stora pelargon boken Susanna Rosén prisma

Transkript

1 stora pelargon boken Susanna Rosén prisma

2 Föregående uppslag: Peggy West är en gyllenbladig dvärgpelargon. Bilden till höger: Dvärgpelargonen Medley. I bokens beskrivningsdel över odlade pelargoner finns bild på alla de sorter som har en siffra framför namnet. Prisma Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box Stockholm Prisma ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad Susanna Rosén och Prisma, Stockholm 2008 Foto: Susanna Rosén Anna Skoog har tagit fotografierna på följande sidor: 54, 60 61, , 168, , Formgivning: Pernilla Qvist Omslag: Pernilla Qvist Omslagsfoto: Susanna Rosén. Pelargonen på omslaget är sorten Toscana Sil Chris. Karta på sidan 24: Stig Söderlind Projektledare och redaktör: Eva-Maria Westberg Förlagskonsult Prepress: Fälth & Hässler, Värnamo Tryckt i Italien 2008 isbn

3

4 Vilda pelargoner Alla pelargoner hör till släktet Pelargonium. När Carl von Linné namngav dem fick de namnet Geranium, och hörde då till samma släkte som våra vilda nävor, som midsommarblomster och blodnäva. Sammanblandningen finns fortfarande kvar hos engelsmännen som kallar pelargoner för Geraniums. Sedermera separerade man pelargonerna till ett eget släkte. Visst kan man se likheten med nävorna. De har likartade blad som ofta är ludna. Vissa har också aromatiska blad. Men det mest kännetecknande av allt är frukten med storknäbbslikt spröt. Det är också den som givit släktet dess namn. Pelargos betyder stork på grekiska. En annan svensk släkting till pelargonen är skatnävan, Erodium cicutarium, som är en ettårig växt som man hittar på öppen och torr mark som ofta är sandig. Erodium reichardii växer ofta i likartade miljöer som de vilda pelargonerna. Frukten hos Pelargonium capitatum med de karaktäristiska spröten. Stora bilden till vänster: Pelargonium cucullatum. Vad är en pelargon? Enligt botanisk systematik hör släktet Pelargonium till familjen Geranicaceae. I den familjen finns förutom pelargoner och nävor även Erodium, Monsonia och Sarcocaulon. De två sistnämnda är också sydafrikanska släkten som man hittar i samma miljöer som många pelargoner. Om man tittar på pelargonernas blad kan det ibland vara svårt att avgöra om det verkligen är stora pelargonboken 11

5

6 Odlade pelargoner Få odlade växter har en så enorm variationsrikedom. Det är också det som skapar habegäret och gör pelargonerna till sådana samlarobjekt. Under århundradena av korsningar och selektion har tusentals sorter tagits fram. För att skapa ordning bland alla odlade pelargoner har de delats in i olika grupper, och zonalpelargonerna är den allra största gruppen. Zonalpelargoner Zonalpelargon, Pelargonium zonale, i en skogsglänta i naturreservatet Tsitsikamma. Till en början odlade man mest vilda arter av pelargoner, och det var först i början av 1800-talet som arbetet med att få fram olika hybrider tog fart på allvar. Det var också nu som gruppen zonalpelargoner kom till. I mitten av 1800-talet började man använda en ny typ av helglasade sadeltaksväxthus för att driva upp mängder av sticklingar som sedan planterades ut i parkerna. Det bidrog till att förädlingsarbetet tog fart. Man började helt enkelt massproducera pelargoner. Till en början tog man mest tillvara spontana mutationer, sportar. Det kunde till exempel vara att plantan fick ett sidoskott med en avvikande färg på blad eller blommor, eller att blommorna blev dubbla. De allra flesta pelargoner som vi odlar i dag är zonalpelargoner. Det vetenskapliga namnet är Pelargonium x hortorum. I den här gruppen finns de klassiska pelargonerna, dem vi ser mest av i dag. Många av dem är gammaldags sorter som har överlevt till våra dagar tack vare att vi generöst delat med oss av sticklingar från en generation till en annan. Men alla zonalpelargoner är inte gamla. Mängder av nya sorter dyker upp varje år, med lite andra egenskaper än dem som redan finns. Vad de har gemensamt är att de alla är hybrider, korsningar, av den vilda arten Pelargonium zonale. Zonmarkeringen är en egenskap de har stora pelargonboken 55

7 stjärnpelargoner Joann Hodgson Den dubbla blomman har ljust rosa kronblad med aningen mörkare rosa strimmor i mitten. Bladen är mellangröna med en mörkare grön zonmarkering som börjar mitt på. Lilac Joann Hodgson är en sport av Joann Hodgson med mörkare rosa blommor. Sorten är uppkallad efter en flicka som bodde granne med förädlaren Brian West. Även hennes tvillingbror Richard Hodgson har fått ge namn åt en stjärnpelargon. John Round Den halvdubbla blomman har mörkt ceriseröda kronblad över ett mörkgrönt bladverk med en distinkt mörk zonmarkering på bladen. Den blir normalstor. Det är en sort från Brian West. 2. June Patricia Blomman är dubbel med lysande röda kronblad. Bladverket har en ganska ljust grön färg med en tydlig bruntonad zonmarkering mitt på bladen. Pelargonen är framtagen av Brian West. 3. Kelette En stjärnpelargon som sticker ut från mängden. De runda, och för att vara en stjärnpelargon förhållandevis likstora, kronbladen gör att den är lätt att känna igen. Blomman är enkel med vitaktiga kronblad som tonar mot ceriserosa, framför allt på de två övre kronbladen. Lizzier Salmon Eyer Blomman är enkel med rosa kronblad som bleknar in mot mitten. Kronbladen är ganska smala med aningen flikiga kanter. De två övre kronbladen är smalare än de tre undre. Bladen är mellangröna med en mörkare grön färgton runt kanterna. 4. Little Spikey En miniatyr som blommar med dubbla, krämvita blommor med ganska smala kronblad som alla är ungefär lika tunna. Här och där på kronbladen kan man ana rosa stänk. Bladverket är mellangrönt med en bred mörkare zonmarkering som täcker en stor del av bladen. Förädlare är Brian West. 5. Lotta Lundberg Blomman är halvdubbel med intensivt vinröda kronblad. Bladverket är mellangrönt med en tydlig brunfärgad zonmarkering mitt på bladen. 3 Stora bilden: 1. Joann Hodgson är en sort som är framtagen av Brian West. 88 stora pelargonboken

8

9 Lotta och hennes man Robban delar all skötsel av pelargonerna, såväl att ta sticklingar som att vattna. Lotta Lundberg stjärnpelargoner och frösådder från Brian West Lotta Lundberg har samlat pelargoner sedan 1999, när hon hittade sin första rosenpelargon på en växtmarknad. Det är ett intresse hon delar med sin man Robban, som är precis lika engagerad. Deras hus kallas Hunnhuset och ligger en bit utanför Örebro med naturen alldeles inpå knuten. Förutom två hundar bor det också tre katter där, namnet till trots. Många pelargoner står utanför det stora växthuset, så det går inte att missa att man har kommit hem till en pelargonsamlare. Pelargonintresset började med att Lotta upptäckte hur tåliga de var. I början var intresset delat mellan pelargoner och fuchsior, men eftersom hennes första rosenpelargoner var lättare att övervintra blev det pelargonerna som kom för att stanna. När internet började bli stort öppnade sig världen och Lotta kunde se den enorma variationsrikedom som finns. Då tog samlandet fart på allvar. I början samlade hon på allt, utan urskillning. Rätt vad det var hade hon drygt 800 sorter och insåg att hon måste begränsa sig om inte huset skulle bli helt översvämmat av pelargoner. Då blev det utrensning. Kvar blev cirka 500 sorter. Det är en ganska lagom nivå, tycker Lotta. I dag är de allra flesta av hennes pelargoner stjärnpelargoner, dvärgväxande sorter eller miniatyrer. Hon kan inte riktigt peka på vad det är som gör en pelargon mer åtråvärd än en annan. En pelargon kanske lockar med vackra kontraster, 204 stora pelargonboken

10 pelargonsamlare medan en annan har en stor mörk bladsköld som gör att den bara måste ingå i samlingen. Ibland kan hon fastna för namnet. Ragamuffin är en sort som hon älskar bara för dess namn. Den har mjukt lila blommor och ett mellangrönt bladverk. En annan är Morse, ömt vårdad för att den har samma namn som en engelsk deckare. Det är en dvärgpelargon med enkla vita blommor med röda prickar och streck mot ett ljust bladverk. Det kan också hända att en sort rensas ut, men nästa vår upptäcker Lotta att hon helt enkelt måste ha den igen. Så har det varit flera gånger med Jayne Eyre. Lotta och Robban delar all skötsel av pelargonerna, såväl att ta sticklingar som att vattna. Den enda gången som meningarna går isär är när de ska beställa nya pelargoner. Robban gillar gyllenbladiga sorter med enkla blommor medan Lotta föredrar dem med små och mörka blad. Hennes pelargoner får gärna se ut som gräddbakelser med rosavita, dubbla blommor. Under flera år hade Lotta kontakt med den kände engelske pelargonförädlaren Brian West, ända fram till hans död Det gör att de har många sorter framtagna av honom. Brian West har till och med uppkallat en stjärnpelargon med mörkt purpurröda blommor efter Lotta. Lotta mötte Brian West av en slump år 2000 när hon besökte nationalsamlingen av dvärgpelargoner och miniatyrer på Isle of Wight. När hon senare besökte honom var det inte som hon hade Växthuset är åttkantigt och murat ungefär en meter upp. Utanför ligger en uteplats. I växthuset står pelargonerna prydligt uppställda på rad på specialdesignade hyllor som målats i engelskt rött. Hyllorna är placerade så att pelargonerna kan stå fritt utan att skymma varandra. väntat sig hos en man som hade tagit fram så många sorter. Lotta hade sett framför sig en liten industri, men hon såg i stället två små plastväxthus på bakgården till ett typiskt engelskt radhus. Hon fick fröpåsar av Brian West med korsningar från kända moderplantor. Lotta hann knappt hem innan hon sådde fröna. Av frösådderna blev det såväl stjärnpelargoner som dvärg- och äggskalspelargoner. Brevväxlingen som varade i fyra år började med att Lotta skrev och berättade hur frösådderna utvecklades. Av de cirka 400 plantor som grodde slängdes alla utom ett drygt trettiotal. Av dem har 28 sorter fått namn efter den fornnordiska mytologin med prefixet Asarna. Av alla i serien är Asarnas stora pelargonboken 205

11

12

13 pelargonsamlare Tattoo är en miniatyrpelargon med vita kronblad kantade med en rosaröd färgton. Asarnas Heimdall är en av de sorter som grodde när Lotta fick fröpåsar av Brian West. Freja hennes favorit. Några egna korsningar har det inte blivit. Tiden räcker inte till, säger hon. Lotta och Robban har sin stora samling i ett stort växthus som de byggde själva för ett par år sedan. Det ligger i anslutning till bostadshuset. Inne i växthuset står pelargonerna prydligt uppställda på rad på Robbans specialdesignade hyllor som målats i engelskt rött. Hyllorna är så placerade att pelargonerna kan stå fritt utan att skymma varandra. Växthuset blir förutom att vara en plats för odling också en vinterträdgård där pelargonerna blommar under hela vintern. Lotta behöver inte tvinga dem i vila för att de ska klara den långa vintern. Under den kalla årstiden blir växthuset något av fristad. I mitten av det står några stolar och ett bord så att man kan slå sig ner där. Pelargonerna klipps ner på hösten så att de kan skjuta nya skott under vintern. På så sätt börjar de blomma snabbare på våren. Det ljusa växthuset gör att de växer för fullt redan i februari. Lotta och Robban försöker byta jord på dem varje år, när det finns tid eller när det behövs. Då använder de oftast Hasselfors pelargonjord som blandas med minileca för att bli luftigare. I dag är pelargonerna en självklar del av hennes liv. Att den rosenpelargon som hon hittade på en växtmarknad för ett tiotal år sedan skulle leda till att hon skulle bli en av Sveriges främsta pelargonfantaster hade hon nog inte kunnat föreställa sig. Bilden på föregående uppslag, till vänster: En av stjärnpelargonerna från Brian West heter Lotta Lundberg, och den är mycket riktigt döpt efter Lotta. Bilden på föregående uppslag, till höger: Vectis Snow är en dubbel stjärnpelargon i Lotta Lundbergs samling. Stora bilden till höger: Mini Diane är en av många favoriter. Den får dubbla blommor i ljuvaste rosa. Bladverket är gyllene. 208 stora pelargonboken

14

15

16 Inspirerande arrangemang Pelargonens karaktär skiftar inte bara från namnsort till namnsort. Med val av kruka, men också av sällskapsväxter, kan man få en och samma pelargon att byta skepnad. I en enkel, stram kruka kan en pelargon ge ett modernt och sparsmakat intryck. Samma pelargon men med skirt sällskap och i en gammaldags kruka ger i stället en romantisk känsla. Pelargoner är lika vackra på fönsterbrädan som tillsammans med andra växter i krukor och blomlådor utomhus. Fördelen med pelargonernas stora variationsrikedom är att man kan skapa arrangemang med olika uttryck. Det gör att de passar lika bra för ett ombonat gammaldags torp som i ett avskalat modernt hem. Det enda man behöver tänka på är att sällskapsväxterna ska trivas i samma läge och i likadan jord, allt för att få så vackra och välmående plantor som möjligt. Här ges förslag till pelargoner i arrangemang, både i olika stilar på krukor men också tillsammans med sällskapsväxter. I slutet av avsnittet följer ett uppslag med bildtexter som förklarar vilka växter som har använts i de olika arrangemangen. Bilden till vänster: Ett sparsmakat och stilrent arrangemang med inspiration hämtad från Spanien. Stadt Bern, en dvärgpelargon, har planterats en och en i varsin betongkruka. Ett fat med olika fetbladsväxter står i förgrunden. Den nakna betongen får de röda pelargonerna att lysa ännu starkare. Eftersom pelargoner och suckulenter har olika krav på tillvaron blir det bäst att sätta dem i olika krukor. Då är det lättare att anpassa vattningen. Pelargoner är både törstiga och hungriga och blir vackrast om de får vad de behöver. Suckulenter däremot skulle ruttna om de stod för fuktigt. Även om de flesta pelargonblommor är stöpta efter samma mall med fem kronblad kan de se väldigt olika ut. Variationsrikedomen är enorm i såväl form som färg. Det gör pelargonen så perfekt att använda i olika arrangemang, tillsammans med andra växter eller ensam, och i de flesta miljöer. stora pelargonboken 225

17

18