Tema: Besöksnäringens utmaningar och möjligheter

Transkript

1 Minnesanteckningar 1 (4) Datum Regionala partnerskapet (RP) Norrbotten Datum Torsdag den 10 september 2015 Tid Kl Lokal Sessionssalen, Länsstyrelsen Tema: Besöksnäringens utmaningar och möjligheter Ledamöter: Sven-Erik Österberg Anders Josefsson Anders Öberg Andreas Lind Britta Flinkfeldt Jansson Eva Furmark Glenn Berggård Inger Edlund Pedersen Niklas Nordström Nils Harnesk Ola Leander Johan Sterte Ingela Lekfalk Ingrid Inga Ledamöter med förhinder: Krister Johansson Jeanette Wäppling Göran Nilsson Tjänstemän/föredragande: Tina Norgren Anna Lindberg Anita Lindfors Erika Falk Jenny Bucht Gunilla Havnesköld Annika Fredriksson Erika Mattsson Katarina Ljunggren Lars Roth Christina Rådelius Landshövding, Länsstyrelsen i Norrbotten Kommunförbundet Norrbotten Norrbottens läns landsting Länsstyrelsen Norrbotten Kommunförbundet Norrbotten Trafikverket Norrbottens läns landsting Norrbottens handelskammare Kommunförbundet Norrbotten SACO TCO Luleå tekniska universitet Företagarna i Norrbotten Sametinget LO Kommunförbundet Norrbotten Arbetsförmedlingen Länsstyrelsen i Norrbotten Norrbottens läns landsting Kommunförbundet Norrbotten Länsstyrelsen i Norrbotten Länsstyrelsen i Norrbotten Länsstyrelsen i Norrbotten Swedish Lapland Swedish Lapland Länsstyrelsen i Norrbotten Arbetsförmedlingen Tillväxtverket POSTADRESS BESÖKSADRESS TELEFON TELEFAX E-POST Internet Luleå Stationsgatan norrbotten@lansstyrelsen.se

2 Minnesanteckningar 2 (4) Datum Diarienummer Dagordning 1. Inledning Landshövding Sven-Erik Österberg hälsar alla välkommen och öppnar mötet. 2. Upprop Tina Norgren förrättar upprop. 3. Godkännande av dagordning Regionala partnerskapet godkänner dagordningen. 4. Korta rapporter a. Landsbygdsprogrammet Jenny Bucht informerar om att Landsbygdsprogrammet är igång, samt vilka delar programmet har. Regelverk och rutiner är under utformning. Bredband och service är stora insatsområden. b. Regional livsmedelsstrategi Jenny Bucht informerar om livsmedelsstrategin som ska arbetas fram tillsammans med Norrbottens läns landsting, Kommunförbundet och LRF. Strategin kommer ha ett bredare fokus än den nationella strategin som främst fokuserar på jordbruk och trädgård. Mjölkkrisen och krisen i jordbruk ligger som grund, men strategin ska inte bli en bondefråga utan en fråga rörande matförsörjning och fokusera på de åtgärder som går att påverka. c. Remiss ny fondstruktur (bilaga 1) Gunilla Havnesköld informerar om betänkandet av En fondstruktur för innovation och tillväxt. Länsstyrelsen har betänkandet på remiss. Gunilla redogör i korta drag för synpunkterna på betänkandet. Remissvaret skickas in på måndag. d. Medfinansiering EU-fonderna (bilaga 2) Katarina Ljunggren informerar att Regionalfonden, Socialfonden och Interreg startade i våras. Bedömning av ansökningar inom ansökningsomgång 2 pågår. Ställning till medfinansiering tas senast 1:a okt. Prioritering av strukturfondspartnerskapet sker i december. Inom åtgärderna energieffektivisering och hållbara transporter är det lågt söktryck varför kvalitativa ansökningar uppmuntras. e. Nationella tillväxtstrategin klar (bilaga 3) Katarina Ljunggren informerar att regeringen har reviderat En nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft , som ligger till grund för programperioden. Hon redogör även för skillnader före och efter revideringen. 5. Tema: Besöksnäringens utmaningar och möjligheter (punkt 4) a. Inledning Andreas Lind berättar att Länsstyrelsen nu tar ett helhetsgrepp i arbetet med och gentemot besöksnäringen. Finansiellt har Länsstyrelsen gjort en rekordsatsning på näringen, till stor del via Swedish Lapland. Besöksnäring slår över alla verksamhetsfält och alla enheter på Länsstyrelsen. Länsstyrelsen kommer i fortsättningen vara med i styrelsen för Swedish Lapland. Andreas beskriver besöksnäringen som en ny viktigt basindustri, med stor potential.

3 Minnesanteckningar 3 (4) Datum Diarienummer b. Capacity Building in Swedish Lapland (bilaga 4) Annika Fredriksson berättar om varumärket Swedish Lapland och dess grund i funktionella destinationer. Vidare beskriver hon den starka tillväxt i besöksnäringen globalt och regionalt som prognostiseras och hittills har överträffats samt vikten av samverkan för att kunna ta vara på denna potential. Hon redogör även för det pågående projektet Capacity Building in Swedish Lapland där 16 kommuner medverkar genom 12 parter (destinationsbolag), nu samlat inom ramen för Swedish Lapland. c. Nationellt perspektiv på besöksnäringen (bilaga 5) Christina Rådelius redogjorde över Tillväxtverkets roll och berättade om besöksnäringens möjligheter och utmaningar. Vidare redogjorde hon för en nationell besöksnäringsturné som ska skapa ökad lönsamhet och attraktivare företagsklimat, samt projektet Hållbara turistdestinationer där Kiruna har varit ett av de 5 pilotprojekten. d. Strategi Bottenvikens skärgård (bilaga 6a, 6b) Gunilla Havnesköld redogjorde för innehållet i strategin och dess förändringar i samband med den nyligen gjorda revideringen. e. Turism skapar jobb (bilaga 7) Lars Roth redogör för arbetsmarknadsläget, handelns betydelse ungas möjligheter till arbete, samt handelns koppling till besöksnäringen. f. Gemensam dialog utmaningar och möjligheter Sven-Erik Österberg understryker vikten av samverkan för en fortsatt positiv utveckling av besöksnäringen. 6. Övriga frågor Inga övriga frågor 7. Nästa möte Nästa möte är den 15 dec , Sessionssalen 8. Avslutning Landshövding Sven-Erik Österberg avslutar mötet Vid pennan //Erika Falk

4 Minnesanteckningar 4 (4) Datum Diarienummer Bilagor: 1. En fondstruktur för innovation och tillväxt (SOU 2015:64) 2. Bildspel Katarina Ljunggren Medfinansiering EU-fonderna 3. En nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft Bildspel Swedish Lapland 5. Bildspel Besöksnäringens möjligheter och utmaningar 6. a. Bottenvikens Skärgård - en del av Swedish Lapland b. Bildspel Gunilla Havnesköld Strategi Bottenvikens skärgård 7. Bildspel Arbetsförmedlingen turism skapar jobb

5 En fondstruktur för innovation och tillväxt Betänkande av utredningen Statliga finansieringsinstanser Stockholm 2015 SOU 2015:64

6 SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. Beställningsadress: Fritzes kundtjänst, Stockholm Ordertelefon: E-post: Webbplats: fritzes.se För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Svara på remiss hur och varför. Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad ) En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remiss. Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet. Omslag: Elanders Sverige AB. Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm ISBN ISSN X

7 Till statsrådet och chefen för Näringsdepartementet Regeringen beslutade den 26 februari 2015 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att kartlägga behovet av statliga marknadskompletterande finansieringsinsatser riktade till små och medelstora företag och lämna förslag på hur dagens insatser kan bli mer effektiva och ändamålsenliga samt vid behov lämna förslag på förändringar av insatsernas inriktning och utformning. Som särskild utredare förordnades den 26 februari 2015 tekn. dr. Hans Rydstad. Utredningens sekreterare har varit ämnesrådet Ingrid Strömberg. Utredningen överlämnar här sitt betänkande En fondstruktur för innovation och tillväxt (SOU 2015:64). Utredningsuppdraget är därmed avslutat. Stockholm i juni 2015 Hans Rydstad /Ingrid Strömberg

8

9 Innehåll Sammanfattning... 9 Summary Uppdraget Utredningens direktiv Avgränsningar Utredningens arbete Statliga finansieringsinsatser m.m Inledning Myndigheter som ger stöd till företag Universitet och högskolor Inkubatorer och science parks RISE AB EU-program Tidigare utredningar och granskningar Finansiering av företag utbud och efterfrågan Företag och företagsstruktur Företagens finansiering Utbudet av finansiering Innovativa företag och finansiering

10 Innehåll SOU 2015: Ramverket för kapital till tillväxt och innovation...54 Sammanfattning Internationell utblick Kreditgarantisystem Investeringsfonder och riskkapital Överväganden och förslag Övergripande inriktning En ny riskkapitalstruktur Fondinvest AB:s uppdrag, kapital och organisation Närmare om investeringsverksamheten Garantisystem Demonstrationsanläggningsfond Genomförande och finansiering Styrning och uppföljning av Fondinvest AB Innovationsstöd Ramverket för investeringar Övriga frågor Konsekvensanalys Ekonomiska konsekvenser Konsekvenser för de statliga finansieringsaktörerna Konsekvenser för företag, tillväxt och sysselsättning Övriga konsekvenser av förslagen

11 SOU 2015:64 Innehåll Bilagor Bilaga 1 Kommittédirektiv 2015: Bilaga 2 Statligt marknadskompletterande stöd vid kreditgivning till små och medelstora företag

12

13 Sammanfattning Uppdrag och utgångspunkter Utredningens huvudsakliga uppdrag har varit att ge förslag på hur de statliga finansieringsinsatserna bör förändras för att bättre möta de finansieringsbehov som små och medelstora företag har och som den privata markanden inte tillgodoser. Fokus i utredningen har lagts på finansiering av företag och projekt där potentialen är stor för tillväxt men där risknivån också är högre och kapitalbehoven större. Innovativa företag med betydande teknikinnehåll i olika faser av tillväxt faller inom denna kategori. När det gäller lånekapital är målgruppen bredare men kopplad till tillväxt. Utredningen har analyserat i vilka delar av kapitalförsörjningskedjan som det krävs marknadskompletterande insatser. Allmänt sett har Sverige ur internationell synpunkt ett gott läge när det gäller företagens finansiering och tillgången på kapital. Slutsatsen är dock att det behövs förstärkt finansieringsstöd i mycket tidiga faser i form av bidrag, lån och ägarkapital. Därutöver behövs det finansieringsinsatser i kapitalintervallet 5 50 miljoner kronor. Det behövs också åtgärder för att förbättra tillgången till lånekapital till små och medelstora företag. Huvudprinciper Utredningens förslag bygger på några huvudprinciper. Strukturen måste vara överskådlig och därmed styrbar ur ägaren statens perspektiv. Ur företagens perspektiv behövs däremot både specialisering, mångfald och närhet. 9

14 Sammanfattning SOU 2015:64 Staten ska inte vara dominerande ägare i enskilda företag. I stället ska investeringar göras i samfinansiering ske med privat kapital Samfinansierade fonder med självständig förvaltning är den investeringsform som är att föredra. Staten bör heller aldrig ta all risk, riskprofilerna kan se mycket olika ut men medinvesterare och medutlånare bör alltid ha en del av risken. Vidare har det varit en utgångspunkt att hela det finansiella ekosystemet ska stärkas genom de förslag som utredningen framlägger. Alla delar i kapitalförsörjningskedjan behöver fungera för att nyföretagandet ska stimuleras och för att landets företag ska ges möjlighet att expandera både produktmässigt och geografiskt. Utredningens förslag Ny fond för statliga riskkapitalinvesteringar Utredningen föreslår att en ny statlig fond inrättas med uppdrag att tillsammans med privat kapital investera i svenska innovativa företag med hög tillväxtpotential. Fondens verksamhet ska bedrivas i aktiebolagsform och föreslås benämnas Fondinvest AB. Fondinvest AB föreslås ges ett kapital om 3 miljarder kronor. Investeringarna, som ska ske genom saminvesteringar med privat kapital i olika fonder, ska genomföras på så sätt att det privata kapitalet utgör minst 50 procent av de åtaganden som görs. För att attrahera privat kapital ska fonden kunna acceptera en riskprofil som är annorlunda än för de privata investerarna. Olika modeller för detta redovisas i betänkandet. Underliggande fonder och verksamheter Fondinvest AB ska investera i ett antal underliggande fonder med olika inriktning. Fonderna bör ha en storlek på miljoner kronor vardera. Storleken på fonderna ska vara sådan att antalet investeringar per fond skapar riskspridning. Inom vissa invester- 10

15 SOU 2015:64 Sammanfattning ingsområden som t.ex. livsvetenskaperna, Life Science, krävs ofta större investeringar, vilket gör att fonderna ska vara större. På sikt bör antalet fonder kunna uppgå till sex eller fler inom olika områden. Fondinvest AB ska överlåta förvaltningen av de underliggande fonderna till självständiga investeringsteam. På så sätt säkerställs rätt förvaltningskompetens och kunnande inom olika branscher eller segment samtidigt som staten undviker att fonden tvingas bygga upp en egen stor förvaltningsorganisation. Sammantaget bör detta kunna öka effektiviteten i statens riskkapitalinsatser. Fondinvest AB föreslås få ansvaret för förvaltningen av de EUfinansierade fonder som planeras för nästa strukturfondsperiod inom EU. Det gäller den planerade gröna fonden, med inriktning på miljö- och klimatinvesteringar, och även en mindre fond, i förslaget kallad mikrofond. Fonderna avses disponera 700 respektive 400 miljoner kronor under programperioden Utredningen föreslår även att en särskild fond inrättas för demonstrationsanläggningar med ett kapital om 1,5 miljarder kronor. Denna fond ska tillsammans med privat kapital göra investeringar i anläggningar där tekniken är verifierad men behöver prövas i fullskaliga anläggningar. Lånegarantisystem Utredningen föreslår att ett statligt garantisystem införs i syfte att stödja bankernas utlåning till små företag. Skälet är att små och mellanstora företags möjlighet att få banklån i många fall har försvårats. Garantin ska enligt förslaget täcka lån mellan 2 20 miljoner kronor, med trolig tyngdpunkt på 2 10 miljoner kronor. Garantierna ska distribueras via kommersiella banker som certifieras att få använda sig av garantin. En garantiavgift kommer att tas ut för att göra systemet i självfinansierat. Garantisystemet föreslås hanteras inom ramen för Fondinvest AB:s verksamhet. 11

16 Sammanfattning SOU 2015:64 Förstärkt innovationsstöd Innovationsstödet till företag och projekt i tidiga utvecklingsfaser behöver enligt utredningens bedömning förstärkas. Utredningen föreslår att Almi ges möjligheter att utöka sin utlåning i form av innovationslån upp till 300 miljoner kronor. De årliga anslagen till Almi för förlusttäckning föreslås därför öka. Vidare förslås att Vinnovas medel till verifiering av forskningsresultat och projekt bör öka från 70 till 350 miljoner kronor per år. Ökningen avser såväl verifieringsmedel till innovationskontor som verifieringsmedel till inkubatorer. Den totala ökningen av årliga anslag uppgår enligt förslaget till 340 miljoner kronor per år. Utredningen lämnar förslag till finansiering. Styrning och uppföljning Fondinvest AB ska vara ett statligt helägt aktiebolag och styras via bolagsordning och ägaranvisningar från staten. Ägarstyrningen föreslås ha inriktning på övergripande strategisk styrning och riktlinjer för investeringsverksamheten. Bolaget och fonden bör inte åläggas krav på marknadsmässig årlig avkastning. Ett sådant mål bedöms inte vara förenligt med ändamålet för verksamheten. Fonden ska vara en s.k. revolverande fond. Som ekonomiska mål bör gälla att fondens kapital över tid ska behållas realt oförändrat. Fondinvest AB ska ha en styrelse som utses av regeringen. Styrelsen bör också kunna fungera som investeringskommitté i verksamheten. Förslag lämnas gällande former för uppföljning, utvärdering och rapportering av fondens verksamhet och resultat. Genomförande Fondinvest AB föreslås bildas genom en omstrukturering av de statliga bolagen Fouriertransform AB och Inlandsinnovation AB. De medel som finns tillgängliga i bolagen bedöms vara tillräckliga för den verksamhet som den nya fonden ska bedriva. Förändringen ska genomföras på så sätt att en ansvarsfull förvaltning av befintliga innehav i de berörda bolagen kan säkerställas. 12

17 SOU 2015:64 Sammanfattning En organisationskommitté bör tillsättas för att förbereda de förändringar som beslutas av regering och riksdag. Genomförandet bör ske med inriktning på att Fondinvest AB ska kunna inleda sin verksamhet under 2016 och vara fullt operationell

18 Sammanfattning SOU 2015:64 Figur 11 Den nya strukturen. VINNOVA ALMI Direk t investering Nya uppdrag via ägaranvisning Fond 1 Fond 2 etc. Direk t investering Norrlandsfonden Lån mf1 mf2 mf3 Bidrag NÄRINGSDEPARTEMENTET Direk t investering Affärsängel- Nätverk, tillväxtkassor & liknande Industrifonden (Stiftels e) (Stiftels e) Direkt investering Inkubatorer Lån Innovationskontor Almiinvest Medfinansiering av Privat kapital 16 regionala bolag 8 regionala fonder FONDINVEST (Fond-i-Fond) Demoanläggningsfond Lånegarantifond Grön Fond MIKROFOND 14

19 Summary The Remit The remit and focus of the inquiry has been to submit proposals for how state financial support to small and medium-sized enterprises (SMEs) should be organized and conducted in order to be efficient. The focus has been on high-growth enterprises with a high technological content. The inquiry has analysed and assessed when state financial support, eg. grants, loans or equity, may be motivated in order to correct or complement private financing in the market. In general, the Swedish financial markets are well developed by international comparison. However, the inquiry identifies a need for stronger support in very early stages of the development of new or innovative enterprises. There is also a lack of capital when financing the interval 5 50 million SEK. Furthermore, measures should be taken to enhance the availability of loans for small and mediumsized enterprises in general. Proposals A new public state-owned fund should be set up in order to coinvest with private capital in venture capital funds. The fund will also act as the holding company in a new investment structure. The main objective of the new fund will be to co-finance early stage venture capital investments in innovative Swedish enterprises with high-growth potential. Another objective is to contribute to the strenghtening of the overall financial ecosystem in Sweden. The fund will be a limited company called Fondinvest AB, with a total capital of 3 billion SEK. 15

20 Summary SOU 2015:64 Fondinvest AB will be a holding fund in a structure comprising several funds. Up to six new funds will be set up with total capital of million SEK. Furthermore, two EU-financed funds will be incorporated into the new structure. The inquiry also proposes a demonstrator fund, capitalized with 1.5 billion SEK, for investments in production-scale facilities. Fondinvest AB will also administer a loan guarantee system, aimed at securing access of small enterprises to financing. Finally, the inquiry proposes measures to enhance the support for developing innovative enterprises. In total, 340 million SEK in increased funding is proposed for several measures to enhance loans and grants for innovation. Implementation In accordance with the proposals, the implementation of the new investment structure should be conducted in 2016 so that the new fund, Fondinvest AB, can be in full operation at the beginning of The implementation is recommended to be prepared within a special committee as a coordinating party. 16

21 1 Uppdraget 1.1 Utredningens direktiv Regeringen beslutade den 26 februari 2015 att tillsätta en utredning om statliga finansieringsinsatser. Utredningens uppdrag har enligt direktivet varit att kartlägga behovet av statliga marknadskompletterande finansieringsinsatser riktade till små och medelstora företag. I detta har ingått att: kartlägga utbud och efterfrågan av finansiering för nya, små och medelstora företag samt förändringar under de senaste åren, analysera hur väl de statliga finansieringsinsatserna möter de finansieringsbehov som den privata marknaden inte tillgodoser, analysera ramvillkorens betydelse för företagens möjligheter att få finansiering, särskilt med beaktande av förändringar som genomförts de senaste åren, kartlägga instrument och metoder för riskdelning och samverkan mellan offentligt och privat kapital. Inom ramen för kartläggningen ska utredaren lämna förslag till hur statliga finansieringsinsatser kan bli mer effektiva och ändamålsenliga samt vid behov lämna förslag till förändringar av de statliga finansieringsinsatsernas inriktning och utformning och, om så bedöms lämpligt, på strukturella förändringar nödvändiga för förslagens genomförande. I den mån åtgärderna har statsfinansiella konsekvenser ska utredaren också föreslå hur insatserna ska finansieras. Utredaren ska inte lämna förslag på skatteområdet. Utredningens uppdrag ska enligt direktiven redovisas senast den 15 juni Utredningens direktiv framgår av bilaga 1. 17

22 Uppdraget SOU 2015: Avgränsningar Som följd av den begränsade utredningstiden har vissa avgränsningar av utredningens uppdrag varit nödvändiga. Samtidigt finns tidigare kartläggningar av de statliga finansieringsaktörerna och insatser som grund. Det finns också en stor mängd litteratur, kartläggningar, utvärderingar som behandlar olika utländska program och som har relevans för delar av utredningens uppdrag. Utredningen har inte genomfört en total kartläggning av utbud av efterfrågan och utbud av finansiering för nya små och medelstora företag utan bygger sina slutsatser på tidigare gjorde utredningar och egna kompletteringar. Den stora majoriteten av nya företag är företag av sådan art att de är självförsörjande på kapital eller har affärsförutsättningarna som är bedömbara för både privat kapital och banker och där finansieringssituationen är acceptabel. I vissa delar av företagens utvecklingscykel kan det emellertid uppstå problem när det gäller finansiering. Utredningen har fokuserat på företag där affärsrisken är sådan att bedömningen av risker och möjligheter och därmed tillgången till kapital är svårare. Det kan exempelvis gälla företag med högt teknik- och kunskapsinnehåll men med långsiktigt hög tillväxtpotential. Det kan gälla projekt i mycket tidig fas, företag i tillväxtfas där risken är hög, både små och mellanstora eller företag i expansion där säkerhetsmassan är för svag för att få normal bankfinansiering. Fokus har legat på finansieringsbehoven i de tidiga faserna samt på expansion. De ramvillkor som utredningen har belyst är kopplade till finansieringen av företag. Ramvillkor som gäller skatter har kort berörts men det har inte ingått i utredningens uppdrag att ge förslag på detta område. 1.3 Utredningens arbete Uppdraget har i enlighet med direktiven genomförts i nära dialog med Regeringskansliet (Näringsdepartementet). I enlighet med direktiven har utredaren sammankallat en referensgrupp bestående av företrädare för de offentliga finansieringsaktörerna, dvs. Almi Företagspartner AB, Inlandsinnovation AB, Fouriertransform AB samt stiftelserna Norrlandsfonden och Industrifonden. Samråd har 18

23 SOU 2015:64 Uppdraget skett med myndigheterna Tillväxtverket, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys), Verket för innovationssystem (Vinnova) och Energimyndigheten, vilka har bistått utredningen med faktaunderlag i olika frågor. Utredaren har även samrått med ett stort antal företag och organisationer, experter samt forskare inom området. Särskilda uppdrag har lagts på ett antal experter och även andra har bidragit med sakkunskap under utredningsarbetet. Flera verksamma investerare och fonder samt entreprenörer och styrelseproffs har bidragit till utredningens arbete. 19

24

25 2 Statliga finansieringsinsatser m.m. 2.1 Inledning Det nuvarande systemet med olika statliga finansieringsinsatser och aktörer har vuxit fram under lång tid. Som gemensam inriktning gäller i dag att de statliga finansieringsinsatserna ska var marknadskompletterande och att de inte ska konkurrera med det privata finansieringsutbudet. En annan riktlinje är att insatserna ska vara förenliga med EU:s statsstödsregler Statliga finansieringsaktörer Almi Företagspartner AB Almi Företagspartner AB ägs av staten och är moderbolag i en koncern med 16 regionala dotterbolag som också omfattar Almi Invest AB och IFS Rådgivning AB. 1 Almi har ett brett uppdrag och verksamheten omfattar förmedling av lån, ägarkapital och rådgivning till företag. Verksamhet ska utgöra ett komplement till den privata marknaden och vara tillgänglig i hela landet. Almi har ingen begränsning till bransch eller utvecklingsfas för företagen. Samtidigt ligger fokus i dag på företag med hög tillväxtpotential. Almi Invest AB är koncernens riskkapitalbolag som bildades År 2013 förvärvade Almi Företagspartner AB Innovationsbron AB. Riskkapitalverksamhet är uppdelad på en nationell fond för såddfinansiering, tidigare Innovationsbron, samt åtta regionala 1 De regionala dotterbolagen, som har en bakgrund i tidigare regionala utvecklingsbolag från 1950-talet, ägs till 51 % av moderbolaget och till 49 % av regionala ägare. IFS Rådgivning AB ägs till 51 % av moderbolaget och till 49 % av stiftelsen IFS Rådgivningscentrum. 21

26 Statliga finansieringsinsatser m.m SOU 2015:64 riskkapitalbolag. De regionala riskkapitalbolagen gör investeringar i samverkan med privata och offentliga aktörer samt med medel från EU:s strukturfonder. Totalt, tillsammans med privat kapital, gjorde Almi Invest under 2014 sammanlagt 193 investeringar, varav 70 nyinvesteringar, om sammanlagt 750 miljoner kronor. De regionala dotterbolagen inom Almi bedriver i huvudsak låneverksamhet till små och medelstora företag samt rådgivning. Den vanligaste låneformen är företagslån som kan lämnas utöver ett banklån. Låneformerna kan anpassas till efterfrågan och behov. Företag i tidiga skeden kan erbjudas mindre lån med mjukare villkor. Särskilda lån har utvecklats för innovativa projekt och företag. Innovationslån är ett mindre lån, cirka kronor, med mjukare villkor avsett för innovationsprojekt i tidiga skeden. Under 2014 beviljades 116 miljoner kronor i lån. Ett nytt tillväxtlån för innovativa företag avser större belopp, från kronor. Tillväxtlånet har en total ram på 1,2 miljarder fram till 2020 inklusive finansiering från Europeiska Investeringsfonden, EIF. Almi har en samlad riskkapitalfond på 1,5 miljarder kronor. Vid utgången av 2014 hade Almi innehav i sammanlagt 375 portföljbolag och därutöver andelar i 10 fondbolag. Investeringarna uppgick 2014 till 211 miljoner kronor, varav 97 miljoner kronor avsåg nyinvesteringar. Almis lånefond uppgår till 5,5 miljarder kronor. Under 2014 beviljades lån på totalt 2,4 miljarder kronor till företag. Almi erhåller ett årligt driftsanslag från staten på 260 miljoner kronor samt 40 miljoner kronor för förlusttäckning för innovationsverksamheten. Almi finns på 40 kontor i landet, med central samordning av gemensamma funktioner och stöd. Almi-koncernen hade 481 anställda vid utgången av Norrlandsfonden Stiftelsen Norrlandsfonden bildades av staten 1961 med uppdrag att främja utveckling av tillverkningsindustri och tjänsteproduktion i norra Sverige. Fondens kapital byggdes upp genom årliga tillskott från gruvbolaget LKAB och senare direkt från staten. Norrlandsfonden ska erbjuda finansiering till etablering, utveckling och expansion till små och medelstora företag med 22

27 SOU 2015:64 Statliga finansieringsinsatser m.m särskild uppmärksamhet på Norrlands inland och Norrbotten. Fonden arbetar med ett fåtal instrument, främst lån i form av topplån men även konvertibla skuldebrev, garantier och borgensåtaganden. Norrlandsfondens verksamhet ska vara marknadskompletterande och ett nära samarbete finns etablerat med bankerna i regionen. Norrlandsfonden får även äga aktier i regionala riskkapitalfonder. Intressebolag är bl.a. Partnerinvest Övre Norrland AB och Norr Sådd Holding AB. Fonden har även andra engagemang i företagsinkubatorer och riskkapitalbolag i anslutning till regionens universitet. Norrlandsfondens engagemang har i allmänhet fokus på företag i senare skeden som expansion. Stiftelsens kapital uppgick 2014 till drygt 1 miljard kronor, varav 891 miljoner kronor utgjorde utlåning och andra engagemang. Beviljade krediter samma år uppgick till 313 miljoner kronor (149 företag), varav 188 miljoner kronor utgjorde lån. Norrlandsfonden är en revolverande fond och mottar inga driftsstöd. Verksamheten ska bedrivas så att stiftelsens kapital på lång sikt bevaras nominellt oförändrat. Stiftelsens styrelse och ordförande utses av regeringen. Verksamhet är förlagd till kontor i Luleå och Sundsvall med i medeltal 15 anställda. Industrifonden Stiftelsen Industrifonden bildades av staten 1979 med uppgift att med lån och garantier bidra till stärkt expansions- och konkurrenskraft inom svensk industri, då främst med inriktning på större företag. Efter EU-inträdet 1995 fick fonden en ändrad inriktning på små och medelstora företag mot bakgrund av EU:s statsstödsregler. Sedan starten har Investeringsfonden investerat 15 miljarder kronor i svenska företag. Industrifondens övergripande uppdrag och mål i dag är att främja industriell tillväxt och förnyelse i Sverige. Fonden investerar främst genom ägarkapital men erbjuder även ägarnära lån som optioner och konvertibler. Investeringarna sker i huvudsak i företagsuppbyggnad och expansion där fonden ska vara en aktiv och långsiktig minoritetsägare. De största segmenten har under 23

28 Statliga finansieringsinsatser m.m SOU 2015:64 flera år varit teknologi och life science. Investeringarna ska ske på affärsmässiga villkor i partnerskap med andra investerare. Industrifonden har antagit en ny investeringsstrategi som syftar till att förtydliga och fokusera fondens uppdrag och verksamhet. Enligt strategin ska investeringar och verksamhet inriktas på tre områden: life science, teknologi samt portföljutveckling. Fokus i investeringarna ska ligga på investeringar i tidiga expansionsskeden. Industrifonden är en så kallat återinvesterande fond, vilket innebär att all avkastning kan investeras i nya projekt. Fondens kapital och tillgångar uppgick verksamhetsåret till 3,8 miljarder kronor varav 1,8 miljarder kronor var investerade. Nya investeringar och engagemang uppgick samma år till 420 miljoner kronor. Fouriertransform AB Fouriertransform AB är ett statligt ägt riskkapitalbolag bildat 2008 i samband med finanskrisen. Uppdraget var ursprungligen att stödja fordonsindustrin men uppdraget utvidgades 2013 till att även omfatta andra delar av tillverkningsindustrin och närliggande tjänstenäringar. Verksamheten har numera inte heller någon specifik regioninriktning. Fouriertransform är ett s.k. venture capital-bolag med uppgift att investera i eller finansiera bolag som bedriver forsknings-, utvecklings- och investeringsverksamhet. Bolagets strategi är att vara en långsiktig industriell partner och aktiv ägare i bolagen. Investeringarna ska ske på kommersiella grunder i samarbete med privata investerare och ge marknadsmässig avkastning. Fokus i investeringarna ligger på tidig utveckling och tillväxt med investeringsbelopp om miljoner kronor per investeringsobjekt. Inriktningen i verksamheten ligger på svensk tillverkningsindustri även om ytterligare förändringar av Fouriertransforms uppdrag i riktning mot tidigare skeden och andra sektorer har varit föremål för överväganden. 2 Fouriertransform tilldelades när bolaget bildades ett kapital på 3 miljarder kronor. Under 2014 investerades totalt 202 miljoner 2 Prop. 2014/15:1 (UO 24 Näringsliv), bet. 2014/15:NU1, rskr 2014/15:67. 24

29 SOU 2015:64 Statliga finansieringsinsatser m.m kronor i fem nya bolag och 197 miljoner kronor i befintliga portföljbolag. Sedan starten hösten 2009 har Fouriertransform investerat totalt 1,4 miljarder kronor i 25 bolag. Fouriertransform har kontor i Stockholm och Göteborg och hade 13 anställda vid utgången av Inlandsinnovation AB Inlandsinnovation AB är ett statligt ägt riskkapitalbolag som bildades 2010 med uppgift att främja företagande och utveckling i norra Sveriges inland. Bakgrunden var bedömningen att tillgången på riskvilligt kapital i norra Sveriges inland behövde öka för att ta tillvara tillväxtpotentialen och stärka den internationella konkurrenskraften hos företag i regionen. Den geografiska avgränsningen gällde inledningsvis delar av Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län. Investeringsmandatet utvidgades senare till att omfatta hela Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län. Inlandsinnovation gör direkta investeringar i företag samt indirekta investeringar genom regionala riskkapitalbolag och s.k. tillväxtkassor. Investeringar ska göras på marknadsmässiga villkor samtidigt som verksamheten ska komplettera den privata marknaden i delar av landet där det tidigare inte funnits riskkapital. Som aktiv ägare ska Inlandsinnovation också kunna tillföra kompetens till företagen. Nuvarande strategi har inriktning på att utveckla små- och medelstora bolag till draglok som skapar arbetstillfällen och exportintäkter till regionen. Inlandsinnovation kan göra tidiga indirekta investeringar genom tillväxtkassor (< 1 mkr) och i senare skeden (> 5 mkr) direktinvesteringar genom nyemissioner i företag. Inlandsinnovation har sedan starten en investeringsram på 2 miljarder kronor. Fram till och med 2014 har bolaget investerat 737 miljoner kronor i 45 portföljföretag, varav 34 är rörelsedrivande företag och 11 är regionala riskkapitalbolag och tillväxtkassor och har därutöver lån till Norrlandsfonden och Kreditgarantiföreningen i norr. Inlandsinnovation har kontor i Östersund och hade vid årsskiftet sju anställda. 25

30 Statliga finansieringsinsatser m.m SOU 2015: Myndigheter som ger stöd till företag Vinnova Verket för innovationssystem, Vinnova, är en statlig myndighet med uppgift att finansiera behovsmotiverad forskning och utveckling av effektiva innovationssystem. Myndigheten ska verka för nyttiggörande av forskning för att uppnå hållbar tillväxt och stärkt konkurrenskraft i Sverige. Vinnovas anslag för stöd till behovsmotiverad forskning och utveckling uppgår 2015 till drygt 2,4 miljarder kronor. Under 2014 beviljade Vinnova bidrag om drygt 2,6 miljarder kronor. Knappt hälften, 40 procent, fördelades till universitet och högskolor, 28 procent till privata företag och 13 procent till industriforskningsinstitut. Vinnovas program för innovationsdriven tillväxt i små och medelstora företag omfattar olika former av stöd om totalt 400 miljoner kronor per år. Innovationscheckar: mindre belopp (100 tkr) för att inventera en idé. Stödet förmedlas genom Almi., IUC Sverige AB och Coopanion Kooperativ Utveckling. Totalt: cirka 30 miljoner kronor per år. Verifieringsmedel i tidiga skeden: Totalt 60 miljoner kronor, varav 30 miljoner fördelas av Vinnova som bidrag på upp till 2 miljoner kronor. Resterande 30 miljoner fördelas av Vinnova via innovationskontoren på universitet och högskolor. Innovationsprojekt i företag: stöd till innovativa utvecklingsprojekt med internationell marknadspotential i tidigt skede. Bidrag i två nivåer med medfinansiering upp till 5 miljoner kronor. Totalt: cirka 180 miljoner kronor per år. Eureka/Eurostar: stöd till små och innovativa företag för medverkan i EU-program för innovation och utveckling. Totalt: cirka 100 miljoner kronor. Vinnova ansvarar från och med 2015 åter för det särskilda statliga stödet till inkubation. Med start 2003 har statens lämnat särskilt stöd för detta ändamål, till en början i syfte att stödja driften av företagsinkubatorer som ett led i målsättningen om en ökad 26

31 SOU 2015:64 Statliga finansieringsinsatser m.m kommersialisering av forskningsresultat. Vinnova har utvecklat en modell för inkubatorinsatserna som kommer att innebära delvis nya bedömningskriterier för stödet. Ett särskilt excellenskriterium införs för att kunna stärka stödet till de inkubatorer som uppvisar de bästa resultaten. Inkubatorsstödet beräknas omfatta totalt 80 miljoner kronor per år. Vinnova hanterar en rad olika stöd till behovsmotiverade forskning och innovationsstöd. Flera av stöden hanteras genom en modell för utlysningar där företag kan söka medel för aktuell period eller sakområde Energimyndigheten Statens energimyndighet har uppdraget att verka för försörjningstrygghet och ett energisystem som är hållbart och kostnadseffektivt med en låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat. Inom sitt verksamhetsområde ska myndigheten även främja kommersialisering av forskningsresultat och spridning av nya produkter, processer och tjänster. Målet för denna verksamhet, som startade 2006, är att stimulera en ökning av tillgången på privat kapital för tidiga innovativa företag inom energirelaterad miljöteknik. Energimyndighetens samlade sakanslag för verksamheten uppgår 2015 till drygt 1,5 miljarder kronor, varav en stor del utgör medel för forskning, utveckling och innovation. Energimyndigheten utvärderar årligen cirka 120 ansökningar gällande kommersialiseringsprojekt från tidiga små och medelstora företag inom energiområdet. Av dessa får omkring 10 företag ta del av stöd i form av mjuka lån, villkorslån och tillväxtlån, i dagsläget årligen cirka 100 miljoner kronor. Lånen villkoras med krav på minst 50 procent privat samfinansiering. Mellan 2006 och 2014 har 79 företag beviljats lån på totalt 583 miljoner kronor, i genomsnitt med 7,4 miljoner kronor per bolag. Dessa lån har medfört privat medfinansiering på ytterligare 804 miljoner kronor. De privata samfinansiärerna är ofta privat informellt riskkapital. Energimyndigheten planerar i ett pågående utvecklingsarbete att i framtiden i högre grad utveckla stöd i tidig fas som bygger på bidrag samt en möjlighet med s.k. royalty. 27

32 Statliga finansieringsinsatser m.m SOU 2015:64 Energimyndigheten avses i nuläget få ansvaret för den s.k. gröna fond som ska inrättas under kommande strukturfondsperiod i EU, se avsnitt Andra stöd till företag Flera statliga myndigheter och organisationer där staten har engagemang erbjuder stöd till företag inom olika områden. Myndigheterna Tillväxtverket och Jordbruksverket hanterar stöd och program som delfinansieras av EU. Organisationer som Business Sweden erbjuder stöd till exporterande företag. Patentoch registreringsverket (PRV) arbetar bl.a. även med att stärka företagens affärsstrategiska hantering av immateriella tillgångar. 2.3 Universitet och högskolor Universitet och högskolor står för den dominerande delen av den offentligt finansierade forskningen. Över tid har styrningen av universitet och högskolor lagt ökad betydelse vid den integrerade uppgiften att samverka med och bidra till utvecklingen av det omgivande samhället och i nyttiggörandet av forskningsresultat. Genom de strukturer som har byggts upp har lärosätena i dag en viktig roll i innovationssystemet. Holdingbolag Sedan 1994 finns möjligheten för universitet och högskolor att efter regeringens medgivande bilda bolag för forskning. 3 Syftet var att stärka samarbetet mellan lärosätena och näringslivet. De första holdingbolagen inrättades vid bl.a. Lunds respektive Linköpings universitet, Kungliga tekniska högskolan och Luleå tekniska universitet, senare också vid Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Karolinska institutet, m.fl. I dag finns totalt 17 lärosätesanknutna holdingbolag. Härutöver har Chalmers tekniska högskola, som är en stiftelsehögskola, 3 Prop. 1992/93:170, Forskning för kunskap och framsteg. 28

33 SOU 2015:64 Statliga finansieringsinsatser m.m holdingbolag. Holdingbolagens verksamhet och organisatoriska utformning skiljer sig åt mellan lärosätena. Bolagen ska förvärva, förvalta och sälja aktier eller andelar i projekt- eller tjänstebolag. Holdingbolagen arbetar i dag i huvudsak med mycket tidiga investeringar, s.k. pre-seed-investeringar, i projekt och bolag sprungna ur lärosätenas forskningsverksamhet. Verksamheten ska drivas med utgångspunkt i marknadsmässiga principer. Dessutom används holdingbolagen som avtalspart vid internationellt samarbete, och vid vissa lärosäten finns även andra former av samarbeten och uppdrag. Flera holdingbolag äger även, helt eller delvis, de högskoleanknutna inkubatorerna. Ett annat exempel på nya strukturer är de idébanker som relativt nyligen har införts och som ska stödja nyttiggörandet av forskningsresultat tillkomna vid universitet och högskolor. Holdingbolagen disponerar relativt begränsade medel för investeringar. När möjligheten att bilda holdingbolag infördes på 1990-talet tillfördes de då föreslagna holdingbolagen ett sammanlagt statligt ägarkapital om 60 miljoner kronor. (Samtidigt fick de sju teknikbrostiftelserna ett samlat kapital om 1 miljard kronor, vilket förutsattes kunna användas för investeringar tillsammans med holdingbolagen.) Därefter har kapitaltillskott skett vid några tillfällen och flera holdingbolag har också tillkommit. Sammantaget har holdingbolagen i dag kapital som varierar mellan ett par hundra tusen kronor och 10 miljoner kronor. I formell mening ägs holdingbolagen av staten men förvaltas sedan 1998 av lärosätena. Genom att ett statligt lärosäte inte är ett självständigt rättssubjekt kan det inte själv äga holdingbolaget. Lärosätena får heller inte tillskjuta medel till bolaget från egna medel, t.ex. förvaltningsanslaget. Denna begränsning gäller även donationer till lärosäten. För de universitet och högskolor som är privata eller ägs av stiftelser är förhållandena när det gäller holdingbolagens kapital och driftskostnader. 29

34 Statliga finansieringsinsatser m.m SOU 2015:64 Innovationskontor Alla universitet har i dag innovationskontor, som ska utgöra lokala noder för den innovationsstödjande verksamheten. 4 Innovationskontoren inrättades ursprungligen vid sju större lärosäten, samt ett gemensamt för ett antal yngre universitet, men möjligheten att starta innovationskontor har därefter utvidgats. År 2015 finns 12 innovationskontor. Motivet för inrättandet innovationskontor var att effektivisera nyttiggörandet av forskning och bidra till att skapa nytta för samhället och näringslivet. I innovationskontorens uppgift ingår att ge kvalificerat stöd i frågor om nyttiggörande av forskningsresultat bl.a. inom kommersialisering inkl. patentering och licensiering, kunskapsutbyte och principer för kontraktsforskning. En annan uppgift är att informera och stimulera forskare till innovationer. Innovationskontoren ingår i universitetens organisation och finansieras med årliga anslag. Några av de innovationskontor som inrättats har uppgiften att också stödja andra lärosäten i närmiljön. 2.4 Inkubatorer och science parks En inkubator, eller företagsinkubator, är en organisation med syfte att främja och underlätta nystartade företag i utvecklingen mot tillväxt och lönsamhet. Inkubatorerna erbjuder kvalificerad affärsrådgivning eller affärscoachning, samt nätverk för att underlätta kontakterna med kunder, partners och investerare. Liknande verksamhet bedrivs vid en science park, eller teknik- eller forskningspark. Inkubatorer och science parks (teknikparker) har utvecklats i Sverige sedan 1990-talet och finns i dag på flera nivåer i samhället. Samarbete genom inkubatorer sker regionalt eller lokalt och med olika huvudmän och aktörer. Flera inkubatorer och science parks är nära kopplade till universitet och högskolor och andra innovationsstrukturer som innovationskontor och holdingbolag. Andra inkubatorer kan i stället ha en stark koppling till det 4 Infördes efter förslag i den förra forsknings- och innovationspolitiska propositionen, prop. 2012/13:30. 30

35 SOU 2015:64 Statliga finansieringsinsatser m.m regionala näringslivet. Genom att strukturerna och aktörerna ser olika ut har inkubatorerna också en blandad finansering. Branschföreningen Swedish Incubators & Science Parks SISP har 65 medlemmar. Fokus ligger på kunskapsbaserade, tillväxtorienterade företag och medlemmarna driver tillsammans cirka 80 fysiska mötesplatser, erbjuder operativ affärsutveckling, driver eller samverkar ofta med kluster samt har Triple Helix-förankring. Flera inkubatorer och science parks driver också affärsängelnätverk och såddkapitalfonder för investeringar i tidiga skeenden i tillväxtbolagens uppbyggnad. Det särskilda statliga stödet till inkubation omfattar driftsstöd till ett urval av inkubatorer på grundval av ett antal prestationskriterier. Under senare år har ett 20-tal inkubatorer erhållit särskilt stöd. 2.5 RISE AB RISE AB är statens ägarbolag för industriforskningsinstituten med uppdrag att samla den svenska institutssektorn och stärka dess roll i innovationssystemet. RISE-koncernen består i dag av moderbolaget RISE AB, dotterbolagen SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut AB och Swedish ICT Research AB samt intressebolagen Swerea AB och Innventia AB. Forskningsinstituten spelar en viktig roll i tidiga faser av en innovations utveckling och kommersialisering. RISE-institutens kunder utgörs av alltifrån små nystartade företag till multinationella storföretag. Den huvudsakliga kundgruppen utgörs av redan etablerade företag som vill verifiera eller utveckla sin produkt med institutens hjälp. RISE-instituten är dock många gånger involverade redan innan ett bolag har bildats. De områden där RISE-instituten kan stödja rör tillämpad forskning, verifiering, prototyputveckling samt möjligheten att skala upp produktion och testa produkter i verkliga miljöer eller med produktionsutrustning. RISE har i dag drygt 50 testbäddar inom olika områden. RISE-institutens samverkan med små, innovativa företag omfattade under 2014 cirka små och medelstora företag som omsatte drygt 400 miljoner kronor. Utvecklingsprojekt genomfördes med cirka 300 företag, bl.a. med stöd av medel från Vinnova 31

36 Statliga finansieringsinsatser m.m SOU 2015:64 men också annan finansiering. En särskild samverkansgrupp inom RISE har bildats för att utveckla forskningsinstitutens erbjudande, och som samverkar med IUC (Industriella Utvecklingscentra), SISP och Almi. RISE-instituten driver också ett stödkontor för små och medelstora företags deltagande i EU:s forskningsprogram. RISE AB omsatte miljoner kronor), varav miljoner (54 %) utgjorde intäkter från samarbete med näringslivet. Andra finansieringskällor utgjordes av statliga forskningsmedel men även EU-medel. Verksamheten bedrivs på ett stort antal platser i landet med över anställda. 2.6 EU-program EU har inför planeringen av den nya strukturfondsperioden gett medlemsstaterna ökade möjligheter att tillämpa s.k. revolverande instrument. Den svenska regeringen har i sitt nationella program föreslagit två nya fonder: en nationell fond-ifond och en nationell grön fond. Därutöver ska nuvarande system med regionala riskkapitalfonder under Almi fortsätta Fond-i-fond Fonden ska vara nationell, dvs. inte vara föremål för regionala beslut. Fonden kan därigenom agera mer flexibelt, utan geografiska restriktioner. Fondens medel ska investeras som riskkapital (VC) i företag i tidiga skeden, t.ex. investeringar i inkubatorsnära miljöer. Förberedelserna av fonden pågår med inriktning på att verksamheten ska kunna starta under Planeringen har hittills haft som utgångspunkt att EIF (Europeiska investeringsfonden), eller annan lämplig part, skulle vara projektägare medan fonden sedan administreras av Tillväxtverket med en nationell övervakningskommitté som beslutsorgan. I korthet innebär modellen att projektägaren väljer fonder och fondförvaltare, baserat på en investeringsstrategi som följer av kriterier som fastställts i det 5 Se närmare 32

37 SOU 2015:64 Statliga finansieringsinsatser m.m nationella programmet. Investeringsbesluten på portföljbolagsnivå tas sedan av fondförvaltarna. Fonden ska finansieras av medel från EU, 190 miljoner kronor, och med nationella medel om 200 miljoner kronor Grön fond Den gröna fonden, koldioxidfonden, ska vara en direktinvesterande fond för investeringar relaterade till klimat, förnybar energi och energi-effektiviseringar. Fondens investeringar ska vara inriktade på små och medelstora företag i tidig fas. Investeringar planeras ske i cirka 50 olika bolag, initialt med en investering per bolag med upp till 8 miljoner kronor. Förberedelserna av fonden pågår med inriktning på att verksamheten ska kunna starta under Planeringen har hittills haft som utgångspunkt att den gröna fonden skulle kunna ligga under i Almi, och inrättas genom att ett nytt aktiebolag bildas inom Almi-koncernen. Nationella medfinansiärer till den gröna fonden planeras vara Energimyndigheten med 25 procent, dvs. 175 miljoner kronor, och projektägaren med samma andel, 25 procent. Därutöver kommer finansiering från EU med 350 miljoner kronor. Totalt beräknas fondens medel uppgå till 700 miljoner kronor. 2.7 Tidigare utredningar och granskningar Statlig utredning 2008 En statlig utredning med uppdrag att genomföra en översyn av statliga kapitalinsatser tillsattes Bakgrund och motiv för utredningen var att förbättra förutsättningarna för små och medelstora företag. I direktiven anfördes vidare att det statliga finansieringssystemet var svåröverskådligt med risk för överlappningar samt att det fanns behov att stärka privata aktörers medverkan. 6 6 Dir. 2007:169 Statliga finansieringsinsatser för nya, små och medelstora företag. 33

38 Statliga finansieringsinsatser m.m SOU 2015:64 Utredaren föreslog i sitt betänkande en konsolidering av strukturen genom att Innovationsbron AB integrerades i Almikoncernen. Vidare föreslogs ett särskilt holdingbolag bildas i Almi för de regionala riskkapitalbolagen samt en konsolidering av koncernen till färre regionala dotterbolag. Andra förslag rörde en ökad samordning mellan Almi och Norrlandsfonden genom bildandet av ett gemensamt operativt bolag för företagsfinansiering och andra tjänster i Norrlandslänen. En översyn föreslogs ske av Industrifondens verksamhet genom ett arbete internt i styrelsen. Slutligen föreslogs former för ett utvecklat samarbete mellan de statliga finansieringsaktörerna. Utredningen lämnade inget förslag om en statlig garantifond, som dock var en fråga som fanns med i direktiven. Motivet var att Almi:s långivning bedömdes vara tillräcklig för ändamålet. Vissa delar av utredningens förslag har genomförts, bl.a. integreringen av Innovationsbron AB i Almi och bildandet av Almi Invest AB Riksrevisionen 2014 Riksrevisionen genomförde en granskning av den statliga riskkapitalförsörjningen Syftet var att undersöka om utformningen och tillämpningen stod i överensstämmelse med de målsättningar som regeringen uttryckt i sin styrning av verksamheten. 8 Granskningens slutsatser var i korthet att det statliga riskkapitalsystemet som helhet var svåröverskådligt och att de övergripande målen inte uppnås. Riksrevisionen menade att de marknadskompletterande insatserna från staten i högre grad borde styras mot tidiga investeringsfaser där privata aktörer inte verkar i tillräcklig utsträckning. En annan kritik gällde regeringens styrning av insatserna mot vissa geografiska områden och branscher, som i hög utsträckning bedömdes styra allokeringen av det statliga kapitalutbudet. Kritik riktades också mot de avkastningskrav som ställs på de statliga aktörerna. Om staten investerar på samma villkor som privata aktörer uppfylls inte målet om statens 7 SOU 2008:121, Innovationer och företagande Sveriges framtid. 8 Riksrevisionen: Statens insatser för riskkapitalförsörjning i senaste laget, RiR 2014:1. 34

39 SOU 2015:64 Statliga finansieringsinsatser m.m marknadskompletterande roll och som riskerar leda till målkonflikter, menade Riksrevisionen. I rapporten konstaterades att en relativt stor del av det offentliga rikskapitalet investerades i de delar av marknaden där de privata aktörerna är mest verksamma och i företag som kommit en bra bit i sin utveckling. Enligt granskningen investerades över 40 procent av det statliga riskkapitalet i företag i expansionsfas och mogna företag, 27 procent i företag i startup-fas och 0,2 procent i företag i sådd-fas. Bedömningen är att det finns en risk för att statliga insatser tränger undan privat kapital och att det även förekommer överlappande verksamhet mellan de statliga aktörerna. Riksrevisionens rekommendationer gällde övergripande att ompröva systemet och antalet aktörer, se över villkor och styrning för att öka incitamenten för investeringar i tidigare skeden samt frågor om kostnadseffektivitet, förvaltningskostnader likviditeten i systemet som helhet Andra granskningar Det statliga finansieringsstödet har även varit föremål för andra granskningar. En rapport av Roger Svensson, forskare och docent verksam vid IFN, inleds med en genomgång av de teoretiska motiven för statligt stöd till innovativa företag och entreprenörer. 9 Motiven, eller marknadsmisslyckandena, kan i korthet sammanfattas i följande. Spillovereffekten handlar om att resultaten av forskningen inte fullt ut kan tas om hand av privata investerare utan orsakar en underinvestering. Motiv skulle då finnas för att staten finansierar projekt där den samhällsekonomiska nyttan eller avkastningen är större än den privata företagsekonomiska. Assymetrisk information är en annan form av marknadsmisslyckande som handlar om osäkerhet och svårigheter för investerare att bedöma projekt i tidiga faser, särskilt ifråga om ny kunskap eller innovativ teknik. Osäkerheten och svårbedömda risker och potential leder till att kapitalmarkaden inte fungerar optimalt. Mycket tidiga offentliga finansieringsstöd skulle därför 9 När är statligt stöd till innovativa företag och entreprenörer effektivt? Roger Svensson, Svenskt Näringsliv,

40 Statliga finansieringsinsatser m.m SOU 2015:64 kunna vara motiverade när riskerna är höga och svårbedömda men där det finns en potentiell samhällsnytta. Det finns också teorier som framhåller förekomsten av positiva externa effekter av entreprenörskap och en väl fungerande riskkapitalmarknad. När det gäller utformningen av de statliga insatserna konstateras i rapporten att det statliga stödet i Sverige i första hand är inriktat på direkta stöd till småföretag och teknologiföretag i stället för att försöka förbättra marknadsklimatet för entreprenörer och privata investerare. Ett alternativ som enligt författaren används i andra länder är att utveckla instrument som lånegarantier och hybridfonder, där staten genom lån eller kapitalinsatser ger hävstångseffekt till privat kapital i investeringar. En annan slutsats av granskningen är att de statliga insatserna går till alltför sena faser när företagen redan befinner sig expansion. I synnerhet gäller detta det statliga riskkapitalet där risken finns för undanträngningseffekter. Vidare hävdas att de avkastningskrav som ställs på vissa av de statliga aktörerna leder till att stimulera investeringar i senare och säkrare skeden, i stället för i tidigare skeden där de statliga medlen skulle göra större nytta. Analysen återkommer delvis i en senare rapport från De offentliga insatserna går långt utöver vad som är teoretiskt och empiriskt motiverat. Bland annat har flera statliga aktörer uppdrag som är förtäckta industri- och regionalstöd medan andra agerar i för sena faser. Rapporten avslutas med ett antal policyrekommendationer. En övergripande slutsats är att offentliga stöd till finansiering endast är motiverade när det föreligger någon form av marknadsmisslyckande. Enligt rapporten gäller det i första hand små och riskfyllda projekt i tidiga faser som är svåra att bedöma och värdera för externa finansiärer, t.ex. innovativa projekt där den samhälleliga avkastningen kan antas överstiga den företagsekonomiska. En annan policyrekommendation är att offentliga finansieringsinsatser ska utformas med krav på matchande privat investering, men med anpassning av villkor och riskfördelning så att investeringar kan ske i tidiga skeden. 10 Statlig finansiering till småföretag? Roger Svensson, Timbro maj

41 3 Finansiering av företag utbud och efterfrågan 3.1 Företag och företagsstruktur Sverige är väl känt för sina framgångsrika större företag. Samtidigt utgörs majoriteten av företag av små och medelstora företag (SMF) som spelar en stor roll för ekonomi och sysselsättning. 1 Små och medelstora företag står för en relativt stor andel av förädlingsvärde och sysselsättning i privat sektor. Det är också i denna grupp av företag som nya jobb skapas och då särskilt i unga tillväxtföretag. 2 Flera faktorer påverkar företagens möjligheter att utvecklas och växa, t.ex. tillgången på kompetens, tillgången till infrastruktur, lagar och myndighetsregler, det allmänna näringslivsklimatet inklusive skatteregler. En viktig fråga är också tillgången till extern finansiering i form av lån, garantier eller ägarkapital. 3.2 Företagens finansiering Sverige har i internationell jämförelse ett gott läge när det gäller företagens finansiering och tillgången på kapital. Tillgången till bankfinansiering är god. De svenska bankerna har en hög kapitalisering och har haft en hög lånetillväxt De nordiska bankerna gick också starka genom den finansiella krisen Möjligheterna till marknadskapitalisering genom börs- 1 Definition i EU av små och medelstora företag sker på grundval av dels antalet anställda, dels företagets års- eller balansomslutning. Mikroföretag är företag med färre än 10 anställda och en omslutning om högst 2 miljoner euro, små företag är företag med färre än 50 anställda och en omslutning om högst 10 miljoner euro och medelstora företag är företag med färre än 250 anställda och en balans/årsomslutning om högst 50 respektive 43 miljoner euro. 2 OECD Science, Technology and Industry Outlook 2014 och Economic Surveys: Sweden. OECD

42 Finansiering av företag utbud och efterfrågan SOU 2015:64 notering av företag är internationellt sett mycket god. Sverige har en stor sektor av investerare för privat investerings- och tillväxtkapital i relation till ekonomins storlek, med en ökning av privata investeringar med 3,7 procent under perioden Även investeringar av informella investerare som t.ex. affärsänglar ligger högt i jämförelse med många andra länder. 3 En annan viktig utgångspunkt när det gäller företagens finansiering är att den allra viktigaste finansieringsformen för de flesta företag är finansiering med egna medel. Det gäller i hög grad mindre företag, enmans- eller fåmansföretag eller livsstilsföretag även företag som drivs av entreprenör som vill ha kontroll över det egna företagets utveckling. Därefter kommer finansiering med lån i bank. De statliga eller offentliga finansieringsstöden, lån eller kapital, utgör en förhållandevis begränsad del av företagens totala finansiering. Några aktuella studier Studier och undersökningar publiceras regelbundet med resultat som lyfter fram problemen när det gäller företagens finansiering. Undersökningar på grundval av enkäter till företag kan ibland uppvisa problem när det gäller svarsurval men kan samtidigt ge viktig information om vilka hinder som företagen kan möta. Tillväxtverket konstaterar i ett underlag till utredningen att kunskapen om finansieringssituation för svenska företag är relativt begränsad. 4 När det gäller lånefinansiering finns det bristfälligt underlag om omfattning och inriktning. Det finns ingen samlad statistik över bankernas utlåning till SMF. När det gäller riskkapitalinvesteringar finns underlag som Svenska Riskkapitalföreningen, SVCA, tillsammans med myndigheten Tillväxtanalys samlar in och publicerar. Uppgifterna är dock avgränsade till föreningens medlemmar och omfattar inte annat privat kapital, t.ex. investerare som affärsänglar. Tillväxtverket genomför regelbundet undersökningen Företagens villkor och verklighet. 5 Undersökningen 2014 visade att en mindre 3 Statistikuppgifter från pågående studie som genomförs av Svenska riskkapitalföreningen, SVCA. 4 Tillväxtverket, Statliga finanseringsinsatser inspel från Tillväxtverket, Tillväxtverket, se 38

43 SOU 2015:64 Finansiering av företag utbud och efterfrågan del, 13 procent, av de svenska små och medelstora företagen ser tillgången till finansiering som ett stort hinder för företagets utveckling och tillväxt. Skillnaderna mellan olika typer av företag när det gäller synen på kapitalförsörjningen är dock ganska stora. De företag som upplever kapitalförsörjningen som ett tillväxthinder är framför allt företag som befinner sig i en utvecklingsfas och vill växa eller utveckla sin produktion. Vidare framkommer att mindre företag kan ha svårare med finansiering är större företag, och även företag med ägare har utländsk bakgrund. Undersökningen visar att drygt 30 procent av företagen hade ansökt om lån och krediter under de tre senaste åren. Merparten av dessa företag, omkring 80 procent, hade också beviljats medel, medan vart femte företag inte beviljats lån eller krediter. Andra officiella undersökningar av företagens finansieringssituation som gjorts under senare tid är den förhandbedömning som Tillväxtverket sammanställde inför kommande strukturfondsprogram. 6 Organisationen Företagarna genomför årligen en undersökning om företagens finansiering. I rapporten för 2015 uppger 56 procent av de undersökta företagen att de har problem att finansiera investeringar med externt kapital och krediter. 7 Problemen handlar enligt rapporten om svårigheter att få nya krediter eller utvidga befintliga banklån samt den höga kostnaden för banklån för mindre företag relativt större företag. Bedömningen i rapporten är att den finansiella krisen 2008 har inneburit att det blivit svårare för företag att finansiera sin verksamhet. Småföretagen är mer beroende av banklån än storföretagen eftersom de sällan har andra finansieringsalternativ. Företagarna menar också att tillgången till finansiering generellt är sämre för mindre och nystartade företag, bl.a. som följd av bankernas krav på säkerhet. De småföretag som får låna får också betala relativt höga räntor för sina lån. När det gäller externt ägarkapital föredrar många företagare att själva äga och driva sitt företag och därför är mindre villiga att släppa in nya aktieägare i bolaget. Företagarna lyfter i sin rapport även fram 6 Förhandsbedömning för stöd till finansieringsinstrument inom den Europeiska regionala utvecklingsfonden , Tillväxtverket. Rapport Småföretagen vill växa men saknar finansiering. Företagarnas finansieringsrapport

44 Finansiering av företag utbud och efterfrågan SOU 2015:64 andra faktorer som kan hindra företagens utveckling, t.ex. bristen på lämplig arbetskraft eller höga arbetskraftskostnader. Kapitalförsörjning i unga företag har kartlagts i en studie av forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. 8 Studien visar att intern finansiering från företagets grundare, entreprenören, är den vanligaste finansieringskällan, följt av lån eller checkkredit i bank. Statliga lån är mer ovanligt och har nyttjats av 17 procent av företagen. Extern finansiering från affärsänglar, venture capital m.m. är mer sällsynt, aktuellt för 3 5 procent av företagen, men i gengäld utgjorde sådan finansering högre belopp. Nyare former av finansiering som crowdfunding förekommer men används av få företag. Det framkommer även att företag som har en högre tillväxtambition använder sig av mer extern finansiering. Resultaten av studien visar att merparten av företagen, kring 60 procent, var relativt nöjda med tillgången till kapital, medan 25 procent ansåg att kapitaltillgången inte motsvarade behovet. Det framkom också att de som sökt extern finansiering i hög grad också hade beviljats finansiering. Forskarna drar därför slutsatsen något generellt finansieringsgap inte föreligger, speciellt inte för företag i de riktigt tidiga faserna. I stället framhålls att det finns kapital och att de som söker finansering och har en affärsplan ofta får tillgång till den finansiering som behövs. För vissa speciella grupper av företag, t.ex. unga innovativa företag, kan förhållandena dock se annorlunda ut. Rapporten hänvisar till en tidigare studie av samma forskare i vilken det framkom att de innovativa företagen i regel har färre materiella och fler immateriella tillgångar samt ett osäkrare kassaflöde i tidiga företagsfaser, vilket gör att de har svårare att få bankfinansiering. Även andra undersökningar och studier bekräftar bilden av betydelsen av företagens finansiering genom eget kapital samt den tveksamhet som kan finnas hos många mindre företag att ta steget till extern finansiering. Ibland diskuteras också om finansieringsfrågan är ett utbudsproblem eller ett efterfrågeproblem. 9 8 Kapitalförsörjning av svenska startups En kartläggning av 943 företag, ekon.dr. Anna Söderblom & ekon. dr. Mikael Samuelsson, Handelshögskolan i Stockholm. 16 mars Se rapporten Riskkapitalförsörjning i små och medelstora företag utbud eller efterfrågan? av Dan Johansson, Johanna Palmberg, Anders Bornhäll. Svenskt Näringsliv, mars

45 SOU 2015:64 Finansiering av företag utbud och efterfrågan 3.3 Utbudet av finansiering Bankernas utlåning till företag Utredningen har låtit genomföra en analys av kreditgivningen till små och medelstora företag. 10 Analysen avser endast lånefinansiering på kommersiella villkor och inte s.k. mjuka lån med inslag av bidrag. Av rapporten framgår att det finns en stor grupp företagare som upplever svårigheter med att få finansiering via bank och att bankernas betydelse som finansieringskälla till företag och i synnerhet mindre företag minskat de senaste tio åren. Resultatet bekräftar andra undersökningar som gjorts av bankernas utlåning. 11 Flera olika faktorer kan ha bidragit till de ökade svårigheterna för mindre företag att få finansiering genom lån i bank. De ökade kapitalkraven som ställs på bankerna har ökat kostnaderna för utlåning. Bankerna kompenser sig för detta genom att ta ut ett högre pris för samma risk eller genom att behålla priset oförändrat men sänka risken. Samtidigt har konkurrens och avkastningskrav drivit bankerna mot högre kostnadseffektivitet. I jakten på kostnadseffektivitet är mindre lån till små företag ett bekymmer. De små lånen kräver också de en noggrann kreditbedömning med insamling av mycket information som är tidskrävande att ta fram både för banken och för företaget. Om det rör sig om relativt nystartade företag är det inte säkert att informationen går att få fram och i vart fall är kreditbedömningen ofta svårare än i mer mogna eller större företag. Sammantaget kan det antas att detta leder till att en större kredit till ett mer moget företag på bankkontoren prioriteras före ett litet nystartat företag. En annan aspekt gäller bankernas krav på säkerhet. Även om återbetalningsförmågan är den grundläggande parametern vid all kreditgivning är bankernas vilja att låna ut helt utan säkerheter begränsad. Det innebär att en i och för sig möjlig bankfinansiering kan falla på att företaget inte hunnit bygga någon substans att lämna som säkerhet och att företagaren inte alla gånger har möjlighet att privat ställa kompletterande säkerheter. 10 Håkan Berg, Statligt marknadskompletterande stöd vid kreditgivning till små och medelstora företag. PM till utredningen. 11 Se t.ex. Kapital på krita? En ESO-rapport om företagandets finansiering. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) 2014:4. 41

46 Finansiering av företag utbud och efterfrågan SOU 2015:64 Sammantaget görs bedömningen att främst tre omständigheter försvårar finansieringen till mindre företag: Den administrativa kostnaden blir relativt sett större vid mindre lån eftersom kreditprövningen i princip innehåller samma moment som till större företag och i vissa fall till och med kan vara mer svårbedömda. Företag i tidiga skeden har som regel ingen säkerhetsmassa i företaget som kan minska risken. Om inte företagaren/ägarna har privata säkerheter är detta ofta ett problem vid bankfinansiering. Prövningen av återbetalningsförmågan är grundläggande i all kreditgivning. Företag med högre risk får inte lån utan är hänvisade till andra finansieringsformer främst olika former av egenkapital. Slutsatsen av granskningen är att det föreligger ett finansiellt gap när det gäller bankfinansiering för mindre företag med högre risk eller utan egen säkerhetsmassa. Dessa företag får inte lån i bank utan är hänvisade till andra finansieringsformer, främst olika former av egenkapitalfinansiering. Bedömningen är att någon form av statligt garantisystem skulle kunna underlätta för denna grupp av företag. Garantin skulle syfta till att överbrygga ett finansieringsgap för lån till mindre företag kring 2 20 miljoner kronor med trolig tonvikt på cirka 3 10 miljoner kronor. När det gäller medelstora företag (> 50 anställda) bedöms det inte finnas något behov av statliga marknadskompletterande åtgärder inom lånefinansiering. Rapporten finns bilagd i betänkandet (bilaga 2) Riskkapital Riskkapital som begrepp används ofta för att beskriva investeringar inom en bred grupp av företag från tidiga faser till mogna företag. I denna utredning syftar riskkapital på investeringar i tidiga faser. Venture capital är investeringar i tidiga skeden i bolag med hög tillväxtpotential, vilket i sin tur ofta betyder företag med högt 42

47 SOU 2015:64 Finansiering av företag utbud och efterfrågan kunskaps- och teknikinnehåll. 12 Grundtanken är att nystartade unga bolag normalt sett har negativa kassaflöden och behöver externt kapital för att kunna genomföra nödvändiga investeringar för tillväxt. Venture capital-fonder är ofta specialiserade inom något område och kan därigenom tillföra kompetens till företagets utveckling. Riskkapital i form av finansering från venture capitalfonder är med dessa restriktioner ingen vanlig finansieringskälla för företag i allmänhet. De investeringar i unga företag som dessa aktörer gör omfattar också i regel större belopp och engagemang. Den svenska venture capital-marknaden utvecklades framför allt mot slutet av 1990-talet. 13 Bakomliggande faktorer var det ökade utbudet av kapital som följd av avregleringar och nya regler för institutionellt spararande, men även som följd av det ökade utbudet av nya företag inom informations- och kommunikationstekniksektorn (IKT). Under perioden bildades 24 nya svenska VC-fonder. När IT-bubblan sprack strax efter milleniumskiftet försvann den övervägande majoriten av unga VC-fonder från marknaden. De fåtal som blev kvar ändrade inriktning till investeringar i senare skeden eller förvaltning av existerande portfölj. Den svenska VC-marknaden återhämtade sig dock till viss del och investeringarna ökade fram till 2008 och den globala finansiella krisen. Utvecklingen inom venture capital-marknaden under senare år framgår av figur För definitioner och övrig statistik, se Svenska Riskkapitalföreningen, SVCA, samt Tillväxtanalys, Riskkapitalstatistik 2013, rapport 2014: Redovisningen bygger på beskrivningen av den svenska riskkapitalsektorns utveckling i rapporten The current state of the venture capital industry av ekon. dr. Anna Söderblom vid Handelshögskolan i Stockholm, Näringspolitiskt forum Rapport #2, Statistik enligt underlag från Svenska Riskkapitalföreningen, SVCA. 43

48 Finansiering av företag utbud och efterfrågan SOU 2015:64 Figur 3.1 Venture capital (Avser investeringar i tidiga skeden) Miljarder kr 5,0 4,5 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0, Privata fonder Totala investeringar Offentliga fonder Källa: Svenska riskkapitalförening en, SVCA. Som framgår av figuren nådde de totala venture capitalinvesteringarna en topp 2008, totalt 4,8 miljarder kronor, men minskade kraftigt efter den finansiella krisen till en nivå om drygt 2 miljarder kronor I huvudsak var det de privata fonderna som minskade sina investeringar efter 2008, från nära 4,5 miljarder kronor 2008 till 1,2 miljarder kronor De offentliga riskkapitalaktörerna ökade sina investeringar under samma period, dock från relativt låg nivå. Utveckling hänger delvis samman med inrättandet av de statliga investeringsbolagen Fouriertransform AB år 2008 och Inlandsinnovation AB år Investerat kapital per fas under framgår av figur

49 SOU 2015:64 Finansiering av företag utbud och efterfrågan Figur 3.2 Investerat kapital per fas Sverige Miljoner SEK Seed Start-up Later Stage Venture Growth Capital Buyout Källa: Svenska riskkapitalförening en, SVCA. Av figuren framgår att merparten av riskkapitalinvesteringarna under senare år har legat i senare faser och då framför allt utköpsfasen (buyout). Investeringarna i tidiga faser ligger på en betydligt lägre nivå. De två största sektorerna för venture capitalinvesteringar i Sverige under denna period var IT-sektorn och life science samt energi och miljöteknik. Profilen på venture-capitalinvesteringarna i Sverige följer i stort samma utveckling som i övriga Europa. I internationell jämförelse ligger Sverige väl till när det gäller nivån på venture capital-investeringar i förhållande till BNP. Bland europeiska länder hamnar Sverige före Finland och Storbritannien med investeringar på i genomsnitt 0,08 procent av BNP att jämföra med det europeiska genomsnittet på 0,032 procent för perioden I en studie av den amerikanska och den svenska venture capital-marknaden konstateras att utvecklingen av den svenska venture capitalmarknaden förvisso ligger långt efter den amerikanska men att den svenska marknaden samtidigt var en av de starkaste i Europa Lerner, J. & Tåg, J. Institutions and venture capital, Industrial and Corporate Change, Vol 22, Oxford University Press

50 Finansiering av företag utbud och efterfrågan SOU 2015:64 Efter ett antal år med nedgång i totala venture capitalinvesteringarna har utvecklingen vänt. År 2014 ökade privata venture capital-investeringar till 1,9 miljarder kronor, en uppgång med 57 procent jämfört med De offentliga investeringarna minskade samtidigt. Sammantaget innebar detta att totala venture capital-investeringar ökade med 27 procent mellan 2013 och Kapital till IT-sektorn, företrädesvis IT-mjukvara, stod för nära 60 procent av investeringarna och är den sektor som växer snabbast. Näst största sektor är life science. Det talas om ett trendbrott i dag för privata venture capital-fonder där investeringarna för första gången sedan 2008 har ökat. Utöver de etablerade svenska venture capital-aktörerna så håller ett antal nya venture capital-fonder på att resas i Sverige. Det finns även internationella venture capital-aktörer som är aktiva investerare på den svenska marknaden. Det finns dock ett mörkertal i statistiken eftersom affärsänglar inte omfattas. Det finns dock flera tecken på ökad aktivitet från affärsänglar under Sammataget har det privata tillväxtkapitalet till företag generellt sett minskat under perioden Som framgått har venture capital-investeringarna över tid visat ett förändrat investeringsmönster som innebär att investeringarna har gått mot senare faser. Förklaringarna kan vara att venture capital-fonder med investeringar i tidigare skeden inte givit tillräckligt god avkastning och att de har haft svårt att attrahera kapital för fortsatt investeringsverksamhet. Investeringar i senare faser innebär generellt sett också lägre risk. Vidare har venture capitalinvesteringarna koncentrerats till ett fåtal branscher, framför allt till IT-sektorn, som nu motsvarar omkring 65 procent av investeringarna, och life science. En annan förändring är att venture capital-kapitalet i huvudsak investeras i företag med global tillväxtpotential. Storleken på investeringarna har också ökat. Trots dessa förändringar är riskkapital i form av venture capitalinvesteringar betydelsefullt som tillväxtkapital för företag. Jämförelser mellan företag har också visat att företag som får VCfinansiering växer fortare än andra företag. 16 Statistik och marknadsuppgifter enligt underlag från SVCA. 46

51 SOU 2015:64 Finansiering av företag utbud och efterfrågan Informellt riskkapital Det informella riskkapitalet består dels av investeringar som görs inom familj eller närstående krets till entreprenören, dels de investeringar som görs av s.k. affärsänglar. Definitionerna av affärsänglar kan variera men avser vanligen en snävare krets av mer professionella investerare som ofta har egen företagarbakgrund. Betecknande för affärsänglar är att de också tar aktiv del i företaget som mentor, rådgivare eller ledamot i styrelsen. Tillväxtanalys har genomfört en studie av affärsänglar, nätverk och aktuella policyinstrument. 17 Enligt rapporten är en generell svårighet när det gäller det informella kapitalet att det saknas offentliga uppgifter om vilka aktörerna är och omfattningen av deras investeringar. När det gäller svenska förhållanden är kunskapsläget bättre, enligt Tillväxtanalys, som hänvisar till två svenska studier som gjorts. 18 Under perioden fanns mellan och affärsänglar i Sverige, vilka sammantaget. Utöver dessa fanns ett stort antal andra informella investerare cirka tio gånger fler som investerade ca 1,5 2 miljarder kronor. Totalt, enligt dessa uppskattningar, genomförde privatpersoner i Sverige årligen drygt investeringar årligen i onoterade företag till ett värde om ca 3,5 4 miljarder kronor. I de regionala riskkapitalfonderna som bildats inom ramen för EU:s strukturfonder deltar affärsänglar i dag som parter i den samfinansiering som sker mellan offentligt och privat kapital. Privata personer eller affärsänglar utgjorde drygt 40 procent av de privata investerarna 20 procent av totala privata investeringar. Sammantaget bedöms privata investerare som affärsänglar utgjorde viktiga aktörer i de regionala riskkapitalfonderna. Rapporten konstaterar att det finns begränsad kunskap om utvecklingen av affärsänglarnas investeringar under senare år, dvs. efter Affärsänglar anses vara en viktig del av det finansiella ekosystemet i dag och har en viktig roll som finansiär i tidiga stadier av företagens utveckling. Även om det informella 17 Tillväxtanalys Affärsänglar, riskkapitalfonder och policyportföljer Rapport 2013: Resultaten av dessa studier har redovisats i bl.a. Avdeitchikova S m.fl. (2006), Den informella riskkapitalmarknadens betydelse för nyföretagandet ; Månsson & Landström H, (2006), Business Angels in a Changing Economy: The Case of Sweden samt Avdeitchikova S, (2008), Close-ups from afar: the nature of the informal venture capital market in a spatial context. 47

52 Finansiering av företag utbud och efterfrågan SOU 2015:64 riskkapitalet uppvisar en hög grad av geografisk koncentration till storstadsregioner och större regioncentra kan affärsänglar och informellt kapital ha betydelse för tillgången på riskkapital för företag i sådd- och uppstartsfas även utanför landets största regioner. 3.4 Innovativa företag och finansiering Grundläggande förutsättningar för innovation och tillväxt är utbildning, kompetens och forskning. En annan viktig förutsättning är tillgången på finansiering för innovativa företag, särskilt i de tidiga utvecklingsfaserna. 19 Sveriges totala investeringar i forskning och utveckling är mycket höga och uppgick till 123 miljarder kronor 2013, motsvarande cirka 3,3 procent av BNP. Internationellt sett är denna nivå mycket hög. Endast ett fåtal OECD-länder har FoUinvesteringar på jämförbar nivå. Merparten av forskningsinvesteringarna görs inom det svenska näringslivet. Företagens investeringar i FoU uppgick till 82,6 miljarder kronor Om man i stället tittar på de FoU-investeringar som görs av små och medelstora företag så är den andelen som procent av näringslivets totala FoU-investeringar relativt låg i Sverige. De statliga anslagen till forskning och utveckling uppgår till 33 miljarder kronor per år. Medlen fördelas till universitet och högskolor, till forskningsråden och Vinnova samt till forskning inom särskilda områden, t.ex. försvar, energi. Andra offentliga forskningsfinansiärer är forskningsstiftelser samt medel från EU:s forskningsprogram. Av de offentliga medel som årligen investeras i forskning går merparten till grundforskning. De resurser som avsätts för behovsmotiverad forskning är relativt låg i Sverige jämfört med många andra industriländer. Detta gäller också de medel som avsätts för kommersialisering av forskning. 19 OECD Science, Technology and Industry Outlook

53 SOU 2015:64 Finansiering av företag utbud och efterfrågan Utvecklingsprocesser i innovativa företag Innovativa företag eller företag med högt teknik- och kunskapsinnehåll har en annorlunda utvecklingsprocess jämfört med andra företag. Tidsperspektivet är en viktig dimension för investeringar i innovationsprocesser. Framgångsrika innovationsprocesser varierar avsevärt i längd, från idéstadiet fram till dess att det finns en färdig produkt på en marknad eller i form av framgångsrika processer implementerade i produktionsprocesser. Ifråga om innovationsprocesser som kräver betydande FoUinvesteringar visar tidigare utvärderingar och forskning att det i genomsnitt tar 7 10 år till dess att innovationer kan bli lönsamma på en marknad. Innovation och utveckling av nya idéer och produkter är förknippad med hög risk. Skillnader mellan olika sektorer Tiden för utveckling av nya produkter och företag ser olika ut för olika sektorer och branscher. När det gäller livsvetenskaperna, life science, ett brett område som bl.a. omfattar utveckling av läkemedel, diagnostik och medicinteknik, är utvecklingsprocessen ibland mycket lång. Det gäller i synnerhet för utvecklingen av nya läkemedel. Processen omfattar, utöver grundforskningen, prekliniska studier under 2 4 år och, om godkännande lämnas för fortsatt utveckling, en period om 3 5 år för kliniska prövningar och ytterligare 2 3 år för myndighetsbehandling och fortsatta studier, dvs. en total utvecklingsperiod om 7 12 år. Även området medicinteknik och diagnostik omfattar flera faser av utveckling från produktidé, beskrivning och verifiering fram till tillverkning kan ske av en färdig produkt. Ett annat område med långa utvecklingsprocesser och höga kostnader är miljö- och energiteknik, clean tech. Det handlar här ofta om innovationer som kräver längre utvecklingsprocesser och där det också finns behov att pröva tekniken i någon form av större demonstrationsanläggning. Utvecklingstiden fram till en färdig kommersiell användning blir därför lång. Energimyndigheten kan stötta projekt och företag till en viss gräns men den slutgiltiga kommersialiseringen behöver riskkapital alternativt att projekten eller tekniken måste avyttras till ett företag som kan utveckla den 49

54 Finansiering av företag utbud och efterfrågan SOU 2015:64 vidare. Andra områden med betydande kapitalbehov fram till lönsam kommersialisering finns inom tillverkningsindustrin där process- och produktionsteknikutveckling är kapitalkrävande. Exempel är ny användning av cellulosa fibrer och ny 3Dtillverkningsteknik. Inom vissa andra teknikområden, t.ex. utveckling av konsumentnära applikationer och inom media, är utvecklingstid och kostnader i allmänhet lägre. Här finns också i dag fler externa kommersiella finansiärer som kan erbjuda finansiering. Man talar om att innovationer sker i ett innovationssystem, där många olika aktiviteter påverkar innovationsprocessen: FoU, utbildning, efterfrågan på produkter och tjänster t.ex. genom offentlig upphandling, organisationer och regelverk, inkubation och finansering av innovationer. Själva innovationsprocessen är dessutom sällan linjär Finansiering av innovation Eftersom projektet och bolag i tidiga faser inte har egna intäkter behövs någon form av extern finansiering. Riskfyllda innovationsprojekt i nya och små företag kan i tidiga utvecklingsskeden mycket sällan finansieras av kommersiella aktörer eller av företaget egna kassaflöden. Flera förklaringar finns till detta. Om projektet gäller en ny teknik eller projekt i tidigt skede finns en hög grad av osäkerhet som medför höga kostnader för en kommersiell aktör att värdera. Riskerna, eller osäkerheten, kan också gälla den typen av marknadsmisslyckande som förklaras med förekomsten av asymmetrisk information och osäkerhet i förhållandet mellan entreprenören och den presumtive finansiären. För ett nytt företag med en ny produktidé gäller osäkerheten inte enbart produktens bärkraft i sig utan också entreprenörens kompetens och förutsättningarna för ett samarbete mellan entreprenör och finansiär. I mycket tidiga skeden, där behoven av finansiering gäller mindre belopp, kan därför intresset för riskvilligt externt kapital i form av venture capital-fonder vara lägre. Privat riskvilligt kapital i dessa tidiga skeden kommer därför i allmänhet från informella investerare som t.ex. familj och vänner samt 50

55 SOU 2015:64 Finansiering av företag utbud och efterfrågan affärsänglar. Generellt avtar osäkerheten och svårigheterna med att bedöma innovationens värde och entreprenörens kompetens med tiden. I senare skeden finns också fler privata och offentliga riskkapitalaktörer Innovationsstödet När det gäller mycket tidiga skeden och forskningsbaserade innovationer är finansiella stöd i form av bidrag från offentliga aktörer den vanligaste finansieringsmodellen. Som redovisats kan myndigheten Vinnova lämna ekonomiskt stöd i form av s.k. verifieringsmedel som kan användas för att utveckla, beskriva och verifiera en produktidé eller projekt (se avsnitt 2.2). Vinnovas medel kan dock inte användas för affärsutveckling eller utveckling av bolagets ledning vilket kan krävas för att få ett investeringsbart företag. Inom energiområdet kan Energimyndigheten lämna stöd genom mjuka lån, villkorslån, och har möjlighet att stödja projekt under längre tid, egentligen ända fram till test och demonstration. Stöd till företagsutveckling och innovation finns också hos andra myndigheter och i olika åtgärdsprogram. I en granskning av den svenska innovationspolitiken som OECD genomförde 2013 konstaterades att det svenska innovationssystemet i hög grad var decentraliserat och omfattade ett 20-tal myndigheter med en relativt begränsad central samordning. 21 En stor del av utvecklingen av nya innovativa projekt och presumtiva företag sker nära de innovationskontor som finns hos universiteten. En annan viktig struktur är de många inkubatorer och science parks som byggts upp på olika platser runt om i landet (se avsnitt 2.2.5). Flera av inkubatorerna har koppling till eller ägs av universitet och högskolor medan andra inkubatorer har andra aktörer som stöder verksamheten. För projektidéer som visar bärkraft kan viss grundläggande finansiering erbjudas kopplat till dessa strukturer, t.ex. från holdingbolag knutna till innovationskontor eller från fonder knutna till inkubatorer. Som framkommit ger staten visst årligt stöd till drift av ett antal 20 Redovisning bygger bl.a. på rapporten Riskkapitalförsörjning i små och medelstora företag utbud eller efterfrågan? av Dan Johansson, Johanna Palmberg, Anders Bornhäll. Svenskt Näringsliv OECD Economic Surveys: Sweden. OECD

56 Finansiering av företag utbud och efterfrågan SOU 2015:64 inkubatorer. Detta stöd omfattar dock inte kapital för investeringar i företag eller projekt som ingår i inkubatorerna. I mycket tidiga skeden, ofta kallade pre-seed (för-sådd), finns få kommersiella aktörer i dag. Aktörer som VC-fonder gör förvisso investeringar i tidig sådd- eller utvecklingsfas men i allmänhet först när det finns ett etablerat bolag med en färdig produkt. Privat finansiering kommer därför i första hand från informella investerare, t.ex. affärsänglar, eller från stiftelser. Även universitetens holdingbolag kan göra vissa investeringar på mer kommersiella grunder, men har i många fall begränsat kapital. När det gäller de statliga finansieringsaktörerna har uppmärksamheten generellt ökat på finansieringsbehov i tidiga skeden. Flera av aktörerna har utvecklat nya instrument och saminvesteringsformer för att öka utbudet av finansiering till företag och projekt i tidiga skeden. Exempel är Almis innovationslån samt de riskkapitalinvesteringar som Almi Invest gör genom de regionala riskkapitalbolagen. Ett annat exempel är Inlandsinnovations tillväxtkassor med samfinansiering med lokala nätverk av affärsänglar. De statliga aktörerna kan också ha restriktioner för engagemang i företag och projekt i mycket tidiga faser. Styrningen med krav på marknadsmässig avkastning och samfinansiering med privat riskkapital kan medverka till att risken i tidiga faser bedöms vara för hög och att investeringar dras till senare investeringsfaser. Andra restriktioner kan vara beslutade miniminivåer för engagemang eller brist på särskild kompetens för att bedöma forsknings- och innovationsnära företag. Innovativa företag med lång utvecklingskedja möter också problem längre fram. Ett känt problem för svenska nya tillväxtföretag är att möjligheterna att växa och expandera genom nya finansiärer eller partners inom landet är begränsade. Många svenska tillväxtföretag köps därför upp av utländska företag. Konsekvensen kan bli att det bidrag till tillväxt, innovation och sysselsättning som dessa företag kan bidra till blir lägre än när de kontrolleras av ägare med hemvist i Sverige. 52

57 SOU 2015:64 Finansiering av företag utbud och efterfrågan Tillväxtföretag och kompetent kapital i tidiga skeden Projektet Innovation för tillväxt, som bedrivits inom ramen för Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, har utarbetat förslag som syftar till att stimulera framväxten av fler innovativa företag. 22 Förslagen syftar till att öka tillgången på kompetent kapital i företagens alla tillväxtfaser, dvs. att initiera en kompetent finansiell värdekedja. Förslagen som tar fasta på olika delar i en sådan värdekedja är i korthet: 1. En ny typ av fond där staten tillsammans med privat institutionellt kapital investerar kompetent kapital i företag i tidiga tillväxtfaser. 2. Ett regionalt förankrat inkubatorsystem med statligt stöd till drift samt även till kapital och på sikt en investeringsfond per inkubator. 3. Ökade incitament för affärsänglar i syfte att förbättra riskkapitalförsörjning i tidiga skeden, gäller bl.a. skatter och avdragsmöjligheter. Utredningen har också under arbetet tagit del av rapporter och förslag från andra organisationer. Sveriges life science inkubatorer, ALIS, har i en rapport lyft fram de särskilda utmaningar som möter utvecklingsprocesser och finansering inom life science i Sverige. En jämförelse har gjorts med starka miljöer för utveckling av Life Science-företag i andra länder. Förslagen handlar om bl.a. ökade medel för verifiering och affärsutveckling i tidiga utvecklingsfaser. Nämnas kan också att OECD i den senaste landrapporten för Sverige konstaterar att landet har en framstående position i Europa när de gäller innovation. Det mått som OECD använder har dock ifrågasatts. 23 Samtidigt påpekas att förändringar kan vara nödvändiga med hänsyn till en snabbt förändrad omvärld. OECD nämner här en bredare ansats när det gäller innovationspolitiken till bredare områden utöver high tech och att skapa goda förutsättningar för investeringar genom kompetent kapital. I internationell jämförelse bedöms tillgången på finansiering 22 Hänvisning till rapport alt. hemsida. 23 Se prof. Charles Edquist, debattartikel i Dagens Nyheter

58 Finansiering av företag utbud och efterfrågan SOU 2015:64 generellt vara relativt god, även när det gäller gruppen små och medelstora företag Ramverket för kapital till tillväxt och innovation Frågan om företagens möjligheter till finansiering och förutsättningarna för innovation och tillväxt påverkas också av generella ramverket för företagande men också av den miljö i bredare mening som företag, entreprenörer och investerare agerar inom i samhället. Skatter och skatteregler Några områden som brukar lyftas fram i sammanhanget är utformningen av skatter och skatteregler för företag och för kapitalinvesteringar i företag. 25 När det gäller internationell konkurrenskraft och företagens rörlighet har bolagsskatten betydelse. I Sverige har en anpassning gjorts under lång tid för att anpassa skattenivån till internationella konkurrensförhållanden. Den svenska bolagsskatten är i dag i nivå med genomsnittet i EU. Skatten på utdelningar från företagens vinster (vinstutdelningsskatt) kan ha betydelse företagens finansering. Det som brukar kallas dubbelbeskattningen, dvs. att skatt betalas dels genom bolagsskatt, dels genom att ägarnas inkomster från utdelning beskattas, innebär att ägarfinansiering av företag relativt sett blir dyrare än annan kapitalförsörjning som exempelvis lån. För fåmansföretag finns särskilda skatteregler, de s.k. 3:12-reglerna. Reglerna innebär att vinsten för aktiva ägare i fåmansbolag beskattas som inkomst av tjänst i stället för inkomst av kapital. Utformningen av reglerna anses ha stor betydelse för incitamenten att starta, driva och utveckla företag. När det gäller incitamenten för investeringar infördes 2013 ett nytt investeraravdrag. Syftet var att främja tillgången på kapital till 24 OECD Economic Surveys Sweden. OECD Redovisning i denna del baseras till del på rapporten Statlig finansiering till småföretag?, Roger Svensson, Timbro

59 SOU 2015:64 Finansiering av företag utbud och efterfrågan mindre företag, men också att utjämna skillnaden mellan intern och extern finansiering. Investeraravdraget innebär att fysiska personer som förvärvar andelar i ett företag av mindre storlek i samband med företagets bildande eller vid en nyemission får göra avdrag för hälften av betalningen för andelarna i inkomstslaget kapital. Avdragsmöjligheten är begränsad till fysiska personer och gäller således inte för investeringar som görs genom ett aktiebolag eller annan juridisk person. Personaloptioner Optioner och andra aktierelaterade incitamentsprogram används som ett sätt att attrahera och behålla nyckelpersoner i företagen. Genom programmen får personalen möjlighet att få del av företagets framtida ekonomiska utveckling. I syfte att främja Sveriges konkurrenskraft, entreprenörskap och jobbskapande investeringar i företag har en särskild utredare fått uppdraget att se över skattereglerna för sådana instrument. Syftet är att åstadkomma konkurrenskraftiga regler för att öka möjligheterna att attrahera och behålla nyckelkompetens samt främja tillväxt. Utredningen ska redovisas senast den 1 oktober Det finansiella ekosystemet Länder eller regioner med framstående innovativa tillväxtbolag och en brett utbud av finansiärer utmärker sig genom vad som brukar kallas ett ekosystem av aktörer och strukturer av kringliggande verksamhet som växer fram. Ett typiskt exempel är Silicon Valley, där ett särskilt teknologiskt och finansiellt system med aktörer vuxit fram under lång tid. Andra exempel är Boston-regionen och även Danmark, med ett starkt fokus på life science. Vad det här handlar om är att företagens utveckling understöds av en miljö där finansiärer, andra intermediärer som jurister m.m. samt närhet till universitet och forskningsmiljöer samverkar. En framgångsfaktor kan också vara uppbackningen av ett starkt politiskt engagemang. 26 Dir. 2014:33 Skatteregler för incitamentsprogram. 55

60 Finansiering av företag utbud och efterfrågan SOU 2015:64 Entreprenörskapskommittén, en statlig utredning tillsatt 2014, har uppdraget att lämna förslag på åtgärder för att förbättra entreprenörskapsklimatet i Sverige. Bakgrunden är den ökande globalisering och konkurrensen och att det blir allt viktigare att skapa goda långsiktiga förutsättningar i Sverige för ett företagsklimat som uppmuntrar entreprenörskap och innovationer. Uppdraget ska redovisas senast den 15 augusti Sammanfattning Sammantaget kan följande observationer göras när det gäller finansieringsbilden för företag. Generellt finns ingen brist på finansering för svenska företag. Sverige har generellt sett ett internationellt gott läge med hög egenfinansiering hos företag, god tillgång till bankfinansiering och marknadskapitalisering. För de flesta företag är finansiering med egna medel den främsta finansieringsformen. Lånefinansiering i bank är det vanligaste alternativet för extern finansiering för företag generellt. Samtidigt gäller detta inte alla företag. Företag som vill expandera och växa kan möta hinder när det gäller extern finansiering. Som framgår av den kartläggning som utredningen låtit göra har bankerna blivit mer restriktiva med lån till mindre eller nystartade företag. Företag i tidiga skeden har som regel ingen säkerhetsmassa i företaget som kan minska risken, vilket ofta ger problem vid bankfinansiering. Riskkapitalmarknaden och tillgången på venture capital har förändrats med en förskjutning av investeringar till senare skeden och etablerade företag i tidig tillväxt och expansion. Merparten av venture capital-investeringarna går till branscher som informationsoch kommunikationsteknik och life science och främst till sådana bolag som bedöms ha en global tillväxtpotential. Samtidigt är bedömningen att informellt kapital och affärsänglarnas investeringar har fått ökad betydelse för att finansiera och tillföra kompetens till tillväxtbolag i tidiga faser. Innovativa företag med lång utvecklingsprocess kan ha svårare att få kommersiell finansiering via bank eller andra kommersiella 27 Entreprenörskapskommittén, Fi 2014:08 (dir. 2014:46). 56

61 SOU 2015:64 Finansiering av företag utbud och efterfrågan aktörer. I tidiga skeden kan därför bidrag eller mjuka lån ha stor betydelse för att stödja utvecklingsprocessen fram till investeringsbara företag. 57

62

63 4 Internationell utblick 4.1 Kreditgarantisystem Statliga kreditgarantisystem är ett vanligt finansieringsinstrument med stor internationell spridning. I många länder har garantisystem funnits sedan lång tid tillbaka. Under de senaste decennierna har användningen av kreditgarantisystem ökat, inte minst under åren efter den finansiella krisen Garantisystem används ofta som ett instrument för att underlätta finansieringen av små och medelstora företag, som kan ha svårigheter att möta de krav på säkerheter m.m. som ställs av långivarna. 2 Vissa garantisystem och program kan också ha en inriktning mot specifika branscher, regioner eller ålder på företagen, t.ex. nystartade företag. Det finns också garantisystem för exporterande företag, som t.ex. det svenska exportkreditgarantisystemet som förvaltas av Exportkreditnämnden, EKN. Systemens utformning variera men typiska parametrar är garantinivån, premienivån, beloppsintervall för lån, tidsintervall för återbetalning samt kreditgarantiavgiftens nivå. När det gäller förvaltning av systemen finns också olika modeller. I några länder har staten en aktiv roll i förvaltning och beslut om garantierna, medan andra system bygger på att långivare beslutar om garantier inom ramen för ett statligt uppbackat system. Storbritannien har ett system kallat Enterprise Finance Guarantee med målgrupp och fokus på små och medelstora företag (SME). Garantin ska kompensera för bristande säkerheter hos 1 OECD. SME and Entrepreneurship Financing: The Role of Credit Guarantee Schemes and Mutual Guarantee Societeies in supporting finance for small and medium-sized enterprises (CFE/SME (2012)1/REV1). 2 Redovisningen i denna del baseras delvis på ett underlag från Tillväxtanalys, Offentliga finansieringsinsatser En jämförelse av erfarenhteetr från Danmarks och Kanadas system för riskkapital och kreditgarantier, PM 2015:11. 59

64 Internationell utblick SOU 2015:64 företagen men inte för otillräcklig betalningsförmåga. Konstruktionen är sådan att privata aktörer, i nuläget ett fyrtiotal, medverkar som långivare i programmet. Här ingår såväl storbanker som mindre och mer specialiserade institutioner. Företagen kan inte själva ansöka om lånegaranti utan garantin utgör ett instrument för bankerna att använda som komplement till sin lånehantering. Följaktligen är det också bankerna och inte staten som är långivare och som gör den kommersiella avvägningen. Kanada har ett liknande system, Canada Small Business Financing Program, som har inriktning på att öka nyföretagande men också att ge stöd till företag som vill utvecklas och expandera. Även här är det de finansiella institutionerna gör kreditbedömningar och beslutar om lån inklusive garantier, som sedan anmäls och registreras hos Industry Canada som ansvarar för programmet. Danmark har 2012, efter den ekonomiska och finansiella krisen, genomfört förändringar i det danska kreditgarantisystemet. I dag finns två system, Væktskaution och Vækstgaranti. Væktskaution har inriktning på mindre lån och nystartade företag medan Vækstgaranti riktar in sig på etablerade företag som står inför större investeringar eller expansion och som också kan kombineras med ett särskilt företagslån, Vækstlån. Förändringar har genomförts av systemens administration med förenklingar i ansökningsprocess och kreditprövning. Båda systemen hanteras av Vækstfonden, som är en dansk offentlig investeringsfond som erbjuder lån och kreditgarantier men också riskkapital. 4.2 Investeringsfonder och riskkapital Flera länder har utvecklat nya former för offentliga riskkapitalinsatser. Generellt går riktningen från direktinvesterande statliga investeringar till saminvesteringar med privat kapital i investeringsfonder. 3 Genom sådana indirekta investeringar blir staten eller annan offentlig aktör inte själv förvaltare av ett antal investeringar i portföljbolag utan överlåter förvaltningen av innehaven till parter på marknaden. Modellen med indirekta investeringar, s.k. fond-i-fond-lösningar, anses också ha stöd i 3 Tillväxtverket. Kompeten kapital? Tre länder, tre försök. Rapport 2011:05. 60

65 SOU 2015:64 Internationell utblick forskningen. I det följande redovisas några system och modeller i ett urval av länder. Även andra länder har investeringsmodeller som väl förtjänar att studeras, bl.a. Storbritannien och Finland. USA Några av förebilderna för modeller för samfinansiering mellan privata och offentliga investerare finns i USA. Fonden American Research and Development inrättades 1946 för investeringar i företag som kommersialiserade teknik som hade utvecklats för försvarsmakten under det andra världskriget. En efterföljare var Small Business Investment Company som var ett federalt understött initiativ för att genomföra investeringar tillsammans med privat kapital. Israel Ett annat land som brukar framhållas när det gäller fonder för gemensamma offentliga och privata investeringar är Israel. Programmet Yozma har fått stor uppmärksamhet internationellt. Yozma etablerades 1993 med målsättningen att skapa en venturecapital-industri med tillräcklig kritisk massa i landet och också ett nätverk av internationella kontakter. Programmet införande skedde under en period med stora förändringar i landet. Befolkningen ökade kraftigt med en stor inflyttningen från bl.a. det tidigare Sovjetunionen och som i hög utsträckning bestod av välutbildade tekniker. Samtidigt hade försvarsmakten hade minskat antalet anställda och sina beställningar av innovationer. Den tidigare offentliga finansieringsorganisationen (Office of Chief Scientist) kunde erbjuda initial finansiering till bolag i tidig utveckling men däremot fungerade inte den fortsatta s.k. syndikeringskedjan och övergången till finansiering på marknaden. En annan faktor som brukar nämnas när det gäller Yozma är den stora tillgången på kapital som fanns i landet när verksamheten startade. Yozma gör i dag investeringar med ägarkapital i teknikföretag inom områden där Israel är framstående. Investeringarna har fokus på tillväxtbolag i sektorer som informationsteknik och kommunikation samt livsvetenskaper, life sciences. Yozma 61

66 Internationell utblick SOU 2015:64 investerar i alla faser av företagens utveckling med ett primärt fokus på tidig fas. Initiala investeringar i ett företag kan uppgå till 1 6 miljoner USD samt medel för följdinvesteringar. Fonderna inom Yozma har byggts upp successivt har inriktning på både direkta investeringar i företag och genom fonder där investeringar sker tillsammans med privat kapital, dvs. fond-i-fond. Danmark Dansk Vækstfond är en dansk offentlig investeringsfond från 1992 som erbjuder finansiering till företag genom lån och kreditgarantier samt även riskkapital. Målgruppen är små och medelstora företag med hög tillväxtpotential. De olika finansieringsformerna är anpassade till olika företag och utvecklingsfaser. Danmark hade i början av 2000-talet en svagt utvecklad riskkapitalmarknad. För att åtgärda detta gavs Vækstfonden möjlighet att också erbjuda riskkapital till företag. Vækstfonden investerar dels genom direktinvesteringar, dels genom indirekta investeringar. Genom direktinvesteringarna ska fonden kunna agera som en aktiv ägare, med ägarandel på minst 20 procent i portföljbolagen. Investeringarna har haft inriktning på företag i sådd- och utvecklingsfas inom sektorer som IKT, clean tech och life science. Investeringar har även gjorts i företag i expansionsfas. De indirekta investeringarna, dvs. fond-i-fond-investeringar, är fortfarande relativt nytt för Vækstfonden. Danska riksdagen, försäkringskassan och två allmänna pensionsfonder etablerade först år 2011 en fond-i-fond med 4,8 miljarder DKK som drivs som en privat investeringsfond. En fjärdedel av investeringarna kommer från pensionsfonderna och resterande tre fjärdedelar är ett lån till Vækstfonden från pensionsfonderna. Syftet med fonden är att öka investeringar i tillväxtbolag samt skapa avkastning till investerarna. Även om intresset för fond-i-fond-investeringar både i Danmark och runt om i världen har ökat de senaste åren är de danska fond-ifond-investeringarna förhållandevis små. En utvärdering av Vækstfondens riskkapitalinvesteringar under genomfördes Utvärderingen visade att det fanns 4 Evaluation of the Danish Growth Fund Damwad 2013 (damwad.com). 62

67 SOU 2015:64 Internationell utblick ett behov av fortsatt statligt riskkapital, särskilt i de allra tidigaste faserna, då det fortfarande finns för lite privata aktörer på riskkapitalmarknaden. I studien konstateras att allt fler länder med statliga riskkapitalinsatser går från att investera direkt i bolag till indirekta investeringar och fond-i-fond-lösning, vilket i stället stödjer kapitalflödet till redan existerande fonder. Förändringen anses också ha stöd i forskningen. Utvärderingen bedömde att Vækstfondens direkta investeringar däremot hade en begränsad effekt, och att fonden i stället borde inrikta sin verksamhet mot indirekta investeringar i samverkan med privat kapital. Skottland Scottish Co-investment Fund (SCF) är en fond som inrättades 2003 och som bygger på en tidigare modell för att utveckla ett nätverk av s.k. affärsänglar (Business Angels Network, BAN). Programmet utgör en saminvesteringsmodell där Scottish Enterprise godkänner de privata aktörer eller partners (VC-fonder eller nätverk av investerare, t.ex. affärsänglar) som får delta i programmet. Dessa programdeltagare eller partners har ansvaret för att identifiera och värdera och sluta avtal med potentiella portföljbolag. Fonden (SCF) går därefter in och investerar upp till 50 procent av investeringen (mellan och per investering) på samma villkor som de privata parterna. Programmet innehåller ingen riskreducerande del. Samtidigt har Skottland fördelar av de skatteincitament för investeringar som finns i Storbritannien. Genom att SCF inte gör någon egen värdering eller prövning av investeringsobjekten har modellen fördelen att kräver mycket låga kostnader för administration och snabb process. Norge Norge har flera former av finansiellt stöd till företag och innovationer i företag. De viktigaste instrumenten är bidrag, lån och kapitalinsatser. Garantier används i praktiken inte, förutom exportgarantier. När det gäller kapitalinvesteringar finns tre olika instrument. 63

68 Internationell utblick SOU 2015:64 Såkornsfonderna ska tillföra kompetens och tålmodigt kapital till företag i tidig utvecklingsfas. År 2014 inrättades två såkornsfonder på 500 miljoner norska kronor vardera, baserat på en 50/50-finansiering mellan staten och privat kapital. Därutöver ska ytterligare två fonder inrättas, som förväntas vara i drift från Investinor AS är ett statligt, landstäckande investeringsbolag bildat 2008 som genom att investera riskkapital och utöva aktivt ägarskap ska bidra till värdeökning i internationellt orienterade och konkurrenskraftiga norska företag i tidig tillväxt- och expansionsfas. Investinor har ett förvaltningskapital på 4,2 miljarder kronor, som är revolverande. Delar av kapitalet är reserverat för särskilda ändamål som t.ex. marina näringar och skogssektorn. Investinor investerar tillsammans med privata investerare på kommersiella grunder. Bolaget ska som huvudregel ha en ägarandel upp till 49 procent, men kan i undantagsfall finansiera upp till 70 procent. Bolaget har en lång investeringshorisont och har investerat i mer än 40 företag. Argentum Fondsinvesteringer är ett helägt statligt investeringsbolag, som skall bidra till att förbättra tillgången till riskvilligt kapital för det nyskapande, forskningsbaserade näringslivet genom att investera i norske och nordiska riskkapitalfonder (equity). Argentum skall också bidra till en mer välfungerande kapitalmarknad for onoterade bolag. Argentum, som bildades 2001, förvaltade vid utgången av 2013 omkring 7 miljarder norska kronor på uppdrag av den norska staten. De finansiella resultaten av verksamheten bedöms generellt vara goda. Under våren 2015 beslutade Stortinget om medel till en ny fond för pre-såkornfasen, dvs. investeringar med anknytning till projekt i inkubatorer och s.k. Technology Transfer Offices (TTO:r). Fonden har beviljats ett bidrag om 40 miljoner norska kronor som ska matchas med motsvarande finansiering från privata investerare. Den nya fonden ska administreras av Innovasjon Norge, som ägs till 51 procent av staten och till 49 procent av kommunerna. 64

69 5 Överväganden och förslag 5.1 Övergripande inriktning Utredningens huvudsakliga uppdrag är att kartlägga behovet av statliga marknadskompletterande finansieringsinsatser och lämna förslag till hur dagens insatser kan göras mer effektiva och ändamålsenliga med avseende på deras förmåga att möta de finansieringsbehov som den privata marknaden inte tillgodoser. I utredningen presenteras förslag till lösningar och strukturer som syftar till att vara långsiktigt hållbara och som kan hantera en föränderlig verklighet utan att själva grundstrukturen behöver ändras. Lösningarna ska också kunna hantera framtida politiska initiativ inom området. För att över tid kunna hantera förändrade förutsättningar krävs att verksamheten styrs av ett antal grundläggande och tydliga principer. Allt statligt riskkapital och statlig utlåning bör vara marknadskompletterande. Vad som är marknadskompletterande varierar över tid och ser lite olika ut i olika riskstadier. Staten ska undvika att bli dominerande ägare genom de investeringar som görs för att därmed också undvika att olika roller blandas ihop. Som kapitalstark och dessutom dominerande ägare är det lätt att förväntas fortsätta att investera även om det inte är ekonomiskt rationellt. Om det till detta kommer påtryckningar som är kopplade till den politiska dimensionen är det lätt att rollfördelningen blir otydlig. De statliga riskkapitalinsatserna bör också alltid ske tillsammans med privat kapital. Av detta följer att det statliga kapitalet helst bör investeras via fonder som delägs av privata investerare. Denna modell för offentliga investeringar blir också allt vanligare i många länder. För att attrahera privat kapital och för att uppnå syftet att på olika sätt stärka svaga delar i kapitalförsörjningskedjan bör staten 65

70 Överväganden och förslag SOU 2015:64 arbeta med asymmetrisk riskfördelning. Innebörden är att staten i enskilda investeringar kan ta en större risk än den privata investeraren. Däremot bör aldrig någon medinvesterare eller någon medutlånare avlyftas all risk vare sig det gäller ägarkapital eller lånekapital. Vid villkorslån, innovationslån och andra liknande lån gäller inte denna princip strikt. I många fall bör nya teknologier, affärsidéer och koncept inte bolagiseras alltför tidigt. Tidiga projekt och innovationer har större chans att bli robusta bolag och produkter om de kan stöttas längre med andra former av finansiellt stöd innan de bolagiseras. Behovet av finansiering i olika former skiftar också mycket beroende på vilka affärskoncept och teknologier som avses och hänsyn måste också tas till regelverken. För att strukturerna ska bli långsiktigt hållbara måste de byggas så att de blir översiktliga och logiska. Den komplicerade bild som blir resultatet av olika initiativ över åren måste motverkas för att strukturen från ägaren statens perspektiv effektivt ska kunna styras genom bolagsordningar och ägardirektiv. Från det perspektiv där entreprenörerna befinner sig bör det däremot finnas specialisering, närhet och mångfald. Att skapa en struktur som kan hantera detta är en huvuduppgift i utredningen. Den genomgång som gjorts över var i försörjningskedjan som marknadskompletterande insatser behövs visar på att stödet i mycket tidiga faser behöver stärkas. Det är en verksamhet som till sin natur går med visst underskott och där de årliga anslagen i detta fall till Vinnova och Almi behöver ökas. De extra medel som utredningen föreslår har förutsättningar att nå ett mycket stort antal entreprenörer, innovatörer och blivande företagare. Mängden kapital per företag som på detta sätt distribueras är liten men för de enskilda projekten är det viktiga och ofta avgörande insatser. Ska vi få fler innovativa företag och stärka tillväxten är detta ett effektivt sätt att stärka systemet. Den samlade effekten av de FoUinvesteringar som görs i Sverige kan därigenom få en potentiellt större effekt. En annan övergripande målsättning i utredningen är att stärka hela det finansiella ekosystemet. Detta görs genom att stimulera bildandet av och investeringar i venture capital (VC)-fonder inriktade på marknadskompletterande segment. Fler aktörer betyder även fler svenska syndikeringspartners för utländskt 66

71 SOU 2015:64 Överväganden och förslag kapital. Fler företag betyder att det finns större underlag för fler specialister inom olika typer av rådgivningstjänster som jurister, revisorer m.m. vilket i sin tur skapar en gynnsam miljö för nya företag. En annan prioritering är att förbättra distributionen av vissa former av stöd, tidiga lån och mycket tidiga såddinvesteringar. Besluten om fördelning av medel bör i ökad utsträckning tas lokalt för att snabba på och förenkla ansökningsprocedurerna. Det är också lokalt, nära de potentiella förretagarna, som mycket av kunskapen och bedömningsförmågan finns. Ett bättre finansiellt ekosystem, eller som det kommer att bli i Sveriges fall, ett antal olika noder med stärkta ekosystem ökar antalet små växande företag vilket i sin tur kommer att attrahera kommersiellt kapital i nästa fas. När bolagen har kommit en bit på väg och visat sig ha kommersiell bärkraft är det sällan brist på investeringsvilligt kapital. När det gäller lån är bedömningen att tillgången på lån för mindre företag har försämrats. Mot bakgrund av hur det svenska banksystemet ser ut i dag bedöms det lämpligaste sättet att stötta denna grupp av företag vara att ytterligare öka Almis utlåning. En annan kategori av företag där finansiering uppfattas som ett reellt problem är mindre företag som är i expansionsfasen. Det kan vara både äldre och relativt nystartade företag. Expansionen kan gälla en ny produkt, kraftigt ökade volymer eller ny geografisk marknad. Bedömningen är att det inte är ägarkapital som är den potentiellt trånga sektorn i dessa fall utan att lån inte kan erhållas för att säkerhetsmassan är för liten. Utredningen föreslår därför att en garantifond inrättas som stärker företagens kreditvärdighet. Garantierna ska distribueras via banksystemet och vara mycket lättanvända. Utredningens förslag har inriktning på att identifiera svaga länkar i kapitalförsörjningskedjan och föreslå sätt att stärka dessa. En annan uppgift har varit att föreslå hur de statliga medlen kan användas mer effektivt. De medel som finns tillgängliga i det nuvarande statliga finansieringssystemet är tillräckliga ur investeringssynpunkt men de bör omallokeras. Vidare behöver organisationen förändras för att bättre kunna hantera nuvarande och framtida utmaningar. Till detta föreslås en ökning av de årliga 67

72 Överväganden och förslag SOU 2015:64 anslagen till Vinnova och Almi för att stödja företag i de tidigaste faserna. Det finns även andra delar i det statliga finansieringssystemet som kan behöva förändras med ledning av de övergripande principer som presenterats ovan. Detta gäller bland annat frågan om olika statliga aktörer har delvis överlappande mandat och att rollerna därför kan behöva tydliggöras. Mot bakgrund av utredningens begränsade tid läggs dock inga förslag i dessa delar. 5.2 En ny riskkapitalstruktur Förslag: En ny struktur för statens riskkapital bildas genom inrättandet av en statlig fond som tillsammans med privata investerare ska investera i svenska innovativa företag med hög tillväxtpotential. Fondens verksamhet ska bedrivas i aktiebolagsform och benämnas Fondinvest AB. Skälen för utredningens förslag: Den nuvarande strukturen för de statliga finansieringsinsatser är som framgår av nedanstående figur är svåröversiktlig och därmed svårstyrd. De nya initiativ som initierats i form av en ny grön fond och en mindre fond-i-fond finansierade med EU:s strukturfondsmedel komplicerar strukturen ytterligare. Nya politiska initiativ försvåras också då de är svåra att implementera i den nuvarande strukturen. 68

73 SOU 2015:64 Överväganden och förslag Figur 5.1 Nuvarande struktur T illväxtverket Liten Fond-i-Fond (tänkt) VINNOVA Fond 1 Fond 2 Fond 3 Inkubatorer Innovationskontor (Admin) Bidrag ALMI FOURIER TRANSFOM INLANDS INNOVATION Direkt investering Industri Fonden Norrlands fonden Lån Investmentbolag tillväxtkass Medfinansiering av Privat kapital NÄRINGSDEPARTEMENTET Grön fond (tänkt) Direkt investering Direkt investering (Stiftels e) (Stiftels e) Direkt investering Nya Initiativ? Lån Almi Invest 16 regionala bolag 8 regionala fonder 69

74 Överväganden och förslag SOU 2015:64 Utredningen föreslår att en ny struktur för det statliga riskkapitalet skapas genom att en fond i aktiebolagsform, kallad Fondinvest AB, bildas i syfte att utgöra en sammanhållande aktör. Den nya fonden, Fondinvest AB ska ha som uppdrag att tillsammans med privat kapital investera i fonder inriktade mot tidiga utvecklingsfaser i svenska innovativa företag med hög tillväxtpotential. I uppdraget ingår att välja ut investeringsområden och investeringsteam. Valet av investeringsområden ska baseras på bedömningar var marknadskompletterande insatser behövs. Fonderna ska ha inriktning på att täcka kapitalbehovet i tidiga faser där marknadskompletterande insatser behövs. De fonder i vilka Fondinvest AB investerar ska i sin tur investera i projekt där investeringsbeloppen i huvudsak är 5 50 miljoner kronor per projekt. Det övergripande syftet är att stödja tillblivelse och tillväxten av innovativa tillväxtbolag och samtidigt stödja tillkomsten av nya VC-aktörer. Detta innebär också att de blir del av ett stärkt finansiellt ekosystem som både förmår locka till sig ytterligare utländskt kapital och stödjer utvecklingen av den lokala kompetensen på alla plan. Det fattas i dag både kapital och aktörer i dessa segment både sådana med allmäninriktning och mer specialiserade fonder, t.ex. inom life science eller clean tech. Fondinvest AB föreslås ha ett kapital om 3 miljarder kronor och vara en revolverande fond med det ekonomiska målet att bevara kapitalet realt intakt över tid, se vidare avsnitt 5.3. Fondinvest AB:s uppgift är att investera där marknadskompletterande finansiering behövs och att göra sådana investeringar tillsammans med privat kapital. För att attrahera privat kapital till investeringar i de sektorer och faser där fonden ska vara verksam ska fonden kunna arbeta med asymmetrisk riskfördelning. Formerna för detta beskrivs närmare i avsnitt 5.4. Inom ramen för de övergripande riktlinjer som staten som ägare ger ska Fondinvest AB ha tillräcklig stor frihet att utforma villkoren i investeringsverksamheten beroende på bransch, geografi och när i tiden fondinvesteringen görs. Strukturen med Fondinvest AB innebär att investeringarnas inriktning och villkor över tid kan förändras, då syftet med Fondinvest AB är att det ska vara en struktur som över tid kan hantera en föränderlig verklighet. 70

75 SOU 2015:64 Överväganden och förslag Motiven för förslaget till ny struktur är följande. Den föreslagna strukturen ger några strukturellt viktiga fördelar. Genom en sammanhållande fond blir strukturen mer överblickbar från ägarens, statens, synpunkt och ger därmed bättre förutsättningar för en strategisk styrning. För det andra skapar en fond-i-fondstruktur större flexibilitet i statens investeringar. Genom indirekta investeringar undviker staten att bli majoritetsägare i enskilda bolag. Det är också en stabil konstruktion över tid. Syftet och inriktningen av de underliggande fonderna kan variera men verktyget, d.v.s. fond-i-fond-strukturen, kan behållas. Förslaget skapar förutsättningar för att statens riskkapital bättre kan bidra till att stimulera framväxandet av en bredare riskkapitalmarknad med större fokus på de tidiga faserna i företag med hög tillväxtpotential men också högre risk. När sedan vissa segment får en fungerande struktur och privata pengar i tillräcklig utsträckning finns tillhanda kan strukturen användas för att i stället ge investera i andra delar där marknaden inte ur statens synpunkt investerar tillräckligt. Det är inte möjligt att i dagsläget veta vilka segment eller branscher som om 10 år kommer att vara de omvälvande och snabbväxande, men det bör var möjligt att skapa en struktur som kan anpassa investeringarna och rikta dem mot de områden som i framtiden behöver understöd i form av kapital. System med fond-i-fond-lösningar där staten investerar indirekt i fonder tillsammans med näringslivet och privata investerare används allt mer i andra länder med gott resultat. Några modeller för detta har beskrivits i kapitel 4 i betänkandet. Ett fond-i-fond-system är kostnadseffektivt. Staten behöver inte bygga upp egen förvaltningskompetens inom olika områden över tid, utan kan i högre grad samverka med den kompetens och affärskunnande som finns hos verksamma investerare och företag. 71

76 Överväganden och förslag SOU 2015:64 Figur 5.2 Den nya struktur som föreslås framgår av följande figur. VINNOVA ALMI Direk t investering Nya uppdrag via ägaranvisning Fond 1 Fond 2 etc. Direk t investering Norrlandsfonden Lån mf1 mf2 mf3 Bidrag NÄRINGSDEPARTEMENTET Direk t investering Affärsängel- Nätverk, tillväxtkassor & liknande Industrifonden (Stiftels e) (Stiftels e) Direkt investering Inkubatorer Lån Innovationskontor Almiinvest Medfinansiering av Privat kapital 16 regionala bolag 8 regionala fonder FONDINVEST (Fond-i-Fond) Demoanläggningsfond Lånegarantifond Grön Fond MIKROFOND 72

77 SOU 2015:64 Överväganden och förslag Den nya strukturen Den nya investeringsstrukturen, en s.k. fond-i-fond-struktur, innebär att Fondinvest AB kommer att vara den sammanhållande fonden för ett antal underliggande fonder. Fondinvest AB:s övergripande uppdrag och riktlinjer regleras i bolagets bolagsordningen tillsammans med den årliga styrningen via ägardirektiv, som också blir styrande för inriktningen på de fonder som Fondinvest AB över tid kommer att investera i. Som tidigare redovisat ska fonden övergripande ha till uppgift att investera i fonder riktade mot det identifierade finansieringsgapet, dvs. i intervallet 5 50 miljoner kronor. Följdinvesteringar kommer att kunna göras i framgångsrika projekt så att den totala investeringen per projekt undantagsvis kan bli större. De underliggande fondernas investeringsinriktning kommer att variera över tid. Med det sagt är det rimligt att anta att när Fondinvest AB inleder sin verksamhet kommer den att investera i fonder inriktade på bl.a. läkemedel, medicinsk teknologi, cellulosa och materialteknologi, teknologi kopplad till verkstadssektorn och tjänster/service. Att i utredningen föreskriva inriktningen över tid och är varken möjligt eller önskvärt. Det skulle dessutom strida emot en av de grundläggande tankarna nämligen att bygga en struktur som är flexibel och som kan hantera en föränderlig omvärld. Fondinvest AB ska både agera proaktivt genom att göra utlysningar inom områden där man vill investera men också vara reaktiv genom att utvärdera propåer utifrån de kriterier för investeringar som ställs upp. Kriterierna ska spegla syftet med Fondinvest AB och fokusera insatserna på de delar av branscher och samhällsområden och de delar i kapitalförsörjningskedjan där det privata kapitalet behöver kompletteras. I huvudsak ska de fonder som Fondinvest AB investerar i vara inriktade på innovativa tillväxtföretag. Att företagen är nystartade behöver inte vara ett urvalskriterium i sig, men stor vikt ska läggas vid bolagens tillväxtpotential. De underliggande fonderna behöver var och en ha en minsta kritisk storlek för att kostnaderna för en investeringsorganisation ska vara rimlig i förhållande till investeringsvolymen men framför allt för att antalet investeringar per fond ska uppnå en viss mängd. 73

78 Överväganden och förslag SOU 2015:64 Förväntat normalutfall är att en stor andel av investeringarna kommer att generera förluster, några kommer att ge en låg avkastning och ett litet antal kommer att generera mycket god avkastning. De som går bra måste fonden också kunna göra följdinvesteringar i för att också komma i åtnjutande av framgången. Fonderna ska, baserat på hur det ser ut i dag, investera i intervallet 5 50 miljoner kronor per bolag, med följdinvesteringar i vissa fall mer. En fond med minst 20 investeringar i portföljbolag bör därför ha lägst 500 miljoner kronor i finansieringslöften. Inom vissa segment, som delar av life science där följdinvesteringarna blir ännu större, bör fonderna uppgå till miljoner kronor för att få rimlig spridning. Fondinvest AB förväntas stå för 50 procent av finansieringen och ska över tiden investera i 6 8 fonder för att både uppnå sina syften och för att kunna få en god riskspridning. De närmare formerna för investeringsverksamheten redovisas i avsnitt 5.4. Under Fondinvest AB föreslås även en demonstrationsanläggningsfond ingå samt de nya nationella fonder som delvis finansieras av EU:s strukturfondsmedel, dvs. en mindre fond-ifond, kallad mikrofonden, och en grön fond, vilka beskrivs närmare nedan. Demonstrationsanläggningsfonden ska investera i anläggningar där den kommersiella uppskalning ska demonstreras, och beskrivs närmare i avsnitt 5.6. Närmare beskrivning av Fondinvest AB Ett övergripande mål i utredningen är att skapa en struktur som är ändamålsenlig för att styra statens riskkapitalsatsningar till de delar av kapitalförsörjningskedjan där kapital saknas. Ur samhällets synpunkt är det centralt att hela kedjan fungerar. Om de stora satsningarna på FoU inte resulterar i produkter, tjänster och koncept på grund av att kapital saknas i vissa faser så är systemet ineffektivt. Utan nya företag och ständig förnyelse och innovation stagnerar tillväxten och den nyindustrialisering som behövs kommer inte igång. Det är små och medelstora företag som skapar nya jobb och det är innovativa nya företag som utmanar och stöper om. Den samhälleliga effekten av fungerande, växande och så småningom lönsamma företag är mycket stor, utvärderingar i t.ex. 74

79 SOU 2015:64 Överväganden och förslag Storbritannien visar på att den samhälleliga avkastningen är två till tre gånger så stor som den företagsmässiga avkastnigen. På annat ställe behandlas stödet i riktigt tidiga faser (avsnitt 5.9). Innovation kräver inte bara kunskap, kreativitet och initiativförmåga. För att omvandla alla dessa idéer krävs kapital. Alla idéer ska naturligtvis inte finansieras, men ur samhällssynpunkt får för få av dessa idéer tillräckligt kapital. Det går också mode även i investeringar och riskapititalet växlar oerhört både mellan branscher och över tiden. Att i dag säga inom vilka branscher som kapital behövs om 5 20 år låter sig inte göras och den sortens siande är dessutom kontraproduktivt då den leder till lägre flexibilitet. Vad som kan sägas är att det finns investeringsgap och att det ur samhällets synpunkt är effektivt att minska dessa. Det är dessutom effektivt att skapa fonder som är långsiktiga aktörer och som har kapacitet att stötta projekt under den långa tid det tar att bygga ett bolag. Dessa fonder blir dessutom till sin natur mindre cykliska i sin investeringstakt. Fondinvest AB blir också den kanal som staten kan använda för att lansera nya initiativ. Genom Fondinvest AB kan nytt kapital kopplat till ägaranvisningar introduceras. Fondinvest AB ska medverka till att skapa nya aktörer på den finansiella marknaden så att det finansiella ekosystemet förbättras. Erfarenheter från andra länder visar att sådana miljöer eller sammanhållande system av aktörer bidrar till framväxten av fler innovativa företag. Fler aktörer på marknaden betyder också fler syndikeringspartners för de utländska investerare som söker sig hit vilket i sin tur stimulerar mer aktivitet och att en större mängd pengar söker investeringar. Underliggande fonder och instrument Den svenska regeringen har i sitt nationella program för den nya strukturfondsperioden föreslagit två nya nationella fonder: en fond-i-fond och en grön fond (se avsnitt 2.6 i betänkandet). I syfte att uppnå en ökad samordning i det statliga finansieringssystemet är det ändamålsenligt att förvaltningen av dessa fonder inordnas i den verksamhet som Fondinvest AB föreslås bedriva. 75

80 Överväganden och förslag SOU 2015:64 Beskrivning av mikrofonden Mikrofonden ska vara ett instrument för att uppmuntra lokala initiativ för investeringar i tillväxtföretag som utvecklar bygden men kan också investeras i temafonder av olika slag. Mikrofonden föreslås få inriktning mot att stötta mindre lokala fonder. Dessa mindre lokala fonder kan med fördel vara sammanslutningar av lokala affärsänglar, tillväxtkassor eller andra mindre investment bolag gärna spridda över landet. Investeringarna ska följa samma principer som dem för Fondinvest AB, dvs. aldrig överstiga 50 procent av det privata kapital som rests och de bolag som aktörerna ska investera i ska vara små snabbväxande gärna innovativa företag. Det är bedömningen att mikrofonden inte ska acceptera någon asymmetrisk risk. Syftet är att förstärka den kapitalbas som dessa aktörer investerar i. Storleken på åtagandet per fond bör ligga i intervallet 5 30 miljoner kronor. Målsättningen är att kapitalet över tid ska bevaras. När denna modell bevisat sig bör ytterligare medel via Fondinvest AB kanaliseras ner till mikrofonden. Mikrofonden övertar de redan gjorda investeringarna och åtagandena i motsvarande strukturer från Inlandsinnovation. På samma sätt som i alla fond-i-fond-investeringar är det i urvalet av investeringsinriktning, team och medinvesterare grunden för framgång läggs. Uppföljning av investeringarna ska naturligtvis göras men det är inte tanken att mikrofonden ska utse styrelseledamöter eller medverka i investeringsbesluten annat än att tillse att de följer det ramverk som överenskommits. Det ligger i investeringarnas natur att den förväntade tid som varje fond lever förväntas vara lång. Om mikrofonden ska medverka i senare fonder ska utvärderas på sedvanligt sätt. Valet att fortsätta att investera alternativt inte investera är det främsta påtryckningsmedlet gentemot de team man stöttar. Bemanningen av mikrofonden ska vara mycket liten. I princip kan fondens administration till stor del samordnas eller delas med moderbolaget Fondinvest AB. Fonden behöver därutöver ha resurser för särskilda förvaltningsuppgifter inom ramen för fondens uppdrag, t.ex. att ta in både begära in anbud för bestämt ändamål men framför allt organisera utvärderingen av inkomna förslag. Beslut fattas i en av Fondinvest AB utsedd styrelse. För att väl kunna utvärdera olika förslag och inte agera reaktivt på varje 76

81 SOU 2015:64 Överväganden och förslag enskilt inkommande förslag bör besluten om investeringar tas högst två gånger per år. Beskrivning av den gröna fonden Enligt Energimyndigheten så har riskkapitalinvesteringarna inom miljöteknik i Sverige minskat med över 80 procent i värde mellan 2008 och 2012, från cirka 700 till 135 miljoner kronor. Under samma period har den relativa andelen miljöteknikinvesteringar minskat från procent till 7 8 procent av totala investeringsvolymen. Finansieringsgapet inom miljötekniksektorn, definierat som skillnaden mellan utfallet för VC-investeringar 2012 och genomsnittet för åren 2007 och 2012, uppgår till 259 miljoner kronor per år, vilket innefattar både privat och offentligt riskkapital. 1 Behovet av riskkapital enligt denna uppskattning bedöms kunna täckas relativt väl av den gröna fond som är en del av systemet. Fondens storlek på 700 miljoner kronor blir med privata medinvesteringar minst miljoner kronor, förhoppningsvis mer. Med en investeringscykel på 5 7 år täcker det behoven. Detta gäller dock med dagens förutsättningar och utbud på investeringsobjekt. Behoven respektive utbudet av projekt kan ändras. Om de ändras och ett underskott på privat kapital kvarstår finns det inget hinder att den föreslagna fond-i-fonden bjuder in aktörer at starta liknade fonder. Den gröna fonden ska enligt tidigare planering vara en av staten helägd fond som ska direktinvestera i olika företag tillsammans med privat kapital. Den har enligt direktiven friheten att välja investeringsinstrument och möjlighet att investera asymmetriskt. Då fondens inriktning nyligen är fastställd, inklusive motinvesteringar från EU, föreslår utredningen ingen ändring på kort sikt av investeringssättet. Över tid föreslår däremot utredningen att de medel som återförs via exits av innehav läggs i en ny fond där privat kapital reses på fondnivå. Därefter kan den nya gröna fonden II ta större ägarandelar i de underliggande bolagen. Eventuell asymmetri 1 Tillväxtanalys (2013a) Riskkapitalmarknaden i Sverige 2013, Statistik 2013:07. 77

82 Överväganden och förslag SOU 2015:64 möjliggör för att rikta kapitalet mot önskade faser och investeringsområden. 5.3 Fondinvest AB:s uppdrag, kapital och organisation Förslag: Fondinvest ABs verksamhet ska bedrivas i ett av staten helägt aktiebolag som ska vara moderbolag till underliggande fonder som också ska bedrivas i aktiebolagsform. Fondinvest AB inklusive dotterbolag ska ha ett samlat kapital om 6,1 miljarder kronor. Verksamheten vid bolaget och dess dotterbolag ska bedrivas med en liten förvaltningsorganisation och i stället nyttja externa experter och specialister för olika ändamål. Skälen för utredningens förslag: Fondinvest AB föreslås bli ett av staten helägt aktiebolag. Aktiebolag är den lämpligaste associationsformen för att styra en verksamhet som i sin verksamhet ska verka på en marknad tillsammans med andra företag och investeringsaktörer och som över tid förväntas vara föränderlig. Fondinvest AB:s övergripande uppdrag och ändamål ska regleras i bolagets bolagsordning. Uppdraget bör formuleras med utgångspunkt i att bolaget genom långsiktiga fondinvesteringsåtaganden ska verka för en framväxt av en livskraftig privatfinansierad svensk riskkapitalindustri med ett huvudsakligt fokus på investeringar i svenska företag som befinner sig i ett tidigt stadium i sin utveckling. Av uppdraget bör också framgå att verksamheten ska bedrivas så att utbudet av både inhemskt och utländskt kapital ska främjas. Uppdraget och den roll som Fondinvest AB avses få när det gäller att skapa förutsättningar för fler och växande företag innebär att bolaget får ett samhällsuppdrag. Även samhällsuppdraget ska framgå av bolagsordningen. Samhällsuppdraget bör formuleras som att Fondinvest AB ska bidra till tillväxt, innovation och ökad sysselsättning genom att stärka utbudet av kapital till innovatörer och företag i utvecklingsskeden så att dessa kan utvecklas till växande företag. 78

83 SOU 2015:64 Överväganden och förslag Utöver bolagsordningen kan staten som ägare styra bolaget genom särskilda ägaranvisningar, som kan innehålla vissa ytterligare riktlinjer för bolagets investeringsverksamhet. Ägarstyrningen bör dock utformas på sådant sätt att den ger styrelsen ansvar och tillräckliga frihetsgrader för att utforma strukturen på investeringsåtaganden och de närmare formerna för verkställande av ägarens uppdrag. Styrelsen i Fondinvest AB bör ha en sammansättning av ledamöter som besitter en hög kompetens och erfarenhet av den verksamhet som ska bedrivas. Styrelsen bör, utöver representant från staten genom Näringsdepartementet bestå av personer med relevant erfarenhet av riskkapitalmarknaden, förvaltarutvärdering och kapitalmarknaden. Därutöver bör personer med erfarenhet från att utvärdera nya investerings- och forskningsområden ingå. På grund av risk för intressekonflikter bör styrelsen inte bestå av ledamöter med ekonomiska intressen i redan etablerade VCförvaltare. Styrelsen bör även kunna utgöra fondens investeringskommitté. Ekonomiska mål Fondinvest AB ska ha ett kapital som fungerar som en revolverande fond, vilket innebär att de innehav som avyttras återförs till fondkapitalet och kan användas till nya investeringar. Som ekonomiska mål för fondens verksamhet bör gälla att fondens kapital över tid ska behållas reallt oförändrat. Kapitalbehov Fondinvest AB föreslås få ett kapital om 3 miljarder kronor. VCinvesteringar kännetecknas av hög risk och periodvis mycket långa innehavsperioder. En enkel modellering ger att Fondinvest AB, oaktat driftskostnader, bör kapitaliseras till 8 10 gånger det förväntade årliga åtagandet. För ett årligt åtagande om 300 miljoner kronor enligt förslaget ovan krävs således ett kapital om cirka 3 miljarder kronor. Om fondinvesteringarna i snitt genererar en blygsam positiv avkastning så räcker denna kapitalisering till att finansiera verksamheten. 79

84 Överväganden och förslag SOU 2015:64 Storleken på de underliggande fonderna är beroende på investeringsområde och bransch. Varje enskild fond bör inte understiga 500 miljoner kronor. Under förutsättning att fonderna kan finansieras med motsvarande privat kapital bör en bedömd maxstorlek på en fond uppgå till cirka 1 miljard. Antalet fonder som Fondinvest AB gör åtaganden i bör därför kunna vara lägst 6 fonder. Organisation och bemanning Fondinvest AB ska arbeta med en liten organisation men med nära samarbete med experter och andra organisationer inklusive specialister på utvärderingar av förvaltningsteam. Utlysning av fondinvesteringar och behandling av inkommande förslag, både kopplade till utlysningar och andra är en grundläggande uppgift för fonden. Huvuddelen av Fondinvest AB:s förvaltande verksamhet, såsom utvärdering och uppföljning av förvaltare, förberedande av investeringsrekommendationer, samt underlag för ägarrapportering bör kunna utföras av externa underleverantörer. Även fondadministration bör kunna utföras av extern part. Fondinvest AB ska kunna överlåta förvaltningen av de underliggande fonderna till självständiga investeringsteam. När det gäller de underliggande fonderna och verksamheterna bör dessa i hög utsträckning kunna dela administration med moderbolaget Fondinvest AB. På så sätt säkerställs rätt förvaltningskompetens och kunnande inom olika branscher eller segment samtidigt som staten undviker att fonden tvingas bygga upp en egen stor förvaltningsorganisation. Sammantaget bör detta kunna öka effektiviteten i statens riskkapitalinsatser. 5.4 Närmare om investeringsverksamheten Bedömning: Investeringsverksamheten ska bedrivas med utgångspunkt i de övergripande riktlinjer som ägaren beslutar. Fondens styrelse ansvarar för att upprätta en investeringsplan för verksamheten med utgångspunkt i ägarens uppdrag och riktlinjer. Verksamheten med utlysningar om fondåtaganden bör utformas 80

85 SOU 2015:64 Överväganden och förslag efter en fastställd årscykel med utlysning, utvärdering och beslut om investeringar. Tydliga utvärderingskriterier för investeringsverksamheten ska fastställas med utgångspunkt i målen för fondens verksamhet. Skälen för utredningens förslag: Övergripande riktlinjer för den investeringsverksamhet som Fondinvest AB ska bedriva beslutas av ägaren. I riktlinjerna kan ingå att prioriterade investeringsområden eller andra övergripande investeringsriktlinjer. Fondens styrelse ansvarar sedan för att verkställa ägarens riktlinjer i en investeringsplan för verksamheten. Fondinvest AB kommer att göra utlysningar om fondåtaganden eller investeringar som staten via Fondinvest AB vill göra. Denna utlysning, eller erbjudande till samfinansiering, kan avse ett urval av blivande eller nystartade VC-fonder men även andra privata investerare. Det viktiga här är inte om aktörerna kallar sig VCfonder utan att investeringskriterierna står i överensstämmelse med de formulerade kraven. De krav som ställs upp baseras på bolagsordningen och ägardirektiven och omfattar sådant som investeringsbelopp, utvecklingsfas i bolagen och i förekommande fall i vilka branscher som investeringarna ska göras. Utlysningar bör utformas på ett sätt som möjliggör för ett stort antal aktörer att lämna in förslag. Fondinvest AB ska också kunna utvärdera propåer som inkommer utan att Fondinvest AB har definierat ett särskilt investeringsområde. I nästa steg ska de ansökningar eller anmälningar som kommer in utvärderas och bedömas. I utvärderingen ingår dels att bedöma om ansökningarna överensstämmer med uppställda investeringskriterier men också att utvärdera de förvaltningsteam som ska ansvara för den löpande förvaltningen av den investeringsfond som sätts upp. För denna uppgift bör extern expertis och rådgivare, i enlighet med branschpraxis, kunna anlitas. Investeringsbeslut fattas av styrelsen i Fondinvest AB på rekommendation av en särskild investeringskommitté, lämpligen en delmängd av styrelsen, baserat på utvärderingsunderlag från den externa rådgivaren. Beredningen av investeringsbesluten görs av ledning. Viktigt att notera är att det är styrelsen som fattar beslut om vilka investeringar som är de riktiga att göra, med utgångspunkt från ägarens riktlinjer, medan uppgiften för de 81

86 Överväganden och förslag SOU 2015:64 externa leverantörerna är att mer tekniskt utvärdera förvaltningsteam och förmågan att leverera på de uppställda kriterierna. Efter investeringen följer ett monitoreringsarbete, dvs. kontinuerlig uppföljning av fondens verksamhet, samt fondadministration bestående av hantering av fondernas kassaflöden och rapportering Som berörts tidigare bör såväl utvärdering, monitorering och fondadministration skötas av externa leverantörer. Skälen för detta är att Fondinvest AB, som kommer att ha ett brett verksamhetsområde, annars skulle behöva bygga upp en egen omfattande organisation för de olika momenten i investeringsverksamheten. Att hitta rätt kompetens är både svårt och kostsamt men om extern kompetens anlitas för särskilda moment kan kostaderna begränsas samtidigt som effektiviten ökar. Lämpligen följer verksamhetens olika faser en årscykel, så att exempelvis ansökningar tas emot fram till halvårsskiftet följt av utvärdering under andra halvåret och beslut om investeringar till årsskiftet. Investeringsfonderna Formerna för investeringarna kommer sannolikt se olika ut beroende av investeringsfokus och befintliga strukturer på marknaden. En modell är att investeringen sker i nystartade fonder ledda av ett befintligt team som redan förvaltar en befintlig VCfond, under förutsättning att investeringsfokus och teamet uppfyller fastställda kriterier. En annan modell är att investera i fonder som sätts upp av nya team eller team som avknoppats från existerande fondförvaltare. Ytterligare en modell kan vara att Fondinvest AB sätter upp en fond som saminvesterar med en annan fond och där investeringsbesluten tas av team som är gemensamma för båda dessa fonder. En fördel är att den fond som satts upp av Fondinvest AB bara saminvesterar i svenska projekt medan den andra fonden även kan investera utanför Sverige. På så sätt kan det vara enklare att attrahera utländskt kapital till investeringar i Sverige. Utgångspunkten bör vara att de investeringsfonder som Fondinvest AB investerar i ska ha sin juridiska hemvist i Sverige. När det gäller de aktörer som medinvesterar i fonderna ska 82

87 SOU 2015:64 Överväganden och förslag emellertid inga krav ställas på att dessa fonder eller investerare ska ha sin hemvist i Sverige. Då syftet är att stärka kapitalbasen och finansieringsmöjligheterna för unga tillväxtbolag är det en styrka om också utländskt kapital kan bidra till detta. De nya investeringsfonder som kan komma att inrättas på initiativ av Fondinvest AB bör kunna vara svenska aktiebolag som staten och andra investerare därefter gör åtaganden gentemot genom kapitalandelslån. Strukturer av detta slag är sedan något år tillbaka vanliga på fondmarknaden. Riskdelning några modeller För att attrahera privat kapital att investera i de riskfaser och i de områden där ett ökat kapitalbehov bedöms finnas, måste Fondinvest AB kunna arbeta med modeller för asymmetrisk riskdelning, vilket innebär att medinvesterarna får en bättre avkastningsprofil. Tre huvudtyper av subventioner för detta ändamål kan lyftas fram: Det statliga kapitalet har samma risk men ett tak på sin avkastning dvs. all uppsida över en viss nivå går till de privata medinvesterarna Det statliga kapitalet tar en större risk, dvs. vid förlust tar det statliga kapitalet en oproportionellt stor andel av förlusten upp till en viss nivå. Det statliga kapitalet står för hela eller lejonparten av driftskostnaderna. Fondinvest AB:s åtagande kan naturligtvis bestå av en kombination av dessa subventioner. Vad som kommer att krävas för att uppnå önskat investeringssyfte och attrahera ett bra team går inte att på förhand fastställa. Detta kommer att vara en del av den process med utlysning och prövning som genomförs inför varje beslut om fondens investeringsengagemang. I undantagsfall kan det bli aktuellt att Fondinvest AB gör åtaganden utan krav på parallell privat investering. Syftet kan vara att möjliggöra för förvaltaren att omgående komma igång med sin 83

88 Överväganden och förslag SOU 2015:64 investeringsverksamhet och att genom de resultat som förvaltaren åstadkommer över tid kunna locka kommersiellt kapital. Ett exempel skulle kunna vara inom materialteknologi där VCmarkanden eller liknande där väldigt få investerare är verksamma i tidiga faser. En sådan fond som också har syftet att snabbt etablera en ny aktör på marknaden bör inte ha samma mängd kapital och det ska byggas in starka incitament för aktören att snabbt attrahera privat kapital, bl.a. bör ingen vinstdelning till investeringsteamet utgå. Utformningen av erbjudande samt risk- och vinstfördelning kommer vara ett av de viktigaste besluten i Fondinvest AB:s styrelse. Utmaningen är att hitta rätt balans mellan subventionerande och icke-subventionerade åtaganden. En för liten subvention leder till att VC-fonden som valts ut inte kan locka privat kapital medan en för stor subvention på sikt innebär kapitalförstöring. En fördel är att kravet på privat medfinansiering ger en omedelbar kommersiell återkoppling på fondinriktningen och förvaltarvalet i kombination med valet av riskdelningsmodell. 5.5 Garantisystem Förslag: Ett statligt garantisystem införs i syfte att stödja bankernas utlåning till små företag. Garantin bör avse lån mellan 2 20 miljoner kronor. Garantisystemet föreslås hanteras inom ramen för Fondinvest AB:s verksamhet. Skälen för utredningens förslag: Inom ramen för utredningen har en särskild genomlysning gjorts över var i kedjan som det finns ett lånefinansieringsgap (se avsnitt 3.31 samt bilaga 2 i betänkandet). Huvudpunkterna från denna kartläggning är att bankerna har minskat sin utlåning till företag. Drivkrafterna för detta är regulatoriska krav men också att lönsamheten är för låg vid utlåning till mindre bolag med hög risk. Erfarenheterna från finanskrisen 2008 tyder också på att bankerna generellt har minskat sin utlåning när det gäller mindre lån med mer risk. Utredningen anser att det inte är meningsfullt att genom statliga insatser försöka minska risken för bankerna när det gäller riktigt små krediter. Staten skulle visserligen kunna konstruera ett sådant 84

89 SOU 2015:64 Överväganden och förslag instrument med bedömningen är att motparterna, dvs. bankerna, inte har kapacitet eller intresse att agera inom detta system. Bedömningen är också att Almi spelar en viktig roll för att erbjuda sådana krediter. När det däremot gäller något större krediter, ofta i intervallet 2 20 miljoner kronor, är lånegarantier ett lämpligt instrument. Företag under expansion kan ha svårigheter att möta långivarens krav på säkerheter. En statlig garanti skulle kunna kompensera för bristen på säkerheter och på så sätt bidra till att öka bankernas utlåning till företagen. Den modell till ett statligt lånegarantisystem som föreslås bygger på att bankerna utgör distributionskanal för garantierna. Utformningen innebär följande: Banker bör kunna söka om att bli certifierade för att utnyttja lånegarantin. Grundläggande krav på distributionskapacitet, kompetens, administrativa resurser m.m. bör vara uppfyllda. Garantin bör avse lån mellan 2 20 miljoner kronor med trolig tonvikt på cirka 3 10 miljoner kronor. Garantin ska i undantagsfall kunna användas upp till 20 miljoner kronor, förutsatt att villkoren för att utgöra en marknadskompletterande åtgärd är uppfyllda. Garantin ska kunna omfatta upp till 30 procent av det totala lånebeloppet för att ge tillräcklig säkerhetsförstärkning. Banken bör inte få full täckning av garantin när den utnyttjas för att undvika att den överutnyttjas. En rimlig fördelning är att banken bär procent av eventuella förluster. Garantisystemet bör utformas så att certifierade banker utan prövning från statens sida anmäler krediter som uppfyller villkoren för den kompletterande garantin. Statens prövning bör utformas som en möjlighet till revision och eftergranskning både direkt vid eventuell utbetalning enligt garantin och som generell uppföljande granskning av hur garantivillkoren efterlevs. Brist på efterlevnad av garantisystemets ramar och villkor leder till utebliven utbetalning alternativt till återkrav av utbetalda belopp. Garantin ska vara förenad med en garantiavgift. Garantiavgiften tas ut av bankerna som en klumpsumma på totalt utnyttjad 85

90 Överväganden och förslag SOU 2015:64 garanti. Det ska vara upp till bankerna i vilken utsträckning och på vilket sätt kostnaden överförs till kunden. Kostnaderna för garantisystemet beräknas uppgå till 60 miljoner kronor per år. Beräkningen bygger på antagandet att garantisystemet över tid skulle omfatta en utlåning motsvarande den som Almi och Norrlandsfonden har i dag, dvs. omkring 6 7 miljarder kronor, vidare att 30 procent av lånestocken skulle täckas av garantin samt att risken för fallissemang uppgår till cirka 3 procent. Till detta ska läggas administrativa kostnader på 20 miljoner kronor Från den totala kostnaden på cirka 80 miljoner kronor ska garantiavgiften och bankernas del av förlusten dras av. Full kostnadstäckning skulle kräva en garantiavgift på cirka 4 procent. En minskning av kostnaden för att öka finansieringsmöjligheterna för vissa typer av företag, t.ex. för företag med hög tillväxtpotential, med ovan angivna antaganden skulle sammantaget innebära kostnader på cirka miljoner kronor per år beroende på subventionens storlek. Garantisystemet föreslås hanteras av Fondinvest AB. 5.6 Demonstrationsanläggningsfond Förslag: En demonstrationsanläggningsfond inrättas för investeringar i ny teknologi eller processer där produktionsanläggningar eller produktionsenheter ska producera i kommersiell skala. Fonden föreslås ha ett kapital om 1,5 miljarder kronor. Demonstrationsanläggningsfonden föreslås drivas i form av ett aktiebolag som är ett dotterbolag till Fondinvest AB. Skälen för utredningens förslag: Utredningen föreslår att en demonstrationsanläggningsfond inrättas. Denna ska investera i ny teknologi eller processer där produktionsanläggningar eller produktionsenheter ska producera och bevisa sig i kommersiell skala. Investeringarna ska göras i teknik som bevisat sig tekniskt och i liten skala och där det finns en marknad för produkten men där den upplevda risken i steget från liten skala till produktionsanläggning försvårar en rent privat finansiering. Fonden ska ha målsättningen att bevara sitt kapital realt över tid och kunna arbeta 86

91 SOU 2015:64 Överväganden och förslag med ägarkapital, konvertibler och lånegarantier. Exempel på tänkbara investeringar är anläggningar för att utnyttja biomassa till att producera drivmedel eller kemiråvara, anläggningar för att använda skogens restprodukter, enheter för att utnyttja havsströmmar, använda vattenkraft mer effektivt, teknologi för solkraft, första anläggningar för ny tillverkningsteknologi eller enheter för ny cellulosafiberteknologi. Ändamålets karaktär gör att investeringarna till stor del kommer att ske utanför storstadsregionerna. Bakgrunden till förslaget är följande. Stora statliga insatser görs inom både miljö och energiteknik liksom på andra om råden där de anläggningar där tekniken ska kommersialiseras kräver betydande investeringar dvs. är kapitaltunga. När teknologin ska bevisa sig i en skala där den är kommersiellt lönsam saknas i dagsläget den statliga kompletterande finansiering som krävs för att det privat kommersiella kapitalet ska våga investera. Osäkerhet och risker är fortvarande stora. Paradoxen är ofta att om det är en andra anläggning av samma typ som skulle byggas där säkerheten blivit större skulle en helt privat finansiering vara möjlig. Det drabbar också bolag som måste bevisa sig för att få den så viktiga första kunden. Det är också här som den föreslagna fonden ska investera. Det handlar således inte om investeringar när teknologin ska bevisa sig eller i pilotskaleförsök utan om investeringar i anläggningar som i princip skulle kunna få privat finansiering om osäkerheten, som här kan handla om total kostnadsram för anläggningen eller produktionsenheten, uppstart och konstruktionstid, verifikation av driftskostnader och liknande, fortsatt anses vara för stor. Det ska dock finnas en potentiell marknad för produkten, dvs. den kommersiella potentialen ska vara klarlagd. Målsättningen är att när anläggningen eller produktionsenheten är på plats och produktionsfärdig har systemet blivit validerat, dvs. att tekniken har funnit sin form och prestanda. Demonstrationsfonden ska bara engagera sig som komplement till privat kapital. Samma principer ska gälla för denna fond som andra investeringar som Fondinvest AB gör, dvs. att det övriga privata kapitalet inte i någon del av balansräkningen ska avlyftas all risk men att riskfördelningen kommer att tillåtas vara asymmetrisk. Demonstrationsanläggningsfonden föreslås få ett kapital om 1,5 miljarder kronor Kapitalinsatsen i varje anläggning kan antas variera mycket och kan bli betydande beroende på typ av 87

92 Överväganden och förslag SOU 2015:64 anläggning och teknik. Investeringarna ska göras i anläggningarna och skydd måste byggas in så att det mervärde som skapas genom att tekniken kan bevisa sig också genererar intäkter till fonden även om fonden inte investerar i de bolag som äger tekniken. En uppskattning är att antal investeringar per år blir mycket lågt p.g.a. investeringarnas karaktär. Demonstrationsanläggningsfonden föreslås drivas i form av ett aktiebolag och utgöra ett dotterbolag till Fondinvest AB. Fonden ska dela administration med moderbolaget. Fondinvest AB tillsätter tillsammans med staten styrelsen i demonstrationsanläggningsfonden. För att driva fonden behövs bara en investeringsansvarig men denne ska samverka med och utbyta erfarenheter med den gröna fonden såväl som Fondinvest AB. Utvärderingsarbetet görs med fördel i samarbete med andra statliga myndigheter som Energimyndigheten men kan också att läggas ut på fristående konsulter för att få tillgång till rätt kompetens inom olika teknikområden. Förvaltningskostnaderna bedöms därigenom bli låga. Fondens konstruktion behöver utformas så att dess investeringar inte kommer i konflikt med EU:s regler gällande statsstöd. I planeringen av genomförandet behöver hänsyn tas till att en notifiering av fonden till EU-kommissionen kan behöva göras. 5.7 Genomförande och finansiering Förslag: Fondinvest AB bildas genom en omstrukturering av Fouriertransform AB och Inlandsinnovation AB. Genomförandet bör förberedas i en särskild organisationskommitté med inriktning på att det nya fondbolaget, Fondinvest AB, kan inleda sin verksamhet under 2016 och vara fullt operationellt Förvaltningen av befintliga innehav i de bolag som berörs av förändringen ska ske under former som säkerställer ett gott ekonomiskt utfall och som borgar för att de bolag som investeringarna gjorts i hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Skälen för utredningens förslag: Utredningen föreslår att den nya fonden Fondinvest AB bildas genom att Fouriertransform AB 88

93 SOU 2015:64 Överväganden och förslag omvandlas till ett bolag som ska agera som en fond i fond, här kallad Fondinvest AB. Vidare föreslås Inlandsinnovation AB samordnas med Fondinvest AB. Under Fondinvest AB läggs även de planerade EU-medfinansierade fonderna, dvs. mikrofonden, omfattande 400 miljoner kronor, samt den gröna fonden om 700 miljoner kronor. Utredningen föreslår vidare att Fondinvest AB får ansvaret för det lånegarantisystem som föreslås av utredningen (avsnitt 5.5) samt en demonstrationsanläggningsfond (avsnitt 5.6). En organisationskommitté bör tillsättas för att förbereda de förändringar som beslutas av regering och riksdag. Genomförandet bör ske med inriktning på att Fondinvest AB ska kunna inleda sin verksamhet under 2016 och vara fullt operationellt När det gäller finansieringen gäller följande förutsättningar. Fouriertransform AB hade ett eget kapital per den 31/ om cirka miljoner kronor. Den totala mängden likvida medel och kortfristiga placeringar uppgick till cirka miljoner kronor. 100 miljoner kronor av detta kapital och likviditet kommer genom utdelning att överföras till mikrofonden. Ett antal investeringsåtaganden finns också men hur stora dessa går inte att bedöma. Här antas att alla investeringar över tid går att avyttra till lägst bokfört värde och erhållna medel därutöver kan täcka avvecklingskostnader. Det antas att avvecklingen av innehaven sker under en 3 5 års period. Inlandsinnovation AB hade ett eget kapital per den 31/ om cirka miljoner kronor. Den totala mängden likvida medel uppgick till cirka miljoner kronor. Samma antaganden antas gälla här som ovan för Fouriertransform AB. Den totala mängden pengar som över tid kan investeras via Fondinvest AB uppgår med dessa antagande miljoner kronor. Fondinvest AB antas över tid via fonder investera miljoner kronor. Demonstrationsanläggningsfonden ges ett kapitalåtagande om miljoner kronor. Med dessa antaganden finns därmed en reserv om lägst 500 miljoner kronor som över tid kan stärka upp Fondinvest AB och dess dotterbolag. När det gäller tidslinjen i den tänkta omfördelningen av medel kommer Fondinvest AB att göra åtaganden om investeringar mot olika VC-aktörer och fonder, inklusive demonstrationsanläggningsfonden. Men det kommer att ta lång tid för VC-aktörerna att investera pengarna, bedömningen är 4 år, och dessutom kommer det att ta

94 Överväganden och förslag SOU 2015:64 år att utvärdera och göra åtaganden mot VC-aktörer. Hela VCcykeln när den väl är igång är troligen upp emot 10 år. Det kommer därför att finnas tillräckligt med tid för att avveckla befintliga innehav under former som säkerställer gott utfall och även säkerställer att de bolag som investeringarna gjorts i hanteras på ett ansvarsfullt sätt. För de investeringar som görs på kort sikt finns det tillräckligt med kontanta medel i systemet. Det kapital som finns i systemet bedöms alltså räcka till för att täcka de åtaganden som utredningen föreslår och kan återanvändas över tid. Utredningen har undersökt om det finns alternativa sätt att finansiera Fondinvest AB som mer liknar det sätt på vilket privata riskkapitalbolag finansieras. Ett privat bolag får av sina investerare ett investeringslöfte och när kapital behövs så kallar man på det, s.k. draw down. Utredningen har inte funnit något bra sätt att skapa en motsvarande lösning inom ramen för de regelverk som finns. Lösningen måste vara långsiktigt stabil samtidigt som den är enkel och effektiv så att de kapitalutfästelser som gjorts snabbt kan betalas ut vid angiven tidpunkt. En stabil lösning som bygger på bindande utfästelser kräver troligen lagändringar. Utredningen anser däremot att det skulle ha stora fördelar om en sådan lösning fanns och förordar en närmare studie om möjligheterna för detta. En förbättring som dock kan övervägas inom ramen för nuvarande regler är att samordna likviditetsförvaltningen i de olika statliga finansieringsbolagen för att få bättre villkor och förhoppningsvis lägre kostnader. Förvaltning av befintliga innehav När det gäller förvaltningen av befintliga innehav i de bolag som enligt förslaget omstruktureras måste det göras på ett ansvarsfullt sätt som inte är värdeförstörande och som hanterar potentialen i de bolag i vilket man investerat på ett bra sätt. Hanteringen av dessa bör vara långsiktig samtidigt som det är angeläget att kunna återanvända kapitalet i den nya strukturen. Flera modeller för denna förvaltning är möjlig beroende på innehavens karaktär. Flera av de åtaganden som gjorts och som har tydlig lokal eller regional inriktning flyttas med fördel över till Mikrofonden. Det gäller särskilt flera av de innehav av den karaktär 90

95 SOU 2015:64 Överväganden och förslag som ligger i Inlandsinnovation AB. Ett alternativ är att förvaltningen av vissa innehav övertas av annan statlig aktör, t.ex. Industrifonden eller annan part med erfarenhet av långsiktig förvaltning. En sådan förvaltningen sker då på uppdrag av Fondinvest AB. En annan modell är att förvaltningen läggs ut på en extern part och förvaltas på uppdrag av Fondinvest AB. 5.8 Styrning och uppföljning av Fondinvest AB Förslag: Styrningen av Fondinvest AB behöver utformas på ett sätt som tillgodoser riksdagens och regerings krav på övergripande strategisk styrning samt insyn i verksamheten samtidigt som tillräcklig flexibilitet finns i den operativa verksamheten. En modell för uppföljning och utvärdering av verksamheten bör läggas fast. Regeringen bör årligen rapportera om verksamhetens resultat till riksdagen. Skälen för utredningens förslag: Styrningen av fondbolaget Fondinvest AB:s verksamhet behöver utformas på ett sätt som tillgodoser riksdagens och regeringens krav på övergripande strategisk styrning och insyn i verksamheten samtidigt som tillräcklig flexibilitet finns i den operativa verksamheten. Fondinvest AB:s inrättande, uppdrag och övergripande mål beslutas av riksdagen. Fondbolagets uppdrag och övergripande mål regleras därefter i bolagets bolagsordning, se avsnitt 5.3. Ansvaret för den löpande ägarstyrningen av fondbolaget ligger hos regeringen. Regeringen ansvarar för att utse styrelsens ordförande och ledamöter. Genom årliga ägaranvisningar kan regeringen ge närmare anvisningar för inriktningen av verksamheten. Styrelsen i bolaget ansvarar därefter för planering och genomförande av investeringsverksamheten. När det gäller uppföljning och utvärdering av verksamheten bör ramarna för detta läggas fast redan vid inrättandet av den nya organisationen. I utformningen av en utvärderingsmodell behöver särskild hänsyn tas till de långa ledtiderna i bolagets investeringsverksamhet. Utvärderingskriterier för investeringsverksamheten behöver utformas så att fondens verksamhet och resultat kan ställas i relation till de övergripande målen. Lämpliga 91

96 Överväganden och förslag SOU 2015:64 former för redovisning av verksamheten till riksdagen behöver övervägas. En möjlig modell för utvärdering är den som tillämpas för Riksgäldskontorets statsskuldsförvaltning. Modellen innebär att en extern, oberoende utvärdering av statsskuldsförvaltningen genomförs vartannat år. Utvärderingen omfattar en genomgång av förvaltningen under den senaste femårsperioden med bedömning av måluppfyllelse, myndighetens strategiska och operativa agerande, förvaltningens kostnader m.m. Regeringen rapporterar årligen om statsskuldsförvaltningen till riksdagen i form av en särskild skrivelse. Inom ramen för den övergripande ägarstyrningen från statens sida bör en god samordning mellan de olika statliga finansieringsaktörerna uppdrag och roller säkerställas. 5.9 Innovationsstöd Förslag: Innovationsstödet till företag och projekt i tidiga utvecklingsfaser behöver förstärkas. Utredningen föreslår att Almi ges möjligheter att utöka sin utlåning i form av innovationslån. De årliga anslagen till Almi för förlusttäckning föreslås därför öka från 40 till 100 miljoner kronor per år. Vidare förslås att Vinnovas medel till verifiering av forskningsresultat och projekt bör öka från 70 till 350 miljoner kronor per år. Ökningen avser såväl verifieringsmedel till innovationskontor som verifieringsmedel till inkubatorer. Den totala ökningen av årliga anslag uppgår till 340 miljoner kronor per år. Skälen för utredningens förslag: Sverige satsar varje år stora belopp både privat och via det allmänna på investeringar i forskning och utveckling. I internationell jämförelse ligger Sverige i topp. Utmaningen ligger i att effektivt kunna omvandla dessa medel till produkter, tjänster, innovationer och nya företag Det är utredningens uppfattning att den länk i kedjan som omfattar mycket tidiga riskfaser är felfinansierad. En satsning som i relation till nuvarande anslag är mycket betydande men som i sammanhanget innebär relativt små förändringar bedöms ha 92

97 SOU 2015:64 Överväganden och förslag mycket stor påverkan på möjligheten att få fram fler tillväxtprojekt och innovativa bolag. Utredningen bedömer att ett stärkt innovationsstöd enligt de förslag som lämnas kan bidra till att stödja universitetens och högskolarnas integrerade uppgift att samverka med det omgivande samhället och i nyttiggörandet av forskningsresultat. Almi Almi föreslås få ett större årligt anslag i form av förlusttäckningsmedel för att kunna bevilja så kallade innovationslån och för att kunna tilldela olika projekt förstudiemedel. Innovationslånen genererar en hög andel kreditförluster, i dagsläget upp emot 50 procent. Almi bedömer att dessa kreditförluster kommer att sjunka men de kommer på grund av lånens natur att vara höga och en realistisk målsättning är att de sänks till kring 30 procent. Dessa lån röner stor efterfrågan och s.k. förlusttäckningsmedel anslås för att täcka kreditförlusterna i bolaget. Förlusttäckningsmedlen bör minst dubbleras och uppgå till lägst 100 miljoner kronor per år. Det maximala belopp som lånas ut i innovationslån per projekt bör också ökas. En konsekvens av detta blir att urvalskriterierna för vilka projekt som ska ha de högre beloppen måste omprövas och bli mer selektiv. Maxgränsen bör ökas till 2.5 miljoner kronor och i undantagsfall uppgå till max 5 miljoner kronor. De lån som rubriceras tillväxtlån för innovativa företag har ingen övre beloppsbegränsning och att i högre utsträckning låna ut större belopp till enskilda projekt, exemplifierade av life science-projekt eller s.k. Enabling Technologies bör uppmuntras via ägaranvisningarna. Almi bör åläggas att certifiera eller på annat sätt kvalificera lokala organisationer så att dessa i Almis ställe kan behandla och bereda innovationslån och mikrolån upp till kronor samt investeringar i preseed, dvs. medel för försådd, upp till kronor. De formella besluten bör ligga kvar på Almi. När det gäller lån är det i första hand innovationskontoren och inkubatorer som bör ges denna kvalifikation. Urvalsmodellen över vilka som ska ges kvalifikation kan baseras på t.ex. Vinnovas modell för utvärdering av inkubatorer. Då Almi är långivaren måste Almi också genomföra 93

98 Överväganden och förslag SOU 2015:64 kvalificeringen. Syftet med detta är att ytterligare förbättra distributionen av medel samt att undvika dubbel handläggning. Även andra organisationer som t.ex. tillväxtkassor kan komma ifråga. När det gäller investeringar i preseed, dvs. i mycket tidiga och riskfyllda faser, är det i första hand lärosätenas holdingbolag som ska kvalificeras. Handhavandet av dessa investeringar bör även ligga på dessa enheter. Vid större investeringsbelopp eller följdinvesteringar i samma bolag, s.k. follow-on-investeringar, fattas besluten av Almi men förslagsvis efter beredning av holdingbolagen. Den totala mängden investeringsmedel per år som på detta sätt distribueras bör uppgå till 40 miljoner kronor. I enlighet med de resonemang som förts kring kreditgarantier och svårigheten vad gäller utlåning till företag via bankerna anser utredningen att Almi bör utöka sin utlåning. Kapitalutrymmet bedöms finnas men det är en fråga om distribution och åtgärder för att förenkla kredithanteringen t.ex. via förenklade kreditprövningsinstrument, s.k. scoring system. Vinnova Innovationsstödet till företag och projekt i tidiga utvecklingsfaser behöver enligt utredningens bedömning förstärkas. Utredningen föreslår att Vinnova ges utökade anslag för det som rubriceras som verifieringsmedel. Dessa verifieringsmedel är mycket väsentliga när nya teknologier och idéer ska prövas inom ramen för bl.a. innovationskontoren och inkubatorerna. Verifieringsmedel är att ge möjlighet att testa idéer både tekniskt och affärsmässigt, dvs. att gå från laboratorier till verklighet. Detta är en av stöttepelarna när det gäller att ta fram nya företag kopplade till lärosätena men också andra utvecklingsmiljöer i landet och att göra dem möjliga att investera i för både privat och offentligt kapital. Verifieringsmedel till innovationskontor bör ökas från 50 till 125 miljoner kronor per år. Av dessa medel bör cirka 40 miljoner kronor gå direkt till innovationskontoren för att ge max kronor till att pröva enskilda projekt och resten mot en nationell enhet som kan vara, men inte måste vara, Vinnova som kan ge upp till 2 miljoner kronor per projekt för att komma vidare. 94

99 SOU 2015:64 Överväganden och förslag Verifieringsmedel till inkubatorer bör ökas från nuvarande 20 till 225 miljoner kronor per år. Av dessa medel bör cirka 50 miljoner kronor gå direkt till inkubatorerna för att ge max kronor till att pröva enskilda projekt och resten till en nationell enhet som kan vara, men inte måste vara, Vinnova som kan ge upp till 4 miljoner kronor för att komma till nästa fas. Vinnova bör även finna lämpliga former för att innovationskontor och inkubatorer i högre grad själva kan hantera ansökningar och fördelning av verifieringsmedel, t.ex. genom någon form av certifiering eller kontrakt. Vinnova har redan i dag liknande modeller för hantering av verifieringsmedel. Den kvalificeringsmodell som Vinnova redan i dag har utvecklat för att kunna besluta om driftsbidrag till inkubatorer bör utvecklas och användas. Över tid kan även andra lokala organ utöver de kvalificerade innovationskontoren och de kvalificerade inkubatorerna komma ifråga för att bli certifierade. Inkubationsprogrammet Utredningen anser att den typ av utvärdering som Vinnova gör för att välja ut vilka inkubatorer som ska ges driftsstöd är bra. Det ligger också i linje med vad Ingenjörsvetenskapsakademien har förordat. Ett tiotal inkubatorer kan förväntas ha den kvalitet och kritiska massa som behövs för att bedriva en god verksamhet och därmed ges driftsbidrag. Dessa kan därutöver agera som nav och stödja andra regionall inkubatorer i nätverk där funktioner och specialister kan delas. Utredningen anser att stödet till inkubatorerna inom ramen för det nationella programmet, dvs. driftsbidrag, som för 2015 uppgår till 80 miljoner kronor är i rätt storleksordning. Till detta kommer samfinansiering i olika inkubatorer som ser olika ut över landet. Inkubatorerna bör inte bedriva någon av staten stödd investeringsverksamhet. Det är däremot kritiskt att det finns investeringsverksamhet runt inkubatorerna och dessa nätverk, lokala investmentbolag, VCfirmor kan mycket väl kvalificera sig för investeringar via Fondinvest AB eller den underliggande Mikrofonden. Almi är naturligtvis ytterligare en aktör. Mångfalden av aktörer är i sig något att sträva efter. 95

100 Överväganden och förslag SOU 2015: Ramverket för investeringar Bedömning: Ramverket för investeringar i form av skatter och skatteregler har stor betydelse för finansieringen av nya innovativa företag. Områden där förändringar är önskvärda är utformningen av investeraravdraget, inlåsningseffekter i 3:12-reglerna och beskattning av personaloptioner. Skälen för utredningens bedömning: Det ingår inte i utredningens uppdrag att ge förslag på skatteändringar. Några kommentarer är det däremot på sin plats att ge eftersom några av de nuvarande skattereglerna är så nära kopplade till möjligheten att utveckla snabbväxande företag. I en internationell jämförelse är det också svårt att bortse från att skattestrukturer har stor påverkan på finansieringssituationen. Olika skatteincitament är ofta en del av den hur stimuleringspolitiken utformas. Utredningen belyser övergripande tre områden där förändringar är önskvärda, nämligen beskattning av personaloptioner, inlåsningseffekter i 3:12-reglerna och investeringsavdragen. Investeraravdrag De investeraravdrag som infördes år 2013 har ännu inte utvärderats. Däremot är det väl utrett vad effekten av andra program varit i andra länder som t.ex. Storbritannien. British Business Bank, har i en rapport Equity Research Report från mars 2015 gått igenom hur många företag som fått investeringar där sedan investeraravdrag har begärts. För det senaste året där statistik finns har 2245 företag fått investeringar under två program. I programmet Enterprise Investment Scheme (EIS) har 1135 företag fått 1016 m och i Seed Enterprise Investment Scheme har företag fått 84 m. Samtidigt har antalet företag som har fått finansiering genom någon av British Business Bank stöttade fonder uppgått till cirka 60 företag. Siffrorna visar inte hela sanningen om statliga insatser men illustrerar att man genom skattelättnader har nått mycket brett och nått många företag. Det kan leda till reflektioner kring om skattelättnader av detta slag kan vara ett 96

101 SOU 2015:64 Överväganden och förslag kostnads- och administrativt effektivt sätt att underlätta för många företag att få riskkapital. Den nuvarande utformningen av investeraravdraget är alltför begränsande genom att avdraget inte gäller juridiska personer som aktiebolag. Det finns här två alternativ till förändringar. I alternativ ett görs reglerna för investeraravdraget om så att avdraget även gäller juridiska personer. Regelverket bör också göras mer flexibelt när det gäller bl.a. följdinvesteringar och ifråga om på vilket sätt investeraren får engagera sig och belopp. I alternativ två slopas investeringsavdraget helt. De medel som frigörs kan användas som finansiering av de utökade bidrag riktade till företag i mycket tidiga faser via Vinnova och Almi som föreslås i utredningen. Personaloptioner Frågan om beskattning av personaloptioner är för närvarande föremål för en statlig utredning. Under utredningen har det kunnat konstateras att en förändrad beskattning av personaloptioner ses som en mycket viktig skattefråga av de olika intresseorganisationer som har intervjuats liksom för de olika VC-företag som intervjuats. Stöd för att detta är bra för utbudet av företag är redovisat i flera rapporter. 2 Grundläggande för en förändring bör vara att personaloptionerna inte förmånsbeskattas när de ges ut och därmed inte beläggs med sociala kostnader. Beskattning bör ske när optionerna eller de aktier som erhållits genom att utnyttja optionerna avyttras till utomstående. Förändrade regler för beskattning av personaloptioner i mindre företag (SMF), speciellt mindre riskfyllda innovativa växande bolag, skulle få betydande positiva effekter på dessa företagens möjligheter att rekrytera och kompensera kompetent personal. En förändring i denna riktning skulle innebära att reglerna blir mer harmoniserade med internationell standard, vilket påpekats av flera industri- och företagsorganisationer. 2 Företagandets förutsättningar- en ESO-rapport om den svenska ägarbeskattningen av Magnus Henrekson och Tino Sanandaji. Rapport till Expertgruppen i studier om offentlig ekonomi 2014:3. 97

102 Överväganden och förslag SOU 2015:64 3:12-reglerna Reglerna för beskattning av fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglerna har varit föremål för flera utredningar och förändringar. Bedömningen är att utbudet av privat kapital till tidiga faser skulle förbättras om de inlåsningseffekter som skapas med 3:12 reglerna kunde tas bort. En genomtänkt reglering som skulle öppna för att investera de inlåsta medlen i företag i tidiga faser. Ägare som sålt sina företag skulle därigenom snabbare ska ha möjlighet återinvestera dessa medel i andra tillväxtföretag. En viktig källa till finansiering av nya företag är affärsänglar av olika slag och dessa är ofta personer som fått kapital genom avyttring av egna verksamheter. Denna typ av investerare tillför också erfarenhet och kompetens till unga tillväxtföretag Övriga frågor SBAB Den kommersiella svenska bankmarknaden fungerar inte tillräckligt bra för vissa typer av mindre tillväxtbolag där risken är lite större och säkerhetsmassan av bankerna bedöms vara för liten. Bankerna minskar eller saknar både förmågan och viljan att ta större risk även om kunderna skulle vara villiga att kompensera för denna större risk genom högre ränta. Utredningen lämnar mot denna bakgrund ett förslag till ett statligt lånegarantisystem, se avsnitt 5.5. Men även SBAB:s roll och uppdrag skulle enligt utredningens bedömning kunna övervägas i detta sammanhang. Den statligt ägda banken SBAB är i dagsläget i huvudsak inriktat på bolån till privatpersoner. Den lilla del företagskunder som finns är i huvudsak fastighetsföretag. Uppgiften att fungera som bolåneinstitut för att via konkurrens bidra till att hålla bolåneräntemarginalerna nere kvarstår även om räntenivån i sig i dag är låg. SBAB skulle dock kunna ha ett breddat uppdrag med innebörden att SBAB även skulle ge lån till små och medelstora företag och därigenom kunna fylla ett utrymme där marknaden i dagsläget inte fungerar tillfredsställande. Då SBAB är en internetbank krävs metodutveckling i form av t.ex. score-cardmodeller för att kunna hantera dessa kunder. Förutsättningarna för 98

103 SOU 2015:64 Överväganden och förslag att ge SBAB i uppdrag att börja med utlåning åt SMF i de högre risksegment där de kommersiella bankerna inte agerar bör därför kunna övervägas. Det är troligt att andra privata aktörer över tid kommer att bearbeta dessa SMF kunder på samma sätt som nya aktörer gett sig in i de privata segment som de större bankerna inte funnits i eller dragit sig ur men det kommer att ta tid. 99

104

105 6 Konsekvensanalys 6.1 Ekonomiska konsekvenser Utredningen föreslår att en ny fond för investeringar inrättas i form av ett statligt ägt aktiebolag, Fondinvest AB (avsnitt 5.2). Det kapital fonden ska ha föreslås uppgå till 3 miljarder kronor. Som redovisats föreslås bildandet av det nya fondbolaget ske genom en förändring inom den nuvarande strukturen för de statliga finansieringsaktörerna (avsnitt 5.7). Innebörden är inga nya medel behöver tillföras den nya verksamhet som Fondinvest AB ska bedriva enligt förslaget. Därigenom uppstår heller inga statsfinansiella konsekvenser i denna del. Detta gäller även den verksamhet som föreslås inordnas i Fondinvest AB, dvs. de olika investeringsfonderna, de EU-finansierade fonderna, en fond för demonstrationsanläggningar samt det lånegarantisystem som föreslås ingå i verksamheten. När det gäller övriga förslag lämnar utredningen förslag till finansiering (avsnitt 5.9). Förslaget om en ökning av Almi:s innovationslån innebär högre risk för förluster i låneverksamheten som kan behöva täckas genom en ökning av det årliga statsbidraget till Almi. Kostnaden beräknas uppgå till cirka 60 miljoner kronor per år. Ett alternativ är om ägaren bedömer att Almi kan absorbera den ökade risken inom koncernen. Detta kräver i så fall en ändring av nuvarande ägaranvisningar. De ökningar av medel för innovationsstöd som föreslås gällande Vinnova innebär ökade statsfinansiella utgifter om 280 miljoner kronor per år. Utredningen lämnar ett förslag om att dessa medel under de närmaste åren till viss del bör kunna finansieras genom omfördelning inom de medel som Vinnova årligen disponerar för forskning och utveckling (anslag 1:2, utgiftsområde 24), men också genom att medel återförs från Akademiska hus. Utredningen menar dock att den övergripande frågan om hur mycket resurser som 101

106 Konsekvensanalys SOU 2015:64 totalt avsätts i statsbudgeten för innovationsstöd och kommersialisering av forskningsresultat vid landets lärosäten är en principiell fråga som bör beredas i samband med utarbetandet av nästa forsknings- och innovationsproposition, planerad till Samhällsekonomiska konsekvenser De samhällsekonomiska konsekvenserna av förslagen går inte att exakt bedöma i strikt mening kommer samma investeringsvolym att tillföras marknaden som i nuvarande struktur. Övergången till en modell med indirekta investeringar i samverkan med privat kapital förväntas dock leda till att den totala mängden kapital på sikt kan öka, inte minst till unga tillväxtbolag med innovativ inriktning. Detta utgör också själva motivet för förändringen. Om en sådan förändring realiseras kan de samhällsekonomiska konsekvenserna förväntas bli positiva i termer av ökad produktion, tillväxt och sysselsättning. Strukturen med fonder förväntas också locka en större mängd utländskt kapital till investeringar i svenska företag bland annat genom syndikeringar med fonderna. Riskerna för negativa effekter som följd av den förändring som föreslås kan hypotetiskt uppkomma i ett läge där det uppstår en osäkerhet om genomförandet av strukturförändringen. Konsekvenserna uppkommer för de nuvarande statliga aktörer som på olika sätt berörs av förslagen i utredningen och kan påverka investeringsvolymerna. Utredningens förslag bedöms inte få några ekonomiska konsekvenser för kommuner och landsting eller regioner. 6.2 Konsekvenser för de statliga finansieringsaktörerna Genomförandet av utredningens förslag om en ny statlig investeringsfond, Fondinvest AB, innebär att Fouriertransform AB och Inlandsinnovation omstruktureras (avsnitt 5.7). Den verksamhet som dessa bolag i dag bedriver förutsätts dock till stor del kunna inordnas i den verksamhet som Fondinvest AB ska bedriva. 102

107 SOU 2015:64 Konsekvensanalys Den nya fonden föreslås kunna bildas och inleda sin verksamhet under Genomförandet av de förändringar som beslutas behöver, efter remissbehandling och förslag till riksdagen, förberedas i särskild ordning. Detta bör kunna ske genom inrättandet av en särskild organisationskommitté som sammanhållande funktion. Planeringen av genomförandeprocessen bör ha som inriktning att den nya investeringsverksamheten ska kunna inledas under 2016 och vara fullt operationell Från ett verksamhetsperspektiv är det angeläget att genomförandet av de förändringar som beslutas sker relativt snabbt i syfte att minimera negativa konsekvenser när det gäller investeringar och förvaltning av innehav men även i fråga om svårigheter att behålla kompetens i organisationerna. 6.3 Konsekvenser för företag, tillväxt och sysselsättning Utredningens förslag bedöms innebära positiva effekter för företag och näringsliv. En ambition i utredningen har varit att försöka identifiera de finansieringsgap som kan finnas i ekonomin när det gäller företagens finansieringsmöjligheter. Sverige har i internationell jämförelse generellt ett gott utgångsläge om man ser till den totala finansieringsmängden i förhållande till det samlade näringslivet. Vissa företag, företrädesvis små och ofta innovativa, kan dock ha betydande problem att finna lämplig finansiering. Utredningens förslag syftar till att överbrygga dessa problem. Införandet av en lånegaranti syftar till att underlätta finansiering av företag i expansion genom att garantin kan kompensera för otillräckliga säkerheter som krävs av långivare. Garantin ska ha bred målgrupp och kunna nå många små och medelstora företag. Investeringsverksamheten hos Fondinvest AB kommer att ha främsta fokus att stärka kapitaltillgången för företag i tidiga utvecklingsfaser i svenska innovativa företag med hög tillväxtpotential. Bedömningen är att om dessa företag ges förbättrade möjligheter att finansiera sin utveckling av nya produkter och nya innovationer, kan detta få en positiv effekt på förnyelsen av hela näringslivet och ekonomin. Generellt sett kommer fonden inte att ha några begränsningar till särskilda branscher, utan kunna stödja företag inom hela näringslivet inklusive landets tillverkningsindustri. 103

108 Konsekvensanalys SOU 2015:64 Fondinvest AB kommer också att innehålla fonder som har inriktning på särskilda områden. Den gröna fonden kommer att ha inriktning på att stödja företag som utvecklar ny miljö- och klimatvänlig och energieffektiv teknik. Mikrofonden har förutsättningar att få en bred regional förankring med investeringar tillsammans med regionala nätverk och finansiärer. Bedömningen är att mikrofonden har förutsättningar för att kunna ta tillvara det regionala samarbete som genom Inlandsinnovation inletts i och med inrättandet av de s.k. tillväxtkassorna. 6.4 Övriga konsekvenser av förslagen Utredningens förslag bedöms inte få några negativa konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen. Förslaget bedöms inte heller ha någon betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet. Genom att utredningen inte lämnar några förslag till regler har inte någon särskild konsekvensbedömning gjorts i denna del. 104

109 Kommittédirektiv 2015:21 Statliga finansieringsinsatser Beslut vid regeringssammanträde den 26 februari 2015 Sammanfattning En särskild utredare ska kartlägga behovet av statliga marknadskompletterande finansieringsinsatser riktade till små och medelstora företag. Utredaren ska även lämna förslag på hur dagens insatser kan bli mer effektiva och ändamålsenliga samt vid behov lämna förslag på förändringar av insatsernas inriktning och utformning och, om så bedöms lämpligt, på strukturella förändringar nödvändiga för förslagens genomförande. Utredaren ska inte lämna förslag på skatteområdet. Uppdraget ska fokusera på kartläggning av utbud och efterfrågan på finansiering till nya, små och medelstora företag. Eventuella finansieringsgap ska analyseras och behov av marknadskompletterande finansieringsinsatser specificeras. Utredaren ska kartlägga utbud och efterfrågan av finansiering för nya, små och medelstora företag samt förändringar under de senaste åren, analysera hur väl de statliga finansieringsinsatserna möter de finansieringsbehov som den privata marknaden inte tillgodoser, analysera ramvillkorens betydelse för företagens möjligheter att få finansiering, särskilt med beaktande av förändringar som genomförts de senaste åren, kartlägga instrument och metoder för riskdelning och samverkan mellan offentligt och privat kapital. 105

110 Bilaga 1 SOU 2015:64 Om utredaren kommer till slutsatsen att nya insatser eller förändringar av befintliga insatser för att stödja finansieringen av nya, små och medelstora företag är motiverade, ska utredaren föreslå hur de ska utformas. I den mån åtgärderna har statsfinansiella konsekvenser ska utredaren också föreslå hur insatserna ska finansieras. Uppdraget ska genomföras i nära dialog med Regeringskansliet (Näringsdepartementet). Uppdraget ska redovisas senast den 15 juni Bakgrund och utgångspunkter Entreprenörskap, företagande och innovation är viktigt för ökad sysselsättning och hållbar tillväxt. Därför är det viktigt med ett gott företags- och innovationsklimat som ger förutsättningar för små och medelstora företag i alla delar av Sverige att utvecklas och växa. God tillgång till finansiering, exempelvis lån, krediter, ägarkapital och bidrag, är en väsentlig del i detta. De viktigaste förutsättningarna för en väl fungerande kapitalförsörjning är goda ramvillkor och tydliga regelverk för såväl de aktörer som tillhandahåller kapital som för de företag som är i behov av kapital. Den generella bilden är att svenska företags tillgång till finansiering är relativt god, men att det finns grupper av företag och branscher som har svårare än andra att få tillgång till finansiering. En stor andel av svenska företagare är äldre. Det kan därför finnas anledning att studera denna grupp, t.ex. med avseende på om befintliga finansieringsinsatser möter de behov som finns vid generationsskifte. Det kan även finnas regionala skillnader i fråga om strukturella förutsättningar, tillgång till och behov av kapital. Sverige har en väl fungerande banksektor och lånemarknad samt en välutvecklad riskkapitalbransch när det gäller utköp av mogna företag. För företag med hög tillväxtpotential har dock utbudet av privat riskkapital i tidiga faser minskat under flera år. Tidiga skeden präglas av hög risk, värderings- och informationsproblem samt långa ledtider till finansiell bärighet, vilket gör att marknaden sällan kan eller vågar satsa kapital på egen hand. Även otillräckliga säkerheter bland mindre företag bidrar till svårigheter till finansiering. 106

111 SOU 2015:64 Bilaga 1 Statliga insatser kan i vissa fall vara motiverade om förutsättningarna för privata finansiärer att medverka till en finansiering är alltför osäkra ur ett finansiellt perspektiv och det samtidigt finns ett samhälleligt intresse av att investeringen genomförs. Statens roll ska vara marknadskompletterande, då företagens behov av externt kapital i första hand ska tillgodoses av den privata marknaden. Att vara marknadskompletterande innebär i detta sammanhang bl.a. att statliga insatser inte ska konkurrera med det privata finansieringsutbudet. Förslag som lämnas av utredaren ska vara förenliga med EU:s statsstödsregelverk. Uppdraget att kartlägga utbud och efterfrågan avseende finansiering för små och medelstora företag samt förändringar av denna under de senaste åren Inledning Utbudet av finansiering har i flera avseenden minskat under de senaste åren. Bankernas utlåning har stramats åt till följd av förändrade bankregler och ökade kapitalkrav. Utbudet av riskkapital för nya, små och medelstora företag har minskat till följd av en lägre riskbenägenhet bland privata investerare. Det finns även en oro för att en förändrad reglering av bank- och försäkringsverksamhet ytterligare har eller kan komma att hämma tillförseln av kapital till den här typen av företag. Uppdraget Utredaren ska därför kartlägga utbudet och efterfrågan när det gäller finansiering för nya, små och medelstora företag samt beskriva förändringen över tid. I arbetet med kartläggningen ska bland annat följande frågeställningar besvaras: Hur ser företagens finansieringssituation ut i dag, och hur har den förändrats över tid? Hur ser privata finansiärers engagemang bland nya, små och medelstora företag ut, och hur har det förändrats över tid? 107

112 Bilaga 1 SOU 2015:64 Finns det skillnader mellan grupper av företag liksom olika kategorier av investerare? Hur påverkas företagen av förändrad riskvilja bland privata investerare? Uppdraget att analysera hur väl de statliga finansieringsinsatserna möter de finansieringsbehov som den privata marknaden inte tillgodoser Inledning Goda förutsättningar för innovation och kommersialisering av nya affärsidéer är avgörande för samhällets långsiktiga innovationskraft, förnyelse och hållbar tillväxt i företag inom såväl befintliga som potentiella eller framväxande tillväxtområden. Många företag klarar sin grundläggande finansiering med egna medel eller via den privata marknaden. Under ett företags utvecklingsfas från företagsstart, särskilt för tillväxtföretag i skeden av utveckling och expansion, kan det dock finnas motiv för staten att tillhandahålla extern marknadskompletterande finansiering. Det handlar i grunden om att tillhandahålla riskvilligt kapital i de tidiga skeden och segment som den privata marknaden inte tillgodoser, men där det finns ett samhällsekonomiskt motiv för insatser som leder till tillväxt och förnyelse i svenskt näringsliv. Uppdraget Utredaren ska analysera hur väl statens insatser möter företagens behov av finansiering i de skeden och segment där det finns finansieringsgap, t.ex. till följd av marknadsmisslyckande, som den privata marknaden inte tillgodoser. Utredaren ska även lämna förslag på hur dagens insatser kan bli mer effektiva och ändamålsenliga samt vid behov lämna förslag på förändringar av insatsernas inriktning och utformning och, om så bedöms lämpligt, på strukturella förändringar nödvändiga för förslagens genomförande. I arbetet med analysen ska bland annat följande frågeställningar besvaras: 108

113 SOU 2015:64 Bilaga 1 Vilka finansieringsgap bör avhjälpas med stöd av statlig intervention? Hur väl möter nuvarande statliga insatser de finansieringsgap som finns i dag? Hur kan statens finansieringsinsatser göras mer ändamålsenliga och effektiva? Uppdraget att analysera ramvillkorens betydelse för små och medelstora företags möjligheter till finansiering Inledning Goda ramvillkor för företag och företagande är av central betydelse för Sveriges utveckling. Med ramvillkor i detta sammanhang avses generella system och regelverk som anger villkor och förutsättningar för företags tillgång till finansiering. Uppdraget Utredaren ska analysera ramvillkorens betydelse för nya, små och medelstora företags möjligheter till finansiering. I arbetet med analysen ska bland annat följande frågeställningar besvaras: Vilka ramvillkor är av särskilt stor betydelse för företagens finansieringssituation? Hur har skärpta finansmarknadsregleringar under senare år påverkat bankernas utlåning och riskexponering till företag i olika grupper av nya, små och medelstora företag? Har betydelsen av informella investerare och affärsänglar förändrats över tid och vilka ramvillkor är av stor betydelse för ett ökat engagemang från dessa grupper av investerare? Utredaren ska inte lämna förslag på skatteområdet. 109

114 Bilaga 1 SOU 2015:64 Uppdraget att kartlägga instrument och metoder för riskdelning och samverkan mellan offentligt och privat kapital Inledning Statliga garantier kan vara ett alternativ till direkta statliga lån för att förbättra möjligheterna till finansiering för små och medelstora företag. Ett garantisystem kan bygga på att staten garanterar banklån och delar risktagande med banken eller något annat privat låneinstitut. Flera av de statliga finansieringsaktörerna har möjlighet att lämna garantier. Villkoren i dag är dock sådana att direkta lån är mindre kostsamma och mer ändamålsensliga för kunderna. Uppdraget Utredaren ska kartlägga instrument och metoder för samverkan mellan privat och offentligt kapital i syfte att stärka bankers och andra låneinstituts utlåning till små och medelstora företag, särskilt till företag med hög tillväxtpotential. I arbetet med kartläggningen ska bland annat följande teman belysas och frågor besvaras: Beprövade och verkningsfulla metoder för att åstadkomma riskdelning mellan banker och offentliga aktörer för att stärka bankers och privata låneinstituts utlåning till små och medelstora företag ska redovisas. Vilka former av samverkan mellan staten och näringslivet skulle kunna bidra till att öka den privata marknadens närvaro i segment där det i dag finns behov av marknadskompletterande finansiering? Samverkansinstrumenten ska bl.a. bidra till att öka det privata finansieringsutbudet i vissa segment. Hur bör riskavvägningen se ut mellan det offentliga och privata engagemanget? 110

115 SOU 2015:64 Bilaga 1 Konsekvensbeskrivningar Utredaren ska redovisa såväl offentligfinansiella som andra konsekvenser av förslagen. Till den del förslagen medför negativa statsfinansiella effekter ska utredaren föreslå finansiering av förslagen enligt gällande finansieringsprinciper. Utredaren bör även analysera kortsiktiga och långsiktiga effekter som förslagen kan förväntas medföra för företagare. Utredaren ska även särskilt redovisa hur förslagen påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män i företagandet. Utredaren ska tillämpa riktlinjerna som ges i kommittéförordningen (1998:1474) och förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning för att ange kostnadsberäkningar och andra konsekvensbeskrivningar. I arbetet med konsekvensutredningen ska kommittén ha kontakt med Tillväxtverket. Samråd och redovisning av uppdraget Uppdraget ska genomföras i nära dialog med Regeringskansliet (Näringsdepartementet). Utredaren ska samråda med Tillväxtverket, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser och Verket för innovationssystem. Utredaren ska sammankalla en referensgrupp bestående av de offentliga finansieringsaktörerna. Utredaren har även möjlighet att sammankalla expert- och arbetsgrupper. Vidare ska andra berörda intresseorganisationer och myndigheter hållas informerade om arbetet. Uppdraget ska redovisas senast den 15 juni (Näringsdepartementet) 111

116

117 Prepared for: Utredningen för statligt marknadskompletterande stöd vid kreditgivning till små och medelstora företag Prepared by: Håkan Berg, april-maj 2015 Statligt marknadskompletterande stöd vid kreditgivning till små och medelstora företag Utredningsdirektivet PM:ets Avgränsning Tidigare utredningar och analyser Definitioner Vilka offentliga aktörer finns idag på lånemarknaden? Hur ser det statliga marknadskompletterande stödet för lån ut idag? Hur bedöms kreditrisker? Har det blivit svårare att låna? Behövs det ytterligare marknadskompletterande åtgärder? Kreditgaranti som statligt marknadskompletterande stöd? Kreditgaranti som säkerhetsförstärkning Kreditgaranti låneportfölj Kreditgaranti "högriskutlåning"

118 Bilaga 2 SOU 2015:64 Statligt marknadskompletterande stöd vid kreditgivning till små och medelstora företag 1. Utredningsdirektivet Vid regeringssammanträde den 26 februari 2015 beslutades att tillsätta en utredning för att kartlägga behovet av statliga marknadskompletterande insatser till små och medelstora företag. Utredaren ska även lämna förslag på hur dagens insatser kan bli mer effektiva och ändamålsenliga samt vid behov lämna förslag på insatsernas inriktning och utformning och, om så bedöms lämpligt, på strukturella förändringar för förslagets genomförande. Av utredningsdirektivet framgår bl a att: Bedömningen är att bankernas utlåning stramats åt till följd av förändrad reglering och ökat kapitalbehov Utredaren ska belysa hur skärpta finansmarknadsregler har påverkat bankernas utlåning och riskexponering till företag i olika grupper av nya små och medelstora företag. Utredaren ska kartlägga instrument och metoder för samverkan mellan privata och statliga företag i syfte att stärka bankers och andra låneinstituts utlåning till små och medelstora företag, särskilt till företag med stor tillväxtpotential. 2. PM:ets avgränsning Utredningens direktiv omfattar eventuella insatser inom alla typer av finansiering inom små och medelstora företag såsom exempelvis 114

119 SOU 2015:64 Bilaga 2 lån och riskkapital. Detta PM avser endast att belysa lånefinansiering från banker och andra låneinstitut där avsikten åtminstone vid lånets utbetalningstidpunkt är att lånet tillfullo förväntas bli återbetalt av låntagaren. Utanför beskrivningen faller således ett antal verksamheter av statliga aktörer där verksamheten kan definieras som lån, men där inslaget av bidrag är påtagligt. Här nedan kommenteras också definition av företags storlek som etablerats av EU-kommissionen. Bedömningen i detta PM är att medelstora företag normalt inte behöver ha statliga marknadskompletterande åtgärder inom utlåning (dvs företag med anställda, omsättning mellan m eller balansomslutning på m ) 3. Tidigare utredningar och analyser Enligt direktiv 2007:169 genomfördes en statlig utredning kring statlig finansiering av små och medelstora företag som ledde fram till ett antal förslag och förändringar (SOU 2008:41). Med avseende på lånefinansiering drog utredningen bl a följande slutsatser: De sk kreditgarantiföreningarnas verksamhet skulle utredas och utvärderas med avseende på förutsättningar för ett framtida program. Det nya Almi fick möjlighet att lämna företagarlån s.k. mikrolån på upp till utan krav med på medfinansiering. En ny finansieringsprodukt, startgarantin etablerades via Almi. Almi uppmanades att bjuda in bankerna till ett fördjupat samarbete där förväntningarna bland annat var att en ny riskfördelningsmodell skulle utarbetas där Almi initialt kunde ta mer än 50 procent av risken som då bedömdes vara den normala fördelningen mellan offentlig och privat finansiering samtidigt som tanken var att bankerna inom 3 4 år skulle stå för hela finansieringen. Det konstaterades vara i högsta grad önskvärt att de privata aktörernas, inte minst bankernas, medverkan i tidiga faser ökar. Banker och andra privata finansiella aktörers roll som långivare 115

120 Bilaga 2 SOU 2015:64 och finansiär bedömdes som nödvändig både för tillförseln av kapital men även för den kompetens som dessa aktörer besitter. Även vikten av ett utökat och fördjupat samarbete mellan de statliga aktörerna påpekades på flera ställen i utredningen. En statlig garantifond rekommenderades inte eftersom direkt lånefinansiering via Almis lånefond bedömdes vara tillräcklig för att täcka behovet av marknadskompletterande finansiering. En garantilösning bedömdes vara administrativt tyngre än direktlångivning. 4. Definitioner EU Kommissionens definition av mikro samt små och medelstora företag är bindande för medlemsländerna i samband med beslut om statligt stöd genom vilket storleken får betydelse för stödets omfattning. Definitionen har följande indelning: Med denna definition kan konstateras att i princip all verksamhet som idag omfattas av någon typ av statliga kompletterande åtgärder inom utlåningsverksamhet faller inom kategorin mikro eller litet företag. Vare sig banker, Norrlandsfonden eller Almi har framfört några synpunkter att det skulle finnas behov av statliga marknadskompletterande åtgärder till gruppen medelstora företag inom lånefinansiering. 116

121 SOU 2015:64 Bilaga 2 5. Vilka offentliga aktörer finns idag på lånemarknaden? Norrlandsfonden 2014 Totalt/ Normal t Utlåning 313 mkr 827 mkr Antal kunder Borgen/garantie r antal 41 ej uppgift Borgen Garantier belopp 68 ej uppgift Snittlån ej uppgift Ca. 2,5 mkr Kreditförlust ej uppgift Ca 3% Administrativ kostnad/utlåni ng Ca. 3% Ca. 2,75% Norrlandsfonden är en stiftelse grundad 1961 med kapital från LKAB och staten. Det egna kapitalet uppgår till ca 1 miljard och något nytt kapital är inte tillskjutet sedan starten. Norrlandsfondens uppdrag är att främja norrländska företags nyetablering, utveckling och expansion. Almi 2014 Totalt/ Normal t Utlåning Ca mkr Ca mkr Antal kunder Borgen/garantie r antal ej uppgift ej uppgift Borgen Garantier belopp 41 mkr ej uppgift Snittlån ej uppgift Ca. 0,5 mkr Kreditförlust Ca 3% 3-7% Administrativ kostnad/utlåni ng ej uppgift ej uppgift Almi Företagspartner AB ägs av staten och är moderbolag i en koncern med 16 regionala dotterbolag, Almi Invest AB och IFS Rådgivning AB. Almi erbjuder rådgivning, lån och riskkapital i företagandets alla faser. Det omfattar såväl idéer med tillväxtpotential i tidiga faser som befintliga företag som satsar på tillväxt och expansion. Almi har 40 kontor över hela landet. 117

122 Bilaga 2 SOU 2015:64 Verksamheten är organiserad i tre affärsområden Rådgivning, Lån och Riskkapital. Den genomsnittliga löptiden på portföljen redovisad i tabellen ovan är ca tre år. Almis har ett företagslån som vänder sig till företag med upp till 250 anställda i alla branscher. Mikrolånet är för företag med mindre kapitalbehov, främst nya företag som har svår att få kapitalbehovet täckt på annat håll. Almi erbjuder också andra anpassade finansieringsformer för olika ändamål, exempelvis Innovationslån och Tillväxtlån. Gemensamt för dessa är att de har ett relativt stort inslag av bidrag och är därför utanför avgränsningen för detta PM. Av siffrorna för de offentliga aktörerna framgår att de offentliga aktörernas utlåning till små och medelstora företag är marginella jämfört med bankernas utlåning till små och medelstora företag. De offentliga aktörerna lånar i huvudsak ut till mikro och små företag, men de offentliga aktörerna är fortfarande små i jämförelse med bankerna. 6. Hur ser det statliga marknadskompletterande stödet för lån ut idag? Den helt avgörande delen av lån med någon form av statligt stöd är idag direkta lån. Garantin är en liten produkt både hos Almi och Norrlandsfonden. Det är vanligt förekommande att de lån som beviljas har karaktär av topplån där banker har tagit lån med olika typer av säkerheter och där Almi/Norrlandsfonden i tillägg till detta lånar ut utan säkerheter. Både Norrlandsfonden och Almi tar högre risker än vad bankerna gör i sin utlåning utan att fullt ut kompensera sig för risken. I Norrlandsfondens fall innebär det att man över tid har haft en avkastning som håller kapitalet realt intakt. För Almis del innebär det att man med ränteintäkterna från utlåningsverksamheten i princip täcker sina riskkostnader, men inte den administrativa kostnaden för utlåningsverksamheten. Både Norrlandsfonden och Almi har samma krav som bankerna att beviljandet av krediterna förutsätter en återbetalningsförmåga i princip från dag 1. Det innebär att nystartade företag utan kassaflöde 118

123 SOU 2015:64 Bilaga 2 inte kommer i fråga. Ca 50 %rocent av kreditförfrågningarna som kommer till Almi får avslag. 7. Hur bedöms kreditrisker? Kreditrisker beskrivs idag ofta med hjälp av Basel regelverket. Förväntade kreditförluster beräknas något förenklat enligt formeln sannolikhet för fallissemang (Probability of default-pd) x förväntad förlust vid fallissemang (Loss given default - LGD) = förväntad förlust (Expected loss - EL) Grunden för all kreditgivning är en bedömning av återbetalningsförmågan. Av bankernas redovisning och rapportering(bl a i de sk pelare 3 rapporterna) kan man dra slutsatsen att gränsen för om kredit beviljas över huvud taget normalt går vid ett PD på ca 1-2% (oavsett vilka säkerheter som finns som påverkar EL). För Norrlandsfonden är motsvarande siffra någonstans mellan 3-4% och för Almi 5-7%. Norrlandsfonden och Almi får normalt inga eller små säkerheter för sin utlåning varför förlusten, LGD, normalt ligger över 90% och kreditförlusterna (EL) ligger därmed i nivå med PD. Bankerna har i de flesta fall säkerheter för sina lån vilket innebär att förlusten är väsentligt lägre än den genomsnittliga PD nivån. 8. Har det blivit svårare att låna? Resultat av olika undersökningar Det är en relativt vanligt förekommande uppfattning att det blivit svårare för företagen att få finansiering. I en undersökning genomförd av Företagarna i Stockholmsregionen i början av 2015 svarar 56% av de tillfrågade företagen att de har ganska eller väldigt svårt att få banklån eller annan finansiering till verksamheten. Av de riktigt små företagen med mindre än fyra anställda svarar två av tre att de har svårt med finansiering. I en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) från 2014 konstateras också att utlåningen till företag minskat under perioden Rapporten lyfter fram flera förklaringar: 119

124 Bilaga 2 SOU 2015:64 Bankerna har stärkt sin finansiella ställning bl a genom att dra ned på utlåningen till företag. Bankernas förmånsrätt i samband med konkurser och betalningsinställelser försämrades 2004 (Efter att en utvärdering visat på de negativa konsekvenserna för i första hand nystartade och mindre företag ändrades lagen återigen 2009) Låg inflation har gjort skuldsättning mindre förmånlig Det konstateras också i samma rapport att, sett till samtliga privata aktiebolag, har omfattningen av såväl bank- som lånefinansiering minskat under perioden , men minskningen är större hos de små företagen. Av företag med bokfört värde under 1 mkr har 2010 endast 15% (28% 1998) banklån och motsvarande siffra för företag mellan 1-3 mkr är 31% (48%). I dessa grupper har också andelen av de totala skulderna som består av lån från banker minskat mer än i andra grupper. I en rapport från Företagarna publicerad i mars 2014 visar gruppen som anger att det blivit svårare att få lån en minskning från 2012 till 2014 på ca 5 %-enheter. Å andra sidan är fortfarande gruppen som anser att det blivit svårare ca 15% medan gruppen som anger att det blivit lättare är ca 5%. Hela 80% är dock av uppfattningen att möjligheterna är oförändrade. På frågan om bankvillkoren blivit tuffare svarar ca 25% ja medan ca 75% svarar nej eller vet ej. Bland gruppen som upplever att det blivit tuffare uppger ca 80% att bankernas krav på säkerhet ökat. I en undersökning gjord 10 år tidigare i Västerbottens län angav 26% av företagen att lånemöjligheter var ett ganska stort eller mycket stort hinder för tillväxt medan 74% angav litet eller inget hinder. Sammanfattningsvis finns det en stor grupp företagare som upplever svårigheter med att få finansiering via bank. Det är också utrett att bankernas betydelse som finansieringskälla till företag - i synnerhet mindre företag minskat de senaste tio åren, men exakt vad som är orsaken till detta är svårare att besvara. Mycket talar för att det är en rad olika faktorer som bidragit till detta. Det är exempelvis helt klart att kapitalkostnaden för bankernas utlåning ökat. Den förändrade regleringen har också ökat bankernas administrativa kostnader för att följa olika regelverk. Samtidigt har 120

125 SOU 2015:64 Bilaga 2 konkurrens och avkastningskrav drivit bankerna mot högre kostnadseffektivitet. Sett till den totala kostnadseffektiviteten är bankerna idag mer kostnadseffektiva än före den förändrade regleringen. Ökade kapitalkostnader och ökade krav på kostnadseffektivitet har därför högst sannolikt påverkat frågan om svårigheten att få finansiering. Mycket talar för att lönsamhetsaspekten snarare än riskaspekten i utlåning till små företag har större inverkan på bankernas vilja att låna ut till små företag. Samtidigt är det sannolikt så att det konstant finns en relativt stor grupp som upplever svårigheter med att få finansiering på grund av att den verksamhet som ska finansieras inte lever upp till de krav som ställs för lånefinansiering. Några frågor kring svårigheten att låna bör kommenteras särskilt: Svårare eller dyrare? De ökade kapitalkraven för utlåning har ökat kostnaden för bankerna. Det finns i princip två möjligheter för bankerna att kompensera sig för detta. Den ena är att ta ut ett högre pris för samma risk, den andra är att behålla priset oförändrat, men sänka risken. Svenska banker hävdar att i den mån man kompenserat sig har det skett prisvägen, medan man inte ändrat policy eller rutiner med avseende på risk. Andra Europeiska banker anger i större utsträckning att man även har antagit striktare policies för utlåning till företag. Även om det i Sverige alltså främst förefaller ha blivit dyrare och inte svårare så går det inte att utesluta att viss kompensation även sker via sänkta risker. 121

126 Bilaga 2 SOU 2015:64 Kostnadseffektivitetens effekter I bankernas jakt på kostnadseffektivitet är mindre lån till små företag ett bekymmer. De små lånen kräver också de en noggrann kreditbedömning med insamling av mycket information som är tidskrävande att ta fram både för banken och för företaget. Om det rör sig om relativt nystartade företag är det inte säkert att informationen går att få fram och i vart fall är analysen/kreditbedömningen ofta svårare än i mer mogna eller större företag. Ökade regulatoriska krav har också skapat ytterligare kostnader som försämrar lönsamhetskalkylen för de små företagsaffärerna. Det är rimligt att anta att detta leder till att en större kredit till ett mer moget företag på bankkontoren prioriteras före ett litet nystartat företag. Det framkommer också synpunkter från en del håll i bankerna att detta sammantaget leder till en försämrad lönsamhet för kundsegmentet små företag, då de ökade kostnaderna inte går att kompensera fullt ut med högre pris. Det pågår också diskussioner om ytterligare regulatoriska kostnader. Sammantaget menar åtminstone en del av bankerna att detta kan komma att leda till att utlåning till mindre företag kommer att minska eller fortsätta att minska i banksystemet. Säkerhetsaspekten Även om återbetalningsförmågan är den grundläggande parametern vid all kreditgivning är bankernas vilja att låna ut helt utan säkerheter begränsad. Det innebär att en i och för sig möjlig bankfinansiering kan falla på att företaget inte hunnit bygga någon substans att lämna som säkerhet och att företagaren inte alla gånger har möjlighet att privat ställa kompletterande säkerheter. Eftersom detta också drabbar företag med goda framtidsutsikter är det en viktig grupp hitta lösningar för. Upplevelsegapet Både banker och offentliga aktörer inom låneverksamheten har återbetalningsförmåga som första avgörande faktor för om lån kan beviljas. Det innebär att alla företag som idag eller i framtiden inte 122

127 SOU 2015:64 Bilaga 2 förväntas ha ett kassaflöde som kan erlägga ränta och amortering inte är aktuella för lånefinansiering. Med utgångspunkt från hur de stora bankerna redovisar och rapporterar sina kreditrisker kan man dra slutsatsen att om risken för att inte kunna betala tillbaka lånet är över ca 2% så beviljas normalt inte lånet. Norrlandsfondens motsvarande siffra ligger någon stans mellan 3-4% och Almi verkar ha gränsen vid ca 5-7%. Almi ger avslag på ca 50 % av sina ansökningar för att de inte bedöms nå över denna gräns. Följaktligen ligger avslagsfrekvensen hos övriga aktörer sannolikt högre. Det innebär att mer än hälften av alla som försöker få ett lån inte får det på grund av att risken bedöms vara för hög. Det innebär givetvis också att upplevelsen av att det är svårt att låna är verklig för denna grupp. Förutom de fall där affärsidén helt enkelt inte har tillräcklig bärkraft för att förtjäna finansiering kan också konstateras att låneprodukter till högre risker, låt vara med högre priser, idag inte finns på marknaden för mindre företag. 9. Behövs det ytterligare marknadskompletterande åtgärder? Genomgången i utredningen pekar på främst tre omständigheter som försvårar finansiering till mindre företag, som här nedan belyses närmare: Den administrativa kostnaden blir relativt sett större vid mindre lån eftersom kreditprövningen i princip innehåller samma moment som till större företag och i vissa fall till och med kan vara mer svårbedömda. Kan man finna lösningar som förenklar kreditprövningen alternativt kompenserar för den riskökning som ett förenklat kreditprövningsförfarande medför skulle det underlätta kreditgivning till små företag. Företag i tidiga skeden har som regel ingen säkerhetsmassa i företaget som kan minska risken. Om inte företagaren/ägarna har privata säkerheter är detta ofta ett problem vid bankfinansiering. Prövningen av återbetalningsförmågan är grundläggande i all kreditgivning. Företag med högre risk får inte lån utan är hänvisade till andra finansieringsformer främst olika former av 123

128 Bilaga 2 SOU 2015:64 egenkapital. Det förefaller ändå vara ett gap mellan olika former av lånefinansiering med relativt låga priser å ena sidan och egenkapitalfinansiering å andra sidan där ägaren, om företaget lyckas, får avstå betydligt större värden. Med en låneprodukt med ett högre pris - en högre låneränta, skulle sannolikt flera företag kunna få möjlighet till finansiering, dels genom att produktutbudet ökar, dels genom att lån i vissa fall skulle kunna ersätta riskkapital som i regel är både svårare och dyrare för företaget att skaffa. 10. Kreditgaranti som statligt marknadskompletterande stöd? Idag finns redan statlig marknadskompletterande direkt utlåning via Almi och Norrlandsfonden. Varken Almi eller Norrlandsfonden gör bedömningen att efterfrågan på deras produkter är väsentligt större än vad de kan tillhandahålla. Snarare har båda möjlighet att inom befintliga resurser utöka sin verksamhet om efterfrågan finns. Både Almi och Norrlandsfonden tillhandahåller också borgen/garantier i begränsad omfattning, men produkterna används inte organiserat som ett instrument för att öka bankernas utlåning. Exportkreditnämnden tillhandahåller garanti för investeringskrediter som avser finansiering av produktionsanläggningar eller maskiner. Garantin kan även användas i samband med leasing. Om investeringen inte är relaterad till specifika exportaffärer ska en väsentlig del av kredittagarens omsättning utgöras av export av svenska varor och tjänster. Garantin utfärdas till banker eller andra kreditgivare som lämnar krediter till små och medelstora företag med högst 250 anställda och högst 500 miljoner kronor i omsättning. Kredittiden får uppgå till maximalt sju år. Kreditgaranti finansierad med offentliga medel är en vanligt förekommande form av kompletterande stöd till företagsfinansiering i andra länder. Det finns relativt omfattande forskning kring offentliga kreditgarantiprogram. Bl.a. gav OECD ut en rapport 2013 " SME and Entrepreneurship Financing: The Role of Credit Guarantee Schemes and Mutual Guarantee Societies in supporting finance for small and medium-sized enterprises". I en 124

129 SOU 2015:64 Bilaga 2 stor internationell undersökning i mitten av 90-talet identifierades 85 länder som hade någon form av offentlig kreditgaranti varav drygt 70 hade någon typ av aktiv verksamhet. Forskningen visar att kreditgarantiprogrammen är väldigt olika i sin utformning och ofta anpassade till sin marknads speciella förutsättningar. De främsta erfarenheterna för att göra kreditgarantiprogrammen långsiktigt framgångsrika förefaller bl a vara: Att det finns en möjlighet att ändra programmen efter hand som förutsättningarna förändras i marknaden. Att det utvecklas ett bra samarbete mellan garantigivaren och kreditgivarna. Att processen är effektiv och snabb. Att villkor och rutiner är tydliga och enkla Att kreditgivaren står åtminstone någon del av risken Att de kreditgivare som omfattas av garantin har en tillräckligt stor del av marknaden för att skapa distributionskapacitet. Vid samtal med bankerna har framkommit att någon form av garanti som tilläggssäkerhet, i synnerhet i de fall där säkerheter inte finns att tillgå, med stor sannolikhet skulle öka bankernas benägenhet att bevilja lån till små företag. Ett garantisystem där staten står för viss del av risken skulle kunna övervägas enligt tre modeller för att tillgodose tre olika svagheter i nuvarande system redovisas i de följande tre avsnitten. 11. Kreditgaranti som säkerhetsförstärkning Säkerhetsförstärkning vid individuell prövning Vid lite större lån (2-20 mkr) där det finns en återbetalningsförmåga kan fortfarande finansiering ibland inte komma till stånd på grund av att låntagaren inte har möjlighet att ställa kompletterande säkerheter. I dessa fall skulle statens roll kunna vara att på helt eller delvis kommersiella villkor tillhandahålla sådan säkerhet i form av begränsade garantier. De 125

130 Bilaga 2 SOU 2015:64 avgörande faktorerna för att nå framgång med en sådan garantimodell är: att den är väldigt enkel att hantera för både bankerna och staten, så att de administrativa kostnaderna blir väsentligt lägre än den nivå som finns idag för den statliga direktutlåningen. Att den utformas så att den inte kan användas till att förbättra riskprofilen på bankens befintliga utlåning utan endast kan användas till att banken kan ta högre risk än vad som varit fallet utan garantin. Att garantin kan lämnas på kommersiell grund dvs att garantin kalkylmässigt går ihop eller åtminstone innebär att företagaren står för merparten av kostnaden för garantin och att den inte innebär ett behov av kontinuerligt omfattande tillskott av kapital. Utformning av garantilösning En statlig kreditgaranti som säkerhetsförstärkning vid lån till främst små företag förefaller ha bra gensvar av flera stora aktörer på lånemarknaden som en produkt som skulle kunna underlätta utlåning. Synpunkter från bankerna är främst att produkten måste vara enkel att använda och administrera och ta hand om merparten av topprisken när kunden själv inte har möjlighet att ställa erforderliga säkerheter. Utifrån statens synpunkt bör kraven vara desamma med tillägg att det är viktigt att säkerställa att stödet verkligen går till att öka riskvilligheten hos bankerna och inte till att ytterligare sänka riskerna i bankernas låneportfölj. För de allra minsta krediterna (< 2 mkr) är som framgår ovan förmodligen lönsamhetsaspekterna mer avgörande varför en kreditgaranti sannolikt skulle ha begränsad positiv effekt. För större krediter (> mkr) finns säkert fall där garantin kan göra skillnad, men här rör det sig i de flesta fall om företag som är mer etablerade och som redan har en substans i företaget. Risken är därför högre att garantin snarare blir till nytta för banken än för företaget och näringslivet. Ändå kan det vara motiverat att lämna 126

131 SOU 2015:64 Bilaga 2 öppet för garanti för lite större krediter för de undantagsfall där garantin kan ha en avgörande betydelse. Mot bakgrund av detta bör kreditgarantin utformas på följande sätt: Banker och kreditinstitut bör kunna söka om att bli certifierade att utnyttja lånegarantin så att inte vilken aktör som helst kan utnyttja den. Grundläggande krav på distributionskapacitet, kompetens, administrativa resurser mm bör vara uppfyllda. Garantin bör avse lån mellan 2 20 mkr med trolig tonvikt på ca Garantin ska i undantagsfall kunna användas upp till 20 mkr, förutsatt att villkoren för att utgöra en marknadskompletterande åtgärd är uppfyllda. Garantin ska kunna omfatta upp till 30 procent av det totala lånet för att ge tillräcklig säkerhetsförstärkning. Banken bör inte få full täckning av garantin när den utnyttjas för att undvika att den överutnyttjas. En rimlig fördelning är att banken drabbas av procent av förlusten. Garantisystemet bör utformas så att "certifierade" aktörer utan prövning från statens sida anmäler krediter som uppfyller villkoren för den kompletterande garantin. Statens prövning bör utformas som en möjlighet till revision och eftergranskning både direkt vid eventuell utbetalning enligt garantin och som generell uppföljande granskning av hur garantivillkoren efterlevs. Brist på efterlevnad av garantisystemets ramar och villkor leder till utebliven utbetalning alternativt till återkrav av utbetalda belopp. Garantin ska vara förenad med en garantiavgift. Garantiavgiften tas ut av bankerna som en klumpsumma på totalt utnyttjad garanti. Det ska vara upp till bankerna i vilken utsträckning och på vilket sätt kostnaden överförs till kunden. 127

132 Bilaga 2 SOU 2015:64 Kostnad kreditgaranti Om man gör antagandet att kreditgarantin över tid kommer få lika stor omfattning som Almis och Norrlandsfondens sammanlagda utlåning skulle garantisystemet omfatta en utlåning på 6-7 miljarder kr. Ca 30 procent eller ca 2 miljarder kr av denna portfölj skulle vara garanterad. Med ett genomsnittligt PD på ca 3 procent (att jämföra med bankernas högriskutlåning" idag på max 2 procent) skulle det innebära en årlig bruttoförlust på i storleksordningen 60 mkr. Till detta ska läggas administrativa kostnader som inte bör överstiga 1 procent av garanterat belopp dvs 20 mkr om garantin utformas effektivt. Från den totala kostnaden på ca 80 mkr ska garantiavgiften och bankernas del av förlusten dras av. Full kostnadstäckning skulle kräva en garantiavgift på i storleksordningen 4 procent. En "subvention" av kostnaden för att öka finansieringsmöjligheterna för vissa typer av företag (företag med tilläxtmöjligheter) med ovan angivna antaganden skulle alltså innebära kostnader på upp till 80 mkr per år beroende på subventionens storlek. Organisation kreditgaranti Tanken kring utformningen av en statlig kreditgaranti är att den ska vara enkel och kostnadseffektiv att förvalta. Den viktigaste kompetensen hos den statliga förvaltaren med det föreslagna upplägget är att hos bankerna granska efterlevnaden av villkoren. Någon affärsmässig prövning är inte tänkt att ligga på den ansvariga myndigheten i det upplägg som föreslås. EU Stöd kreditgaranti Stöd till små och medelstora företag inom EU ges i olika former såsom tjänster, information, bidrag, lån samt, i mindre omfattning, garantier. Stödet fördelas direkt eller indirekt genom program. Det finns såvitt känt inte idag något fall där EU stöd utnyttjats för att helt eller delvis finansiera statliga kreditgarantiprogram. Till programperioden har man dock inom de olika EUprogrammen ökat möjligheterna att använda olika finansiella 128

133 SOU 2015:64 Bilaga 2 instrument. Inom ramen för Horisont 2020, som är EU:s nya ramprogram för forskning och innovation finns ett antal finansiella instrument, alla med marknadsföringsnamnet InnovFin. Ett av instrumenten inom Horisont 2020 är InnovFin SME Guarantee, som erbjuder garantier och motgarantier för lånefinansiering för att på så sätt öka tillgången på finansiering för innovativa små- och medelstora företag samt små midcaps (upp till 499 anställda). SME Initiativet är ett gemensamt finansiellt instrument (så kallat Joint Instrument) mellan EU och EIB-gruppen, som syftar till att stimulera finansiering av små- och medelstora företag genom att erbjuda banker partiell risktäckning. Detta kan ske både i form av direkta garantier till bankerna eller motgarantier till garantiinstitutioner. Mot bakgrund av de nya reglerna är utredningens rekommendation att man närmare undersöker om och på vilket sätt det går att kombinera det föreslagna kreditgarantiprogrammet med motfinansiering från de här nämnda EU programmen. 12. Kreditgaranti låneportfölj Små lån till företag En del banker använder idag olika typer av automatiserad kreditprövning (scoring) för små företagskrediter. En liknande utveckling har länge funnits inom konsumentkrediter, inte minst vid blancokreditgivning. Det är möjligt att en utveckling liknande den som varit för konsumentkrediter skulle kunna ske även till små företag, där både banker och andra finansiella institut utvecklar en enklare och snabbare låneprodukt till små företag, men än så länge finns inga tydliga tecken på en sådan utveckling. En viktig skillnad jämfört med privatkrediter är att privatpersoner bibehåller betalningsansvaret för sina krediter för evigt och det finns en väl fungerande marknad för att ta hand om privatkrediter där bankerna till följd av utebliven betalning gjort förluster. 129

134 Bilaga 2 SOU 2015:64 Riskreducering i portföljer av små krediter Ett sätt att underlätta och öka finansieringsmöjligheterna för små nystartade företag är att staten i samarbete med en eller flera banker tar fram en låneprodukt där staten står för viss del av portföljrisken och där banken därigenom kan justera sin scoringmodell till att acceptera en större risk än vad som annars varit möjligt. En sådan lösning skulle kunna kombineras med villkor så att endast de lån där det finns ett reellt behov av marknadskompletterande åtgärder omfattas. Utformningen av en sådan lösning behöver i så fall ske i nära samarbete med bankerna alternativt med en bank som efter ett upphandlingsförfarande får möjligheten att utveckla produkten tillsammans med staten. Utformning av portföljgaranti Att lämna garantier för en specifik låneportfölj bygger på tanken att en bank genom ett scoringsystem har väl definierade parametrar för att bevilja lån till en specifik grupp av företag. Genom att lämna garantier på portföljen skulle parametrarna kunna justeras så att risktagande i den specifika portföljen ökar. Det skulle därmed också vara enklare att utvärdera om garantin leder till högre risktagande än i jämförbara andra portföljer och garantin kan riktas till de målgrupper som är mest angelägna att stödja så att exempelvis lånen riktas primärt till företag med tillväxtpotential. Även här är det av avgörande betydelse att garantin har en enkel konstruktion och är enkel att tillämpa och utnyttja. Slutsats Mot bakgrund av att bankernas modeller för utlåning till små företag och skälen till eventuella svårigheter att få lån är något oklara så är sannolikt den bästa lösningen för staten att inleda en dialog med bankerna om hur man kan finna former för att utveckla och förbättra tillgången på bankkrediter för de minsta företagen och baserat på dessa diskussioner överväga om det finns en möjlighet att erbjuda någon typ av kompletterande stöd. Om det visar sig att bankernas utlåning till de minsta företagen fortsätter 130

135 SOU 2015:64 Bilaga 2 att minska finns anledning att ytterligare utreda orsakerna till detta. Leder utredningen till slutsatsen att bankerna inte i tillräcklig omfattning kan tillgodose behovet av finansiering till små företag kan det finnas anledning att se över om Almi genom att förbättra sin distributionskapacitet både fysiskt och digitalt skulle kunna nå en större marknad och därmed förbättra tillgången på finansiering för små företag. Alternativt finns naturligtvis möjligheten att gamla eller nya aktörer finner effektivare och bättre modeller för lån till små företag på samma sätt som hittills främst skett inom privatmarknaden. 13. Kreditgaranti "högriskutlåning" Företagslån med högre risk till överkomliga priser En ytterligare möjlighet är att utveckla eller ge stöd till utveckling av en produkt som påminner om den sk "high yield" marknaden dvs där företag med högre risk fortfarande kan lånefinansiera sin verksamhet, men till betydligt högre priser än vad som gäller i dagens utlåning både från banker och statliga aktörer. En förutsättning för detta är att utveckla produkter där risken, men även avkastningen för den som finansierar verksamheten är högre. Om man tänker sig att kunna gå upp så högt som till ett PD på 10% så skulle en ränta på ca 13-15% fortfarande innebära ungefär samma finansiella utfall som Almis nuvarande utlåning. För många företagare kan det kanske ändå framstå som attraktivt jämfört med en finansiering via riskkapital som innebär att ge upp en del av sitt ägande i företaget. Huruvida en sådan produkt är en fråga för lånemarknadens eller om riskkapitalmarknaden bör finna mer strukturerade former för en kombination av lån och egenkapitalfinansiering är svårt att säga. En modell som skulle kunna användas mer strukturerat som redan förekommer i viss utsträckning bl a hos Norrlandsfonden är att använda sig av konvertibla lån med rätt till konvertering. I praktiken innebär det att ett lån som inte återbetalas i rätt tid inklusive ränta omvandlas till egenkapital där aktierna blir säkerhet för lånet. Fördelen med konstruktionen är att den blir ett 131

136 Bilaga 2 SOU 2015:64 incitament för företagaren att lyckas utveckla värde i sitt företag och därmed få en lånefinansiering medan den företagare som lyckas sämre tvingas avstå från en del av sitt ägande genom att lånet konverteras. Nackdelen är att långivare får ansvaret att ta hand om alla innehav av aktier i "dåliga investeringar" vilket kräver en organisation med både kompetens och tillräckliga resurser för att minimera riskkostnaden. Skulle det vara möjligt att utveckla eller ge stöd till utveckling av en produkt som påminner om den sk "high yield" marknaden dvs där företag med högre risk fortfarande kan lånefinansiera sin verksamhet, men till betydligt högre priser än vad som gäller i dagens utlåning både från banker och statliga aktörer? Mycket talar för att riskkapitalmarknaden har mer erfarenhet och kompetens att göra bedömningar när riskerna är högre. Samtidigt skulle det kanske vara kommersiellt möjligt att etablera en långivare som arbetar med andra förutsättningar än vad bankerna gör idag inom detta segment. Ett annat exempel på produktutveckling på marknaden för lån med högre risk är sk peer-to-peer lån till företag via nätet (exempelvis Toborrow). Slutsats Mot bakgrund av att det finns en del kommersiella initiativ och marknaden ännu inte helt funnit formerna för om och hur detta kommer att utvecklas är det svårt att ta ställning till hur staten skulle kunna vara en kompletterande part i dagsläget. Däremot är det viktigt av många skäl att följa hur marknaden utvecklas. I grunden måste det anses positivt om en ny marknad påminnande om high yield marknaden till stora företag kan utvecklas även till små företag. 132

137 Statens offentliga utredningar 2015 Kronologisk förteckning 1. Deltagande med väpnad styrka i utbildning utomlands. En utökad beslutsbefogenhet för regeringen. Fö. 2. Värdepappersmarknaden MiFID II och MiFIR. + Bilagor. Fi. 3. Med fokus på kärnuppgifterna. En angelägen anpassning av Polismyndighetens uppgifter på djurområdet. Ju. 4. Ett svenskt tonnageskattesystem. Fi. 5. En ny svensk tullagstiftning. Fi. 6. Mer gemensamma tobaksregler. Ett genomförande av tobaksproduktdirektivet. S. 7. Krav på privata aktörer i välfärden. Fi. 8. En översyn av årsredovisningslagarna. Ju. 9. En modern reglering av järnvägstransporter. Ju. 10. Gränser i havet. UD. 11. Kunskapsläget på kärnavfallsområdet Kontroll, dokumentation och finansiering för ökad säkerhet. M. 12. Överprövning av upphandlingsmål m.m. Fi. 13. Tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet Del I. A. 14. Sedd, hörd och respekterad. Ett ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården. S. 15. Attraktiv, innovativ och hållbar strategi för en konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsnäring. N L. 16. Ökat värdeskapande ur immateriella tillgångar. N. 17. För kvalitet Med gemensamt ansvar. S. 18. Lösöreköp och registerpant. Ju. 19. En ny ordning för redovisningstillsyn. Fi. 20. Trygg och effektiv utskrivning från sluten vård. S. 21. Mer trygghet och bättre försäkring. Del S. 22. Rektorn och styrkedjan. U. 23. Informations- och cybersäkerhet i Sverige. Strategi och åtgärder för säker information i staten. Ju Fö. 24. En kommunallag för framtiden. Del A + B. Fi. 25. En ny säkerhetsskyddslag. Ju. 26. Begravningsclearing. Ku. 27. Skatt på dubbdäcksanvändning i tätort? Fi. 28. Gör Sverige i framtiden digital kompetens. N. 29. En yrkesinriktning inom teknikprogrammet. U. 30. Kemikalieskatt. Skatt på vissa konsumentvaror som innehåller kemikalier. Fi. 31. Datalagring och integritet. Ju. 32. Nästa fas i e-hälsoarbetet. S. 33. Uppgiftslämnarservice för företagen. N. 34. Ett effektivare främjandeförbud i lotterilagen. Fi. 35. Service i glesbygd. N. 36. Systematiska jämförelser. För lärande i staten. S. 37. Översyn av lagen om skiljeförfarande. Ju. 38. Tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet Del II. A. 39. Myndighetsdatalag. Ju. 40. Stärkt konsumentskydd på bolånemarknaden. Ju. 41. Ny patentlag. Ju. 42. Koll på anläggningen. N. 43. Vägar till ett effektivare miljöarbete. M. 44. Arbetslöhet och ekonomiskt bistånd. S 45. SÖK statsbidrag för ökad kvalitet. U. 46. Skapa tilltro. Generell tillsyn, enskildas klagomål och det allmänna ombudet inom socialförsäkringen. S.

138 47. Kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet. Ju. 48. Bostadsmarknaden och den ekonomiska utvecklingen. Fi. 49. Nya regler för revisorer och revision. Ju. 50. Hela lönen, hela tiden. Utmaningar för ett jämställt arbetsliv. A. 51. Klimatförändringar och dricksvattenförsörjning. N. 52. Rapport från Bergwallkommissionen. Ju. 53. The Welfare State and Economic Performance. Fi. 54. Europeisk kvarstad på bankmedel. Ju. 55. Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. U. 56. Får vi det bättre? Om mått på livskvalitet. Fi. 57. Tillsyn över polisen och Kriminalvården. Ju. 58. EU och kommunernas bostadspolitik. N. 59. En ny regional planering ökad samordning och bättre bostadsförsörjning. N. 60. Delrapport från Sverigeförhandlingen. Ett författningsförslag om värdeåterföring. N. 61. Ett stärkt konsumentskydd vid telefonförsäljning. Ju. 62. UCITS V. En uppdaterad fondlagstiftning. Fi. 63. Straffrättsliga åtgärder mot terrorismresor. Ju. 64. En fondstruktur för innovation och tillväxt. N.

139 Statens offentliga utredningar 2015 Systematisk förteckning Arbetsmarknadsdepartementet Tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet Del I. [13] Tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet Del II. [38] Hela lönen, hela tiden. Utmaningar för ett jämställt arbetsliv. [50] Finansdepartementet Värdepappersmarknaden MiFID II och MiFIR. + Bilagor [2] Ett svenskt tonnageskattesystem. [4] En ny svensk tullagstiftning. [5] Krav på privata aktörer i välfärden. [7] Överprövning av upphandlingsmål m.m. [12] En ny ordning för redovisningstillsyn. [19] En kommunallag för framtiden. Del A + B. [24] Skatt på dubbdäcksanvändning i tätort? [27] Kemikalieskatt. Skatt på vissa konsumentvaror som innehåller kemikalier. [30] Ett effektivare främjandeförbud i lotterilagen. [34] Bostadsmarknaden och den ekonomiska utvecklingen. [48] The Welfare State and Economic Performance. [53] Får vi det bättre? Om mått på livskvalitet. [56] UCITS V. En uppdaterad fondlagstiftning. [62] Försvarsdepartementet Deltagande med väpnad styrka i utbildning utomlands. En utökad beslutsbefogenhet för regeringen. [1] Justitiedepartementet Med fokus på kärnuppgifterna. En angelägen anpassning av Polismyndighetens uppgifter på djurområdet. [3] En översyn av årsredovisningslagarna. [8] En modern reglering av järnvägstransporter. [9] Lösöreköp och registerpant. [18] Informations- och cybersäkerhet i Sverige. Strategi och åtgärder för säker information i staten. [23] En ny säkerhetsskyddslag. [25] Datalagring och integritet. [31] Översyn av lagen om skiljeförfarande. [37] Myndighetsdatalag. [39] Stärkt konsumentskydd på bolånemarknaden. [40] Ny patentlag. [41] Kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet. [47] Nya regler för revisorer och revision. [49] Rapport från Bergwallkommissionen. [52] Europeisk kvarstad på bankmedel. [54] Tillsyn över polisen och Kriminalvården. [57] Ett stärkt konsumentskydd vid telefonförsäljning. [61] Straffrättsliga åtgärder mot terrorismresor. [63] Kulturdepartementet Begravningsclearing. [26] Miljö- och energidepartementet Kunskapsläget på kärnavfallsområdet Kontroll, dokumentation och finansiering för ökad säkerhet. [11] Vägar till ett effektivare miljöarbete. [43]

140 Näringsdepartementet Attraktiv, innovativ och hållbar strategi för en konkurrenskraftig jordbruksoch trädgårdsnäring. [15] Ökat värdeskapande ur immateriella tillgångar. [16] Gör Sverige i framtiden digital kompetens. [28] Uppgiftslämnarservice för företagen. [33] Service i glesbygd. [35] Koll på anläggningen. [42] Klimatförändringar och dricksvattenförsörjning. [51] EU och kommunernas bostadspolitik. [58] En ny regional planering ökad samordning och bättre bostadsförsörjning. [59] Delrapport från Sverigeförhandlingen. Ett författningsförslag om värdeåterföring. [60] En fondstruktur för innovation och tillväxt. [64] Utbildningsdepartementet Rektorn och styrkedjan. [22] En yrkesinriktning inom teknikprogrammet. [29] SÖK statsbidrag för ökad kvalitet. [45] Utrikesdepartementet Gränser i havet. [10] Socialdepartementet Mer gemensamma tobaksregler. Ett genomförande av tobaksproduktdirektivet. [6] Sedd, hörd och respekterad. Ett ändamålsenligt klagomålssystem i hälso- och sjukvården. [14] För kvalitet Med gemensamt ansvar. [17] Trygg och effektiv utskrivning från sluten vård. [20] Mer trygghet och bättre försäkring. Del [21] Nästa fas i e-hälsoarbetet. [32] Systematiska jämförelser. För lärande i staten. [36] Arbetslöhet och ekonomiskt bistånd. [44] Skapa tilltro. Generell tillsyn, enskildas klagomål och det allmänna ombudet inom socialförsäkringen. [46] Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. [55]

141 EU:s programperiod Bilaga 2 RP

142 Hösten augusti till december Projektriggning AUG Information Projektmöten 31/8 sista ansökningsdag Medfinansiering SEP Samordnad beredning Jämställdhetsintegrering 1/10 medfin.beslut Beredning OKT-NOV Tillväxtverket och ESFrådet 10/11 Beslutsunderlag SFP prioriterar DEC Yttrande över alla projekt 24/11 samrådsmöte 9/12 SFP prio.möte

143 Ansökningar strukturfonderna EU-fonderna Tillväxtverket 49 ansökn. 353 mkr ESF-rådet 25 ansökn. 120 mkr Interreg Nord 23 ansökn. 90 mkr Beslut december Medfinansiering senast 1 okt Länsstyrelsen 48 ansökn. 59 mkr Landstinget 16 ansökn. 12 mkr

144 NY nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft

145 Förändringar i strategin Mål och prioriteringar ligger fast Tillväxtpolitiken ska bidra till regeringens övergripande mål Lägst arbetslöshet i EU 2020 Nå de nationella miljömålen Sluta jämställdhetsgapet Mer hållbarhet, klimat, miljö, energi Ett Sverige som håller samman - integration

146 Bilaga till beslut IV 2 vid regeringssammanträde den 9 juli 2015, N2015/5297/RT En nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft

147 Innehåll 1. En nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft Ett mer resultatinriktat genomförande av den regionala tillväxtpolitiken... 4 Regional tillväxtpolitik i Sverige för attraktiva och konkurrenskraftiga regioner... 4 Europeiska unionens sammanhållningspolitik Samhällsutmaningar och möjligheter... 8 Demografisk utveckling... 8 Globalisering... 9 Klimat, miljö och energi Social sammanhållning Nationella prioriteringar för det regionala tillväxtarbetet Prioritering 1 Innovation och företagande Innovation Företagande och entreprenörskap Miljödriven näringslivsutveckling och energifrågor Prioritering 2 Attraktiva miljöer och tillgänglighet Tillgänglighet genom transportsystemet Fysisk planering och boende Tillgänglighet genom informationsteknik Kommersiell och offentlig service Kultur och fritid Prioritering 3 Kompetensförsörjning Prioritering 4 Internationellt samarbete Internationellt samarbete Närområdet både handel och stärkt samarbete Ett resultatinriktat genomförande av den regionala tillväxtpolitiken Ansvar och roller Regionalt ledarskap Styrning och anslagsmedel för regionala tillväxtåtgärder Utveckling av verktyg med betydelse för den regionala tillväxtpolitiken Regionala utvecklingsstrategier Regionalfondsprogram inom målet för investeringar för tillväxt och sysselsättning Program för Europeiskt territoriellt samarbete

148 Nationellt socialfondsprogram inom målet för investeringar för tillväxt och sysselsättning Landsbygdsprogram Havs- och fiskeriprogram Regionala företagsstöd Projektverksamhet Regionala serviceprogram Regionala kompetensplattformar Regionala lärandeplaner Jämställd regional tillväxt En utvecklad samverkan och dialog i det regionala tillväxtarbetet Forum för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft Utveckling av statliga myndigheters medverkan i det regionala tillväxtarbetet Stärka den lokala attraktionskraften Kunskapsbaserad politikutveckling Regionala nivåns roll för utvecklat lärande Nationella nivåns roll för ett utvecklat lärande

149 1. En nationell strategi för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft En modern och aktiv regional tillväxtpolitik för hela Sverige inriktas på att regionerna ska ges möjligheter att växa och utvecklas efter sina särskilda förutsättningar, såväl i städer som på landsbygden. Ju fler regioner som är starka och expansiva, desto bättre för Sverige. För att åstadkomma detta krävs insatser och samverkan inom en rad olika sektorer och på alla samhällsnivåer därför behöver Sverige en nationell strategi som kan utgöra en gemensam utgångspunkt i arbetet för allas möjligheter att bo, utvecklas och driva företag i hela landet. På så sätt skapas förutsättningar för en hållbar regional tillväxt och ett Sverige som håller samman. Den nationella strategin för regional tillväxt och attraktionskraft är vägledande för arbetet med hållbar regional tillväxt och attraktionskraft i hela landet fram till 2020 och ska bidra till att uppnå målet med den regionala tillväxtpolitiken Utvecklingskraft i alla delar av landet med stärkt lokal och regional konkurrenskraft. Strategin är inriktad på att skapa goda förutsättningar att bo, arbeta samt etablera företag och verksamheter i hela landet och på så sätt skapa förutsättningar för hållbar regional tillväxt och ett Sverige som håller samman. Strategin ska också bidra till regeringens tre prioriterade områden: att nå det övergripande målet om att ha lägst arbetslöshet i EU 2020, att nå de nationella miljömålen och att sluta jämställdhetsgapet. Strategin ersätter den tidigare nationella strategin för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning I strategin beskrivs fyra samhällsutmaningar: Demografisk utveckling, Globalisering, Klimat, miljö och energi samt Social sammanhållning. Detta är aktuella utmaningar som regeringen bedömer kommer att påverka Sveriges regioner och det regionala tillväxtarbetet under en lång tid framöver. Den regionala tillväxtpolitiken ska därför bidra till en långsiktigt hållbar utveckling som kan möta dessa utmaningar. Utmaningarna skapar även möjligheter som är viktiga att ta till vara i genomförande av den regionala tillväxtpolitiken, såväl nationellt som regionalt. För att bidra till politikens mål och möta samhällsutmaningarna identifierar regeringen fyra prioriteringar för det regionala tillväxtarbetet fram till Dessa har identifierats utifrån erfarenheter av genomförd politik, olika kunskaps- och analysunderlag samt i dialog med regionala och nationella aktörer. Prioriteringarna ska vara vägledande i utvecklingen och genomförandet av regionala utvecklingsstrategier samt andra strategier och program inom det regionala tillväxtarbetet. De ska även ligga till grund för de nationella myndigheternas medverkan i arbetet. Prioriteringarna är följande: Innovation och företagande Attraktiva miljöer och tillgänglighet Kompetensförsörjning Internationellt samarbete 3

150 Prioriteringarna är tvärsektoriella och omfattar politikområden där europeiska, nationella, regionala och lokala insatser och finansiella resurser samordnas. Hållbarhetsdimensionerna ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet ska vara en integrerad del av det regionala tillväxtarbetet och ligga till grund för alla prioriteringar. Det är genom att kombinera dessa perspektiv som en långsiktigt hållbar tillväxt och utveckling kan åstadkommas. Ett mer resultatinriktat genomförande av den regionala tillväxtpolitiken För att bidra till målet för den regionala tillväxtpolitiken behöver genomförandet bli mer resultatinriktat. Det innebär att verktygen för politikens genomförande behöver utvecklas samtidigt som EU:s sammanhållningspolitik integreras på ett tydligt sätt i det regionala tillväxtarbetet. Ett mer resultatinriktat genomförande ställer också krav på ett starkt regionalt ledarskap med ansvar för att strategiskt leda och samordna arbetet för hållbar tillväxt och attraktionskraft i länen. Strategin avser därför att utveckla följande områden: Flernivå- och sektorsamverkan i det regionala tillväxtarbetet Integrera EU:s sammanhållningspolitik i den regionala tillväxtpolitiken Den regionala tillväxtpolitikens verktyg Roller och ansvar inom det regionala tillväxtarbetet Ett strategiskt arbete för lokal utveckling och attraktionskraft Skapa tydligare fokus på resultat och uppföljning, utvärdering, analys och lärande Stärka social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet i det regionala tillväxtarbetet Den regionala tillväxtpolitikens verktyg och utvecklingsområden för ett mer resultatinriktat genomförande beskrivs i avsnitt 4 och 5. Regional tillväxtpolitik i Sverige för attraktiva och konkurrenskraftiga regioner Regeringens övergripande mål är att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU Då behövs fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Ett land med hög sysselsättningsgrad och låg arbetslöshet blir rikare, tryggare och öppnare. Hela landet ska bli bättre att leva i. Att fler kvinnor och män finner ett jobb är avgörande för att hålla ihop Sverige. Fler utrikes födda kvinnor och män måste ges förutsättningar att snabbt komma i arbete. En modern och aktiv regional tillväxtpolitik för hela landet inriktas på att regionerna ska ges möjligheter att växa och utvecklas efter sina särskilda förutsättningar, såväl i städer som på landsbygden. Ju fler regioner som är starka och expansiva, desto bättre för Sverige. Förbättrat stöd till näringslivsutveckling och tillgång till finansiering, en fungerande arbetskraftsförsörjning, tillgång till offentlig och kommersiell service, utbildning samt investeringar i informationsteknik och infrastruktur är väsentliga inslag i en modern regional tillväxtpolitik. Det skapar i sin tur förutsättningar för att kvinnor och män ska kunna leva och verka i hela landet. Hela Sveriges attraktionskraft, tillväxtpotential och sysselsättningsmöjligheter ska tas till vara på ett sådant sätt att det bidrar till hållbar regional tillväxt och utveckling. Det innebär bl.a. att miljö-, jämställdhets- och integrationsperspektiven på ett tydligt sätt integreras i det regionala tillväxtarbetet. Ett Sverige med en jämn fördelning av makt och resurser mellan kvinnor och män, där allas kompetenser tas till vara oavsett bakgrund och ålder samt där hänsyn tas till miljön och där klimatpåverkan minskas, är ett Sverige som håller samman. 4

151 De lokala och regionala förutsättningarna för hållbar tillväxt och utveckling skiljer sig åt över landet. Befolkningsstruktur, utbildningsnivå, näringslivets sammansättning, tillgång till naturresurser, närhet till marknader och större befolkningskoncentrationer samt andra territoriella förhållanden är faktorer som varierar. Den regionala tillväxtpolitiken tar utgångspunkt i dessa skillnader i förutsättningar. Politiken genomförs i såväl gles- och landsbygder som i små och medelstora städer samt i storstadsområden. Tätorter samt gles- och landsbygder drar nytta av varandra och ska ses som sammanlänkade regioner. För att uppnå målet för den regionala tillväxtpolitiken är tvärsektoriell styrning av resurser inom i princip samtliga politikområden av avgörande betydelse. Det innebär att åtgärder inom flertalet utgiftsområden och politikområden på nationell nivå behöver ta hänsyn till lokala och regionala förutsättningar och prioriteringar. Sveriges hållbara tillväxt och utveckling är inte enbart beroende av näringslivets villkor. Den är också beroende av de miljöer människor bor och verkar i. Tillgång till bl.a. utbildning, tillgänglig infrastruktur, arbetsmarknad, service, it, kultur och boende är viktiga förutsättningar för en attraktiv miljö där människor och företag kan verka och växa. Möjligheten att erbjuda goda livs- och boendemiljöer är avgörande för att skapa regioner som kan attrahera, behålla och utveckla såväl kompetenser som företag och kapital. Attraktivitet är därför en central förutsättning för hållbar tillväxt och utveckling och därmed en viktig utgångspunkt i det lokala och regionala tillväxtarbetet. Det är lokalt och regionalt som attraktiva livs- och boendemiljöer skapas och staten har ett ansvar att skapa goda förutsättningar och verktyg för detta arbete. Ett gemensamt ansvar och engagemang mellan stat, aktörer med regionalt utvecklingsansvar, kommun, näringsliv och civila samhällets organisationer är en annan viktig förutsättning för att Sverige ska vara ett attraktivt land att besöka, bo och arbeta i. För genomförandet av den regionala tillväxtpolitiken finns det flera strategier, handlingsprogram och verktyg på såväl europeisk och nationell som regional nivå. Genomförandet av politiken sker genom samspel mellan EU-, nationell, regional och lokal nivå, där utgångspunkten är de regionala utvecklingsstrategierna. Europeiska unionens sammanhållningspolitik Europeiska unionens sammanhållningspolitik, där strukturfondsprogrammen är instrumenten för genomförandet, är en integrerad del i den regionala tillväxtpolitiken. Sammanhållningspolitikens mål är att, genom att minska regionala skillnader och ojämlikhet mellan människor bidra till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning inom EU. Den syftar också till att undanröja hinder för en väl fungerande inre marknad och till utveckling och förbättrad konkurrenskraft i Europas regioner. Sammanhållningspolitiken finansieras med strukturfonderna och genomförs inom nationella, regionala och territoriella program. Såväl strukturfonderna som landsbygdsprogrammet och havsoch fiskeriprogrammet bidrar med betydande medel för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft. Strukturfondsprogrammens inriktning i Sverige är tydligt kopplade till Europa 2020-strategin som ska bidra till en smart, hållbar och inkluderande tillväxt för alla. Synergier ska främjas och överlappning ska undvikas för att europeiska, nationella och regionala satsningar ska komplettera varandra och så effektivt som möjligt bidra till målen i Europa 2020-strategin. Inriktningen av strukturfondsprogrammen utgår även från de prioriteringar som lagts fast i EU:s strategi för Östersjöregionen. Regeringens målsättning är att strukturfonderna ska investera i tillväxt och sysselsättning och 5

152 bidra med en europeisk dimension för att utveckla konkurrenskraftiga regioner, företag och människor i Sverige, skapa mervärden i arbetsmarknadspolitiken och den regionala tillväxtpolitiken, vara ledande för strukturförändrande insatser inom de prioriterade områdena innovation, entreprenörskap och en koldioxidsnål och grön ekonomi, samt bidra till en väl fungerande arbetsmarknad och en varaktigt ökande sysselsättning på lång sikt. De regionala utvecklingsstrategierna utgör en av utgångspunkterna för prioriteringar inom de regionala strukturfondsprogrammen, de regionala handlingsplanerna för landsbygdsprogrammet och för havs- och fiskeriprogrammet samt för de regionala handlingsplanerna för socialfondsprogrammet. Det lokala och regionala ansvaret för prioriteringar inom strukturfondsprogrammen säkerställs inom ramen för strukturfondspartnerskapen i Sverige. Strukturfondsprogrammen ska medverka till att genomföra den regionala tillväxtpolitiken. Detta sker genom att programmen medfinansierar insatser som bidrar till genomförandet av regionala utvecklingsstrategier och andra regionala strategier och program. Strukturfondsprogrammen bidrar också till ökad samverkan mellan län och mellan länder som deltar i programmen. Uppföljningen av strukturfondsprogrammen skapar också ett ökat sektorsövergripande lärande både nationellt och regionalt. Partnerskapsöverenskommelse för Sverige Partnerskapsöverenskommelsen för Sverige är en överenskommelse mellan Sverige och Europeiska kommissionen för Sveriges användning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Partnerskapsöverenskommelsen anger hur Sverige ska använda EU-medel inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Europeiska landsbygdsutvecklingsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden (dvs. de europeiska strukturoch investeringsfonderna). Partnerskapsöverenskommelsen ger ett ökat fokus på EU2020-strategin och bidrar till att koppla samman sammanhållningspolitiken, jordbrukspolitiken samt havs- och fiskeripolitiken. Partnerskapsöverenskommelsen ska fungera som ett övergripande ramverk och strategiskt dokument för fondernas genomförande i Sverige. Genom partnerskapsöverenskommelsen skapas en tydligare samordning av de fyra fonderna på nationell nivå, vilket också skapar förutsättningar regionalt för en ökad samordning mellan fonderna och det övriga regionala tillväxtarbetet. De regionala utvecklingsstrategierna ska vara en utgångspunkt för genomförandet av strukturfonderna samt det regionala genomförandet av landsbygdsprogrammet. Detta syftar till att garantera att insatser inom olika fonder lättare samordnas och samverkar mot gemensamma mål. Sveriges övergripande prioriteringar i partnerskapsöverenskommelsen är: Främja konkurrenskraft, kunskap och innovation Förstärka hållbart och effektivt nyttjande av resurser för en hållbar tillväxt 6

153 Öka sysselsättningen, främja anställningsbarhet och förbättra tillgängligheten på arbetsmarknaden Den nationella strategin för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft och partnerskapsöverenskommelsens utmaningar och prioriteringar sammanfaller till stora delar. Strategin kompletterar partnerskapsöverenskommelsen inom områden som är viktiga för svenska regioners hållbara tillväxt och utveckling, men som inte fokuseras tydligt i partnerskapsöverenskommelsen. Exempel på sådana områden är kommersiell och offentlig service samt fysisk planering och boende. 7

154 2. Samhällsutmaningar och möjligheter Regeringen har identifierat fyra samhällsutmaningar som påverkar Sverige och Sveriges regioner i arbetet med att uppnå målet med den regionala tillväxtpolitiken. Utmaningarna är: Demografisk utveckling Globalisering Klimat, miljö och energi Social sammanhållning Dessa utmaningar behöver mötas men de innebär också betydande möjligheter för hållbar tillväxt och utveckling. Därför krävs det en kraftsamling och insatser från aktörer på lokal, regional, nationell och internationell nivå samt från både offentlig och privat sektor. Samordnade insatser inom den regionala tillväxtpolitikens fyra prioriteringar ska bidra till att möta samhällsutmaningarna och ta till vara de möjligheter som ligger i dessa. Med långsiktiga prioriteringar och insatser kan Sveriges regioner bidra genom regionala utvecklingsstrategier för att hantera utmaningarna och ta till vara möjligheterna. Demografisk utveckling Sverige genomgår en snabb demografisk utveckling som drivs av flera faktorer och som påverkar olika delar av landet på olika sätt. Under de kommande decennierna riskerar Sverige att, i likhet med stora delar av Europa, få problem med en åldrande befolkning, minskande arbetskraft och vikande skatteunderlag för att finansiera välfärden. Andelen äldre ökar i relation till andelen i arbetsför ålder, dvs. varje person som arbetar måste försörja allt fler. Sverige har också en mycket stark urbanisering. Yngre personer och människor i arbetsför ålder flyttar i stor utsträckning till större städer, vilket medför en allt skevare åldersstruktur i många län och kommuner. Generellt sett flyttar kvinnor i mindre utsträckning till landsbygdskommuner än vad män gör och kvinnor flyttar från landsbygdskommuner till större städer tidigare i livet. Det skapar en obalans mellan andelen män och kvinnor i vissa kommuner. Många regioner står inför en ökande brist på arbetskraft under de kommande decennierna, men mindre och perifert belägna och befolkningsmässigt små kommuner kommer sannolikt att få den största bristen. Under perioden beräknar Arbetsförmedlingen att endast tre län Uppsala län, Stockholms län och Västra Götalands län kommer att ha fler ungdomar som tillträder arbetsmarknaden än personer som av åldersskäl lämnar den. Skåne län beräknas få ungefär lika många unga som tillträder och äldre som lämnar arbetsmarknaden. I övriga län kommer pensionsavgångarna vara större än tillträdet av unga på arbetsmarknaden. Flyttmönster kan ytterligare påverka denna utveckling. Samtidigt ökar befolkningen i landet som helhet troligen snabbare än någonsin i modern tid. Under perioden väntas antalet invånare i landet öka med personer. Av ökningen utgörs av utrikes födda. En betydande andel av dessa förväntas vara flyktingar och anhöriginvandrare. De flesta som invandrar till Sverige är i yrkesaktiv ålder samtidigt som andelen äldre är mycket lägre än i befolkningen i övrigt. En tredjedel förväntas ha eftergymnasial utbildning, men andelen med kort utbildning är också högre än bland befolkningen i övrigt. Den höga invandringen av personer i arbetsför ålder kan ge ett betydande bidrag till hanteringen av 8

155 utmaningarna som en åldrande befolkning medför. Ökningen av antalet nyanlända under de närmaste åren kommer att innebära såväl stora möjligheter som utmaningar för mottagande kommuner och län. Utlandsfödda kommer att utgöra en betydande arbetskraftspotential som måste tillvaratas, särskilt i områden med arbetskraftsbrist. Om flyktingar och anhöriga huvudsakligen bosätter sig på samma orter som tidigare nyanlända, koncentreras dock befolkningsökningen till större stadsområden. Även om arbetsmarknaden för nyanlända ofta är bättre i dessa områden medför en fortsatt snabb befolkningsökning också utmaningar för bl.a. bostadsförsörjning och skola. För att möta den framtida demografiska verkligheten och att ta vara på den kompetens som finns i hela den potentiella arbetskraften krävs åtgärder för att få fler i arbete, för att förlänga arbetslivet under flexibla former, för att synliggöra kompetens och för att fler ska kunna etablera sig tidigare på arbetsmarknaden. Lyckas detta ökar såväl antalet arbetade timmar som skatteintäkter, dessutom stärks förutsättningarna för en stabil arbetskraftsförsörjning. Det bidrar också till ett Sverige som håller samman. Att arbeta för integration och tillvaratagande av alla människors kompetens, kreativitet och entreprenörskap i hela landet är centralt. Det är också viktigt att tillvarata och utveckla kompetensen hos de kvinnor och män som i dag står utanför arbetsmarknaden, i synnerhet hos de ungdomar och unga vuxna som inte deltar i vare sig utbildning eller arbetsliv. Det behövs även nya lösningar för att klara behoven av service och välfärd. It kan vara ett viktigt verktyg i denna utveckling. Förändrad efterfrågan från den ökande och åldrande delen av befolkningen kan också skapa affärsmöjligheter och ökad sysselsättning genom nya innovativa tjänster och produkter. De övriga nordiska länderna står inför en liknande demografisk utveckling. Därför är det angeläget att fortsätta utveckla det nordiska samarbetet för att utbyta erfarenheter och utveckla strategier för att hantera den demografiska utvecklingen. En ökad samverkan över gränserna skapar förutsättningar för att gemensamt nyttja exempelvis vårdcentraler och annan välfärdsservice för medborgare som lever i glest befolkade nordiska gränsområden. Storstadsregionerna och övriga större städer med omland växer medan framför allt glesbygdskommuner och andra befolkningsmässigt mindre kommuner tappar i befolkning. En tilltagande urbanisering skapar såväl utmaningar som möjligheter för att åstadkomma en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar stadsutveckling. För att hantera detta och åstadkomma en hållbar utveckling av städerna, stadsregionerna samt deras omland krävs långsiktig planering och sektorsövergripande lösningar. Städerna har särskilda, men också varierande förutsättningar och utmaningar beroende på bl.a. geografisk och befolkningsmässig storlek, geografiskt läge och näringsstruktur. Det är viktigt att skapa goda och hållbara tillväxtförutsättningar för såväl storstäder och storstadsområden som för små och medelstora städer. I Sveriges större städer för urbaniseringen med sig en växande bostadsbrist. En hållbar stadsutveckling och ett ökat byggande behövs för att ta till vara den utvecklingspotential som en ökad koncentration av befolkning, företag och kapital till våra städer och stadsregioner skapar. Gles- och landsbygdsdominerade län innehåller ofta både områden som växer i befolkning och områden som minskar. Det kan även finnas ekonomiskt mycket viktiga verksamheter i områden där befolkningen minskar. Där är det en stor utmaning att möta behoven av kompetensförsörjning och samhällsservice. Globalisering Globalisering är en process som gör att gränsernas betydelse minskar då kommunikation, handel och tillgänglighet till andra länder ökar och arbetsmarknader och ekonomier integreras allt mer. Detta 9

156 innebär såväl möjligheter som utmaningar. Arbetskraften blir mer rörlig, inte minst inom Norden och mellan EU-länderna där ett fritt tillträde till arbetsmarknaden råder. Det innebär vidare ett inflöde av utländsk arbetskraft till den svenska arbetsmarknaden, samtidigt som många svenskar väljer att arbeta utomlands. Den globala ekonomiska konkurrensen ökar omvandlingstrycket i ekonomin. Samtidigt ökar kapitalflöden och investeringar, liksom handel, resande och migration. Dessutom sker ett tätare utbyte av information och teknologi. I takt med att nya internationella aktörer tillkommer förändras också spelplanen för de svenska företagen. Globaliseringen skapar också en ökad tillgänglighet till nya import- och exportmarknader, samtidigt som handelns innehåll och geografi kontinuerligt förändras. En stärkt samordning mellan olika internationaliserings- och exportfrämjande aktörers insatser är därför väsentligt. Digitaliseringen av samhället och ekonomin har varit och är en bidragande faktor till en fortsatt ökande globaliseringstakt. Det är viktigt att uppmärksamma möjligheterna som informations- och kommunikationsteknologin skapar för att minska geografins betydelse. För många företag innebär det stora möjligheter att nå ut på en internationell marknad. Viss kunskap som är relevant för företagen är inte begränsad av nationens gränser utan hämtas snarare på en global marknad. Annan kunskap, ofta benämnd tyst kunskap, är erfarenhetsbaserad och praktisk och främjas bl.a. i lokala eller regionala nätverk och är betydlig trognare den lokala geografin. Företagens konkurrenskraft är bl.a. beroende av hur väl de kan ta till sig ny information och kunskap och därefter omsätta detta i nya varor och tjänster på marknader som i ökande utsträckning är globala. Globaliseringen påverkar också hur kultur, livsåskådningar och värderingar formas. Globaliseringens möjligheter är stora samtidigt som förutsättningarna för företag och branscher snabbt kan förändras, vilket gör att utvecklingen är svår att förutsäga. Samtliga Sveriges regioner påverkas av globaliseringen, men de regionala effekterna avseende omvandlingstryck och företags möjlighet och förmåga att växa varierar beroende på bl.a. näringslivsstruktur och regionstorlek. I regioner med ett utpräglat kunskaps- eller exportintensivt näringsliv, exempelvis fordonsindustri och dess underleverantörer, eller råvaruutvinning i form av malm och skog är globaliseringens effekter tydliga och regionen kan påverkas snabbt vid globala ekonomiska kriser. Sammantaget ställer globaliseringen stora krav på landets regioner att ta vara på nya möjligheter och att göra strategiska och långsiktiga satsningar som främjar den regionala attraktiviteten och konkurrenskraften. Klimat, miljö och energi Klimatförändringen är en av vår tids största utmaningar och kräver globala, nationella, regionala och lokala åtgärder för att begränsa utsläppen av växthusgaser och anpassa samhället till ett förändrat klimat. Det övergripande målet för miljöpolitiken, det så kallade generationsmålet och de 16 miljökvalitetsmålen som riksdagen ställt sig bakom förutsätter en ambitiös miljöpolitik i Sverige på nationell, regional och lokal nivå, liksom inom EU och internationellt. Svenska miljöproblem ska lösas utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför landets gränser. Ambitionen är att Sverige ska vara ledande i arbetet med att nå en hållbar utveckling internationellt. Riksdagen ställde sig i samband med klimatpropositionen (prop. 2008/09:162) bakom regeringens bedömningar, inklusive visionen om att Sverige 2050 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären. De högt ställda målen för den svenska klimat-, miljö- och energipolitiken kräver ett aktivt och långsiktigt arbete för en hållbar utveckling på alla politiska nivåer, inte minst regional och kommunal nivå. Regioner och kommuner har därför ett stort ansvar att aktivt bidra till en grön resurseffektiv ekonomi, vilket utgör en viktig del i arbetet för att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen. 10

157 Arbetet med att nå miljömålen är viktigt för en långsiktigt hållbar regional tillväxt. Samtidigt innebär utmaningen möjligheter till hållbar tillväxt genom den samhällsomställning som krävs för att nå målen. För att nå miljökvalitetsmålen och bidra till de energipolitiska målen behöver produktions- och energisystemet utvecklas så att beroendet av fossil energi minskar, andelen förnybar energi ökar, den negativa miljöpåverkan från transportsektorn minskas och en energieffektiv samhällsutveckling främjas. Samtidigt behövs långsiktiga och stabila villkor både för de som producerar och de som konsumerar energi. Andra miljöutmaningar är också stora och ställer krav på en hållbar utveckling. Det betyder att den nuvarande generationens behov uppfylls utan att de kommande generationernas förmåga att tillgodose sina behov äventyras. Att bevara den biologiska mångfalden är av stor vikt, detta eftersom fungerande ekosystem är en förutsättning för allt liv på jorden och utgör basen för en mångfald av de ekosystemtja nster som kan bidra till hållbar tillva xt. En hållbar utveckling ställer också krav på effektiva och giftfria kretslopp, hushållning med naturresurser och hållbara konsumtionsmönster. Klimat-, miljö- och energiutmaningarna utgör samtidigt en drivkraft för teknik-, varu- och tjänsteutveckling i alla branscher och därmed en miljödriven näringslivsutveckling. Affärsmöjligheter skapas för svenska företag i och med den växande globala efterfrågan på hållbara och resurseffektiva varor och tjänster samt på förnybar energi och produktion med låga utsläpp till luft, mark och vatten. För att styra mot en hållbar ekonomi krävs affärsmodeller, system och metoder som främjar bl.a. förändrad och förbättrad teknik och ekosystemförvaltning, förnybara energikällor och förbättrade kretsloppsflöden. Miljöpåverkan uppstår både innan, under och efter det att en produkt eller tjänst konsumeras. Påverkan kan vara såväl lokal som global. Konsumtionsmönstren av varor och tjänster ska orsaka så små miljö- och hälsoproblem som möjligt, vilket också är i enlighet med generationsmålet. En utmaning är att minska den klimatpåverkan som resor och transporter innebär och att utveckla ett hållbart transportsystem. Det innebär exempelvis att insatserna för att nå en fordonsflotta som är fri från fossila bränslen ska intensifieras, att förutsättningarna för gång, cykling och kollektivtrafik behöver stärkas och att godstransporter i större utsträckning behöver ske på järnväg och till sjöss i stället för på väg. Samtidigt behövs ett stärkt underhåll av järnvägssystemet så att tågtrafiken kan bli mer tillförlitlig och arbetet för en hållbar stadsutveckling måste omfatta åtgärder för att säkerställa en effektivare kollektivtrafik. Dessutom är det angeläget att samhällsplaneringen generellt och i ökad utsträckning främjar en hållbar och transportsnål samhällsutveckling. Samtidigt innebär detta en möjlighet att utveckla innovationer som kan leda till hållbar regionförstoring och regionintegrering, bl.a. med hjälp av olika digitala lösningar och en utvecklad kollektivtrafik. De täta miljöerna i städerna är viktiga för att skapa innovationsmiljöer kopplade till hållbara och resurseffektiva varor, tjänster, tekniklösningar och produktionssystem. De områden som inte är lika tätbefolkade måste dock kopplas samman med dessa innovationsmiljöer. I gles- och landsbygder finns många av de förnybara resurser som behövs för en positiv samhällsutveckling. I Sverige finns goda förutsättningar att ersätta fossilt baserade produkter med förnybara råvaror från biomassa. Innovativa lösningar som ökad användning av material med biologiskt ursprung istället för fossilintensiva material har potential att bidra till hållbar regional tillväxt. En utökad produktion av vindkraft, ökad användning av bioenergi från jord- och skogsbruket och andra förnybara energislag bidrar till en hållbar och resurseffektiv 11

158 energiförsörjning med låga utsläpp av växthusgaser. I detta arbete har gles- och landsbygder en viktig roll. Klimatanpassningsarbetet handlar både om förebyggande arbete för att minska de risker som ett förändrat klimat innebär och att skapa ett tryggt, robust och säkert samhälle som har förmåga att möta extrema väderhändelser. Konsekvenserna av ett förändrat klimat varierar mycket över landet, bl.a. beroende på geografiska skillnader. Anpassningsåtgärder och prioriteringar behöver därför utgå från samt anpassas till regionala förutsättningar. Detta sker bl.a. genom regionala handlingsplaner för klimatanpassning. Klimatanpassning är en samhällsutmaning som bl.a. kräver olika typer av tekniska lösningar. Svenska företag har en god potential att leda utvecklingen av sådana lösningar, vilket kan öppna upp för nya jobb och marknader. Social sammanhållning Arbetet för ett Sverige som håller samman berör hela landet. Ett Sverige som håller samman är bl.a. beroende av att välfärden kommer alla till del, att människor känner delaktighet, ges möjligheter att delta i samhällslivet, kan påverka sin livsmiljö och kan forma sina liv utifrån sina förutsättningar. En social sammanhållning, där hela befolkningens kompetens, kreativitet och erfarenheter tas till vara är en viktig förutsättning för att skapa konkurrenskraftiga regioner och möta den demografiska utmaningen. Aktörer på både nationell, regional och lokal nivå står inför en stor utmaning då alltför många människor varken arbetar, studerar eller på annat sätt deltar i samhällslivet. Klyftorna mellan olika grupper i samhället, såväl som mellan olika delar av landet, tenderar också att öka vilket hämmar utvecklingen både nationellt och regionalt. I detta sammanhang är också boendesegregationen och behovet av att rusta upp framför allt storstadsregionernas miljonprogramsområden en viktig utmaning. I internationell jämförelse har Sverige en mycket hög andel förvärvsarbetande i relation till befolkningen, men variationen är stor mellan olika delar av landet liksom mellan olika grupper i samhället. En del unga vuxna har svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Framöver kommer cirka en tredjedel av den arbetsföra befolkningen att ha utländsk bakgrund. Utrikes födda har i dag en lägre sysselsättningsgrad än personer födda i Sverige; särskilt markant är detta för kvinnor. Att ungefär 55 procent av alla sysselsatta utrikes födda akademiker med utländsk utbildning har ett arbete som de är överkvalificerade för är ytterligare en utmaning. Därtill är arbetsmarknaden i Sverige könssegregerad, dvs. kvinnor och män jobbar ofta i olika branscher och sektorer och har olika löneläge. Det är viktigt att både kvinnor och män har möjlighet att välja utbildning och yrke utifrån intresse, kompetens och efterfrågan på arbetsmarknaden. Även i regioner med generellt sett låg arbetslöshet kan unga samt nyanlända kvinnor och män ha svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden, särskilt de som saknar fullgjord utbildning på grundskole- och gymnasienivå. Inkomstnivån och sysselsättningsgraden är också lägre i vissa stadsdelar i storstadsregionerna än genomsnittet i riket. Insatser som stärker och synliggör kompetens och bidrar till att arbetsgivare i högre utsträckning ser kompetensen hos utrikes födda, liksom insatser som lyfter arbetskraftsdeltagandet hos dem som står längst ifrån arbetsmarknaden, kan få betydande effekter på den regionala tillväxten. Den tillväxt som genereras ska komma alla medborgare till del i form av bl.a. ökad sysselsättning, ökade reallöner, förbättrad service, skola och omsorg och ökad folkhälsa. Social sammanhållning handlar även om att minska diskrimineringen på arbetsmarknaden och synliggöra eller stärka 12

159 kompetensen hos arbetslösa för att möta arbetsgivarnas behov bl.a. genom validering, utbildning och praktik. Att öka människors deltagande på arbetsmarknaden och delaktighet i samhällslivet samt arbeta för en jämställd tillväxt är en förutsättning för social sammanhållning och hållbar tillväxt. Inom det regionala tillväxtarbetet ska alla kvinnor och män, oavsett ålder, bakgrund och boendeort, ha samma rätt och möjlighet till inflytande och tillgång till resurser. I arbetet för ökad social sammanhållning har kultur- och föreningslivet viktiga roller för att främja demokrati och deltagande i samhällslivet. Det är även viktigt att ungdomar och marginaliserade grupper får en starkare röst i den politiska processen och i samhället i stort. Den nationella ungdomspolitiken är inte formellt styrande för den lokala ungdomspolitiken, men en ambition är att kommuner och landsting ska finna de nationella målsättningarna relevanta även på lokal och regional nivå, dvs. att alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Allt fler kontakter med offentliga myndigheter och företag sker via digitala kanaler. Befolkningens digitala kompetens samt ökad tillgång till bredband är därför betydelsefullt för att skapa likvärdiga förutsättningar för privatpersoner att ha kontakter med myndigheter och möjligheter till samhällsengagemang. 13

160 3. Nationella prioriteringar för det regionala tillväxtarbetet För att bidra till politikens mål har regeringen identifierat fyra prioriteringar för det regionala tillväxtarbetet fram till Prioriteringarna ska bl.a. bidra till att möta samhällsutmaningarna och ta till vara de betydande möjligheter som finns i dessa. Prioriteringarna ska vara vägledande i utarbetandet och genomförandet av regionala utvecklingsstrategier samt andra strategier, program och insatser inom det regionala tillväxtarbetet. EU:s strukturfondsprogram är en integrerad del i det regionala tillväxtarbetet. Prioriteringarna ska även, inom ramen för respektive myndighets verksamhetsområden, ligga till grund för de statliga myndigheternas medverkan i det regionala tillväxtarbetet. Regeringens prioriteringar för det regionala tillväxtarbetet: Innovation och företagande Attraktiva miljöer och tillgänglighet Kompetensförsörjning Internationellt samarbete Prioritering 1 Innovation och företagande Ett bra näringslivsklimat underlättar och ökar intresset för att starta, driva och utveckla framgångsrika företag, vilket är av avgörande betydelse för jobb, välfärd och en hållbar regional tillväxt och attraktionskraft. Innovations-, företags- och entreprenörskapsklimatet har en avgörande betydelse för näringslivets konkurrenskraft. Det är därför betydelsefullt att främja olika typer av innovationer, bl.a. i små och medelstora företag samt en miljödriven näringslivsutveckling inom alla branscher. Det är dessutom angeläget att utveckla starka regionala forsknings- och innovationsmiljöer. Universitet och högskolor har en viktig roll för utvecklingen av innovationer och ett stärkt samarbete mellan lärosäten, företag och det omgivande samhället är viktigt för att möta den ökande internationella konkurrensen. Ett mer strategiskt samarbete för innovation, företagande och entreprenörskap behövs inom alla sektorer och på alla nivåer i samhället. Av stor betydelse är även att utifrån ett långsiktigt perspektiv forma ett strategiskt arbete för att ta vara på den kunskap och entreprenöriella potential som finns hos utrikes födda. Inom denna grupp finns även stora möjligheter att utveckla ett stöd för en internationalisering av små och medelstora företag. Innovation Innovationer är viktiga för att stärka regioners förnyelseförmåga och näringslivets konkurrenskraft. En viktig utgångspunkt för arbetet med att stärka de regionala innovationsmiljöerna är regionala utvecklingsstrategier kombinerat med regionala innovationsstrategier eller motsvarande. Dessa behöver samspela med nationella strategier och initiativ, exempelvis det nationella innovationsråd som regeringen har inrättat för att stödja regeringens arbete med innovationsfrågor. Regeringen anser att ett utvecklat regionalt innovationsarbete är en viktig förutsättning för det nationella innovationsarbetet. Därför är det viktigt med väl fungerande länkar mellan det regionala och nationella innovationsarbetet. I detta sammanhang är regeringens innovationsråd betydelsefullt. Även andra strategier, handlingsplaner och program, bl.a. regionala handlingsplaner för genomförandet av landsbygdsprogrammet och regionala digitala agendor, är viktiga i innovationsarbetet. 14

161 Innovationer är framtagande eller införande av nya eller förbättrade lösningar som svarar mot behov och efterfrågan i vardagen och omvärlden, exempelvis varor, tjänster, organisationssätt, tekniska lösningar eller utveckling av design-, affärs- och organisationsmodeller. Detta skapar värden för samhälle, företag och individer, värden som uppstår i nyttiggörandet och tillämpningen av idéer. Det kan vara såväl ekonomiska, sociala som miljömässiga värden. Det är således viktigt att anlägga ett brett perspektiv i arbetet med innovationer för att involvera såväl kvinnor som män samt olika organisationer och företag. Värdeskapande som utgår från forskning och utveckling är viktigt, men en stor del av innovationerna sker löpande i företagen genom andra processer. Innovationsarbete är alltid förknippat med risker alla satsningar kommer inte att vara lönsamma. Samtidigt måste risker tas för att framsteg ska kunna göras. Sverige måste satsa offensivt för att näringslivet ska bibehålla och utveckla sin konkurrenskraft i den allt snabbare globala utvecklingen. Samverkan för att stärka näringslivets innovations- och konkurrenskraft Det finns många aktörer på regional och nationell nivå, såväl inom offentlig sektor som i näringslivet och civilsamhället, som har viktiga roller för att främja Sveriges innovationskraft. Eftersom innovationsprocesser är komplexa, krävs en samsyn avseende gemensamma strategiska och långsiktiga insatser. Genom smart specialisering, internationalisering och ett ökat fokus på att underlätta för och stimulera företag att växa, kan de regionala innovationsmiljöerna utveckla sina förmågor att bidra till strukturförändringar som leder till hållbar regional tillväxt och utveckling. Att främja samverkan mellan olika aktörer på olika nivåer är också viktigt. På regional nivå har universitet och högskolor viktiga roller för utvecklingen av innovationer. Det är angeläget att den entreprenöriella kompetensen, liksom förutsättningarna för universitet och högskolor att stödja forskares och studenters nyttiggörande av forskningsbaserad kunskap, stärks. Ett fortsatt samarbete mellan lärosäten, företag och det omgivande samhället i övrigt ska främjas. Detta bidrar till den regionala attraktiviteten och är centralt för att möta den ökande internationella konkurrensen. För att främja de innovationer som sker löpande i små och medelstora företag är det betydelsefullt att dessa företag kan få stöd i form av t.ex. nätverk, kompetens, kapital samt stöd till varu- och tjänsteutveckling utifrån deras unika behov. Här spelar bl.a. innovationskontor, forskningsparker och inkubationsverksamhet en viktig roll i de regionala innovationssystemen för att stimulera framväxten av nya och kunskapsintensiva tillväxtföretag. För att stärka samarbetet mellan näringslivet och forskningsaktörer, även på EU-nivå, är det viktigt att dra nytta av olika EU-instrument. Det kan vara att arbeta med strategiska förberedande insatser i syfte att öka deltagandet i EU-program som exempelvis EU:s ramprogram för forskning och innovation Horisont 2020 och europeiska innovationspartnerskap. Attraktiva mötesplatser och innovationsnätverk Samverkan inom och mellan innovationsmiljöer kan ta många olika former där nätverk, kluster, inkubatorer, forskningsparker samt universitet och högskolor är betydelsefulla arenor. Denna samverkan är central för att skapa attraktiva innovativa miljöer för både kvinnor och män. Det kan handla om att främja samarbete mellan företag som ingår i samma bransch eller kluster och andra aktörer men det kan också handla om att stärka kopplingen mellan olika branscher, kluster och kunskapsområden. Life Science och miljö- och klimatinnovationer är exempel på strategiskt viktiga områden som regeringen avser att stödja. Utveckling av innovationer kan även handla om processer. 15

162 Därför är exempelvis stöd till olika typer av nätverk och samarbeten i innovativa miljöer viktigt, exempelvis affärsdrivna företagsnätverk eller kluster. Det är viktigt att utveckla samarbeten över regiongränser och mellan branscher utifrån omvärlds- och branschanalyser eftersom kopplingen mellan branscher, kluster och kunskapsområden både är regionala, nationella och internationella. Att skapa mötesplatser som kan bli attraktiva noder i globala kunskaps- och innovationsnätverk och plattformar är därför betydelsefullt. Det är även centralt att tillgängliggöra och optimera användningen av test- och demonstrationsanläggningar i hela landet. Regionala innovationsmiljöer och företagens internationalisering Det är angeläget att utvecklingen av starka regionala innovationsmiljöer i Sverige sker med ett strategiskt förhållningssätt till den internationella utvecklingen och att den potential som finns inom gruppen utrikes födda tillvaratas. Särskilt viktigt är det att stimulera sådana miljöer för små och medelstora företag. Det förutsätter en starkare samverkan och strategiska partnerskap mellan aktörer på regional nivå, näringsliv, universitet och högskolor, forskningsinstitut och aktörer inom offentlig sektor. Samverkan mellan innovationsmiljöer i olika länder kan stärka små och medelstora företags internationalisering och konkurrenskraft. För att Sverige ska kunna utveckla sin konkurrensförmåga globalt krävs att Sverige och berörda regionala aktörer tar utgångspunkt i identifierade styrkeområden och därefter söker så starka samarbeten som möjligt, inom landet såväl som internationellt. I detta arbete är det viktigt att regioner arbetar strategiskt med smart specialisering. Detta kan vara ett betydelsefullt verktyg i arbetet med att strategiskt koppla ihop det regionala och det nationella innovationsarbetet för att bidra till att nå internationell konkurrenskraft. Arbetet med att främja utvecklingen av innovativa företag och företag som arbetar med hållbara varor och tjänster behöver stärkas, eftersom detta kan vara en förutsättning för vidare exportsatsningar. Det är också viktigt att främja efterfrågan på marknader för innovativa och hållbara varor och tjänster. Det är vidare betydelsefullt att utveckla olika typer av systemlösningar där företag, aktörer med regionalt utvecklingsansvar, kommuner, landsting och andra aktörer deltar utifrån sina kompetenser. Att kunna sälja systemlösningar är viktigt för att kunna erbjuda intressanta och samordnade exporterbjudanden samt för att företagen ska vara konkurrenskraftiga vid offentliga upphandlingar i Sverige och internationellt. Innovation i offentlig sektor Den demografiska utmaningen innebär stora krav på innovation och förnyelse för att utveckla samhällstjänster med effektivitet och kvalitet inom ramen för det offentliga åtagandet, oavsett om de utförs i privat eller offentlig regi. Genom innovationsupphandlingar kan offentlig sektor bidra till att stimulera ett innovativt företagande, miljödriven näringslivsutveckling samt innovativa offentliga verksamheter. För att innovationsupphandlingar ska kunna få ett bredare genomslag i Sverige måste kompetens och förmåga hos offentliga aktörer utvecklas. Utvecklad samverkan och utbyte av erfarenheter mellan upphandlare är en viktig del i detta. Det är också viktigt att upphandlingsfrågan lyfts till en strategisk nivå, som berör ledningsgrupper inom offentlig verksamhet. Regeringen avser att ta fram en upphandlingsstrategi, där miljömässiga och sociala hänsyn samt innovation är centrala perspektiv. 16

163 Ökad tillgänglighet till forsknings- och innovationsinfrastruktur för alla regioner Forsknings- och innovationsinfrastrukturer är viktiga för en hållbar regional tillväxt. En ökad tillgänglighet till dessa kan locka fler företag, entreprenörer och forskare att förlägga eller utveckla sina verksamheter i Sverige. I detta sammanhang kommer det vara betydelsefullt med insatser för att skapa samverkan mellan de miljöer där denna infrastruktur finns lokalt och regionalt samt med näringsliv, statliga myndigheter och andra aktörer i de delar av landet som saknar detta. För att tillgängliggöra och optimera användningen av test- och demonstrationsanläggningar i hela landet finns det behov av gemensamma dialoger mellan bl.a. forskningsinstitut, forskningsparker, universitet och högskolor samt aktörer på regional nivå. Särskilt viktigt är det att små och medelstora företag, som i många fall har begränsade resurser, ges möjlighet att ta del av dessa infrastrukturer. Genom att främja insatser som involverar forskningsinstitut, forskningsparker, universitet och högskolor i företagens utveckling, kan forsknings- och innovationsinfrastruktur tillgängliggöras och innovationskraften i näringslivet stärkas. Företagande och entreprenörskap Jobbskapandet i ekonomin är allt mer beroende av tillväxt i små och medelstora företag. Samtidigt innebär ökad internationell konkurrens att svenska företag ständigt måste arbeta för att öka förädlingsvärdet, stärka sin konkurrenskraft, vara innovativa och hitta nya marknader. Det är angeläget att ytterligare underlätta tillväxt i befintliga företag och att stärka tillväxtorienterade företags utveckling, liksom att fortsatt främja entreprenörskap och företagande i hela landet. En politik för att främja entreprenörskap och växande företag omfattar ramvillkor, incitament och riktade insatser. Sverige behöver ett näringsklimat där många människor, oavsett ålder, kön, boendeort eller bakgrund, ser möjligheter och vågar ta risker, men också har tillgång till de resurser och stöd de kan behöva i kritiska utvecklingsskeden. Förmågan att förenkla för företagen, att attrahera, behålla och utveckla kompetens, skapa tillgång till kapital och att ta till vara internationella kontakter är av central betydelse för den regionala utvecklingskraften. Vidare är goda förutsättningar för generations- och ägarskiften betydelsefullt för jobbskapandet. Det behöver skapas möjligheter för nya generationer ägare att fortsatt driva befintliga företag, utveckla dem och göra dem mer innovativa. Ett effektivt främjandesystem på lika villkor förutsätter hög kompetens och lärande i berörda organisationer och program, för att kunna möta behoven även från nya branscher, nya affärsmodeller och olika grupper. Det kan till exempel finnas behov av ökad kunskap om social ekonomi, digitaliserade tjänster och digitalt baserade företag, cirkulära affärsmodeller och kunskap om nya näringars förutsättningar och potential för att anpassa program och kommunikationsinsatser. För att nå ökat genomslag av insatserna är det viktigt att utgå från regionala förutsättningar, att samverka över programgränser och att kombinera entreprenörskaps- och innovationsåtgärder. Kontakter och nätverkande är centralt för att starta nya företag, utveckla företag och för entreprenöriella processer. Enskilda entreprenörer och innovatörer är ofta starkt kopplade till de miljöer de bor och lever i. Samtidigt blir både globala nätverk samt lokala och regionala samarbeten allt viktigare för entreprenörskap och för att öka spridningen av innovationer. Det är viktigt att ha ett lokalt och regionalt perspektiv på innovations- och näringsfrämjande insatser eftersom nya företag nästan alltid startas på den ort där entreprenören redan har störst nätverk, är bosatt och arbetar. 17

164 Det ska vara enkelt att vara företagare i alla delar av landet En viktig del i ett förbättrat företagsklimat är arbetet med att göra det enkelt att starta och driva företag, vilket syftar till bättre service och mer ändamålsenliga regler. Ett prioriterat område är att bredda arbetet med att förenkla för företag och i högre grad utgå från företagens behov. En majoritet av alla företag har regelbundna kontakter med myndigheter på lokal och regional nivå i samband med tillämpning av regler. Det är därför angeläget att förenklingsarbetet får ökat genomslag även på dessa nivåer. Att minska vänte- och handläggningstider, liksom att förbättra service och bemötande, är viktiga beståndsdelar. Det är även viktigt att information och rådgivning är tillgänglig för utrikes födda. Att förenkla regelverk kräver långsiktigt arbete om det ska ge bestående effekter, men de som lyckas stärker sina möjligheter att attrahera kompetens och investeringar till regionen. Vidare är det viktigt att främja insatser inom både befintliga och potentiella tillväxtområden. Marknadskompletterande kapitalförsörjning En väl fungerande kapitalförsörjning är avgörande för start och utveckling av företag. Företags behov av externt kapital ska i första hand tillgodoses av den privata marknaden. De viktigaste förutsättningarna för en väl fungerande kapitalmarknad är goda ramvillkor och tydliga regelverk för såväl de aktörer som tillhandahåller kapital som för de företag som är i behov av kapital. Det finns dock skäl för staten att tillhandahålla marknadskompletterande finansiering där det finns ett samhällsekonomiskt motiv för insatser som leder till hållbar tillväxt och förnyelse. Det finns betydande regionala skillnader i fråga om strukturella förutsättningar samt tillgång till och behov av kapital. Marknadskompletterande insatser i tidiga utvecklings- och tillväxtfaser är därför fortsatt ett prioriterat område. En välutvecklad samverkan mellan lokala, regionala och nationella nätverk och aktörer kan vara av stor betydelse för att entreprenörer ska få tillgång till kapital. Genom de regionala strukturfondsprogrammen har projekt med finansiella instrument inriktade på ägarkapital etablerats i alla regioner. Detta har förbättrat engagemanget när det gäller privat medfinansiering till företag i tidig fas. Under programperioden kommer insatserna vidareutvecklas inom befintlig struktur på regional nivå. I det nationella regionalfondsprogrammet planeras bl.a. ett projekt för så kallade fond-i-fondinvesteringar som syftar till att ytterligare förbättra möjligheterna för företag i tidig fas att få tillgång till riskkapital. Därutöver planeras en s.k. grön investeringsfond för investeringar i företag vars affärsmodeller bidrar till ett bättre klimat. Rådgivning och information med företagarfokus För företagare och blivande företagare kan tillgången till affärsrådgivning, information om regelverk, stöd och annan service ha stor betydelse för beslut om att starta eller utveckla en verksamhet. Den innovations- och affärsrådgivning som finansieras med offentliga medel bör utgå från företagets/ individens behov oavsett kön, ålder och bakgrund. Vidare ska den vara marknadskompletterande, kostnadseffektiv och anpassad till regionala förutsättningar. Att upphandla specialiserad rådgivning, erbjuda konsultcheckar, mentorskap m.m. är olika sätt att bättre svara upp mot företagets/ individens olika behov av rådgivning. Det är dessutom angeläget att öka samverkan mellan rådgivningsaktörer på lokal och regional nivå för att bättre möta entreprenörernas behov och öka effektiviteten i systemet. Lättillgängliga, myndighetsgemensamma servicefunktioner, t.ex. 18

165 webbplatsen verksamt.se, underlättar också för företagare att hitta och ta del av information och rådgivning. Tjänsterna kan även vidareutvecklas med regional information för ytterligare relevans. Förutsättningar för små och medelstora företags internationalisering Globaliseringen och digitaliseringen påverkar Sverige på många sätt, inte minst vad gäller företagens villkor, arbetskraftens rörlighet, men också inom områden som klimat, miljö, energi och kultur. Sverige har en omfattande export samtidigt som små och medelstora företag har en relativt låg internationaliseringsgrad. Samtidigt som den svenska marknaden är begränsad blir konkurrensen i allt större utsträckning global. Företagens förmåga att konkurrera och nå ut på internationella marknader är därför av stor betydelse för deras möjligheter att växa och utvecklas. Svenska företag behöver öka sin närvaro på växande globala marknader, inte minst med tanke på att utvecklingen i många tillväxtländer leder till ökad efterfrågan på varor och tjänster inom områden där svenska företag ligger långt framme. Internationalisering behöver bli ett naturligare steg i företagens utveckling, både på hemmaplan och utomlands. En stor utmaning ur ett nationellt och regionalt perspektiv är ett strategiskt, långsiktigt och målmedvetet arbete för att öka internationaliseringen i svenska små och medelstora företag och att öka närvaron på framtidens marknader. Det finns därför anledning att i det regionala tillväxtarbetet utveckla ett långsiktigt arbete i den riktningen. Ökad export, men även ökade utländska investeringar i Sverige, bidrar till sysselsättning och regional tillväxt. För att ta till vara denna tillväxtpotential är det viktigt med offentliga marknadskompletterande insatser som stärker små och medelstora företags förmåga och vilja till internationalisering. Exempel på detta är vidareutveckling av den regionala exportrådgivningen inom Sveriges export- och investeringsråd (Business Sweden) samt möjligheter till exportrådgivning och information om affärsmöjligheter för svenska företag på den internationella marknaden. Ytterligare ett viktigt insatsområde är att uppmuntra företag att anställa personer med bakgrund i andra länder och på så vis få ökad kunskap om bl.a. lokala marknader, affärskontakter, affärskultur och språk. Samverkan mellan främjandeaktörer, inte minst mellan nationella och regionala aktörer, är centralt för att företag lätt ska kunna få den hjälp de behöver. Det nationella stödet behöver även vara flexibelt och regionalt anpassat för att möta de förutsättningar som råder i olika delar av Sverige. I ett tillväxtperspektiv är det också viktigt att attrahera utländska investeringar till Sverige och därmed öka dessa. Insatser för att stärka företag erbjuds bl.a. genom EU:s program för territoriellt samarbete, EU:s strategi för Östersjöregionen, Europeiska innovationspartnerskapen (EIP), COSME och Horisont 2020 och i det nordiska samarbetet. Det är viktigt att underlätta för små och medelstora företag att dra nytta av de möjligheter som erbjuds i dessa olika initiativ. I detta sammanhang är det mycket viktigt med samordning mellan olika aktörer på olika nivåer för att på det sättet dra nytta av varandras kompetenser, resurser och effektivisera genomförandet. It-användningen i små och medelstora företag I en digitaliserad och globaliserad ekonomi är det viktigt att it:s potential tas till vara för att möta samhällsutmaningarna och bidra till att öka företagens tillväxt, konkurrenskraft och handel. E-handel är ett viktigt område i sammanhanget. Användningen av it bland företag är generellt sett hög, men samtidigt finns studier som visar att särskilt mindre företag inte fullt ut nyttjar den potential som it 19

166 erbjuder och att it-användningen varierar beroende på var företaget är lokaliserat och i vilken bransch det verkar. Störst effekt når de företag som kombinerar investeringar i digital teknik och tjänster med en tydlig strategi för verksamheten, kompetensutveckling, fokus på användaren och en kontinuerlig uppdatering och anpassning av genomförandet. Många av dessa mindre företag skulle kunna utveckla sina verksamheter och förenkla sin vardag med hjälp av it. En förutsättning för detta är tillgång till bredband med hög överföringshastighet och tillförlitlighet i alla delar av landet. På lokal och regional nivå bör it:s roll för företagens utvecklingsmöjligheter, innovationsförmåga och konkurrenskraft uppmärksammas. Kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte mellan aktörer på lokal, regional och nationell nivå är viktigt för att öka effektiviteten i genomförandet av åtgärder. Miljödriven näringslivsutveckling och energifrågor För att möta klimat-, miljö- och energiutmaningarna och samtidigt främja ett konkurrenskraftigt näringsliv krävs det förändringar i näringslivet. Det krävs såväl strukturella förändringar, inklusive en övergång till förnybara resurser, som ökad resurseffektivitet i termer av effektiv användning av energi, råvaror och ekosystemresurser. Detta är även viktiga åtgärder för att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen. Genom att hållbart nyttja landsbygdens biologiska resurser kan en biobaserad samhällsekonomi utvecklas, som alternativ till den fossilbaserade ekonomin. Utmaningarna utgör även en möjlighet för utveckling av hållbara och resurseffektiva varor, tjänster, tekniklösningar och produktionssystem i alla branscher. Den växande globala efterfrågan på hållbara och resurseffektiva varor och tjänster skapar affärsmöjligheter för svenska företag samtidigt som den möjliggör för miljövänliga produktionsmetoder att spridas globalt. Restaurering av skadade ekosystem och utveckling av ekosystemtjänster kan även det skapa affärsmöjligheter för svenska företag. Ny och miljövänlig teknik efterfrågas i allt högre grad, till exempel när energi- och transportsystem ska ställas om för att möta miljö- och klimatutmaningarna. Miljödriven näringslivsutveckling har potential i alla branscher och kan därmed bidra till ökat företagande, exportmöjligheter och sysselsättning i både stads- och landsbygdsregioner. Det är därför viktigt att främja utvecklingen av små och medelstora företag som vill utveckla ett mer hållbart företagande. Insatser på både utbuds- och efterfrågesidan Det regionala tillväxtarbetet ska främja en miljödriven näringslivsutveckling i alla branscher och bidra till att företag använder miljöhänsyn som medel för att stärka sin konkurrenskraft. Såväl utbudsorienterade insatser, t.ex. forskning och utvecklingsstöd, kapitalförsörjning, test- och demoanläggningar, som åtgärder riktade mot efterfrågesidan, bl.a. offentlig upphandling, är i sammanhanget betydelsefulla på nationell och regional nivå. Cirkulära affärsmodeller har betydelse för att bidra till en resurseffektivare ekonomi som minimerar uttaget av naturresurser, framför allt ändliga sådana, och samtidigt minskar material- och energiflöden. De regionala företagsstöden, den så kallade gröna investeringsfonden inom det nationella regionalfondsprogrammet och energimyndighetens villkorslån är några viktiga marknadskompletterande instrument för företagens kapitalförsörjning. Även landsbygdsprogrammet rymmer viktiga möjligheter till att finansiera miljödrivna företag. Samverkan mellan nivåer och sektorer för att främja en miljödriven näringslivsutveckling Komplexiteten i klimat-, miljö- och energiutmaningarna ställer krav på ökad samverkan mellan aktörer på olika nivåer med olika kompetens, verktyg och resurser. Viktiga aktörer är bl.a. aktörer 20

167 med regionalt utvecklingsansvar, näringslivet, forskningsinstitut, forskningsparker, kommuner, statliga myndigheter och de regionala miljötekniksamarbetena, varav många är samlade inom Föreningen Svensk miljöteknik (ASSET). Exempel på samverkansområden är näringslivsutveckling, kompetensförsörjning, förnybar energi, fysisk planering, hållbar stads- och landsbygdsutveckling och hållbar råvaruförsörjning. Att stärka kopplingen mellan olika kunskapsområden och kluster, där bl.a. näringslivet involveras, är i detta sammanhang betydelsefullt. Forsknings- och utvecklingsinsatser vars resultat bidrar till att utveckla och tillämpa nya miljöanpassade lösningar för hållbar produktion och konsumtion är viktiga. För att ta till vara forskning och utveckling samt främja kunskapsuppbyggnad, nya hållbara affärsmöjligheter och innovationer är det även betydelsefullt att främja samverkansprojekt mellan universitet och högskolor, forskningsinstitut, forskningsparker, näringsliv och offentlig sektor. EU:s ramprogram för forskning och innovation, Horisont 2020, kommer här att spela en viktig roll. Även de Europeiska innovationspartnerskapen är viktiga för att bl.a. främja eco-innovation och att skapa samverkan mellan olika aktörer och sektorer. Genom att främja ett samarbete mellan regioner med olika förutsättningar och styrkeområden kan arbetet med miljödriven näringslivsutveckling stärkas. En förutsättning för detta är dock uppföljningar, utvärderingar och analyser av olika regioners förutsättningar. Det nordiska samarbetet kan också främja en miljödriven näringslivsutveckling. Hållbara innovationer inom energiområdet Insatser för energieffektivisering och teknikutveckling är betydelsefulla åtgärder för att stödja små och medelstora företag. Vidare bör insatser inriktade mot att främja användningen av förnybar energi i företag stödjas. Ny teknik och nya produkter kan främjas genom långsiktigt gynnsamma spelregler och finansiering av demonstrationsanläggningar och testverksamhet. Det är viktigt att öka förutsättningarna för kommersialisering av innovationer på energiområdet. Ett sätt att göra detta är att stärka utbudet av riskkapital inom området, t.ex. genom den så kallade gröna fonden inom det nationella regionalfondsprogrammet Samverkan inom energiområdet mellan nationell, regional och lokal nivå, näringslivet och andra aktörer ska stärkas då detta kan ge utväxling i form av delade erfarenheter och synergier mellan insatser. Regionalt och lokalt strategiarbete för en miljödriven näringslivsutveckling Arbetet i kommuner och landsting avseende regionala och lokala strategier, program och mål inom klimat-, miljö- och energiområdena är viktigt. Strategier och planer för en uthållig och energieffektiv samhällsplanering lokalt och regionalt samt för att minska negativ miljöpåverkan från transportsektorn gynnar energibesparing och förnybar energi. Syftet med de regionala klimat- och energistrategierna är att genom bred samverkan, med bl.a. näringslivet, minska klimatförändringarna, främja hållbar energianvändning, öka andelen förnybar energi samt främja energieffektivisering och ett effektivare transportsystem. Att stärka kopplingen mellan de regionala energi- och klimatstrategierna eller andra liknande regionala och lokala strategier och program respektive miljödriven näringslivsutveckling är ett sätt att främja innovation, företagande och sysselsättning. I detta sammanhang ska erfarenheterna av det uppdrag som genomfördes av de tre pilotlänen för grön utveckling, och som redovisades till Regeringskansliet 2013, tas till vara. Detsamma gäller det arbete och de erfarenheter som gjorts inom ramen för strategin för utveckling och export av miljöteknik Inom ramen för denna strategi har de statliga myndigheterna utvecklat ett samarbete med varandra, men samarbetet med aktörer på regional nivå behöver 21

168 stärkas. Det är väsentligt att det strategiska planeringsarbetet går vidare i samverkan med berörda aktörer på olika nivåer samt att dialogen med näringslivet förstärks. Regionalfondsprogrammen ska bidra med följande till prioriteringen Innovation och företagande. Främja entreprenörskap och tillväxt i befintliga företag samt stärka tillväxtorienterade företags utveckling. Främja företagsanpassad rådgivning och kompetensutveckling, samverkan samt vilja och förmåga till internationalisering för små och medelstora företag. Utveckla forsknings- och innovationsmiljöer för ökad samverkan mellan näringsliv, universitet och högskolor och offentliga aktörer. Beakta jämställdhet, integration och mångfald i insatser för innovation och företagande. Främja olika typer av innovationer, särskilt i små och medelstora företag. Utveckla starka regionala kluster, forsknings- och innovationsmiljöer inklusive forskningsinfrastruktur, samt demonstrationsanläggningar och testbäddar. Stärka små- och medelstora företags förmåga till nyttiggörande och kommersialisering av ny kunskap, inklusive forskning. Främja en miljödriven näringslivsutveckling inom alla branscher. Stimulera kapitalförsörjning och finansieringstekniska instrument för små och medelstora företag där marknaden inte fungerar tillfredsställande, inklusive en riktad satsning till företag som bidrar till en grön omställning. Bedriva insatser som syftar till att dra nytta av och utveckla innovationsupphandling. Främja innovationer inom området förnybar energi och öka energieffektiviseringen. Landsbygdsprogrammet ska bidra med följande till prioriteringen Innovation och företagande. Genomföra insatser för att stödja investeringar inom lantbruket och andra landsbygdsföretag för att öka konkurrenskraften och främja sysselsättningen. Stödja start av nya verksamheter för unga lantbrukare. Främja kompetensutveckling och rådgivning för företagare så att företagen utvecklas affärsmässigt och ökar sitt bidrag till en förbättrad miljö. Bidra till ett utvecklat samarbete mellan företag samt mellan företag och universitet och högskolor för att främja innovationer och stärka konkurrenskraften. Havs- och fiskeriprogrammet ska bidra med följande till prioriteringen Innovation och företagande. Främja produktiva investeringar, modernisering och diversifiering inom vattenbruk. Stödja etableringar av nya vattenbruksföretag. Främja innovationer, nätverksbyggande och kunskapsöverföring mellan forskare och näringarna med koppling till fiske och vattenbruk. Stödja investeringar som ökar produktionsvärde och lönsamhet inom fiske och vattenbruk. Stödja investeringar inom beredningsindustrin för att öka konkurrenskraften och främja sysselsättningen. 22

169 Prioritering 2 Attraktiva miljöer och tillgänglighet Förmågan att attrahera, behålla och utveckla kompetenser, företag och kapital är avgörande för att utveckla attraktiva och konkurrenskraftiga regioner och kommuner. Det är människor som bidrar med kompetens, som driver företag och som investerar kapital. De söker en livsmiljö som ger möjligheter att kombinera ett bra boende med bl.a. arbete, service, omsorg och fritid. Det är väsentligt att kommuner tillsammans med regionala och nationella aktörer arbetar gemensamt och systematiskt med att utveckla attraktiva miljöer som både kvinnor och män vill leva, bo, besöka och driva företag i. Ett sådant arbete ska ta utgångspunkt i de särskilda förutsättningar som finns lokalt och regionalt. Detta arbete behöver bedrivas i nära samverkan med näringslivet och det är även viktigt att det engagemang som finns inom det civila samhället tas till vara. God tillgänglighet till arbetsmarknad, kommersiell och offentlig service, kultur och naturupplevelser samt fritidsaktiviteter är viktiga delar i en attraktiv miljö. En god tillgänglighet skapas bl.a. genom effektiva och hållbara transportsystem. Dessa är en förutsättning för att utvidga och knyta ihop arbetsmarknadsregioner och att stärka kopplingarna mellan tätorter och omgivande landsbygder. Genom samplanering och ändamålsenlig markanvändning kan hållbara fysiska och transportsnåla samhällsstrukturer och en minskad negativ miljöpåverkan från transportsektorn åstadkommas i hela landet. Informationsteknik och att dra nytta av digitaliseringens möjligheter är också centralt för att skapa en god tillgänglighet. För att skapa attraktiva regioner som människor oavsett kön ålder och bakgrund vill vistas, verka och växa i behövs en helhetssyn och sektorssamordning. Det finns ett behov av att förbättra samordningen av olika insatser och åtgärder inom områden som regional tillväxt, transporter, informationsteknik, klimat, miljö, och energi, fysisk planering, kompetensförsörjning, näringslivsutveckling, innovationer, bostadsbyggande, kultur och kulturmiljöer samt servicefrågor. Det krävs även en utvecklad dialog och samverkan mellan såväl lokal, regional och nationell nivå, som mellan offentlig och privat sektor och civila samhällets organisationer. Aktörer på lokal och regional nivå behöver i detta sammanhang se sin roll i ett större perspektiv, såväl regionöverskridande som internationellt. Insatser som genomförs ska bidra till en hållbar utveckling som tar hänsyn till ekonomiska, sociala och miljömässiga perspektiv. Genom att kombinera dessa perspektiv kan hållbara miljöer åstadkommas. Tillgänglighet genom transportsystemet Transportsystemets utformning, funktion och användning ska medverka till att ge alla en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet samt bidra till utvecklingskraft i hela landet. Infrastruktur knyter ihop landet och är en central förutsättning för en växande ekonomi, ökad befolkning, förbättrade möjligheter till pendling, besök och ökad sysselsättning. Ett väl fungerande transportsystem är en förutsättning för att företagen ska kunna verka i hela landet. Transportsystemets utformning, funktion och användning ska bidra till att miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan nås och till att de övriga miljökvalitetsmålen och generationsmålet nås så att Sverige ska kunna bli ett mer miljömässigt hållbart samhälle. Sverige har ett i grunden väl utbyggt transportsystem. Väg- och järnvägsnät, flyg och sjöfart skapar goda möjligheter till inom- och mellanregionala kommunikationer för medborgare, näringsliv och besökare. I ett glest befolkat land som Sverige, där avstånden ofta är långa, är utmaningarna stora för att möta olika behov av transporter och bidra till ett hållbart transportsystem. Medborgarnas resor bör förbättras genom bl.a. ökad tillförlitlighet, trygghet och bekvämlighet. Vidare bör kvaliteten för näringslivets 23

170 transporter förbättras vilket stärker den internationella konkurrenskraften. För att skapa utvecklingskraft och regional konkurrenskraft är det centralt att tillgängligheten förbättras inom och mellan regioner samt mellan Sverige och andra länder. Hållbar regionförstoring, regionintegrering och förbättrad interregional tillgänglighet Genom att på ett hållbart sätt förbättra tillgängligheten och därmed pendlingsmöjligheterna inom en region (regionintegrering), eller så att regionen förstoras (regionförstoring), är det möjligt att utveckla väl sammanbundna och större funktionella regioner. Detta ger bl.a. en bättre matchning av utbud och efterfrågan på arbetskraft samt en mer differentierad och dynamisk arbetsmarknad. Detta möjliggör även en ökad specialisering av näringsliv, arbetskraft och utbildning inom fler branscher. Det är viktigt eftersom så många av de funktionella regionerna i Sverige är geografiskt stora men med liten befolkning, särskilt i jämförelse med resten av Europa. Ett fokus på interregional tillgänglighet som knyter samman funktionella regioner är också centralt, bl.a. ur ett socialt hållbart perspektiv för människor som behöver pendla över stora avstånd. Regionförstoring kan medföra ökade transportbehov, vilket innebär att hänsyn behöver tas till hållbara och energieffektiva transportlösningar. En grundläggande tillgänglighet och transportförsörjning i hela landet Utvecklingen av transportsystemet måste även möta andra behov än arbetspendling. Människor behöver exempelvis kunna få tillgång till service, omsorg och fritidsaktiviteter. Näringslivet behöver godstransporter för tillverkningsindustrin och persontransporter för tjänstenäringar som besöksnäringen. Det är angeläget att finna väl fungerande och hållbara transportlösningar för människor och företag i landets alla delar, såväl landsbygder som städer. Samtidigt är det angeläget att samhällsplaneringen generellt och i ökad utsträckning främjar en hållbar och transportsnål samhällsstruktur. Förutsättningarna för transporter varierar avsevärt mellan olika delar av landet. Kapacitetsbrister och bristande funktion i transportsystemet i vissa städer och längs stora stråk är påtagliga och påverkar såväl näringsliv som människor negativt. Samtidigt gör olika delar av näringslivet stora investeringar runt om i landet, vilket också ställer krav på bättre fungerande transportsystem. I sådana områden kan även mindre persontransportflöden bli strategiskt viktiga som en nyckelfråga för regionens attraktivitet och försörjning av rätt kompetens, för ett ekonomiskt sett betydelsefullt näringsliv. Bland annat den växande besöksnäringen har behov av god tillgänglighet även i landets mer glest befolkade områden. Vissa verksamheter såsom produktion och bearbetning av råvaror, t.ex. gruvindustrin och skogsbruket innebär tunga transporter och stora volymer, vilket bl.a. ställer krav på fungerande järnvägs- och vägsystem. För jord- och skogsbruk är även det finmaskiga vägnätet viktigt. För en förbättrad och hållbar tillgänglighet behöver såväl det nationella järnvägsnätet som den regionala spårtrafiken byggas ut, bland annat med nya stambanor för höghastighetståg. Därtill behöver järnvägsunderhållet förstärkas och transportsystemets tillförlitlighet ökas. Flyget spelar en viktig roll för tillgängligheten inom Sverige och internationellt samt är en förutsättning för näringslivets konkurrenskraft. Även om inrikesflygets andel av transportsektorns utsläpp av växthusgaser är förhållandevis liten, behöver flygets energieffektivitet fortsätta att förbättras och utsläppen minska. 24

171 Ett hållbart och effektivt transportsystem Transportsystemet behöver förbättras och utvecklas till att bli mer yt- och kostnadseffektivt samt miljömässigt hållbart för att möta ökande krav från resenärer och godskunder, men också för att möta klimat-, miljö- och energiutmaningarna. Behovet att utveckla ett långsiktigt hållbart transportsystem utgör en viktig katalysator för ny teknik och växande företag. Fyrstegsprincipen är en utgångspunkt vid utvecklingen av transportsystemet. De två första stegen handlar om att optimera nyttjandet av befintlig infrastruktur genom att t.ex. påverka behovet av transporter och val av transportsätt eller att styra trafiken. Steg tre handlar om mindre ombyggnationer. Först därefter ska steg fyra genomföras, dvs. större ombyggnationer eller nybyggnation. Ett väl fungerande transportsystem nyttjar alla trafikslag på ett effektivt sätt. Därför är ett trafikslagsövergripande synsätt angeläget vid utvecklingen av transportsystemet. För att uppnå ett långsiktigt hållbart transportsystem är det nödvändigt med en ökad användning av kollektiva färdmedel tillsammans med förbättrade förutsättningar för förflyttningar till fots och med cykel. Möjligheter till gång och cykling i en trygg trafikmiljö skapar möjligheter till goda livsvillkor lokalt. Aspekter som kan förbättra förutsättningarna för det kollektiva resandet är bl.a. fler avgångar, kortare restider och god komfort. Här krävs en god dialog och samverkan mellan kommuner som bl.a. ansvarar för planfrågorna, de regionala kollektivtrafikmyndigheterna, de företag som driver kommersiell trafik samt aktörer med regionalt utvecklingsansvar och därigenom även kunder och näringsliv. Det krävs även en medvetenhet om att transportsystemet nyttjas olika av olika grupper i samhället, exempelvis reser kvinnor mer kollektivt än män och ungdomar reser mer kollektivt än vuxna. En sådan medvetenhet kan därför bidra till ökad jämställdhet. De prioriteringar som görs vid drift, underhåll och utveckling av transportsystemet påverkar därför olika grupper på olika sätt. Trafiksäkerhet är en viktig aspekt för att skapa trygga och därigenom attraktiva livsmiljöer men också för att åstadkomma en hållbar regionförstoring och regionintegrering. Intelligenta transportsystem (ITS) är ett viktigt instrument för att öka effektiviteten och kvaliteten i transportsystemet. Samordnad planering av transportsystemet Eftersom ansvaret för transportsystemet är fördelat på flera olika aktörer på olika nivåer i samhället samt mellan offentlig och privat sektor krävs en god samordning. De regionalt utvecklingsansvariga aktörerna i respektive län har en central roll i arbetet med transportsystemet. De har ansvar för länsplanerna och ska delta i arbetet med den nationella transportplanen och har även ansvar för att samordna insatser från olika sektorer och aktörer på olika nivåer och ta fram samlade strategier för att skapa hållbar regional tillväxt och utveckling. Därigenom har de en god kunskap om behoven hos brukarna av transportsystemet. Den kunskapen är central för arbetet med länsplanerna och måste tas till vara på nationell nivå, detta genom att samverkan mellan nationell och regional nivå systematiseras och fortsätter utvecklas. Det är angeläget att fortsätta utveckla ett transportsystem som är bättre samordnat och väl integrerat med andra berörda områden bl.a. regional tillväxt. Det ökar synergierna av de satsningar som görs. I många länder, även Sverige, har utvecklingen av transportsystemet traditionellt sett haft ett nationellt fokus vad avser såväl infrastrukturplanering som användande samt reglering av systemet. Detta har förändrats, men det gränsregionala perspektivet och internationella samarbetet mellan länder kan stärkas än mer. 25

172 Fysisk planering och boende För att skapa hållbara och effektiva fysiska strukturer som stärker sambanden inom och mellan regioner krävs en utvecklad mellankommunal, regional och sektorsövergripande samverkan och samplanering, som utgår ifrån ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbara perspektiv. Särskilt behöver frågor om fysisk planering och boendemiljöer tydliggöras i det regionala tillväxtarbetet. Det är också viktigt att planeringen integreras med utvecklingen av bl.a. hållbara transportsystem. Hur den fysiska miljön utformas har stor betydelse för såväl näringslivets utveckling och konkurrenskraft som för utvecklingen av attraktiva livs- och boendemiljöer. Detta är inte minst en viktig utmaning för att nå det av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö och att åstadkomma en hållbar stadsutveckling. Det handlar även om att skapa strukturer som knyter samman tätorter och omgivande landsbygder. Här finns bl.a. möjligheter att inom EU:s strukturfondsprogram genomföra insatser för att utveckla hållbara systemlösningar inom klimat-, miljö-, energi- och transportområdena. Att förbättra boendemiljön i de s.k. miljonprogramsområdena är också ett angeläget insatsområde, som både rymmer stora utmaningar och möjligheter. Behovet av att upprusta och energieffektivisera det befintliga bostadsbeståndet innebär även en möjlighet till förnyelse med utgångspunkt från bl.a. ett socialt, kulturellt, miljömässigt och ekonomiskt perspektiv. I arbetet för en hållbar utveckling av Sveriges städer och stadsregioner är Plattformen för hållbar stadsutveckling ett viktigt forum för dialog och erfarenhetsutbyte mellan aktörer på lokal, regional och nationell nivå samt mellan olika sektorsområden. Bostadsförsörjning och tillgång till attraktiva och ändamålsenliga bostäder i attraktiva lägen är en angelägen fråga i alla delar av landet. Brist på bostäder riskerar att bli ett hinder för hållbar tillväxt och utveckling, bl.a. för att näringslivet får svårt att hitta rätt kompetens om människor inte ges goda boendeförutsättningar. Bristen på bostäder gör det även svårare för den enskilde att studera vid universitet och högskolor. Ökad nyproduktion av bostäder och bättre utnyttjande av det befintliga beståndet är således angelägna åtgärder för att möta människors behov, såväl i städer och tätorter som i gles- och landsbygder. Med växande funktionella regioner och förbättrad tillgänglighet ökar dessutom behovet av ett regionalt och regionöverskridande perspektiv i den fysiska planeringen och i planeringen av bostadsförsörjningen. Här kan kommande slutsatser och förslag från Bostadsplaneringskommittén (N S 2013:12) få betydelse för ökad samordning på den regionala nivån. Strategiskt arbete för frågor om fysisk planering och boende Det behövs en ökad medvetenhet om den fysiska planeringens betydelse för hållbar regional tillväxt och attraktiva livs- och boendemiljöer hos aktörer med regionalt utvecklingsansvar. Samtliga regionalt utvecklingsansvariga aktörer bör till 2020 ha integrerat ett rumsligt perspektiv i det regionala tillväxtarbetet genom ett mer strategiskt arbete med dessa frågor. Det rumsliga perspektivet är bl.a. viktigt för att samhällets insatser inom ett visst område ska kunna samordnas på ett ändamålsenligt och hållbart sätt, men också för att synliggöra olika utvecklingsalternativ. Då de regionala förutsättningarna varierar över landet kan inriktningen och formerna variera, men utgångspunkten är att de regionalt utvecklingsansvariga aktörerna bör lägga större vikt vid en utvecklad inom- och mellanregional samverkan och dialog rörande dessa frågor. Det kräver en medveten och långsiktig dialog och planering kring olika utvecklingsalternativ inom respektive län och mellan regionalt utvecklingsansvariga i angränsande län. I detta arbete är olika former av analysunderlag, regionala struktur- och målbilder, strategier för samhandling och nätverk för erfarenhetsutbyte och kunskapsspridning särskilt betydelsefulla. I vissa län har arbetet kommit längre 26

173 genom att arbeta för en tydligare koppling mellan de kommunala översiktsplanerna och den regionala utvecklingsstrategin, t.ex. genom särskilda regionala dialoger och regionala struktur- och målbilder. Det stärker förutsättningarna för att tillväxtpotentialen i alla delar av en region kan tas tillvara. De regionalt utvecklingsansvariga aktörerna är sedan 2011 en formell instans vid samrådet om kommunala översiktsplaner och har sedan 2014 även möjlighet att yttra sig över riktlinjer för kommunernas bostadsförsörjning. Dessa roller behöver tydligare prioriteras på regional nivå, för att kunna bidra med ett regionalt utvecklingsperspektiv i kommunernas arbete med översiktsplaner och bättre integrera ett fysiskt perspektiv i de regionala utvecklingsstrategierna. I detta arbete är det viktigt att hitta en balans mellan bevarande och utveckling för att åstadkomma en hållbar regional tillväxt. Det är dessutom av stor betydelse att aktörer med regionalt utvecklingsansvar hittar former för dialog och samverkan med länsstyrelsen i dessa frågor. Tillgänglighet genom informationsteknik Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter och fyra strategiska områden har lyfts fram som särskilt angelägna ur ett användarperspektiv. Det är behovet av en väl fungerande infrastruktur i hela landet, lätt och säkert att använda, tjänster som skapar nytta samt it:s roll för samhällsutvecklingen. Digitaliseringen påverkar alla delar av samhället och driver fram utveckling av nya lösningar och strukturer. I takt med förnyelse och utveckling av teknik, tjänster, digitaliserade arbetssätt, produktionssätt av tjänster och varor och användarmönster samt att detta får spridning så ökar digitaliseringens bidrag till hållbar tillväxt, social välfärd och en bättre miljö. Digitaliseringen är en central del i utvecklingen av offentlig sektor och digitala tjänster är ofta en viktig del i offentliga tjänster. Tillgång till bredband är en förutsättning för att öka it-användningen i samhället och därmed för att kunna bo och driva företag i hela landet samt för att kunna ta till vara de möjligheter till ökad konkurrens- och innovationskraft som utvecklingen ger. Det är även viktigt för att kunna utöva sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Tillgången till bredband bidrar till nya möjligheter till kompetensutveckling och kompetensförsörjning och den är även avgörande för att tillhandahålla och ta del av god samhällsservice samt hantera samhällsutmaningarna. För att det ska vara möjligt att använda och erbjuda digitala tjänster krävs att det finns god tillgång till bredband i hela landet. Det är viktigt att svenska företag och hushåll i alla delar av landet kan dra nytta av de möjligheter som tillgång till bredband med hög överföringskapacitet ger för att arbetsmetoder ska kunna effektiviseras och tjänster och affärsmodeller utvecklas. Strategiskt arbete på regional nivå inom it-området Det är centralt att aktörer inom såväl it-området som aktörer inom det regionala tillväxtarbetet samverkar aktivt. Att identifiera behov, kartlägga brister och i partnerskap finna samverkanslösningar för att tillgodose behoven görs i många fall bäst på lokal och regional nivå. Det är därför viktigt med ett strategiskt it-politiskt arbete på regional nivå. Aktörer med regionalt utvecklingsansvar samt länsstyrelserna har fått en möjlighet att bli signatärer till en digital agenda för Sverige, dvs. att ställa sig bakom den digitala agendans mål och ta fram en regional digital agenda i bred samverkan med olika samhällsaktörer, bl.a. näringsliv, intresseorganisationer och kommuner. Samtliga 21 län har anslutit sig till arbetet med att ta fram egna digitala agendor. Det strategiska arbetet inom it-området bör tydligt kopplas till de regionala utvecklingsstrategierna i varje län. För mindre kommuner kan 27

174 regional samverkan med andra kommuner vara avgörande för möjligheten att kunna ta till vara digitaliseringens möjligheter och för att hantera sina åtaganden i ett allt mer digitaliserat samhälle. Tillgång till bredband i hela landet För att kunna använda sig av digitaliseringens möjligheter, möta utmaningar och bidra till hållbar regional tillväxt och utveckling krävs säkert, robust och tillgängligt bredband. Målet är att Sverige ska ha bredband i världsklass och att alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Enligt regeringens bredbandsstrategi bör även minst 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s år Det är först och främst marknadens uppgift att göra investeringar i infrastruktur, men förutsättningarna för att bygga ut bredbandsinfrastruktur skiljer sig åt i olika delar av landet. Därför finns det behov av riktade insatser för att hushåll och företag som finns i mer glesbefolkade områden ska få liknande möjligheter som de som bor och verkar i övriga delar av landet. Stöd till bredbandsutbyggnad med hög överföringskapacitet kan därför ges i områden där kommersiella förutsättningar för utbyggnad av bredband saknas. Tillgång till mobil telefoni Väl fungerande mobiltelefoni och snabbt mobilt bredband är av stor betydelse för att kunna bo och verka i hela landet. Offentliga aktörer på nationell, regional och lokal nivå har en viktig roll i att skapa goda förutsättningar för marknaden att bygga ut denna infrastruktur. Det handlar bland annat om att frigöra radiofrekvenser för mobila kommunikationstjänster. De lägre frekvenserna har egenskaper som gör dem lämpliga för en utbyggnad av modern mobiltelefoni och snabbt mobilt bredband som täcker stora geografiska ytor. I områden där det saknas kommersiella förutsättningar för utbyggnad kan statliga yttäckningskrav i de lägre frekvensbanden spela en viktig roll. För att öka möjligheterna till etablering av infrastruktur i kommersiellt mindre attraktiva områden är det viktigt att på lokal och regional nivå sammanföra teleoperatörer med berörda aktörer som kan medverka och stödja utbyggnaden, exempelvis i dialoger där Post- och telestyrelsen kan bistå med kunskap. Digitala tjänster i offentlig sektor skapar attraktiva miljöer, företagande och innovation Genom att utveckla digitala tjänster inom den offentliga sektorn kan vardagen förenklas för privatpersoner och företag. Det handlar om tjänster som är utformade efter användarnas skiftande behov, som är enkla och säkra att använda och som är lätta att hitta. Öppen och standardiserad tillgång till information, öppna data, och standardiserade gränssnitt för digitala tjänster kan bidra till innovation och företagande. Det kan även bidra med ett utbud av tjänster som kompletterar den offentliga sektorns tjänste- och serviceutbud. Vidare ökar publicering av offentlig information via internet och användning av sociala medier möjligheterna till insyn och delaktighet för medborgare. Standardiserad informationshantering, förbättrad informationssäkerhet och digitaliserade processer ökar också kvaliteten och effektiviteten inom offentlig sektor. Samtidigt behöver hänsyn tas till att många människor av olika anledningar inte kan tillgodogöra sig digitala lösningar fullt ut. Det är därför viktigt att den digitala delaktigheten ökar och att digitala tjänster utformas så användbart och tillgängligt som möjligt. Hur statsförvaltningen ska arbeta med dessa frågor beskrivs i regeringens strategi Med medborgaren i centrum Regeringens strategi för en digitalt samverkande statsförvaltning från Att aktörer 28

175 på regional och lokal nivå arbetar strategiskt med dessa frågor är lika centralt. Bättre service och en ökad digital delaktighet bidrar till att skapa attraktiva miljöer för medborgare och företag. Det skapar dessutom möjligheter till företagande och innovationer inom näringslivet. Kommersiell och offentlig service Tillgänglighet till olika typer av service är en förutsättning för hållbar regional tillväxt och utveckling i alla delar av landet. Vissa områden har dock förutsättningar som gör det svårare för såväl offentliga som kommersiella aktörer att bidra till en god tillgång till service. Det handlar framför allt om glesoch landsbygdsområden med långa avstånd och litet befolkningsunderlag, men det kan även handla om områden i eller i närheten av städer. Service är ett brett begrepp och tjänsterna har mycket olika karaktär. Viss service kan med fördel skötas på distans och kräver då väl fungerande telefoni, mobiltäckning och tillgång till bredband och ibland även post- eller paketservice. Andra serviceformer kräver fysiska besök på serviceställen, sällan eller ofta. Då blir det centralt var servicestället lokaliseras och hur transportsystemet fungerar. I vissa särskilt sårbara och utsatta glesbygder är förutsättningarna begränsade för att kommersiella aktörer ska kunna bidra till att skapa en god tillgång till service. I dessa områden bör staten ta ett särskilt ansvar för att medborgare och näringsliv också fortsättningsvis ska ha tillgång till en grundläggande nivå av kommersiell service. Så kallade servicepunkter på landsbygden behöver också utvecklas. Det kan till exempel handla om samordning av dagligvaror, drivmedel, post, grundläggande betaltjänster och apoteksombud. Denna basservice är grunden för attraktivitet och en förutsättning för jobb och hållbar regional tillväxt. Väl fungerande marknad, upphandling och utjämningssystem En stor del av serviceutbudet erbjuds av företag på kommersiella villkor. Därför är en väl fungerande marknad med god konkurrens central för att skapa en god servicenivå med en god tillgänglighet. En annan del av serviceutbudet tillhandahålls av offentliga aktörer på såväl statlig, regional som kommunal nivå. Även i dessa fall är det ibland företag som är leverantörer. Här är väl fungerande upphandling, inklusive innovationsupphandling, inom offentlig sektor en central faktor. Det kommunalekonomiska utjämningssystemet för kommuner och landsting är viktigt för att en likvärdig offentlig service ska kunna erbjudas i landets olika delar. Samverkan samt lokalt och regionalt anpassade innovativa lösningar Eftersom det finns ett stort antal aktörer inom olika servicesektorer är en god samverkan och samordning mellan sektorer och samhällsnivåer nödvändig för att på ett effektivt sätt uppnå en god servicenivå. I detta ingår även betydelsen av en god samordning och samverkan mellan kommersiell och offentlig service, framför allt för den typ av service som kräver en närhet i vardagen och särskilt i områden som är sårbara och utsatta vad gäller tillgänglighet till service. Regeringen anser att där det är ändamålsenligt ska samverkan stärkas. I detta sammanhang ska det regionala tillväxtarbetet ha en främjande roll, bl.a. genom de regionala serviceprogrammen och processen runt dessa. Här är det angeläget att även utveckla lokalt och regionalt anpassade innovativa lösningar som tar hänsyn till varierande förutsättningar och behov, men också att finna mer generella metoder som kan fungera i alla delar av landet. Tillgång till kommersiell service i alla delar av landet 29

176 Inom ramen för såväl den regionala tillväxtpolitiken som inom landsbygdsprogrammet finns det möjligheter att främja en grundläggande kommersiell service. Detta sker genom insatser för att stärka dagligvarubutiker och drivmedelsstationer samt genom olika insatser för att stärka samordning av olika typer av service med strategisk betydelse. De medel som finns inom regional tillväxt för service avsätts främst till detta och för arbetet finns förordningen (2000:284) om stöd till kommersiell service. I Sveriges landsbygdsprogram finns betydande medel avsatta för att stärka tillgänglighet till service i gles- och landsbygder. På regeringens uppdrag har också regionala serviceprogram för perioden tagits fram i varje län. Dessa program ska samordna aktörer och styra vilka insatser som ska prioriteras i arbetet med att skapa en god tillgänglighet till kommersiell och offentlig service. Utvecklingen inom området gör att behovet av lösningar med koppling till det civila samhället ökar. Det finns dessutom ett behov av mötesplatser som inte bara utgår från kommersiell och offentlig service, utan även har ett uttalat socialt och kulturellt syfte. En samlande punkt för service fyller ofta rollen som mötesplats, vilket i sig ökar platsens attraktivitet. I januari 2014 fick en särskild utredare i uppdrag att undersöka förutsättningarna för ett stöd riktat till kommersiell och viss offentlig service i de glesbygdsområden som är särskilt sårbara och utsatta. För att både kvinnor och män som bor och verkar i dessa områden ska ha tillgång till service måste verktyg och metoder utvecklas på såväl nationell som regional och lokal nivå. Regeringen anser att i dessa områden bör staten ta ett särskilt ansvar för att medborgare och näringsliv också fortsättningsvis ska ha tillgång till en grundläggande nivå av kommersiell service. Inom ramen för politiken för informationssamhället främjar staten en god postservice och grundläggande betaltjänster. Regeringen kommer även fortsatt att säkerställa att det finns en posttjänst av god kvalitet i hela landet. I dag sker detta genom att regeringen ställer långtgående krav i tillståndsvillkoren för den utsedda tillhandahållaren av den samhällsomfattande posttjänsten, Post Nord AB. Det statliga åtagandet för grundläggande betaltjänster omfattar endast de orter och landsbygder där marknaden inte tillgodoser behovet. Länsstyrelserna ansvarar för att göra en bedömning av hur de grundläggande betaltjänsterna motsvarar samhällets behov samt för att utforma och genomföra regionala stöd- och utvecklingsinsatser för att trygga behovet. Arbetet sker i samarbete med Postoch telestyrelsen. För apotek i glesbygd finns det en möjlighet att söka bidrag genom förordningen (2013:80) om apoteksstöd i glesbygd. Genom ett avtal med Apoteket AB säkerställdes även de så kallade apoteksombuden i glesbygd till och med den 30 juni Regeringen avser att inom ramen för socialpolitiken hitta lösningar som säkrar den tillgänglighet som dessa ombud bidrar med även efter detta datum. Likvärdig tillgång till statlig service Utgångspunkten för statliga myndigheter och statligt ägda bolag är att de så långt som möjligt ska erbjuda en likvärdig tillgång till service för alla medborgare och företag. För att nå detta krävs bl.a. stärkt samverkan med varandra och med andra berörda aktörer, bättre uppföljning samt utveckling och ökad användning av ny teknik och distansoberoende lösningar. Utvecklade tjänster via servicekanaler som it och telefoni kan i många fall ge medborgare och företag en god tillgång till service. Samtidigt krävs det en genomtänkt lokalisering för den statliga service som måste besökas, i synnerhet för den som besöks ofta. Utvecklingen av lokala servicekontor och annan kontorsnärvaro bör präglas av balans mellan möjligheter till samordning, lokala förutsättningar samt möjligheter till 30

177 och utveckling av service genom de andra kanaler som nämns ovan. Staten har också en viktig roll för att främja utvecklingen av de verktyg som är en förutsättning för att få en god tillgänglighet till service, exempelvis transportsystem, mobiltelefoni och bredband samt vid behov ställa tydligare service- och tillgänglighetskrav på berörda myndigheter och statligt ägda bolag. Kultur och fritid Förutom frågor om tillgänglighet till bl.a. service och transporter är även livsstilsfaktorer något som både kvinnor och män värderar högt i en god och attraktiv livsmiljö, t.ex. ett rikt utbud av kultur- och fritidsaktiviteter. Ett levande kulturliv är viktigt för välfärden och demokratin. Kulturens och föreningslivets betydelse är stor för en hållbar samhällsutveckling vad gäller mångfald, jämställdhet, miljö och social sammanhållning. Kultur, kulturarv och naturmiljöer har viktiga roller för både individers utveckling och för regioners hållbara tillväxt och utveckling, sysselsättning, attraktivitet samt konkurrenskraft. Kultur- och fritidsaktiviteter främjar och utvecklar människors kreativitet vilket är av betydelse för förnyelse och innovationsförmåga i glesbygd, landsbygd, tätorter, städer och storstäder. Därför är det viktigt att i utvecklingen av innovativa miljöer och ett breddat näringsliv ta till vara naturmiljöer, främja kultur och fritidssektorn samt kulturarvet. Kultur och kulturmiljöer skapar utveckling och förnyelse Regeringen anser att alla människor ska ha tillgång till kultur- och fritidsaktiviteter. Det innebär att alla oavsett bakgrund, ålder eller kön ska kunna ta del av och utforska kultur och fritidsintressen i olika former. Kulturarvet ger perspektiv på samhället och dess utveckling och berikar människors liv. Kulturlivet tillhör alla och bör ses som en kraft i samhället som kan fördjupa samhörighet mellan människor och mellan människa och miljö, men också bidra till utveckling och förnyelse. Nya samhällsfrågor, utmaningar och möjligheter växer fram och kulturen och kulturarvet, såväl det materiella som det immateriella, präglas allt mer av mångfald. Landskapet med dess historiska spår och olika kulturmiljöer utgör attraktiva miljöer för såväl företagande, besökande som boende. Genom vård, utveckling och tillgängliggörande av kultur och kulturmiljöer kan en grund för ökad diversifiering av näringslivet, med fokus på besöksnäring och kulturella och kreativa näringar, byggas. Kulturella och kreativa sektorn samt besöksnäringen bidrar till innovativ näringslivsutveckling Kulturella och kreativa näringar och besöksnäring är exempel på områden som kan koppla samman branscher, kompetenser och kunskapsområden på nya sätt för att addera ett estetiskt, socialt och miljömässigt värde. Detta kan öppna dörren till nya marknader och ge framgång i andra näringar. Kulturella och kreativa näringar kan få ökad betydelse för Sveriges ekonomi och bidrar till att koppla samman branscher och kunskapsområden på nya sätt. Företag inom exempelvis mode, design, musik, litteratur, digitala spel och film växer starkt i Sverige och bidrar till Sveriges internationella attraktionskraft. Digitaliseringen är en faktor som är betydande för näringarnas frammarsch, både när det gäller användandet och pådrivandet av den digitala utvecklingen. Nya samarbeten mellan kunskapsområden och branscher sker i alla delar av landet, såväl i städer som på landsbygden. De kulturella och kreativa näringarna verkar ofta i ett globalt sammanhang och har i ett ekonomiskt perspektiv också betydelse för utvecklingen av globala värdekedjor. 31

178 Den svenska kultursamverkansmodellen innebär att landstingen har fått ett ökat ansvar för och frihet att fördela statliga medel till kulturverksamheter i länen. Modellen möjliggör bl.a. att kulturen i högre grad kan samspela och vara en del i det regionala innovativa tillväxtarbetet. Besöksnäringen har utvecklats starkt under 2000-talet. Antalet besökare har ökat stadigt vilket lett till både ökad omsättning och sysselsättning. Besöksnäringen bidrar också till lokal, regional och nationell attraktionskraft. För att öka konkurrenskraften i besöksnäringen och få fler besökare behövs ett utvecklat samarbete mellan olika aktörer på olika nivåer i samhället inom bl.a. natur- och kulturmiljö, evenemang, kulturella verksamheter, värdskap, fysisk miljö och infrastruktur. Den stora utmaningen inom turismsektorn globalt såväl som nationellt är att utveckla en hållbar besöksnäring. Aktiviteter inom kultur och fritid som t.ex. arrangeras av idéburna organisationer och idrottsföreningar, bidrar till social sammanhållning och är betydelsefullt för att livsmiljön och bostadsorten ska upplevas som attraktiv. För att ta tillvara de möjligheter som kulturen och föreningslivet kan ge nationellt och internationellt, lokalt och regionalt är det angeläget att synliggöra och vidareutveckla kulturens och föreningslivets betydelse och potential i det regionala tillväxtarbetet. Regionalfondsprogrammen ska bidra med följande till prioriteringen Attraktiva miljöer och tillgänglighet Bidra till att stärka regioners möjligheter att ta del av och vara en del av det framväxande e- samhället. Utveckla tillgänglighet och implementering av offentliga digitala tjänster samt öka användningen av dessa. Bygga ut och uppgradera ortssammanbindande bredbandsnät. I delar av programområdet, stärka prioriterade transportstråk, bl.a. TEN-T och nationella infrastruktursatsningar. Främja utvecklingen av koldioxidsnåla och energieffektiva infrastrukturer för transporter. Bedriva insatser som främjar effektiva byten mellan transportslag och multimodala transporter. Landsbygdsprogrammet ska bidra med följande till prioriteringen Attraktiva miljöer och tillgänglighet Bidra till utbyggnad av snabb och säker bredbandsinfrastruktur som ger förbättrade möjligheter att bo och verka på landsbygden. Främja utvecklingen av kommersiell och offentlig service för ett utökat serviceutbud på landsbygden. Förbättra förutsättningarna för turism och rekreation bl.a. genom utbyggnad av småskalig infrastruktur för detta. Främja tillgången till kultur och fritid på landsbygden. Programmen för lokalt ledd utveckling (LLU) ska bidra med följande till prioriteringen Attraktiva miljöer och tillgänglighet Främja lokal utveckling, lokala initiativ och samarbeten avseende bl.a. servicelösningar, besöksnäringen, kultur och fritid. 32

179 Prioritering 3 Kompetensförsörjning I den globala kunskapsekonomin är tillgången till kunskap och kompetens i bred bemärkelse en viktig konkurrensfaktor för Sveriges regioner. Det är en avgörande faktor för att nå regeringens mål om att Sverige ska ha den lägsta arbetslösheten i EU år Att se, ta tillvara och utveckla hela befolkningens kompetens är centralt för att främja företagande, entreprenörskap för att kunna utveckla nya varor, tjänster, organisationssätt eller tekniska lösningar. Tillgång till arbetskraft med relevant kompetens är därför en förutsättning för en fortsatt utveckling av näringsliv och offentlig verksamhet. En väl fungerande kompetensförsörjning, som bl.a. innebär en god matchning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft, ger möjligheter att möta de utmaningar som följer av den demografiska utvecklingen och en kraftig urbanisering. Det handlar också om att kunna möta klimat-, miljö och energiutmaningarna samt de utmaningar som följer av globaliseringen, men också att ta tillvara dess möjligheter. Även digitaliseringen innebär nya möjligheter, men också utmaningar, som behöver hanteras. Efterfrågan på arbetskraft inom nya yrkeskategorier kommer att uppstå, vilket stärker individers behov av kompetensutveckling, livslångt lärande och förmåga till omställning. Det skapar även ett behov av att inom utbildningssektorn kunna möta snabbt skiftande utbildningsbehov, för att fullt ut kunna nyttja den potential som digitaliseringen medför. När den globala konkurrensen stärks måste Sverige kunna konkurrera med kunskap och kompetens samt förmåga till organisatorisk och teknisk innovation och utveckling. Kompetensförsörjning är följaktligen en prioritering i denna nationella strategi. För att kunna möta de nämnda utmaningarna och ta till vara möjligheterna som följer av dessa kommer det bli än viktigare att ta till vara kompetenser, kreativitet och erfarenheter från hela arbetskraften, oavsett bakgrund och härkomst, kön, ålder eller boendeort. En fungerande kompetensförsörjning är en långsiktig grund för att säkra välfärden och för att utveckla en bättre social sammanhållning i hela landet. Här kommer regeringens satsning på Kunskapslyftet att vara central. Det är en bred och långvarig satsning som syftar till att stärka arbetskraftens kompetens och möjligheter på arbetsmarknaden samt bidra till att förkorta tiden för etablering i samhället och på arbetsmarknaden för många nyanlända. Inom ramen för Kunskapslyftet görs satsningar på ett ökat antal platser inom högskoleutbildning och folkhögskolan samt inom både allmänna ämnen och yrkesämnen i den kommunala vuxenutbildningen (Komvux). Regeringen avser dessutom att återkomma om utökade platser i yrkeshögskolan. Kunskapslyftet omfattar reformer inom olika politikområden, inte minst utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken, och kan även komma att innefatta en utveckling av roller såväl som möjligheter till samverkan hos myndigheter, kommuner och län. Kunskapslyftet kommer att utvecklas i nära samverkan mellan den regionala tillväxtpolitiken, utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken under perioden. Jämsides med utvecklingen av Kunskapslyftet behöver även samverkan mellan berörda parter på lokal och regional nivå utvecklas vidare. Viktiga områden är regional samverkan kring utbudet av utbildningar på gymnasial nivå, utbildningars koppling till lokalt och regionalt näringsliv, tillgång till vägledning och validering etc. Det är i detta sammanhang viktigt att berörda myndigheter inom kompetensförsörjningsområdet, enskilt och gemensamt, även fortsättningsvis bidrar till arbetet på regional nivå. 33

180 Matchning på arbetsmarknaden För en bättre matchning på arbetsmarknaden behöver aktörer på nationell, regional och lokal nivå arbeta aktivt och strategiskt med kompetensförsörjning och utbildningsplanering, såväl för den egna verksamheten som för arbetsmarknaden i övrigt. Förutsättningar för en fungerande kompetensförsörjning skapas om utbildnings- och arbetsmarknadssystemets olika delar samverkar med varandra och med det omgivande samhället, inte minst med näringslivet. På regional nivå kan de regionala kompetensplattformarna vara centrala verktyg för samverkan inom kompetensförsörjning och utbildningsplanering på kort och lång sikt. De bidrar därmed till bättre matchning av utbud och efterfrågan på kompetens genom att bl.a. sammanföra utbildningsanordnare med privata och offentliga arbetsgivare. De regionala kompetensplattformarna arbetar framför allt med matchning utifrån det utbud och den efterfrågan som finns i länet. Givet de demografiska förändringarna, prognosticerat behov av kompetens och hög invandring i vissa delar av landet kommer det inte räcka att enbart beakta utbudet av befintlig arbetskraft. För flertalet län kommer det vara centralt att jobba med ett strukturerat synliggörande och tillvaratagande av kompetens hos utrikes födda och andra grupper som i dag inte tas tillvara på arbetsmarknaden, samt att fullt ut dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Det kommer också behövas ett strategiskt arbete kring inflyttning och invandring, boende och skola samt mottagande av enskilda personer och familjer. En långsiktig strategi för kompetensförsörjning måste även inkludera planer för förbättrad dags- och veckopendling och därmed bidra till hållbar regionförstoring och regionintegrering. Detta utvecklas även i avsnitt 2. Regeringen har inlett ett reformarbete för att modernisera och utveckla Arbetsförmedlingen till att bli en professionell matchningsspecialist och därigenom i förlängningen stärka arbetsmarknadens funktionssätt. Arbetsförmedlingen ska samverka med andra aktörer vars uppdrag eller verksamhet kompletterar Arbetsförmedlingens. Det gäller t.ex. arbetsmarknadens parter, kommunerna, aktörer med regionalt utvecklingsansvar, trygghetsorganisationerna, marknadens många aktörer och det civila samhällets organisationer. Även den lokala samverkan, inte minst med kommunerna, behöver öka. Utbildning, kompetensutveckling och livslångt lärande för ökad konkurrenskraft En strategi för att bättre ta tillvara befintlig arbetskraft är att skapa fungerande strukturer för utbildning, kompetensutveckling och livslångt lärande. Utbildningens infrastruktur i form av utbildningsinstitutioner, fysiska eller digitala, där människor kan få tillgång till utbildning är central och här skiljer sig förutsättningarna åt mellan olika delar av landet. Yrkesutbildning på gymnasial nivå samt de utbildningar som ingår i yrkeshögskolan har särskilt stor betydelse för kompetensförsörjningen i många regioner då de liksom Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar har en direkt koppling till näringslivets behov av arbetskraft. Även högskolor och universitet har en viktig roll i att utbilda för såväl näringslivets som den offentliga sektorns kompetensbehov. Regeringen anser att det är viktigt att de regionala skillnader som finns avseende befolkningens utbildningsnivå minskar. Det gäller bl.a. övergångsfrekvenser från gymnasieskola till universitet och högskola. En generell höjning av utbildningsnivån och utveckling av det livslånga lärandet är viktigt om Sverige ska kunna bli en ledande kunskapsnation. Att minska antalet personer som inte har en avslutad gymnasial utbildning och att höja utbildningsnivån bland dem med lägst utbildning är två av de viktigaste faktorerna för en hållbar regional tillväxt. 34

181 Så kallade lärcentra är av stor betydelse för att öka tillgängligheten till utbildning på såväl grundläggande nivå som gymnasial och eftergymnasial nivå i hela landet. Detsamma gäller folkbildningen som når många deltagare med sin verksamhet, även de grupper som andra utbildningsformer kan ha svårt att nå. Folkbildningen är därför en viktig resurs för att minska utbildningsklyftorna i samhället, synliggöra mångfaldens potential och öka den sociala sammanhållningen. De regionalt utvecklingsansvariga aktörerna bör därför i högre grad än i dag ta tillvara folkbildningen som en resurs i det regionala kompetensförsörjningsarbetet. Den snabba utvecklingen på arbetsmarknaden gör att de som redan arbetar behöver kontinuerlig kompetensutveckling och komplettering av tidigare utbildning. Socialfondsprogrammet är ett av flera verktyg för att bidra till kompetensutveckling men också för att hantera omställning och mildra konsekvenserna av strukturomvandlingen i näringslivet, vilket är särskilt utmanande bl.a. i län som domineras av en ensidig näringslivsstruktur. Detta i en tid när de snabba förändringarna med ökade krav på såväl generella som specifika kompetenser innebär att arbetskraft med låg utbildning riskerar att få strukturella svårigheter på arbetsmarknaden. I detta sammanhang är även regeringens satsning på ett stadigvarande kunskapslyft med permanenta utbildningsplatser centralt för utvecklingen vad gäller arbetet med att stärka arbetskraftens kompetens och möjligheter på arbetsmarknaden. Kunskapslyftet kommer även bidra till att förkorta tiden för etablering i samhället och på arbetsmarknaden för många nyanlända. Ökat utbud av arbetskraft genom integration och mångfald För att antalet personer som arbetar, liksom att antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka, är ett ökat arbetskraftsdeltagande centralt. Ett fortsatt nära samarbete mellan berörda politikområden, särskilt arbetsmarknads-, utbildnings- och den regionala tillväxtpolitiken kan bidra till detta. Ett sätt att göra detta är att bättre ta tillvara äldres kompetens, bl.a. genom att möjliggöra för människor att under flexibla former arbeta längre upp i åldrarna. För unga är det av största vikt att de fullföljer en utbildning på ett nationellt program i gymnasieskolan. Ur ett kompetensförsörjningsperspektiv, samt för de unga själva, är det även viktigt att åstadkomma en snabbare genomströmning i utbildningssystemet och en ökad kvalitet i utbildningen. För att öka arbetskraftsutbudet är det avgörande att på ett bättre sätt inkludera de grupper som i dag står utanför arbetsmarknaden, inte minst de människor som har svårt att varaktigt etablera sig på arbetsmarknaden. I denna grupp återfinns exempelvis unga kvinnor och män som saknar en fullföljd gymnasieutbildning, nyanlända och anhöriginvandrare samt personer med olika former av funktionsnedsättningar. Många i dessa grupper måste bl.a. få möjlighet att snabbare komplettera och validera sin utbildning och sina yrkeskunskaper. Även en väl fungerande studie- och yrkesvägledning är viktig eftersom den bidrar till minskade avhopp och förbättrar matchningen genom bättre kunskap om vilka val som ger störst chans på arbetsmarknaden. I allt högre grad är även den kommunala vuxenutbildningen och folkbildningen av betydelse för att ge utrikes födda en möjlighet till utbildning som leder till arbete och tillräckliga kunskaper i svenska språket för att kunna delta i samhällslivet. Dessa och andra verktyg kommer att bli än viktigare under de kommande åren då invandringen till Sverige väntas vara hög. Etablering och mottagande av nyanlända ställer därför krav på en regional samverkan, bl.a. inom områden som boende, skola och utbildning. I denna samverkan bör såväl företag och ideell sektor involveras. 35

182 De företag, myndigheter och organisationer som vill öka sin innovationsförmåga kan tjäna på att rekrytera bredare och skapa en mindre homogen personalstyrka. I synnerhet bör offentliga arbetsgivare verka som föredömen för att alla människors kompetenser, kunskaper och erfarenheter ska tas tillvara. Ett fortsatt aktivt jämställdhetsarbete behövs också för att ta till vara hela befolkningens kompetens och förmåga. På sikt riskerar könsuppdelningen i fråga om studie- och yrkesval att skapa ökade hinder för en väl fungerande matchning på arbetsmarknaden. Ingen enskild nivå eller sektor kommer ensam att kunna lösa de utmaningar vi står inför på kompetensförsörjningsområdet. En fungerande samverkan och dialog avseende strategiska frågor inom kompetensförsörjningsområdet mellan lokal, regional och nationell nivå, liksom mellan berörda politikområden, kommer därför vara avgörande. Socialfondsprogrammet ska bidra med följande till prioriteringen Kompetensförsörjning Bidra till en väl fungerande arbetsmarknad och en varaktigt ökad sysselsättning på lång sikt. Stimulera kompetensutveckling som stärker kvinnors och mäns ställning på arbetsmarknaden. Stärka kopplingen mellan utbildning och arbetsliv. Öka övergångarna till arbete bland kvinnor och män som står långt ifrån arbetsmarknaden. Underlätta unga kvinnors och mäns etablering i arbetslivet och deltagande i utbildning. 36

183 Prioritering 4 Internationellt samarbete Internationellt samarbete, både i Sveriges närområde, inom EU och i ett större globalt perspektiv, är en förutsättning för att bättre kunna möta samhällsutmaningarna som Sverige och svenska regioner står inför på grund av bl.a. ökad global konkurrens, den demografiska utvecklingen samt klimat-, miljö- och energifrågorna. Samarbete internationellt och i närområdet är också viktigt för att kunna genomföra övriga prioriteringar i denna strategi. Det blir allt viktigare för näringslivet att dra nytta av globaliseringens möjligheter och därmed ökar även betydelsen av internationella samarbeten. Företag och regionala aktörer bör etablera strategiska partnerskap inom Sverige och i andra länder. Det är därför av stor betydelse att det finns ett internationellt perspektiv i arbetet med en hållbar regional tillväxt. När företagandet blir mer gränsöverskridande behöver alla relevanta politikområden och myndigheter ha ett gränsöverskridande perspektiv. EU-samarbetet sätter ramarna för många frågor av vikt för hållbar regional tillväxt och utveckling. Detta gäller exempelvis inom områden som miljö, offentlig upphandling och handel, där gemensam lagstiftning reglerar hur utvecklingsarbetet kan bedrivas. Även de olika fonder och program som initieras på EU-nivå för att främja exempelvis regional utveckling, innovation eller företagsutveckling påverkar förutsättningarna för det regionala arbetet. De gemensamma förutsättningarna inom EU har även påverkan på hur företag och regioner kan verka globalt. Internationellt samarbete är ett verktyg för att kunna genomföra övriga prioriteringar i nationella strategin och att bättre kunna möta samhällsutmaningarna som Sverige och svenska regioner står inför. Genom internationella samarbeten på både nationell och regional nivå går det ofta att uppnå bättre resultat än genom att adressera utmaningarna på egen hand. Mervärden skapas främst genom kunskaps- och erfarenhetsutbyten, lösningar på gemensamma problem, gemensamma strukturer och skapande av en större kritisk massa, t.ex. genom att kompletterande kompetenser och näringslivsstrukturer förs samman. Det är angeläget att det regionala tillväxtarbetet är tydligt resultatorienterat och strävar efter att utveckla samarbeten och kunskapsutbyte internationellt. Internationellt samarbete Dra nytta av globaliseringens möjligheter Globaliseringen innebär stora möjligheter för alla delar av Sverige att utvecklas, bl.a. genom starkare delaktighet i s.k. globala värdekedjor. Produktionen av varor och tjänster är i dag tätare sammanlänkad i den internationella konkurrensen, vilket samtidigt innebär att den också har blivit alltmer fragmenterad och utspridd över världen. Skiftet från en internationell ekonomi baserad på handel med färdiga produkter till en ekonomi som i allt högre grad är baserad på globala värdekedjor, innebär även att regioner och företag i olika delar av världen påverkar varandra i större utsträckning än tidigare. Globala värdekedjor skapar nya möjligheter för bl.a. småföretag på regional nivå att delta i de globala marknaderna, t.ex. som underleverantörer eller leverantörer av specialiserade insatsvaror. Skiljelinjen mellan tillverkning och tjänster urvattnas också alltmer, och värdet av tillverkade produkter blir mer och mer beroende av tjänster som säljs tillsammans med varorna. Innovation och s.k. kunskapsbaserat kapital kommer alltmer i förgrunden. Globaliseringen 37

184 ställer således nya krav på näringslivets och samhällets förmåga att utvecklas för att möta de utmaningar som finns lokalt, regionalt, nationellt och globalt. För att regionalt kunna ta tillvara på möjligheterna krävs bättre internationella kontaktnät, omvärldsbevakning och kunskapsutveckling inom det regionala tillväxtarbetet och hos företagen själva. En större internationell utblick kan frigöra utvecklingspotentialen i små och medelstora företag och bidra till fler affärsmöjligheter för näringslivet i hela Sverige. Länderna i Sveriges närområde i Norden, runt Östersjön och i övriga Europa är och kommer fortsätta vara centrala marknader för Sveriges handel och samarbeten. En stor potential finns också för företag i hela landet att ännu bättre nå ut till de växande marknaderna i Asien, Afrika och Sydamerika. Genom fokuserade och väl koordinerade insatser för internationalisering på regional nivå i nära samarbete med aktörer som har kunskap och närvaro på marknaderna, kan företag få bättre möjligheter att ta till vara på den outnyttjade potential som finns. Regeringens exportstrategi kommer att utgöra en plattform för arbetet med att stärka näringslivets internationalisering i alla Sveriges regioner. Genom ett ökat samarbete mellan innovations-, näringslivs- och handelsfrämjande kan intresset från omvärlden att bedriva handel med, samarbeta med och investera i svenska företag öka. En ökad koordinering mellan olika främjandeinsatser är grundläggande för att bidra till att skapa ett internationellt konkurrenskraftigt näringsliv samtidigt som överlappningar undviks. Internationaliserade regioner för konkurrenskraftiga lösningar Sveriges regioner behöver vara internationellt konkurrenskraftiga för att kunna attrahera kompetens, företag och kapital. Konkurrenskraftiga regioner står också bättre rustade för att möta bl.a. konjunktursvängningar och olika samhällsutmaningar. Därför är det viktigt att regioner profilerar sig och gör den egna regionen attraktiv för utländska företag, investerare, forskare, studenter, arbetskraft och besökare. Många regionala aktörer har utarbetat strategier för att hantera dessa frågor. Ett väl fungerande samarbete över sektorsgränser medför även ett ökat mervärde av regionala, nationella och europeiska insatser och ger förutsättningar att uppnå varaktiga resultat. De flesta samhällsutmaningar kräver internationellt samarbete. Europeiska unionen är i detta sammanhang viktig för att t.ex. arbeta med förutsättningar för relevant lagstiftning och gemensamma överenskommelser inom bl.a. klimat-, miljö- och energiarbete, offentlig upphandling och hållbar regional tillväxt och utveckling. EU:s strukturfonder och andra program har öppnat möjligheter för kommuner och landsting att söka medel för samverkansprojekt med andra länder för att möta de stora samhällsutmaningarna. För att på bästa sätt främja svenska företags möjligheter att finna nya marknader för innovativa lösningar bör man säkerställa väl förankrade insatser och spridning av resultat, nätverk och erfarenheter bland relevanta aktörer i regionen. Internationellt samarbete och internationella organisationer är också betydelsefulla för att skapa erfarenhetsutbyten mellan länder med gemensamma utmaningar, bl.a. genom att ta fram gemensamma planeringsunderlag. Exempel på detta är EU-kommissionens plattform för smart specialisering, S3, i Sevilla och OECD som verkar för utbyte av idéer och erfarenheter inom områden som påverkar den ekonomiska utvecklingen. Dessa möjligheter till projekt, kunskapsbyggnad och nätverk används redan idag av många svenska regionala aktörer och är en möjlighet som med fördel kan användas av fler aktörer. 38

185 Närområdet både handel och stärkt samarbete I det internationella arbetet för hållbar regional tillväxt och utveckling är samarbete i Sveriges närområde av största vikt. Utbyte av kunskap och idéer avtar ofta med ökande avstånd. Det är därför av stor vikt att ta tillvara möjligheter till kritisk massa och föra samman kompletterande verksamheter och kunskap i en geografisk närhet. Speciellt gäller det för områden med låg befolkningstäthet och demografiska utmaningar som Norden och Östersjöregionen. Tack vare närhet och likhet i t.ex. konsumtionsmönster, kultur och klimat kan närområdet ofta utgöra ett värdefullt första steg i en internationalisering av små- och medelstora företag, och ge möjlighet att nå ut till en större marknad. Genom strategiska partnerskap mellan bl.a. aktörer på regional nivå, innovationsmiljöer och kluster kan samarbetet i närområdet också utvecklas mot att bli en plattform för förbättrad konkurrenskraft på tillväxtmarknader. Såväl spets som mångfald av branscher är styrkor som krävs för att kunna utveckla attraktiva miljöer och starka kluster som kan bli mer synliga och hävda sig i en globalt tilltagande konkurrens. I det regionala tillväxtarbetet innebär närområdet möjligheter till fördjupat samarbete inom ett stort antal områden, som delad forskningsinfrastruktur, integrerad arbetsmarknad, transport- och logistiklösningar, service för befolkning och näringsliv samt havsfrågor med koppling till blå tillväxt. Blå tillväxt avser en hållbar tillväxt inom områden med stor potential inom havs- och sjöfartssektorerna, t.ex. kust- och havsturism, havsbaserad energi och marin bioteknik. Det finns också många gemensamma samhällsutmaningar utifrån delade territoriella förutsättningar som kräver ett vidareutvecklat samarbete, bl.a. energiförsörjning, klimatanpassning och havsmiljön där EU:s integrerade havspolitik skapar förutsättningar för samordnat beslutsfattande över nationsgränser. De nordiska länderna och deras regioner delar många av de utmaningar och möjligheter de står inför och har mycket att lära av varandra. Det nordiska samarbetet bör utgöra en strategisk plattform för konkreta samarbetsprojekt för att bl.a. möta samhällsutmaningarna och ett gemensamt arbete att avveckla gränshinder som står i vägen för en djupare integration. EU:s strategi för Östersjöregionen utgör en viktig strategisk referensram för djupare samarbete i närområdet. Strategin ger en viktig vägledning för valet av insatser och mobiliserar fler aktörer att bidra i samarbetet i Östersjöområdet. Strategin kännetecknas av ett tydligt flernivåsamarbete där dialog kring samordning och fokusering av insatser möjliggör långsiktiga resultat. Aktörer på lokal, regional och nationell nivå bör använda de möjligheter som strategin ger i form av gemensamma mål, uppdrag samt samordning och synergier. Samarbetsprojekt bör i ökad utsträckning genomföras i samverkan mellan relevanta nivåer och sektorer. Projektaktörer kan också via strategin koppla sina insatser till en större strategisk helhet och därmed få ett ökat genomslag. Sammanhållningspolitiken som verktyg för samarbete och internationalisering Regeringens inriktning är att strategiskt använda de möjligheter som finns inom sammanhållningspolitiken för att finansiera och genomföra samarbetsprojekt med partner i andra medlemsstater och tredje land. I detta arbete är de 13 programmen för territoriellt samarbete som Sverige deltar i av stor betydelse. Programmen utgör inte bara en finansieringsmöjlighet utan är i sig också strategiska forum för diskussioner om prioriteringar och konkreta insatser både över gränser och mellan lokala, regionala och nationella aktörer. Det är viktigt att de projekt som finansieras av programmen ingår som en integrerad del av arbetet för hållbar regional tillväxt och utveckling. Ett 39

186 ökat fokus på innovation och små och medelstora företag i många program samt möjligheten till privat medfinansiering i flertalet program ger verktyg för internationalisering. Även övriga strukturfondsprogram och landsbygdsprogrammet ska användas för samarbete med andra länder. Samtliga program inom europeiska struktur- och investeringsfonderna ska bidra till EU:s strategi för Östersjöregionen och det är viktigt att de utökade möjligheterna för transnationellt samarbete i programmen används för att nå strategins mål och att bidra till Europa Gränsregionala och transnationella program ska bidra med följande till prioriteringen Internationellt samarbete Stärka gränsöverskridande innovationssystem och insatser för att bygga upp kritisk massa inom forskning och innovation samt klusterutveckling. Främja konkurrenskraft hos näringslivet i gränsregionerna. Utveckla unika gränsöverskridande natur- och kulturmiljöer samt skydd av miljö, kust och ekosystem. Främja anpassning till energi-, miljö- och klimatutmaningar. Bidra till hållbara transporter genom stärkt planering av infrastruktur och kommunikationer. 40

187 4. Ett resultatinriktat genomförande av den regionala tillväxtpolitiken Regeringen anser att förutsättningarna för ett mer resultatinriktat genomförande av den regionala tillväxtpolitiken behöver utvecklas och stärkas. Politikens verktyg och förutsättningar för genomförandet behöver därmed utvecklas. Det handlar t.ex. om att skapa en bättre uppföljning av användningen av regionala tillväxtmedel och att utveckla återkommande utvecklingsdialoger om det regionala tillväxtarbetet. Att tydliggöra roller och ansvar i det regionala tillväxtarbetet, att utveckla dialogformerna mellan nationell och regional nivå samt att främja statliga myndigheters medverkan i tillväxtarbetet är också viktigt. Dessutom behöver det skapas förutsättningar för ett kunskapsbaserat regionalt tillväxtarbete där lärdomar tas till vara i ökad utsträckning. Ansvar och roller Det regionala utvecklingsansvaret innefattar ansvar för det regionala tillväxtarbetet och transportinfrastrukturplanering. Det är regeringens uppfattning att roller och ansvarsfördelning inom det regionala tillväxtarbetet ska vara tydliga. Aktörer med regionalt utvecklingsansvar i respektive län leder och utvecklar det regionala arbetet för hållbar tillväxt och utveckling. Dessa aktörer utgörs av vissa länsstyrelser, landsting, samverkansorgan samt Gotlands kommun. I det regionala tillväxtarbetet ingår bl.a. att utarbeta och genomföra en regional utvecklingsstrategi och andra strategier, program och insatser inom t.ex. sammanhållningspolitiken, kommersiell service och innovationsområdet. I det regionala tillväxtarbetet ingår även att ansvara för regionala företagsstöd, medel för projektverksamhet samt stöd till anläggning av kanalisation. Inom kompetensförsörjningsområdet har aktörer med regionalt utvecklingsansvar ett uppdrag att inom ramen för regionala kompetensplattformar utveckla samverkan inom kompetensförsörjning och utbildningsplanering på kort och lång sikt. I transportinfrastrukturplaneringen ingår att upprätta och fastställa länsplaner för regional transportinfrastruktur. Statliga myndigheter ska, inom sina verksamhetsområden, verka för att målen för den regionala tillväxtpolitiken uppnås. Samtliga länsstyrelser representerar ett statligt helhetsperspektiv med en sektorsövergripande kompetens på regional nivå och ansvarar för en mängd olika verksamhetsområden med betydelse för hållbar regional tillväxt och utveckling. Länsstyrelserna har ett övergripande ansvar att främja länets utveckling i alla sina verksamhetsområden och är också viktiga aktörer i de regionala partnerskapen. Ett väl fungerande regionalt tillväxtarbete förutsätter även nära samverkan med näringslivet och det civila samhällets organisationer. Dels för att ansvariga offentliga aktörer ska kunna prioritera rätt åtgärder, som kan få företag att utvecklas och växa, dels för att genomföra konkreta insatser och att kanalisera medborgarnas engagemang för exempelvis regional utveckling, kultur, lärande och social sammanhållning. Regionalt ledarskap Regionalt ledarskap är en viktig framgångsfaktor för en regions tillväxt och utveckling. Ett ökat regionalt ansvar och inflytande över det regionala tillväxtarbetet ställer höga krav på ett starkt regionalt ledarskap med förmåga att göra prioriteringar på både kort och lång sikt. Regionalt ledarskap handlar om att 41

188 företräda regionala intressen, samla aktörer från lokal, regional och nationell nivå, däribland näringsliv, universitet och högskolor samt det civila samhället, skapa samarbeten och erfarenhetsutbyte med andra län och länder, göra prioriteringar på kort och lång sikt, utifrån analyser och ett kontinuerligt lärande ta fram en långsiktig och strategisk planering för att uppnå regionala långsiktiga mål och visioner, ta initiativ till och kunna fatta strategiska och snabba beslut, samt leda, samordna och koordinera utvecklingsprocesser i länet. Ett framgångsrikt ledarskap kräver både legitimitet och mandat för att samla aktörer och att utveckla och driva det regionala tillväxtarbetet. Legitimitet och mandat att leda arbetet ges den regionalt utvecklingsansvariga aktören genom ett tydligt uppdrag följt av resurser från regeringen samt förtroende från bl.a. kommunerna i länet. Näringslivet, statliga myndigheter inklusive universitet och högskolor samt det civila samhället har också viktiga roller att, inom ramen för sina verksamhetsområden, medverka i det regionala tillväxtarbetet och skapa fungerande samverkansformer. Styrning och anslagsmedel för regionala tillväxtåtgärder Det regionala tillväxtarbetet styrs genom förordningen (2007:713) om regionalt tillväxtarbete. Förordningen innehåller bestämmelser om regionalt tillväxtarbete, regionala utvecklingsprogram och statliga myndigheters roll i det regionala tillväxtarbetet. Regeringen anslår årligen särskilda medel för regionala tillväxtåtgärder. Medlen kommer från anslaget 1:1 Regionala tillväxtåtgärder inom utgiftsområde 19 Regional tillväxt och kan bl.a. användas till att finansiera projektverksamhet, regionala företagsstöd samt stöd till kommersiell service. Medlen fungerar som katalysator som gör att strategiska insatser kan komma till stånd. Den största delen av medlen från anslaget beslutas regionalt i samverkan mellan olika aktörer på lokal, regional, nationell och internationell nivå. Insatserna medfinansieras ofta av Europeiska regionala utvecklingsfonden. Projektverksamheten är dessutom medfinansierad av bl.a. statliga myndigheter, samverkansorgan, landsting, kommuner och privata aktörer. Insatser som finansieras av anslaget stödjer samordnade processer och medför att investeringar sker mer samlat och sektorsövergripande. En del av medlen disponeras även av Tillväxtverket respektive av Kammarkollegiet. De medel som Kammarkollegiet disponerar beslutas av regeringen. Regeringen avser att tydliggöra styrningen av de regionala tillväxtmedlen, bl.a. för att åstadkomma en ökad transparens i hur medlen används samt hur medlen fördelas mellan länen. Vid den länsvisa fördelningen av de regionala tillväxtmedlen ska en utgångspunkt vara de strukturella och dynamiska utmaningar som finns i respektive län. Utmaningarna ska värderas utifrån indikatorer som mäter gleshet och avstånd, demografi, kompetens, arbetsmarknad, entreprenörskap och företagande, arbetsproduktivitet samt regional dynamik. Vid fördelningen ska det även tas hänsyn till behovet av medfinansiering av EU:s strukturfonder och stödområdestillhörighet för regionala företagsstöd. Som ett led i en utvecklad styrning samt bättre uppföljning och dialog om prioriteringar och genomförda insatser har Regeringskansliet (Näringsdepartementet) infört kontinuerliga utvecklingsdialoger om det regionala tillväxtarbetet. Utvecklingsdialogerna ska ha sin utgångspunkt i genomförandet av den nationella strategin och respektive regional utvecklingsstrategi, dvs. länens långsiktiga mål och strategi för hållbar regional tillväxt och utveckling. Fokus för dialogen ska vara prioriteringar, resultat 42

189 från genomförda insatser, uppföljningar och utvärderingar av regionala utvecklingsstrategier och andra strategier, program och insatser. Det ska resultera i en tydligare dialog om prioriteringar och användningen av medel avseende den del av anslaget 1:1 Regionala tillväxtåtgärder som tilldelas länen. Utveckling av verktyg med betydelse för den regionala tillväxtpolitiken För att genomföra den regionala tillväxtpolitiken finns en rad verktyg på såväl EU-nivå som nationell och regional nivå. Nedan beskrivs verktyg som regeringen ser som centrala för genomförandet och utvecklingen av den regionala tillväxtpolitiken: Regionala utvecklingsstrategier Regionalfondsprogrammen Program för Europeiskt territoriellt samarbete Socialfondsprogrammet Landsbygdsprogrammet Havs- och fiskeriprogrammet Regionala företagsstöd Projektverksamhet Regionala serviceprogram Regionala kompetensplattformar Jämställd regional tillväxt Regionala lärandeplaner Utöver dessa finns det ytterligare ett antal verktyg som är viktiga för den regionala tillväxtpolitikens genomförande, exempelvis åtgärdsplaner för regional transportinfrastruktur, regionala digitala agendor, regionala innovationsstrategier eller motsvarande och klimat- och energistrategier eller liknande. Regionala utvecklingsstrategier De regionala utvecklingsstrategierna innehåller visioner, mål och långsiktiga prioriteringar för genomförandet av det regionala tillväxtarbetet i syfte att uppnå en hållbar regional tillväxt och utveckling. De regionala utvecklingsstrategierna är därför inriktningsgivande för andra strategier, program, insatser och utvecklingsprocesser i det regionala tillväxtarbetet. De fungerar också som en plattform för dialog och samverkan mellan aktörer på lokal, regional och nationell nivå och gentemot aktörer i andra länder. Genom den regionala utvecklingsstrategin skapas förutsättningar för samordning och gemensam inriktning för sammanhållningspolitiken och den regionala tillväxtpolitiken samt andra politikområden med betydelse för hållbar regional tillväxt. Vid utarbetandet av program och strategier inom sammanhållningspolitiken och den regionala tillväxtpolitiken är den regionala utvecklingsstrategin därför en central utgångpunkt. Det är regeringens uppfattning att de regionala utvecklingsstrategiernas roll behöver tydliggöras gentemot både nationell och lokal nivå. Regionala prioriteringar i strategierna ska vara väl förankrade lokalt och vara vägledande vid statliga myndigheters medverkan i det regionala tillväxtarbetet. För att de regionala utvecklingsstrategierna ska få en tydligare roll gentemot den lokala nivån krävs att samordningen av kommunernas arbete med regionala tillväxtfrågor stärks ytterligare på regional nivå, bl.a. genom en utvecklad dialog och samverkan med länets kommuner. Enskilda kommuner är 43

190 alltför små inom många utvecklingsområden för att de ska kunna påverka de förutsättningar som bidrar till hållbar tillväxt och utveckling. Därför behövs en strategisk samverkan på regional nivå där utveckling och samordning av gränsöverskridande och sektorsövergripande frågor kan ske. Exempel på sådana tillväxtfrågor är kompetensförsörjning, regionala innovationssystem och kluster, åtgärder för att skapa attraktiva miljöer samt utveckling av effektiva och hållbara transporter. De regionala utvecklingsstrategierna behöver även utvecklas avseende frågor om fysisk planering. Det handlar bl.a. om att skapa en tydligare samordning mellan de regionala utvecklingsstrategierna och kommunernas översiktsplaner, riktlinjer för bostadsförsörjning och andra relevanta strategier, program och planer inom länet. Här är en ökad inomregional dialog särskilt angelägen. De regionala utvecklingsstrategierna behöver även tydliggöras gentemot statliga myndigheter. Ett gott samspel och samarbete mellan aktörer på olika nivåer skapar förutsättningar för bättre resultat inom det regionala tillväxtarbetet. Statliga myndigheter får genom ökad kunskap om regionala förutsättningar och prioriteringar utvecklade möjligheter att beakta dessa i berörda delar av sin egen verksamhet samt vid sin medverkan i det regionala tillväxtarbetet. Regionalfondsprogram inom målet för investeringar för tillväxt och sysselsättning För perioden finns inom regionalfonden åtta regionala strukturfondsprogram samt ett nationellt program. Programmen ska genomföras inom ramen för målet Investeringar för tillväxt och sysselsättning Tillväxtverket är ansvarig myndighet för det nationella regionalfondsprogrammet och de regionala strukturfondsprogrammen. Det regionala inflytandet i de regionala strukturfondsprogrammen säkerställs genom de åtta regionala strukturfondspartnerskapen. Regionalfondsprogrammen ska skapa mervärden inom den regionala tillväxtpolitiken och vara ledande för strukturförändrande insatser inom de prioriterade områdena innovation, entreprenörskap och grön ekonomi. Inom ramen för regionalfonden kan medel i viss utsträckning även användas inom områdena infrastruktur och informations- och kommunikationsteknik. Det nationella regionalfondsprogrammet ska tillföra mervärden för det regionala tillväxtarbetet och för genomförandet av sammanhållningspolitiken, som inte kan uppnås inom ramen för de regionala strukturfondsprogrammen. Det nationella regionalfondsprogrammet innehåller därför insatser för att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation med särskilt fokus på forskningsinfrastruktur, ökad konkurrenskraft hos små och medelstora företag samt att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi. För ett effektivt genomförande av regionalfondsprogrammen krävs ökad återföring av erfarenheter och kunskapsspridning. Det behövs större resultatfokus, vilket kan ske genom en fortsatt utveckling av utvärderingar och lärandesystem. Ett effektivare genomförande kräver även en ökad samverkan med socialfonden, programmen för territoriellt samarbete samt övriga relevanta EU-program. Näringslivets medverkan och deltagande i genomförandet ska också stärkas. Den totala budgeten för regionalfondsprogrammen är, inklusive nationell medfinansiering, cirka 16 miljarder kronor. Program för Europeiskt territoriellt samarbete De europeiska territoriella samarbetsprogrammen handlar om att utveckla samarbete över nationsgränserna och består av tre typer av program; gränsregionala-, transnationella- och interregionala. 44

191 Sverige deltar i 13 territoriella samarbetsprogram. De gränsregionala programmen är Öresund- Kattegatt-Skagerrak, Sverige-Norge, Botnia-Atlantica, Nord, Mellersta Östersjön och Södra Östersjön. De transnationella samarbetsprogrammen är Nordsjöregionen, Östersjöregionen samt Norra Periferin och Arktis. Östersjöregionen är det enda program som omfattar hela Sveriges yta. De interregionala samarbetsprogrammen är Interreg Europa, Urbact, Espon och Interact och omfattar hela EU. Mervärdet av de territoriella samarbetsprogrammen ska öka genom ökat fokus på resultat och starkare kopplingar till övrigt regionalt tillväxtarbete. Inriktningen är att lära tillsammans, hitta gemensamma lösningar på gemensamma problem och överbrygga gränshinder i syfte att skapa hållbar tillväxt och utveckling. De europeiska territoriella samarbetsprogrammen som Sverige deltar i inriktas på att arbeta med utmaningar och möjligheter som identifierats gemensamt i respektive programområde. Det kan vara utmaningar som begränsad tillgänglighet, svagt företagsklimat, brist på service och anpassning till miljö- och klimatutmaningar. Möjligheter finns i outnyttjade potentialer inom forskning och innovation och unika gränsöverskridande kultur, natur- och kulturmiljöer. I de nordligaste regionerna kan det också handla om att tillvarata och utveckla de samiska näringarna. Att arbeta tillsammans i gränsöverskridande program och projekt ökar våra förutsättningar att hitta smarta och kreativa lösningar på samhällsutmaningarna. Den totala EU-budgeten för de gränsregionala och transnationella samarbetsprogrammen som Sverige deltar i är cirka 8 miljarder kronor. Nationellt socialfondsprogram inom målet för investeringar för tillväxt och sysselsättning Inom Europeiska socialfonden ska under perioden ett nationellt program för investering för tillväxt och sysselsättning genomföras. Inom ramen för programmet ska det finnas dels två nationella handlingsplaner för övergripande prioriteringar på nationell nivå, dels åtta regionala handlingsplaner för en närmare anpassning av programmets prioriteringar till regionala förutsättningar. Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige är ansvarig myndighet för det nationella socialfondsprogrammet och det regionala inflytandet i genomförandet säkerställs genom de regionala handlingsplanerna och de åtta regionala strukturfondspartnerskapen. Socialfondsprogrammet ska syfta till att stimulera kompetensutveckling, förstärka kopplingen mellan utbildning och arbetsliv, öka övergångarna till arbete bland personer som står långt från arbetsmarknaden och underlätta ungas etablering på arbetsmarknaden och deras deltagande i utbildning. EU:s sysselsättningsinitiativ för unga, som i Sverige omfattar mellersta Norrland, norra Mellansverige och Sydsverige, utgör en del av programmet. En utgångspunkt är att socialfondsprogrammet ska förstärka och utveckla den nationella arbetsmarknadspolitiken och bidra till att nå Europa 2020-målen. Mervärden skapas bl.a. genom att underlätta insatser som förutsätter kopplingar mellan politik- och insatsområden som ofta är organisatoriskt åtskilda. Mervärde kan även skapas genom att inkludera grupper i verksamheter där dessa annars inte har lika stort fokus. Den totala budgeten för socialfondsprogrammet , inklusive nationell medfinansiering, är cirka 13,2 miljarder kronor, varav cirka 1,1 miljarder kronor för sysselsättningsinitiativet för unga. 45

192 Landsbygdsprogram Landsbygdsprogrammet bidrar också till den regionala tillväxtpolitikens genomförande. Det svenska landsbygdsprogrammet har en bred och ambitiös ansats för att främja landsbygdens utveckling. Programmet utgörs av ekonomiska styrmedel som spänner över såväl ekonomiska som biologiska och sociala system. Landsbygdsprogrammets insatser syftar till att stärka en hållbar utveckling för landsbygden. Landsbygdsprogrammet ska stärka lantbrukets konkurrenskraft och förutsättningarna för jobb på landsbygden, understödja miljö- och klimatarbete och bidra till en hållbar förvaltning av naturresurser. Genom detta främjas ett öppet landskap, vilket bidrar till att utveckla den biologiska mångfalden i jord- och skogsbruket. Insatserna medverkar därigenom till att nå miljökvalitetsmål. Landsbygdsprogrammet bidrar också till att utveckla landsbygden och ge utrymme för den lokala initiativkraften. Länsstyrelserna har i uppdrag att implementera det nationella programmet på länsnivå. Landsbygdsprogrammet har fokus på hållbar utveckling på landsbygden och då främst inom jordbruksproduktionen, men också inom andra områden som har koppling till regional tillväxt, exempelvis lokal serviceutveckling och företagsutveckling i ett brett perspektiv. Av landsbygdsprogrammets budget kommer drygt 60 procent att användas för insatser inom unionsprioritering 4 och 5, vilka är de prioriteringarna som tydligast kopplar till miljö- och klimatrelevanta insatser. En satsning på stöd till kommersiell service och lokal serviceutveckling kommer också att göras med 750 miljoner kronor fram till 2020 inom landsbygdsprogrammet under perioden Det handlar dels om att stötta dagligvarubutiker och drivmedelsstationer och dels om lokal serviceutveckling. Den totala budgeten för landsbygdsprogrammet under perioden , inklusive nationell medfinansiering, uppgår till cirka 36 miljarder kronor. Resurserna används till insatser i ett nationellt program och inom ramen för EU:s landsbygdsförordnings sex unionsprioriteringar. Havs- och fiskeriprogram Havs- och fiskeriprogrammet är ett nationellt operativt program för genomförande av den Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) för perioden Havs- och fiskeriprogrammet möjliggör finansiering av åtgärder som understödjer dels genomförandet av den nya gemensamma fiskeripolitiken och en del av EU:s integrerade havspolitik, dels företagandet inom både fisket och vattenbruket. Programmets ambition är att skapa allmänna mervärden för samtliga programmets målgrupper, bidra till att åstadkomma både en hållbar förvaltning och ett konkurrenskraftigt fiske och vattenbruk samt uppnå ett bredare och mer strategiskt angreppsätt som värnar om den akvatiska miljön och dess resurser och kunna möjliggöra uppnåendet av olika EU-miljödirektivs mål. Statens jordbruksverk är förvaltande myndighet för programmet vars totala budget för perioden uppgår till ca 1,5 miljarder kronor. Regionala företagsstöd Syftet med de regionala företagsstöden är att främja hållbar tillväxt i stödföretagen och därmed en hållbar regional tillväxt. Stöden fyller en viktig funktion i områden där marknaden inte fungerar tillfredsställande eller som viss kompensation för kostnadsnackdelar i områden med mer permanenta nackdelar som exempelvis mycket långa avstånd. Företagsstöden inom den regionala tillväxtpolitiken utgörs av följande: 46

193 Stöd till regionala investeringar Stöd för att regionalt främja små och medelstora företag Transportbidrag Regionalt nedsatta socialavgifter Regionala företagsstöd ska fortsatt utvecklas för att ge bättre möjligheter för det regionala tillväxtarbetet. Det handlar om att skapa möjligheter att arbeta med de regionala och inomregionala skillnaderna i syfte att utveckla näringslivet. De regionala företagsstöden ska även utvecklas för att tydligare bidra till en hållbar utveckling med fokus på jämställdhet, integration och miljö. För att möta klimat-, miljö- och energiutmaningarna kan de regionala företagsstöden användas för att bidra till en miljödriven näringslivsutveckling i alla branscher. Regeringen kommer fortsatt att arbeta för en jämställd fördelning av företagsstöden mellan kvinnor och män. Vidare anser regeringen att de regionala företagsstöd som bara kan beviljas i det särskilda stödområdet ska utvecklas för att bättre hantera gleshetsproblematiken med permanenta nackdelar som exempelvis långa avstånd till större marknader, sämre möjligheter att ta del av riskvilligt kapital och brist på kompetent arbetskraft. Oavsett konjunkturläget är det förhållanden som påverkar företagen. Projektverksamhet Projektverksamheten inom den regionala tillväxtpolitiken ska bidra till arbetet med att genomföra regionala utvecklingsstrategier och andra strategier och program inom det regionala tillväxtarbetet, såsom strukturfondsprogrammen. Insatserna genomförs i samverkan mellan ett stort antal olika aktörer på lokal, regional, nationell och internationell nivå. Det innebär att utvecklingsprocesser och investeringar samordnas, vilket skapar förutsättningar för ett effektivt genomförande. Det stora antalet involverade aktörer ställer krav på ett starkt regionalt ledarskap, ett väl fungerande partnerskap såväl regionalt som nationellt samt strategier för att bibehålla ett långsiktigt perspektiv. Regeringen anser att uppföljningen av projektverksamheten behöver utvecklas och förbättras. Uppföljningen behöver ge en bättre bild av projektverksamhetens inriktning och dess resultat, t.ex. hur fördelningen ser ut mellan män och kvinnor. Det handlar också om att den kunskap som projektverksamheten genererar ska spridas till berörda aktörer, lokalt, regionalt och nationellt. Uppföljningen av projektverksamheten ska utvecklas genom att bättre ta till vara erfarenheter av uppföljningar, utvärderingar och lärande i ordinarie verksamhet, lokalt, regionalt och nationellt hos statliga myndigheter. Regionala serviceprogram Regionala serviceprogram ska samordna de aktörer och de insatser som genomförs i syfte att öka tillgängligheten till service för medborgare och företag i gles- och landsbygder. De utarbetas och genomförs på regional nivå av berörda länsstyrelser, landsting, samverkansorgan och kommuner. Målet är att programmen ska skapa en helhetssyn kring frågor som rör kommersiell och offentlig service och dess betydelse för möjligheterna att vistas, verka och växa i alla delar av landet. Programmen ska bygga på en analys av behoven i länen och utformas för att samverka med övriga program för hållbar regional tillväxt och utveckling. Lokalt anpassade lösningar som även involverar kommuner, kommersiella aktörer och det civila samhällets organisationer skapar ökade möjligheter för samordnad kommersiell och offentlig service och ökad attraktivitet. De regionala serviceprogrammen gäller för perioden

194 Regeringen anser att metoden som tillämpas i de regionala serviceprogrammen framöver även ska användas som verktyg på länsnivå för att möta problemen med bristande grundläggande service i serviceglesa delar av Sveriges större städer. Även här är bristen på service ett hinder för tillväxten. Regionala kompetensplattformar Regionala kompetensplattformar har etablerats i varje län. Kompetensplattformarnas främsta syfte är att bidra till en väl fungerande kompetensförsörjning som matchar arbetsmarknadens behov genom bl.a. bättre samverkan och planering inom utbildningsområdet. Etableringen har skett utifrån respektive läns förutsättningar och prioriteringar, vilket också varit en framgångsfaktor i arbetet. De huvudsakliga aktörerna i arbetet är aktörer med regionalt utvecklingsansvar i länen, utbildningsaktörer, näringslivsrepresentanter och nationella myndigheter. Berörda myndigheter som exempelvis Arbetsförmedlingen, Myndigheten för yrkeshögskolan, Tillväxtverket samt Statistiska centralbyrån bidrar enskilt och gemensamt med sin kompetens och vissa myndigheter använder också de regionala kompetensplattformarnas kunskaper i sina egna analyser om arbetsmarknadens behov. Viktiga aktörer på den lokala nivån är bl.a. utbildningsförvaltningar, arbetsmarknadens parter samt studie- och yrkesvägledare. De regionala kompetensplattformarna behöver i högre grad verka för att högskolor och universitet involveras mer i det regionala kompetensförsörjningsarbetet. Kompetensplattformarna har bidragit till att branschnätverk skapats, ofta i samverkan med de bransch- och programråd som finns inom ramen för yrkesutbildningar på gymnasial och eftergymnasial nivå. Kompetensplattformarna spelar en viktig roll genom att stärka de lokala och regionala förutsättningarna för att kunna möta exempelvis större varsel och konjunkturnedgångar. De regionala kompetensplattformarna bidrar till att stärka samverkan mellan lokal- och regional nivå, t.ex. för att säkra ett brett urval av gymnasieprogram av god kvalitet även när årskullarna minskar. De regionala kompetensplattformarnas roll som dialogforum mellan utbildningssamordnare och näringsliv syftar bl.a. till att stärka utbildningarnas arbetsmarknadsanknytning, vilket i förlängningen kan bidra till en bättre matchning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Kompetensplattformarna bör även fortsättningsvis ha en funktion som arena för information och framtagande av regionala analyser och prognoser gällande framtida kompetensbehov. Ett relevant analysunderlag spelar en viktig roll vid beslut om inriktning på lokala och regionala utbildningar. Ett sådant kunskapsunderlag kan vidare vara av stor betydelse för studie- och yrkesvägledares kunskaper om arbetsmarknaden och deras möjligheter att förmedla kunskap till elever som står inför studierespektive yrkesval. Viktiga områden som kan utvecklas ytterligare inom ramen för de regionala kompetensplattformarna är: Regional samordning inom bl.a. gymnasieområdet och yrkesvux samt en utvecklad samverkan med folkbildningen, yrkeshögskolan samt högskolor och universitet. Utbildningsaktörernas samverkan med privata och offentliga arbetsgivare, bl.a. genom de s.k. collegekoncepten eller motsvarande. Analyser och prognoser, t.ex. de regionala matchningsindikatorerna, för bättre regional anpassning och dimensionering av utbildningsutbudet. 48

195 Samordning av kommunernas arbete avseende en minskad ungdomsarbetslöshet samt vid varsel och omställning. Samordning kring utvecklingen av kommunernas mottagande av nyanlända inom grund- och gymnasieskola samt avseende samverkan kring sfi-undervisning. Validering samt studie- och yrkesvägledning som strategiska verktyg för synliggörande av kompetens hos hela arbetskraften, t.ex. utrikes födda och personer som befinner sig i en omställningssituation. De horisontella perspektiven integration, mångfald och jämställdhet. Regionala lärandeplaner Regionala lärandeplaner är strategier eller handlingsprogram för att utveckla och arbeta med lärande i det regionala tillväxtarbetet. Regeringen anser att det är av mycket stor vikt att det sker ett aktivt och systematiskt arbete med att vidareutveckla och skapa ett strategiskt lärande i det regionala tillväxtarbetet. Lärandeplaner syftar till att öka och skapa ett systematiskt lärande i det regionala tillväxtarbetet. Det är centralt för att ta till vara lärdomar och goda effekter av arbetet och därmed nyttja de samlade resurserna på ett effektivt sätt. I det fortsatta arbetet med lärandeplanerna är det viktigt att lärandeplanerna kontinuerligt uppdateras för att hållas aktuella, lärandeplanerna har ett långsiktigt perspektiv, ambitionsnivån och avgränsningar klargörs, det planeras för olika typer av insatser för att stärka alla tre faserna; planerings-, genomförande- och avslutsfasen, samt reflektera kring verksamhetens innehåll och resultat, samt lärdomar från utvärderingar, inkl. löpande utvärdering, inom strukturfondsprogrammen och övrig verksamhet hanteras och tas till vara i det samlade regionala tillväxtarbetet. Jämställd regional tillväxt Målet med jämställdhet i det regionala tillväxtarbetet är att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar att nå inflytande och få tillgång till tillväxtresurser. Det tidigare uppdraget till aktörer med regionalt utvecklingsansvar att ta fram och genomföra handlingsplaner för jämställd regional tillväxt har inneburit ett ökat fokus på jämställdhet i planering och genomförande av program och projekt inom det regionala tillväxtarbetet. Genom att ta till vara både kvinnors och mäns kunskaper, affärsidéer och innovationsförmåga använder sig allt fler regioner i dag av jämställdhet som ett medel för att uppnå hållbar regional tillväxt. Arbetet för en jämställd regional tillväxt är långsiktigt och än finns mycket kvar att göra för att uppnå detta mål. Regeringen avser därför att fortsatt följa upp det arbete som aktörer med regionalt utvecklingsansvar bedriver för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i samtliga verksamheter och program inom det regionala tillväxtarbetet. 49

196 Följande områden anser regeringen är särskilt betydelsefulla för att nå en jämställd regional tillväxt: Systematiskt ledningsarbete för att besluta och integrera jämställdhetsmål och utgå från genusanalys vid planering och genomförande av det regionala tillväxtarbetet, inklusive budget, framtagande av regionala utvecklingsstrategier (RUS) samt övriga strategier och program för t.ex. innovation, boende, transporter, attraktivitet och kompetensförsörjning. Kartläggning och synliggörande av skillnader mellan kvinnor och män i regionen när det gäller inkomst, sysselsättning, företagande, företagsstöd, projektstöd, inflytande i tillväxtarbetet etc. Fortsatta insatser för att främja kvinnors företagande; öka utrikes födda kvinnors sysselsättning och företagande; jämställd fördelning av projektstöd och företagsstöd; minskad könssegregering på arbetsmarknaden. Integrera ett jämställdhetsperspektiv i planering och genomförande av projekt inom regionalfondsprogrammen Tillväxtverket har även fortsättningsvis en viktig roll som stöd i arbetet för jämställd regional tillväxt. Det handlar t.ex. om metodutveckling och att sprida inspirerande regionala exempel. Tillväxtverkets strategi för lika villkor i företagsfrämjandet är också ett viktigt verktyg i detta arbete. En utvecklad samverkan och dialog i det regionala tillväxtarbetet För att främja en hållbar regional tillväxt och attraktionskraft i hela landet ser regeringen behov av att utveckla formerna för dialog och samverkan i genomförandet av den regionala tillväxtpolitiken. Den regionala tillväxtpolitiken och det regionala tillväxtarbetet genomförs av aktörer på lokal, regional och nationell nivå. Ett delat ansvar för politikens genomförande förutsätter en kontinuerlig dialog och samverkan för att säkerställa att aktörerna verkar mot samma mål och därmed bidrar till att målet med den regionala tillväxtpolitiken uppnås. Kontinuerliga dialoger och samverkan mellan nivåer och sektorsområden bidrar till att utveckla den strategiska inriktningen för det regionala tillväxtarbetet samt genomförandet av olika insatser. Erfarenhetsutbyte och samarbeten inom och mellan regioner och olika samhällsnivåer måste därför ständigt utvecklas för att stärka det regionala tillväxtarbetet. Forum för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft Forum för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft är en av regeringen skapad arena för dialog och samverkan mellan regeringen och aktörer med uppgifter i det regionala tillväxtarbetet, samt statliga myndigheter och vid behov andra berörda aktörer och organisationer. Syftet är att föra en kontinuerlig dialog om långsiktiga och strategiska frågor av betydelse för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft. Genom ökade möjligheter till dialog, samverkan, lärande och kunskapsspridning kan det regionala tillväxtarbetet bli mer effektivt och resultatinriktat. Forum för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft ersätter Nationellt forum för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning Det nationella forumet har bidragit till ett erfarenhetsutbyte och lärande mellan regionala politiker och regeringen men även mellan regionerna. Forumet har uppfyllt syftet med att vara ett instrument för en samlad dialog mellan regeringen och den regionala nivån om långsiktiga och strategiska frågor av 50

197 betydelse för regional tillväxt. Därigenom har forumet även ökat möjligheterna till lokalt och regionalt inflytande och ansvar. Inom ramen för Forum för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft kommer dialog och samverkan mellan både politiker och tjänstemän fortsatt att utvecklas. Forumet kan också komma att omfatta tematiska arbetsgrupper som vid behov tillsätts för olika frågor av strategisk betydelse för det regionala tillväxtarbetet. Till forumet knyts också redan befintliga arbetsgrupper, nätverk och tjänstemannadialoger etc. som bedöms relevanta för det regionala tillväxtarbetet. Sedan tidigare har det också inrättats en analysgrupp för regional tillväxt och attraktionskraft, som vid behov bl.a. ska fungera som beredningsorgan och bidra med analysunderlag till forumet. Utveckling av statliga myndigheters medverkan i det regionala tillväxtarbetet Regeringen anser att ett effektivt och lärande regionalt tillväxtarbete gynnas av en god samverkan och dialog mellan regionala aktörer och statliga myndigheter. Att de statliga myndigheterna har en god kunskap om, och med utgångspunkt i sina verksamhetsområden beaktar regionala förutsättningar och prioriteringar, bidrar också till att skapa bästa möjliga effekter av myndigheternas verksamhet regionalt och lokalt. Myndigheterna kan även, inom ramen för sina verksamhetsområden, bidra med kunskap, metodutveckling och arenor för erfarenhetsutbyte i det regionala tillväxtarbetet. På detta sätt kan samverkan mellan nationell och regional nivå vidareutvecklas. Vissa statliga myndigheter har särskilt stor betydelse för det regionala tillväxtarbetet. Dessa myndigheter ansvarar för frågor som är centrala och skapar förutsättningar för det regionala tillväxtarbetet. Dessa myndigheter är Tillväxtverket, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys), Verket för innovationssystem (Vinnova), Statens energimyndighet, Arbetsförmedlingen, Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (Svenska ESF-rådet), Trafikverket, Post- och telestyrelsen, Myndigheten för yrkeshögskolan, Boverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Statens kulturråd, Svenska filminstitutet, Statens jordbruksverk och Skogsstyrelsen. Sveriges export och investeringsråd (Business Sweden), som ägs gemensamt av staten och näringslivet, är en viktig aktör för export- och investeringsfrämjande insatser i Sverige. Statliga myndigheters medverkan i det regionala tillväxtarbetet ska, inom ramen för respektive myndighets verksamhetsområde, grundas på prioriteringarna i den nationella strategin för regional tillväxt och attraktionskraft och ske i samverkan med de aktörer som har det regionala utvecklingsansvaret i länen. I syfte att vidareutveckla sin medverkan i det regionala tillväxtarbetet har ett flertal myndigheter haft i regeringens uppdrag att ta fram en långsiktig strategi som ska utgöra ett verktyg för respektive myndighets medverkan i det regionala tillväxtarbetet. Strategin ska bl.a. innehålla en beskrivning av hur myndigheten ska beakta regionala utvecklingsstrategier och regionala prioriteringar vid pågående eller planerad verksamhet som har betydelse för en eller flera regioners hållbara tillväxt och utveckling. För andra myndigheter kan det vara mer lämpligt att synliggöra myndigheternas gällande uppdrag, dess regionala bäring och myndighetens pågående ordinarie arbete, inklusive myndighetens medverkan i det regionala tillväxtarbetet. Det sistnämnda kan gälla exempelvis Arbetsförmedlingen, Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige och Myndigheten för yrkeshögskolan. För att utveckla vissa myndigheters medverkan i det regionala tillväxtarbetet kan Forum för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft utgöra en viktig mötesplats. När 51

198 det gäller gränsöverskridande samarbete för hållbar regional tillväxt utgör nätverket för EU:s strategi för Östersjöregionen ett exempel på en mötesplats mellan nationell och regional nivå som fortsatt kan utvecklas. Åtgärder för att utveckla den nationella och regionala dialogen i det regionala tillväxtarbetet är följande: Nya och befintliga forum inom den regionala tillväxtpolitiken utvecklas genom en systematisk och kontinuerlig dialog mellan nationell och regional nivå, både vad avser politiker och tjänstemän. Vissa statliga myndigheter ska utarbeta och genomföra en långsiktig strategi för sin medverkan i det regionala tillväxtarbetet. Tillväxtverket ska fortsatt stödja myndigheternas medverkan i det regionala tillväxtarbetet. Statliga myndigheter ska erbjudas kunskapshöjande insatser om det regionala tillväxtarbetet. Stärka den lokala attraktionskraften Förmågan att behålla, attrahera och utveckla kompetenser, företag och kapital är central för regionernas konkurrenskraft och tillväxt. Varje invånare, besökare och företagare har, i en given situation, sin egen definition av en attraktiv livs- och boendemiljö, men samtidigt går det att finna samband och gemensamma faktorer som påverkar kvinnors och mäns val av plats för sitt boende, företagande och besök. Under perioden skapades inom ramen för Attraktionskraft Sverige en arena för dialog och samverkan med ett stort antal aktörer för att lyfta och utveckla de frågor som är centrala för lokal och regional attraktivitet. I det arbetet har en rad framgångsfaktorer identifierats för att stärka arbetet med att utveckla attraktiva livs- och boendemiljöer. Det finns behov av att fortsätta utveckla framför allt den lokala nivåns arbete för attraktiva miljöer. 52

199 5. Kunskapsbaserad politikutveckling Utvecklingen av den regionala tillväxtpolitiken ska grundas på analyser av territoriella förutsättningar och hållbar regional tillväxt samt relevant forskning. Det är regeringens ambition att uppföljningar och utvärderingar av genomförda insatser på regional, nationell och europeisk nivå ska bidra till utvecklingen av politiken. Sammantaget ska detta bidra till en kontinuerlig utveckling av den regionala tillväxtpolitiken och ett effektivare genomförande av den. Lärande och erfarenhetsutbyte behöver också ske över läns- och landsgränser samt mellan olika samhällsnivåer och sektorsområden. Ett flertal aktörer, samarbeten, processer och verktyg skapar förutsättningar för det samlade lärandet inom den regionala tillväxtpolitiken. Lärandet skapar i sin tur också förutsättningar för en utvecklad sektorssamordning och bidra till ett effektivare genomförande av politiken. Resultat och lärdomar från uppföljningar och utvärderingar av program- och projektverksamhet, regionala företagsstöd samt andra insatser ska utvecklas och tas till vara i det ordinarie arbetet nationellt och regionalt för hållbar tillväxt och utveckling. För att skapa ett lärande för utveckling av strategier, program, insatser och projekt inom det regionala tillväxtarbetet krävs följande: Analys Uppföljning av resultat och effekter Utvärdering, i vissa fall följeforskning Omsättning av resultat och lärdomar i ordinarie verksamhet, nya insatser eller en omprövning av insatser Erfarenhetsutbyte och spridning av resultat Regionala nivåns roll för utvecklat lärande Aktörer med regionalt utvecklingsansvar har huvudansvaret för att skapa en kontinuerlig och systematiserad kunskapsutveckling i det regionala tillväxtarbetet. Lärandet ska främjas på alla nivåer, i framtagande och genomförande av strategier, program, insatser och projekt. Det förutsätter goda regionala analyser som lägger grunden för genomarbetade strategier, välgrundade prioriteringar, uppföljningsbara mål och en tydlig programlogik. Här spelar de regionala lärandeplanerna en mycket viktig roll. Kunskapsutveckling behöver ske kontinuerligt och långsiktigt, men också anpassas efter aktuella behov inom och mellan olika sektorsområden. Regionala samarbeten om kunskaps- och metodutveckling för regionala tillväxt- och utvecklingsfrågor, såsom Reglab, skapar goda förutsättningar för kunskapsutveckling och erfarenhetsutbyte utifrån aktuella regionala behov. Regeringen anser att det är viktigt att regionala aktörer, inom sina respektive uppdrag, genomför följande åtgärder för att vidareutveckla och stärka lärandet i genomförandet av den regionala tillväxtpolitiken. Utvecklar sin analyskapacitet och kompetens avseende såväl kvantitativa som kvalitativa regionala analyser. Genomför de regionala lärandeplanerna, ser till att de följs upp och utvärderas. 53

200 Löpande genomför regionala uppföljningar och utvärderingar av strategier, program och insatser och projekt utifrån ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt perspektiv. Tar till vara de lärdomar från uppföljningar och utvärderingar som genomförs inom ramen för regionala utvecklingsstrategier och strukturfondsprogram vid utformning och genomförandet av övriga strategier, program och insatser inom det regionala tillväxtarbetet. Tar till vara och drar nytta av lärdomar från dialoger, analyser, uppföljningar och utvärderingar som genomförs av statliga myndigheter. Fortsätter att utveckla erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling mellan regioner i Sverige och i andra länder genom olika internationella samarbeten, bl.a. inom ramen för de territoriella samarbetsprogrammen och det nordiska samarbetet. Tar till vara de lärdomar och erfarenheter som aktörer inom det civila samhället kan bidra med. Nationella nivåns roll för ett utvecklat lärande Den nationella nivån ansvarar för att skapa goda förutsättningar för lärande, erfarenhetsutbyten och kunskapsutveckling mellan olika sektorsområden på nationell och regional nivå. Det sker huvudsakligen genom löpande dialog, analyser, uppföljningar och utvärderingar av utvecklingen i Sveriges regioner och inom olika sakområden. Regeringen anser att förutsättningarna för att vidareutveckla lärandet behöver stärkas. Det handlar om metodstöd för utarbetande och tolkning av regionala analyser, statistik, utvecklad styrning och uppföljning av regionala företagsstöd och projektverksamhet. Det handlar också om att säkerställa att det i alla regioner finns kapacitet att ta fram och använda analyser för ett strategiskt tillväxt- och utvecklingsarbete. Analyskapaciteten varierar mellan olika regioner. Kunskaper om den regionala tillväxtpolitiken och om vad som främjar hållbar regional tillväxt och utveckling kan behöva fördjupas hos vissa statliga myndigheter, bl.a. med ett stärkt regionalt perspektiv i myndigheternas analyser och statistikarbete. För att öka erfarenhetsutbytet och kunskapsflödet mellan de statliga myndigheterna och berörda aktörer på regional nivå är det centralt med fortsatt och utvecklad dialog och samverkan inom olika forum mellan regional och nationell nivå. Tillväxtverket, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys) samt Analysgruppen för regional tillväxt och attraktionskraft, där olika myndighetsrepresentanter deltar, har alla viktiga roller i detta arbete. Regeringen anser att det är viktigt att nationella aktörer, inom sina verksamhetsområden, genomför följande åtgärder för att vidareutveckla och stärka lärandet i genomförandet av den regionala tillväxtpolitiken löpande genomför uppföljningar och utvärderingar av strategier, program och insatser och projekt utifrån ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt perspektiv, bistår med metodstöd för uppföljning och utvärdering, 54

201 ökar fokus på lärande, spridning av kunskap och erfarenheter genom Forum för regional tillväxt och attraktionskraft mellan olika sektorsområden och aktörer på lokal, regional och nationell nivå där Regeringskansliets (Näringsdepartementets) analysgrupp av myndigheter har en viktig roll, utreder och genomlyser eventuella behov av nationellt stöd för framtagande av regionala analyser, regional statistik och utveckling av analysmetoder där åtgärder ska anpassas till regioners olika behov och kapacitet, genomför kunskapshöjande insatser riktade till statliga myndigheter om den regionala tillväxtpolitiken och dess genomförande, utvecklar styrning och uppföljning av regionala företagsstöd och projektverksamhet utifrån ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt perspektiv, samt följer upp genomförandet av, och vid behov reviderar, den nationella strategin för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft Uppföljningen av strategins genomförande ska även innefatta Forum för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft samt tillhörande kanslifunktion. 55

202 Bilaga 4 RP Annika Fredriksson & Erica Mattssson Destination Capacity Building in Swedish Lapland 10/09/2015

203

204 Potential: Global growth forecast of 3% annually to In 2012, 837 billion. ( 749, 2011) %, the first half of % Källa: UNWTO, United World Travel Organisation

205 Turnover Miljarder SEK KÄLLA: TEM rapporten jobs Economic growth, turnover and jobs Turnover 2010: 4,1 miljarder SEK+74 % DCB mål 2017: miljoner Turnover 2014: 5,8 miljarder job +93% Goal 2020: Double the turnover! 8,2 miljarder SEK commercial bed nights 2014 (SCB) commercial bed nights 2014 (TEM ) 34 % international guests Year

206 The network-economy - share of the turistkrona 2013 The region's visitor consumption: ACCOMMODATIONS 24% 125 million SHOPPING 22% 114 million RESTURANT 22% 114 million TRANSPORT 14% 70 million FOOD 10% 52 million Travel Reason: ACTIVITIES 7% 37 million Example: A small dog sledding company with a turnover of , indirectly generates approximately in other companies within the network-economy. KÄLLA: TEM

207 Besöksnäringen, en ung och snabbt växande näring bestående av mängder av små och medelstora företag inom flera olika branscher = stort behov av koordinering för samverkan och internationell konkurrenskraft. För att omvandla potential till nya jobb och företag krävs långsiktig offentlig stöttande struktur kopplat till tillgänglighet och koordinering. Samverkande och samordnande destinationer vinnare i global konkurrens.

208 Regionens besöksnäringsföretag KÄLLA: De regionala besöksnäringensföretagens framtidsutsikter, ambitioner och behov av insatser för tillväxt, Professor Daniel Örtqvist, LTU.

209 Regionens besöksnäringsföretag KÄLLA: De regionala besöksnäringensföretagens framtidsutsikter, ambitioner och behov av insatser för tillväxt, Professor Daniel Örtqvist, LTU.

210 Regionens besöksnäringsföretag KÄLLA: De regionala besöksnäringensföretagens framtidsutsikter, ambitioner och behov av insatser för tillväxt, Professor Daniel Örtqvist, LTU.

211 KÄLLA: VisitSweden Efterfrågan - Den Globala Resenären

212 KÄLLA: VisitSweden Efterfrågan - Den Globala Resenären

213 KÄLLA: VisitSweden Efterfrågan - Den Globala Resenären

214 Indikatorer Förväntningar och ambitioner Omsättningssiffor TEM : Saknas underlag från Gällivare, Haparanda, Överkalix, Kalix, Övertorneå, Pajala.

215 Projektet skapar nya strukturer 16 kommuner via 12 projektparter Samma formering/funktioner hos samtliga parter skapar förutsättningar för kommuner att samhandla regionalt i nätverk/dynamisk kunskapsorganisation 11 huvudaktiviteter 48 delaktiviteter: Destinationsutveckling, Produkt- och Affärsutveckling samt Marknadsutveckling. Gemensamma verktyg och processer Projektmedarbetarna coachar, driver och leder utvecklingsprocesser

216 Styrgrupp Strategisk representant från kommuner/destinationsorganisationer Projekt- Organisation Stödmottagare SLVB Strukturfondsprojekt Tjänster: 2,5 projektledning och ekonomi/admin 0,5 Destinationsutveckling 0,75 Produkt- och affärsutveckling 6,5 Marknad & kommunikation 10,25 totalt (10,75 budget) Kommer justeras efter behov och prioriteringar Projektinformation intern kommunikation, aktiviteter & admin 75%, Anna Odevall DESTINATIONSUTV. Destinationsutvecklingsstrateg 50%, Erika strategiska allianser, partnerskap Projektledare 50%, Annika Fredriksson Produkt- och affärsutvecklare 75%, Einar Coach, processledare. Projektkoordinator 100%, Petronella Modin Ledningsgrupp/arbetsgrupp Verksamhetsansvariga lokala destinationsorganisationer, delprojektledare för respektive verksamhetsområde AFFÄRSUTV. Kommunikatör Graphic Design/web 75%, Anna L Trycksaker Produktpresentationer Publicera stories bildbank MARKNADSUTVECKLING Head of marketing 100%, Graeme Coach, processledare Kommunikatör Online marketing & Community manager 75%, Johanna Samordning, planering och genomförande av marknadsaktiviteter Marknadsutvecklare Tysktalande 100%, Anna A (distr, mark & komm) Målmarknad Tematisk Projektekonomi 25%, Anna-Maria Åström Marketing coordinator 100%, Cissi Marknadsföring Kommunikation Distribution PR & Communication Manager 100% Storytelling, press Kampanjer, processledare Community manager & Online marketing 100%, Maria Web kanaler Intearktivitet processledare

217

218 Projektets målgrupp. Kartläggning. Projektet målgrupp: Företag i besöksnäringen som vill satsa på tillväxt Mål att engagera 310 företag Segmentering av företagen för rätt insats utefter företagens behov

219 Projektets aktiviteter DESTINATIONSUTVECKLING Bättre transporter till och inom regionen Värdskapsutbildning med fokus företagens behov Digital teknik för tillgänglighet till marknaden

220 Projektets aktiviteter AFFÄRS- OCH PRODUKTUTVECKLING Kontakt och information till nyföretagarorganisationer Exportprogram mot tillväxtmarknad och potentialmarknad Stöd i att attrahera kapital till investeringar Produktutvecklingsprogram tema, marknad, säsonger, branscher, lokal spets, evenemang

221 Projektets aktiviteter MARKNADSUTVECKLING Marknads- och aktivitetsplaner privatresor (Leisure) Tematiska marknads- och aktivitetsplaner företagsresor (MICE, meetings, incentive, congress och events) och Technical Visits Kommunikation mot besökare baserat på Den globala resenärens efterfrågan: Utveckla internationella distributörer/distributionskanaler (Tour Operators, Agenter, DMC, Incomingoperatörer, transportörer etc)

222 Varför viktigt att genomföra DCB? Efterfrågan av naturbaserade destinationer och fler som reser i världen Framtidstro hos besöksnäringsföretagen Investeringar skapar direkt nya arbetstillfällen inte rationalisering Sysselsättningsintensiv Skapar jobb och företag i glesbygd, där traditionella nackdelar i avsaknad av traditionell industriell infrastruktur omvänt blir fördelar. Skapar instegsjobb åt unga Jämställd bransch - tjänstenäring som attraherar och anställer/engagerar kvinnor Bidrar till integration och mångfald arbetsgivare och näring för personer med utländsk bakgrund. Kulturell kunskap och språk en stort värde. Miljön i fokus.

223 KÄLLA: De regionala besöksnäringensföretagens framtidsutsikter, ambitioner och behov av insatser för tillväxt, Professor Daniel Örtqvist, LTU.

224 Besöksnäringens mervärden Bidrar till en minskad utflyttning av regionens kvinnor och unga Bidrar till att sätta orter, platser, städer, regionen på kartan synlighet och attraktion. Bidrar till en levande landsbygd service för invånare ökar när det är ett betydande antal besökare på orten. Bidrar till en attraktiv mångfald och jämställd arbetsmarknad Bidrar till regionens internationalisering integration och besökares bidrag med influenser och kulturell kunskap Bidrar till en regional växande ekonomi exportintäkter, inflöde av utländsk valuta

225 Varför projektet kommer leverera resultat tillväxt: OMVÄRLD REGIONENS BESÖKSNÄRINGSFÖRETAG Ökat globalt resande +3% / år fram till 2030 Källa: United Nations World Travel Organisation Kartlagd efterfrågan Den Globala Resenären Källa: VisitSweden! Ambitionen och innovationsförmågan att skapa nya reseanledningar och affärsmodeller Kartlagd stor framtidstro och tillväxtvilja KÄLLA: De regionala besöksnäringensföretagen s framtidsutsikter, ambitioner och behov av insatser för tillväxt, Professor Daniel Örtqvist, LTU.

226 Efter projektet. År Ökad teknifiering, internet och förändrat beteende hos resenärerna skapar snabbare och snabbare nya trender och behov som företagen måste agera gentemot för att kunna stå sig i den internationella konkurrensen. Snart kommer vi se hur det segmentet digital natives, den postmaterialistiska resenären dominerar som resenär. Nya värderingar kommer styra valet av resmål. Asien och mellanöstern de nya stora marknaderna inom kort, här gäller det att vara med när tåget går. To be continued.

227 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Bilaga 5 RP Besöksnäringen - möjligheter och utmaningar Christina Rådelius, Tillväxtverket 1

228 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Tillväxtverket arbetar för att stärka företagens konkurrenskraft Bättre förutsättningar för företag Attraktiva regionala miljöer där företag utvecklas 2

229 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Uppdrag inom turism och besöksnäring Ansvara för kunskaps- och kvalitetsutveckling samt samverkan och samordning av myndigheter inom turism Ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken, i fråga om inkvarteringsstatistik Rapportering av nationella data för Sverige till Eurostat, OECD och UNWTO

230 Besöksnäringen regionens framtid - Hur skapar vi gemensamt ökad lönsamhet och attraktivare företagsklimat? Besöksnäringens Sverigeturné 2015 Regionala turismorganisationerna i samarbete med :

231 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH 268,5 miljarder kr 5

232 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Adfsdfa Sjöfart Hotel rest Handel Jvg Småhus Fritidshus Uthyrning RB Flyg Tjänster övr Landtransport Kultur sport Källa Tillväxtverket

233 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Sysselsättningen i många basnäringar minskar men ökar inom turismen

234 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Turismens exportvärde ökar fortare än Sveriges totala export

235 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Ett starkt efterfrågetryck driver på utvecklingen

236 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Attraktivitet och upplevelser

237 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH

238 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Behov av nära samverkan överallt Hav och kust Utbildning och kompetens Kapital och investeringar Turistnäring Natur och friluftsliv Kultur och kulturarv Forskning och Innovationssystem Infrastruktur och transport

239

240 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Företag med stor försäljning till tillresta besökare per län (i procent) 14

241 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Avgörande för turismens utveckling Högt förädlingsvärde Turistisk råvara Turistisk produkt Lågt förädlingsvärde

242 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH 16

243 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Hållbar destinationsutveckling Regeringsuppdrag , förlängt till december 2015, slutrapportering våren 2016 Drygt 40 destinationer (platser) sökte, fem valdes ut 60 miljoner kronor från regeringen, 50 mkr från destinationerna Fem destinationer: Bohuslän, Kiruna, Stockholms skärgård, Vimmerby och Åre. Pilotprojekt för att identifiera och utveckla användbara modeller för framgångsrik destinationsutveckling riktad mot internationella marknader Destinationen = turismens sammansättningsfabrik

244 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Hållbar destinationsutveckling Kunskapsutbyte och lärande Att skapa attraktiva och hållbara destinationer med hög konkurrenskraft Att effektivisera myndigheters/bolags insatser för besöksnäringen Att hitta metoder för samverkan och problemlösning, som kan spridas till andra destinationer och myndigheter

245 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Uppdrag till Centrum för kommunstrategiska studier Att utifrån de fem destinationerna undersöka: Vilka kunskaper, metoder och verktyg används i utveckling av hållbara turistdestinationer? Vad kan offentliga aktörer bidra med i utvecklingen av hållbara turistdestinationer?

246 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Forskarnas tillvägagångssätt Undersök vilka problem som föreligger, vilka processer som krävs för att hantera dessa problem, och vilken kompetens som krävs för detta.

247 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH

248 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Viktiga processer Att etablera destinationen, främja klusterbildning, förse destinationen med kompetens, koppla destinationsarbetet till övrig samhällsplanering.

249 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Etablera destinationen Främja klusterbildning

250 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Förse destinationen med kompetens Koppla arbetet till övrig samhällsplanering tillvaxtverket.se/turism

251 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH

252 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Läs mer och beställ rapporter på Slutkonferens 9-10 februari 2016 på Folkets Hus, Stockhom Tack för mig!

253 Pite Rönnskär Foto: Göran Wallin Bilaga 6 a RP En långsiktigt hållbar destination med stor attraktionskraft Bottenvikens Skärgård - en del av Swedish Lapland En gemensam strategi för Haparanda kommun, Kalix kommun, Luleå kommun, Piteå kommun och Skellefteå kommun 1

254 Innehåll Inledning 3 Områdets förutsättningar 4 Genomförda aktiviteter 5 Nuläge 7 Vision 7 SWOT-analys för Bottenvikens skärgård 8 Destinationsutveckling 9 Målsättning 9 Områdets värden och möjligheter 9 Nulägesbeskrivning 11 Södra delen 11 Mellersta delen 12 Norra delen 13 Färdas & kommunicera 14 Målsättning 14 Transporter 14 ITK och telefoni 15 Farleder 15 Enskild trafik 16 Nulägesbeskrivning 16 Södra delen 16 Mellersta delen 17 Norra delen 18 Bo & Bygga 19 Målsättning 19 Översikts- och detaljplanering 19 Boende i skärgården 20 Prövning av ny bebyggelse 20 Vattenförvaltningen 22 Nuläge 22 Bilagor Bilaga 1 Boende och turistanläggningar i Bottenvikens skärgård samt platser tänkbara för utbyggnad 1 a) Södra delen b) Södra delen c) Mellersta delen 27 1 d) Norra delen 28 Bilaga 2 Service för besökare i Bottenvikens skärgård 2 a) Södra delen b) Södra delen c) Mellersta delen 32 2 d) Norra delen 33 Bilaga 3 Övergripande åtgärder i Bottenvikens skärgård 34 Bilaga 4 Utbud i Bottenvikens skärgård år 2014 underlag till målsättning Bilaga 5 Strategirevideringsgruppens sammansättning 38

255 Inledning Samarbetet Bottenvikens skärgård omfattar i dagsläget kommunerna Skellefteå, Piteå, Luleå och Haparanda. Samarbetet kan komma att utökas till att omfatta fler kommuner på den svenska sidan av Bottenviken. Denna strategi ska fungera som styrdokument för skärgårdsutveckling och omfatta åren Nuvarande strategi är en revidering av den strategi som gällde mellan åren , och har tagits fram av en grupp bestående av Skellefteå kommun, Piteå kommun, Luleå kommun, Kalix kommun, Haparanda kommun, Region Västerbotten, Länsstyrelsen Norrbotten samt Swedish Lapland Visitors Board. Målsättningen med samarbetet i Bottenvikens skärgård är att skapa en levande och exportmogen skärgårdsdestination för befolkning, rörligt friluftsliv och besöksnäring. Kommunerna i Bottenvikens skärgård har idag ett etablerat samarbete för gemensam skärgårdsutveckling. Skärgård definieras i denna strategi, som öar utan fast landförbindelse, delar av det kustnära fastlandet och stödjepunkter utmed kusten som t.ex. mindre samhällen. Arbetet med skärgårdsstrategin ligger inom ramen för de Regionala utvecklingsstrategierna (RUS) i Norrbottens län och Västerbottens län. De Regionala utvecklingsstrategierna utgör grunden för allt utvecklingsarbete i länen. De båda länen präglas av en god miljö med höga natur- och kulturvärden, frisk luft och rent vatten. Här finns en stor variation av naturtyper från storslagna fjällområden till en fantastisk skärgård. De attraktiva livsmiljöerna ska vidareutvecklas så att människor kan och vill bo här samtidigt som området utgör en attraktiv destination för besökare. Det finns även en tydlig koppling till de regionala serviceprogrammen (RSP) som har som övergripande mål att skapa förutsättningar för människor och företag att bo och verka var de vill i länen samt erbjudas en god servicenivå utifrån realistiska förutsättningar och inom rimliga avstånd. Strävan efter en hållbar utveckling utgör grunden för hur Norrbotten och Västerbotten ska verka och agera. För att nå framgång måste hållbarhetsperspektivet beaktas i alla sammanhang. Särskilt viktigt är att länens unga ska se de möjligheter till sysselsättning och utveckling som erbjuds bl.a. inom besöksnäringen. Visionen för den Regionala utvecklingsstrategin (RUS), i Norrbottens län är: Norrbotten för attraktiva livsmiljöer och hållbar tillväxt i Sverige och Europa. Visionen för den Regionala utvecklingsstrategin i Västerbotten är; En attraktiv region från kust till fjäll. Swedish Lapland Visitors Board är en näringslivsstyrd organisation och samverkansplattform som företräder besöksnäringen i Norrbottens län samt Skellefteå och Sorsele kommun. Bottenvikens skärgård är en viktig destination för besöksnäringens utveckling i Swedish Lapland. Bottenvikens skärgård är den första tematiska destinationen i Swedish Lapland. Fjällområdet och skogslandet är tänkbara kommande tematiska destinationer. Skärgården ska vara en del av de tematiska marknadsinsatser som sker på nationell och internationell marknad. Swedish Lapland Visitors Board ser stora samverkansmöjligheter inom alla dessa temaområden för ökad tillväxt och möjlighet till året-runt-verksamhet för företag verksamma i Bottenvikens skärgård. Allt arbete i Bottenvikens skärgård sker i enlighet med Sveriges miljömål. I denna strategi berörs framförallt miljömålen Hav i balans och Levande kust och skärgård, Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt växt- och djurliv, Ett rikt odlingslandskap samt God bebyggd miljö. Även målen Ingen övergödning samt En giftfri miljö berörs i vissa delar. Information om de nationella och regionala miljömålen finns på 3

256 Områdets förutsättningar Bottenvikens skärgård är världens nordligaste brackvattenskärgård med ett unikt växt- och djurliv. Här mynnar också tre av landets fyra skyddade nationalälvar ut i havet; Torne, Kalix och Pite älvar. Tack vare det nordliga läget är sommarnätterna ljusa, vinterns nätter är mörka men också ljusa tack vare den reflekterande snön och ofta förekommande norrsken. I området som omfattas av strategin finns ett stort antal värdefulla kulturmiljöer, attraktiva som besöksmål. Miljöerna utgörs bl.a. av labyrinter, tomtningar, gamla fiskelägen, fyrplatser och odlingslandskap. Totalt finns ett 70-tal miljöer, 15 av dessa är riksintressen och 12 ingår i fornvårdsprogrammen. Fornvårdsmiljöerna är iordningställda med informationsskyltar, spångar och/eller broschyr. Information om vilka de olika utpekade miljöerna är finns på och under avdelningen samhällsplanering och kulturmiljö, samt på Riksantikvariets hemsida Det aktiva jordbruket på flera av öarna har också bidragit till att flera skärgårdsbyar med värdefulla bebyggelsemiljöer och kulturarv finns kvar. I Bottenvikens skärgård har det bedrivits rationellt skogsbruk på liknande sätt som i inlandet. Större delen av kustremsan är slutavverkad någon gång under de senaste åren vilket gör att skogarna överlag är relativt unga och har låg grad av naturlighet. Majoriteten av de stora skogsklädda öarna i Bottenvikens skärgård är också påverkade av trakthyggesbruk och har ofta bara kvar en smal remsa barrskog runt strandzonen. Gammelskogar med riktigt höga naturvärden finns dock ännu kvar i Bottenvikens skärgård, framförallt på öar inom naturskyddade områden. Naturlig skog finns även i de lövrika strandzonerna. Information om olika naturskyddade områden finns på och Strandområden är viktiga miljöer för många djur och växter, men de är även attraktiva för bebyggelse och friluftsliv. En rapport som länsstyrelserna i Sveriges kustlän tagit fram under 2013 ger en bild av hur påverkade Sveriges stränder är av bebyggelse och vägar inom en zon av 100 respektive 300 meter från strandlinjen. Resultaten visar att hela Norrlandskusten, speciellt fastlandet, har en hög exploateringsgrad jämfört med många län längre söderut. Kalmar, Gotland, Uppsala och Östergötland har alla en lägre exploateringsgrad inom både 100 och 300 meterszonen än Norrbotten och Västerbottens län. Bottenviken är en artfattig miljö jämfört med havsområden utanför Östersjön med högre salthalt. På grund av de speciella vattenkemiska förhållanden som råder blir dessutom halterna av näringsämnen naturligt låga vilket i sin tur leder till en jämförelsevis låg produktion av fisk. Skillnaderna i fiskproduktion är emellertid stora mellan innerskärgårdarnas vegetationsrika och skyddade grundområden där fiskproduktionen kan vara hög, och ytterskärgårdens mer exponerade och fattiga miljöer. De varierande miljöerna medför också att förekomsten av olika fiskarter varierar kraftigt i olika delar av skärgården. I innerskärgårdens mer insjölika miljö dominerar exempelvis arter som lax, abborre, gädda, mört och id medan arter som sik, harr, öring och strömming återfinns i ytterskärgården. Förekomsten av olika intressanta arter tillsammans med skärgårdens varierande miljöer möjliggör sportfiske med en rad olika metoder och inriktning. Under vårvintern har ett antal samebyar sina renhjordar på platser längs kusten och på öarna i Bottenvikens skärgård för vårvinterbete. 4

257 Erfarenheter från arbetet med Bottenvikens skärgård Arbetet med att utveckla destinationen Bottenvikens skärgård och samordna kommunala resurser började 2006 genom att kommunerna Skellefteå, Piteå, Luleå, Kalix och Haparanda tillsammans med länsstyrelsen i Norrbotten arbetade fram en gemensam strategi för Bottenvikens kust- och skärgårdsområde. I arbetet deltog även Region Västerbotten. Strategin har varit vägledande för arbetet i Bottenvikens skärgård och är tillika länsstyrelsens skärgårdsprogram. Strategin antogs av respektive kommun 2008 och det praktiska arbetet påbörjades Fram till 2012 genomfördes de gemensamma åtgärderna i projektform och från och med 2012 sker arbetet med kommunal finansiering. Det gemensamma arbetet i Bottenvikens skärgård har betytt mycket för utvecklingen i skärgårdsområdet från Skellefteå till Haparanda. Strategin har varit en styrka när det gemensamma arbetet har formats och när finansiering sökts för olika åtgärder. Genom att arbeta tillsammans skapas ett flertal fördelar som t.ex. en starkare destination, samordningsvinster, synergieffekter och en större marknad för områdets entreprenörer. Det arbete som gjorts sedan 2006 både vad gäller infrastruktur och marknadsföring har varit avgörande för möjligheten att utveckla Bottenvikens skärgård till en tematisk destination i Swedish Lapland. De kommuner som deltar i Bottenvikens skärgårdssamarbetet har alla olika sätt att organisera det lokala skärgårdsarbetet. Olikheterna består i exempelvis resurser för drift och underhåll, personella resurser samt ansvarsfördelning mellan förvaltningar i kommunen. Det gemensamma arbetet i Bottenvikens skärgård behöver ta hänsyn till dessa olikheter. Kommunerna har beslutat att använda namnet Bottenvikens skärgård i sitt samarbete. Genomförda aktiviteter Under åren har Bottenvikens skärgård genomfört många olika typer av utvecklingsåtgärder i enlighet med strategin. En av de första åtgärderna i föregående programperiod var att skapa en gemensam plattform för information och marknadsföring genom hemsidan Detta skedde i samarbete med Swedish Lapland Visitors Board eftersom Bottenvikens skärgård är en tydlig destination i destinationen och kommunerna ansåg att det är viktigt att samarbeta med besöksnäringen. Bottenvikens skärgård blev strax därefter den första tematiska destinationen i Swedish Lapland. Ytterligare exempel på genomförda åtgärder och aktiviteter: Ett större infrastrukturprojekt har genomförts där den totala omslutningen har varit ca 74 miljoner kronor. Projektet har finansierats av EU:s regionala fond, kommunerna och länsstyrelsen. Hamnarna på Pite Rönnskär, Brändöskär, Småskär och Haparanda Sandskär har muddrats, farleden genom Trollerisundet har muddrats, stugor för uthyrning har byggts på Stor-Räbben, Brändöskär och Getskär, ny kanal vid Bondön har grävts m.m. Kontinuerligt samarbete har skett med Leader Mare Boreale, projektet Boundless Bothnian Bay, Highland & Islands i Skottland, Skärgårdarnas Riksförbund, m.fl. Samverkan med Leader Mare Boreale har skett för att uppnå synergier och undvika dubbelarbete. Denna 5

258 samverkan har varit en styrka för utvecklingen av området. Inventering av anläggningar sker löpande med ambitionen att renoveringar och utveckling ska kunna genomföras för bättre kvalitet och att området har en likvärdig standard. Interreg-projektet Boundless Bothnian Bay har genomförts som ett samarbete mellan Bottenvikens kommuner från Skellefteå på svenska sidan till Karleby på finska sidan. Syftet med projektet har varit att öka medvetenheten om Bottenvikens potential genom att gemensamt förbättra service och tillgänglighet samt utveckla nya tjänster. I projektet har kommuner och myndigheter samarbetat med maritima organisationer, båtklubbar och andra intressentgrupper runt hela Bottenviken. Inom projektet Boundless Bothnian Bay har initiativ tagits till en Interreg-förstudie vars syfte varit att skapa gemensam utveckling kring nationalparkerna Haparanda Sandskär och Perämeri i Finland. Samarbete och informationsutbyte med andra områden i landet sker kontinuerligt bland annat med norra Vänern. Ett projekt riktat till entreprenörer inom besöksnäringen samt slöjd och konsthantverk har genomförts där syftet var samverkan och framtagning av nya produkter relaterade till området Initiativ har tagits till två utbildningstillfällen; Skeppare klass 8 och högfartscertifikat. Dessa utbildningar har även delfinansierats av Bottenvikens skärgård. Genom utbildningarna får deltagarna behörighet att köra båt yrkesmässigt. Syftet med utbildningarna var att underlätta för entreprenörer, kommunanställda m.fl. att erhålla rätt kompetens. Skyltar med information om Bottenvikens skärgård har placerats ut på strategiska platser. Hemsidan uppdateras kontinuerligt med aktuell information och nyheter. Bottenvikens skärgård har varit engagerad i Bottenvikens skärgårdsfest, både ekonomiskt och med programpunkter. Bottenvikens skärgård har varit länken mellan länsstyrelsen och entreprenörerna när det gäller uppdrag att sköta naturreservat. Bottenvikens skärgård har också organiserat informationsmöten i samarbete med Transportstyrelsen om den nya lagen om avfallstömning från fritidsbåtar. Samordnaren för Bottenvikens skärgård bevakar kontinuerligt frågor som har koppling till arbetet, t.ex. genom att delta i Havs- och Vattenmyndighetens havsplaneringskonferenser. Turistbyråerna har informerats och utbildats i skärgårdsfrågor. För farleder och skoterleder har kartmaterial tagits fram i syfte att underlätta områdets tillgänglighet. Nya bastuaggregat har monterats i ett stort antal publika bastur från Haparanda till Skellefteå Förutom de insatser som har gjorts inom ramen för Bottenvikens skärgårdssamarbetet, har även andra insatser genomförts med finansiering från landsbygdsprogrammet, t.ex. har man i Töre hamn rustat gästhamnen och inseglingsrännan till Germandön har muddrats. 6

259 Nuläge Från och med 2014 sker samarbetet i Bottenvikens skärgård genom ett avtal kommunerna emellan. Samarbetets organisation består av styrgrupp, arbetsgrupp och samordnare. Styrgruppen fattar beslut om övergripande frågor och arbetsgruppen tillsammans med samordnaren planerar och genomför den löpande verksamheten. För det gemensamma arbetet finns kommunal finansiering som täcker kostnader för samordnaren och mindre åtgärder. Större åtgärder genomförs genom gemensamma projekt. Vision En långsiktigt hållbar destination med stor attraktionskraft Fokusområden Mål Vision Delområden En långsiktigt hållbar destination med stor attraktionskraft Målet är att skapa en levande och exportmogen skärgårdsdestination där befolkning, rörligt friluftsliv och besöksnäring samspelar och tar hänsyn till natur- och kulturvärden Destinationsutveckling Områdets värden & möjligheter Nulägesbeskrivning Färdas & kommunicera Transporter ITK & telefoni Farleder Turtrafik & hamnar Enskild trafik Nulägesbeskrivning Bo & bygga Översikts- & detaljplanering Boende i skärgården Prövning av ny bebyggelse 7

260 SWOT-analys för Bottenvikens skärgård Möjligheter Stor utvecklingspotential populärt med skärgård Många platser öar, skär, kust Infrastruktur kommunikationer och bredband (4G) kan utvecklas ytterligare Vissa fiskbestånd visar positiv utvecklingstrend och kan komma att bli en resurs för fisketuristisk utveckling Samverkan med andra skärgårdsaktörer Ökande intresse för regionen från andra länder Destination för internationella gäster utvecklas Boende i skärgården (permanent- samt fritidsboende) skapar förutsättningar för service Utökat bevarande av natur/kulturmiljöer Samverkan med Finland Utökade upplevelser inom naturturism Hot En eventuellt försvagad allemansrätt Underexploatering överexploatering Svårigheter att etablera kommunikationer Utbyggnad av vindkraft Miljöpåverkan av industrier Miljögifter i fisken Ökad utflyttning hög medelålder Bristande hänsyn till kulturmiljöer vid ny- och ombyggnader Avverkning av skogar med höga natur- och friluftsvärden Prisutveckling på drivmedel Styrkor Unika natur - och kulturmiljöer Världens nordligaste brackvattenskärgård Årstidsväxlingar - ljusa sommarnätter fruset hav isvägar Orörda stränder och attraktiva badvikar Relativt orörda och tysta miljöer Glest befolkat gott om plats Strandskydd Aktivt föreningsliv Turbåtsverksamhet Många gästhamnar och besöksmål Övernattningsmöjligheter i skärgården Samverkan mellan kommuner, organisationer, företag och föreningsliv samt nätverk mellan hantverkare/entreprenörer Swedish Lapland Visitors Board en plattform för marknadsföring Varierande och i vissa fall goda fiskbestånd. Vissa fiskarter som är attraktiva för fisketuristisk utveckling har låg nyttjandegrad och goda bestånd Generösa och enkla regler för fritidsfisket Svagheter Avsaknad av en kommunikationsplan Natur- och kulturvärden värdesätts och tillvaratas inte tillräckligt Låg medvetenhet om området och dess värden hos lokalbefolkning och besökare Mycket begränsad tillgänglighet till viktiga besöksmål Låg servicegrad i skärgården servicepunktersaknas/är få Avsaknad av anvisade platser för byggande Få entreprenörer Inre farled i förfall Brist på turbåtsverksamhet Få uthyrningsstugor Olika utvecklingsgrad i kommunerna Möjligheter att hyra båtar saknas Obefintlig information om fritidsfiskemöjligheter Begränsat utbud av paketerade besöksnäringsprodukter Brist på samordning av resurser, information, marknadsföring rörande skärgården, mellan olika aktörer. 8

261 Destinationsutveckling Målsättning 2020 upplevs Bottenvikens skärgård som ett välkänt och sammanhållet område. Marknadsföring av den tematiska destinationen Bottenvikens skärgård sker gemensamt av kommunerna, de lokala kustdestinationerna och Swedish LaplandVisitors Board har Bottenvikens skärgård ett brett och lättillgängligt utbud av aktiviteter, boende, service och transporter har utbudet av boende för besökare på öar i Bottenvikens skärgård ökat med minst 10%* 2020 har utbudet av boende för besökare längs kusten i Bottenvikens skärgård ökat med minst 5%* 2020 har utbudet av paket innehållande ex. boende, transport, mat och aktiviteter ökat med minst 25%* 2020 levererar Bottenvikens skärgård unika upplevelser som kännetecknas av hållbarhet, hög servicegrad och god kvalitet. Antalet kvalitets- och hållbarhetscertifierade produkter har fördubblats*. Områdets skärgårdsentreprenörer har deltagit i seminarier/utbildningar och nätverksträffar kring kvalitetssäkring och produktutveckling, i samverkan med de lokala kustdestinationerna och Swedish Lapland Visitors Board Upplevelser i Bottenvikens skärgård får höga betyg i gäst/kundundersökningar I alla investeringar ska långsiktigt hållbara alternativ prioriteras. Områdets värden och möjligheter I Bottenvikens natur- och kulturlandskap återfinns mängder av intressanta besöksmål som är okända för den breda allmänheten och därmed utgör en potential för friluftsliv och besöksnäring. Det faktum att Bottenvikens skärgård är världens nordligaste brackvattenskärgård i kombination med värden som norrsken, havsis, unika arter, spår av landhöjningen och inte minst möjlighet till avskildhet skapar goda förutsättningar för besöksnäringen, speciellt det segment som är inriktat mot aktiviteter med naturupplevelser. Skärgården har också betydande kulturvärden som har en potential för produktutveckling inom besöksnäringen. Nyttjande av kulturmiljöer behöver ske med försiktighet och hänsyn så att miljöerna bevaras. Här finns kulturmiljöer som innehåller maritima minnen/lämningar, industri- och sjöfartshistoria, fiskelägen, kust- och skärgårdsbyar med värdefulla bebyggelsemiljöer och kulturarv i betydelsen traditioner och kunskap. Miljöerna visar på en lång kontinuitet för olika näringar i området där fisket varit mest betydande men även jord- och skogs- 9

262 bruk bedrivits och bedrivs fortfarande. En förutsättning för att de äldre odlingslandskapen ska finnas kvar och skapa en attraktiv, mångfasetterad miljö i skärgården är att aktiva jordbruk har goda förutsättningar att verka där. Betydligt färre personer får idag sin utkomst från fisket jämfört med historiska tider. Fiskets betydelse för husbehov och rekreation för ortsbefolkningen är emellertid fortsatt stort. Jämfört med andra skärgårdsområden har Bottenviken en mycket låg utvecklingsnivå vad gäller fisketuristisk verksamhet. Goda bestånd av arter som gädda och abborre tillsammans med en positiv beståndsutveckling för arter som lax, harr, öring och sik gör emellertid att det finns en god potential för fisketuristisk utveckling under såväl sommar som vintersäsong. Bottenvikens skärgård ska vara en attraktiv destination för besökare och andra intressenter. som söker skärgårdsutbud. Destinationen ska kunna leverera upplevelser och intryck med en hög kvalitet. Aktiviteter, upplevelser och specifika platser ska få ta plats och marknadsföras tillsammans med ökad kännedom om destinationen. Tillsammans bygger alla dessa delar varumärket Bottenvikens skärgård, dess identitet och image, som i sin tur bidrar till att bygga varumärket Swedish Lapland. Utveckling av destinationen Bottenvikens skärgård innebär en gemensam satsning på inflyttning, turism och rekreation året runt, i en unik miljö som kännetecknas av hållbarhet i allt från aktiviteter till transporter och nybyggnationer. Arbetet med att utveckla destinationen Bottenvikens skärgård sker i nära samarbete med Swedish Lapland Visitors Board, och målsättningen i denna strategi ligger i linje med den regionala strategin för besöksnäringen i Swedish Lapland. Service och kundbemötande ska genomsyra hela besöksnäringen och arbetet med att utveckla service och gott värdskap ska ske i samråd med de lokala destinationer som finns i området Bottenvikens skärgård. De turistentreprenörer som verkar i skärgården ska samarbeta och ha en hög kvalitetsnivå. Skärgården delas in i två delar, där varje del anpassas till det antal besökare som området är avsett för. Den inre skärgården kan ta emot relativt stora mängder besökare medan ytterskärgården kan ta emot ett mindre antal besökare. Den del som ligger på och nära fastlandet, innerskärgården, ska ha anläggningar anpassade till större grupper. När det gäller dagsbesökare till platser som Bjuröklubb, Pite Havsbad, Klubbviken, Frevisören och Seskarö kan besöksantalet omfatta många tusen personer. Det besöksfrekventa området i denna del ska tåla en hög belastning av besökare. Detta kan bl. a. göras genom spångning, bryggor och angöringar, väl utvecklad sophantering,väl fungerande transportsystem och möjlighet till handel. Till ytterskärgården hör öarna i det yttersta havsbandet dit ett relativt litet antal personer kan färdas samtidigt. Till denna del hör öar som Stor-Räbben, Brändöskär, Malören och Sandskär. Den för Sverige så unika allemansrätten ger allmänheten rätt att vistas i och nyttja naturen för friluftsliv och aktiviteter. Allemansrätten innebär också ett krav på att uppträda ansvarsfullt gentemot djur, natur och medmänniskor. Allemansrätten kan sammanfattas med orden inte störa, inte förstöra. Skärgårdens natur är känslig och det är viktigt att människor som vistas där tar hänsyn till och vårdar skärgårdsmiljön på ett bra sätt. Genom att formulera uppförandekoder som förmedlas till besökare minimeras förhoppningsvis slitaget på naturen. 10

263 Följande ämnen bör behandlas inom ramen för uppförandekoderna: Nedskräpning, lämna inget efter dig. Eldning och grillning Hundar och hundhållning Regler för bär, svamp och fridlysta växter Hänsyn till djur, natur och medmänniskor (inte störa) Hänsyn till rennäringen Marknadsföring av hela skärgårdsområdet mot så väl närturism som nationell och internationell besöksnäring, skapar goda förutsättningar och en utvecklande miljö för entreprenörer i och kring skärgården i alla de fem nordligaste kustkommunerna. Skärgården ska göras tillgänglig för besöksnäringens aktiviteter i ett helårsperspektiv och marknadsföras gemensamt under namnet Bottenvikens skärgård. Nulägesbeskrivning: Destinationsutveckling i Bottenvikens skärgård Området Bottenvikens skärgård delas in i södra, mellersta och norra delen där södra delen omfattar Skellefteå och Piteå kommuner, mellersta delen omfattar Luleå kommun och norra delen omfattar Kalix och Haparanda kommuner. Södra delen I den södra delen av Bottenvikens skärgård finns ett flertal naturreservat. Bjuröklubb på fastlandet är ett föredöme vad gäller tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Här finns även konferens- och övernattningsmöjligheter för mindre grupper samt servering. Stor-Räbbens naturreservat bjuder besökaren på karg och vacker natur och kulturhistoriska sevärdheter i form av lämningar efter forntida fiskare och säljägare, labyrinter och fyrbåken som kännetecknar ön. På öar finns uthyrningsstugor som drivs i kommunal regi/av föreningar och företag. Längs kuststräckan finns ett antal boendealternativ i form av kommersiellt drivna campingar/ hotell. Under sommarens högsäsong bedrivs turbåtstrafik till några av öarna i den södra delen av Bottenvikens skärgård. Det finns även möjlighet till taxibåt/beställningstrafik. Vintertid finns uppmärkta skoterleder till några öar, och även möjlighet till skotertaxi. Piteå Ice Arena är en plogad isbana i anslutning till centrum där boende och besökare kan utöva aktiviteter som promenader, skridsko-, spark-, och skidåkning. Även i Skellefteå plogas isbana när isförhållandet så medger. I området finns åtskilliga gäst- och naturhamnar för fritidsbåtar (se bilaga 2a-b). Faciliteterna i hamnarna varierar i omfattning, i vissa finns TC och grillplats och i andra finns mer utvecklad infrastruktur i form av bastu, vindskydd, skyltning, spångade leder etc. Ett ökat intresse för kajakpaddling märks och det finns en kajakledsbroschyr för vissa områden i skärgården. Ett par företag erbjuder kajakuthyrning samt guidade turer. Fritidsfisket är inte kommersialiserat. I den södra delen av Bottenvikens skärgård finns planer på att etablera ett Visitor Centre i kustmiljö. 11

264 Mellersta delen I den mellersta delen av Bottenvikens skärgård är näringslivet diversifierat och de främsta näringarna är fiske och besöksnäring. På Hindersön återfinns Sveriges nordligaste skärgårdsjordbruk. Skogsbruk bedrivs på många öar, både av privata markägare och större skogsbolag. Turistverksamhet bedrivs både på öarna och längs fastlandskusten. Turistföretagen har vanligtvis verksamheten knuten till en fast anläggning och bedriver olika aktiviteter runt om i skärgården. Vissa entreprenörer bedriver även verksamhet i norra och södra delen av Bottenvikens skärgård. På Junkön samt på Brändöskär finns sommartid konstutställningar att besöka. Ett flertal sevärda kulturmiljöer finns också i området, t.ex. Kluntarna som genom sina lämningar av äldre fiskelägen visar hur lägena flyttats allt eftersom landhöjningen ändrat förhållandena. Ett tjugotal naturreservat återfinns i den mellersta delen av Bottenvikens skärgård. Här finns även ett antal fågelskyddsområden med landstigningsförbud under viss del av året. Under sommarens högsäsong trafikeras skärgården dagligen av både kommunalt upphandlad turbåtstrafik och av privata rederier. Ett tiotal öar nås med turbåtstrafik. Möjlighet till taxibåt/beställningstrafik finns. Vintertid plogas kommunala isvägar till några öar samt en isbana för friluftsliv och isaktiviteter i direkt anslutning till Luleå centrum. Övernattningsmöjligheter finns i kommunalt ägda uthyrningsstugor samt privata turist- och konferensanläggningar såväl på fastlandet som på öarna. På flertalet öar finns gästhamnar, allmänna bryggor, bastu, TC, skyltning, grillplatser och vindskydd (se bilaga 2c). Luleå skärgårdsförening, som är en lokal del av Skärgårdarnas Riksförbund, är en aktiv aktör när det gäller skärgårdsfrågor. Föreningen driver skärgårdsfrågor gentemot stat och myndigheter. Det finns planer på att etablera ett Visitor Centre för hela Bottenvikens skärgård i Södra Hamnen i Luleå för att skapa intresse för skärgårdsbesök och kunskap om denna unika miljö. Visitor Centre för skärgården bör etableras på ett flertal platser längs kusten och kompletteras med generell digital information. Sigfridsöfjärden Foto: Göran Wallin 12

265 Norra delen I den norra delen av Bottenvikens skärgård finns en nationalpark bestående av ett 60 kvadratkilometer stort område som, förutom vattenområden, omfattar ön Haparanda Sandskär samt ett antal mindre öar. Naturreservat samt fågelskyddsområden med landstigningsförbud under en viss del av året finns på ett flertal platser. Bottenvikens nordligaste vattenspegel återfinns där Töreälven mynnar i Törefjärden. Här ligger Bottenvikens nordligaste hamn som är ett populärt mål för besökande båtar. Malören i ytterskärgården har en rik historia med kulturhistoriskt besöksvärda platser som fyrplatsen och skärgårdens domkyrka. Området har ett flertal öar som lämpar sig väl för friluftsaktiviteter. Under sommarens högsäsong trafikerar turbåtar området i begränsad omfattning, med stopp på ett tiotal öar. Möjlighet till taxibåt/beställningstrafik finns. För besökare med egen båt finns ett antal naturhamnar och enklare gästhamnar. Infrastruktur i form av TC, bastu, skyltning, grillplatser och vindskydd finns på vissa av dessa platser. Övernattningsmöjligheter finns i dagsläget på sex öar i den norra delen av skärgården, varav en ö har vägförbindelse till land. På ett par öar finns konferensmöjligheter för mindre grupper. Bottenvikens skärgård är mycket känd för produktionen av Kalix Löjrom som är ursprungsmärkt av EU. 13

266 Färdas & kommunicera Målsättning 2020 har Bottenvikens skärgård en infrastruktur som tillgängliggör skärgården för olika målgrupper. Farleder är väl utprickade och sjökort reviderade med aktuell och korrekt information. Vandringsleder är väl markerade, håller god kvalitet och synliggörs Skoterleder är väl markerade, håller god kvalitet och synliggörs Gästhamnar är väl utmärkta och håller en god kvalitet Antalet gästplatser för fritidsbåtar i befintliga hamnar har ökat med 10%* (motsvarar ca 100 platser) Antalet besöksmål anpassade för personer med funktionsnedsättning har fördubblats* 2020 har de öar som är viktiga för besöksnäring, boende och rekreation fungerande turbåtstrafik under sommarhalvåret har de platser som är viktiga för besöksnäring, boende och rekreation, tillförlitlig mobiltäckning under såväl högsäsong som lågsäsong. I alla investeringar ska långsiktigt hållbara alternativ prioriteras. * Jämfört med 2014 års nivå. Se bilaga 4. Transporter De klimatförhållanden som råder i Bottenviken ger vissa problem när det gäller kommunikationer i skärgården. Under de så kallade förfallstiderna på hösten och våren då isen varken bär eller brister är de bofasta hänvisade till transporter med helikopter, hydrokopter eller svävare. Transporterna under denna tid måste säkerställas så att möjligheter ges till dagliga kommunikationer. Goda kommunikationer under förfallstiden är också viktigt för besöksnäringen som i dagsläget båse har behov av och potential att förlänga säsongen. För att på sikt göra skärgården tillgänglig för både lokalbefolkningen och besökare krävs en utökad infrastruktur när det gäller kommersiell fartygstrafik. Det krävs också en förbättrad infrastruktur i framförallt fasta hamnanläggningar för att större fartyg ska kunna lägga till på fler attraktiva platser i skärgården. Vintertid behövs ett utvecklat system av markerade leder (avsedda för snöskoter, skidåkning, m.m.) på havsisen som knyter samman skärgården. Utveckling av de havsbaserade isbanor för skridsko, spark, skidor etc. som idag finns i Skellefteå, Piteå, Luleå och Kalix är viktiga för att lokalbefolkning och besökare vintertid ska kunna nyttja skärgården på ett tryggt, lättillgängligt och säkert sätt. 14

267 ITK och telefoni En viktig övergripande fråga för ökad attraktivitet i skärgården är säkerheten för de som vistas där. En säkrare mobiltäckning i skärgården är därför nödvändig. De öar i inre och yttre skärgården, som dels har permanent boende och dels marknadsförs mot besökare bör ha fullständig mobiltäckning. En utbyggnad av bredband, eller kompatibel teknik, är viktigt både för besökare, lokalt näringsliv och bofast befolkning. För befolkningen i skärgården måste viktiga samhällsfunktioner följa med i utvecklingen. Även skärgårdsbefolkningen ska ha en grundläggande trygghet. Att glesbygdsområdet har längre transportsträckor i olika sammanhang måste dock accepteras. Hur räddningstjänsten organiseras är av största vikt för befolkning och besökare i skärgården. Farleder Farleder behövs för att göra skärgården lättillgänglig för fritidsbåtar och turbåtstrafik. Kortare färdvägar för turbåtar och fritidsbåtar innebär minskad bränsleförbrukning och är därför viktigt ur ett miljöperspektiv. I området finns tre olika typer av farleder: 1. Inloppsleder 2. De gamla inomskärsfarlederna 3. Båtsportleder Inloppsleder är sjöfartens stora farleder in till de kommersiella hamnarna. Dessa farleder sköts av Sjöfartsverket. Inomskärslederna sköts av Sjöfartsverket och kommunerna. Kommunerna, föreningar, båtklubbar och i vissa fall Sjöfartsverket ansvarar för båtsportlederna. Inomskärsfarlederna är till stora delar avrustade och enslinjer underhålls inte. Antalet flytande sjömärken är få. Skärgården är relativt grund och delvis svårnavigerad och kräver farledsmarkeringar och detaljerade sjökort. Längs den gamla inomskärsfarleden skulle det därför vara nödvändigt att rusta vissa enstavlor och andra navigationsmärken till nytta för fritidsbåtar. En väl utmärkt inomskärsled underlättar navigeringen och ökar säkerheten avsevärt och skulle därför bidra till att göra Bottenvikens skärgård mer attraktiv för besökande fritidsbåtar. De karaktäristiska Heidenstamsfyrarna återfinns i hela Bottenvikens skärgård. Fyrarna kännetecknas av ett järntorn som stagas av rör och är både ett intressant besöksmål och en blickpunkt för sjöfarten. På Pite Rönnskär finns Sveriges högsta Heidenstamsfyr på 37 meter, vilken fortfarande är i bruk. Det finns ett flertal kommunala båtsportleder och ett flertal utprickade infarter till öar med anläggningar. De farleder som sköts av kommunerna går i första hand till öar med bofast befolkning och öar med anläggningar för besöksnäring och rekreation samt förbi passager som kan vara svårnavigerade. Dessa farleder är avsedda för fritidsbåtar och även passagerarfartyg. Landhöjningen, som är ca 0,9 cm årligen, gör att farleder, hamnar och vikar grundar upp. Detta ställer till problem för sjöfarten och därför måste vissa områden muddras för att det ska vara möjligt att bibehålla fartygstrafik. 15

268 Turtrafik och hamnar Turtrafik är ett måste för att kunna leva och bo på öar utan fast förbindelse. Turtrafik gör det även möjligt för besökare att ta sig ut i skärgården och är därför en mycket viktig faktor för att företag inom besöksnäringen ska kunna etableras och utvecklas. För att kunna öka antalet besökare i skärgården krävs bra kommunikationer, därför är det av stor vikt att utöka och utveckla turbåtstrafiken i Bottenvikens skärgård. Det är viktigt är att prioritera vilka angöringar/hamnar och farleder som ska underhållas och utvecklas och dessa prioriteringar behöver göras i samverkan mellan samtliga kommuner i Bottenvikens skärgård. Hamnar och anläggningar som är, eller kan bli, potentiella mål för turbåtar och båtturism måste kontinuerligt underhållas och utvecklas. Möjligheter att tanka bör också anordnas i de större hamnarna. Tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning är i dagsläget mycket begränsad i Bottenvikens skärgård. Insatser för att öka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning skall utredas, planeras och genomföras. Enskild trafik I Norrbottens skärgård är det sedan 2004 förbjudet att köra skoter på de öar som ligger inom begränsningslinjen. Det finns dock flera undantag från förbudet. Körning i samband med jord- och skogsbruk samt yrkesfiske är tillåtet. Det är även tillåtet att köra till fritids- eller permanenta bostäder om man kör närmaste väg mellan strand och stugplats, liksom att färdas till öarnas strandområden i samband med rastning. Beslutet finns på länsstyrelsens webbsida I Västerbottens län gäller terrängkörningslagen. Vattenskoter får, i Norrbottens län och Västerbottens län bara framföras i allmänna farleder och i särskilda områden utpekade av länsstyrelserna. Hamnområden och kommunala fritidsbåtleder hör inte till allmänna farleder. Den som kör vattenskoter är dessutom skyldig att anpassa hastighet och färdväg så att människor och djur inte störs i onödan. På länsstyrelsens webbsida, och finns information om särskilt utpekade områden för vattenskoter. Reglerna för vattenskoter är under översyn och kan komma att förändras. Nulägesbeskrivning Området Bottenvikens skärgård delas in i södra, mellersta och norra delen där södra delen omfattar Skellefteå och Piteå kommuner, mellersta delen omfattar Luleå kommun och norra delen omfattar Kalix och Haparanda kommuner. Södra delen Arbetet med att gräva kanal genom Bondön avslutas i december 2014 och ska vara klar att tas i bruk från Kanalen är viktig för att förverkliga den inre farleden i Piteå-området och för utveckling av skärgårdslivet. Kanalen förkortar sträckan från Piteås södra hamn och norrut avsevärt och bidrar också till en mer skyddad inre farled. Den sparar också på miljön genom att resan blir kortare. 16

269 Under sommaren 2014 gjordes försök med turbåtstrafik i Skellefteåområdet. Försöket visade sig vara lyckat och många visade intresse för turerna. I Piteåområdet upphandlas kommunal turbåtstrafik varje sommar för fem veckors trafik. Dessutom sker kryssningstrafik under samma period med ett större kryssningsfartyg. Det finns även taxibåt som subventioneras vid transport till uthyrningsstugor. Ambitionen är att utveckla turbåtstrafiken med dagliga turer till de populära öarna i den södra delen av Bottenvikens skärgård. Mobiltäckningen i skärgården varierar men på de flesta håll finns dock täckning. I vissa strategiska och välbesökta områden både på land och på öar är täckningen dålig och skapar problem för de entreprenörer som verkar i området. I den södra delen av Bottenvikens skärgård behöver farleder och hamnar utvecklas, och i många fall muddras. Stationer för latrintömning från fritidsbåtar samt övrig service behöver installeras på strategiska platser. Enslinjer behöver underhållas och åtgärdas i hela området. Mellersta delen Luleås centrumhalvö, vilken är omgärdad av vatten, har stora möjligheter att utveckla en tydligare koppling till skärgården. Södra hamnplanen utgör en idealisk port mot skärgården och är idag centrum för turbåtstrafiken i den mellersta delen av Bottenvikens skärgård. Platsen skulle kunna utvecklas ytterligare med aktiviteter, information om skärgården och med en tydligare skärgårdsprägel. Norra hamnen med sin unika placering i direkt anslutning till centrum har en utvecklingspotential. Ett bättre skydd för vindar och vågor skulle bidra till att hamnen kunde utvecklas till förmån för båtlivet i stort, med ett större utbud av restaurang- och kryssningsbåtar, samt även till att fler fritidsbåtar besöker hamnen. Väl fungerande kommunikationer är en förutsättning för fast- och fritidsboende, besökande till privata och kommunala anläggningar, turister med flera i skärgården, såväl sommar som vinter. Det pågår ett arbete för att utveckla skärgårdstrafiken utifrån bland annat prioriterade öar/ besöksmål, inriktning för kollektivtrafik samt avvägningar mellan helårsperspektiv och turistsäsonger. Behovet av båtplatser är idag mycket stort, och då speciellt i centrumnära lägen. Kommunen ska arbeta för att aktivt stödja och i möjligaste mån underlätta för aktörer som vill anlägga eller utveckla småbåtshamnar. Det finns ett behov att ta fram en plan för fler uthyrningsstugor på befintliga och nya platser. En ytterligare utveckling av tillgängligheten i denna del av skärgården är önskvärd, för att uppnå en bättre koppling till de norra och södra delarna av Bottenviken. Av vikt är även att ta fram en plan för befintliga anläggningar och eventuella nya etableringar, även planer för en utveckling av besöksmål för mindre sällskap. Isvägarna ska plogas i den omfattning som sker idag. Öar med bofast befolkning som idag inte omfattas av det kommunala isvägssystemet ska inlemmas i detta. 17

270 Norra delen Skärgården i denna del av Bottenvikens skärgård varierar från de höglänta öarna i väster till de låglänta öarna i öster mot finska gränsen. I den norra delen av Bottenvikens skärgård finns flera bra hamnar, några av dem med anläggningar tillgängliga för gästande fritidsbåtar. I vissa fall ansvarar områdets båtklubbar för skötseln av hamnarna. För att utveckla skärgårdens resmål bör avgångsplatser och angöringsplatser ses över och åtgärdas vid behov. Det gäller parkeringsplatser vid gästhamnar, latrintömning, antal gästplatser, angöringsmöjligheter för turbåtar både vid hamnar och besöksmål. Gästhamnar och hamn för turbåtar behöver utvecklas på ett antal platser i den norra delen av Bottenvikens skärgård. Ett flertal befintliga gästhamnar och kajer på öar och vid land är i behov av upprustning och mindre muddringar på grund av landhöjningen. Enslinjer/märken behöver underhållas på ett flertal platser. Turtrafik går från Haparanda hamn till nationalparken Haparanda Sandskär under slutet av maj till slutet av augusti. Det finns även företag som bedriver beställningstrafik i skärgården. Ett litet antal yrkesfiskare erbjuder turister att delta vid fisketurer i skärgården. Det finns en ökande efterfrågan på turbåtstrafik. Framtida turtrafik bör finnas längs hela kusten. Malören nås med större båt endast vid gynnsamt väder då hamnen är i stort behov av muddring och den nyare hamnen ligger oskyddat då endast utsidan av hamnen kan nyttjas. Hällorna Foto: Per Pettersson 18

271 Bo & Bygga Målsättning 2020 har alla kommuner i området aktuella översiktsplaner med markanvisningar av platser lämpliga för bostadsbebyggelse (permanent och fritidsboende) samt turist- eller andra anläggningar som bidrar till utvecklingen av skärgården 2020 finns detaljplaner för de större bebyggelseområdena och anläggningarna samt värdefulla kulturmiljöer Översikts- och detaljplanerna är väl förankrade och erkända så att utvecklingen bygger på hållbarhet, områdenas kvaliteter och skyddsvärden 2020 har servicen i skärgården utvecklats för permanentboende, fritidsboende och besökare I alla investeringar ska långsiktigt hållbara alternativ prioriteras. Översikts- och detaljplanering Utvecklingen av Bottenvikens skärgård kräver underhåll, utvidgning och nybyggnad av hus och anläggningar. Noggranna avvägningar måste göras så att byggnaderna och anläggningarna blir attraktiva för att locka investerare, boende och besökande samtidigt som de inte skadar de skyddsvärda miljöerna så att attraktionskraften i området försvagas. Placeringen av ny bebyggelse måste därför prövas noga till sin lämplighet, placering och utformning för att bäst stärka önskad utveckling i skärgården. För att uppnå större trygghet i skärgården bör fritidsboendet och permanentboendet öka så att skärgården är bebodd större del av året. För att underlätta skärgårdsutvecklingen bör respektive kommun tydliggöra sin målsättning samt på ett konkret sätt i översiktsplanen ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Översiktsplanen ger vägledning vid detaljplaneläggning eller inför andra beslut om hur mark- och vattenområden skall användas och hur den byggda miljön ska användas, bevaras och utvecklas. Vissa av kommunerna i Bottenvikens skärgård har i dagsläget aktuella översikts- och detaljplaner medan andra kommuner behöver revidera sina planer. Det finns idag ett stort antal naturreservat, fågelskyddsområden, fornlämningar och andra kulturmiljöer samt en nationalpark i Bottenvikens skärgård. För att skärgården ska kunna bli en exportmogen attraktiv destination och en resurs för utveckling måste dessa miljöer tas tillvara, skyddas och utvecklas på ett varsamt sätt. 19

272 Boende i skärgården Områden för ny bebyggelse bör koncentreras till platser som idag har bebyggelse, t.ex. bör en utökning av antalet permanentboende i skärgården i första hand ske i områden som har permanentboende. Detta gäller i första hand öarna. Permanentboende befolkning i skärgården bidrar både till ett ökat nyttjande av skärgården och en större säkerhet för de som vistas där. Byggande av nya fritidshus ska i första hand hänvisas till öar som idag har befintlig bebyggelse men nya fritidshus ska även kunna prövas på idag obebyggda öar. På fastlandet bör kustnära områden reserveras för nybyggnation. Kustområdet i Bottenviken ska locka människor att bosätta sig här genom att erbjuda attraktivt boende. Det ska göras möjligt för de som äger stugor i skärgården att nyttja sina stugor även vintertid, under förutsättning att det kan göras utan att byggnadernas kulturhistoriska värden påverkas negativt. Besökare kan i dagsläget hyra stuga på ett antal öar i Bottenvikens skärgård. Besökarnas efterfrågan på skärgårdsboende med hög standard ökar, framförallt från internationella besökare. Kring befintliga anläggningar/stugor finns idag ett behov av insatser som t.ex. röjning, komplementbebyggelse etc. Uthyrningsstugor och andra anläggningar bör kunna byggas som binäring, exempelvis till fisket. Antalet besöksanläggningar och avståndet dem emellan avgör förutsättningarna för turism och turbåtstrafik. När antalet boende och antalet anläggningar ökar kan samordningsvinster uppnås vid byggandet av gemensamma hamnar. I tillkommande bebyggelse ska miljöns kvaliteter, som t ex kulturmiljövärden, tas tillvara för byggnaders utformning och placering. Stor hänsyn måste tas till mark- och vattenområden av särskild betydelse för växt- och djurliv samt friluftsliv. Vattenmiljöer som har särskilt höga värden längs kusten är våg och vindskyddade avsnörda grunda vikar, mynningsvikar samt grunda vikar och sund. Enstaka nya hus och komplementbebyggelse prövas med bygglov, nya anläggningar med fler hus detaljplaneläggs. Hela Bottenvikens kust- och skärgårdsområde omfattas av riksintressen och strandskydd, vilket måste prövas. Utvecklingen i skärgården innebär ett ökat servicebehov. Exempel på detta kan vara kommunikationer, omsorg, IT-telefoni, dagligvaror, drivmedel, betaltjänster och sophantering. I bilaga 1 a-d redovisas de platser i Bottenvikens skärgård som har permanentboende, större koncentration av fritidsboende samt områden tänkbara för utveckling. Prövning av ny bebyggelse Detta stycke syftar till att ge en sammanfattande bild av vilka lagar och regler som gäller vid prövning av bebyggelse. Bestämmelserna i plan och bygglagen syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Mark och vattenområden ska användas till det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet och läge och till behoven. Vid byggnation längs kusten och ute på öarna krävs ett flertal tillstånd. All ny bebyggelse prövas av kommunerna via bygglov och för mer omfattande eller påverkande bebyggelse gäller även att detaljplan 20

273 måste upprättas. Kommunerna ska i prövningen göra en avvägning mellan de enskilda och allmänna intressena. Strandskydd: För de flesta människor är närheten till vatten av stor betydelse, inte bara vid valet av bostad utan också för rekreation och friluftsliv. Strandmiljöerna är även mycket viktiga för den biologiska mångfalden. Sedan 1975 gäller ett generellt strandskydd på 100 meter för alla stränder, med undantag för vissa områden där länsstyrelsen beslutat om utökat strandskydd på upp till 300 meter. Inom det strandskyddade område är det bl.a. förbjudet att uppföra nya byggnader. Intresset att värna stränderna för friluftslivet och den biologiska mångfalden måste ses i ett långsiktigt perspektiv och står ofta i konflikt med exploateringsintressen. Kommunerna kan ge dispens från förbuden i strandskyddsbestämmelserna (inom skyddade områden som nämns nedan ligger dispensprövningen hos länsstyrelsen) men endast under förutsättning att åtgärden inte strider mot strandskyddets syften och att det finns särskilda skäl. Strandskyddet kan även upphävas av länsstyrelsen i samband med att en detaljplan upprättas men förutsättningarna är då desamma som vid dispensgivning. 7 kap. 18 miljöbalken. Landskapsbildsskydd: En del av kusten och vissa av öarna i skärgården omfattas av gamla förordnanden till skydd för landskapsbilden (f.d. 19 naturvårdslagen). Inom sådana områden får vissa åtgärder, inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. Sådana åtgärder kan vara t.ex. uppförande av nya byggnader, luftledningar, upplag eller kalavverkning. Områdena kan omfattas av ett enstaka förbud eller en kombination av dessa. Riksintressen: Hela skärgården är utpekad som ett område av riksintresse för friluftslivet enligt bestämmelserna i 3 kap. miljöbalken och omfattas även av bestämmelserna i 4 kap. som bl.a. anger att turismens och friluftslivets intressen särskilt ska beaktas. Delar av skärgården har dessutom pekats ut som områden av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården och yrkesfisket (3 kap MB). Områden av riksintresse ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada riksintressena. Riksintressen för vindbruk är ett planeringsunderlag som möjliggör att de områden som har bäst förutsättningar för vindbruk och bästa vindresurserna kan användas till framtida vindkraftsetableringar och en effektiv markanvändning. Dessa anspråk på mark- och vattenområden har hög status vid en framtida prövning och kan vägas mot andra intressen med ett nationellt perspektiv. Enligt 3 kap. 8 miljöbalken ska mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för energiproduktion så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar. Energimyndigheten har till uppgift att lämna uppgifter om riksintresseområden för energiproduktion och energidistribution enligt förordningen (1998:896) om hushållning med markoch vattenområden. Sedan år 2000 har Energimyndigheten det specifika uppdraget av regeringen att ta fram områden på land och till havs med särskilt goda vindförutsättningar vilka ska vara av riksintresse för vindbruk. Senast 2013 har riksintressena reviderats och uppdaterat material finns att hämta på Energimyndighetens hemsida. Längs Norrbottens och Västerbottens kust- och skärgårdsområde finns många områden med goda förutsättningar för storskalig vindkraft samtidigt som det finns en rad svåra intressekonflikter med bl. a. bebyggelse, natur- och kulturvärden, turism och friluftsliv. I området 21

274 Bottenvikens skärgård finns 2014 åtta vindkraftsanläggningar/parker, en i Haparanda, två i Kalix, två i Piteå och en i Skellefteå. I området finns tre riksintressen för vindbruk. Skyddade områden: Skärgården längs Bottenviken är i många avseenden unik. Många områden är därför skyddade i lag och/eller genom särskilda beslut/förordnanden. Här finns således en nationalpark samt ett flertal naturreservat, Natura 2000-områden, fågelskydds-områden, områden med biotopskydd samt områden med fornlämningar och kapell. Bestämmelser om vilka åtgärder som inte kan tillåtas i dessa områden finns i respektive lag och/eller beslut/förordnande. För att gamla, byggda kulturmiljöer som t ex fiskelägen ska ha goda förutsättningar att bevaras är det viktigt att de används men med hänsyn till de kulturhistoriska värdena gällande exempelvis lokalisering och utförande av nya byggnader samt vid renoveringar av befintlig bebyggelse. Vattenförvaltningen År 2000 antog EU:s medlemsländer det s.k. ramdirektivet för vatten. Vattendirektivet har sin grund i en djup insikt om att Europas invånare måste vårda sitt vatten. Målsättningen i vattendirektivet är att medlemsländernas vatten ska ha god ekologisk status. Den svenska vattenförvaltningen är uppbyggd kring fem vattenmyndigheter, varav Bottenvikens vattendistrikt är ett. Alla aktörer som på något sätt har med vatten att göra i sin verksamhet måste delta i samverkan kring dessa frågor. Ramdirektivet har införlivats i svensk lagstiftning. Byggande i vatten: allt grävande i vatten, såsom muddring eller anläggande av hamnar är vattenverksamhet. En vattenverksamhet är antingen anmälnings- eller tillståndspliktig. En anmälan görs till länsstyrelsen och ett tillstånd prövas av miljödomstolen. Muddringar kan innebära stora ingrepp i naturmiljön och de motstående intressena måste vägas mot varandra vid tillståndsprövning. Inför muddring krävs även samråd rörande behovet av arkeologiska insatser eftersom äldre maritima fornlämningar är lagskyddade. Nuläge Bilaga 1 a-d ger en översikt över befintligt boende och turistanläggningar/besöksboende i området Bottenvikens skärgård, samt även vilka platser som är tänkbara för utbyggnad enligt befintliga översiktsplaner. Bilaga 2 a-d visar områdets service i form av farleder, skoterleder, gästhamnar, bränsle och toatömningsstationer för fritidsbåtar. Södra delen Skellefteå kommun har idag en kommuntäckande översiktsplan från 1991 med tillhörande fördjupningar över kusten, från 2010 samt Skelleftehamn från Piteå kommun har idag en översiktsplan från 2001 indelad i tre områden, stadsbygd, landsbygd och skärgård. Den nya översiktsplanen som beräknas vara klar 2016 ska sammanföra dessa områden till ett. Mellersta delen Luleå kommuns nya översiktsplan består av riktningar och sex övergripande program, vilka antogs av kommunfullmäktige i maj För utveckling av stadsdelar, byar och vattenområden 22

275 finns områdesrekommendationer. Kommunen har även ett tillägg till översiktsplanen för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Norra delen Kommuntäckande översiktsplan för Kalix kommun har antagits Till översiktsplanen finns fördjupningar över centrala Kalix samt Töre. Haparanda kommun har sedan 2013 en aktuell översiktsplan med fördjupningar för byarna utmed kusten samt utpekade LIS-områden. 23

276 Bilaga 1 Boende och turistanläggningar i Bottenvikens skärgård samt platser tänkbara för utbyggnad Bilaga 1 a) Södra delen 1 Bilaga 1 b) Södra delen 2 Bilaga 1 c) Mellersta delen Bilaga 1 d) Norra delen 24

277 25 1 a)

278 26 1 b)

279 1 c) 27

280 28 1 d)

281 Bilaga 2 Service för besökare i Bottenvikens skärgård Bilaga 2 a) Södra delen 1 Bilaga 2 b) Södra delen 2 Bilaga 2 c) Mellersta delen Bilaga 2 d) Norra delen 29

282 30 2 a)

283 31 2 b)

284 2 c) 32

285 33 2 d)

286 Bilaga 3 Övergripande åtgärder i Bottenvikens skärgård Vad? Vem? När? Övergripande Strategin remiss och Resp. kommun Juni 2015 beslut i resp. kommun EU-projekt skärgård steg 2 Bottenvikens skärgårds (BVS) arbetsgrupp och styrgrupp Destinationsutveckling Gemensamma marknads- BVS arbetsgrupp & Löpande föringsåtgärder samordnare i samarbete med Swedish Lapland Visitors Board och lokala kustdestinationer Gemensam utbildning av BVS arbetsgrupp & Årligen skärgårdsguider samt samordnare guidebemanning i skärgården under sommaren Skapa förutsättningar för utveckling av nya produkter och tjänster relaterade till skärgården BVS arbetsgrupp & samordnare i samarbete med entreprenörer, lokala kustdestinationer och Swedish Lapland Visitors Board Löpande Verka för att fler paket bestående av transport, kost, logi och aktiviteter i skärgården skapas. BVS arbetsgrupp & samordnare i samarbete med entreprenörer, lokala kustdestinationer och Swedish Lapland Visitors Board Löpande Aktivt arbeta med kvalitetssäkring av anläggningar, produkter och paket i Bottenvikens skärgård BVS arbetsgrupp & samordnare i samarbete med entreprenörer, lokala kustdestinationer och Swedish Lapland Visitors Board Löpande Utveckla befintliga eller Respektive kommun i 2020 skapa nya Visitor Centre samarbete med i skärgården Bottenvikens skärgård och Swedish Lapland Visitors board 34

287 Vad? Vem? När? Färdas & kommunicera Upprustning av den inre farleden BVS arbetsgrupp & med tydliga enstavlor och andra navigationsmärken Aktivt arbeta för säkra och väl utmärkta farleder generellt samordnare Tillgängliggöra och synliggöra befintliga vandringsleder i Bottenvikens skärgård BVS arbetsgrupp & samordnare i samarbete med lokala kustdestinationer och Swedish Lapland Visitors Board Löpande Aktivt arbeta för att öka antalet gästplatser för besökande fritidsbåtar BVS arbetsgrupp & samordnare Löpande Aktivt arbeta för att BVS arbetsgrupp & Löpande strategiska platser i samordnare Bottenvikens skärgård ska kunna nås med turtrafik Aktivt arbeta för att öka tillgängligheten till skärgården för personer med funktionsnedsättning BVS arbetsgrupp & samordnare Löpande Verka för att de platser som är viktiga BVS arbetsgrupp & Löpande för boende, besöksnäring och samordnare rekreation har mobiltäckning 35

288 Vad? Vem? När? Bo & bygga Aktivt arbeta för att Respektive kommun Senast 2020 översikts- och detaljplaner som anvisar platser för fast bebyggelse, fritidsboende samt turistanläggningar, tas fram och hålls uppdaterade Aktivt arbeta för att servicen BVS arbetsgrupp & Löpande i Bottenvikens skärgård ska samordnare utvecklas till gagn för boende, besökare och näringsliv. 36

289 Bilaga 4 Utbud i Bottenvikens skärgård år underlag till målsättning Antal bäddar kust Antal bäddar öar Antal paket (boende, mat, transport, aktivitet) Kvalitets- och hållbarhetscertifierade besöksnäringsprodukter Gästplatser för fritidsbåtar Skellefteå Besöksmål anpassade för personer med funktionsnedsättning Piteå Luleå Kalix Haparanda TOTALT

290 Bilaga 5 Strategirevideringsgruppens sammansättning Revideringen av Bottenvikens skärgårds strategi har pågått under Strategirevideringsgruppen har haft följande sammansättning: Ulrika Rönnlund, Skellefteå kommun Jenny Axelsson, Piteå kommun Per Hägglund, Luleå kommun Ann-Mari Andersson, Kalix kommun Göran Wigren, Haparanda kommun Tina Nilsson, Bottenvikens skärgård Erica Mattsson, Swedish Lapland Visitors Board Göran Wallin, Swedish Lapland Visitors Board, adj. Gunilla Havnesköld, Länsstyrelsen Norrbotten Ann-Christin Burman, Länsstyrelsen Norrbotten Camilla Carlsson, Länsstyrelsen Norrbotten Joakim Lundbäck/ Mats Sjöberg, Länsstyrelsen Norrbotten Kairi Pääsuke, Länsstyrelsen Norrbotten Roger Ylinenpää, Länsstyrelsen Norrbotten Hans-Erik Forsell, Region Västerbotten 38

291 39

292 Klubbviken Foto: Per Pettersson

293 Bilaga 6 b RP

294

295 Destínationsutveckling

296 Färdas och kommunicera

297 Bo och bygga

298

299 Turism skapar jobb Bilaga 7 RP Inom turistnäringen ryms många olika företag som får ta del av en turists utlägg före, under och efter en resa: En resebyrå Ett flygbolag En färja Ett hotell En restaurang En nöjespark En affär När turismen i ett område ökar, ökar även sysselsättningen i landet

300 Företag inom turism För att lättare kunna beskriva och analysera en turistresa och vilka företag som är involverade kan man dela upp resan i följande delar: Sälja omfattar information, bokning, paketering och försäljning av biljetter Resa omfattar de transportmedel som används Bo omfattar olika sätt att övernatta Äta omfattar olika typer av matställen och restauranger Göra omfattar alla de aktiviteter som man som turist kan ägna sig åt Bo Sälja Resa Äta Göra

301

302

303 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Logiintäkter (miljoner SEK i löpande priser) i de fem största regionerna i Sverige på hotell, stugbyar och vandrarhem Total accommodation revenue ( SEK in current prices) in the five largest regions in Sweden at Hotels, Holiday villages and Youth hostels Stockholm /County V. Götaland /County Skåne /County Norrbotten /County Dalarna /County 06FEB15PT 05FEB15PT Fig. 15 Källa/Source: Tillväxtverket/SCB

304 SWEDISH AGENCY FOR ECONOMIC AND REGIONAL GROWTH Logiintäkter (miljoner SEK i löpande priser) i de fem största regionerna i Sverige på hotell, stugbyar och vandrarhem Total accommodation revenue ( SEK in current prices) in the five largest regions in Sweden at Hotels, Holiday villages and Youth hostels Stockholm /County +4,5% V. Götaland /County +3,9% Skåne /County +4,5% Norrbotten /County +11,3% -0,1% Dalarna /County FEB15PT 05FEB15PT Fig. 14 Källa/Source: Tillväxtverket/SCB