Kultur skolan. Kön och social bakgrund. Stig Elofsson. idrottsförvaltningen kulturförvaltningen

Transkript

1 Kultur skolan 1998 Kön och social bakgrund Stig Elofsson idrottsförvaltningen kulturförvaltningen f o r s k n i n g e n

2 Förord Forskningsenheten vid idrotts- och kulturförvaltningarna genomför kontinuerligt sedan 1984 studier omkring Resursutnyttjande och effekter av offentligt driven eller understödd verksamhet på fritidsfältet. Studier om barn och ungdomars fritidsvanor och fritidspreferenser har genomförts sedan I studien, Ung livsstil, som genomförts hösten 2004 och våren 2005 i Stockholm, har vi vidgat perspektivet något och strävat efter att mer utförligt kunna beskriva och analysera ungdomars livsvillkor. I första hand står dock ungdomars situation och preferenser på fritidsområdet i centrum för vår studie. Ung livsstil är ett samarbetsprojekt mellan idrotts- och kulturförvaltningarna i Stockholms stad och institutionen för socialt arbete (Stig Elofsson) vid Stockholms universitet. I Stockholm har vi genomfört studier 1985, 1992, 1998, 2004/2005 och Studierna om Ung livsstil har också genomförts tillsammans med Haninge kommun (åren 1998, 2004 och 2008), Helsingborgs stad (åren 2000, 2003 och 2006). Studien i Helsingborg följs upp hösten 2009, Jönköpings kommun (1994, 1997, 2000, 2003, 2006 och 2009), Lidingö stad (åren 2003 och 2007). Norrköpings kommen 1985, 1991 och 1996 och senhösten Även i Eskilstuna 2008 har studierna från 1985 och 1993 följts upp. Ett tack går också till de ansvariga för genomförandet av Ung livsstil i de övriga kommunerna. Det är i Haninge Stein Carlsson, i Helsingsborg Peter Wennberth, i Jönköping Lena Claesson och Liz Modin, i Lidingö stad Anders Bergström och John Svensson, i Norrköping Peter Karlsson (1985)och Lars Zetterholm (2008). I Eskilstuna har fältarbetet genomförts av Elin Karlberg. Även till Karlberg ber vi att få framföra vårt varma tack. Från projektet Ung livsstil har följande åtta rapporter publicerats: Blomdahl/Elofsson, Elofsson, S, Elofsson, S, Claesson Nordin, Å, Claesson Nordin, Å, Sjöberg, J, Blomdahl/Elofsson, Elofsson/Lengheden/Leis, Elofsson, S, Vilka idrottsanläggningar vill ungdomar i Stockholms stad att det ska satsas på ? Vilken typ av aktiviteter inom fritidsfältet önskar ungdomar i Stockholms stad att det ska satsas på? Vill gymnasieungdomar att Stockholms stad skall satsa på träffpunkter? Deltar Stockholms barn och ungdomar i föreningslivet? God hälsa på lika villkor. Vad tycker pojkar och flickor är viktigt när de idrottar/motionerar på fritiden? jämförelse mellan de som inte är med i en idrottsförening, respektive med i en lagidrott eller en individuell idrott. Hur många motionerar/idrottar för lite och vilka är dom? -en studie av den unga befolkningen i Stockholm, Haninge, Helsingborg, Jönköping och Lidingö. Vilka webbsidor besöker gymnasielever i Stockholms stad? Vilken typ av aktiviteter inom fritidsfältet önskar elever på olika gymnasieprogram att kommunerna ska satsa på? Studier om de vuxnas fritidsvanor och fritidspreferenser har i Stockholm undersökts av oss 1985, 1998 och 2008.

3 De vuxnas motionsvanor, hälsa och sypunkter på vilka idrotts- och motionsanläggningar som staden ska satsa på under perioden har under april månad 2008 och 2009 undersökts i Stockholms stad. De första rapporterna från denna undersökning är klar och har namnet: Blomdahl/Elofsson/Öhman, Blomdahl/Elofsson/Öhman, Vilka anläggningar/verksamheter tycker den vuxna befolkningen att Stockholms stad ska satsa på under ? Vilka anläggningar/verksamheter tycker de fysiskt inaktiva vuxna att Stockholms stad ska satsa på under ? Under 2009 presenteras den tredje rapporten från vuxenstudien. Författare till denna rapport är undertecknade (Blomdahl/Elofsson). Rapporten heter: Fysisk inaktivitet bland vuxna jämfört med barn och ungdomar. Utvärderingar inom kulturförvaltningens ram har skett när det gäller Kulturskolan och bibliotek: Följande rapporter har publicerats: Blomdahl/Frostensson, Frostensson, C, Markensten, K, Blomdahl/Elofsson/Eriksson Vilket betyg ger barn, ungdomar och föräldrar Kulturskolan? Lust och glädje. Hur uppfattar och värderar eleverna Kulturskolans undervisning? Varför slutar du i Kulturskolans musikundervisning? PUNKTmedis en utvärdering av en ungdomssatsning på Medborgarplatsens bibliotek i Stockholm Med den här rapporten inleder docent Stig Elofsson sin rapportering om vilka elever som deltar i Kulturskolan. I första hand undersöker Elofsson kön och social bakgrund. Första rapporten handlar om Kulturskolan i Stockholm och Södertälje I denna rapport behandlas också Kulturskolans elever 1985 och I en andra rapport som publiceras senare undersöks Kulturskolans elever i Stockholm, Jönköping, Helsingborg, Haninge och Lidingö Under 2010 kommer Elofsson att undersöka vilka elever som Kulturskolan når under 2009 och 2010 i Stockholm, Norrköping, Helsingborg, Jönköping, Huddinge och Haninge. Han kommer också i denna tredje skrift att undersöka om den könsmässiga och socio-ekonomiska bakgrunden bland Kulturskolans elever har förändrats sedan Till följande personer vill vi framföra vårt tack för olika bidrag till den här forskningsrapporten: Steinar Olsen, Stockholm i november Ulf Blomdahl Forskningsledare Idrotts- och kulturförvaltningarna Stockholms stad Tel: 08/ E-post: ulf.blomdahl@idrott.stockholm.se Stig Elofsson Fil. Dr i statistik och docent i socialt arbete Institutionen för socialt arbete Stockholms universitet Tel: 08/ E-post: stig.elofsson@socarb.su.se

4 INLEDNING... 1 TIDIGARE FORSKNING... 3 Mål och syften för kulturskolan... 6 Jämställdhet och jämlikhet i mål och syften för musikskolan... 7 Musikskolan och Vår Teater från jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv empiriska data8 Könsfördelningen... 9 Social bakgrund MATERIAL Mått på deltagande i kulturskolan Mått på social bakgrund Mått på socialisering Undersökningsgruppen Statistiska metoder HUR MÅNGA DELTAR I KULTURSKOLAN OCH VAD GÖR MAN? DELTAGARNAS SOCIALA BAKGRUND Familjens resurser Föräldrars utbildning Invandraranknytning Sammanfattning SKILJER SIG OLIKA AKTIVITETER? SOCIALISERING OCH SKOLSITUATION KAN SOCIAL BAKGRUND FÖRKLARA KÖNSSKILLNADERNA? SAMMANFATTNING SLUTDISKUSSION Vilken roll spelar frågor om jämställdhet och jämlikhet för Kulturskolans målsättning En skola för eliten eller för alla? NOTER REFERENSER Bilaga 1. Andel (%) deltagare i Kulturskolan totalt samt i olika verksamheter i relation till social bakgrund efter kön och stadium Bilaga 2. Deltagande i kulturskolan i relation till social bakgrund och stad/stadsdel efter kön och stadium Bilaga 3. Deltagande i Kulturskolan i relation till social bakgrund, socialisering och skolsituation efter kön och stadium. Resultat från logistiska regressioner Bilaga 4. Samband med social bakgrund. Jämförelse mellan deltagande i Kulturskolan, idrottsförening och besök på fritidsgård efter kön och stadium. Resultat från logistiska regressioner... 58

5 INLEDNING Sedan slutet på 1970-talet och framåt har i vissa kommuner en breddning av de kommunala musikskolorna skett. Ibland har man startat nya verksamheter inom musikskolans ram, ibland har man ändrat namnet från musikskola till kulturskola. I de fall man haft en speciell teaterverksamhet, Vår teater eller motsvarande, har ett första steg i dessa fall inneburit att man slagit samman dessa båda verksamheter. Allmänt har det inneburit att man vid sidan av musikundervisningen även börjat bedriva verksamhet inom bild, drama/teater och dans, i några fall även ämnen som video, film och kulturhistoria. Från en enkät som kommunförbudet genomförde 1992/93 konstaterades att 48 av de 233 svarande kommunerna hade en kulturskola. Från en uppföljning 1994 av de 53 kommuner som inte besvarat enkäten konstaterar Graneheim att det fanns kulturskolor i åtta av dessa, att 12 stycken hade långt gående planer på att starta en samt att ytterligare 13 stycken angav att man önskade starta en sådan (Graneheim, 1994). Av de 53 kommunerna var det alltså 33 stycken, betydligt mer än hälften, som hade en mer eller mindre realiserad önskan om att bredda utbudet till mera än musik. Graneheim sammanfattar de motiv som angivits för övergången från en musikskola till en kulturskola i fyra grupper. Kulturella och pedagogiska perspektiv fokuseras på individen medan nyttoaspekten och överlevnadsstrategi utgår från organisationens behov. Det kulturella perspektivet innebär att man motiverar kulturskola utifrån de estetiska ämnena betydelse för barnens allmänna utveckling och för att skapa goda fritidintressen. Kulturskolan skall också bli en bättre motvikt till kommersiell skräpkultur genom att den har ett bredare utbud och når flera (människor är olika och har olika sätt att uttrycka sig). Det pedagogiska perspektivet utgår från att det finns transfereringseffekter, en estetiskt inriktad verksamhet stimulerar barnens motoriska utveckling och har positiva effekter på deras möjlighet att tillgodogöra sig andra skolämnen. Nyttoaspekten betonar att samhället efterfrågar kreativa människor, men tar också upp att ett större kulturellt utbud ökar möjligheten för kommunen att rekrytera högutbildad kvalificerad arbetskraft. Överlevnadsstrategin i sin tur innebär att man ser breddningen till kulturskola som en väg för musikskolan att överleva den kris man befinner sig i. Ett bredare, mer varierat utbud innebär också att möjligheterna att närma sig grundskolan ökar. Även om det inte finns direkta uttryck för att man önskar påverka den sociala snedrekrytering som finns inom musikskolan kan man ändock tänka sig att det indirekt finns sådana ambitioner. Man talar ju t ex om att bredda utbudet för att flera skall få möjligheter till estetiska uttrycksmedel. Detta kan ju ses som ett uttryck för strävan efter att minska ojämlikheten. Samtidigt betonas i hög grad individualismen, vilket givetvis kan leda till motsatsen, det blir ungdomar med goda resurser som i första hand kommer att utnyttja det bredare utbudet. Sett utifrån ett jämlikhetsperspektiv är det klart av intresse att se om den sociala snedrekryteringen minskar eller kanske t o m ökar. Trots att kulturskolor funnits i viss omfattning under relativt lång tid har jag inte kunnat finna några studier som studerat just denna fråga. Detta innebär också att man främst finner tidigare forskning som mer separat gäller musikskolan respektive Vår teater. De studier som gjorts tyder på att de olika delarna av kulturskolan i stor utsträckning fungerar fristående från varandra. Fortfarande gäller att musiken är den dominerande verksamheten i de flesta fall om man räknar till antalet elever. Tar man även hänsyn till att musikundervisningen i betydligt större utsträckning bedrivs individuellt blir musikens dominans i lärarkåren ännu mer dominerande eftersom de andra verksamheterna ofta bedrivs i grupp. Dessa olika pedagogiska förutsättningar kan givetvis också vara et hinder för samarbete mellan olika estetiska former som man strävat efter. Stockholm stads kulturskola bildades 1996 genom en sammanslagning av kommunala musikskolan (startades 1961) och Vår Teater (startades 1942). Kulturskolan har sedan breddat sitt utbud med ämnena Bild&Form och Dans. Det är knappast förvånande att kunskapen om rekryteringen till kulturskolan är begränsad. I nästan alla fall intar musikdelen (som nästan alltid motsvarar en tidigare musikskola) en 1

6 dominerande plats, vilket givetvis innebär att rekryteringen i stor utsträckning ser ut på liknande sätt som i den tidigare musikskolan. I massmedia framställs ofta den kommunala musikskolan som grunden för det svenska musikundret. Kända svenska artister, ibland med världsrykte, berättar hur de fick sin första musikutbildning just i kommunala musikskolan. Denna bild behöver kanske inte ifrågasättas, men det finns också en annan ton i massmedias beskrivningar, oftast mer uttryckt som ett understatement eller något man kan läsa mellan raderna. Det är inte bara så att musikskolan skapar elitartister, den ger också den vanlige eleven, den som inte har en oerhörd talang, den som inte har en musikbakgrund i släkten, möjligheter att utöva musik. I förlängningen kan man här få en känsla av att musikskolan tar bort, eller i varje fall dramatiskt minskar, klassklyftorna när det gäller möjligheter att utöva musik. Den stora frågan är alltså hur jämlik eller ojämlik kulturskolan är. Ser man till litteraturen finns det mycket lite som behandlar denna fråga, vilket gör att man själv ställer sig frågande. Varför har inte detta studerats närmare, ökad jämlikhet har ju varit ett av de centrala målen? Denna brist på studier och diskussion av ojämlikheten i den kommunala musikskolan står i stark kontrast mot den debatt som förts (och de analyser som gjorts) när det t ex gäller idrottsrörelsen. Under senare tid har frågor om bristande jämställdhet och jämlikhet fått en viktig plats i idrottsforskningen. Sedan lång tid har det också förts en omfattande debatt om utslagningen inom idrotten (som inom parentes sagt tycks vara betydligt mindre än vad många föreställer sig). Man kan verkligen fråga sig varför någon liknande debatt inte förts när det gäller kommunala musikskolan. Blir frågan om ojämlikhet inte så betydelsefull därför att det handlar om (fin) kultur? Är det så att det räcker med goda ambitioner när man ser till musikskolan? Syftet med den här rapporten är att se närmare på hur deltagandet i kulturskolan varierar utifrån ett socio-ekonomiskt perspektiv. I första hand mätts här ungdomarnas sociala (klass-) bakgrund via familjens resurser, ett mått som utgår från familjens behov och dess tillgång till olika former av fritidskapital (sommarstuga, båt man kan sova över i) men i viss utsträckning kan också deltagandet ställas i relation till social klass (socialgrupp) och föräldrars utbildning. Analyserna görs på tre stadier - mellan och högstadiet samt gymnasiet - och separat för flickor och pojkar. Via denna analysen skall jag söka besvara den mer övergripande frågan om hur jämställd och jämlik kulturskolan är men också studera hur ojämlikheten varierar beroende på kön och ålder. 2

7 TIDIGARE FORSKNING Kulturskolan har som institution funnits relativt kort tid, vilket givetvis innebär att det ännu inte finns några mera omfattande uppgifter kring vilka som deltar i denna. Kulturskolan har dock bildats genom en sammanslaganing av musikskolan och Vår teater med en ambition att även föra in andra kulturformer såsom Bild och form, dans, TV/video osv. Tyngdpunkter ligger dock fortfarande vid de två mer traditionella formerna, dvs musik och teater eftersom nya verksamheter ännu knappast hunnit utvecklas i större omfattning. Som jag kommer att redovisa nedan intar musiken den dominerande platsen. Eftersom det alltså i stor utsträckning saknas kunskaper om vilka som rekryteras till kulturskolan kommer jag i detta avsnitt att närmare beskriva vad det finns för kunskap om vilka ungdomar som deltar i kommunala musikskolan respektive Vår teater. I presentationen kommer jag speciellt att ta upp frågan om könsfördelning och deltagarnas sociala bakgrund. Inledningsvis skall jag dock ta upp några rapporter som mer direkt handlar om kulturskolan. Den första av Graneheim behandlar frågan om anledningen till att musikskolor omvandlades till kulturskolor, den andra studerar deltagarna i kulturskolan främst när det gäller hur de bedömer och värderar utbildningen. Det finns få studier kring anledningen till att många musikskolor omvandlades till kulturskolor. Från 1985 och framåt drabbades musikskolorna, som under slutet på och början av 1970-talet upplevde en kraftig expension, av besparingskrav. På vissa platser talade man även om nedläggning, men i praktiken lades endast en musikskola ned (Perstorp år 1993). Samtidigt började diskussionen om en bredare inriktning på verksamheten att ta fart. Under åren satsade staten pengar på ett projekt Kultur i skolan med syfte att ge kulturlivet utanför skolan möjlighet att komma in i skolan. I en regeringsproposition från 1988/89 (Prop 98/99:4) understryks att den samlade skoldagen i stor utsträckning bör ges ett kulturellt innehåll. Detta bör inte enbart innefatta musik utan även andra kulturformer såsom dans. I en rapport från skolöverstyrelsen om utvecklingsarbetet påpekades att det är angeläget att musikskolan utvecklas och breddas. Graneheim har studerat de motiv som angivits för övergången från en musikskola till en kulturskola dels genom att analysera dokument dels genom en enkät till musikledare/rektorer samt musiklärare. Han studerar kulturskolorna i Härnösand, Hällefors, Landskrona och Södertälje (ej enkät). Dessa kulturskolor startades under perioden 1988 till 1994 (1). Han sammanfattar motiven i fyra grupper. Denna uppdelning beskrivs i följande figur. 3

8 INDIVID Kulturellt perspektiv ORGANISATION Nyttoaspekten Barnens allmänna utveckling till fria och harmoniska människor kräver detta. Människor är olika, de har olika behov vad gäller uttrycksmedel. Barn och ungdomar behöver en motvikt mot det som man uppfattar som kommersiell skräpkultur. Möjligheter ges att skapa goda fritidsintressen hos barnen. Samhället efterfrågar människor som fostrats att tänka kreativt. Kultur som lokaliseringsfaktor, högutbildad kvalificerad arbetskraft förutsägs efterfråga kulturella aktiviteter för sig och sina barn i högre utsträckning än vad lågutbildade människor gör. Detta skulle innebära en värdefull stimulans för den aktuella orten i sin helhet. Pedagogiskt perspektiv Överlevnadsstrategi Barnens motoriska utveckling stimuleras, vilket förmodas ge positiva effekter för den allmänna inlärningen. Transfereffekter, en estetisk inriktad verksamhet har positiva effekter på möjligheten för barnen att tillgodogöra sig andra skolämnen. 4 Ett sätt för musikskolan att överleva en ekonomisk kris. Man expanderar sig ur krisen. Möjligheterna att närma sig grundskolan ökar, detta bl. a. genom att en kulturskola har ett större och mer varierat utbud att erbjuda, än vad en musikskola normalt har. Kulturella och pedagogiska perspektiv fokuseras på individen medan nyttoaspekten och överlevnadsstrategi utgår från organisationens behov. Det kulturella perspektivet innebär att man motiverar kulturskola utifrån de estetiska ämnena betydelse för barnens allmänna utveckling och för att skapa goda fritidintressen. Kulturskolan skall också bli en bättre motvikt till kommersiell skräpkultur genom att den har ett bredare utbud och når flera (människor är olika och har olika sätt att uttrycka sig). Det pedagogiska perspektivet utgår från att det finns transfereringseffekter, en estetiskt inriktad verksamhet stimulerar barnens motoriska utveckling och har positiva effekter på deras möjlighet att tillgodogöra sig andra skolämnen. Nyttoaspekten betonar att samhället efterfrågar kreativa människor, men tar också upp att ett större kulturellt utbud ökar möjligheten för kommunen att rekrytera högutbildad kvalificerad arbetskraft. Överlevnadsstrategin i sin tur innebär att man ser breddningen till kulturskola som en väg för musikskolan att överleva den kris man befinner sig i. Ett bredare, mer varierat utbud innebär också att möjligheterna att närma sig grundskolan ökar. Granheim menar att det finns en tydlig distinktion mellan de motiv man hade då man startade musikskolan och de motiv som åberopas då man övergår till kulturskola eller breddar musikskolans utbud (Graneheim, 1994). Det primära syftet med musikskolan var målrelaterat, att främja kommunernas musikliv, dvs en kulturell intention (man skulle främja det svenska musiklivet). Genom att elever fick möjlighet att hantera ett musikinstrument, enskilt eller i grupp, fick det lokala musiklivet tillgång till musiker. Kulturskolan präglas mera av en pedagogisk intention, eleverna skall få uppleva något personlighetsutvecklande. Även om det inte finns direkta uttryck för att man önskar påverka den sociala snedrekrytering som finns inom musikskolan kan man ändock tänka sig att det indirekt finns sådana ambitioner. Man talar ju t ex om att bredda utbudet för att flera skall få möjligheter till estetiska uttrycksmedel. Detta kan ju ses som ett uttryck för strävan efter att minska ojämlikheten. Samtidigt betonas i hög grad individualismen, vilket givetvis kan leda till motsatsen, det blir ungdomar med goda resurser som i första hand kommer att utnyttja det bredare utbudet. Sett utifrån ett jämlikhetsperspektiv är det klart av intresse att se om den

9 sociala snedrekryteringen minskar eller kanske t o m ökar. Trots att kulturskolor funnits i viss omfattning under relativt lång tid har jag inte kunnat finna några studier som studerat just denna fråga. Detta innebär också att man främst finner tidigare forskning som mer separat gäller musikskolan respektive Vår teater. De studier som gjorts tyder på att de olika delarna av kulturskolan i stor utsträckning fungerar fristående från varandra. Fortfarande gäller att musiken är den dominerande verksamheten i de flesta fall om man räknar till antalet elever. Tar man även hänsyn till att musikundervisningen i betydligt större utsträckning bedrivs individuellt blir musikens dominans i lärarkåren ännu mer dominerande eftersom de andra verksamheterna ofta bedrivs i grupp. Dessa olika pedagogiska förutsättningar kan givetvis också vara et hinder för samarbete mellan olika estetiska former som man strävat efter. Kulturskolan har nästan genomgående uppkommit som utvidgning av musikskolan, där musiken intar en dominerande plats. (Graneheim beskriver dock ett exempel där detta inte gäller. I Landskona fanns vid etablering av kulturskolan ingen kommunal musikskola däremot musikundervisning i ABF:s regi). Graneheim sammanfattar de motiv som angivits för ombildning i två huvudgrupper, som i sin tur var och en kan delas upp i ytterligare två grupper. I debatten har många betonat att övergången till kulturskola inte endast skulle innebära att man breddar verksamheten genom att föra in nya kulturformer utan också att verksamheten skulle utvecklas genom samarbete mellan lärare i olika ämnen och samverkan mellan olika kulturformer. Sjölander tycker sig i sin studie från 1996 finna få tecken på att det i praktiken förekommit någon sådan samordning. (Sjölander, 1996). De förändringar som skett handlar i första hand om förändringar i ledningsstrukturen. Graneheim anger också att de praktiska förändringarna ännu så länge är relativt begränsade men menar att musikskola och kulturskola ändock står för två olika synsätt. Han ger följande karakteristik Musikskola möjlighet att få lära sig hantera ett musikinstrument, enskilt eller i grupp. I ett avseende ett målinriktat synsätt: Att svara till det kulturella behovet Det svenska musiklivets främjande. Kulturskola att uppleva något som är personlighetsutvecklande, ett processrelaterat synsätt. (nya ämnen, nya arbetsformer). Ett pedagogiskt perspektiv. (Graneheim, 1994, s 77). Cecilia Frostenson finner i sin studie av deltagarna i kulturskolan att musikeleverna i flera avseenden skiljer sig från de som ägnar sig åt bild/form, teater respektive dans. Musikeleverna tycker i mindre utsträckning att undervisningen är kul/rolig, att den ger utrymme för eget skapande och att de får utrymme för att påverka uppläggningen. Musik är också den verksamhet där kontakt med kompisar är minst viktig och musikeleverna är minst intresserade av att delta i läger. Det är färre av musikeleverna som uppger som motiv för deltagande att de strävar efter att bli professionella musiker och att de vill uppträda offentligt. I gengäld är det flera som uppger att ett skäl till att de deltar är att föräldrarna vill det. Sammanfattningsvis beskriver Frostenson undervisningen i musik som i första hand instrumentell. Det tycks alltså vara så att investeringsvärde, första lära sig, sedan kunna, är det som främst präglar musikskolan. Även om dans och teater också präglas av investeringsvärde (många kan t ex se dessa som utbildning i ett framtida yrke) så är även egenvärdet högt i dessa fall. Danseleverna betonar t ex att det är viktigt att ha kul, att få uppleva rytm, teatereleverna sociala/personliga aspekter. Blomdahl och Frostenson har studerat vilka betyg barn, ungdomar och föräldrar ger Kulturskolan (studien gäller Stockholms stad) (Blomdahl &.Frostenson, 2003). De finner att deltagarna generelltger höga betyg. Högst betyg får teaterverksamheten (Vår teater), lägst musikverksamheten (musikskolan). Det finns inga större skillnader mellan pojkars och flickors betygsättning, men de finner dock en viss tendens till att flickor i starkt flickdominerade verksamheter (teater, bild och form) ger något högre än vad pojkarna i dessa verksamheter gör. Ungdomar inom Musikskolan som lyssnar mycket på pop/rock, hårdrock/metal och hip-hop/rap är mindre nöjda med musikundervisningen som helhet än de som lyssnar mycket på klassisk musik. Det finns en klar koppling mellan betygssättning och 5

10 hur ofta man funderat på att sluta. De som oftare funderat på att sluta ger i genomsnitt lägre betyg. Deltagande i musikskolan och Vår teater har studerats i stora generella fritids- och kulturvanestudier. Flera studier visar alltså att barn och ungdomar från högre socioekonomiska grupper är överrepresenterade både i musikskolan och föreningslivet (2) Den sociala rekryteringen till Vår Teater är däremot ganska jämn (Blomdahl/Elofsson, 1985; Blomdahl/Elofsson, 1998). Dessa studier visar också att andelen flickor är högre än andelen pojkar i både musikskolan och Vår Teater. Vi ser också i ovan redovisade studier att de barn och ungdomar som lyckas bra i skolan är med i musikskolan/kulturskolan i högre grad än de som lyckas mindre bra. Sambandet mellan deltagande i musikskolan och deltagande i andra fritidsaktiviteter har också studerats. Dessa studier visar att det finns ett starkt samband mellan att vara med i musikskolan och deltagande i andra instrumentella fritidsaktiviteter /t ex idrottsförening och andra föreningar) och ett starkt negativt samband med att gå på fritidsgård (expressiva fritidsaktivitet) (Blomdahl, 1985, sid 84; Blomdahl, 1990, s ). Blomdahl & Frostenson ger i sin rapport en beskrivning av köns- och åldersfördelningen inom kulturskolans olika verksamheter i Stockholm stad åren 2002 och år 2003 (Blomdahl & Frostenson, 2003). De finner att flickor är överrepresenterade i alla delar (dans, teater, bild &form samt musik). Överrepresentationen är störst inom dans (mer än 90% flickor) och minst i musik (55% är flickor). Någon förändring av könsfördelningen sker inte mellan 2002 och De finner också att de flesta eleverna går på mellanstadiet och lägst andel på gymnasiet. Nästan tre fjärdedelar (73%) av eleverna är under 13 år, dvs under tonåren och endast 8 % går på gymnasiet. Ser man till olika verksamheter är andelen tonåringar låg inom alla, lägst inom teater (17%), högst inom musik (33%). Mål och syften för kulturskolan Jag har inte funnit någon mer generell beskrivning av målsättningen för kulturskolan. Det torde dock vara naturligt att man ofta har de nationella kulturpolitiska målen, vilka antogs av riksdagen 1996, som ledstjärna. Speciellt kan man här uppmärksamma målet att verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande. Jag har inte gjort någon systematisk genomgång av de verksamhetsmål som anges för kulturskolorna i alla kommuner, men det är intressant att se de verksamhetsmål som Kulturskolan i Stockholm angav för år 2002, nämligen - utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter sträva mot att alla barn och ungdomar - skall erbjudas kulturskolverksamhet på olika nivåer, inom olika konstområden och av god pedagogisk kvalitet såväl på fritiden som inom skolans ram skapa kreativa mötesplatser för såväl pojkar som flickor och bejaka kulturell, social och etnisk mångfaldskapa tvärkulturella mötesplatser mellan Kulturskolans olika konstarter och därigenom ge barn och ungdomar ytterligare dimensioner av kulturupplevelser bidra till skolutveckling där den estetiska dimensionen i skolan är en drivkraft i läroprocessen (Kulturskolan Verksamhetsplan för kulturskolan 2002, sid 4). Tivenius har i en CD-uppsats i musikpedagogik vid Musikhögskolan på Örebro universitet analyserat målformuleringsprocessen för kulturskolan i Örebro och Lekebergs kommuner (Tivenius, 2001). Han finner att denna process skiljer sig betydligt mellan kommunerna. Han finner att Örebros kulturskolas målformuleringar inte är särskilt konkreta och att olika arbetsenheter har mycket skiftande måldokument och har svag eller ingen koppling till de i Örebro formulerade kulturpolitiska målen. De senare är i sin tur förankrade i de sju nationella kuturpolitiska målen. I motsats är Lekebergs kulturskolas mål klart och tydligt presenterade i kommunens budget. Som Inriktningsmål anger man att Kulturskolans uppgift är att utbilda kommunens barn och ungdomar i musik, dans, drama samt bild och form till självständiga 6

11 utövare som kan tillvarata, förvalta och utveckla sitt kulturarv. Undervisningen skall bejaka barns och ungdomars fantasi och kreativitet. Som effektmål anges 1. Även fortsättningsvis ge alla barn och ungdomar i åldern 9-19 år möjlighet att efter anmäla delta i kulturskolans undervisning senast kommande verksamhetsår 2. Undervisningen skall vara av sådan kvalitet att eleverna kan ha nytta av kunskaperna och färdigheterna genom hela livet 3. Undervisningen skall vara förankrad i FN:s barnkonvention och bland annat leda till förståelse för andra kulturer Senast år 2001 bedriva undervisningen inom kommunen och i ändamålsenliga lokaler 5. Senast 2002 erbjuda huvuddelen av eleverna orkesterspel inom kommunen Immonen och Nordström har gjort en jämförelse mellan en s k traditionell musikskola i Umeå och en kulturskola i Södertälje (Immonen & Nordström, 1997). Ser man till utbudet i Södertälje finner man, vid sidan av det som mer traditionellt ingår i musikskolan - rytmik, danskurser, rockgrupper, steelpan (att spela på tomma oljefat el dyl), musiklek, bild, musik och data, video, teater/musikteater, låtskrivarkurser, musik för särskolan. Som synes handlar det alltså inte enbart om att införa nya verksamhet såsom dans, teater, bild och form utan även att bredda utbudet i musikverksamheten mot former som bättre passar ungdomarnas eget intresse. Sammantaget intervjuade man fyra lärare på bägge orterna, två kvinnor och två män, samt rektorn för Umeå kommunala musikskola samt studierektorn på Södertälje kulturskola. I Södertälje valde man lärare som arbetat både före och efter omorganisationen till kulturskola (man hade tidigare en ren musikskola). De åtta lärarna fick svara på frågan Vad har skolan för mål med undervisningen?. De flesta lärarna svarade olika eftersom det handlar om deras personliga åsikt, men det är ändock av intresse att studera svaren närmare. För Umeå kommunala musikskola anges - Att musik skall bli något man förknippar med något positivt, en del ska ha musik som hobby och en del som yrke, att se till den enskilda individen, berika kulturlivet och visa på ett alternativ till det kommersiella utbudet. - Man skall bedriva instrumentalundervisning, ensemble- och orkesterspel och kör. Alla skall ha en chans att prova och slussas in i någon social gemenskap, dvs ensemble/kör - Att väcka och behålla ett intresse. De som vill satsa ska få en tillräcklig grund för att göra det. Och de som slutar efter ett tag ska få en allmänbildning så att de kan hålla på med musik, lyssna osv - Målen måste vara relaterade till den enskilde eleven. Flexibilitet beroende på ålder, intresse, förutsättningar, alltifrån spets till bredd. För Södertälje kulturskola anges - Målet är att skolan skall överleva. Den skall ha mycket utåtriktad verksamhet och sälja lektioner - Skolan skall vara öppen för alla, så att alla ska ha möjlighet att komma hit. En skola för alla - Att utveckla den andra sidan av hjärnan, lära barnen kultur och att ha bredd, dvs att nå alla slags elever - Målet skall vara att utveckla eleven efter elevens förutsättningar Jämställdhet och jämlikhet i mål och syften för musikskolan I den officiella beskrivningen finns ofta jämlikhetsperspektivet, mer eller mindre uttalat. Uttrycket musik för alla används gärna. När man 1998 sammanställer en bok om Stockholms stads kommunala musikskola, dess historik, mål och versioner, får den just titeln musik för alla (Sundstedt, 1998). Boken börjar också med följande inledning: Skogen skulle vara tyst om inga andra fåglar sjöng 7

12 än de som sjunga bäst Om den svenska musikskolan, mätt med internationella mått är alla eniga i åtminstone ett avseende: den är unik. Den har genom åren befolkats av hundratusentals nyfikna ungdomar av alla de slag som i sin tur mötts av ett ofta heroiskt pedagogiskt ansvar. Fram till någon gång vid 1980-talets mitt kunde detta unikum också utan större problem fylla sitt filantropiska syfte; nämligen att ge alla en chans till ett eget musicerande och till ett meningsfullt musikaliskt vuxenliv. Oberoende av familjeekonomiska och sociala förutsättningar. (3) Den första i en lång rad utredningar av musikskolan i Stockholm som presenteras 1983 har också titeln Musik för alla (Stockholms skolstyrelse, 1983). Flera författare pekar på att utgångspunkterna för framväxten av den kommunala musikskolan fanns i välfärds, jämlikhets- och rättvisetanken (Olsson, 1994) och att den grundläggande idén var att föräldrars ekonomi inte skulle vara avgörande för vilka barn som skulle lära sig spela (Brändström & Wiklund, 1995). Persson konstaterar dock i sin avhandling att han i sitt material inte funnit något belägg för att demokratiska skäl dominerat i musikskoleutbildningen (Persson, 2001). I stället menar han att musikskolorna inrättats för att tillgodose musiklivets behov och att det krävdes musikalisk begåvning för att börja. Det är intressant att läsa Kommunförbundets skrift Den kommunala musikskolan: en resurs i kulturlivet som syftade till att väcka debatt och ge impulser till ett fortsatt utvecklingsarbete och till en flexibel användning av de resurser som finns för musikverksamhet för barn och ungdomar i den egna kommunen (4) (Svenska kommunförbundet, 1984). Då man läser avsnittet om musikskolans mål och uppgifter finner man inte ett ord som talar om jämställdhet och/eller jämlikhet. Frågan är dock om det egentligen inte mer handlar om bredd än om jämlikhet. Och det är då viktigt att tänka på bredd som något annorlunda än jämlikhet. Då man beskriver den svenska musikskolans betydelse för den svenska musikexporten refererar man till världsbankens konstaterande att det oftast är bredden i ett utbildningssystem som har störst betydelse för samhällets utveckling (Finansdepartementet, 1999). Man anger också som en av fem viktiga faktorer som har medverkat till expansionen bredden i musikutbildning, där framför allt de kommunala musik- och kulturskolorna har skapat ett utbud av musiker med talang. Sammanfattningsvis måste man alltså konstatera att det finns en rad tecken som tyder på att intresset för jämlikhet främst uttrycks i officiella sammanhang, som sällan får konkreta uttryck när det gäller formuleringen av målen med verksamheten. Möjligen är även de officiella uttrycken för strävan efter jämlikhet också något oklara, ibland kan de mer tolkas som uttryck för strävan efter en bredd. Frågan om jämställdhet tycks knappast alls beröras i dessa sammanhang. Det kan synas något förvånande att såväl jämställdhets- och jämlikhetsperspektivet har fått så litet genomslag i debatten kring musikskolan, med tanke på att detta debatterats så mycket när det gäller annan fritidsverksamhet för ungdomar (t ex idrotten och fritidsgårdsverksamheten). Musikskolan och Vår Teater från jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv empiriska data En litteraturgenomgång tyder på att det främst, vid sidan av vår egen redovisning, finns tre rapporter som mer utförligt behandlar frågan om jämlikhet och jämställdhet i den kommunala musikskolan. En av dessa är Jönsson m fl studier av hur ungdomars materiella och kulturella uppväxtvillkor sätter sin prägel på val av handlingsstrategier och deras möjligheter (Jönsson et al, 1993). Deras studie innefattar 100 högstadieelever från fem skolor i tre kommuner med olikartad social karaktär. Brändström studerar samtliga elever som deltar i kommunala musikskolan i Piteå under läsåret 1990/91 och studerar den sociala rekryteringen genom att jämföra med data för samtliga skolelever i Piteå (uppgifter hämtade från Folk- och bostadsräkningen 1985). Nyberg bygger i sin diskussion av jämställdhet i boken Kultur och fritid för vem? På material som skickats till samtliga musik- och kulturskolor (svarsfrekvens 8

13 62%). I enkäten om könsfördelningen samt vilka skillnader det finns mellan pojkar och flickor när det gäller valet av instrument. Frågan om könsfördelning i och social rekrytering till musikskola och Vår teater i Stockholm behandlas även i rapporterna Fritidsmönster med avseende på kön och socialgrupp (Blomdahl/Elofsson, 1985) samt Fritids- och kulturvanor i Eskilstuna: en studie av årskurserna 1-9 (Blomdahl/Elofsson, 1987). Resultaten bygger på ett material som samlades in under år 1985 inom forskningsprojektet resursutnyttjande och effekter av offentligt bedriven fritidsverksamhet som gemensamt drevs av Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet och Stockholms fritidsförvaltning. Inom projektet har data insamlats via enkäter från låg-, mellan- och högstadieelever i Eskilstuna, Göteborg, Norrköping, Stockholm och Västerås. Resultaten visar att flickor är överrepresenterade såväl i musikskolan som i Vår teater (på de orter där den senare finns) samt att elever från högre socialgrupp i högre utsträckning deltar i musikskolan medan den sociala rekryteringen till Vår teater är mera jämn. Resultat från denna studie presenteras närmare under resultatredovisningen. Könsfördelningen Resultaten från vår studie från 1985 visar att flickor är överrepresenterade såväl i musikskolan som i Vår teater (Blomdahl/Elofsson, 1987). Detta gäller i både låg-, mellan- och högstadiet på samtliga orter. Jönsson m fl finner i sin studie att cirka två tredjedelar av deltagarna i musikskolan är flickor. Ser man till hur många som spelar med kompisar är könsfördelningen den motsatta, ungefär två av tre är pojkar. Brännström finner en likartad könsfördelning, det är nästan dubbelt så vanligt att flickor är med i kommunala musikskolan än att pojkar är det. Skillnaden mellan pojkar och flickor när det gäller deltagande tycks dock minska med åldern. På mellanstadiet var 66% av musikskolans elever flickor, på högstadiet 63% och på gymnasiet 57%. Enligt Nygren är könsfördelningen cirka 40/60 (flest flickor i de flesta kommuner men det finns också avvikelser). Den högsta andelen flickor är 75%, högsta andelen 52% pojkar. I de flesta kommuner har könsfördelningen inte förändrats under 1990-talet. Endast 12 kommuner uppger att andelen pojkar ökat medan 27 kommuner uppskattar att andelen flickor ökat. Könsfördelningen skiljer sig dock mellan olika instrument. Flickorna dominerar när det gäller sång, piano och stråkinstrument, medan pojkar dominerar inom gitarr, blås- och slaginstrument. Det är här intressant att närmare studera Nygrens diskussion av jämställdheten. Hon menar att statistik som visar att flickor dominerar bland deltagarna inte ger ett heltäckande svar. Man måste också ta hänsyn till att det finns få kvinnliga rektorer när man bedömer könsskillnaderna. Det är också viktigt att notera klassperspektivet. Både tjejer och killar med invandrar- och arbetarbakgrund är klart underrepresenterade, men killar med arbetarbakgrund är i motsats till tjejer med arbetarbakgrund i majoritet i studieförbundens rockcirklar. Inom dessa är 89% män. Ser man till studieförbundens totala utbud av musikcirklar blir könsfördelningen jämnare, 55% män och 45% kvinnor, men fortfarande dominerar männen. (Observera att detta inte enbart gäller ungdomsgruppen utan samtliga deltagare oberoende av ålder.) Hägglund ger i boken VÅR TEATER de första 60 åren en sammanställning kring de uppgifter som finns kring könsfördelningen inom Vår teater (Hägglund, 2002). De första mer tillförlitliga uppgifterna kommer från undersökning av Vår teater i Gröndal, Hägersten och Årsta som genomfördes 1959, där 39% av deltagarna var pojkar. Höstterminen 1973 hade andelen pojkar krympt till 27%, vilket uppmärksammades av Anna-Greta Gustafson, chef för Barnavårdsnämndens fritidsavdelning. Möjligen ledde det till ökade satsningar på att rekrytera pojkar, 1981 var andelen pojkar 31%, men man tycks ändock inte ha lyckats bryta den långsiktiga trend till en minskad andel pojkar. I Blomdahl och Frostensons studie från 2002 utgör pojkarna bara 23% av de som går på Vår teater. I denna undersökning konstaterar man också att medelåldern på deltagarna har sjunkit från 11.9 år 1959 till 10.2 år

14 Social bakgrund Vår studie från 1985 visar att musikskolan var klart klassbunden (Blomdahl/Elofsson, 1987). För både mellan- och högstadieelever gäller att deltagandet är högst blad de som kommer från socialgrupp1 och lägst bland de som kommer från socialgrupp 3. När det gäller Vår teater (som endast finns i Stockholm och Västerås bland de fem studerade kommunerna) är resultaten inte lika entydiga. Det finns dock vissa tecken på att barn, ungdomar från socialgrupp 1 deltar i mindre utsträckning, dvs ett motsatt klassmönster till det som gäller för musikskolan. Jönsson m fl konstaterar att 40% av ungdomar med akademikerbakgrund men endast 20% av arbetarbarn utövar någon form av musik. Av de musikutövande barnen var 2/3 elever i musikskolan medan 1/3 tog privatlektioner eller spelade med kompisar samt att spela rock främst var en sysselsättning för medelklassens pojkar. Flickor från högre skikt spelas främst av flickor från högre skikt medan de pojkar från arbetarhem som är med i musikskolan oftast har valt gitarr och trumpet. Brännström konstaterar att det är ungefär dubbelt så vanligt att barn till tjänstemän/ akademiker är med i kommunala musikskolan som barn från arbetarhem. Ser man till förändringar över åldern (från mellanstadiet t o m gymnasiet) sker en relativt kontinuerlig nedgång i andelen medlemmar bland arbetarbarn, medan förändringarna har mer tvära språng bland barn till tjänstemän/akademiker, speciellt i samband med övergången till högstadiet och gymnasiet. Bland gymnasieeleverna är det nästan sex gånger så vanligt att elever som går på teoretiska linjer än att elever som går praktiska linjer är det. Men även bland dem som går på teoretiska linjer finns tydliga skillnader, det är tre gånger så vanligt att elever som går på samhällsvetenskapliga programmet gör det än att elever som valt ekonomiskt program deltar. Bland högstadieelever är de som valt särskild kurs i mattematik och/eller engelska samt speciellt de som valt språk som tillval överrepresenterade. I bägge fallen kopplar författarna till Bourdieus reproduktionsteorier (Bourdieu, 1977; Bourdieu, 1986). Jönsson knyter även an till Ziehes kulturanalys (Ziehe, 1989) och Birminghamskolan (Willis, 1977) medan Brännström gör kopplingar till Bernsteins utbildningsteori (Bernstein, 1977). Deltagandet i musikundervisningen förklaras som föräldrarnas (med- eller omedvetna) strategi för att behålla och helst utöka kulturellt kapital (i enlighet med Bordieus begrepp). Det intressanta är vad detta har för betydelse för kommunala musikskolans möjliga handlingsutrymme när det gäller strävan mot jämlikhet, t ex genom att knyta an till den mer populära ungdomsmusiken. För att kommunala musikskolan skall bli användas i en sådan reproduktionsstrategi måste den stå för ett musikutövande som har värde som kulturellt kapital, dvs legitim musik. Frågan är hur långt man då kan bredda sig mot t ex ungdomsmusiken utan att förlora denna legitimitet. 10

15 MATERIAL Mått på deltagande i kulturskolan Frågan om deltagandet i kulturskolan har ställts på följande sätt i enkäterna Är du med i kulturskolan (t ex musikskolan+ Vår teater)? (Ja/nej) Om ja vad gör du i kulturskolan?# Spelar musikinstrument/sjunger (musikskolan) Spelar teater (Vår teater) Dansar Sysslar med Bild och form Sysslar med TV/video (KUL-TV) # I Södertälje har alternativen angivets som musik, teater, dans, bild respektive film. Mått på social bakgrund Ålder studeras via stadium och årskurs. När det gäller ungdomarnas sociala bakgrund används i rapporten två olika mått. Det första måttet familjens materiella resurser innefattar en gruppering i fem grupper med utgångspunkt från familjens boende samt tillgång till bil, båt och sommarstuga. Grupperingen utgör en hierarki från familjer med mycket små till familjer med mycket stora resurser och ser ut på följande sätt: Mycket stora resurser: Bor i villa/radhus + bil + båt + sommarstuga Stora resurser: Bor i villa/radhus/insatslägenhet/andelslägenhet + har två av sommarstuga, båt och bil Genomsnittliga resurser: Övriga t ex bor i hyreslägenhet + har två av sommarstuga, båt och bil Små resurser: Bor i hyreslägenhet + har tillgång till ett av sommarstuga, båt och bil Mycket små resurser: Bor i hyreslägenhet + har ej sommarstuga, båt eller bil Teoretiskt kan detta mått kopplas till Webers definition av klass, vilket i sin tur kopplas till begreppet livschanser (Weber, 1983). Med ett likartat mått finner Tåhlin en tydlig koppling mellan ekonomiska resurser (5) och flertalet fritids- och kulturaktiviteter även efter kontroll för ålder och socialgrupp (Tåhlin, 1985). Tåhlin har också i senare rapporter visat att individens ekonomiska resurser har en direkt inverkan både på individens fritids- och hälsosituation (Tåhlin, 1987). Resultat från tidigare studier visar att det finns en viss koppling mellan detta mått och en beskrivning av ungdomarnas sociala bakgrund med utgångspunkt från socialgrupp, -klass, vilket utgår från föräldrarnas yrke. I en studie av högstadieelever i Eskilstuna blir korrelationen mellan familjens materiella resurser och en fem-gradig socialklassindelning utgående från SCBs socioekonomiska indelning 0.25 (6). Fördelen med måttet familjens materiella resurser är dels att uppgifterna torde bli säkrare (i många fall kan ungdomars kunskap om föräldrarnas yrke vara osäker), dels att bortfallet blir lägre. I den tidigare nämnda undersökningen från högstadiet i Eskilstuna uppgår bortfallet för socialklass till 15.3% mot endast 0.4% när det gäller familjens materiella resurser. I den aktuella undersökningen blir bortfallet för det senare måttet 1.6% på högstadiet (1.7% bland pojkar och 1.2% bland flickor) och 5.0% på gymnasiet (1.3% bland pojkar och 0.8% bland flickor). Det högre bortfallet på gymnasiet kan alltså i stor utsträckning kopplas till att det även saknas uppgifter om kön. 11

16 Det andra måttet på social bakgrund utgår från föräldrarnas utbildning och bygger på svaren från följande fråga: Vilken utbildning har din pappa respektive mamma? Grundskola 2-årigt gymnasium(t ex målare, barnskötare etc, handel och kontor) Teoretiskt 3-årigt gymnasium (t ex natur-samhälle-teknisk-humanistisk) Högskole- eller universitetsutbildning Beskrivningen av sambanden med föräldrars utbildning kan göras på flera olika sätt. Ser man till traditionen inom sociologisk forskning har det ofta varit vanligt att se fadern som avgörande när det gäller bedömningen av familjens ställning och socialgruppstillhörighet. Detta kan i hög grad ifrågasättas när vi studerar kulturutnyttjande där troligen modern många gånger spelar en minst lika central roll. Helt självklart är dock ej detta. Vid analyser av sambandet mellan ungdomars utbildningsval och föräldrars utbildning har det visat sig att mönstret kan vara relativt komplicerat. Mammans respektive pappans utbildning har t ex delvis olika betydelse för pojkar och flickor. I en mer fördjupad analys av sambanden med föräldrars utbildning torde det därför vara nödvändigt att ta hänsyn till bägge föräldrarnas utbildning. Problemet är dock att uppgifter om bägge föräldrars utbildning saknas i flera fall. (Speciellt ofta saknas uppgifter om faderns utbildning). För att begränsa bortfallet på denna variabel har jag som mått valt medelvärdet av faderns och moderns utbildning (i de fall det endast finns uppgift för en av föräldrarna används detta värde). Ett ytterligare problem med att använda separata mått på faderns och moderns utbildning är att detta leder till ökad osäkerhet i resultaten från de multivariata analyserna eftersom det finns ett starkt samband mellan föräldrars utbildning. Jag räknar också med att det valda måttet skall fånga upp de väsentligaste aspekterna när det gäller inverkan av föräldrarnas utbildning. I den ena polen finns alltså ungdomar där bägge föräldrar (eller den förälder de bor med om denne är ensamstående) endast har grundskola och i den andra polen ungdomar där båda föräldrar (eller den de bor med) har högskole- eller universitetsutbildning. Det problematiska med måttet är de fall där en förälder har hög utbildning medan den andra har låg. Ser vi till de extrema fallen - en förälder har grundskoleutbildning och den andra högskole- eller universitetsutbildning gäller detta endast för ett fåtal ungdomar (6%). Något fler än tre procent anger att pappan har grundskoleutbildning och att mamman har högskole- eller universitetsutbildning medan något mindre än tre procent uppger motsatt situation. Sammanlagt uppger 55% av ungdomarna på högstadiet och gymnasiet samma utbildning för bägge föräldrar. Bortfallet när det gäller föräldrarnas utbildning är betydligt större än när det gäller måttet familjens materiella resurser. På högstadiet uppgår det till 13.7% (14.6% bland pojkar och 12.7% bland flickor), på gymnasiet till 7.8% (8.9% bland pojkar och 6.8% bland flickor). Bortfallet blir alltså lägre bland flickor än bland pojkar och lägre på gymnasiet än på högstadiet. Det finns ett positivt samband mellan föräldrars utbildning och familjens materiella resurser, men detta samband är inte särskilt starkt (r=0.23 på högstadiet, 0.22 på gymnasiet). Mått på socialisering. Analysen av ungdomarnas socialisering utgår dels från aktiviteter som man gjort tillsammans med föräldrar (troligen i första hand under barndomen) dels vilken vikt föräldrar lägger vid olika former av aktivitet. I bägge fallen utgår beskrivningarna från ungdomarnas svar, dvs hur de uppfattar och tolkar föräldrarnas handlande och åsikter. Frågan kring hur ofta man gjort olika aktiviteter med föräldrarna har formulerats som påståenden med svarsalternativen aldrig, några enstaka gånger, ibland, ofta. I frågan ingår sammanlagt åtta aktiviteter, nämligen att läsa böcker, att gå på teater, att läsa sagor, att sjunga/spela instrument, gå på museer/utställningar, gå på bibliotek, att måla/skapa och att gå på idrott. Vid analysen av socialiseringen har samtliga alternativ utom det sista (att gå på idrott) slagits samman och får stå för kultur tillsammans med föräldrarna. Separata faktoranalyser ger stöd för denna sammanslagning. Samtidigt visar dock dessa analyser att det även kan finnas en underliggande dimension 12

17 kopplad till aktivitet med föräldrar oberoende av form. Det sista alternativet beskriver alltså idrott med föräldrarna. Det är viktigt att notera att det här inte finns någon motsättning mellan "kultur" och idrott, tvärtom blir sambandet positivt (r=0.29 på högstadiet och r=0.34 på gymnasiet). En tänkbar tolkning kan vara att det finns en viktig bakomliggande faktor som mer allmänt uttrycker i vilken utsträckning föräldrarna utövat aktiviteter med barnen under deras uppväxt. Detta kan tänkas leda till ökat utnyttjande av olika former av offentliga fritidsaktiviteter. Valet av aktiviteter får betydelse först i andra hand. Frågan om vilken vikt föräldrarna lägger vid att ungdomarna skall ägna sig åt olika aktiviteter på fritiden har följande formulering: Mina föräldrar tycker det är viktigt att jag sysslar med följande saker på min fritid. (Du skall alltså tala om vad du tror dina föräldrar tycker är viktigt) med svarsalternativen Stämmer precis, Stämmer ganska bra, Stämmer inte särskilt bra, Stämmer inte alls. I frågan anges sammanlagt 14 olika aktiviteter/verksamheter, nämligen Läsa böcker, Gå på fritidsgård, Träffa kompisar, Spela teater, Spela ett musikinstrument eller sjunga, Syssla med friluftsliv, Gå på teater, Gå på utställningar, Läsa läxor, Syssla med skapande verksamhet (t ex sy, sticka, modellera, snickra), Dansa, Skriva, Vara med i idrottsförening, Vara med i övriga föreningar Alternativen Läsa böcker, Spela teater, Spela ett musikinstrument eller sjunga, Gå på teater, Gå på utställningar, Syssla med skapande verksamhet har slagits samman och får stå för vilken betydelse föräldrarna lägger vid att ungdomar ägnar sig åt kultur. Alternativet att vara med i idrottsförening får stå för vilken vikt föräldrar lägger vid att ungdomarna skall ägna sig åt idrott. I det senare fallet innebär det en begränsning eftersom idrott även kan utföras utanför idrottsföreningarnas ram. Enligt ett flertal studier har dock denna form (spontanidrott) blivit allt mer ovanlig och endast utövas i begränsad omfattning. Sanningshalten i detta beror i hög grad på hur man definierar idrott. Begränsas begreppet till någon form av tävlingsinriktning torde detta stämma ganska väl, ser man däremot till ett vidare grepp som innefattar motion i olika former stämmer det inte helt. Resultaten från enkäterna visar nämligen att mellan 50 och 60% av de ungdomar som ej är med i idrottsförening minst en gång per vecka har ägnat sig åt Workout, aerobics, step-up, styrketräning eller mer allmänt idrottat/motionerat (7). Skolsituationen beskrivs med två frågor som tar upp dels betygsnivån, dels hur intresserad man är av olika skolämnen. Frågorna har följande formulering: Vilka betyg har du (bedömer du att du har) i genomsnitt i följande ämnen (om du går i årskurs 7 får du försöka uppskatta vilka betyg du har) (MVG, VG, G, IG) Jag tycker följande ämnen i skolan är (var) roliga. (Stämmer precis, Stämmer ganska bra, Stämmer inte särskilt bra, Stämmer inte alls) Matematik Matematik Samhällskunskap Samhällskunskap Idrott Idrott Svenska Svenska (skriva uppsatser eller poesi) Engelska Engelska Bild Bild Musik Musik Slöjd Svenska (läsa böcker eller dikter) De två frågorna kan tänkas ha en gemensam bas, nämligen i vilken utsträckning man accepterat/anpassat sig till skolans kod. Det är rimligt att tänka sig att det finns en klar koppling mellan betyg/prestation och intresse utan att man behöver gå in på frågan om vad som påverkar vad. Det är också rimligt att man kan finna en underliggande dimension för bägge frågor som innefattar alla ämnena. Det finns självklart också ofta en tydlig koppling mellan betyg i olika ämnen; elever som har höga betyg i de central ämnena har också många gånger höga betyg i andra ämnen. Det är också troligt att det finns ett slags mer generellt intresse, engagemang för skolan som manifesteras i intresse för flertalet ämnen. Men under 13

18 dessa övergripande dimensioner bör man finna underliggande dimensioner som fångar upp prestation respektive intresse för mer specifika ämnesgrupper. För att i någon utsträckning empiriskt undersöka dessa utgångspunkter har jag genomfört faktoranalyser på de båda frågorna. Ser vi till betyg i olika ämnen dominerar en faktor som tydligast är kopplad till betyg i engelska, svenska, samhällskunskap och matematik men det finns också mer eller mindre positiva kopplingar till betygen i övriga ämnen. I övrigt ger faktoranalysen svagt stöd för ytterligare dimensioner (egenvärdena är klart under ett och dessa senare faktorer kopplas alla till flertalet ämnen men med en annorlunda betoning av viktigast ämnen). Det förefaller alltså rimligt att bilda en variabel som utgår från den genomsnittliga betygsnivån i alla de uppräknade ämnena. Möjligen innebär detta till en viss del att betydelsen av betygen i de mest centrala ämnena överbetonas något. När det gäller intresse för olika ämnen blir bilden inte riktigt lika entydig även om det även här framträder en dominerande faktor. Denna första faktor är starkt kopplad till intresse för svenskämnet; att läsa böcker eller dikter samt att skriva uppsatser/poesi. Det finns också en koppling till engelska och samhällskunskap medan kopplingen till övriga ämnen är svagare. Den andra faktorn, med mer tveksamt stöd för dess existens, kopplas främst till intresse för engelska, samhällskunskap och matematik. De båda övriga faktorer som framträder (men där stödet för deras existens är mycket svagt) framhäver intresse för bild/musik respektive idrott/slöjd/matematik. Uppenbart är dock att det inte framträder någon helt tydligt differentiering i olika ämnesgrupper. Det verkar därför vara rimligt att även här använda svaren för samtliga ämnen för att ge en övergripande bild av intresse och engagemang i skolarbetet. Undersökningsgruppen Materialet har hämtats från den undersökning som genomförts 1998 i samarbete mellan kulturförvaltningen i Stockholms läns landsting, kultur- och idrottsförvaltningen i Stockholm, Socialhögskolan vid Stockholms universitet samt Botkyrka, Ekerö, Haninge, Huddinge, Nacka, Nynäshamn, Salem, Södertälje, Värmdö och Upplands Bro kommuner. Studien planerades och leddes av undertecknad och Ulf Blomdahl, som innehar en forskartjänst på idrotts- och kulturförvaltningen i Stockholms stad. Studien har genomförts i form av enkäter som eleverna fyllt i under lektionstid i skolan och innefattar dels ett landstingsbundet urval i länets tjugofem kommuner dels speciella urval i sammanlagt elva kommuner. Urvalet av elever har genomförts som ett stratifierat klusterurval där klassen utgör urvalsenhet. Som urvalsram har använts uppgifter om skola, klassbeteckning och antal elever i klassen. På gymnasiet ingår även uppgifter om program samt antal pojkar och flickor i varje klass. Urvalen omfattar ett lika stort urval av elever i varje årskurs på alla tre stadierna och har genomförts som ett systematiskt urval för att få en god geografisk spridning över skolor (och därmed även olika typer av bostadsområden) samtidigt som hänsyn tas till skolornas storlek. På gymnasiet har vi eftersträvat att få en fördelning i urvalet mellan naturprogrammet, samhällsvetarprogrammet och övriga program som stämmer med den som gäller för länet i sin helhet. Gruppen övriga program har stratifierats så att man skall få en likartad representation av pojk- respektive flickdominerade program. För det landstingsbaserade urvalet har storleken på urvalet i de olika kommunerna gjorts i proportion till kommunens storlek (dvs antal innevånare). De speciella urvalen i kommunerna utgår från en på förhand given storlek (i de flesta fall 500 elever per stadium). Den här studien begränsas till de kommuner som infört kulturskola, dvs Stockholm och Södertälje, vilket innebär att undersökningsgruppen blir mindre speciellt på mellanstadiet och gymnasiet. Undersökningsgruppens sammansättning redovisas i tabell 1. 14

19 Tabell 1. Antal svarande totalt och i olika stadsdelar/kommuner efter kön och stadium. Stadsdel/ Mellanstadiet Högstadiet Gymnasiet Kommun P F Tot P F Tot P F Tot Bromma Farsta Hammarby Kista Norrmalm Östermalm Skärholmen Södermalm Tensta/Spånga Södertälje Totalt Bortfallet i studien uppgår till cirka 10% på mellanstadiet samt cirka 15% på högstadiet och gymnasiet och innefattar elever som av olika skäl var frånvarande vid den aktuella lektionen. Vid sidan av detta externa bortfall förekommer även ett internt bortfall på olika bakgrundsvariabler. När det gäller årskurs, familjens resurser samt grad av invandraranknytning är detta bortfall mycket begränsat. Det största bortfallet gäller uppgifter om föräldrarnas utbildningsnivå där 13% av eleverna på högstadiet ej angivit utbildning för någon av föräldrarna. Ser man till uppgifter om mammans och pappans utbildning separat blir bortfallet, speciellt då det gäller pappans utbildning, betydligt större. Det förekommer också ett mer betydande internt bortfall när det gäller ungdomarnas uppfattning om vilken vikt föräldrarna lägger vid att de skall vara med i idrottsförening. Här torde man kunna räkna med att de flesta som ej besvarat frågan ej är medlemmar i idrottsförening och att flertalet av dessa upplever att föräldrarna ser detta som mindre betydelsefullt. I analyserna har jag ändock valt att behandla dessa fall som bortfall. Det interna bortfallet innebär att multivariata analyser (variansanalyser och explorativa stiganalyser) där samtliga variabler ingår innefattar sammanlagt 1674 elever på mellanstadiet. På högstadiet är situationen mer komplicerad eftersom uppgifter om föräldrars utbildning, socialisering och skolsituation inte ingår i samtliga delstudier saknas på flera ställen. Uppgifter om föräldrars utbildning saknas alltså för Östermalm och Tensta/Spånga. Uppgifter kring socialisering till kultur genom föräldrar liksom intresse för olika skolämnen finns endast för fem platser, nämligen Bromma, Hammarby, Kista, Norrmalm samt Södertälje. Uppgifter om genomsnittligt skolbetyg finns däremot i samtliga fall. Detta innebär att analyser som endast innefattar kön, ålder, familjens resurser samt invandraranknytning innefattar något över 4000 elever. Tar man även med föräldrars utbildning krymper dock materialet avsevärt, pga bortfall och att uppgifter saknas för Östermalm, nämligen till cirka 2300 elever. Då man även tar med socialisering till kultur via föräldrar och skolsituation minskas underlaget till cirka 1300 elever pga att uppgifter saknas i fem områden. Statistiska metoder Jämförelse mellan olika grupper görs med 2 -test respektive Fischers exakta test i de fall då det handlar om fyrfältstabeller (en dikotom variabel (endast två värden) och två grupper). I de fall variabeln är kontinuerlig eller approximativt kan betraktas som kontinuerlig används t-test (då två grupper jämförs) eller variansanalys (då tre eller flera grupper jämförs). För att studera samband med olika variabler efter kontroll för inverkan från andra används logistisk regressionsanalys. De samband som framkommer i den logistiska regressionen utgör direkta samband efter kontroll för övriga förklaringsvariabler. Resultaten från dessa analyser redovisas dels med avseende på andel förklarad varians (%), signifikansnivåer samt oddskvoter. Den förklarade variansen anger hur mycket av variationen i den beroende variabeln (utfallsvariabeln) som kan förklaras av de variabler som ingår i den studerade modellen. Ett lågt värde när det gäller t ex samband mellan inställning till flyktinginvandring och ungdomarnas sociala bakgrund innebär att ställningstagandet inte skiljer sig särskilt 15

20 mycket mellan ungdomar med olikartad social bakgrund. Ett högt förklaringsvärde innebär däremot att det finns tydliga olikheter i inställning mellan ungdomar med olikartad social bakgrund. Däremot behöver detta i sig själv inte innebära att orsaker, grunden för sällningstagandet nödvändigtvis är deras sociala bakgrund, det kan finnas andra faktorer som är starkt kopplade till social bakgrund som är mer avgörande. Eftersom det här handlar om en tvärsnittstudie (ungdomarna studeras endast vid ett tillfälle) är det inte möjligt att utifrån de empiriska resultaten dra säkra slutsatser om kausala samband. Oddskvoterna uttrycker den relativa chansen för att individer med det aktuella värdet skall ha en given egenskap i relation till en jämförelsegrupp, som har oddskvoten ett (1). Oddskvoter som ligger över ett innebär alltså att det är högre chans att individer som tillhör denna grupp har den givna egenskapen än att individer i jämförelsegruppen har denna egenskap, medan oddskvoter under ett innebär att chansen är mindre. Vid redovisning av signifikansnivåer används genomgående följande beteckningar: p<0.05=*, p<0.01=**, 0.001=***. I vissa fall redovisas även tendenser till signifikanta samband (p<0.10 markerade med +). 16