Vi begränsade litteraturgenomgången till områden som bedömts viktiga i relation till hästens samling.

Transkript

1 1. REFERAT Vad är samling? Hur mycket vet man egentligen om samling? Är det bara en känsla eller kan man mäta och jämföra samling? Om träning ska vara effektiv och meningsfull över gränsen mellan hoppning och dressyr är det bra om det uppfattas lika inom de största disciplinerna. Efter att ha läst litteratur samt själva tränat både hoppning och dressyr för flera tränare misstänker vi att det finns olika sätt att utnyttja terminologin. För att utveckla träningen av både häst och ryttare anser vi det viktigt att man uppmärksammar detta problem. Vårt syfte med arbetet är att ta reda på hur tränare i hoppning och dressyr uppfattar och anser sig uppnå samling. Vi vill ta reda på inom vilka områden tränarna är överens och var man kan se olikheter. Vår hypotes är: Hopp- och dressyrtränare uppfattar inte samling lika. Hopp- och dressyrtränare använder inte likartade rörelser för att öka samlingsgraden hos hästen. Vi skickade ut en enkät till landets A och B-tränare i hoppning och dressyr. Enkäten innehöll 26 frågor eller påståenden med anknytning till begreppet samling. Tränarna skulle kryssa i om de instämde eller ej med påståendena. Överlag har många tränare instämt i påståendena, men det finns stora variationer i svaren. Vi har fått resultat spridda från 0 till 10 på samtliga frågor och det tyder på att det finns olika åsikter hos tränarna. Att frågorna kan ha tolkats olika spelar också in. På frågan genom vilken rörelse man skapar bäst förutsättningar för ökad samling var dock tränarna relativt överens. Hypotesen att hopp- och dressyrtränare inte uppfattar samling lika kan antas för vissa specifika frågor/påståenden. Hypotesen att hopp- och dressyrtränare inte använder likartade rörelser för att öka samlingsgraden hos hästen kan inte styrkas. 1

2 2. INLEDNING 2.1 Problemområde Utbildning av både hästar och ryttare är tidskrävande och arbetsamt. För att få ridutbildning effektiv är det viktigt att tränare talar samma språk. Det bör gå att träna både hoppning och dressyr för olika tränare och få en likadan grundridning. Att tränares personlighet präglar lektionerna är en självklarhet. För att nå träningsresultat på ett effektivt och meningsfullt sätt är det en förutsättning att tränare uppfattar ridning och samling på samma sätt. Efter att ha läst litteratur samt själva tränat både hoppning och dressyr misstänker vi att det finns olika sätt att utnyttja terminologin. För att utveckla träningen av både häst och ryttare anser vi det viktigt att man uppmärksammar detta problem. 2.2 Syfte Syftet med arbetet är att ta reda på hur tränare i de olika disciplinerna uppfattar och anser sig uppnå samling. Vi vill genom frågeformuläret ta reda på inom vilka områden tränarna är överens och var man kan se olikheter. Vi har märkt att tränare uttrycker sig på olika sätt när det gäller samling. Därför anser vi det relevant att undersöka om åsikterna skiljer sig mellan tränargrupperna A och B, samt disciplinerna emellan. 2.3 Frågeställning Vad är samling? Hur mycket kunskap finns det om hästens samling? Vilka skillnader respektive likheter finns det inom disciplinerna hoppning och dressyr? 2.4 Hypotes Hopp- och dressyrtränare uppfattar inte samling lika. Hopp- och dressyrtränare använder inte likartade rörelser för att öka samlingsgraden hos hästen. 3. LITTERATURÖVERSIKT Vi begränsade litteraturgenomgången till områden som bedömts viktiga i relation till hästens samling. 3.1 Hästens bakbensaktivitet Hästen är samlad när den genom gymnastiskt arbete blivit så stark och smidig, i framförallt bakdelen att den kan bära upp en stor del av sin vikt med bakbenen och röra sig med mera komprimerad kroppshållning. När vikten ligger på bakdelen avlastas framdelen och blir på så sätt rörligare. Nathhorst (2001). När hästen går på tygeln, samlar sig, sätts bakbenen något under kroppen närmare hästens tyngdpunkt. Att bakbenen sätts djupare under hästen kan bara ske när ryggraden höjs. Det i sin tur ändrar avståndet mellan hästens ryggkotor, de skiljs åt och ryggraden blir mer elastisk och fjädrande. Némethy (1990) 2

3 Figur 1. Den streckade linjen visar förändringen i hästens form då den är på tygeln. Notera att bakbenen flyttas närmare hästens tyngdpunkt. Némethy (1990). Bakbenen aktiveras så att de griper in längre fram under kroppen och tyngdpunkten flyttas bakåt. Framdelen blir samtidigt lättare och rörligare. Det innebär att hästen rör sig med schwung och aktion. Morris (1979). Att rida hästen på tygeln är den lägsta graden av samling. Drivningen fångas upp av handen och hästen måste använda energin till något annat än att röra sig framåt. Om ryttaren ser till att hästen inte kan fly undan sidvärts kommer den istället att vinkla mer i bakbenens ledgångar och sätta bakhovarna djupare under sig. Härmed sänks bakdelen och framdelen får en något högre resning. Vid ökad framåtdrivning mot en alltmer uppfångande hand kommer hästen att ytterligare vinkla sina bakben. Man brukar säga det man förlorar i längd vinns i höjd. Men hästen rör sig fortfarande framåt t ex i samlad trav. Skulle man hindra framåtdrivningen/energin ännu mer kommer hästen att få bakbenen så vinklade och så mycket under sig att frambenen inte längre räcker ned till marken. Den blir då sittande i levad, vilket är den högsta grad av samling som kan uppnås med hästen kvar på marken. Drivs samlingen ännu längre kommer det att resultera i språng ovan mark. Det samlande arbetet engagerar stora delar av hästens muskulatur. När bakbenen träder djupare under hästen och bukens muskulatur drar ihop sig kommer bäckenet att dras närmare bröstbenet och ryggen kommer att höjas. Bakdelen sänks då och hästen kommer att trampa närmare tyngdpunkten. Tibblin (1988). Målet i det samlande arbetet är att få hästen att bära mer vikt på bakbenen och att vinkla ledgångarna i bakdelen. Den trampar då under sig mer och kommer upp mer med framdelen. På så sätt får den mer kraft och energi i rörelserna. Söderstrand m fl (2001). Hästen sätter inte under sig bakbenen mer vid ökad samling. I de undersökningar han har gjort kommer han fram till att vid ökad samling förkortas steglängden och stegets varaktighet ökar. Holmström m fl (1995). 3

4 3.2 Lösgjordhet Förutsättningarna för att riktigt kunna samla hästen är att kontakten med hästens mun är stadig men fjädrande. Hästen bör vara lösgjord från kroppsliga och mentala spänningar och måste ha blivit så genomsläpplig att de uppfångande tygeltagen kan gå igenom hästens kropp ända till bakbenen. Nathhorst (2001). När hästen går på tygeln och är lösgjord slappnar den av i musklerna, är mycket känslig för alla hjälper och både mentalt och fysiskt helt inställd på att ta emot ryttarens signaler. Némethy (1990). Lösgjordhet är grunden för alla kommande krav och arbetsuppgifter. Lösgjordhet är det tillstånd då musklerna arbetar utan spänning, kretsloppet är stimulerat, genomblödningen ökad (genom uppvärmning) och hästen är fri från ångest och helt enkelt nöjd. Hözel m fl. (1998). 3.3 Form Vid samling blir hästens form mer upprest (välvd i halsen) och stadig. Med stadig menas att formen är stilla och oberoende av vilka rörelser som görs. Hästen är också självbärig och rör sig i balans, tar med sig och bär ryttaren utan att behöva understödjas med annat än små, fina hjälper. Nathhorst (2001). När hästen går på tygeln i rätt form ska nacken som regel vara den högsta punkten och nosen hållas något framför lodplanet en lodrät linje vinkelrätt mot marken dragen genom ögat. Detta är idealet men formen måste anpassas efter varje hästs exteriör och utbildningsståndpunkt. Att kunna lägga ner hästen i en form där hästen länger halsen och söker nosen framåt nedåt är viktigt. Detta säkerställer sambandet mellan fram- och bakdel genom ryggen. Hur mycket den ska få sänka huvud och hals beror på dess byggnad och vad som är lämpligt ur arbetssynpunkt vid olika tillfällen. Tibblin (1988). Hästens ideala form är att gå med nacken som högsta punkt och nosryggen strax framför lodplanet eller, i de övningar då hästen är som mest samlad, i det lodräta planet. Detta är vad man bör sträva efter att uppnå som slutligt resultat, men får man problem med formen så är det bättre att tolerera att den går en aning bakom eller framför lodplanet men slappnar av där och känner sig tillfreds än att hela tiden kräva korrekt placering av nosen. Kyras inställning till hästens form är att det viktigaste är att ryttaren själv kan välja formen efter behov. För många hästar är det tungt att arbeta med en lång, låg hals medan det för andra lättar stressen vid t ex inlärning av en ny rörelse. Rider man sin häst med en lång och låg hals skall ryttaren alltid själv kunna kontrollera om hästen skall gå med nosen tydligt bakom lodplanet eller om den ska öppna ganaschvinkeln och gå framför lodplanet. Det är kontakten med hästens mun som är det viktigaste och ryttarens förmåga att själv reglera de olika graderna av kontakt i alla former. Kyrklund m fl (1996). 4

5 3.4 Exteriör Hästens form när han går på tygeln, inklusive böjning på nacken och huvudets ställning beror på hans exteriör. Det betyder att en häst kan gå på tygeln på ett mycket tillfredställande sätt utan någon markerad halsresning, så länge han är väl balanserad dvs inte går på bogarna i framvikt. Samt är lätt i handen och är positiv till, uppmärksam på ryttarens hjälper. Även en häst med kort, lågt ansatt hals och lång rygg kan fås att gå på tygeln trots sina exteriöra fel. Det kräver dock längre tid och större skicklighet hos ryttaren för att lyckas. En häst med sämre exteriör kommer dock aldrig att ge samma intryck som en häst med god eller idealisk exteriör. Némethy (1990). I Sverige läggs stor vikt vid exteriör och rörelser vid val av hingstar och ston lämpliga för avel. Studier har gjorts om sambandet mellan exteriör och prestation hos ridhästar. En studie gick till så att exteriören registrerades på 356 svenska halvblodshästar, av dessa hästar var det både elithästar i hoppning och dressyr, några 4 åringar och några hästar uppstallade på ridskolor. Det man kunde få ut av detta var bl a att elithästarna hade i genomsnitt större hasvinkel jämfört med övriga hästar. Detta troligen beroende på att krokhasighet skulle ge bristande hållbarhet och svårigheter att bära sig i den grad av samling som krävs för svåra klasser i dressyr och hoppning. Krokhasiga hästar kan visserligen trampa under sig men de saknar förmåga att bära sig på grund av minskad motståndskraft i hasen. Faktorer som påverkade gångarterna positivt var lång överarm, långt lår, plant bäcken, framåt lutande lårben, stor knävinkel och normal hasvinkel. Trots detta får man dra slutsatsen att exteriörens betydelse inte får överskattas. Andra faktorer så som mentala egenskaper, uppfödning och träning har stor betydelse för hästarnas prestation. Holmström (1986). Om en dålig vinkling i bakbenens leder är orsak till att hästen av naturen arbetar med bakbenen långt bakom sig, kommer den aldrig att kunna samla sig tillräckligt lätt. Det kommer antingen att vålla hästen smärta, eller helt enkelt vara för svårt och för ansträngande när man ber den att utföra rörelser med hög samlingsgrad. Resultatet kan då aldrig bli bra. Också halsansättningen spelar en viktig roll. Både den för låga och den för höga ansättningen kommer att ge problem när hästen ska välva halsen optimalt. Stor ganaschfrihet är även en viktig förutsättning för att hästen ska kunna ge efter riktigt, och placera sin nosrygg lodrätt även när den är extremt rest och samlad. Kyrklund m fl (1996). 3.5 Gångarter När det gäller gångarterna är traven den lättaste att förbättra. Om hästen i övrigt har förutsättningar för samling (kan förlägga vikten bakåt och öka vinklingen av has- och knäled) kan man nästan alltid rida in en stor, flott trav i den. Galoppen är nog den svåraste gångarten att förbättra. När jag märker att en häst har hittat sin balans i galopp och är klar för samling, rider jag den i förvänd galopp. Kyrklund (1996). Varje gångart sträcker sig från yttersta samling eller tillbakahållning till den extremaste ökningen eller lössläpptheten. Främst genom övergångar mellan de olika gångarterna och tempoväxlingar börjar man arbetet med att få hästen på tygeln. Traven är den viktigaste gångarten för häst och ryttare Némethy (1990). 5

6 3.6 Rörelser Samlande rörelser är framför allt öppna, sluta och förvänd sluta, gemensamt kallas de skolor. Under arbetet med skolor är det viktigt att inte enbart hästens hasleder engageras utan även knän och lårleder. Genom dessa ledgångars böjning uppnås en påverkan på korsleden, vilket är viktigt för att samling ska åstadkommas. Tibblin (1988). Skolorna gymnastiserar hästen och stärker bakdelens uppbärande förmåga. Det är viktigt att bakdelens alla ledgångar engageras i det samlande arbetet. Nathhorst (2001). Bakdelsvändning aktiverar bakbenen så att de griper in längre fram under kroppen och tyngdpunkten flyttas bakåt. Framdelen blir samtidigt lättare och rörligare. Bakdelsvändning är utan tvekan den bästa av alla samlande rörelser. Morris (1979). Samlande övningar är allt från halvhalter till att rida tempoväxlingar i galopp. Att rida små volter och att förbereda för galoppiruetter är också bra samlande arbete för den hopphäst som kommit längre i sin utbildning. Ryggning är också en samlande rörelse som kan användas som lösgörande övning i vissa fall. Söderstrand m fl (2001). 3.7 Känsla Ryttarkänsla är mer ett resultat av aktiv övning och umgänge med hästar än en följd av medfödd talang. Talang är visserligen bra men kan inte på något sätt ersätta hårt arbete och viljan att lära. Övning är det som ger resultat och det finns inga genvägar. Morris (1979). Ryttarkänsla är det samspel som hela ridningen bygger på. Det är förmågan att känna och anpassa sin inverkan beroende på häst och situation. Tibblin (1988). Tysken Franke Sloothaak: Alla kan lära sig på olika nivåer. Till slut när du ska försöka nå toppen, är det många saker som måste stämma. Och då är det mycket som det hänger på, men i normala fall kan alla lära sig. Zetterqvist (1998) Jens Fredricson: Man kan se till att sätta elever i en bra utbildningsmiljö och göra övningar så att de känner sig trygga. Ambitionen är ändå viktigare än känslan. Det blir bara mycket tuffare och tar längre tid att komma någonstans, men man kommer längre än de som har känsla men inga ambitioner. Zetterqvist (1998) Lotta Björe: Det finns övningar som kan hjälpa ryttare med dålig känsla. Det är också viktigt att man försöker hitta en lämplig häst som hjälper ryttaren fram. Hästen gör mycket för att få ryttaren att hitta känslan. Zetterqvist (1998) 6

7 4. MATERIAL OCH METOD 4.1 Material I vår undersökning har vi vänt oss till Svenska Ridsportförbundets auktoriserade A och B tränare i hoppning och dressyr. För att erhålla A eller B-tränarlicens krävs särskild behörighet. Behörigheten bygger i huvudsak på tre faktorer: 1. Egen skicklighet. Utbildning av egna/elevers hästar. Detta värderas i huvudsak på tävlingsmeriter. 2. Egna elevers skicklighet och utveckling. Värderas på tävlingsmeriter. 3. Lämplighet som tränare (pedagogisk förmåga) För A-tränarlicens i hoppning/dressyr krävs att man tävlat framgångsrikt i motsvarande Grand Prix. För B-tränarlicens krävs att man tävlat framgångsrikt i hoppning lägst 1,40-1,45 m /dressyr S:t Georges. Vi har skickat ut frågeformulär samt frankerat svarskuvert till 176 tränare. Av dessa är 24 stycken A-tränare hoppning, 75 stycken B-tränare hoppning, 15 stycken A-tränare dressyr och 62 stycken B-tränare dressyr. Vi skickade även ut 58 stycken påminnelser. Samtliga tränare har fått ett nummer tilldelat för att vi ska kunna se vilka som har svarat för att sedan kunna skicka ut påminnelser. Tränarna är dock anonyma i undersökningen. 4.2 Metod Ett frågeformulär sammanställdes med sammanlagt 26 påståenden och frågor (se bilaga). Formuläret bestod till största delen av påståenden. Till varje påstående hörde en tio centimeter lång linje. Tränarna skulle svara till hur stor del han/hon instämde i påståendet genom att sätta ett kryss på linjen. Sattes krysset till vänster betydde det att tränaren inte alls instämde i påståendet. Sattes krysset längst till höger betydde det att tränaren instämde helt till påståendet. Om krysset sattes någonstans där i mellan instämde tränaren till viss del (se bilaga). Detta upplägg på enkäten valde vi för att det skulle gå snabbt och enkelt för tränarna att spontant svara på påståendena. Varje individuellt svar blev sedan mätbart genom att vi med linjal mätte till hur stor del tränaren instämde i påståendet. Svaren bearbetades i Excel 1 för att få fram medelvärden, standardavvikelse, maxvärde, minivärde, procent svar av inkomna enkäter och procent svar av samtliga enkäter på varje påstående. Vi beräknade även variabeln för varje tränargrupp, A-tränare hoppning, B-tränare hoppning, A-tränare dressyr och B-tränare dressyr. För att undersöka om gruppernas resultat skilde sig signifikant åt har grupperna jämförts med ett t-test i SigmaStat 2. Resultatet har vi valt att åskådliggöra med hjälp av olika diagram. Först visar vi ett överskådligt diagram där man ser medelvärdena på hur mycket samtliga tränare har instämt i påståendena i enkäten. Därefter jämför vi resultaten från de olika disciplinerna, hoppning och dressyr. Tillsist har vi även valt att titta på varje tränargrupp och jämföra resultaten från A- tränare och B-tränare inom samma disciplin. På så sätt kan vi få fram skillnader och likheter mellan tränargrupperna. Fråga nummer 23 ställdes så att tränarna fick gradera alternativ 1-3. Där 1 betyder hög samlingsgrad, 2 medelmåttig samlingsgrad och 3 låg samlingsgrad. På så sätt tog vi fram vilka rörelser tränarna tyckte ledde till ökad samling. Fråga nummer 25 har vi valt att plocka bort ifrån undersökningen eftersom de flesta tränarna hänvisade till fråga nummer Microsoft Excel COPR 2 SigmaStat (SPSS Science, Chicago, IL, USA) 7

8 5. RESULTAT Av de 176 enkäterna och de 58 påminnelserna vi skickade ut har vi fått 71 svar (40 %). Av dessa var det 11 stycken (46 %) A-tränare hoppning, 26 stycken (35 %) B-tränare hoppning, 8 stycken (53 %) A-tränare dressyr och 26 stycken (42 %) B-tränare dressyr som returnerade enkäten. Eftersom det inte är lika många tränare inom de olika disciplinerna kommer varje individuellt svar väga olika tungt i undersökningen när vi jämför de olika disciplinerna. Det var tre tränare som avstod från att ta ställning och returnerade enkäterna tomma. Till två av enkäterna följde en kommentar att påståendena i enkäten var fel fokuserade och att man genom undersökningen inte kunde få fram relevanta svar, de valde därför att inte svara. Vi vill med detta diagram (figur 2) på ett överskådligt sätt visa i vilken grad landets tränare instämmer i våra påståenden. Vi kommer längre fram visa resultaten på påståendena och jämföra de olika tränarna disciplinerna emellan. Medelvärden av samtliga tränares svar till påståenden Medelvärde av instämmandegrad ,2 2,6 2,6 2,6 2,2 1,8 3,2 3,0 2,8 2,7 3,1 3,3 3,2 3,4 3,2 3,5 3,63,4 3,0 3,8 3,8 4,0 3, Enkätens fråga nr. Figur 2. Medelvärden av samtliga tränares svar till påståendena. Ovanför varje stapel visas standardavvikelsen. 1. Vid ökad samling vinklas bakbenens ledgångar mer så att bakdelen (korset) sänks. 2. Vid ökad samling belastar hästen bakbenen så att bakhovarna sätts ner längre under hästen (närmare frambenen). 3. Vid ökad samling vinklas bakbenens ledgångar mer så att bakdelen (korset) sänks, detta resulterar i att frambenen kommer närmare bakbenen. 4. Vid ökad samling belastar hästen bakbenen förhållandevis mer än frambenen. 5. Hästen måste vara fysiskt lösgjord innan samling kan påbörjas. 6. Hästen måste vara psykiskt lösgjord innan samling kan påbörjas. 7. Hästens form har betydelse för möjlighet till samling. 8. Hästens nackvinkel har betydelse för att hästen ska kunna samlas. 9. Hästens nosrygg måste närma sig lodplanet för att hästen ska kunna samlas. 10. Hästens nosrygg måste vara framför lodplanet för att hästen ska kunna samlas. 11. Hästens halsvinkel har betydelse för att hästen ska kunna samlas (dvs huvudets placering högt el lågt). 8

9 12. Vid samling skall hästens nacke vara högsta punkt. 13. Ökad grad av samling kräver att hästen höjer huvud och hals. 14. Hästens exteriör har betydelse för dess förmåga till samling. 15. En häst med ett relativt lodrät lårben har svårare för ökad samling. 16. En häst med ett liggande bäcken har svårare för ökad samling. 17. Ett bra temperament kan kompensera brister i hästens exteriör. 18. Det finns ett samband mellan hästens muskelkoordination och dess förmåga till samling. 19. Traven är den gångart som är lättast att påverka vad gäller samling. 20. Galoppen är den gångart som är viktigast att kunna påverka vad gäller samling. 21. Samling kan mätas och jämföras. 22. Ryggning är samlande. 26. Alla ryttare kan tränas till att hitta känslan för samling. Diagrammen i figur 3 och 4 jämför de olika disciplinernas resultat till påståendena. Man kan se i hur hög grad tränarna instämt i påståendena och även se skiljaktigheter disciplinerna emellan. Standardavvikelsen är markerad genom den svarta linjen med punkter i ändarna. Standardavvikelsen visar hur eniga tränarna är till påståendet inom disciplinen. En låg standardavvikelse, en kort linje, visar att tränarna har varit överens i hög grad (liten spridning på svaren, vilket innebär att alla har satt kryss nära medelvärdet). Om resultaten mellan tränargrupperna skiljer sig så mycket åt att det uppstår en statistiskt signifikant skillnad inom det aktuella påståendet är detta markerat med asterisk ovanför staplarna. Tränarnas värdering av olika påståenden avseende samling 10 ** * * 9 Medelvärde av instämmandegrad Hoppning Dressyr Enkätens Fråga nr. Figur3. Medelvärde och standardavvikelse för i vilken grad hopp- och dressyrtränarna instämt i påståenden Signifikanta skillnader inom ett påstående visas med asterisk ovanför de två grupperna. 9

10 Tränarnas värdering av olika påståenden avseende samling 10 * * * * Medelvärde av instämmandegrad Hoppning Dressyr Enkätens fråga nr. Figur 4. Medelvärde och standardavvikelse för i vilken grad hopp- och dressyrtränarna instämt i påstående 14-22, 26. Signifikanta skillnader inom ett påstående visas med asterisk ovanför de två grupperna. Diagrammen i figur 5,6 och 7 jämför de olika tränargruppernas, (hoppning A-tränare och B- tränare, dressyr A-tränare och B-tränare), instämmande i påståendena 1-22 och 26. Tränarnas värdering av olika påståenden avseende samling 10 * * * * Hoppning A-tränare Medelvärde av instämmandegrad Hoppning B-tränare Dressyr A- tränare Dressyr B- tränare Enkätfråga nr. Figur 5. Medelvärde och standardavvikelse för i vilken grad tränargrupperna (A- och B-tränare hoppning, A- och B-tränare dressyr) instämt i påståendena 1-6. Signifikanta skillnader inom samma påstående och disciplin visas med asterisk ovanför de två grupperna. 10

11 Tränarnas värdering av olika påståenden avseende samling Medelvärde av instämmandegrad Hoppning A-tränare Hoppning B-tränare Dressyr A-tränare Dressyr B-tränare Enkätfråga nr. Figur 6. Medelvärde och standardavvikelse för i vilken grad tränargrupperna (A- och B-tränare hoppning, A- och B-tränare dressyr) instämt i påståendena Signifikanta skillnader inom samma påstående och disciplin visas med asterisk ovanför de två grupperna. Tränarnas värdering av olika påståenden avseende samling Hoppning A-tränare Medelvärde av instämmandegrad Hoppning B-tränare Dressyr A- tränare Dressyr B- tränare Enkätfråga nr. Figur 7. Medelvärde och standardavvikelse för i vilken grad tränargrupperna (A- och B-tränare hoppning, A- och B-tränare dressyr) instämt i påståendena 14-22, 26. Signifikanta skillnader inom samma påstående och disciplin visas med asterisk ovanför de två grupperna. 11

12 Figur 8 och 9 visar i vilken grad tränarna anser att rörelser skapar förutsättning för ökad samling. I undersökningen skulle tränarna gradera 1-3 (1= hög samlingsgrad, 2= medelmåttig samlingsgrad, 3= låg samlingsgrad) de rörelser de ansåg skapa bäst förutsättningar för ökad samling. I diagrammet i figur 8 har vi tagit fram hur hopptränarna svarade på denna fråga. Om tränarna ville lägga till någon rörelse/något arbete som de ansåg skapade goda förutsättningar för samling så fanns plats för tillägg. Det flera hopptränare lade till var volter, galoppiruett, piaff, förvänd galopp och klättring. Diagrammet i figur 9 skildrar dressyrtränarnas svar på frågan om vilka rörelser de ansåg skapade bäst förutsättningar för ökad samling. Det fanns plats för tillägg och det flera dressyrtränare lade till var arbete med rakriktning, volter, piaff, passage och galoppiruetter. Hopptränare halvhalter studshoppning cavaletti bakdelsvändning ryggning tempoväxlingar övergångar diagonal sluta ej svarat 3.låg samlingsgrad 2.medelmåttig samlingsgrad 1.hög samlingsgrad förvänd sluta sluta öppna 0% 20% 40% 60% 80% 100% Figur 8. Hopptränares gradering av olika rörelser/arbete för att uppnå samling hos hästen. Diagrammet visar hur stor andel av tränarna som svarat med 1,2,3 el ej svarat. 12

13 Dressyrtränare halvhalter studshoppning cavaletti bakdelsvändning ryggning tempoväxlingar ej svarat 3.låg samlingsgrad 2.medelmåttig samlingsgrad 1.hög samlingsgrad övergångar diagonalsluta förvänd sluta sluta öppna 10% 20% 40% 60% 80% 100% Figur9. Dressyrtränarnas gradering av olika rörelser/arbete för att uppnå samling hos hästen. Diagrammet visar hur stor andel av tränarna som svarat med 1,2,3 el ej svarat. 13

14 I diagrammet (figur 10) har vi gjort en jämförelse mellan hopp- och dressyrtränare. Diagrammet visar vilka rörelser/vilket arbete som de båda tränargrupperna anser skapar bäst förutsättningar för ökad samling. Samlande arbete halvhalter studshoppning cavaletti bakdelsvändning ryggning tempoväxlingar övergångar Dressyr Hoppning diagonal sluta förvänd sluta sluta öppna 0% 20% 40% 60% 80% 100% Figur10. Jämförelse av dressyr- och hopptränares gradering av rörelsernas/arbetets samlingsgrad. Diagrammet visar hur stor andel av dressyr- respektive hopptränare som satt ett på respektive rörelse/arbete. Diagrammet i figur 11 visar vad de olika tränargrupperna svarade på frågan om man kan jämföra samlingen som utförs vid piaff med samlingen som utförs när hästen eleverar i hoppsprånget. Jämförelse piaff med elevering vid hoppsprånget 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Ja Nej Ej svarat A tränare dressyr B tränare dressyr A tränare hoppning B tränare hoppning Figur11. Diagrammet visar hur stor andel av tränarna som svarat ja, nej eller ej svarat på frågan om samlingen som utförs vid piaff kan jämföras med samlingen som utförs när hästen eleverar i språnget. 14

15 Till påståendet, alla ryttare kan tränas till att hitta känslan för samling, fanns plats för kommentar. Exempel på individuella kommentarer är från hopptränarna: Som tränare måste jag väl tro att alla kan träna upp känslan. Förhoppningsvis. Tro på mänskligheten! Om viljan är mycket hög och det får ta tid. Förutsätt att ryttaren har känsla för ridning. Det beror på ryttaren, hästen och hur tränaren har lagt upp arbetet varje vecka. Tar olika lång tid och ibland många hästar. En del ryttare saknar känslan och/eller viljan att förstå sambanden. Det är som att förklara för en blind hur färgen blå ser ut. Du måste vara duktig på att förklara! från dressyrtränarna: Svårt att hitta känslan om ryttaren saknar ödmjukhet. Mer eller mindre. Beror på vilket hästmaterial ryttaren har tillgång till. Alla har inte den rätta ryttarkänslan. Säkert, med mycket hjälp. En del ryttare saknar känsla för ridning. Ryttarkänsla kan tränas upp till en viss grad, men stor takt och tempokänsla måste finnas. Lättast med utbildad häst samt kunnig tränare som kan beskriva känslan. Alla kan inte dansa, man måste ha taktsinne. Tidsplanen, antal lektioner, hästmaterialet och ryttarens vilja att jobba med sig själv har betydelse för hur lätt/svårt det är. Tyvärr inte. Ryttarkänsla, dvs att fysiskt och psykiskt kunna förena sig med hästen och få den att förstå vad man vill utan att bruka våld, finns inte hos så många ryttare. Alla kan inte ha känslan för ridning även om de tränar mycket. De är säkert bra på något annat. För somliga tar det längre tid beroende på begåvning, men med mycket träning kan säkert alla lära sig. Givetvis, upprepning och bra häst. Man har olika talang för koordination, hand säte skänkel, några har uppenbarligen för svårt att läsa och lyssna av hästen. Alla instruktörer kan inte lära ut känsla. Vissa ryttare är hopplösa fall. 15

16 6. DISKUSSION Vi ville göra undersökningen för att ta reda på mer om tränares åsikter om samling. Är innebörden av samling lika för alla tränare? 6.1 Skillnader dressyr/hoppning I påståendena om hästens nosrygg har tränarna instämt mer till att den måste närma sig lodplanet än att den måste vara framför lodplanet. Men resultaten är väldigt spridda och medelvärdena är låga. I litteraturen kan man läsa att nosryggen ska vara något framför lodplanet. Det låga resultatet på ett medel på 4 betyder att de flesta tränarna inte alls instämmer till detta. Anser tränarna att nosryggens placering inte har någon som helst betydelse? Om tränare tycker att nosryggens placering inte har någon betydelse, varför verkar detta vara så viktigt enligt litteraturen? I jämförelsen mellan hopp- och dressyrtränares medelvärden är det en statistisk signifikant skillnad i resultatet. Hopptränare instämmer till högre grad i påståendet att hästens nosrygg måste vara framför lodplanet för att hästen ska kunna samlas. Kan detta bero på att hopptränare rider hästen mellan skänkel och hinder vid hoppning? De anser det viktigare att kunna samla hästen med nosryggen framför lodplanet för att hästen ska kunna se hindret samtidigt. Dressyrtränare rider hästen mer mellan skänkel och hand. Vill dressyrtränarna inte ha nosryggen för långt fram? Tycker dressyrtränarna att det är bra att arbeta hästen bakom hand? Ökad grad av samling kräver att hästen höjer huvud och hals. Till detta påstående instämmer hopptränarna i betydligt högre grad än dressyrtränarna. Hopptränarna har även en lägre standardavvikelse på sina svar vilket betyder att de är mer eniga om svaret. Dressyrtränarna har ett lågt medel och en hög standardavvikelse vilket innebär att svaren är spridda. I resultatet är det en statistisk signifikant skillnad. Man skulle kunna tolka påståendet på olika sätt. Antingen tolkar man det som att man ska höja huvudet på hästen först för att hästen ska kunna samla sig. Annars kan man tolka det så att när man samlar hästen resulterar det i att den höjer huvud och hals. Det kan vara anledningen till de spridda svaren hos dressyrtränarna, de tycker förmodligen inte att man ska höja huvudet först utan att huvudet och halsen höjs när hästen samlas. De höga siffrorna hos hopptränarna kanske beror på att de tycker att huvud och hals ska höjas först för att samla hästen. Kan det vara så att hopptränarna uttryckligen behöver samling i så motto att man flyttar tyngdpunkten/belastning till bakbenen medan dressyren inte behöver detta? Detta påstående hade behövt en följdfråga eller vara tydligare för att få säkrare resultat. Galoppen är den gångart som är viktigast att kunna påverka vad gäller samling. Till detta påstående kan man tydligt se att hopptränare instämmer till större del än dressyrtränare och det är en statistisk signifikant skillnad i svaren. Resultatet beror nog på att det är viktigt att kunna påverka samtliga gångarter i dressyren. Hoppningen utförs i galopp och därför är det viktigast att kunna påverka denna för att nå uppåt i klasserna. Vårt sista påstående att alla ryttare kan tränas till att hitta känslan för samling ville vi ta med för att se vilken inställning tränarna överlag har till ryttare. Resultaten visar att hopptränarna tror mer på att ryttare kan tränas till att hitta känslan för samling än vad dressyrtränarna tror. Det är en statistisk signifikant skillnad i svaren. Varför har dressyrtränare ett så lågt resultat på detta påstående? Är dressyrtränare mer negativt inställda till träning av ryttare eller är de mer realistiskt inställda? Är det svårare att lära ut känslan för samling inom dressyren än inom hoppningen? Behöver man mindre känsla för samling inom hoppningen? Vi tycker att det 16

17 låga resultatet hos dressyrtränarna var konstigt eftersom det inte var någon tidsbegränsning i påståendet. Alla ryttare borde kunna tränas till att hitta känslan för samling om de har viljan, motivationen och tiden till detta. En negativt inställd tränare kan förstöra ryttarens motivation och vilja till träning och utveckling. En utav dressyrtränarna skrev med ett kom ihåg som är värt att lägga på minnet. Hur låg nivå din elev än står på, om du undervisar tillräckligt bra har du snart en bättre elev och då är utgångsläget genast lite bättre för att gå vidare och få en ännu bättre elev. Hur bra beror mycket på din och elevens inställning till hur vi ska komma vidare. Det kräver ärlighet. Sylve Söderstrand skriver att: Det gäller för oss ridlärare och tränare att ge eleverna en bra grund och att följa ett bestämt system. Då kan alla ryttare även den till synes mest hopplösa elev utvecklas mot sina mål. Man ska aldrig underskatta elevens mål! 6.2 Skillnader A- och B-tränare Vid ökad samling vinklas bakbenens ledgångar mer så att bakdelen (korset) sänks. På detta påstående har vi fått ett väldigt högt instämmande och det är även vad man kan läsa och komma fram till i litteraturen, både från hopp- och dressyrböcker (se litteraturstudien). Trots detta har vi fått svar som inte instämmer alls i påståendet. Det kan bero på att vissa tränare har misstolkat påståendet. Det kan även vara tränare som inte tror att hästen vinklar bakbenen mer vid ökad samling. Annars tror de att hästen vinklar bakbenen mer men att bakdelen inte sänks. A-tränare i dressyr har ett förvånansvärt lågt instämmande i påståendet. Inom dressyren är det en statistisk signifikant skillnad mellan svaren från A- och B-tränare. Har A-tränarna större insikt? Vid ökad samling belastar hästen bakbenen förhållandevis mer än frambenen. Detta påstående kan tolkas olika. I litteratur kan man läsa att hästen tar mer vikt på bakbenen och får en lättare framdel då den samlas. Eftersom hästen i normala fall har cirka 70 % av sin vikt på frambenen kan det leda till att då den har tagit mer vikt på bakbenen fortfarande inte belastar bakbenen mer än frambenen. De flesta instämmer till påståendet. De som inte instämmer kanske tycker att hästen belastar bakbenen mer under samling än vad den gör normalt men dock inte mer än den belastar frambenen. I resultatet är det en statistisk signifikant skillnad i svaren mellan A- och B-tränare i dressyr. 6.3 Generella kommentarer Vid ökad samling belastar hästen bakbenen så att bakhovarna sätts ner längre under hästen (närmare frambenen). På detta påstående instämmer de flesta tränarna i en relativt hög grad. Man kan läsa i litteraturen från både hopp- och dressyrböcker att hästen sätter under sig bakbenen mer och att de sätter bakbenen närmare sin tyngdpunkt. Enligt M. Holmströms undersökning trampar hästen inte djupare in under sig när den samlas. Det man ser är att hästen förkortar steglängden och vilar mer på steget. Tror tränarna att hästen sätter under sig bakbenen mer när den samlas trots att det är vetenskapligt bevisat att den inte gör det? Eller är det bara ett talesätt för att beskriva samling, att hästen trampar under sig mer? För i verkligheten gör den inte det. Varför använder man ett sådant uttryckssätt om det inte stämmer? Det förvirrar bara ännu mer, både för tränare när de ska förklara och ryttare när de ska lära sig. Detta kan vara anledningen till de spridda svaren i påståendet. 17

18 Då resultaten till detta påstående jämförs med föregående påstående kan man se att samtliga tränargrupper, förutom A-tränarna i dressyr, instämmer mer till det första påståendet, att hästen vinklar bakbenens ledgångar mer så att bakdelen sänks. Vid ökad samling vinklas bakbenens ledgångar mer så att bakdelen (korset) sänks, detta resulterar i att frambenen kommer närmare bakbenen. När hästen samlas är avståndet till synes kortare mellan fram och bakhov, detta var anledningen till att vi tog med detta påstående. För om hästen inte sätter under sig bakbenen mer utan trampar på samma ställe med mer vinklade bakben och sänkt bakdel, får hästen en resligare framdel och framhovarna borde då sättas ner närmare bakhovarna. Till påståendet instämmer vissa tränare och andra inte. Att hästen måste vara fysiskt och psykiskt lösgjord innan samling kan påbörjas har de flesta instämt till men det finns även de som inte har instämt till detta. Om man jämför de olika resultaten kan man se att A-tränare i hoppning instämmer till hög grad till båda påståendena men något mer till att hästen måste vara psykisk lösgjord. Övriga tränargrupper har något lägre resultat på det påståendet om psykisk lösgjordhet. Där kan man även se att det skiljer ganska mycket på resultaten hos A-tränare i dressyr. Vi drar som slutsats att de anser att det är viktigare att hästen är fysiskt lösgjord innan samling påbörjas och inte lika viktigt att den är psykiskt lösgjord. Vi tror att hästen måste vara psykiskt lösgjord, vara mentalt avslappnad och inställd till arbete, innan den kan bli fysiskt lösgjord. Vi blir därför förvånade över resultatet. Dressyrhästen ska vara spänstig men utan psykisk spänning. Påståendet om att nacken ska vara högsta punkt vid samling har fått ett högt instämmande, speciellt från dressyrtränarna. Att vi har fått ett högre instämmande från dressyrtränarna beror kanske på att nacken ska vara högsta punkt på tävling då dressyrhästen samlas. (TR mom 226, 2003) Hästens exteriör har betydelse för dess förmåga till samling. Detta kan man läsa om i litteratur och vetenskapliga artiklar (se litteraturstudien). Detta påstående har de flesta tränare instämt till men det är även de som inte alls har instämt. Påståendena att en häst med ett relativt lodrät lårben har svårare för ökad samling och en häst med ett liggande bäcken har svårare för ökad samling har fått spridda svar. Det är även många som har valt att inte svara. Detta kan bero på att påståendena var svårtolkade. De kanske inte förstod om vi med liggande bäcken menade plant eller sluttande kors. Det hade även varit intressant att ta reda på vad tränarna ansåg om hasvinkelns betydelse för samling. Till påståendet att ett bra temperament kan kompensera brister i hästens exteriör har vi fått ett relativt högt instämmande. Hästens temperament är väldigt viktigt för att man ska kunna arbeta hästen uppåt i klasserna. En häst med en alldeles utmärkt exteriör, gång och teknik kan inte bli någonting om den inte är ridbar. Temperamentet kan kompensera brister i exteriören till viss del. Är det för extrema avvikelser eller fel spelar det ingen roll hur bra temperamentet är. 18

19 Påståendet att ryggning är samlande har fått väldigt spridda resultat men A-tränarna i hoppning instämmer till något högre grad. Man kan läsa i Hopplära, Strömsholmsmetoden att ryggning är samlande. Vi kunde ha fått fram tydligare svar om vi delat upp ryggningspåståendet och istället skrivit på följande sätt: Ryggningen är samlande då hästen träder bakåt. Det är samlande då hästen kliver fram ur ryggningen. På frågan om man kan jämföra samlingen som utförs vid piaff med samlingen som utförs när hästen eleverar i språnget har vi fått förvånansvärt många positiva svar. De har dock inte skrivit hur man skulle kunna jämföra dessa. Vi antar att de som har svarat ja på frågan tycker att det utförs en hög grad av samling i båda fallen men piaffen är statisk och eleveringen är explosiv. Hoppsprånget är mer likt en levad och med tanke på M. Holmströms undersökningar att hästen inte trampar under sig mer skulle piaff inte alls vara jämförbart med ett hoppsprång. Man kan nog tycka olika när det gäller denna jämförelse beroende på hur man uppfattar samling. Är samling att hästen tar mer vikt på bakbenen och att den sätter under sig mer? Om detta är fallet så är inte piaff den högsta graden av samling, då utförs mer samling när hästen eleverar i språnget. Men om samling är ett statiskt muskelarbete i en komprimerad form är piaff den högsta graden av samling. 6.4 Slutsatser av enkäten Genom vår undersökning har vi kommit fram till att det verkligen finns olika sätt att utnyttja terminologin, inte bara mellan disciplinerna utan även inom tränargrupperna. Detta visar den höga standardavvikelsen i resultaten. För att utveckla ridutbildningen i ett nationellt perspektiv och få träningen mer effektiv vore det en fördel om tränare var mer överens. Vi är övertygade om att tränarna besitter stor kunskap men de använder inte samma språk, vilket försvårar ridundervisningen. Det borde göras mer vetenskapliga tester och forskning inom ämnet för att få fram mer exakta svar. Ökad kunskap och samarbete inom tränargrupperna borde leda till att bredden av ryttare utvecklas ett steg högre. En utveckling av bredden är positivt för ridsporten i Sverige. Ett sätt att lösa detta skulle vara fler seminarier och kurser för tränare, inte bara inom tränargrupperna utan även gemensamt för de båda disciplinerna. 19

20 6.2 Hypotesprövning Hopp- och dressyrtränare definierar inte samling lika. Hypotesen kan antas i vissa specifika frågor. I fråga 10, (hästens nosrygg måste vara framför lodplanet för att hästen ska kunna samlas), 13 (ökad grad av samling kräver att hästen höjer huvud och hals), 20 (galoppen är den gångart som är viktigast att kunna påverka vad gäller samling), 26 (alla ryttare kan tränas till att hitta känslan för samling) är det en statistisk signifikant skillnad i resultaten på medelvärdena mellan disciplinerna vilket innebär att hypotesen kan antas i dessa frågor. Vi har fått väldigt spridda svar, allt mellan 0-10 på samtliga påståenden, vilket innebär att tränarna generellt inte definierar samling lika. De svarar olika även inom samma disciplin. Det är svårt att definiera samling, många kanske ser det mer som en känsla. En känsla är svår att med ord beskriva. De spridda svaren kan även bero på att vi valde att göra en relativt bred undersökning och tog upp frågor som berörde många olika ämnesområden. Tränarna kan ha tolkat frågorna på olika sätt och där av de varierande svaren. Om vi hade valt att begränsa oss till färre områden inom samling och då kunnat ha fler följd frågor till varje fråga hade det kanske blivit mer lättförståeligt och resultaten antagligen annorlunda. Hopp- och dressyrtränare använder inte likartade rörelser för att öka samlingsgraden hos hästen. Tendenser i materialet tyder på en likartad uppfattning hos dressyr- och hopptränare, hypotesen kan inte antas på statistisk grund. Både hopp- och dressyrtränare använder sig av skolorna för att uppnå samling. Skillnaderna är att hopptränarna använder sig även av cavaletti och studsövningar, medan dressyrtränarna lägger större vikt på halvhalter och övergångar. 20

21 LITTERATUR Söderstrand, S., Bilock, L., Björe, L., Berggren, E., Kjellberg, L. och Zetterqvist M, Hopplära- Strömsholmsmetoden. Natur och Kultur/LTs förlag. Borås Holmström, M Samband mellan exteriör och prestation hos ridhästar. Svensk Veterinärtidning 1986, 38, 7. Suppl 9. Holmström, M., Fredricson I. och Drevemo, S. Biokinematic effects of collection on the trotting gaits in the elite dressage horse. Equine vet J.(1995)27 (4) Hölzel, P., Hölzel, W och Plewa, M,1998. Proffsryttarens ridlära. Natur och Kultur/LTs förlag. Halmstad Kyrklund, K. och Lemkow, J Dressyr med Kyra- rid med system, logik och konsekvens. ICA Bokförlag. Västerås Malmros, B Vetenskapligt skrivsätt. Pedagogiskt utvecklingsarbete nr 7. SLU Uppsala Morris, H. G Ridning och hoppning. ICA Bokförlag. Västerås Nathhorst, L Dressyr med Lussan. Natur och Kultur/LTs förlag. Falköping De Némethys, B Hopplära-moderna metoder på klassisk grund. ICA Bokförlag. Västerås Tibblin, B Ridlära. Natur och Kultur/LTs förlag. Helsingborg Zetterqvist, M Didaktiken i hästhoppning. Pedagogiskt utvecklingsarbete nr 41. SLU Uppsala Anvisningar för tränare. Utgåva 1, utgiven av Svenska Ridsportförbundet. Tävlingsreglemente dressyr. 1 jan Svenska Ridsportförbundet. 21

22 Frågeformulär om samling Bilaga Hej! Vi går hippologiska högskolan på Strömsholm och gör ett fördjupningsarbete. Vi är intresserade av att undersöka hur mycket kunskap det finns om hästens samling och vilka skillnader respektive likheter det finns inom hoppning och dressyr. Syftet med denna blankett är att ta reda på hur A och B tränare i hoppning och dressyr definierar och uppnår samling hos hästen. Vi uppskattar om Ni kan hjälpa oss med undersökningen och returnera svaret omgående. Enkäterna är numrerade för att vi eventuellt ska kunna skicka påminnelse men ni är anonyma i våran studie. Tack på förhand, Nissa Gustafsson och Sara Karlsson. Jag är: A tränare B tränare Hoppning Dressyr Besvara frågorna genom att sätta ett kryss på linjen. Instämmer ej Instämmer helt Exempel: Om ni tycker att påståendet är lika mycket rätt som fel Om ni instämmer helt Om ni ej instämmer Om ni instämmer i viss mån Till frågorna >> 1) Vid ökad samling vinklas bakbenens ledgångar mer så att bakdelen (korset) sänks. 22

23 2) Vid ökad samling belastar hästen bakbenen så att bakhovarna sätts ner längre under hästen (närmare frambenen). 3) Vid ökad samling vinklas bakbenens ledgångar mer så att bakdelen (korset) sänks, detta resulterar i att frambenen kommer närmare bakbenen. 4) Vid ökad samling belastar hästen bakbenen förhållandevis mer än frambenen. 5) Hästen måste vara fysiskt lösgjord innan samling kan påbörjas. 6) Hästen måste vara psykiskt lösgjord innan samling kan påbörjas. 7) Hästens form har betydelse för möjlighet till samling. 8) Hästens nackvinkel har betydelse för att hästen ska kunna samlas. 9) Hästens nosrygg måste närma sig lodplanet för att hästen ska kunna samlas. 10) Hästens nosrygg måste vara framför lodplanet för att hästen ska kunna samlas. 11) Hästens halsvinkel har betydelse för att hästen ska kunna samlas (d vs huvudets placering högt el lågt). 12) Vid samling skall hästens nacke vara högsta punkt. 13) Ökad grad av samling kräver att hästen höjer huvud och hals. 14) Hästens exteriör har betydelse för dess förmåga till samling. 15) En häst med ett relativt lodrät lårben har svårare för ökad samling. 16) En häst med ett liggande bäcken har svårare för ökad samling. 23

24 17) Ett bra temperament kan kompensera brister i hästens exteriör. 18) Det finns ett samband mellan hästens muskelkoordination och dess förmåga till samling. 19) Traven är den gångart som är lättast att påverka vad gäller samling. 20) Galoppen är den gångart som är viktigast att kunna påverka vad gäller samling. 21) Samling kan mätas och jämföras. 22) Ryggning är samlande. 23) Genom vilken rörelse / vilket arbete anser du att man skapar bäst förutsättningar för ökad samling? Numrera 1-3, där 1= hög grad, 2= mellan och 3= låg grad. Öppna Sluta Förvändsluta Diagonalsluta Övergångar Tempoväxlingar Ryggning Bakdelsvändning Cavaletti Studshoppning Halvhalter Annat: 24) Kan man jämföra samlingen som utförs vid piaff med samlingen som utförs när hästen eleverar i språnget? Ja Nej Om ja, hur kan det jämföras och vilket kräver mest samling? 25) Hur går ni tillväga för att uppnå samling hos hästen? 26) Alla ryttare kan tränas till att hitta känslan för samling. Kommentar: 24