Sjätte avdelningen. Produkter av kemiska och närstående industrier. Allmänna anvisningar

Transkript

1 Sjätte avdelningen Produkter av kemiska och närstående industrier Allmänna anvisningar Anm. 1 Enligt anm. 1 A till sjätte avd. klassificeras alla radioaktiva kemiska grundämnen och radioaktiva isotoper samt oorganiska och organiska föreningar av sådana grundämnen eller isotoper (även om de inte är kemiskt definierade) enligt nr 2844, även om de också skulle kunna klassificeras enligt något annat nummer i tulltaxan. Sålunda klassificeras radioaktiv natriumklorid och radioaktiv glycerol enligt nr 2844 och inte enligt nr 2501 eller På samma sätt skall radioaktiv etanol, radioaktivt guld och radioaktiv kobolt alltid klassificeras enligt nr Det bör emellertid observeras att radioaktiva malmer klassificeras enligt femte avd. i tulltaxan. Beträffande icke radioaktiva isotoper och oorganiska eller organiska föreningar (även kemiskt definierade) av sådana isotoper föreskriver denna anmärkning att dessa skall klassificeras enligt nr 2845 och inte enligt något annat nummer i tulltaxan. Sålunda klassificeras den stabila isotopen av kol enligt nr 2845 och inte enligt nr Anm. 1 B till sjätte avd. föreskriver att produkter som motsvarar en varubeskrivning i nr 2843, 2846 eller 2852 skall klassificeras enligt dessa nummer och inte enligt något annat nummer i sjätte avd., under förutsättning att de inte är radioaktiva eller i form av isotoper (de klassificeras då enligt nr 2844 resp. 2845). Detta innebär t.ex. att silverkaseinat klassificeras enligt nr 2843 och inte enligt nr 3501 samt att silvernitrat, även i detaljhandelsförpackningar för fotografiskt bruk, klassificeras enligt nr 2843 och inte enligt nr Det bör emellertid observeras, att nr 2843, 2846 och 2852 har prioritet endast före andra nummer i sjätte avd. När i nr 2843, 2846 och 2852 upptagna produkter även kan klassificeras enligt nummer i andra avdelningar i tulltaxan, blir klassificeringen beroende av anmärkningarna till ifrågavarande avdelningar eller kapitel och av de allmänna bestämmelserna för tolkning av det Harmoniserade systemet. Gadolinit, som utgör en förening av sällsynta jordartsmetaller och av den anledningen skulle kunna klassificeras enligt nr 2846, skall sålunda klassificeras enligt nr 2530, eftersom alla mineraliska produkter enligt anm. 3 a till 28 kap. skall klassificeras enligt femte avd. Anm. 2 Anm. 2 till sjätte avd. föreskriver att varor (andra än de som är upptagna i nr eller 2852), som omfattas av nr 3004, 3005, 3006, 3212, 3303, 3304, 3305, 3306, 3307, 3506, 3707 eller 3808 på grund av att de föreligger i avdelade doser eller i former eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln, skall klassificeras enligt dessa nummer trots att de också skulle kunna klassificeras enligt något annat nummer i tulltaxan. Så klassificeras exempelvis svavel i förpackningar för försäljning i detaljhandeln för terapeutiskt bruk enligt nr 3004 och inte enligt nr 2503 eller 2802 samt dextrin som är förpackad för försäljning i detaljhandeln som lim enligt nr 3506 och inte enligt nr Anm. 3 Denna anmärkning behandlar klassificeringen av varor som föreligger i satser som består av två eller flera separata beståndsdelar, av vilka åtminstone någon omfattas av denna avdelning. Anmärkningen är emellertid tillämplig endast för satser vilkas beståndsdelar är avsedda att efter hopblandning ge en produkt enligt sjätte eller sjunde avd. Sådana satser skall klassificeras enligt det nummer som är tillämpligt för denna produkt, under förutsättning att beståndsdelarna uppfyller de i punkterna a c i anmärkningen upptställda villkoren. Som exempel på varor i sådana satser kan nämnas tandcement och andra tandfyllningsmedel enligt nr 3006, vissa lacker och andra målningsfärger enligt nr samt tätningsmedel etc. enligt nr Beträffande klassificeringen av varor som föreligger utan nödvändig härdare, se allm. anv. till 32 kap. och anv. till nr :1

2 Det bör observeras att varor i satser som består av två eller flera separata beståndsdelar, av vilka åtminstone någon skall klassificeras enligt sjätte avd., men som är avsedda att användas successivt utan att först blandas med varandra, klassificeras med tillämpning av de allmänna tolkningsreglerna (i allmänhet regel 3 b). Om varorna i detta fall inte föreligger i detaljhandelsförpackningar skall de olika komponenterna klassificeras var för sig. 28:2

3 28 kap. Oorganiska kemikalier; organiska och oorganiska föreningar av ädla metaller, av sällsynta jordartsmetaller, av radioaktiva grundämnen och av isotoper Allmänna anvisningar Om inte annat är föreskrivet omfattar kap. 28 i stort sett endast kemiska grundämnen och isolerade kemiskt definierade föreningar. En isolerad kemiskt definierad förening är ett ämne som består av en molekyl (med t.ex. kovalent eller jonisk bindning) vars sammansättning definieras av ett konstant förhållande mellan grundämnena och som motsvarar en bestämd strukturformel. I ett kristallgitter motsvarar molekylerna den upprepade elementarcellen. Grundämnena i isolerade kemiskt definierade föreningar kombineras i specifika, karakteristiska proportioner som bestäms av valens och bindningsmöjligheter för varje atom. Proportionen för varje grundämne är konstant och specifik för varje förening och sägs därför vara stökiometrisk. Små avvikelser i de stökiometriska förhållandena kan uppstå p.g.a. luckor eller inlagringar i kristallgittret. Dessa föreningar benämns kvasistökiometriska och räknas som isolerade kemiskt definierade föreningar förutsatt att avvikelserna inte skapats medvetet. A. Isolerade kemiska grundämnen och isolerade kemiskt definierade föreningar (Anm. 1 till 28 kap.) Isolerade kemiska grundämnen och isolerade kemiskt definierade föreningar, som innehåller föroreningar eller är lösta i vatten klassificeras trots detta enligt 28 kap. Med "föroreningar" avses enbart ämnen vilkas förekomst i den enskilda kemiska föreningen uteslutande och direkt är ett resultat av framställningsprocessen (inbegripet rening). Ämnena kan komma från någon av de faktorer som förekommer i processen, nämligen i huvudsak följande: a) oomvandlade utgångsmaterial; b) föroreningar i utgångsmaterialet; c) reagenser som har använts i framställningsprocessen (inbegripet rening); d) biprodukter. Det bör dock observeras att sådana ämnen inte alltid betraktas som föroreningar som är tillåtna enligt anm. 1 a. När sådana ämnen avsiktligt har lämnats kvar i produkten i avsikt att göra denna mer lämplig för speciell användning än för allmänt bruk, anses de inte som tillåtna föroreningar. Isolerade grundämnen och isolerade kemiskt definierade föreningar omfattas inte av 28 kap. när de är lösta i annat lösningsmedel än vatten, under förutsättning att lösningen inte är en för dessa produkter normal och nödvändig handelsform, som är motiverad enbart av säkerhetsskäl eller av transporttekniska skäl (i vilket fall lösningsmedlet inte får göra produkten mera lämpad för speciell användning än för allmänt bruk). Karbonylklorid som är löst i bensen, alkohollösningar av ammoniak samt kolloidala lösningar av aluminiumhydroxid omfattas sålunda inte av detta kapitel utan klassificeras enligt nr Som en allmän regel gäller att kolloidala dispersioner klassificeras enligt nr 3824, om de inte omfattas av något nummer med mera specificerad varubeskrivning. Isolerade grundämnen och isolerade kemiskt definierade föreningar som är försatta med något stabiliseringsmedel som är nödvändigt för konservering eller transport av dessa produkter klassificeras trots detta enligt 28 kap. Sålunda klassificeras t.ex. väteperoxid som är stabiliserad genom tillsats av borsyra enligt nr 2847, under det att natriumperoxid som är uppblandad med katalysatorer (för framställning av väteperoxid) klassificeras enligt nr Produkter som har tillsatts till vissa kemikalier för att bibehålla dessa i deras ursprungliga fysikaliska tillstånd betraktas också som stabiliseringsmedel, under förutsättning dels att den kvantitet som har tillsatts inte i något fall överstiger vad som är nödvändigt för att uppnå önskat resultat och dels att tillsatsen inte förändrar karaktären hos basprodukten och gör denna mera lämpad för speciell användning än för allmänt bruk. Med tillämpning av dessa bestämmelser får medel som motverkar klumpbildning ("anti-caking agents") vara tillsatta till produkter enligt detta kapitel. Produkter som är försatta med vattenavstötande ämnen 28:3

4 klassificeras dock inte enligt 28 kap., eftersom sådana ämnen förändrar produkternas ursprungliga egenskaper. På samma villkor, nämligen att tillsatserna inte gör dem mera lämpade för speciell användning än för allmänt bruk, får produkter enligt detta kapitel även innehålla: a) damningshindrande medel (t.ex. mineralolja som är tillsatt till vissa giftiga kemikalier för att förhindra damning under hanteringen); b) färgämnen som är tillsatta till farliga eller giftiga kemikalier (t.ex. blyarsenat enligt nr 2842) för att underlätta identifieringen eller av säkerhetsskäl som en varning till personer som handhar produkterna. Produkter till vilka färgämnen har tillsatts av andra orsaker förs emellertid inte till 28 kap. (t.ex. kiselgel som är försatt med koboltsalter för att användas som fuktighetsindikator nr 3824). B. Skillnaden mellan föreningar enligt 28 kap. och föreningar enligt 29 kap. (Anm. 2 till 28 kap.) Här nedan lämnas en fullständig förteckning över de kolföreningar som skall klassificeras enligt 28 kap. och över de tulltaxenummer som är tillämpliga: Nr 2811 Nr 2812 Nr 2813 Nr 2831 Nr 2836 Nr 2837 Nr 2842 Nr Nr 2847 Nr 2849 Nr 2852 Nr 2853 Koloxider Vätecyanid (cyanvätesyra), vätecyanoferrat (II) (ferrocyanvätesyra) och vätecyanoferrat (III) (ferricyanvätesyra) Isocyan-, fulmin- och tiocyansyra samt cyanomolybdensyra och andra enkla eller komplexa cyansyror Karbonylhalogenider Koldisulfid Ditioniter (hydrosulfiter) och sulfoxylater, stabiliserade med organiska ämnen Karbonater och peroxokarbonater av oorganiska baser Cyanider, cyanidoxider och komplexa cyanider (cyanoferrater(ii), cyanoferrater(iii), nitrosylcyanoferrater(ii), nitrosylcyanoferrater(iii), cyanomanganater, cyanokadmiater, cyanokromater, cyanokoboltater, cyanonickelater, cyanokuprater etc.) av oorganiska baser Tiokarbonater, selenokarbonater, tellurokarbonater, selenocyanater, tellurocyanater, tetratiocyanatodiamminkromater ("reineckater") och andra dubbelcyanater och komplexa cyanater av oorganiska baser Oorganiska och organiska föreningar av a) ädla metaller; b) radioaktiva grundämnen; c) isotoper; d) sällsynta jordartsmetaller, yttrium eller skandium Väteperoxid (väteperoxid) i fast form (förening med karbamid), även stabiliserad Karbider (binära karbider, borkarbider, karbonitrider etc.), andra än hydrogenkarbider (kolväten) Oorganiska och organiska föreningar av kvicksilver, även kemiskt definierade, med undantag av amalgamer Karbonylsulfid Tiokarbonylhalogenider Cyan samt halogenföreningar av cyan Cyanamid och metallderivat av cyanamid (andra än kalciumcyanamid, även ren se 31 kap.) Inga andra kolföreningar än de ovannämnda omfattas av 28 kap. 28:4

5 C. Produkter som förs till 28 kap. även om de inte utgör isolerade kemiska grundämnen eller isolerade kemiskt definierade föreningar Från huvudregeln att 28 kap. endast omfattar isolerade kemiska grundämnen och isolerade kemiskt definierade föreningar finns vissa undantag. Dessa undantag gäller följande produkter: Nr 2802 Nr 2803 Nr 2807 Nr 2808 Nr 2809 Nr 2813 Nr 2818 Nr 2821 Nr 2822 Nr 2824 Nr 2828 Nr 2830 Nr 2831 Nr 2835 Nr 2836 Nr 2839 Nr 2842 Nr 2843 Nr 2844 Nr 2845 Nr 2846 Nr 2848 Nr 2849 Nr 2850 Nr 2852 Nr 2853 Kolloidalt svavel Kimrök Oleum (rykande svavelsyra) Blandningar av svavelsyra och salpetersyra Polyfosforsyror Fosfortrisulfid Konstgjord korund Jordpigment innehållande minst 70 viktprocent bundet järn, räknat som Fe 2 O 3 Kommersiella koboltoxider Mönja och orangemönja Kommersiellt kalciumhypoklorit Polysulfider Ditioniter (hydrosulfiter) och sulfoxylater, stabiliserade med organiska ämnen Polyfosfater Kommersiellt ammoniumkarbonat innehållande ammoniumkarbamat Kommersiella silikater av alkalimetaller Silikoaluminater Ädla metaller i kollodial form Amalgamer av ädla metaller Oorganiska och organiska föreningar av ädla metaller Radioaktiva grundämnen, radioaktiva isotoper samt föreningar (oorganiska eller organiska) och blandningar innehållande dessa ämnen. Andra isotoper samt föreningar (oorganiska eller organiska) av sådana isotoper Oorganiska och organiska föreningar av sällsynta jordartsmetaller, av yttrium eller skandium eller av blandningar av dessa metaller Fosfider Karbider Hydrider, nitrider, azider, silicider och borider Oorganiska och organiska föreningar av kvicksilver, med undantag av amalgamer Flytande luft och komprimerad luft Amalgamer (med undantag av amalgamer av ädla metaller se vid nr 2843 ovan) D. Produkter som inte omfattas av 28 kap. även om de utgör isolerade kemiska grundämnen eller isolerade kemiskt definierade oorganiska föreningar (Anm. 3 och 8 till 28 kap.) Vissa isolerade kemiska grundämnen och isolerade kemiskt definierade oorganiska föreningar omfattas inte av 28 kap. även om de är rena. Som exempel kan nämnas: 1. vissa produkter enligt 25 kap. (dvs. natriumklorid och magnesiumoxid); 2. vissa oorganiska salter enligt 31 kap. [nämligen: natriumnitrat, ammoniumnitrat, dubbelsalter av ammoniumsulfat och ammoniumnitrat, ammoniumsulfat, dubbelsalter av 28:5

6 kalciumnitrat och ammoniumnitrat, dubbelsalter av kalciumnitrat och magnesiumnitrat samt ammoniumdiväteortofosfat (monoammoniumfosfat) och diammoniumväteortofosfat (diammoniumfosfat), ävensom kaliumklorid, vilken dock i vissa fall klassificeras enligt nr 3824 eller 9001]; 3. konstgjord grafit enligt nr 3801; 4. ädelstenar och halvädelstenar (naturliga, syntetiska eller rekonstruerade) samt stoft och pulver av sådana stenar, enligt 71 kap.; 5. ädla metaller och oädla metaller, inbegripet legeringar av sådana metaller, enligt fjortonde och femtonde avd. Vissa andra isolerade kemiska grundämnen och isolerade kemiskt definierade föreningar, som annars skulle ha klassificerats enligt 28 kap., omfattas inte av detta kapitel om de föreligger i vissa former eller förpackningar eller om de har undergått vissa behandlingar, även om den kemiska sammansättningen därigenom inte har förändrats. Detta gäller dock inte produkter enligt nr och 2852 (se anm. 1 och 2 till sjätte avd.). Som exempel kan nämnas: a) produkter som är lämpliga för terapeutiskt eller profylaktiskt bruk och som föreligger i avdelade doser eller i former eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln (nr 3004); b) produkter av sådana slag som används som luminoforer (t.ex. kalciumvolframat), vilka har undergått viss behandling för att ge dem luminiscensverkan (nr 3206); c) parfymeringsmedel, kosmetiska preparat och toalettmedel (t.ex. alun), som föreligger i förpackningar av sådana slag som försäljs i detaljhandeln för sådant bruk (nr ); d) produkter som är lämpliga för användning som lim eller klister (t.ex. natriumsilikat löst i vatten), förpackade för försäljning i detaljhandeln som lim eller klister i förpackningar med en nettovikt av högst 1 kg (nr 3506); e) produkter för fotografiskt bruk (t.ex. natriumtiosulfat), som föreligger i avdelade doser eller i bruksfärdigt skick i sådan form som säljs i detaljhandeln (nr 3707); f) insektsbekämpningsmedel etc. (t.ex. natriumtetraborat), som föreligger i sådana former eller förpackningar som anges i nr 3808; g) produkter (t.ex. svavelsyra) som föreligger som laddningar till brandsläckningsapparater eller som brandsläckningsbomber (nr 3813); h) kemiska grundämnen (t.ex. kisel och selen) som är dopade för användning inom elektroniken, i form av skivor, plattor eller liknande former (nr 3818); ij) bläckborttagningsmedel i detaljhandelsförpackningar (nr 3824); k) halogenider av alkalimetaller eller alkaliska jordartsmetaller (t.ex. litiumfluorid, kalciumfluorid, kaliumbromid, kaliumbromidjodid), utgörande optiska element (nr 9001) eller odlade kristaller som väger minst 2,5 g per styck (nr 3824). E. Produkter som kan klassificeras enligt två eller flera tulltaxenummer i 28 kap. Anm. 1 till sjätte avd. behandlar frågan om klassificeringen av produkter som kan klassificeras: a) såväl enligt nr 2844 eller 2845 som enligt något annat nummer i 28 kap.; b) såväl enligt nr 2843, 2846 eller 2852 som enligt något annat nummer i 28 kap. (med undantag av nr 2844 eller 2845). Kemiskt definierade komplexa syror som består av en syra enligt underavdelning II till detta kapitel och en metalloxidsyra enligt underavdelning IV klassificeras enligt nr 2811 (se anm. 4 till 28 kap. och anv. till nr 2811). Om inte annat följer av lydelsen av tulltaxenumren skall oorganiska dubbelsalter och komplexa salter klassificeras enligt nr 2842 (se anm. 5 till 28 kap. och anv. till nr 2842). 28:6

7 UNDERAVDELNING I Kemiska grundämnen Allmänna anvisningar Kemiska grundämnen kan indelas i två grupper, ickemetaller och metaller. I stort sett omfattar underavdelning I alla ickemetaller, åtminstone i vissa av deras former, medan ett stort antal metaller inte förs hit. Ädla metaller klassificeras enligt 71 kap. och 2843, oädla metaller enligt och kap., radioaktiva kemiska grundämnen och radioaktiva isotoper enligt nr 2844 och stabila isotoper enligt nr En alfabetisk förteckning över de kända grundämnena och deras rätta klassificering följer nedan. Några grundämnen, t.ex. antimon, kan förhålla sig både som metaller och ickemetaller; man bör uppmärksamma hur de skall klassificeras. Grundämne Kemisk beteckning Atomnummer Klassificering aktinium Ac 89 radioaktivt grundämne, nr 2844 aluminium Al 13 oädel metall, 76 kap. americium Am 95 radioaktivt grundämne, nr 2844 antimon Sb 51 oädel metall, nr 8110 argon Ar 18 ädelgas, nr 2804 arsenik As 33 ickemetall, nr 2804 astat At 85 radioaktivt grundämne, nr 2844 barium Ba 56 alkalisk jordartsmetall, nr 2805 berkelium Bk 97 radioaktivt grundämne, nr 2844 beryllium Be 4 oädel metall, nr 8112 bly Pb 82 oädel metall, 78 kap. bor B 5 ickemetall, nr 2804 brom Br 35 ickemetall, nr 2801 californium Cf 98 radioaktivt grundämne, nr 2844 cerium Ce 58 sällsynt jordartsmetall, nr 2805 cesium Cs 55 alkalimetall, nr 2805 curium Cm 96 radioaktivt grundämne, nr 2844 dysprosium Dy 66 sällsynt jordartsmetall, nr 2805 einsteinium Es 99 radioaktivt grundämne, nr 2844 erbium Er 68 sällsynt jordartsmetall, nr 2805 europium Eu 63 sällsynt jordartsmetall, nr 2805 fermium Fm 100 radioaktivt grundämne, nr 2844 fluor F 9 ickemetall, nr 2801 fosfor P 15 ickemetall, nr 2804 francium Fr 87 radioaktivt grundämne, nr 2844 gadolinium Gd 64 sällsynt jordartsmetall, nr 2805 gallium Ga 31 oädel metall, nr 8112 germanium Ge 32 oädel metall, nr 8112 guld Au 79 ädel metall, nr 7108 hafnium Hf 72 oädel metall, nr 8112 helium He 2 ädelgas, nr 2804 holmium Ho 67 sällsynt jordartsmetall, nr 2805 hydrogen, se väte indium In 49 oädel metall, nr 8112 iridium Ir 77 ädel metall, nr 7110 jod I 53 ickemetall, nr 2801 järn Fe 26 oädel metall, 72 kap. kadmium Cd 48 oädel metall, nr 8107 kalcium Ca 20 alkalisk jordartsmetall, nr :7

8 kalium kisel K Si alkalimetall, nr 2805 ickemetall, nr 2804 klor Cl 17 ickemetall, nr 2801 kobolt Co 27 oädel metall, nr 8105 kol C 6 ickemetall, nr 2803 (som konstgjord grafit nr 3801) koppar Cu 29 oädel metall, 74 kap. krom Cr 24 oädel metall, nr 8112 krypton Kr 36 ädelgas, nr 2804 kvicksilver Hg 80 metall, nr 2805 kväve N 7 ickemetall, nr 2804 lantan La 57 sällsynt jordartsmetall, nr 2805 lawrencium Lr 103 radioaktivt grundämne, nr 2844 litium Li 3 alkalimetall, nr 2805 lutetium Lu 71 sällsynt jordartsmetall, nr 2805 magnesium Mg 12 oädel metall, nr 8104 mangan Mn 25 oädel metall, nr 8111 mendelevium Md 101 radioaktivt grundämne, nr 2844 molybden Mo 42 oädel metall, nr 8102 natrium Na 11 alkalimetall, nr 2805 neodym Nd 60 sällsynt jordartsmetall, nr 2805 neon Ne 10 ädelgas, nr 2804 neptunium Np 93 radioaktivt grundämne, nr 2844 nickel Ni 28 oädel metall, 75 kap. niob Nb 41 oädel metall, nr 8112 nitrogen, se kväve nobelium No 102 radioaktivt grundämne, nr 2844 osmium Os 76 ädel metall, nr 7110 oxygen, se syre palladium Pd 46 ädel metall, nr 7110 platina Pt 78 ädel metall, nr 7110 plutonium Pu 94 radioaktivt grundämne, nr 2844 polonium Po 84 radioaktivt grundämne, nr 2844 praseodym Pr 59 sällsynt jordartsmetall, nr 2805 prometium Pm 61 radioaktivt grundämne, nr 2844 protaktinium Pa 91 radioaktivt grundämne, nr 2844 radium Ra 88 radioaktivt grundämne, nr 2844 radon Rn 86 radioaktivt grundämne, nr 2844 rhenium Re 75 oädel metall, nr 8112 rodium Rh 45 ädel metall, nr 7110 rubidium Rb 37 alkalimetall, nr 2805 rutenium Ru 44 ädel metall, nr 7110 samarium Sm 62 sällsynt jordartsmetall, nr 2805 selen Se 34 ickemetall, nr 2804 silver Ag 47 ädel metall, nr 7106 skandium Sc 21 upptagen tillsammans med sällsynta jordartsmetaller i nr 2805 strontium Sr 38 alkalisk jordartsmetall, nr 2805 svavel S 16 ickemetall, nr 2802 eller 2503 syre O 8 ickemetall, nr 2804 tallium Tl 81 oädel metall, nr 8112 tantal Ta 73 oädel metall, nr 8103 teknetium Tc 43 radioaktivt grundämne, nr 2844 tellur Te 52 ickemetall, nr 2804 tenn Sn 50 oädel metall, 80 kap. terbium Tb 65 sällsynt jordartsmetall, nr 2805 torium Th 90 radioaktivt grundämne, nr 2844 titan Ti 22 oädel metall, nr :8

9 tulium uran Tm U sällsynt jordartsmetall, nr 2805 radioaktivt grundämne, nr 2844 vanadin V 23 oädel metall, nr 8112 vismut Bi 83 oädel metall, nr 8106 volfram W 74 oädel metall, nr 8101 väte H 1 ickemetall, nr 2804 xenon Xe 54 ädelgas, nr 2804 ytterbium Yb 70 sällsynt jordartsmetall, nr 2805 yttrium Y 39 upptagen tillsammans med sällsynta jordartsmetaller i nr 2805 zink Zn 30 oädel metall, 79 kap. zirkonium Zr 40 oädel metall, nr Fluor, klor, brom och jod Klor Jod Fluor; brom Detta nummer omfattar de ickemetaller som benämns halogener, med undantag av astat (nr 2844). A. Fluor Fluor är en frätande, svagt gröngul gas med stickande lukt. Den är farlig att andas in emedan den angriper slemhinnorna. Den förvaras och transporteras under tryck i stålcylindrar. Fluor utgör ett mycket aktivt grundämne och angriper organiska ämnen under antändning, särskilt trä, fetter och textilmaterial. Fluor används för framställning av vissa fluorider och organiska fluorföreningar. B. Klor Klor framställs vanligen genom elektrolys av alkaliklorider, särskilt natriumklorid. Den är en gröngul gas, kvävande och frätande, 2 1/2 gånger tyngre än luft, något löslig i vatten och lätt att komprimera till flytande form. Klor transporteras vanligen i stålcylindrar, cisterner, järnvägstankvagnar eller pråmar. Klor förstör färgämnen och organiska ämnen. Den används för blekning av vegetabiliska (men inte animaliska) fibrer och vid framställning av massa av ved. På grund av sina desinficerande och antiseptiska egenskaper används klor också för sterilisering (klorering) av vatten. Den används vidare inom guld-, tenn- och kadmiummetallurgin, vid framställning av hypokloriter, metallklorider och karbonylklorid samt vid organisk syntes (t.ex. av färgämnen, konstgjorda vaxer och klorkautschuk). C. Brom Brom kan erhållas genom inverkan av klor på alkalibromider som ingår i moderlutar från saltframställning eller genom elektrolys av bromider. Den är en mycket tung (densitet 3,18 vid 0 C), frätande, rödaktig eller mörkbrun vätska, som även i kallt tillstånd avger ögonretande, kvävande, röda ångor. Brom angriper huden, som därvid gulfärgas, och angriper organiska ämnen, t.ex. sågspån, under antändning. Den förvaras och transporteras i behållare av glas eller keramiskt material. Den är något löslig i vatten. Numret omfattar inte lösningar av brom i ättiksyra (nr 3824). Brom används för framställning av medikamenter (t.ex. lugnande medel), färgämnen (t.ex. eosiner och bromerade indigoderivat), fotografiska kemikalier (silverbromid), tårretande ämnen (bromaceton), inom metallurgin, etc. 28:9

10 D. Jod Jod utvinns ur moderlutar av naturligt natriumnitrat genom behandling med svaveldioxid eller natriumvätesulfit samt ur havsalger genom torkning, föraskning och kemisk behandling av askan. Den är ett mycket tungt (densitet 4,95 vid 0 C), fast ämne med lukt som erinrar både om klor och brom. Jodånga är farlig att inandas. Jod är flyktig vid rumstemperatur och färgar stärkelselösning blå. I orent tillstånd förekommer den i klumpar eller som ett grovt pulver. Jod som har renats genom sublimering har form av glänsande, gråaktiga fjäll eller kristaller med metallartad glans. Den förvaras då vanligen i glaskärl. Jod används inom medicinen, för framställning av fotokemikalier (natriumjodid), färgämnen (t.ex. erytrosiner) och medikamenter, som katalysator vid organiska synteser, som reagens etc Svavel, sublimerat eller fällt; kolloidalt svavel A. Svavel, sublimerat eller fällt Svavel i dessa två former innehåller vanligen ca 99,5 % svavel. Sublimerat svavel eller svavelblomma erhålls i form av små, mycket lätta partiklar vid långsam destillation av rått eller orent svavel och efterföljande kondensation till fast form (sublimering). Det används främst inom fruktodling, inom kemisk industri och vid vulkning av högvärdigt gummi. Detta nummer omfattar också tvättat sublimerat svavel, som har behandlats med ammoniaklösning för att bortskaffa svaveldioxid. Denna produkt används inom medicinen. Fällt svavel enligt detta nummer erhålls alltid genom att med saltsyra fälla svavlet ur en sulfidlösning eller ur en lösning av polysulfider av alkalimetaller eller alkaliska jordmetaller. Det är mera finfördelat och blekare gult än sublimerat svavel. Lukten påminner något om vätesulfid. Fällt svavel försämras vid lagring. Det används nästan uteslutande inom medicinen. Fällt svavel enligt detta nummer får inte förväxlas med vissa mycket finpulveriserade kvaliteter av svavel, vilka ibland betecknas som "fällda" men som skall klassificeras enligt nr B. Kolloidalt svavel Kolloidalt svavel erhålls genom inverkan av vätesulfid på en svaveldioxidlösning som innehåller gelatin. Det kan också erhållas genom inverkan av mineralsyra på natriumtiosulfat eller genom katodisk utfällning. Kolloidalt svavel utgör ett vitt pulver som bildar emulsion med vatten. Det kan emellertid bevaras i detta tillstånd endast om en skyddskolloid (albumin eller gelatin) är tillsatt och även då endast under begränsad tid. Numret omfattar också denna beredda kolloidala lösning. Liksom alla kolloidala dispersioner har dispergerat svavel stor adsorptionsyta och kan ta upp färgämnen. Varan är också ett mycket verksamt antiseptisk medel som används för invärtes bruk inom medicinen. Numret omfattar inte oraffinerat svavel som har erhållits genom Frasch-processen samt raffinerat svavel, vilka kvaliteter ibland kan vara mycket rena (nr 2503) Kol (kimrök och andra former av kol, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans) Kol är en fast ickemetall. Detta nummer omfattar följande kategorier av kol. Kimrök (carbon black) erhålls vid ofullständig förbränning eller krackning (genom upphettning, elektrisk ljusbåge eller elektriska gnistor) av organiska, kolrika ämnen såsom: 28:10

11 1. naturgaser, t.ex. metan, antracengas (dvs. gaser som innehåller finfördelad antracen) och acetylen. Acetylensvart, en mycket finkornig och ren produkt, erhålls av komprimerad acetylen genom hastig sönderdelning, initierad av en elektrisk gnista; 2. naftalen, harts eller oljor (lampsvart). Kimrök kan också beskrivas som "channel black" eller "furnace black", beroende på framställningsmetoden. Kimrök kan innehålla oljeartade föroreningar. Kimrök används som pigment vid framställning av målningsfärger, tryckfärger, skoputsmedel etc., vid tillverkning av karbonpapper samt som förstärkningsmedel inom gummiindustrin. Detta nummer omfattar inte: a) naturlig grafit (nr 2504); b) naturligt kol som utgör fasta bränslen (antracit, stenkol och brunkol); koks, briketter och retortkol (27 kap.); c) vissa svarta mineralfärgämnen enligt nr 3206 (t.ex. aluminiumsvart, skiffersvart och kiselsvart); d) konstgjord grafit; kolloidal och halvkolloidal grafit (t.ex. nr 3801); e) aktiverat kol och djurkol (nr 3802); f) träkol (nr 4402); g) kristallint kol i form av diamanter (nr 7102 och 7104) Väte, ädelgaser och andra ickemetaller A. Väte Väte - Ädelgaser: Argon Andra Kväve Syre Bor; tellur - Kisel: Innehållande minst 99,99 viktprocent kisel Annan Fosfor Arsenik Selen Väte erhålls genom elektrolys av vatten eller ur vattengas, koksugnsgas eller kolväten. Det anses i allmänhet som en ickemetall. Det förvaras och transporteras i komprimerat tillstånd i tjockväggiga stålcylindrar. Väte används för hydrering av oljor (framställning av härdade fetter), vid krackning av petroleumprodukter, vid ammoniaksyntes, för skärning och svetsning av metaller (med knallgasbläster) etc. Numret omfattar inte deuterium (stabil isotop av väte), vilket klassificeras enligt nr 2845, och tritium (radioaktiv isotop av väte), vilket klassificeras enligt nr B. Ädelgaser Med ädelgaser (inerta gaser) avses nedan upptagna grundämnen. De utmärks av att de är kemiskt indifferenta och av sina elektriska egenskaper särskilt den att emittera färgat ljus (utnyttjas t.ex. i neonskyltar) vid urladdning under hög spänning. 1. Helium (inte brännbart, används för fyllning av ballonger). 2. Neon (ger ett rödaktigt ljus eller, i blandning med kvicksilverånga, s.k. dagsljus). 3. Argon (en färg- och luktlös gas som används som inert gas i elektriska glödlampor). 4. Krypton (används för samma ändamål som argon eller för att ge blekviolett ljus). 5. Xenon (ger blått ljus). 28:11

12 Ädelgaser erhålls genom fraktionering av flytande luft eller (ifråga om helium) från vissa naturgaser. De försänds i komprimerat tillstånd. Radon är en radioaktiv ädelgas enligt nr 2844 som bildas vid radioaktivt sönderfall av radium. C. Andra ickemetaller De andra ickemetallerna som omfattas av detta nummer är följande: 1. Kväve Kväve är en gas som inte brinner och som inte kan underhålla förbränning utan i stället släcker eld. Det framställs genom fraktionerad destillation av flytande luft samt förvaras och transporteras i komprimerat tillstånd i stålcylindrar. Kväve används huvudsakligen för framställning av ammoniak och kalciumcyanamid men också som inert gas i elektriska glödlampor, etc. 2. Syre Syre är en gas som kan underhålla förbränning och som huvudsakligen erhålls genom fraktionerad destillation av flytande luft. Det förvaras och transporteras i komprimerat tillstånd i stålcylindrar eller ibland i flytande form i dubbelväggiga behållare. Komprimerat syre används i knallgas- och syreacetylenblästrar för svetsning eller skärning av metaller, t.ex. järn. Det används också inom järn- och stålmetallurgin och inom medicinen (för inhalation). Detta nummer omfattar också ozon, en allotrop form av syre som erhålls under inverkan av elektriska gnistor eller urladdningar. Ozon används för sterilisering av vatten (ozonisation), för oxidation av torkande oljor, för blekning av bomull och som medel för antiseptiskt eller terapeutiskt ändamål. 3. Bor Bor är ett kastanjebrunt fast ämne som vanligen förekommer i pulverform. Den används inom metallurgin samt för framställning av värmeregulatorer och mycket känsliga termometrar. På grund av sin mycket stora förmåga att absorbera långsamma neutroner används bor dessutom, antingen i rent tillstånd eller legerad med stål, för tillverkning av rörliga styrstavar för kärnreaktorer. 4. Tellur Tellur är ett fast ämne (densitet 6,2), antingen amorft eller kristallint. Det är en relativt god ledare för värme och elektricitet samt har i viss omfattning metalliska egenskaper. Tellur används i vissa legeringar (t.ex. blytellurlegeringar) och som vulkmedel. 5. Kisel Kisel erhålls nästan uteslutande genom reduktion av kiseldioxid med kol i ljusbågsugn. Den är en dålig ledare för värme och elektricitet och är hårdare än glas. Kisel förekommer i form av ett kastanjebrunt pulver eller oftare i oregelbundna klumpar. Den kristalliserar i form av gråa nålar med metallglans. Kisel är ett av de mest betydelsefulla materialen som används inom elektroniken. Kisel av hög renhetsgrad, vilken erhålls t.ex. genom kristalldragning, kan föreligga obearbetad i den form den har erhållit vid dragningen eller i form av cylindrar eller stavar. När den är dopad med bor, fosfor etc. används den för tillverkning av t.ex. dioder, transistorer och andra halvledarkomponenter eller halvledarelement och solceller. Kisel används även inom metallurgin (t.ex. i järn- och aluminiumlegeringar) samt inom kemin för framställning av kiselföreningar (t.ex. kiseltetraklorid). 28:12

13 6. Fosfor Fosfor är ett vaxartat fast ämne som erhålls genom behandling av mineraliska fosfater med sand och kol i elektrisk ugn. Två huvudmodifikationer finns av fosfor: a) gul eller vit fosfor, som är genomskinlig och gulaktig, giftig, farlig att hantera samt lättantändlig. Den förvaras i form av gjutna stänger under vatten i kärl av svart glas, stengods eller oftare metall; dessa kärl får inte utsättas för frost; b) röd eller amorf fosfor, som också kan förekomma i kristalliserad form. Den utgör ett ogenomskinligt, fast, icke giftigt ämne, är inte självlysande samt är tyngre och mindre aktiv än gul fosfor. Röd fosfor används vid tillverkning av tändstickor och tändsticksplån, inom pyrotekniken och som katalysator (t.ex. vid klorering av acykliska syror). Vissa medikamenter innehåller fosfor (t.ex. fosforlevertran). Den används också som råttgift och för framställning av fosforsyror, fosfinater (hypofosfiter), kalciumfosfid etc. 7. Arsenik Arsenik är ett fast ämne som utvinns ur arsenikhaltiga pyriter. Den förekommer i två huvudmodifikationer: a) vanlig, s.k. metallisk arsenik, i form av glänsande, stålgrå kristaller, spröda och olösliga i vatten; b) gul arsenik, kristallin, föga stabil. Arsenik används för framställning av arsenikdisulfid, blyhagel, hårdbronser och åtskilliga andra legeringar (av tenn, koppar etc.). 8. Selen Selen, som är nära besläktat med svavel, förekommer i flera former: a) amorft selen, i rödaktiga flockar (selenblomma); b) glasartat selen, som har dålig ledningsförmåga för värme och elektricitet. Det har glänsande brottytor och är till färgen brunt eller rödaktigt; c) kristalliserat selen, i grå eller röda kristaller. Det är en relativt god ledare för värme och elektricitet, särskilt vid bestrålning med ljus. Det används för framställning av fotoelektriska celler samt, när det är dopat, av halvledarkomponenter eller halvledarelement; inom fotografin; i pulverform (rött selen) vid framställning av gummi och speciella linser, etc. Numret omfattar inte selen i kolloidal suspension (för medicinskt användning) (30 kap.). Antimon klassificeras som metall (nr 8110). Vissa av ickemetallerna i denna grupp (t.ex. kisel och selen) kan vara dopade med grundämnen såsom bor, fosfor etc. i en proportion som i allmänhet är av storleksordningen en del på miljonen för användning inom elektroniken. De klassificeras enligt detta nummer under förutsättning att de föreligger obearbetade i den form de har erhållit vid dragningen eller i form av cylindrar eller stavar. När de är skurna till skivor, plattor eller liknande former klassificeras de enligt nr Alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller; sällsynta jordartsmetaller, skandium och yttrium, även blandade eller legerade med varandra; kvicksilver - Alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller: Natrium Kalcium Andra Sällsynta jordartsmetaller, skandium och yttrium, även blandade eller legerade med varandra Kvicksilver 28:13

14 A. Alkalimetaller De fem alkalimetallerna är mjuka och tämligen lätta. De sönderdelar kallt vatten. De förstörs i luft, varvid hydroxider bildas. 1. Litium Litium är den lättaste (densitet 0,54) och hårdaste av alkalimetallerna. Det förvaras i mineralolja eller inert gas. Litium bidrar till att förbättra egenskaperna hos metaller och används i olika legeringar (t.ex. lagermetaller). På grund av stor affinitet till andra grundämnen används litium bl.a. också för framställning av andra metaller i ren form. 2. Natrium Natrium är ett fast ämne (densitet 0,97) med metallglans; det blir hastigt matt på snittytor. Natrium förvaras i mineralolja eller i lufttäta, igenlödda burkar. Det framställs genom elektrolys av smält natriumklorid eller smält natriumhydroxid. Natrium används för framställning av natriumperoxid, natriumcyanid, natriumamid etc.; inom indigoindustrin; vid framställning av explosiva ämnen (kemiska tändare och stubin); vid butadienpolymerisation; i lagermetaller samt inom titan- och zirkoniummetallurgin. Numret omfattar inte natriumamalgam (nr 2853). 3. Kalium Kalium är en silvervit metall (densitet 0,85) som kan skäras med en vanlig kniv. Det förvaras i mineralolja eller i förseglade ampuller. Det används vid framställning av vissa fotoelektriska celler och i lagermetaller. 4. Rubidium Rubidium är ett silvervitt, fast ämne (densitet 1,5), som är mera lättsmält än natrium. Det förvaras i förseglade ampuller eller i mineralolja. Liksom natrium används det i lagermetaller. 5. Cesium Cesium är en silvervit eller gulaktig metall (densitet 1,9) som antänds vid beröring med luft. Cesium är den lättast oxiderbara av alkalimetallerna och förvaras i förseglade ampuller eller i mineralolja. Numret omfattar inte den radioaktiva alkalimetallen francium (nr 2844). B. Alkaliska jordartsmetaller De tre alkaliska jordartsmetallerna är smidbara och sönderdelar kallt vatten tämligen lätt. I fuktig luft omvandlas de till hydroxider. 1. Kalcium Kalcium erhålls genom termisk reduktion av kalciumoxid med hjälp av aluminium eller genom elektrolys av smält kalciumklorid. Det är en vit metall (densitet 1,57) som används vid rening av argon, vid raffinering av koppar och stål, vid framställning av zirkonium, kalciumhydrid (hydrolit), lagermetaller etc. 2. Strontium 28:14

15 Strontium är en vit eller blekgul, tänjbar metall (densitet 2,5). 3. Barium Barium är en vit metall (densitet 4,2). Det används i vissa lagermetaller och för framställning av getter för elektronrör (nr 3824). Detta nummer omfattar inte radium, ett radioaktivt grundämne (nr 2844), magnesium (nr 8104) och beryllium (nr 8112). Dessa metaller liknar i vissa avseenden de alkaliska jordartsmetallerna. C. Sällsynta jordartsmetaller, skandium och yttrium, även blandade eller legerade med varandra Sällsynta jordartsmetaller (uttrycket "sällsynt jordart" avser deras oxider) eller lantanider omfattar grundämnen med atomnummer (anger antalet positiva enhetsladdningar protoner i atomkärnan) från 57 till 71 i det periodiska systemet enligt nedanstående uppställning. Ceriumgruppen Terbiumgruppen Erbiumgruppen 57 lantan 63 europium 66 dysprosium 58 cerium 64 gadolinium 67 holmium 59 praseodym 65 terbium 68 erbium 60 neodym 69 tulium 62 samarium 70 ytterbium 71 lutetium Prometium, grundämne 61, som är radioaktivt, klassificeras enligt nr De sällsynta jordartsmetallerna är i allmänhet grå- eller gulaktiga och är tänjbara eller smidbara. Cerium, den mest betydande i denna grupp, erhålls ur monazit (fosfat av sällsynta jordarter) eller torit (silikat av sällsynta jordarter) efter utvinning av torium. Cerium framställs genom termisk reduktion av ceriumhalogenider med kalcium och litium som reduktionsmedel eller genom elektrolys av smält ceriumklorid. Den är en grå, smidig metall, något hårdare än bly, och ger gnistor vid gnuggning mot ojämna ytor. Lantan, vilket förekommer som förorening i ceriumsalter, används för framställning av blått glas. Nr 2805 omfattar också skandium och yttrium, som har stora likheter med de sällsynta jordartsmetallerna skandium liknar dessutom järngruppens metaller. Dessa två metaller utvinns ur mineralet thorveitit, ett silikat av skandium som innehåller yttrium och andra grundämnen. Ovannämnda grundämnen förs hit även om de är blandade eller legerade med varandra. Numret omfattar t. ex. "Mischmetal", som är en legering som innehåller % cerium, % lantan, andra lantanider, yttrium samt olika föroreningar (upp till 5 % järn, spår av kisel, kalcium och aluminium). "Mischmetal" används huvudsakligen inom metallurgin samt för tillverkning av stift till cigarettändare o.d. När den är legerad med mer än 5 % järn eller med magnesium eller andra metaller klassificeras den på annat sätt (t.ex. enligt nr 3606 om den har karaktär av pyrofor legering). Numret omfattar inte salter och andra föreningar av sällsynta jordartsmetaller eller av yttrium eller skandium (nr 2846). D. Kvicksilver Kvicksilver är den enda metall som är flytande vid rumstemperatur. Det framställs genom rostning av naturlig kvicksilversulfid (cinnober) och separeras från övriga metaller som ingår i malmen (bly, tenn, zink, vismut) genom filtrering, vakuumdestillation och behandling med utspädd salpetersyra. Kvicksilver är en silverglänsande, tung (densitet 13,59), giftig vätska som angriper ädla metaller. Vid rumstemperatur är rent kvicksilver beständigt i luft, men oren metall får en 28:15

16 beläggning av brunaktig kvicksilver(ii)oxid. Kvicksilver förvaras och transporteras i speciella behållare (flaskor) av järn. Kvicksilver används för framställning av amalgamer enligt nr 2843 eller Det används inom guld- och silvermetallurgin, vid förgyllning och försilvring samt vid framställning av klor, natriumhydroxid, kvicksilversalter, cinnober och kvicksilverfulminat (knallkvicksilver). Det används vidare vid tillverkning av kvicksilverlampor och olika fysikaliska instrument, inom medicinen etc. 28:16

17 UNDERAVDELNING II Oorganiska syror och oorganiska syreföreningar av ickemetaller Allmänna anvisningar Syror innehåller väte, vilket helt eller delvis kan bytas ut mot metaller (eller mot joner med liknande egenskaper, t.ex. ammoniumjon NH 4 + ), varvid salter bildas. Syror reagerar med baser under saltbildning och ger med alkoholer estrar. I flytande tillstånd eller i lösning är de elektrolyter, som avger väte vid katoden. När en eller flera molekyler vatten avspaltas från de syror som innehåller syre erhålls anhydrider. De flesta oxiderna av ickemetaller är anhydrider. Denna underavdelning omfattar oorganiska syreföreningar av ickemetaller (anhydrider och andra) samt oorganiska syror, vilkas anjon utgör en ickemetallradikal. Den omfattar däremot inte anhydrider och syror som bildas av metalloxider eller metallhydroxider. Dessa omfattas i allmänhet av underavdelning IV (t.ex oxider, hydroxider och peroxider av metaller, såsom syror och anhydrider av krom, molybden, volfram och vanadin). I vissa fall klassificeras de emellertid på annat sätt, t.ex. enligt nr 2843 (föreningar av ädla metaller), nr 2844 eller 2845 (föreningar av radioaktiva grundämnen och av isotoper) eller nr 2846 (föreningar av sällsynta jordartsmetaller eller av skandium eller yttrium). Denna underavdelning omfattar inte heller syreföreningar av väte, vilka klassificeras enligt nr 2201 (vatten), nr 2845 (tungt vatten), nr 2847 (väteperoxid) eller nr 2853 (destillerat vatten och ledningsförmågevatten samt vatten av motsvarande renhetsgrad, inbegripet vatten som är behandlat med jonbytare) Väteklorid (klorväte) och saltsyra (klorvätesyra); klorosvavelsyra Väteklorid (klorväte) och saltsyra (klorvätesyra) Klorosvavelsyra A. Väteklorid och saltsyra Väteklorid (klorväte) HCl är en färglös, rykande gas med kvävande lukt som erhålls genom inverkan av väte (eller vatten och koks) på klor eller genom inverkan av svavelsyra på natriumklorid. Väteklorid kan lätt överföras till flytande form under tryck och löser sig begärligt i vatten. Den förvaras och transporteras under tryck i flytande form i stålcylindrar. Den förekommer också i koncentrerade vattenlösningar (vanligen %) i behållare av glas eller lergods eller i gummifodrade tankvagnar. Vattenlösningen av väteklorid kallas saltsyra (klorvätesyra). Saltsyra har stickande lukt. Den är gulaktig om den innehåller föroreningar (järn(iii)klorid, arsenik, svaveldioxid, svavelsyra) men färglös i rent tillstånd. Koncentrerad saltsyra ryker i fuktig luft. Saltsyra har vidsträckt användning, t.ex. som betmedel för järn, zink och andra metaller; vid extraktion av gelatin ur ben; vid rening av djurkol; för framställning av metallklorider, etc. Väteklorid i gasform används ofta vid organiska synteser (t.ex. vid framställning av kloropren, vinylklorid, konstgjord kamfer och hydroklorkautschuk). B. Klorosvavelsyra Klorosvavelsyra (svavelsyraklorhydrin) ClSO 2 OH erhålls genom torr förening av väteklorid och svaveltrioxid eller oleum. Den är en starkt frätande, färglös eller brunaktig vätska med obehaglig lukt. Den ryker i fuktig luft och sönderdelas vid kontakt med vatten eller vid upphettning. Den används vid organiska synteser (vid framställning av sackarin, tioindigo, indigosoler etc.). Numret omfattar inte hypoklorsyrlighet, klorsyra och perklorsyra (nr 2811) och inte heller sulfonylklorid (sulfurylklorid) (nr 2812), vilken ibland felaktigt benämns "diklorsulfonsyra". 28:17

18 2807 Svavelsyra; oleum (rykande svavelsyra) A. Svavelsyra Svavelsyra H 2 SO 4 erhålls huvudsakligen genom att syre och svaveldioxid får passera över en katalysator (platina, järn(iii)oxid, vanadin(v)oxid etc.). Föroreningar (kvävehaltiga föreningar, arsenik- eller selenhaltiga ämnen, bly(ii)sulfat) avlägsnas genom behandling med väte- eller ammoniumsulfid. Svavelsyra är starkt frätande. Den är en tung, oljeliknande vätska, som är färglös (om den inte innehåller föroreningar), gul eller brun. I kontakt med vatten reagerar den häftigt samt angriper huden och de flesta organiska ämnen (förkolar dem). Handelskvaliteten innehåller mellan 77 och 100 % H 2 SO 4. Den transporteras i behållare eller damejeanner av glas, i stålfat, i tankbilar, i tankvagnar eller i tankfartyg. Svavelsyra har mångsidig användning inom industrin, speciellt för framställning av gödselmedel, explosiva ämnen och oorganiska pigment samt bl.a. i petroleum- och stålindustrierna. B. Oleum Oleum (rykande svavelsyra) består av svavelsyra med överskott av svaveltrioxid (upp till 80 %). Oleum kan vara flytande eller fast. Produkten är mörkbrun till färgen, reagerar häftigt med vatten, angriper hud och kläder samt avger farliga ångor (i synnerhet fri svaveltrioxid). Den förvaras i behållare av glas, lergods eller järnplåt. Oleum används huvudsakligen för sulfoneringsreaktioner inom den organiska kemin (framställning av naftalensulfonsyra, hydroxiantrakinon, tioindigo, alizarinderivat etc.). Detta nummer omfattar inte: a) klorosvavelsyra (svavelsyraklorhydrin) samt blandningar av svavelsyra och salpetersyra (nr 2806 resp. 2808); b) svaveltrioxid, vätesulfid, peroxosvavelsyror, sulfaminsyra samt mineralsyror som tillhör tionsyraserien (polytionsyror) (nr 2811); c) tionyl- och sulfurylklorid (nr 2812) Salpetersyra; blandningar av svavelsyra och salpetersyra A. Salpetersyra Salpetersyra HNO 3 framställs huvudsakligen genom oxidation av ammoniak i närvaro av en katalysator (platina, oxider av järn, krom, vismut eller mangan etc.). Kväve och syre kan också direkt förenas i ljusbågsugn, varvid erhålls kväveoxid som sedan uppoxideras. Salpetersyra kan också erhållas genom inverkan av svavelsyra (antingen ensam eller i blandning med dinatriumdisulfat) på naturligt natriumnitrat; föroreningarna (svavel- och saltsyra, nitrösa gaser) avlägsnas genom destillation och varmluft. Salpetersyra är en färglös eller gulaktig, giftig vätska. I koncentrerat tillstånd (rykande salpetersyra) avger den gulaktiga ångor av nitrösa gaser. Den angriper huden och förstör organiska ämnen och är ett kraftigt oxidationsmedel. Salpetersyra förvaras i damejeanner av glas eller lergods eller i aluminiumbehållare. Salpetersyra används bl. a. för framställning av nitrater (av silver, kvicksilver, bly, koppar etc.), organiska färgämnen, explosiva ämnen (nitroglycerin, bomullskrut, trinitrotoluen, pikrinsyra, kvicksilverfulminat etc.), för betning av metaller (speciellt gjutjärn), vid etsning av kopparplåt och vid raffinering av guld och silver. B. Blandningar av svavelsyra och salpetersyra 28:18

19 Blandningar av svavelsyra och salpetersyra innehåller de koncentrerade syrorna i bestämda proportioner (t.ex. lika delar). Blandningarna är starkt frätande, viskösa vätskor, som vanligen försänds i behållare av järnplåt. De används i synnerhet för nitrering av organiska föreningar inom den syntetiska färgämnesindustrin samt vid framställning av cellulosanitrat och explosiva ämnen. Numret omfattar inte: a) sulfaminsyra (nr 2811) (får inte förväxlas med ovannämnda blandningar av svavelsyra och salpetersyra); b) väteazid, salpetersyrlighet och kväveoxider (nr 2811) Fosforpentaoxid; fosforsyra; polyfosforsyror, även inte kemiskt definierade Fosforpentaoxid Fosforsyra och polyfosforsyror Detta nummer omfattar fosforpentaoxid, vanlig fosforsyra (ortofosforsyra), pyrofosforsyra, metafosforsyra och andra polyfosforsyror. A. Fosforpentaoxid Fosforpentaoxid (fosforsyraanhydrid) P 2 O 5 erhålls genom förbränning i torr luft av fosfor som har utvunnits ur naturliga fosfater. Den är ett starkt frätande, vitt pulver, som begärligt absorberar vatten och som transporteras i lufttäta förpackningar. Den förekommer i tre former: kristallin, amorf och glasartad. Även blandningen av dessa tre former, som kallas fosforsnö, förs hit. Fosforpentoxid används för torkning av gaser och vid organiska synteser. B. Vanlig fosforsyra Vanlig fosforsyra eller ortofosforsyra H 3 PO 4 erhålls genom inverkan av svavelsyra på naturliga trikalciumfosfater. Den på detta sätt framställda handelskvaliteten innehåller som föroreningar fosforpentaoxid, kalciumdiväteortofosfat, svaveltrioxid, svavelsyra, fluorokiselsyra etc. Ren ortofosforsyra framställs genom upplösning av fosforpentoxid i vatten. Fosforsyra kan förekomma i form av delikvescenta, prismatiska kristaller, men då den är svår att bevara i fast tillstånd förekommer den vanligen i vattenlösning (t.ex. 65 % eller 90 %). Den koncentrerade lösningen, som förblir övermättad vid rumstemperatur, har sirapskonsistens. Fosforsyra används för framställning av koncentrerade superfosfater (trippelsuperfosfat), inom textilindustrin och som betmedel (rostborttagningsmedel). Av fosforsyra kan genom kondensation vid hög temperatur erhållas flera olika polymera syror: pyrofosforsyra, metafosforsyra och andra polyfosforsyror. C. Polyfosforsyror I. Syror som karakteriseras av omväxlande P-O-P-atomer Schematiskt sett erhålls dessa syror genom kondensation av två eller flera molekyler ortofosforsyra, varvid vatten avgår. På så sätt bildas en serie linjära syror med den generella formeln H n+2 P n O 3n+1, där n är 2 eller fler, och en cyklisk serie med den generella formeln (HPO 3 ) n, där n är 3 eller fler. 1. Pyrofosforsyra (difosforsyra H 4 P 2 O 7 ) framställs genom reglerad upphettning av ortofosforsyra. Den är instabil i fuktig luft och omvandlas lätt till ortosyran. 2. Metafosforsyror. Dessa är de cykliska syrorna, exempelvis cyklotrifosforsyra (HPO 3 ) 3 och cyklotetrafosforsyra (HPO 3 ) 4, som förekommer som obetydliga komponenter i polyfosforsyrablandningar som innehåller mer än 86 % P 2 O 5. Handelskvaliteten av 28:19

20 metafosforsyra är en inte kemiskt definierad blandning av polyfosforsyror (huvudsakligen linjära), som också kan innehålla syrornas natriumsalter. Sådana blandningar, vilka klassificeras enligt detta nummer, förekommer som glasartade massor, vilka förflyktigas vid rödglödgning och inte kan kristalliseras. De absorberar vatten lätt och används för torkning av gaser. 3. Andra polyfosforsyror av P-O-P-typ. Dessa är vanligen blandningar som saluförs under benämningarna "polyfosforsyra" eller "superfosforsyra" och som innehåller högre syror ur serien, såsom trifosforsyra H 5 P 3 O 10 och tetrafosforsyra H 6 P 4 O 13 ). Sådana blandningar förs också hit. II. Andra polyfosforsyror Denna kategori omfattar t.ex. hypofosforsyra (difosfor(iv)syra) H 4 P 2 O 6. Denna förening förekommer i form av ett kristallint dihydrat som måste förvaras torrt. Den är stabilare i svag lösning. Numret omfattar inte: a) andra fosforhaltiga syror och anhydrider (fosfonsyra och anhydrider av fosfonsyra samt fosfinsyra) (nr 2811); b) vätefosfider (nr 2848) Boroxider; borsyror A. Boroxider Dibortrioxid B 2 O 3 förekommer som en genomskinlig, glasartad massa, som kristaller eller som vita flingor. Den har använts för framställning av syntetiska ädelstenar (korund, safir etc.) genom inverkan på flyktiga metallfluorider. Numret omfattar också alla andra boroxider. B. Borsyror Borsyra (ortoborsyra) H 3 BO 3 erhålls antingen genom sönderdelning av naturliga borater med syror eller genom fysikalisk-kemisk behandling av rå borsyra. Den förekommer i pulverform, som små fjäll, som glimmerartade flingor eller som glasartade klumpar med genomskinliga kanter. Den är till färgen askgrå eller blåaktig (kristalliserad syra) samt luktlös och känns fet. Borsyra används bl.a. som antiseptiskt medel (borsyralösning); för framställning av borosilikatglas (med låg utvidgningskoefficient), icke frittad emaljmassa o.d., Guignets grönt (kromhydroxid), konstgjorda borater (borax), hydroxiantrakinon och aminoantrakinon; för impregnering av ljusvekar samt för att göra vävnader brandsäkra. Rå naturlig borsyra klassificeras enligt nr 2528, när den innehåller högst 85 viktprocent H 3 BO 3, beräknat på torrsubstansen. När borsyrahalten överstiger 85 viktprocent, klassificeras syran enligt Metaborsyra (HBO 2 ) n förs också hit. Numret omfattar inte: a) tetrafluoroborsyra (fluoroborsyra) (nr 2811); b) glyceroborsyra (nr 2920) Andra oorganiska syror och andra oorganiska syreföreningar av ickemetaller - Andra oorganiska syror: Vätefluorid (fluorvätesyra) Andra - Andra oorganiska syreföreningar av ickemetaller: Koldioxid (kolsyra) 28:20