rekommendation att Romstadgan läggs till uppsättningen internationella fördrag om god samhällsstyrning och att rättsstatliga principer ratificeras av tredjeländer som vill delta i det allmänna preferenssystemet GSP plus. En klausul om Internationella brottmålsdomstolen bör konsekvent införas i EU:s avtal med tredjeländer. Parlamentet kräver vidare att Internationella brottmålsdomstolen integreras i den gemensamma utrikespolitiken på alla nivåer, i synnerhet genom systematisk bekämpning av straffrihet och principen om komplementaritet. 29. Europaparlamentet betonar vikten av kraftfulla EU-åtgärder för att upptäcka och därmed undvika eller fördöma fall av bristande samarbete, till exempel inbjudningar av personer som är föremål för Internationella brottmålsdomstolens arresteringsordrar och underlåtenhet att gripa och överlämna sådana personer. Parlamentet uppmanar återigen EU och dess medlemsstater att uppfylla alla krav från domstolen för att i rättan tid ge stöd och åstadkomma samarbete för att man bland annat ska kunna se till att pågående

10 arresteringsordrar verkställs. Parlamentet bekräftar behovet att EU och dess medlemsstater, med hjälp av Europeiska utrikestjänsten, inför en uppsättning interna riktlinjer som beskriver en uppförandekod för kontakter mellan EU:s/medlemsstaternas tjänstemän och personer som är efterlysta av Internationella brottmålsdomstolen. 30. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över resultatet av budgetdiskussionerna på de fördragsslutande parternas tionde sammanträde den december 2011, som innebär ett hot om underfinansiering av domstolen. Parlamentet beklagar djupt att vissa europeiska stater som är parter i Romstadgan pressar för att anta en budget med nolltillväxt/lägre budget och att församlingen inte gick med på att ge domstolen tillräckliga resurser för att effektivt fullgöra sitt rättsliga mandat och skipa rättvisa på ett robust, opartiskt, effektivt och meningsfullt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att visa starkt stöd för en fungerande domstol under de fördragsslutande parternas sammanträde och att avvisa förslaget till domstolens budget med nominell nolltillväxt, eftersom det skulle undergräva dess förmåga att skipa rättvisa och att reagera på nya situationer. 31. Europaparlamentet betonar att EU:s stöd till kampen mot straffrihet bör omfatta en rad initiativ som inkluderar bland annat: ökade insatser för att främja bredare ratificering och genomförande av Romstadgan och avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen (APIC) för att göra domstolen verkligt global och universell; bättre insatser för att säkerställa fullständigt samarbete med domstolen, bland annat genom att anta relevant nationell lagstiftning om samarbete och ingå ramavtal med Internationella brottmålsdomstolen för verkställighet av domstolens domar; skydd och flyttning av offer och vittnen m.m. för att underlätta lämpligt och snabbt samarbete med domstolen samt beslutsamt politiskt och diplomatiskt stöd, särskilt när det gäller verkställandet av ännu ej genomförda arresteringsordrar. 32. Mot bakgrund av den arabiska våren understryker Europaparlamentet vikten av att ta fram en sammanhållen och nyanserad EU-politik för övergångsrättvisa jämte en förstärkning av rättsväsendets oberoende, med en koppling till Internationella brottmålsdomstolen som högsta instans, i syfte att hjälpa länder i ett övergångsskede att ta upp begångna brott mot de mänskliga rättigheterna, bekämpa straffriheten och förebygga en upprepning av brott mot mänskliga rättigheter. 33. Europaparlamentet betonar att en digital insamling av bevis och spridning av bilder av brott mot mänskliga rättigheter kan bidra till den globala kampen mot straffrihet och anser att bistånd behövs för att göra detta material tillåtet som bevis i en rättegång, enligt internationell (straffrättslig) lag. EU-insatser inom internationell humanitär rätt 34. Europaparlamentet välkomnar ett särskilt avsnitt om internationell humanitär rätt, som för första gången införs i 2011 års rapport om mänskliga rättigheter och demokrati, och EU:s insatser för att säkerställa ansvarsutkrävande genom att dokumentera allt missbruk av internationell humanitär rätt och stödja mekanismer för ansvarsskyldighet, liksom EU:s utfästelser om att bekämpa påtvingade försvinnanden, att fortsätta att stödja Internationella brottmålsdomstolen, att arbeta för bredare deltagande i de viktigaste instrumenten för internationell humanitär rätt, att främja respekten för grundläggande förfarandegarantier för alla personer som kvarhålls i väpnade konflikter samt att stödja internationella instrument som syftar till att undanröja de humanitära farorna med

11 explosiva lämningar efter krig, klustervapen, improviserade sprängladdningar och truppminor. 35. Europaparlamentet beklagar dock att den allmänna medvetenheten om och genomförandet av EU:s riktlinjer för att främja efterlevnaden av internationell humanitär rätt fortfarande är markant lägre jämfört med andra riktlinjer. Parlamentet uppmanar EU att ägna större politisk uppmärksamhet och ge mer resurser åt genomförandet av dessa riktlinjer, särskilt genom att se till att den internationella humanitära rätten integreras i krishanteringsinsatser och genom att proaktivt bekämpa straffriheten och säkerställa det individuella ansvaret. 36. Europaparlamentet erinrar om att för att undvika brott mot mänskliga rättigheter måste respekten för internationell rätt stå i centrum för alla EU:s strategier som syftar till att stärka mänskliga rättigheter och demokrati i världen, särskilt i EU:s förbindelser med de partnerländer som är parter i en väpnad eller fryst konflikt. Parlamentet påminner om behovet att upphöra med EU-stöd till parter i en konflikt, vare sig det är ekonomiskt, logistiskt eller taktiskt stöd, inklusive genom tillhandahållande av vapen, ammunition eller andra typer av militär utrustning, enligt EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport. 37. Europaparlamentet betonar vidare behovet att se till att frågan om kampen mot straffrihet för brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord lyfts mer systematiskt i EU:s bilaterala förbindelser med relevanta länder, bland annat genom att den tas upp i offentliga uttalanden, och att EU tar itu med straffriheten på ett mer konsekvent sätt på multilateral nivå, till exempel i FN:s generalförsamling och råd för mänskliga rättigheter. 38. Europaparlamentet håller fast vid principen om skyldighet att skydda och betonar vikten av att det internationella samfundet, däribland EU, ansvarar för att ta upp grova människorättskränkningar i tredjeländer när regeringarna i dessa länder inte kan eller vill skydda sina egna medborgare. Parlamentet betonar att sådana åtgärder från det internationella samfundet innebär humanitära insatser och lämpliga diplomatiska påtryckningar och att kollektivt våld endast får tillgripas som sista utväg och under överinseende av eller med tillstånd från FN. Parlamentet uppmanar med kraft EU att aktivt engagera sig i och främja den brådskande reformen och utvidgningen av FN:s säkerhetsråd för att undvika hinder mot principen om skyldighet att skydda. 39. I detta sammanhang berömmer Europaparlamentet insatserna från EU och flera EU-medlemsstater som gick i spetsen för att förhindra ytterligare våld mot civila i Libyen under 2011, men beklagar avsaknaden av en samfälld reaktion på EU-nivå. 40. Europaparlamentet är djupt oroat över människorättssituationen i Libyen, framför allt vad gäller förhållandena i samband med frihetsberövande och behandlingen av de fångar som kvarhålls av olika milisgrupper utan att interimsregeringen har någon verklig kontroll över dessa styrkor. Situationen kräver ökad vaksamhet och fortsatt stöd från världssamfundet, såsom FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter påpekade inför säkerhetsrådet den 25 januari Europaparlamentet noterar EU:s och det internationella samfundets insatser i Syrien men beklagar att dessa insatser inte har lett till att situationen i området har förbättrats. Parlamentet uttrycker ännu en gång djup oro över situationen i Syrien, framför allt när det gäller den fortgående människorättssituationen och den humanitära nödsituationen.

12 Parlamentet fördömer kraftigt den syriska regimens utbredda brutala förtryck och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna mot sina invånare, däribland kvinnor och barn. Parlamentet uppmanar de syriska myndigheterna att omedelbart sätta stopp för kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och uppfylla sina förpliktelser enligt den internationella människorätten för att möjliggöra en fredlig övergång till demokrati. Parlamentet upprepar sitt starka stöd för FN:s och Arabförbundets särskilda sändebud och uppmanar med kraft FN:s säkerhetsråd att vidta nödvändiga åtgärder för att avsluta massakern på civila och ställa de ansvariga för de grova krigsbrotten och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Syrien inför rätta i Internationella brottmålsdomstolen. 42. Europaparlamentet välkomnar det nya initiativet EU:s biståndsvolontärer som i den initiala programperioden kommer att skapa möjligheter för omkring européer att delta i sådana humanitära insatser över hela världen i områden där stödet är mest angeläget och att visa europeisk solidaritet genom att tillhandahålla praktisk hjälp åt de samhällen som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor. 43. Europaparlamentet anser att privata militär- och säkerhetsföretag bör ställas till svars för alla brott mot de mänskliga rättigheterna och humanitära lagar som begås av deras personal. Mot bakgrund av den utbredda användningen av privata militär- och säkerhetsföretag uppmanar parlamentet EU och medlemsstaterna att göra mer för att hitta en trovärdig rättslig lösning, så att man undviker juridiska kryphål när det gäller ansvarsskyldigheten. Den europeiska grannskapspolitiken och den arabiska våren 44. Europaparlamentet betonar betydelsen av upproren i arabvärlden under 2011, som var ett uttryck för en längtan efter frihet, rättvisa och värdighet och innebär en stor utmaning för EU:s politik i regionen och bortom denna. Visserligen har EU intensifierat sitt politiska engagemang i både det östra och södra grannskapet, men parlamentet framhåller behovet att lära från tidigare politiska misstag och ta fram en ny politik som respekterar mänskliga rättigheter och stöder demokratiska värden. 45. Europaparlamentet välkomnar den nya tonvikten i EU:s politik gentemot det södra grannskapet, som läggs vid ömsesidigt ansvar och ett gemensamt åtagande om de universella värdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten. Parlamentet efterlyser konsekvens i EU:s människorättspolitiska hållning söderut och österut. Parlamentet understryker behovet att i öster undvika samma slags politiska misstag som begicks i söder före den arabiska våren Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 25 november 2010 om situationen i Västsahara 1 och av den 18 april 2012 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter 2. Parlamentet uttrycker sin oro över den försämrade situationen för mänskliga rättigheter i Västsahara. Parlamentet kräver att de grundläggande rättigheterna hos Västsaharas befolkning, däribland föreningsfrihet, yttrandefrihet och rätten att demontrera respekteras. Parlamentet kräver att alla 1 2 EUT C 99 E, , s. 87. Antagna texter, P7_TA(2012)0126.

13 västsahariska politiska fångar friges. Parlamentet kräver att territoriet öppnas för oberoende observatörer, icke-statliga organisationer och medierna. Parlamentet upprepar sitt stöd för inrättandet av en internationell mekanism för att övervaka människorättssituationen i Västsahara. Parlamentet stöder en rättvis och varaktig lösning av konflikten, på grundval av västsahariernas rätt till självbestämmande, i enlighet med relevanta FN-resolutioner. 47. Europaparlamentet betonar betydelsen av kvinnans roll och fulla deltagande i politiskt och ekonomiskt beslutsfattande, särskilt under fredsskapande processer i efterkrigssituationer, i förhandlingar om övergång till demokrati, i konfliktlösning samt i försonings- och stabiliseringsprocesser, när det gäller att nå målet med ökad medvetenhet och uppmärksamhet för att eliminera diskrimineringen av kvinnor i den demokratiseringsprocess som pågår i många tredjeländer. 48. Europaparlamentet upprepar sin åsikt om att mer för mer -strategin bör bygga på tydligt definierade kriterier med specifika, mätbara, realistiska, tydliga och tidsbestämda riktmärken. Utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att systematiskt tillämpa denna strategi i framstegsrapporterna om grannskapspolitiken. 49. Europaparlamentet ser positivt på att EU blivit bättre på att nå ut till det civila samhället och betonar att det civila samhället behöver bidra mer systematiskt och regelbundet till utarbetandet av de landstrategier för mänskliga rättigheter och människorättsbedömningar som krävs för att den nya mer för mer -strategin ska kunna genomföras på ett bra sätt i EU:s politik. 50. Europaparlamentet ser också positivt på den verksamhet som genomförts inom ramen för initiativet om det östliga partnerskapet för att främja mänskliga rättigheter, demokrati, grundläggande friheter och rättsstaten i partnerländerna. Parlamentet uppmanar EU att dra nytta av erfarenheterna från övergången från ett auktoritärt till ett demokratiskt system bland sina egna medlemsstater och att omsätta lärdomarna från detta i konkreta och resultatinriktade program i unionens östliga partnerländer. Parlamentet uppmanar med kraft EU att inta en mer aktiv och enhetlig hållning vid främjandet av mänskliga rättigheter, demokrati och rättssäkerhet i partnerländerna. 51. Europaparlamentet beklagar dock att politiken för det östliga partnerskapet ibland är öppen för misstolkningar, så att den snarare blir en politik där allt är tillåtet och man har överseende med allt och dubbla måttstockar ofta tillämpas på länderna i det östliga partnerskapet. 52. Europaparlamentet är fortfarande extremt oroat över bristen på demokrati, rättsstatliga principer, grundläggande friheter och respekt för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland, det enda land i grannskapet som inte deltar fullt ut i det östliga partnerskapet och arbetet i den parlamentariska församlingen Euronest, särskilt efter presidentvalet i december 2010 och det efterföljande våldet mot demonstranter och den politiska oppositionen, inbegripet de rättegångar mot aktivister under 2011 som inte höll internationell standard och utmynnade i oproportionerligt hårda domar. EU:s samfällda reaktion på utvisningen av EU-diplomater från Vitryssland i februari 2012 förtjänar beröm. Unionen och dess samtliga medlemsstater uppmanas med eftertryck att behålla samstämdheten och konsekvensen i sin politik gentemot Vitryssland och att bevara trycket på den politiska regimen, inbegripet med hjälp av sanktioner mot bland annat tjänstemän inom försvaret, samtidigt som man sträcker ut en hand till det civila samhället genom sådana medel som

14 utökade viseringslättnader och större möjligheter till utbildning och andra utbyten. Parlamentet uttrycker djup oro över att Ales Bjaljatski har suttit fängslad sedan den 4 augusti Parlamentet beklagar agerandet hos de polska och litauiska tjänstemän som möjliggjorde arresteringen av Ales Bjaljatski genom att överföra bankuppgifter till den vitryska regeringen, och uppmanar alla aktörer i EU att göra allt de kan för att undvika liknande misstag i framtiden. 53. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att tillämpa samma konsekventa linje mot människorättsbrott i alla tredjeländer, såväl partnerländer som länder med vilka EU har mindre utvecklade förbindelser. Parlamentet insisterar på att EU kraftfullt måste peka ut och fördöma människorättskränkningar när och var de än inträffar, oavsett nivån på eller den strategiska betydelsen av partnerskapet med det berörda landet. Parlamentet betonar att EU bör använda finansiellt bistånd och ekonomiska förbindelser som en hävstångsmekanism för att se till att alla unionens partner respekterar de universella mänskliga rättigheterna. EU:s politik till stöd för demokratisering och fria val 54. Europaparlamentet betonar att mänskliga rättigheter och demokrati förstärker varandra ömsesidigt, eftersom det är genom respekt för de mänskliga rättigheterna som samhällen skapar det fria politiska utrymme som behövs för en fredlig demokratisk debatt. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang EU:s förstärkta fokus på att stödja demokrati, vilket framgår av den nyligen inrättade Europeiska demokratifonden. 55. Europaparlamentet understryker att det krävs en mer långsiktig strategi som omfattar hela valcykeln för att rapporterna och rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag ska kunna följas upp på lämpligt sätt. Parlamentet betonar vikten av att utfärda realistiska och uppnåbara rekommendationer och att se till att dessa rekommendationer övervakas och införlivas i den politiska dialogen och i det stöd som erbjuds av EU:s delegationer. Parlamentets ständiga delegationer och de gemensamma parlamentariska församlingarna bör också spela en större roll för att följa upp rekommendationerna och analysera vilka framsteg som gjorts på området mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet uppmuntrar EU:s valobservatörsuppdrag att förstärka sin samordning med andra internationella valobservatörsuppdrag för att göra EU:s insatser mer samstämda i detta sammanhang. Parlamentet betonar att EU måste investera i utbildning av lokala observatörer för att bygga upp hållbara och oberoende valprocesser i tredjeländer. Parlamentet betonar att övergången till demokrati såväl som framstegen i främjandet av de mänskliga rättigheterna kräver långsiktiga strategier och att resultaten kanske inte är synliga på kort sikt. Därför uppmuntras kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att noggrant övervaka mer än en valcykel genom att sända EU:s valobservatörsuppdrag till länder som håller på att gå över från auktoritära regimer till demokratiskt styre eller länder där det förekommer allvarliga brister i deras framsteg mot demokrati. 56. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet och kommissionen om att utforma en enhetlig, långsiktig strategi för vart och ett av EU:s valobservatörsuppdrag, följt av en bedömning av demokratiska framsteg två år efter att uppdraget genomförts av den berörda chefsobservatören, som sedan diskuteras under parlamentets årliga debatt om mänskliga rättigheter med vice ordföranden/den höga representanten. Parlamentet påminner om vice ordförandens/den höga representantens åtagande att i samband med valövervakningsuppdrag fokusera på deltagandet både som kandidater och som väljare

15 av kvinnor och nationella minoriteter samt personer med funktionshinder. 57. Europaparlamentet betonar att EU måste samarbeta med de politiska partierna så att berörda aktörer kan dela verktyg och tekniker som kan användas för att utveckla starkare förbindelser med allmänheten, anordna valkampanjer med flera tydligt särskiljbara kandidater och delta mer aktivt i lagstiftningsarbetet. Parlamentet understryker att demokratisering är en process som även måste omfatta medborgarna, gräsrotsrörelserna och det civila samhället. Parlamentet anser därför att EU bör finansiera program som främjar medborgardeltagande, utbildning av väljarkåren, organisering av stödåtgärder samt press- och yttrandefrihet och som i allmänhet garanterar politisk tillsyn och hjälper medborgarna att utöva sina rättigheter. 58. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att kvinnor deltar på lika villkor i politiken och i regeringsarbetet för att man ska kunna bygga upp och bevara demokratin. Parlamentet betonar därför att EU:s program för mänskliga rättigheter och demokratisering bör prioritera att kvinnor får bättre kunskaper om och deltar i lagstiftningsarbetet, i de politiska partierna och i det civila samhället som ledare, aktivister och välinformerade medborgare. Parlamentet anser att EU måste fortsätta att stödja och uppmuntra kvinnor att kandidera till politiska uppdrag och delta på ett meningsfullt sätt i alla aspekter av samhällslivet och det politiska livet. Parlamentet påpekar att kvinnors fulla deltagande i politiken inte bara handlar om att uppnå statistiska mål i fråga om antal kandidater och förtroendevalda, och att det för att garantera jämställdhet krävs att man både tar hänsyn till frågor som rör kvinnors rättigheter när politiken utformas och att kvinnor fritt och i praktiken kan delta på alla områden i det offentliga, politiska och ekonomiska livet. 59. Europaparlamentet erinrar om att uppbyggandet av lagenliga demokratiska grundvalar, ett välfungerande civilt samhälle och en demokratisk och rättighetsbaserad samhällsanda är en långsiktig process som måste byggas underifrån och som kräver nationellt, regionalt, lokalt och internationellt stöd. 60. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av direktoratet för demokratistöd i parlamentet och det utökade mandatet för parlamentets grupp för valsamordning, som nu har blivit gruppen för demokratistöd och valsamordning. Parlamentet förväntar sig att dess demokratistödjande verksamhet, däribland de politiska grupperna, ytterligare kommer att stärkas, i synnerhet genom byrån för främjande av parlamentarisk demokrati och dess valövervakningsenhet. Dialoger och samråd om mänskliga rättigheter med tredjeländer 61. Europaparlamentet är medvetet om vilken potential som finns i omfattande människorättsdialoger med tredjeländer, särskilt om de på lämpligt sätt kombineras med genomförandet av landstrategierna för mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att dialogerna dock inte bör användas istället för att behandla frågor om mänskliga rättigheter på högre nivåer av politisk dialog som toppmöten. Parlamentet kräver likaledes att frågan om mänskliga rättigheter ska vara central i förbindelserna med tredjeländer. 62. Europaparlamentet rekommenderar att landstrategier för mänskliga rättigheter ska offentliggöras, och understryker att offentliga strategier ska skapa synlighet för EU:s engagemang för mänskliga rättigheter i tredjeländer och ge stöd till dem som kämpar för att utöva och skydda sina mänskliga rättigheter.

16 63. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att EU använder dessa dialoger för att ta upp enskilda oroväckande fall, framför allt när det gäller samvetsfångar som har fängslats på grund av att de har utnyttjat den fredliga rätten till yttrandefrihet, mötesfrihet och religions- eller trosfrihet och uppmanar EU att noggrant följa upp dessa fall med de berörda länderna. 64. Europaparlamentet upprepar dock sin oro över den ständigt nedslående bristen på framsteg i ett antal människorättsdialoger, liksom avsaknaden av tydliga riktmärken som gör det möjligt att på allvar bedöma förbättringar eller försämringar när det gäller mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att EU fortfarande har svårt att förhandla om bättre former för sin människorättsdialog, framför allt med Kina och Ryssland. EU:s nyutnämnda särskilda representant för mänskliga rättigheter uppmanas att ta en ledande roll i dessa och andra människorättsdialoger och att tillämpa en ny resultatinriktad strategi i detta hänseende genom att kontinuerligt samarbeta med parlamentet. 65. Europaparlamentet betonar att människorättssituationen i Kina även om de kinesiska myndigheterna har tagit vissa steg i rätt riktning alltjämt försämras, vilket framgår av tilltagande social oro, ökad kontroll av och ökat förtryck mot människorättsförsvarare, bloggare och sociala aktivister samt riktade åtgärder som syftar till att marginalisera tibetanerna och deras kulturella identitet. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att samarbeta med det tibetanska folket för att bedöma de underliggande orsakerna till de tibetanska munkarnas och nunnornas självbränning och att upphöra med trakasserierna av och angreppen mot tibetaner som utövar sin rätt till yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet, sätta stopp för alla former av oproportionerligt våld mot demonstranter, utreda alla former av brott mot de mänskliga rättigheterna och ge oberoende övervakare tillträde till protestområden. 66. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning i fråga om att utse en särskild EU-representant för Tibet som ska vara ansvarig för försvaret av mänskliga rättigheter och, bland andra viktiga frågor, rätten att fritt utöva sin religion och kultur i Kina. 67. Det är en fortsatt besvikelse för Europaparlamentet att inte ha blivit systematiskt involverat i utvärderingarna av människorättsdialogerna, däribland med Ryssland och Kina. Parlamentets tillträde till dessa utvärderingar måste formaliseras, och parlamentet påminner om att EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter anger att civilsamhället ska engageras i detta utvärderingsarbete. 68. Europaparlamentet upprepar att situationen för och främjandet av kvinnors rättigheter, jämställdhet och kampen mot våld mot kvinnor måste beaktas på ett systematiskt sätt i alla de människorättsdialoger som EU för med de tredjeländer med vilka associeringsoch samarbetsavtal har ingåtts. EU-sanktioner och människorätts- och demokratiklausuler i EU-avtal 69. Europaparlamentet välkomnar åtagandet i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter om att utveckla en metod för att förbättra analysen av människorättssituationen i tredjeländer i samband med inledandet av förhandlingar om eller ingåendet av handelsoch/eller investeringsavtal. Parlamentet uppmanar EU att se till att beviljandet av GSP plus-status är nära kopplat till ländernas ratificering och genomförande av de viktigaste internationella människorättsinstrumenten för att möjliggöra en regelbunden utvärdering av dessa förpliktelser, med särskild hänsyn till yttrandefrihet, mötesfrihet,