Inventering av vattenvegetation Långsjön 2006

Transkript

1 Inventering av vattenvegetation Långsjön 2006 En studie av Långsjöns makrofytflora - artsammansättning, förekomst och utbredning Utförd av Nordisk Biokonsult för Stockholm Vatten

2 Inventering av vattenvegetation, Långsjön 2006 En studie av Långsjöns makrofytflora - artsammansättning, förekomst och utbredning Inventeringen är utförd av Nordisk Biokonsult, på uppdrag av Stockholms Vatten. Fältarbete, databehandling och rapportframställning: Gustaf Lilliesköld Sjöö och Erik Mörk Framsida: Gul näckros, Nuphar lutea, Långsjön. Gustaf Lilliesköld Sjöö Fil mag. Biologi, med inriktning mot akvatisk ekologi och systemekologi. Utexaminerad vid Stockholms Universitet, NAUI Divemaster gustaf@biokonsult.se Erik Mörk Fil mag. Biologi, med inriktning mot akvatisk ekologi och systemekologi. Utexaminerad vid Stockholms Universitet, NAUI Divemaster erik@biokonsult.se ii

3 Innehållsförteckning Sammanfattning 1 Syfte 1 Resultat 1 Slutsatser 2 1. Inledning Syfte Områdesbeskrivning och bakgrund 2 2. Vattenväxter Vattenväxter i Långsjön Undervattensvegetation submers vegetation Flytbladsvegetation Fritt flytande växter lemnider Övervattensvegetation - helofyter Cyanobakterier Rödlistade arter 7 3. Metoder Metodens framtagande Skillnader mot ursprungsmetoden Inventeringens genomförande Biologisk mångfald Statusbedömning Databehandling 9 4. Resultat av inventeringen Bottensubstrat Växtzonens utbredning Artantal och förekomst Täckningsgrad Diversitet Förslag till uppföljning av inventeringen Referenser 17 Bilaga 1. Karta över lagda transekter 18 Bilaga 2. Kartor över bottensubstrat och växtzon Bottensubstrat Växtzonens utbredning 20 Bilaga 3. Grafer över växtzonen 21 Bilaga 4. Grafer över artantalet 22 Bilaga 5. Grafer över täckningsgraden 23 Bilaga 6. Grafer över diversiteten 25 Bilaga 7. Bedömningsgrunder för sjöars artrikedom Bedömningsgrunder för sjöars artrikedom och näringsindikatorer Artlista 29 iii

4 Sammanfattning Långsjön har en yta på 28 ha och är belägen i södra Stockholm, i Älvsjö på gränsen till Huddinge kommun. Sjön är relativt grund, med ett maximalt djup på 3,3 m och ett medeldjup på 2,2 m. Inventeringen av Långsjön 2006 utfördes på uppdrag av Stockholm Vatten. Den tillämpade metoden är baserad på Upplandsstiftelsens inventeringsmetod för havsvikar, men modifierad för att passa sjöns förhållanden. Metoden tar även hänsyn till Naturvårdsverkets föreskrifter för makrofytinventering i sjöar. Denna metod togs fram i samband med Bornsjöinventeringen Totalt avsattes en veckas fältperiod för projektet. Inventeringen har omfattat växtzonens utbredning, artförekomst, artantal, arternas täckningsgrad och diversitet. Dessutom noterades bakgrundsfaktorer såsom bottenförhållanden. Syfte I samband med en kommande aluminiumbehandling av sjön vill man utreda hur detta påverkar sjöns vattenväxter. Detta, eftersom växtlighetens utbredning är en god indikator för tillståndet i sjön. Resultat Inventeringen omfattade 28 transekter, fördelade över hela sjön. Dessa hade en total längd av 3400 m, vilket innebar att en area av ca 0,68 ha inkluderats i transekter. I sin tur motsvarar detta ca 2,5 % av sjöns totala area eller ca 25 % av dess växtzon. I dessa transekter lades total 312 inventeringsrutor. Resultatet av inventeringen visade att växtzonen i sjön bara sträcker sig till ca 2 m med en medelsträckning till 1,2 m. I växtzonen hittades totalt 19 arter, varav 13 återfinns i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för näringsindikatortal. Av arterna som återfinns här är 3 st. undervattens- och flytbladsväxter. Medelantalet arter/10 m transekt beräknades till 0,96 st. och diversiteten inom samma yta till H =0,16 alt. D=0,076. Växtzonen omfattar 2,85 ha eller ca 10 % av sjöns bottenyta och har en medeltäckningsgrad av ca 30 %. Tabell 1. Sammanfattning av inventeringens huvudresultat. Område Hela Långsjön Södra delen Mellersta delen Norra delen Totalt antal arter i transekter Medelartantal /10m Medeltäckning (%) Medeldiversitet /10m (H') Medeldiversitet /10m (D) 14 1,0 30,6 0,16 0,08 7 1,1 44,0 0,23 0,11 9 1,0 30,9 0,19 0, ,7 15,5 0,03 0,01 1

5 Slutsatser Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder anses Långsjön vara artfattig, för en sjö med dess storlek och geografiska placering. De funna arternas näringsindikatortal stämmer överens med det normala värdet för en sjö med Långsjöns egenskaper. Dock bör det beaktas att det låga antalet arter gör att näringsindikatortalet saknar starkt dataunderlag. Växtzonens begränsade utbredning och den nästan totala avsaknaden av submers vegetation, tyder på att sjöns vattenkvalitet är under önskad nivå. Detta styrks av det dåliga siktdjupet och de svaveldoftande sedimenten. 1. Inledning Långsjön är belägen i Älvsjö, på gränsen till Huddinge och dess stränder kantas av fastigheter. Sjön är även en populär badsjö. Sjöns halt av näringsämnen och andra kemiska faktorer följs noga av Stockholm Vatten. Växtligheten i sjön har dock aldrig tidigare inventerats systematiskt, i sin helhet. Under sommaren 2006 genomfördes en grundlig inventering av sjöns växtliv, av två dykande biologer. Inventeringen utfördes på uppdrag av Stockholm Vatten med avseende att utreda bottenflorans komposition. Inventeringen omfattar huvudsakligen växtzonens utbredning, artförekomst, artantal, arternas täckningsgrad och diversitet. 1.1 Syfte Syftet med studien var att på ett grundläggande sätt dokumentera växtlighetens utbredning i sjön, vilka arter som finns och om det finns skillnader mellan olika bottentyper. Sjön är tänkt att behandlas med aluminiumutfällning av fosfor för att minska effekterna av övergödning. Resultaten från den utförda inventeringen är tänkta att ligga till grund för en utredning av behandlingens effekt på sjöns växtliv. 1.2 Områdesbeskrivning och bakgrund Långsjön är belägen i Älvsjö i södra änden av Stockholm, på gränsen till Huddinge kommun (fig. 1). Sjön är belägen i ett tätbebyggt område och har länge varit en populär bad- och fiskesjö. Långsjön har en area på 28 ha, har ett medeldjup på 2,2 m (tabell 2) och är belägen 30,6 m över havet. Långsjön har en lång historia av mänsklig påverkan, vilket har resulterat i en försämring av vattenkvalitén. Figur 1. Långsjöns geografiska position. 2

6 Under de första decennierna av 1900-talet belastades sjön med en stor mängd orenat avloppsvatten vilket resulterade i övergödning. Sedan dess har det vidtagigs en rad olika åtgärder för att förbättra sjöns tillstånd, bland annat genom försök att förhindra igenväxning av sjön genom manuell beskäring och kemisk bekämpning. Dessutom har sjön tidigare muddrats. Trots vidtagna åtgärder har vattenkvalitén i sjön inte blivit tillräckligt god och sjön har under senare år drabbats av kraftiga algblomningar. Sedan 2002 har dricksvatten pumpats in i sjön, i hopp om att förbättra förhållandena i sjön. Sjön har dock visat sig ha fortsatt höga fosforhalter och en behandling med aluminiumklorid planeras därför utföras under hösten Tabell 2. Långsjön och dess respektive områdens egenskaper. Område Total yta Maxdjup Medeldjup (Ha) (m) (m) Volym (Milj. m 3 ) Strandlinje inkl. öar (m) Hela Långsjön 28 3,3 2,2 0,

7 2. Vattenväxter Faktaruta: Vattenväxternas indelning, med artexempel. Vattenvegetationens olika grupper Undervattensvegetation Submers vegetation Kortskottsväxter isoetider. Arter som växer under vattnet från strandkanten och ända ned till 10 m om ljusförhållandena är goda. Kortskottsväxternas blad bildar bladrosetter och är ofta småväxta. Växtgruppen förekommer framförallt i näringsfattiga sjöar med klart vatten. Notblomster (Lobelia dortmanna), vekt braxengräs (Isoetes echinospora) och styvt braxengräs (Isoetes lacustris) är arter som tillhör denhär gruppen. Långskottsväxter elodeider. Arter som växer helt nedsänkta i vattnet med blommor eller fröställning som hos vissa arter når vattenytan. De flesta av dessa arter är förankrade i botten med rötter och en del arter kan förekomma ned på stora djup. Exempel på arter inom denna grupp är hornsärv (Ceratophyllum demersum) och vattenpest (Elodea canadensis). Kransalgsvegetation characéer. Kransalger lever bottenfast och fäster i botten med hjälp av rhizom, men saknar rötter. Kransalger är vanligast i kalkrika sjöar. Arterna skörsträfse (Chara globularis) och mattslinke (Nitella flexilis) är exempel på arter ur den här gruppen. Fritt flytande växter lemnider. Arter som växer fritt flytande på ytan eller nedsänkta. Då de saknar rotsystem tar de upp sina närsalter direkt från vattnet och gynnas därför i näringsrika sjöar. Lemniderna tvingas till lugna skyddade vikar då de inte är fastsittande och lätt störs av rörligt vatten. Exempel från den här gruppen är andmat (Lemna minor) och korsandmat (Lemna trisulca). Mossvegetation bryofyter. Mossarterna lever antingen under vattnet eller vid ytan. Mossorna saknar rötter och tar upp näring direkt från vattnet. Vanliga arter är näckmossa (Fontinalis antipyretica) och sjönäckmossa (Fontinalis hypnoides). Flytbladsvegetation Flytbladsväxter nympheider. Arter som växer på ca 0,5-3 m djup. Flytbladsväxter har, som namnet antyder, blad som flyter på vattenytan. Bladen är förbundna med rötter eller jordstammar genom en lång stjälk. Vit näckros (Nymphaea alba), gul näckros (Nuphar lutea) och gäddnate (Potamogeton natans) är exempel på vanliga arter inom den här gruppen. Övervattensvegetation Emers vegetation Övervattensväxter helofyter. Arter som växer från stranden och ut till ungefär 3 m djup och har en relativt stor bladyta ovanför vattnet. Många av övervattensväxterna är förankrade i botten med rotsystem. Exempel på vanliga arter i den här gruppen är vass (Phragmites australis) och säv (Scirpus lacustris). Cyanobakterier. Cyanobakterier är som bekant inga växter, men har ändå tagits med i den här inventeringen då de är ljusassimilerande organismer som konkurrerar med växterna om näring, ljus och koloniserbara ytor. De cyanobakterier som beskrivs här är endast bottenliggande arter. De i vattnet fritt flytande har inte inventerats. Exampel på cyanobakterier är sjöplommon (Nostoc pruniforme) och sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii). 4

8 2.1 Vattenväxter i Långsjön Långsjön är en artfattig sjö, totalt har 19 arter hittats. Nedan listas dessa funna arter, varav de som hittats i transekter presenteras med en förekomstkarta och de mest förekommande arterna även med djuputbredningsdiagram. Observera att av de funna arterna så är endast 3 arter undervattens- eller flytbladsväxter Undervattensvegetation Submers vegetation Mossvegetation bryofyter Mattformig mossa (obest.) Kortväxt mossa som bildar täta mattor på de submersa klipporna, längs sjöns stränder. I Långsjön täcker denna art ca 1 ha och återfanns på 0-2 m djup. Alger Antal observationer djup (m) Filamentösa grönalger, Chlorophyceae sp. Mycket fintrådiga gröna alger vars trådar är runt 0,1 mm i diameter. Många arter, mycket svåra att artbestämma utan mikroskop och speciallitteratur. I Långsjön täcker dessa ca 0,08 ha och återfanns på 0-0,5 m djup. Getraggsalg, Cladophora aegagropila Vanlig sötvattensart som även växer i Bottenhavet. Bildar ostrukturerade mörkgröna bollar eller mattor på mjukbotten. I Långsjön täcker denna art ca 0,04 ha och återfanns på 0,5-1,5 m djup Flytbladsvegetation Gul näckros, Nuphar lutea Vanlig i hela Sverige i ganska näringsrika sjöar ner till 4 m djup. Har ofta både flytblad och undervattensblad. Flytbladen har grön undersida och 20 eller fler sidonerver. I Långsjön täcker denna art ca 0,49 ha och återfanns på 0-2 m djup. Antal observationer djup ( m) 5

9 Vit näckros, Nymphaea alba Vanlig på dybottnar i lugna vatten i södra halvan av Sverige. Har ofta både flytblad och undervattensblad. Flytbladen har ofta rödaktig undersida och runt tio sidonerver. I Långsjön täcker denna art ca 0,64 ha och återfanns på 1-2 m djup. Antal observationer djup (m) Vattenpilört, Persicaria amphibia Ganska vanlig i södra halvan av Sverige mindre vanlig i norr. Har avlånga ca 10 cm långa flytblad och rosa till vit axlik blomsamling I Långsjön täcker denna art ca 0,02 ha och återfanns på 0-0,5 m djup Fritt flytande växter lemnider Under inventeringen påträffades inga lemnider Övervattensväxter helofyter Missne, Calla palustris Ganska vanlig på blöt, mager jord. Förekommer i södra Sverige samt i norra Sveriges kustregion. Växer ofta i stora bestånd. Stjälken är trind med 5-12 cm långa, breda hjärtlika blad. Denna art återfanns aldrig i transekt, men observerades under arbetet i sjön. Svärdslilja, Iris pseudacorus Vanlig på våt, ganska näringsrik mark söder om Dalälven. Grågröna 1,5-3 cm breda blad och stora gula blommor. I Långsjön täcker denna art ca 0,01 ha och återfanns på 0-0,5 m djup. Strandklo, Lycopus europaeus Vanlig på våt näringsrik mark. Förekommer framförallt i landets södra delar. Stjälk upprät med 3-8 cm långa, djupt parflikiga blad. Denna art återfanns aldrig i transekt, men observerades under arbetet i sjön. Topplösa, Lysimachia thyrsiflora Vanlig på våt, näringsfattig mark utom i fjällkedjan. Har långsmala blad från en rödbrun stjälk. Gula blommor i bladvecken men ej i toppen, därav namnet. Denna art återfanns aldrig i transekt, men observerades under arbetet i sjön. 6

10 Bladvass, Phragmites australis Mycket vanlig i hela landet på våt gärna näringsrik mark. Kan bli upp till 4 m hög och har långsmala blad och en brunviolett vippa i toppen. I Långsjön täcker denna art ca 0,33 ha och återfanns på 0-1 m djup. Antal observationer Säv, Scirpus lacustris Vanlig i vatten på fasta bottnar i hela landet utom fjällkedjan. Strån 7-10 mm breda, runda, med vit märg. Undervattensblad smala, bandformade och ljusgröna. Denna art återfanns aldrig i transekt, men observerades under arbetet i sjön. Vattenmärke, Sium latifolium Ganska vanlig i och vid näringsrika vatten i södra Sverige. Finflikiga undervattensblad, stjälkblad med 4-8 par sågade småblad, vita blommor i flock. Denna art återfanns aldrig i transekt, men observerades under arbetet i sjön. Smalkaveldun, Typha angustifolia Ganska sällsynt söder om Dalälven på lera eller gyttja i grunt näringsrikt och klart vatten. Blad 4-9 mm breda. Han- och honkolv åtskilda 2-3 cm. I Långsjön täcker denna art ca 0,24 ha och återfanns på 0-1 m djup djup (m) Cyanobakterier Under inventeringen påträffades inga cyanobakterier. 2.2 Rödlistade arter Under inventeringen påträffades inga rödlistade arter. 7

11 3. Metoder 3.1 Metodens framtagande Den inventeringsmetod som använts under inventeringen av Långsjön är framtagen av biologerna Gustaf Lilliesköld Sjöö och Erik Mörk, i samband med makrofytinventeringen av Bornsjön Metoden är en modifierad variant av Upplandsstiftelsens metod för kartering av undervattensvegetation i grunda havsvikar. Metoden tar även hänsyn till Naturvårdsverkets metod för makrofytinventering i sjöar. Att dessa metoder använts som bas beror på att de använts vid en rad olika projekt, däribland flera EU-projekt, och anses därför väl beprövade och vedertagna. 3.2 Skillnader mot ursprungsmetoden Den ursprungliga metoden baseras på tvärtransekter lagda med 50 alt. 100 m intervall längs ett bastransekt. Dessa intervall skulle i Långsjöns fall medföra att många viktiga delar av växtzonen skulle förbises. Istället placerades transekterna på ett sådant avstånd att ett önskat antal transekter fördelades i de olika delarna. Provrutorna läggs ut på var 10:e m av tvärtransekterna (precis som i originalmetoden) men också vid varje halv djupmeter. Den enda andra skillnaden mot Upplandsstiftelsens metod, är att tvärtransekterna avslutas då minst 20 m kontinuerligt obeväxt botten passerats. I dessa fall delas transekten upp i två delar som sträcker sig ut från vardera stranden. Mellansträckan har dock inspekterats visuellt, så att ingen växtlighet förbises. 3.3 Inventeringens genomförande Som nämnt ovan så lades tvärtransekter vid förutbestämda platser. Därefter placeras provtagningsrutor (50*50 cm) ut var 10:e m av tvärtransekten. Dessutom lades också rutor vid varje halv djupmeter. Inom rutorna registreras täckningsgraden av de ingående växtarterna i procent (observera att summan kan överstiga 100 %). Vid varje ruta noteras även djup (0,1 m noggrannhet) och substrat. Mellan rutorna (10 m sträckor) registreras arternas förekomst inom 1m på vardera sida om transektlinjen, och klassificeras enligt en fyrgradig skala (1 enstaka förekomst, 2 sparsam, 3 vanlig, 4 dominerande). Genom att sammanställa den totala förekomsten (total summa av samtliga förekomstvärden) och sedan beräkna den enskilda artens del av detta har vi bedömt procentuell förekomst för varje enskild art. Transekterna inventerades m.h.a. snorkling och apparatdykning. 3.4 Biologisk mångfald Inom EU:s ramdirektiv för vatten läggs stor fokus på biologisk mångfald. Dock finns det idag inga fastslagna rekommendationer för hur detta skall presenteras. Ett av de vanligaste sätten är att använda sig av det funna artantalet. Detta mått är dock ganska grovt eftersom det inte tar hänsyn till arternas inbördes dominansförhållande, dessutom hittas ofta fler arter ju längre man letar. Detta gör att diversitet ofta är ett lämpligare mått, då det även inkluderar till vilken grad varje enskild art förekommer. I sin tur finns det ett flertal olika sätt att beräkna diversitet, men inte heller här finns det någon fastslagen standard för diversitetsberäkningar av vattenväxter. Bland de vanligaste beräkningssätten återfinns Shannon-Weiner s (H ) och Simpson s (D) diversitetsindex. Ingen av dessa två är dock ideala eftersom H lätt påverkas vid förändring av sällsynta arter och förutsätter att man 8

12 känner till det totala artantalet i samhället. Å andra sidan så ger D huvudsakligen utslag för förändringar bland de vanligare arterna. Med dessa skillnader i åtanke har vi valt att beräkna och presentera båda index, för att undvika missvisande resultat. Dessutom kan det vara bra att båda resultaten finns tillgängliga eftersom det är troligt att något av dessa blir standard i framtiden. De två olika index beräknas enligt formlerna nedan: S = antal arter p i = i-artens proportion av den totala observationen H är ett kontinuerligt mått som kommer att öka med det funna artantalet i oändlighet, medan D har ett teoretiskt maximalt värde på Statusbedömning För bedömning av näringsstatus, artrikedom och näringspreferens, har Naturvårdsverkets bedömningsgrunder använts. Vad gäller näringspreferens så anser Naturvårdsverket att om inventeringen av sjön är utförlig nog att representera den i sin helhet så kan ett noggrannare indikatorvärde räknas ut med hjälp av kvantifiering. Kvantifieringen innebär att arternas indikatorvärde viktas mot deras respektive förekomst och ett nytt (ev. mer representativt) medelvärde beräknas. I Långsjöns fall är antalet arter så pass litet att endast lien vikt bör läggas vid indikatorvärdet. 3.6 Databehandling För behandling av data och statistiska beräkningar har Excel och Statistica 7 använts. För statistiska jämförelser mellan olika grupper, har Tukey s HSD-test använts. Detta förutsatt att ANOVA kriterierna, beträffande variansernas homogenitet, variablernas normalfördelning och korrelationen mellan medelvärden och varianser har uppfyllts. När dessa kriterier inte uppfyllts, trots transformeringar, så användes icke parametriska tester (Kruskal-Wallis ANOVA och Mann-Whitney U-test). För att kunna föreslå lämplig omfattning på uppföljningsstudier har vi använt POWER of ANOVA analyser. Dessa POWER-analyser beräknar sannolikheten att kunna upptäcka en förändring av vald storlek, utifrån ett givet försöksupplägg. 9

13 4. Resultat av inventeringen Inventeringen omfattade 28 transekter, fördelade över hela sjön. Dessa hade en total längd av 3400 m, vilket innebar att en area av ca 0,68 ha inkluderats i transekter. I sin tur motsvarar detta ca 2,5 % av sjöns totala area. I dessa transekter lades total 312 inventeringsrutor. Inventeringens omfattning är planerad för att kunna detektera en förändring av växtzonens egenskaper vid en uppföljningsstudie Bottensubstrat Den absolut största delen av Långsjöns bottnar utgörs av dybotten. Undantaget är en brant sluttande hällbotten som omger nästan hela strandlinjen (tabell 3). Tabell 3. Bottensubstratets fördelning i sjön. Område Hela Långsjön Södra delen Mellersta delen Norra delen Andel hårdbotten av bottenyta (%) Andel hårdbotten av strandsträcka (%) 2,3 73,8 3,7 85 2,0 88 2, Växtzonens utbredning Stora delar av långsjöns bottnar saknar helt vegetation. Detta beror på en mängd olika faktorer, däribland ljusinstrålning, syreförhållanden och temperatur. Tillgången till ljus är avgörande för växternas fotosyntes och överlevnad, vilket medför att den sätter gränser för växtlighetens utbredning. Ljustillgången påverkas i sin tur av en rad faktorer såsom väderstreck (växter på sjöns sydsida skuggas av strandens växtlighet och topografi under en större del av dygnet), turbiditet (grumlighet) och djup. Detta medför att växtzonens utbredning i sjöns olika delar varierar, exempelvis kan den norra delens låga djuputbredning förklaras med att delen är grundare än de övriga två. Den beväxta zonen i sjön omfattar 2,85 ha, vilket motsvarar ca 1/10 av sjöns totala area och innefattar tre olika huvudtyper av växtlighet. Den ena typen utgörs strandvegetation, omfattande framförallt vass, säv och andra helofyter, den andra utgörs av djupare flytbladsväxter, medan den tredje utgörs av submers mossa (fig. 2). Växtzonens djuputbredning är signifikant lägre i den norra delen, än i de övriga två (bilaga 3.1). Den mesta växtligheten förekommer på hårdbottnarna längs sjöns stränder, men även flytbladsväxter på de lite djupare mjukbottnar (fig. 3). 90% 6% 4% Figur 2. Bottentäckning och växtzonens fördelning mellan undervattens- och flytbladsvegetation. Undervattensväxte Yta flytblad Växtfri yta 10

14 Man kan inte se några tydliga skillnader mellan öst- och västsidor i sjön (bilaga 3.2). Växtzonens djuputbredning i sjön tenderar att minska utmed en syd-nordlig gradient. Detta gäller för både väst och östsidan, men skillnaden är större längsmed västsidan (bilaga ). Antal observationer Figur 3. Djuputbredning för samtliga växter i sjön. Djup (m) Tabell 4. Växtzonens utbredning, djup, fördelning och andel av sjöns totala area. Område Hela Långsjön Södra delen Mellersta delen Norra delen Växtzonens totala area (Ha) Växtzonens medeldjup (m) Undervattensväxter (Ha) (%) Flytbladsväxter (Ha) (%) 2,85 1,16 1,68 6 1,17 4 0,62 1,3 0,51 9 0,10 4 1,44 1,5 0,78 5 0,66 2 0,79 0,6 0,39 8 0, Artantal och förekomst Inom växtzonen fann vi totalt 19 olika växter (vissa ej bestämda till artnivå). Av dessa arter är 3 flytbladsväxter, 13 helofyter, 1 mossa, 2 alger (tabell 5). Av de observerade arterna återfanns 15 st. i transekterna medan de övriga observerats vid andra tillfällen. De flesta av dessa arter förekommer i mindre utsträckning, medan ett fåtal är klart dominanta. De nio arterna som förekom i mellan-transekter (10 m sträckor) var: gul näckros, vit näckros, getraggsalg, bladvass, smalkaveldun, svärdslilja, vattenpilört, filamentösa grönalger samt en obestämd mossa (fig. 4). 11

15 1% 3% 0% 8% 1% 11% 17% 23% 36% Getraggsalg Filamentösa grönalger Mossa (obest.) Vit näckros Gul näckros Bladvass Vattenpilört Svärdslilja Smalkaveldun Figur 4. De mest frekvent förekommande arterna och deras respektive andel av den totala förekomsten i hela sjön. Naturvårdsverket har utarbetat en bedömningsgrund för artrikedom där man räknar antalet förekommande undervattens-, flytbladsväxter och lemnider som återfinns i deras framtagna kontrollista (bilaga 7.2). Enligt dessa bedömningsgrunder anses sjöar med ett artantal som understiger 4 vara artfattiga. Normalvärdet för en sjö i södra Sverige, belägen under 60 m.ö.h. och med en yta mellan 0,1-1 km 2 är arter. I Långsjön återfanns 3 arter från Naturvårdsverkets lista, vilket understiger gränsvärdet för en artfattig sjö, samt normalvärdena för en sjö i den här storleken med samma geografiska förutsättningar. De arter som återfinns på listan är markerade i fet stil i tabell 5 (notera att helofyter inte räknas vid bedömning av artrikedom). I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder ingår även indikatortal för de listade arternas näringspreferens. Indikatortalet avspeglar de olika arternas beroende av vattnets näringsrikedom (arter med låga indikatorvärden uppträder främst i näringsfattiga vatten och vice versa). Sjöns värde beräknas som ett medelvärde av de förekommande arternas indikatorvärde och normalvärdet för en sjö av Långsjöns typ är 8,1. Efter beräkning av medelvärde fann vi att Långsjöns indikatortal är 8,3 (tabell 5), vilket ligger mycket nära normalvärdet. När indikatorvärdet kvantifierats (beräknats med hänsyn till de olika arternas förekomst) framräknades ett värde på 7,8 vilket också ligger nära normalvärdet. Som tidigare nämnt bör man betänka att dessa värden är dåligt underbyggda p.g.a. den knappa växtligheten i sjön. 12

16 Tabell 5. De funna arterna och deras resp. förekomst, täckning, djuputbredning och näringsindikatortal. De beräknade värdena av täckningsgrad är baserade på extrapoleringar av den undersökta ytan och den höga exaktheten har behållits för att möjliggöra framtida jämförelser av de enskilda arternas täckning. Vetenskapligt Svenskt Förekomst Täckning Täckning Djup- Indikatortal Namn Namn i transekter (%) i rutor (%) av växtzon (Ha) utbredning (m) Undervattensväxter Alger Chlorophyceae sp. Cladophora aegagropila Filamentösa grönalger 2,95 3,89 0,08 0-0,5 Getraggsalg 1,27 1,26 0,04 0,5-1,5 Mossor Bryophyta sp. Mattformig mossa (obest) 35,03 69,23 1, Flytbladsväxter Nuphar lutea Nymphaea alba Persicaria amphibia Gul näckros 17,30 7,00 0, ,5 Vit näckros 22,36 4,21 0, ,7 Vattenpilört 0,84 0,53 0,02 0-0,5 9 Helofyter Butomus umbellatus Calla palustris Carex acuta Carex pseudocyperus Comarum palustre Iris pseudacorus Lycopus europaeus Lysimachia thyrsiflora Lythrum Salicaria Phragmites australis Blomvass Missne ,3 Vasstarr Slokstarr Kråkklöver 0 0, Svärdslilja 0,42 1,05 0,01 0-0,5 8,5 Strandklo 0 0, Topplösa 0 0, ,5 Fackelblomster Bladvass 11,39 9,05 0, ,3 13

17 Scirpus lacustris Sium latifolium Typha angustifolia Säv 0 0, ,5 7,3 Vattenmärke 0 0,05 0 0,5 9 Smalkaveldun 8,44 2,42 0, Total ,85 Medel 8,39 Medelantalet arter funna per 10 m transekt ger en överblick över förändringen av antal arter i sjöns olika delar och miljöer. Medelvärdet för sjön i sin helhet beräknades till 1,0 arter/10 m (tabell 1). Sjöns olika delar skilde sig inte statistiskt åt, men den norra delen tenderar att ha ett lägre artantal än de andra två (bilaga 4.1). Samma faktorer som begränsar växtzonens djuputbredning påverkar även hur antalet arter förändras med ökat djup. Generellt avtar antalet arter med djupet i hela sjön (bilaga 4.3), men de olika bassängernas förutsättningar medför att förändringen sker i olika takt. Beträffande vädersträckens inverkan, så uppvisade östsidan signifikant större artantal än västsidan (bilaga 4.2). Detta kan förklaras av de skillnader i ljustillgång som skuggningen medför, eftersom östsidan är nordligare och därmed vetter åt söder. Östsidans artantal ser även ut att vara högre vid ett större djup än västsidans, detta är dock inte statistiskt belagt (bilaga 4.4) Täckningsgrad Inom växtzonen är bottenytan beväxt till varierande grad. Växtzonens totala medeltäckning i hela sjön uppgår till 30,6 %, innefattande alla typer av växtlighet. De olika delarnas medeltäckning skiljer sig inte statistiskt, men en stark trend påvisar att den norra delen har en lägre täckning än den södra (tabell 1, bilaga 5.1). De flesta arterna har en mycket liten total täckning i sjön, medan ett fåtal är tydligt dominanta (tabell 5). De arter som står för den största täckningen av växtzonen är: gul näckros, vit näckros, getraggsalg, bladvass, smalkaveldun, svärdslilja, vattenpilört, filamentösa grönalger samt den obestämda mossan (fig. 5). Figur 5. De arter som utgör den största täckningsandelen av växtzonen. Getraggsalg Filamentösa grönalger Mossa (obest.) Vit näckros Gul näckros Bladvass Vattenpilört Svärdslilja Smalkaveldun Övriga 14

18 Liksom växtzonen och artantalet så avtar även växtlighetens täckningsgrad med djupet i hela sjön (bilaga 5.3). Täckningsgraden på västsidor var signifikant större än på östsidor (bilaga 5.2). Täckningsgraden tycks också minska långsammare med djupet på västsidor än på östsidor (bilaga 5.4). Bottensubstratet har en tydlig inverkan på täckningsgraden. Hårdbottnar har i allmänhet högre täckning än mjukbottnar (bilaga ) Diversitet Artdiversitet avser antalet funna arter och deras inbördes fördelning. Detta innebär att ett område med ett högt antal arter med likvärdig förekomst får ett högt diversitetsvärde, medan ett område med ett litet antal arter eller en kraftigt dominerande art får ett lägre värde. Om alla de 15 arter som återfunnits i transekter utgjorde lika stor andel av populationen, skulle detta innebära maximal diversitet i det funna materialet. Om detta vore fallet skulle H beräknas till 3,91 och D till 0,93. Den teoretiskt maximala diversiteten för det funna medelantalet arter/10 m transekt (1,0 st.), blir 0 för både H och D. Detta eftersom en enstaka art innebär att det inte förekommer någon diversitet. När den funna diversiteten beräknades som ett medelvärde av samtliga 10 m transektsträckor, uppvisade sjön en diversitet på 0,16 (H ), alternativt 0,08 (D) (tabell 1). Sjöns olika delar kunde inte separeras statistiskt, men den norra delen tenderar än en gång att vara lägre än de andra två (bilaga 6.1a-6.3b). Beträffande diversitetens förändring med djupet ser vi ett generellt avtagande mot större djup (bilaga 6.3a-6.3b). Öst och västsidor uppvisar inga skillnader, beträffande diversiteten (bilaga 6.2a-6.2b). Inte heller ser diversitetens förändring med djupet ut att påverkas av vädersträck (bilaga 6.4a- 6.4b). 15

19 5. Förslag till uppföljning av inventeringen Omfattningen av den utförda studien är tänkt att fastställa sjöns nuvarande tillstånd, med tillräckligt god säkerhet för att kunna upptäcka en rimlig förändring. Normalt brukar vi eftersträva att kunna upptäcka en 20 % förändring med 80 % sannolikhet. Långsjön är dock en mycket artfattig sjö med stora vegetationsfria ytor. Detta medför att variansen blir mycket stor och vissa parametrar (såsom diversitet) blir svåra att skatta. Däremot är det troligt att en eventuell förändring blir av en större omfattning än vad den hade blivit i en mindre störd sjö. Vi har därför satt detektionsmålet till att kunna upptäcka en 30 % förändring med 80 % sannolikhet. Vi anser att detta är realistiska ambitioner då en mindre detekterbar förändring skulle kräva en mycket mer omfattande inventering. POWERberäkningarna (styrkeberäkning för ANOVA) visade att en inventering av samma omfattning vid ett senare tillfälle, beräknas ha 90 % respektive 87 % sannolikhet att upptäcka en 30 % förändring, av täckning respektive artantal. Detta innebär att en uppföljande inventering skulle kunna minskas med två transekter, för varje del av sjön. Däremot skulle detta innebära att Naturvårdsverkets krav för replikering inte längre uppfylls för varje del av sjön, separat. Eftersom diversiteten var 0 (0-1 arter) i största delen av sjön, har POWER inte kunnat testats på ett tillförlitligt sätt, men testerna antyder att en 100 % förändring kan upptäckas med ca 90 % sannolikhet. Denna storleksgrad av förändring är inte otrolig, då en ökning med en art per mellantransekt i många fall skulle vara tillräcklig. Med dessa aspekter i åtanke rekommenderar vi därför att en uppföljande studie sker i samma omfattning som den nu genomförda inventeringen. Detta innebär en ungefärlig tidsåtgång på 5 fältdagar. 16

20 6. Referenser Campbell, N.A., Reece, J.B. & Mitchell, L.G Biology. 5 th Ed. Benjamin Cummings, an imprint of Addison Wesley Longman, Inc. Chernicoff, S Geology. 2 nd Ed. Houghton Mifflin Company. Gärdenfors, U Rödlistade arter i Sverige Artdatabanken, SLU, Uppsala. Krebs, J. K Ecology. 5 th Ed. Benjamin Cummings, an imprint of Addison Wesley Longman, Inc. Krok, O.B.N., Almquist, S Svensk flora. 27:e upplagan. Erik Almquist, Lena Jonsell, Bengt Jonsell och Liber AB. Lennmark, I Sjö & Älv en bok om djur och växter i sötvatten. Inge Lennmark förlag. Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S Den nordiska floran. Wahlström & Widstrand. Raven, P.H., Evert, R.F. & Eichhorn, S.E Biology of plants. 6 th Ed. W.H. Freeman and Co/Worth Publishers. Skytte Christiansen, M., von Krusenstierna, E. & Wærn, M Vår flora i färg, Kryptogamer. Almquist & Wiksell Förlag AB, Stockholm. Tolstoy, A., Österlund, K Alger vid Sveriges östersjökust en fotoflora. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Internetreferenser: Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för vattenväxter i sjöar: Upplandsstiftelsen 17

21 Bilaga 1. Karta över lagda transekter Fig 1.1. Lagda transekter i Långsjön 18

22 Bilaga 2. Kartor över bottensubstrat och växtzon 2.1 Bottensubstrat Fig Bottensubstratets fördelning. 19

23 2.2 Växtzonens utbredning Fig Växtzonens utbredning. 20

24 Bilaga 3. Grafer över växtzonen 3,0 Fig. 3.1 Medel ±SE ±SD Djup (m) 2,5 2,0 1,5 1,0 Fig.3.1. Växtzonens djup i de olika delarna. Tukey s HSD: Norra-Södra p<0,001 Norra- Mellersta p<0,001 0,5 0,0 Södra Mellersta Norra n=19 n=20 n=16 3,0 Fig.3.2 Medel ±SE ±SD Djup (m) 2,5 2,0 1,5 1,0 Fig Växtzonens djup vid öst- och västsida. Tukey s HSD: Västsida-Östsida p= ns 0,5 0,0 Västsida Östsida n=27 n=27 0,0 Fig. 3.3 Västsi da 0,0 Fig. 3.4 Östsida 0,5 0,5 1,0 1,0 Djup (m) 1,5 Djup (m) 1,5 2,0 2,0 2,5 2,5 3,0 3, T ra nsekt Transekt Fig Växtzonens djupförändring utmed syd-nordlig gradient, längs med väst-, respektive östsida. 21

25 Bilaga 4. Grafer över artantalet Medelartantal/10m 2,0 Fig. 4.1 Fig ,8 1,6 1,4 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0 Södra Mellersta Norra n=54 n=55 n=32 Medel ±SE ±SD Medelartantal/10m 2,0 Medel ±SE ±SD 1,8 1,6 1,4 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0-0,2-0,4 Västsida Östsida n=66 n=67 Fig Artantal/10m i de olika delarna. Tukey s HSD: p=ns Fig.4.2. Artantal/10m vid västoch östsida. MWU: Västsida-Östsida p<0,001 2,0 1,8 1,6 Fig. 4.3 Fig. 4.4 Medel SE 0,0 0,5 Medelartantal/10m 1,4 1,2 1,0 0,8 0,6 Djup (m) 1,0 1,5 2,0 0,4 0,2 0,0 0,0 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0 1,2 1,4 1,6 1,8 2,0 2,2 2,4 2,6 2,8 Djup (m) 2,5 3,0 Västsida Östsida 2 1,5 1 0,5 0 Fig Artantalets förändring med djupet, för hela sjön. Fig Artantalets förändring med djupet vid väst- och östsida. 22

26 Bilaga 5. Grafer över täckningsgrad 100 Fig.5.1 Fig. 5.2 Medel ±SE ±SD 100 Medel ±SE ±SD Täckning (%) Täckning (%) Södra Mellersta Norra n=94 n=141 n=91 0 Västsida Östsida n=157 n=161 Fig Täckningsgrad i de olika delarna. Fig.5.2. Täckningsgrad vid västoch östsidor. Tukey s HSD: p=ns MWU: Västsida-Östsida p<0, Fig. 5.3 Fig ,0 Medel SE 80 0,5 Täckning (%) Djup (m) 1,0 1,5 2,0 0 0,0 0,3 0,6 0,9 1,2 1,5 1,8 2,1 2,4 2,7 3,0 Djup (m) 2,5 3,0 Västsida Östsida Fig Täckningsgradenss förändring med djupet, för hela sjön. Fig Täckningsgradens förändring med djupet vid västoch östsida. 23

27 Fig. 5.5 Fig Medel SE 100 Medel SE Täckning (%) Täckning (%) ,00 0,25 0,50 0,75 1,00 1,25 1,50 1,75 2,00 2,25 2,50 Djup (m) 0 0,0 0,3 0,6 0,9 1,2 1,5 1,8 2,1 2,4 2,7 3,0 Djup (m) Fig Täckningsgradenss förändring med djupet på hårdbottnar. Fig Täckningsgradenss förändring med djupet på mjukbottnar. 24

28 Bilaga 6. Grafer över diversiteten 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 Fig. 6.1a Fig. 6.1b Medel ±SE ±SD 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 Medel ±SE ±SD H' 0,2 D 0,10 0,1 0,05 0,0 0,00-0,1-0,05-0,2-0,10-0,3 Södra Mellersta Norra n=38 n=45 n=30-0,15 Södra Mellersta Norra n=38 n=45 n=30 Fig. 6.1a-b. Medeldiversitet för de olika bassängerna, a visar Shannon-Wieners index (H ) medan b visar Simpsons index (D). Kruskal-Wallis: p=ns Fig. 6.2a Fig. 6.2b 0,7 0,6 Medel ±SE ±SD 0,35 0,30 Medel ±SE ±SD 0,5 0,25 0,4 0,20 0,3 0,15 H' 0,2 D 0,10 0,1 0,05 0,0 0,00-0,1-0,05-0,2-0,10-0,3 Västsida Östsida n=56 n=57-0,15 Västsida Östsida n=56 n=57 Fig. 6.2a-b. Medeldiversiteten på Väst- och Östsidor i hela Flaten, a visar Shannon-Wieners index (H ) medan b visar Simpsons index (D). Tukey HSD: p=ns 25

29 0,7 Fig 6.3a Fig 6.3b Medel SE 0,35 Medel SE 0,6 0,30 0,5 0,25 0,4 0,20 H' 0,3 D 0,15 0,2 0,10 0,1 0,05 0,0 0,00-0,1 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 Djup (m) -0,05 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 Djup (m) Fig. 6.3a-b. Medeldiversitetens förändring med djupet för hela Långsjön, a visar Shannon-Wieners index (H ) medan b visar Simpsons index (D). Fig 6.4a Fig 6.4b 0,0 0,0 0,5 0,5 1,0 1,0 Djup (m) 1,5 Djup (m) 1,5 2,0 2,0 2,5 3,0 Västsida Östsida 0,4 0,3 0,2 0,1 0-0,1 2,5 3,0 Västsida Östsida 0,2 0,1 0 Fig. 6.4a-b. Täckningsgradens förändring med djupet vid de olika väderstrecken, a visar Shannon-Wieners index (H ) medan b visar Simpsons index (D) 26

30 Bilaga 7. Bedömningsgrunder för sjöars artrikedom 7.1 Artrikedom och näringsindikatorer Vattenväxter i sjöar Artrikedom och artsammansättning hos flytblads- och undervattensväxter i sjöar kan utnyttjas som mått på sjöekosystemets tillstånd i stort. Mer specifikt kan sådana data användas som indikatorer på eutrofiering. Bakgrund Vattenväxterna spelar en viktig roll i sjöars ämnesomsättning och bildar livsmiljö för många andra organismer. Växternas artmångfald och utbredning påverkas av eutrofiering, försurning och andra förändringar i miljön. Både enskilda arter och hela växtsamhällen kan därför tjäna som indikatorer på sjöekosystemets tillstånd. Den bedömningsmetod som presenteras här utnyttjar främst flytbladsväxter och undervattensväxter (utom mossor). Tillståndsbedömningen utgår från antalet påträffade arter inom dessa grupper (se artlista). Vid bedömning av avvikelse från jämförvärde används också ett indikatortal som avspeglar olika arters beroende av vattnets näringsrikedom (arter med låga indikatorvärden uppträder främst i näringsfattiga vatten och vice versa). Inventeringen av sjöns flora ska genomföras under högsommar eller sensommar. (Bornsjöns tillstånd är markerat i fet stil) Bedömning av tillstånd Artantal, undervattens- och flytbladsväxter Klass Benämning Antal arter 1 Mycket artrikt > 18 2 Artrikt Ganska artrikt Ganska artfattigt Artfattigt

31 Jämförvärden Höjd över havet Sjöareal (km 2 ) Artantal Indikatortal N Sverige S Sverige N Sverige S Sverige < 0, ,5 7,4 < 60 m 0, ,5 8, ,3 8,0 > ,5 8,0 < 0, , m 0, ,3 7, ,8 6,5 > > 17 6,3 6,6 < 0,1 > 200 m 0, ,3 7, ,2 6,2 > ,9 Jämförvärdena anger typiska artantal och indikatortal för floran i vatten som inte nämnvärt påverkats av människan. Med norra Sverige avses området norr om Dalälven. I vissa fall saknas jämförvärden på grund av bristande underlag. Artlista över vattenväxter i sjöar De indikatortal som anges här avspeglar arternas beroende av vattnets näringsrikedom (arter med låga indikatorvärden uppträder främst i näringsfattiga vatten och vice versa). För vissa arter har inget indikatortal fastställts. 28

32 7. 2 Artlista Undervattensväxter Indikatortal Isoetider Crassula aquatica 3 Baldellia ranunculoides 4 Isoetes echinospora 4 Subularia aquatica 4 Isoetes lacustris 5 Lobelia dortmanna 5 Limosella aquatica 5,3 Peplis portula 5,3 Ranunculus reptans 5,3 Pilularia globulifera 5,5 Elatine hydropiper 6 Littorella uniflora 6,7 Eleocharis acicularis 8,5 Elodeider Alisma gramineum Callitriche brutia (pedunculata) Callitriche cophocarpa Callitriche platycarpa Najas intermedia Najas minor Ranunculus fluitans Ruppia maritima Ruppia spiralis Sagittaria natans Utricularia australis (neglecta) Utricularia ochroleuca Potamogeton polygonifolius 3 Sparganium angustifolium 3 Juncus bulbosus 3,7 Scirpus fluitans 4 Sparganium friesii 4 Utricularia intermedia 4 Utricularia minor 4 Callitriche hamulata 5 Callitriche palustris (verna) 5 Myriophyllum alterniflorum 5,5 Nitella spp. 5,5 Potamogeton alpinus 5,5 Utricularia vulgaris 5,5 Potamogeton berchtoldii (pusillus) 7,3 Potamogeton gramineus 7,3 Potamogeton obtusifolius 7,3 Potamogeton perfoliatus 7,3 Potamogeton praelongus 7,3 Callitriche stagnalis 7,7 Hippuris vulgaris 7,7 Potamogeton compressus(zosterif.) 7,7 Callitriche obtusangula 8,5 Callitriche hermaphroditica 8,5 Chara spp. 8,5 Ceratophyllum submersum 8,5 Elodea canadensis 8,5 Potamogeton crispus 8,5 Ranunculus aquatilis 8,5 Ranunculus peltatus 8,5 Ranunculus trichophyllus 8,5 Hottonia palustris 9,0 Stratiotes aloides 9,0 Ceratophyllum demersum 10 Elodea nuttallii 10 Myriophyllum spicatum 10 Myriophyllum verticillatum 10 Najas flexilis 10 Najas marina 10 Oenanthe aquatica 10 Potamogeton acutifolius 10 Potamogeton filiformis 10 Potamogeton friesii (mucron.) 10 Potamogeton lucens 10 Potamogeton pectinatus 10 Potamogeton rutilus 10 Potamogeton trichoides 10 Ranunculus baudotii 10 Ranunculus circinatus 10 Zanichellia palustris 10 Flytbladsväxter Sparganium angustifolium 3 Sparganium hyperboreum 3 Nuphar pumila 6 Glyceria fluitans 6,3 Nymphaea alba 6,7 Nymphaea candida 6,7 Potamogeton natans 6,7 Alopecurus aequalis 7,7 Nuphar lutea 8,5 Sparganium gramineum 8,5 Pesicaria amphibium 9 Sagittaria sagittifolia 9 Lemnider Lemna minor 8,5 Hydrocharis morsus-ranae 9 Lemna gibba 10 Lemna trisulca 10 Nymphoides peltata 10 Spirodela polyrrhiza 10 Helofyter Alisma lanceolatum Scutellaria galericulata 29

33 Eriophorum angustifolium 2,5 Carex limosa 4 Carex rostrata 4,3 Carex nigra 4,7 Menyanthes trifoliata 5,3 Ranunculus flammula 5,3 Carex aquatilis 5,5 Carex lasiocarpa 5,5 Juncus effusus 5,5 Lysimachia thyrsiflora 5,5 Peucedanum palustre 5,5 Potentilla palustris 5,5 Sparganium minimum (natans) 5,5 Agrostis stolonifera 5,7 Veronica scutellata 6,3 Equisetum fluviatile 7 Hydrocotyle vulgaris 7 Calla palustris 7,3 Caltha palustris 7,3 Carex vesicaria 7,3 Eleocharis mammilata 7,3 Eleocharis palustris 7,3 Galium palustre 7,3 Myosotis scorpioides 7,3 Phragmites australis 7,3 Scirpus lacustris 7,3 Myosotis laxa 7,7 Alisma plantago aquatica 8,5 Carex elata 8,5 Cicuta virosa 8,5 Cladium mariscus 8,5 Iris pseudacorus 8,5 Mentha aquatica 8,5 Phalaris arundinacea 8,5 Ranunculus hederaceus 8,5 Sparganium erectum (ramosum) 8,5 Typha latifolia 8,5 Acorus calamus 9 Ranunculus lingua 9 Sium latifolium 9 Apium inundatum 10 Berula erecta 10 Bidens cernua 10 Bidens tripartita 10 Bolboschoenus maritimus 10 Butomus umbellatus 10 Carex acuta 10 Carex acutiformis 10 Carex pseudocyperus 10 Carex riparia 10 Glyceria maxima 10 Nasturtioum officinale 10 Polygonum hydropiper 10 Ranunculus sceleratus 10 Rorippa amphibia 10 Rumex hydrolapathum 10 Scirpus tabernaemontani 10 Solanum dulcamara 10 Sparganium emersum (simpl.) 10 Typha angustifolia 10 Veronica anagallis-aquatica 10 Veronica beccabunga 10 30