Sanningen gör ofta ont En alternativ syn på spelet om Burmas demokratisering

Transkript

1 Burma Center Söndag 30 januari 2011 Aung San flankerad av från vänster Aung Shwe, Ne Win, Kyi Maung och Tin Oo Kollage: Burma Center från arkivfoton Sanningen gör ofta ont En alternativ syn på spelet om Burmas demokratisering Debattinlägg av Richard Mookerdum Ingen hindrar någon från att dyrka gudar med lerfötter vilket tydligen Aung San Suu Kyi gör. Vårt land terroriserades under 26 långa år ( ) i hennes fars, general Aung Sans, namn. Ändå varken såg eller hörde Suu Kyi vanliga burmesers klagan när hon under den tiden besökte Burma från sin exil i Storbritannien. Det senare ett privilegium som nekats tiotusentals landsmän som flydde denna mörka era. Man kan förstå att en och annan upplever med förakt vad som anses som Suu Kyis hyckleri. I åratal har jag med min penna kämpat mot skurkaktiga officerare och kommunister i den förra regimen, de som nu dominerar National League for Democracy (NLD). Bara för att se naiva internationella medier porträttera dessa ligister som hjältar. Burmesiska folket är innerligt trött på okunniga inlägg av utomstående som har liten eller ingen kunskap om vårt hemland Burma. Efter självständigheten från brittiska imperiet 1948 antog Burma en liberal demokrati under hotet från kommunisters och etniska rebellers härjande i den nyligen självständiga nationen. Under 14 år var det bra att leva i det demokratiska Burma, en tid då regeringen leddes av premiärminister U Nu som praktiserade socialism med ett mänskligt ansikte och med lånade idéer från brittiska Labourpartiet. Hans syfte var att bygga upp ett välmående land med

2 ett bekymmersfritt folk. Man kan faktiskt argumentera att Burma på den tiden var mer demokratiskt än en del västerländska nationer. När burmesiska folket röstade i valet 1960 hade till exempel fortfarande inte afro-amerikaner i USA och aboriginer i Australien rösträtt. Ne Wins väg till socialism I mars 1962 gled så Burma in i mörker efter att general Ne Win, lierad med moskvatrogna kommunister, störtade U Nus regering och inledde en väg till socialism likt den sovjetiska. I stället för att fördöma militärkuppen så erkände väst snabbt den nya regimen med Ne Win som statsöverhuvud. Medan den burmesiske diktatorn dinerade och skålade med USAs president Lyndon B. Johnson i Vita huset så tynade U Nu och hela hans regering bort i fängelse. Burmas störtade president, även han frihetsberövad, avled kort efter militärkuppen nationaliserade general Ne Wins regim hela ekonomin och tusentals kapitalister fängslades. En londontidning fördömde nationaliseringssvepet mot privata affärsrörelser och kallade det daylight robbery. Trots detta gav drottning Elizabeth diktatorn Ne Win två audienser i Buckingham Palace vilket resulterade i full kompensation för samtliga nationaliserade brittiska tillgångar i Burma. Verksamheter ägda av burmeser liksom andra utlandsägda bolag än brittiska fick dock aldrig ett öre i ersättning. Således, med pengarna i sina fickor, kunde Storbritannien och den brittiska pressen ignorera Burma. Fram till det folkliga upproret Syftet med denna landsomfattande revolt var framför allt att uppnå ekonomisk frihet och folket segrade, bara för att få se Suu Kyi och hennes allierade i NLD begära av den okunniga västvärlden att införa ekonomiska sanktioner mot det stackars Burma. Suu Kyi, som aldrig från sitt bekväma liv i Storbritannien höjde sin röst mot Ne Wins grymma regim förrän 1988, föreföll omedveten om - eller kanske vägrade hon att tro på - det faktum att Ne Wins regim hade utnyttjat hennes far general Aung Sans politiska arv i syftet att etablera en auktoritär regim. Som en beundrare av såväl Hitler som kommunism och dessutom en fanatisk

3 englandshatare, skrev Aung San: Det burmesiska temperamentet kräver alltid ett starkt, kapabelt ledarskap och vill inte bara ha en galjonsfigur. Det får bara finnas en nation, en stat, ett parti, en ledare. Det får inte bli någon parlamentarisk demokrati, inget individualistiskt nonsens. Var och en måste underställa sig staten som står över individen. Aung Sans ideologi blev efter militärkuppen 1962 statens policy, fascistiska och marxistiska tankar i stället för buddistisk tolerans. NLDs ledning terrorstämplad Likt miljoner burmeser som under Ne Wins 26-åriga regim förlorade allt; vänner, familjer, pengar, livsstil och till och med sitt land, kunde jag bara glädja mig över NLDs beslut att inte delta i novembervalet. Men jag önskar samtidigt att NLD hade deltagit så att partiet kunde ha fått ordentligt med stryk, nu när det inne i Burma blivit känt vem som är vem i detta skendemokratiska parti. Men NLDs ledarskap var av förklarliga skäl alltför rädda för just detta. De före detta bovaktiga arméofficerarna Tin Oo och Aung Shwe, kommunisten Thakin Tin Mya och alla andra som 1988 bildade NLD fruktade inför valet i november 2010 väljarkårens missnöje över att de dragit ner den en gång demokratiska och blomstrande nationen till oxkärreåldern. Dessa föraktliga huliganer dominerade en gång det numera upplösta Burma Socialist Program Party (BSPP) som gjorde livet till ett helvete för vanliga burmeser under Ne Wins tid. Deras hårdföra regim karaktäriserades av påtvingad matransonering, i ett land med överflöd, plötsligt indragande av sedlar, samt konfiskering av privat egendom. Tidiga gryningsräder mot privata hem för att arrestera ekonomiska sabotörer var frekventa. Undernäring och sjukdomar ruinerade både sinnen och kroppar för de en gång mest välmående människorna i regionen. Samtidigt som den privata sektorn i princip demolerats blev konsumentvaror som förts över gränsen från Thailand illegala. Innehav betydde fängelsestraff och tiotusentals medborgare, inklusive den äldsta och yngsta medlemmen i min egen familj, skickades till Moscow - Yangons ökända Inseinfängelse. Deras enda brott var köp och försäljning av kontraband för att kunna överleva i detta kvävande ekonomiska system av sovjetisk typ. Listan på brott utförda av den nuvarande NLD-ledningen är ändlös.

4 Valresultatet nödvändigtvis inget ont Vad gör det då egentligen om 25 procent av alla säten i det nya parlamentet är reserverade för militären? Bland Burmas grannar, som till exempel Indonesien, gällde under dess demokratiseringsprocess samma sak och då faktiskt med ännu större militär representation. Thailands nuvarande regering är uppbackad av en junta vilket fortfarande ger 25 procent av parlamentet åt militären. Jag skulle vilja säga att hellre 75 procent civila än inga alls. Efter att i 20 år ha duperat omvärlden är det lite väl magstarkt av Suu Kyi att förklara vallagarna som orättvisa. Suu Kyi blev själv aldrig vald och var heller inte valbar 1990 då hennes man var utlänning och hennes barn hade brittiskt medborgarskap. Ironiskt nog var denna chauvinistiska lag ett arv efter hennes egen far. Eftersom den burmesiska nationen aldrig bett Suu Kyi att varken spela en martyrs roll eller kämpa för dess folk så är det dags för henne att återvända till sitt liv i Storbritannien och där uppta rollen som farmor. Det skulle upplevas som ännu mer positivt om hon donerade alla sina prispengar, inklusive de från Nobels Fredspris, till återuppbyggnad av moderna kvinnosjukhus i Burma, ett akut behov. Änglalika Suu Kyi pratar om demokrati men ändå så omhuldar hon de som krossade friheten och frihetsberövade nationen. Hennes namn och ansikte har blivit så bedövande familjära för utomstående att detta i praktiken utplånat burmesisk historia. Utländska korrespondenter är vördnadsfulla inför hennes behärskande av engelska språket men historieböckerna kommer att visa mindre vördnad. Det är beklagligt att inte internationella medier kan identifiera de tarvliga personligheterna i burmesisk politik. Det är chockerande att Förenta Nationerna, och framför allt västerländska regeringar, inte blivit visare genom åren och ytterligare skinande exempel på den ignorans och de förutfattade meningar som genomsyrar rapporter om Burma. Det är bara så synd om läsarna. NLD och hoppet om demokratisering NLDs nuvarande ledarskap saknar totalt demokratisk bakgrund. Partiets ordförande, tidigare översten av första graden Aung Shwe, gjordes till ambassadör

5 och ledande propagandaspridare för Ne Wins Revolutionary Council (RC) vilken störtade U Nus folkvalda regering NLDs vice ordförande, överste Kyi Maung vilken avled 2005, var även han medlem av RC. Tin Oo, NLDs andre vice ordförande har en hel del blod på sina händer. Den vänsterradikale förre översten, sedemera generalen, var diktatorn general Ne Wins föraktade skarprättare med öknamnet slaktaren. Tin Oo var försvarsminister och överbefälhavare när hans trupper besköt och dödade mängder obeväpnade civila, inklusive studenter, under demonstrationerna 1974 mot regeringen orsakade av växande ekonomiska umbäranden. Under Tin Oos ledning blev armén ryggraden av den burmesiska vägen till socialism. Tin Oo torde inte eftersträva demokrati alltför mycket då det finns många ursinniga burmeser som skulle vilja se honom betala för de oräkneliga brott begångna under Burmas mörka tid. Denna patetiske man skulle då stå inför skörden av vad han sått under den hårdföra diktaturen - hans eget fängslande. Burmeser skulle kalla det ken-cha-ma eller karma. Jag har personligen anklagats för att vara en bitter juntasupporter, men när jag själv besöker Burma så nämner ingen vän, släkting eller bekant någonsin Suu Kyi. Den stora frågan är: Varför lierar sig Suu Kyi, generalsekreterare i NLD, med före detta arméofficerare vilka själva begått brott mot demokratin? Och varför har demokratikraven, speciellt när de framförs av hycklare, krönts med en halo? Framför allt: Varför utelämnar medierna kritiska fakta när de rapporterar om Burma? Journalister skall vara objektiva, så varför tar de huliganernas sida? Richard Mookerdum är journalist född i Burma och verksam i Queensland, Australien. Åsikterna i artikeln är skribentens egna medan översättningen till svenska gjorts av Burma Centers webbredaktion. Burma Center uppmuntrar olika åsikter och välkomnar kommentarer och debattinlägg rörande såväl demokratiseringsprocessen som andra frågor med anslutning till Burma/Myanmar. Mejla gärna till webbredaktionen webmaster@burma.nu