FREDRIK BLOM OFFICER, ARKITEKT OCH PROFESSOR Av Thomas Roth, forskare vid Armémuseums forskningsavdelning.

Transkript

1 FREDRIK BLOM OFFICER, ARKITEKT OCH PROFESSOR Av Thomas Roth, forskare vid Armémuseums forskningsavdelning. Få arkitekter kan som Fredrik Blom förknippas med marinens verksamhet och få har som han satt sin prägel på Stockholms stadsbild. Ställer man sig på Fjällgatan på Söders höjder ser man ett total monumentala byggnader som har denne officer som upphovsman. Ändock tycks han vara överraskande lite uppmärksammad. Denna artikel är blott ett försök att ge en översiktlig bild av hans karriär, med betoning på hans koppling till flottan. Inte mycket är skrivet om Fredrik Blom. Han förekommer i arkitekturhistoriska verk och i mindre uppsatser och artiklar, men i regel är det bara delar av hans långa och mycket breda verksamhet som skildras.. Någon fullständig verksförteckning tycks inte finnas, men en hastig överblick ger vid handen att Blom bör ha varit en av landets mest produktiva arkitekter under den första hälften av 1800-talet. Hans karriär är också en sinnebild av såväl arkitektur- som teknikutveckling; en närmast lysande bana, särskilt med tanke på hans ganska blygsamma start i livet i Karlskrona den 24 januari Lärdomsår Blom var son till kompassmakargesällen Andreas Blom och dennes hustru Ingeborg Pihl. Han tycks tidigt ha kommit i lära hos den kände amiralitetsbildhuggaren Johannes Törnström och fick en anställning på flottans timmermansstat. Den unge Blom kom därmed i kontakt med chefen för mekaniska verken vid örlogsvarvet, major-mecanikus Jonas Lidström, senare adlad Lidströmer. Denne var även verksam som arkitekt och kom att agera mentor för Blom. Det var troligen genom Lidströmers förmedling som Blom fick möjlighet vid Konstakademien i Stockholm. Sannolikt studerade han där från våren 1798, eftersom han då fick avsked från timmermanssysslan. Vid akademien blev han undervisad av professor Sjösten, men följde även undervisningen vid den kände konstnären och arkitekten Jean-Louis Desprez studio. Den senare kom sannolikt att betyda mest av alla lärare för hans konstnärliga utveckling. Blom blev även undervisad av bergsrådet Johan Nyberg vid Bergskollegium i de då nya ämnena mekanik och hydraulik. Han biträdde även Norberg vid byggandet av en ångmaskin år 1800 och året därpå verkställde Blom under Norbergs uppsikt, uppförandet av s k stjälpungnar för smältning av tackjärn. Dessa uppfördes vid Åtvidabergs, Nävekvarns och Överums bruk. Karriären inleddes på allvar när han 1801 blev utnämnd till konduktör vid Överintendentsämbetet. Detta ämbetsverk var föregångare till senare tiders Byggnadsstyrelse och våra dagars Fastighetsverk. Konduktörsbefattningen var den lägsta ämbetsmannasysslan och innebar i regel att man ritade förslag till utförande av allmänna byggnadsverk efter instruktion av någon äldre kollega. Befattningen räknades vanligen som en aspiranttjänst och någon fast lön utgick inte. Följande år var Blom tillbaka i Karlskrona och fick nu en tjänst som brobyggare vid Örlogsflottans Mekaniska departement. Året därpå blev han adjutant hos den nu till överstelöjtnant befordrade Lidströmer. Denne ansvarade för hus-, bro- och dockbyggnader vid varvet och örlogsstationen samt för den mekaniska utrustningen där. Bloms första stora uppgift blev att biträda Lidströmer med byggnationen av den stora mastkranen vid dockorna på örlogsvarvet. Möjligen var det han som utförde ritningarna till kranens maskineri. För att klara de tunga mastlyften utrustades kranen med fyra tolvarmade gångspel som drevs runt av 96 man. Konstruktionen var helt unik för landet och stod färdig Den har av arkitekten Gustav Näsström i boken svensk Funktionalism (1930) sagts vara ett första exempel på funktionalismen som stilart.

2 Till huvudstaden Året 1803 for Blom till Stockholm för att biträda Lidströmer som fått ansvaret för byggandet av Norrbro. Året därpå skall han enligt vissa källor gjort förslag till ombyggnad av Kungshuset i Karlskrona, men det anges vara osäkert om någon del av förslaget verkligen genomfördes. Däremot uppfördes rådhuset i Sölvesborg efter hans ritningar samma år. Detta förstlingsarbete var en flärdfri, slätputsad tvåvåningsbyggnad med kolonninfattad portal och enkelt takfall, starkt förändrad 1913 och senare. Sommaren 1804 hann Blom med att följa med Baltzar von Platen på en resa längs den planerade linjen för Göta kanal och utförde åtskilliga ritningar och profilteckningar. I Stockholm fick Blom i uppgift att göra arbetsritningarna till ombyggnaden av Wrangelska palatset på Riddarholmen, efter arkitekten Gjörwells planer. Även detta arbete leddes av Lidströmer. Eftersom det gamla palatset fortfarande gick under namnet Kungshuset, då den kungliga familjen hade haft sin bostad där efter Stockholms slotts brand 1697, föreligger här en möjlighet att en förväxling skett med Kungshuset i Karlskrona. I sin meritförteckning nämner nämligen inte Blom huset i Karlskrona men väl det i Stockholm. På Riddarholmen fick Blom också sitt första självständiga större uppdrag. Samma brand som skadat Wrangelska palatset hade också förstört dess granne, det s k Cruusiska huset, som användes som ämbetshus. Efter en grundplan av arkitekten och kaptenen C. F. Bouck, fick Blom svara för bearbetning och uppförande av huset. Resultatet blev det första moderna kontors- och arkivhuset i Sverige, uppfört för att rymma Kammararkivet. Stilen blev sengustaviansk nyklassicism, ett tidigt mästarprov i enkel och sträng stil, med höga välvda fönster i bottenvåningen, en kraftig gördellist mellan andra och tredjevåningen och en markerad fronton på gavlarna, men i övrigt utan någon dekor. Arbetena på de bägge grannfastigheterna bör ha varit avslutade 1805, så länge fick han nämligen traktamente. Detta betyder också att han trots arbetena i Stockholm, fortfarande var stationerad i Karlskrona. Samma år utförde han också ritningar till en ny bro vid Falkenberg, men fick också en av sitt livs största uppgifter. Den första kasernen Endast 24 år gammal fick han nu förtroendet att rita och leda arbetet med rikets första moderna kasernbyggnad. Ett fåtal kaserner hade tidigare uppförts i Landskrona, Kristianstad, Göteborg och Karlskrona, men detta var första gången en sådan byggnad uppfördes i Stockholm, enkom för detta ändamål. Det gamla bruket att förlägga soldaterna hos stadens borgare var nu huvudsakligen förbi. Livgardets till häst kasern började uppföras på Ladugårdslandet, det blivande Östermalm, 1805 men stod inte färdigt förrän Det finska kriget kom att försena bygget. Platsen var den gamla de la Gardieska malmgården och senare införlivades också den Oxenstiernska granngården i anläggningen. Denna bestod av en stor kasern för c:a 500 man och två stora stallflyglar samt ett ridhus bakom kasernen. Även nu blev stilen nyantik med ytterst sparsam dekor, men med rusticerad bottenvåning. Mittpartiets släta frontespis pryddes av två i trä skurna vilande lejon med Karl XIV Johans namnchiffer mellan sig. Kasernens inre bestod huvudsakligen av stora logementssalar utan korridorsystem. Konsthistorikern och riksantikvarien Sigurd Curman har sagt om denna byggnad att Blom därmed skapade den riktiga kasernstilen, som knappast blivit överträffad. Vid uppförandet var bygganden den största i Stockholm, näst efter Slottet och genom att Strandvägen ännu inte var anlagd (det skulle dröja i nästa 65 år) fanns inga framförliggande hus som skymde den monumentala anläggningen. Den kom senare under seklet att kompletteras med bl.a. ännu ett ridhus och ett exercishus. Hästgardet flyttade till nya kaserner 1897 och avlöstes i snabb takt av Andra Svea artilleriregemente (som senare bytte namn till Upplands dito efter avflyttningen till Uppsala), av Vaxholms grenadjärregemente (i väntan på

3 att nya kaserner skulle stå färdiga ute på Rindö) och slutligen av Positionsartilleriregementet till dess indragning Idag är huset sammanbyggt med Statens Historiska Museum, uppfört och hyser Riksantikvarieämbetets lokaler. Sannolikt var kasernbygget en av orsakerna till att Blom befordrades till löjtnant-mekanicus vid Örlogsflottan, samtidigt som han fortsatte att leda kasernbygget och utföra arbete åt Överintendentsämbetet. Under de kommande åren gjorde han bl a ett femtontalbroritningar, t ex till Fittja bro och 1806 ritade ha de nya byggnaderna till Riksbankens pappersbruk vid Tumba. Blom blev 1808 kapten och inspektör för de södra och östra linjerna av den nya semafortelegrafen. Det dröjde dock innan han fick kaptens lön. Det var vanligt att man fick vänta på löneförhöjningen tills någon sådan lönestat blev ledig. Samma år blev han även ledamot av Konstakademien och uppgjorde planer på en ny stor kyrkogård i Solnaskogen. Planen gillades av en för ändamålet tillsatt kommitté, men Norra Kyrkogården anlades slutligen några år senare efter stadsarkitekten Gjörwells ritningar. Trots sin ställning som officer kom Blom inte i någon närmre kontakt med krigshändelserna Hans enda uppdrag med någon relation till kriget tycks ha varit att han 1809 ansvarade för byggandet av ett telegrafsystem mellan Karlskrona och stadens yttre befästningar. Kriget kom dock att medföra helt nya uppdrag för honom. Diplomaten Blom Till svensk chefsförhandlare med Ryssland efter nederlaget i Finland utsågs generalen Curt von Stedingk, svensk ambassadör i S:t Petersburg och senare fältmarskalk. Till fredsförhandlingarna i Mariehamn medförde han en stab, vari ingick tre adjutanter. En av dessa var Fredrik Blom. Valet var oväntat både för omvärlden och för honom själv. En förklaring var att von Stedingk redan tidigare kommit i kontakt med den unge kaptenen, eventuellt genom förmedling av von Stedingks bror Victor, som var amiral och chef för Skärgårdsflottan. Blom hade blivit konsulterad om planerna på det Stedingkska slottet Elghammar i Sörmland, men det var knappast hans talang som arkitekt som var anledningen till uppdraget. Snarast var det hans utpräglade känsla för ordning och precision samt hans lojalitet och pålitlighet som var avgörande. Beslutet visade sig vara lyckligt, även därför att Blom illustrerade sina upplevelser i en serie charmerande teckningar, bl a från S:t Petersburg som delegationen besökte när förhandlingarna var avslutade. Dessa pågick från början av augusti till den 17 september 1809 och fastställde förlusten av Finland och Åland med en ny gräns längs Torne älv. Trots det nedslående resultatet fick von Stedingk och hans stab beröm för sina insatser. Eftersom Blom utnyttjade besöket i den ryska huvudstaden för studier bör resan ha betytt mycket för hans konstnärliga utveckling, för att inte tala om den upplevelse det måste ha varit för den unge karlskronabon att få besöka tsar Alexanders hov. Väl hemma fortsatte framgångarna, nu utan stöd från Lidströmer som avlidit 1808; år 1810 utnämndes Blom till ledamot av Krigsvetenskapsakademien och kunglig arkitekt för bro- och vattenbyggnader samt fick samma år i uppdrag att undersöka möjligheterna för att anlägga en bas för Skärgårdsflottan i Söderköpinge, i anslutning till den planerade Göta kanal. Sommaren 1812 utstakade han en ny telegraflinje längs kusten mellan Kullaberg och Karlskrona och blev utnämnd till major vid Örlogsflottans mekaniska kår, dock fortfarande med löjtnants lön. Han blev också utsedd till direktör för Konstakademiens mekaniska skola, där han redan i flera år varit lärare. Den tidigare omnämnda Mekaniska kåren hade bildats genom sammanslagning av dockbyggnadskåren i Karlskrona och de mekaniska officerare som tidigare berörts. Kåren kom att bestå av ett fåtal officerare på stat, d v s med fast tjänst och lön, ett antal överstatsanställda officerare samt hantverkare av olika slag vid örlogsstationerna, främst i Karlskrona. År 1824 fastställdes en organisation om sju officerare på stat, av vilka en var överstelöjtnant och departementschef, tre var löjtnanter, en maskinistlöjtnant vid dockorna i Karlskrona, en varvs-

4 bildhuggare för fartygens galjonsbilder och en var instrumentdirektör. Till dessa kom alltså de överstatsanställda officerarna (c:a 20) samt hantverkarna. Av officerarna skulle departementschefen och maskinistlöjtnanten vara stationerade i Karlskrona, de övriga kunde få arbetsuppgifter var som helst i riket. Örlogsflottans mekaniska kår existerade till 1867, då den ombildades till mariningenjörkåren. Major Blom kom att ansvara för inredandet av de fartyg som 1813 användes för transporter av svenska trupper till de allierades fälttåg i Tyskland mot napoleon, sommaren Detta blev sannolikt en av de sista arbetsuppgifterna med anknytning till Karlskrona, även om han kom att syssla med broar, slussar, kaserner och kajer långt fram i tiden. Kontakterna med von Stedingk fortsatte genom att han från 1814 ledde arbetena på dennes gods Elghammar, som byggdes efter den italienske arkitekten Quarengis planer. Blom bearbetade ritningarna och kom också att göra vissa arbeten på von Stedingks stadspalats på Regeringsgatan 30 i Stockholm, rivet under den s k Norrmalmssaneringen på 1960-talet. Stationering i Stockholm År 1812 hade Blom blivit arkitekt för Kronans allmänna byggnader i Stockholm. Tjänsten, som avlönades efter de olika uppdragen och delades med två andra personer, kom Blom att inneha i sju år. Detta medförde att han kom att vara arbetsledare för uppförandet av det av Gjörwell ritade garnisonssjukhuset på Kungsholmen, för byggandet av stenkajerna runt Stockholms Slott, längs Norrström och Blasieholmen, förutom en mängd andra uppgifter. Just garnisonssjukhuset utvecklades till ett mångårigt problem p g a dåliga grundförhållanden. Arbetet påbörjades 1814 och var inte helt slutfört förrän Blom utarbetade under talet även förslag till ett nytt hovstall på Helgeandsholmen, dito till förändring av Kungsträdgården och till ordnandet av området kring Slottet. Inga av dessa planer kom till utförande. Däremot utförde han kring 1820 både ritningar och ombyggnad av posthuset vid Stora Nygatan och ritade ett numera rivet hus för Lantbruksakademien, i närheten av nuvarande Sergels torg. Redan 1813 hade han kallats till ledamot av denna nyinstiftade akademi. Samtidigt med allt detta hade blom också fortlöpande arbetsuppgifter vid Överintendentsämbetet. Detta innebar bl a att han for runt och inspekterade och föreslog, samt i vissa fall förestod, ombyggnader och reparationer. Till de byggnadsverk han kom i kontakt med hörde såväl Hjälmare kanal, Lunds domkyrka och domkyrkan i Göteborg som Borgholms, Uppsala Vadstena och Strömsholms slott samt ett stort antal andra slott och anläggningar tillhöriga kronan. På Strömsholm kom han f ö också att agera trädgårdsarkitekt i Hårlemans anda. Han hannunder denna tid även med att rita den nya gymnasieskolan i Gävle, nedbrunnen 1869 och nya byggnader till Flyinge kungsgård i Skåne. Ett av hans större projekt var uppförandet av den nya huvudbyggnaden för örlogseskadern i Göteborg efter egna ritningar och ordnandet av varvs- och kajanläggningarna där. Arbetena utfördes Som om inte allt detta skulle vara nog hade Blom även tid med med viss konstnärlig verksamhet. Från 1815 finns en stor serie akvarellerade tuschteckningar över flottans uniformer, tydligen aproberade förslag till förändringar. Teckningarna förvaras idag på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Departementschef År 1817 kan räknas som Bloms stora genombrottsår. Visserligen var han, som framgått ovan, redan aktad som arkitekt och konstruktör, men nu bekräftades hans ställning genom att han detta år blir både professor i byggnadskonst vid Konstakademien och chef för byggnadsdepartementet vid Arméns flottas eskader i Stockholm. Han får nu alltså en helt annan bas och ekonomisk trygghet än tidigare. Som byggnadschef blev han ansvarig för all byggnads- och reparationsverksamhet på Skeppsholmen, Kastellholmen och vid Galärvarvet på Djurgården. Det är alltså här han har

5 lämnat sina tydligaste spår och några av sina mest kända anläggningar. Då han var engagerad i all verksamhet, tillåter inte utrymmet att mer än hans större projekt redovisas här. När en besökare nalkas Skeppsholmen och går över bron passerar vederbörande också över den gamla Kyrkholmen, ungefär vid nuvarande Nationalmuseum. Denna holme är sedan mitten av 1800-talet helt sammansmält med Blasieholmen, men hyste vid Bloms tillträde en enkel träkyrka, ursprungligen från 1600-talets början, brukad av flottan. En av hans första uppgifter var att bygga om och renovera kyrkan, som dock förstördes när Blasieholmen eldhärjades Blom fick därför i uppdrag att lämna förslag till en kyrka på samma plats, vilket han gjorde Av olika skäl beslutade man emellertid at förlägga den nya kyrkan till Skeppsholmen, varför Blom lämnade nya förslag i olika versioner Följande år påbörjades uppförandet av den nya Skeppsholmskyrkan, eller Karl Johans-kyrkan som den döptes till, på bergknallen framför den dåvarande arsenalsbygganden, som idag inrymmer Östasiatiska museet. I kyrkans nyklassicism visar Blom sitt beroende av läromästaren Desprez, men med empirens lätta detaljformer. Olika utkast visar att arkitekten funderat över ett fristående samalt torn, en kampanil, innan han bestämde sig för ett relativt lågt kupolformat tak. Kupolen avslutas med en lanternin som påminner om ett klassiskt tempel. Kyrkorummets inre är karakteristiskt för empiren med ljusföring genom fönster i alla fyra väderstrecken. Just kyrkans inre, med kupolvalvet som bärs upp av en cirkulär arkad med parvis ställda joniska kolonner, kom att omarbetas flera gånger. Kupolen stod klar 1834, men lanterninen fullbordades inte förrän Kyrkan har plats för personer. Mitt emot kyrkan på en höjd till höger om den väg som delar holmen, ligger Kanonierkasernen, även kallad Kasern I men mest känd under namnet Amiralitetshuset. Huset är ursprungligen från 1650 och hyste Amiralitetskollegium, innan detta flyttades till Karlskrona på 1680-talet. Därefter kom byggnaden mest att brukas som segelvind och som magasin. Blom lämnade förslag till ombyggnad till kasern redan 1823, men inte förrän 1844 fastställdes ritningarna och arbetet på det ganska förfallna huset inleddes. Den romantiska ytterarkitekturen som då tillkom, skulle associera till att byggnaden varit Johan III:s lustslott, vilket man då helt felaktigt trodde. För att åstadkomma detta utrustades huset med hängtorn, gavlar och ornament i krusig nederländsk renässans. Dess grå och tegelröda färg bryter nu effektfullt mot de ljusgula och vita nyanser som annars är dominerande på ön. Huset brukades av försvaret till mitten av 1980-talet och inrymmer nu bl.a. Svenska Turistföreningen. När man passerat Amiralitetshuset ligger Kasern II, Båtsmanskasernen, på backkrönet längs vägens vänstra sida. Det var den första byggnad som Blom ritade för Skeppsholmen; det första förslaget levererades redan Över en rusticerad bottenvåning med rundbågiga fönster löper en huvudvåning och en mellanvåning. Ovanför dessa finns en mindre lyckad inklämd inklämd fönsterrad som förser vinden med ljus. Husets enda prydnad är två dekorativa inskriptionstavlor ovanför huvudvåningen. Bottenvåningen och huvudvåningen hade ursprungligen en likartad utformning med två stora salar vardera, avsedda att rymma sammanlagt minst 300 båtsmän samt stockholmseskaderns skeppsgossar. I huset fanns också rum för de civila och militära tjänstemän som dagligen måste infinna sig till den s k arbetsparaden. Huset, som uppfördes med båtsmän som arbetsmanskap, är ett bra exempel på enkel svensk empirstil. I våra dagar hyser det, efter en omfattande ombyggnad 1953, lokaler för konsthögskolan. Nedanför Amiralitetshuset, vid vattnet mot Gamla Stan, finns den f d hantverkarkasernen, ritad av Blom 1824 och färdigställd Som framgår av namnet var den avsedd för eskaderns hantverkare. Den var försedd med en stor sovsal för det ogifta arbetsmanskapet samt med ett 20-tal lägenheter om ett rum och kök för de gifta. Huset är utförd i en mycket enkel, nyklassicistisk stil med en H-formad plan och utskjutande flyglar. Det är det mest

6 välbevarade byggnadsverket från Bloms tid och är nu ett annex till vandrarhemsfartyget af Chapman. Om vi återvänder upp till vägen och rundar Kasern II, kommer vi fram till en av Bloms sista byggnader, Exercishuset från Det är en enkel konstruktion i ett plan i en lätt tempelarkitektur, ursprungligen försedd med gymnastikredskap och ett s k exercisbatteri. Huset byggdes 1953 om för Moderna Museet och rymmer nu Arkitekturmuseet. Bortom Exercishuset, vid vattnet mot Nybroviken och Djurgården låg på Bloms tid själva varvsområdet. Här var han delaktig i de stora husen för artilleriverkstaden och för minverkstaden som fortfarande finns kvar. Dessa är nu förändrade, men man kan fortfarande skönja Bloms enkla nyklassicism. Husen används nu för skiftande kulturverksamheter. Inga spår finns däremot av de av Blom ritade stora varvsskjulen som fyllde den nu öppna platsen nedanför Moderna Museet. De revs 1970 i ett groteskt exempel på kulturförakt. På Kastellholmen utanför Skeppsholmen ligger en av Bloms mest välkända byggnader, även om knappast en betraktare av känner till upphovsmannen. På platsen fanns redan vid medeltidens slut en befästning, men det sista egentliga kastellet utplånades helt 1845, när det krut som förvarades där detonerade. Blom fick i uppgift att utföra ritningarna efter ett örslag av fortifikationsöversten Meijer. Inledningsvis tänkte man sig att byggnaden fortfarande skulle spela en roll i försvaret av Stockholm, det skulle såtillvida utrustas med moderna artilleripjäser. Dessa tankar övergavs emellertid ganska snabbt och pjäserna reducerades till små salutkanoner; i stället skulle huset användas bl a som kasern för 58 man. Kastellet fick en helt annan utformning än byggnaderna på Skeppsholmen. Det blev en medeltidsromantisk eller gotisk borg med murar i rött formpressat tegel och med ett trapptorn som bidrar till en fin siluettverkan. Som kasern visade sig huset vara mindre lämpligt p g a fuktproblem och det utnyttjades senare för underofficersbostäder. Nu finns här olika organisationer med marin anknytning. Det stora runda tornrummet utnyttjas av bl a Försvarsmaktens ledning. På andra sidan vattnet, på Djurgården ungefär där Vasamuseet nu ligger, fanns på Bloms tid Galärvarvet. Här var framför allt Arméns flottas roddfartyg stationerade. Denna flotta slogs efter mycket debatterande ihop med Örlogsflottan Området kringgärdas ännu av en krenelerad tegelmur som påbörjades 1824 efter Bloms ritningar och som stod helt klar Öster om det nuvarande Nordiska Museet finner man det f d varvsområdets huvudingång, den Götiska porten, en romantisk portal med flankerande torn. På en bergknalle brevid det nuvarande Vasamuseet ligger Bloms corps de garde, vaktbyggnaden. Den uppfördes , även den i en slags gotisk stil med krenelerat tak. Huset byggdes för varvets vaktstyrka och kom senare att användas av flottans särskilda poliskår. Det är nu tjänstebostad för Djurgårdsförvaltningen. I dess lilla trädgård står ett av Bloms flyttbara hus (varom mera nedan), ett litet uthus med avträde, som flyttats hit i sen tid. På varvsområdets norra sida, mot nuvarande Strandvägen, byggde blom 1821 fem stycken kanonjolleskjul. Dessa följdes senare på södra sidan av varvet av slupskjul för tjugo kanonslupar, rivna Han ritade även förslag till slipbyggnader med nymodiga tekniska lösningar som enligt en källa skall ha kommit vid den engelska örlogsbasen Chatham. Till Galärvarvskyrkogården ritade Blom en kyrkogårdsmur I Bloms arkitektur i denna centrala del av huvudstaden ser man tydligt en utveckling från stram nyklassicism till romantisk gotik i tidens anda. Ett av den många projekt som aldrig blev realiserat var än mer gotiskt i stilen. Det rör sig om ett förslag från 1840-talet till omgestaltning av arsenalsbyggnaden på Skeppsholmen till marinhistoriskt museum. Bloms romantiska stileffekter och nygotik har av vissa konsthistoriker tolkats mer som en anpassning efter Oskar I:s smak än som egen övertygelse.

7 De flyttbara husen För sin samtid blev kanske Blom mest känd för sina konstruktioner av flyttbara hus. Dessa hade sin upprinnelse i den kungliga paviljong som han uppförde med en arbetstid på 40 dygn, på den militära övningsplatsen Ladugårdsgärde Byggnaden, som kom att kallas Borgen, kompletterades med sidopaviljonger Huvudpaviljongen, som eldhärjades 1977 men återuppfördes 1982, utfördes i empirestil med förhöjt mittparti och med stora rundbågiga fönster, balustrader och klassicerande dekor. Ytterväggarnas släta panel är målad i ljust rött. Vid kungens besök restes höga tältarrangemang. Byggnaderna var prefabricerade och monteringsbara enligt loms egen metod. År 1819 var Blom i full gång med sin uppfinning och levererade flyttbara paviljonger bl a till prinsessan Sofia Albertina ute på Tullgarn. I Lantbruksakademiens Annaler från januari 1820 beskriver upphovsmannen själv de flyttbara boningshusen. Husen bestod av dubbla brädväggar med lufttät papp emellan; ytterväggarnas bräder var lodräta, innerväggarnas vågräta; golv och tak på liknande sätt dubbla. Väggar, golv och tak transporterades i delar som genom sin spåntning var lätta att sammanfoga. Husen, som fanns i olika storlekar, var försedda med flyttbara kakelugnar och spiraltrappor. De var oftast utförda i lätt empire, med ornament och andra klassiska detaljer, men kom i viss mån också att följa smakens växlingar. Produktionen fick en sådan omfattning att Blom inrättade en verkstad vid Beridarebanan (Rännarebanan) i närheten av Hötorget. Verkstaden stod under ledning av hans egen far, som hämtats upp från Karlskrona. I Stockholm fanns för övrigt sedan tidigare även Bloms 10 år yngre broder Carl, som genomgått Konstakademiens målarutbildning. Arbetet med husen fortsatte minst till 1840-talets början och rönte stor uppmärksamhet även internationellt. Man vet att husen exporterades till såväl Ryssland som Frankrike och flera andra länder och att de omskrevs i internationell press. Det är dock osäkert hur många hus som egentligen tillverkades men de beräknas ha uppgått till minst 150. I vilken utsträckning husen verkligen flyttades eller bara monterades på plats är osäkert, men det finns exempel på att i alla fall mindre hus användes på tänkt sätt. Det lilla lusthus som står på Skansen, strax till höger innanför huvudingången, uppfördes på 1830-talet inte långt från sin nuvarande plats. Det har sedan dess flyttats minst tre gånger och bl a gjort tjänst som väntsal för ångbåtar ute i skärgården. På Djurgården finns flera av de flyttbara husen bevarade och där finns också ett av Bloms mest kända verk, nämligen Rosendals slott. Det är visserligen inte byggt för att flyttas, men en snarlik teknik har använts. Karl IV Johans lustslott byggdes i omgångar och med en sista tillbyggnad Det rör sig om ett trähus, klätt med reverteringstegel, i empirstil. Det lilla slottet består av ett förhöjt mittparti med lanternin och jonisk portik samt med gavelprydda sidorisaliter. Den i flygeln belägna matsalen är inredd för att ge en känsla av ett fältherretält i ett härläger. Byggnaden rymde från början inte några sovrum, men inreddes senare med sådana, såväl som med som bör vara en av landets första hissar. Runt Slottet finns ett antal mindre byggnader av Bloms hand och utom synhåll för anläggningen, längs den väg som bär Fredrik Bloms namn, ligger det stora stallet. Det är uppfört i sten och ttegel med brandgula putsade murytor i stram stil. Rosendal är museum sedan Blom ritade även den flottbro som om somrarna lades ut över Djurgårdsbrunnsviken för att underlätta majestätets förflyttning över till övningsfältet Gärdet. Blom byggde också åt sig själv, naturligtvis ute på Djurgården. I april 1828 fick han besittningsrätt till ett område vid Djurgårdsvikens strand mellan nuvarande Djurgårdsbron och Villa Sirishov. Udden gav han namnet Framnäs och där uppförde han en tvåvånings byggnad med flyglar, senare om- och tillbyggd av honom själv. Under en period hyrde han ut huset till skådespelerskan Emelie Högqvist, kronprins Oskars (I) älskarinna, vars staty nu pryder platsen. Villa Framnäs revs inför Stockholmsutställningen 1897.

8 Ämbetsmannen Blom Jämsides med arbetet som departementschef, professor och husfabrikör, fortsatte den 1821 till överstelöjtnant utnämnde Blom med sina andra uppdrag. Han ritade förslag till manufakturredskaps förfärdigande, bl a spinneri- och blekningsmaskiner, han startade en porslinsmålningsrörelse, fullbordade en flottbro mellan Blasie- och Skeppsholmarna, ledde reparationerna av Riddarholmskyrkan, och uppförde en tillfällig paviljong på Djurgården för kronprinsens födelsedag. Den rymde 700 personer och tog sju dagar att uppföra, möblera och dekorera. Till Rydboholms slottspark ritade Blom 1821 ett minnestempel i blandstil av klassicism och tidig gotik med hörnkedjor, attika och spetsbågiga fönster. Ett annat exempel på byggnader för privatpersoner är Norrnäs herrgård på Vermdön, utanför Stockholm. En uppfördes kring 1825 på platsen för en nedbrunnen 1600-tals byggnad. Gården har en relativt stor huvudbyggnad i ett plan med vindsvåning, med absidformat utskjutande mittparti mot trädgården och med lågt takfall i nyklassicistisk stil. Vissa inredningsdetaljer är bevarade. Hösten 1829 gav sig Blom ut på sin enda större utlandsresa, bortsett från resorna Resans inriktning var snarare teknisk än konstnärlig och varade i nästa två år. Vägen togs genom Tyskland och Italien till Marseille och flottbasen Toulon och vidare till Paris där han blev åsyna vittne till 1830 års revolution. Därefter gick färden till Bryssel och Hamburg. Vid hemkomsten fann han att han hade blivit invald i flera utländska vetenskapliga samfund. Väl hemma igen ritade han ett ullmagasin i Norrköping, som har spår av utpräglad frans empire, med rusticerat arkadmotiv i bottenvåningen. Det år 1837 ritade corps de logit på Nynäs herrgård utanför Nynäshamn i Södermanland är dock byggt i den lite torra stil som utmärker övrig herrgårdsarkitektur under samma decennium. Originellare är huvudbyggnaden vid Lantbruksakademiens experimentalfält, numera förvaltningsbyggnad för Stockholms universitet, även den byggd Den påminner om den franska arkitektur som då var rådande vid Ecole Polytechnique. Huset är uppfört med putsat murverk och platt tak med markerade fönster och rusticerad bottenvåning. Byggnaden inrättades med ett demonstrationsgalleri för jordbruksredskap på bottenplanet, mötessalar och modellkammare i huvudvåningen och däröver en torkvind för fröer. Taket hade en bågkonstruktion, liknande dem han tillämpat i sina galärskjul. I detta sammanhang skall påminnas om Bloms första gotikinspirerade byggnad, Galärvarvsporten, tillkommen efter resan. Även här kan nya intryck ha spelat in. Blom blev 1836 intendent vid Överintendentsämbetet och kort därpå t f chef för ämbetet till Arbetet vid ämbetet försvårades enligt den unge arkitekten F.W. Scholander av att det bland tjänstemännen fanns endast en utbildad arkitekt (Nyström), vars ställning till chefen var lika oförenlig som olja och vatten. År 1836 lämnade Blom professuren och blev istället vice preses i Konstakademien, sannolikt efter kunglig påverkan. Den sista utnämningen kom 1840 då han blev överste i flottans mekaniska kår. Eftersom tjänsten inte fanns på stat, var det troligen frågan om en hedersutnämning, särskilt som han fortfarande bara uppbar kaptens lön. Det sista större uppdrag som Blom utförde i den antikiserande formen, var ombyggnaden av Konstakademiens eget hus i Stockholm, projekterat från 1830-talets senare del fram till Det gällde att bygga om ett förnämt men slitet Tessinskt palats, det Sparreska, för att skapa en monumental boning för akademien. En häftig strid utkämpades mellan Blom och den andre mest anlitade arkitekten under denna tid, Axel Nyström. Blom ville bevara stora delar av det gamla palatset och fick också sin vilja igenom. Resultatet blev en huvudlänga med två framspringande flyglar som omslöt en planterad gård. Formen blev nyantik med en dragning åt den dekorationsvänliga nyrenässans, som senare blev förhärskande. Byggnaden har sedan dess gravt förändrats men hyser fortfarande Akademien för de fria konsterna.

9 Professor Blom Som tidigare sagts blev Blom professor redan 1817 och han lämnade tjänsten Hans inflytande torde ha varit mycket stort fram till 1840-talet, då han undanträngdes av Nyström. Han hade dock som vice preses stort inflytande över tävlingsprogrammen. I dessa framhåller han ofta vikten av en god plandisposition med goda inre kommunikationer. Byggnadsstilen kan däremot livligt skifta vid olika byggnadsbehov. Hans undervisning på äldre dagar blev utsatt för kritik, främst därför att han inte hade tid att ägna sig åt eleverna. Hans undervisning bestod då mest i högläsning av en fransk upplaga av den italienske 1500-tals arkitekten Palladios verk, detta för att han ville bättra på sitt franska uttal. Enligt den bilvande överintendenten Fritz von Dardel betydde detta dock mindre; Blom var en utmärkt galjonsfigur. Det kan betecknas som tveksamt om han fick några direkta lärjungar och efterföljare. Det skulle i så fall vara hans systersöner, de bägge bröderna Hawerman. Johan Adolf, den äldre av de båda blev professor vid akademien och förestod byggnadsskolan från 1847 till Bägge bröderna kom mest att ägna sig åt institutionsbyggnader och kyrkor. En av Adolf Johans sista skapelser blev läroverket i hemstaden Karlskrona, invigt Parallellt med professuren fortsatte Blom också med att vara direktör för Tekniska skolan, som 1813 lagts under Lantbruksakademien, till Då flyttades skolan till det nyinrättade Teknologiska institutet. Människan Fredrik Blom Blom har inte lämnat många privata handlingar efter sig och han omnämns i de flesta fall bara i förbigående i memoarer och biografier. Det är därför svårt att bilda sig en uppfattning om hans person. Samtidigt nämns han alltid i positiva ordalag och det tycks inte vara någon tvekan om att han var mycket respekterad. Hans karriär var anmärkningsvärd och kännetecknas av en märkvärdig, snarast uppseendeväckande arbetsförmåga inom många skilda områden. Få arbetsuppgifter tycks ha varit honom främmande. Han drev dessutom företag i stor skala och verkade också som landskapstecknare och akvarellist. Hans arkitektur ansågs åren efter hans bortgång vara torr och fantasilös, men han förmådde med ett naturligt formsinne utnyttja empirens och nyantikens stilförråd till en för svenska förhållanden naturlig byggnadskonst. Med en viss grad av originalitet förde han också in nya riktningar inom arkitekturen. Hans tekniska lösningar av byggnadsproblem och hans grundliga kännedom om ovanliga arbetsmetoder kom att betyda mycket för den moderna stadens framväxt. Hans verksamhet inom flottan kom att underlätta livet för generationer av sjömän och driva den tekniska utvecklingen framåt. Fredrik Blom avled ogift i en av Stockholms sista stora koleraepedemier i sitt hem på Klara strand nr 10, i september 1853, 72 år gammal. Han begravdes stilenligt på Galärvarvskyrkogården. Denna uppsats är reviderad En tidigare version publicerades i Marinmuseums årsbok 1998.