Inbjudan att svara på remiss: Förslag om modell för bedömning av reell kompetens för grundläggande behörighet

Transkript

1 Handläggare: Salli Fanaei Datum: Dnr: PU2-9/0809 Inbjudan att svara på remiss: Förslag om modell för bedömning av reell kompetens för grundläggande behörighet Expertgruppen för studieadministrativa frågor har tagit fram nedan bilagda pm med en modell för hur bedömningen av reell kompetens skulle kunna göras. Inför ett slutligt ställningstagande innan ärendet lämnas till SUHF:s styrelse för beslut önskar Expertgruppen få medlemmarnas, VHS och SFS synpunkter på förslaget. Sammanfattning: SUHF:s menar att det är möjligt att fatta ett väl underbyggt beslut om grundläggande behörighet som avser en sökandes förutsättningar för högskolestudier på ett underlag som består av godkända betyg från gymnasieskola/vuxenutbildning i kärnämneskurserna svenska/svenska 2 kurs A och B, engelska kurs A, matematik kurs A och samhällskunskap kurs A, några års arbetslivserfarenhet och ett giltigt högskoleprov. Denna modell skulle kunna tillämpas på sökande med såväl svenska som utländska förutbildningar och erfarenheter såsom vi uppfattar det. SUHF anser, att föreslagen modell skulle räcka för att ge förutsättningar för högskolestudier inom samtliga utbildningsområden på grundnivå. Utöver detta kommer prövningen som avser den särskilda behörighet som eventuellt är uppställd för specifikt utbildningsalternativ. Om denna modell förankras inom högskolevärlden och kommuniceras med den intresserade allmänheten, bedömer SUHF att den kan tillämpas på bortåt 80 procent av sökande som vill och behöver åberopa reell kompetens för att styrka sin grundläggande behörighet, sedan regeln om 25:4 slopats och skärpta krav på slutbetyg från gymnasiet införs SFS medlemskårer har möjlighet att inkomma med remissvar till SFS kansli senast onsdagen den 21 januari 2009 kl till salli.fanaei@sfs.se Vid frågor kontakta gärna vice ordförande Stefan Björk, eller jurist Salli Fanaei, salli.fanaei@sfs.se eller

2 Expertgruppen för studieadministrativa PM frågor Modell för bedömning av reell kompetens för grundläggande behörighet Bakgrund Den så kallade 25:4-regeln har slopats. I stället skall sökande, som inte har genomfört en fullständig gymnasieutbildning, åberopa reell kompetens för att styrka sin lämplighet för högskolestudier. Man skall, enligt högskoleförordningen 7 kap 5, visa, att man genom svensk eller utländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Högskolan skall alltså fortsättningsvis bedöma varje sökandes reella kompetens utan det stöd som hittills reglerats genom ålder, arbetslivserfarenhet och krav på svenska och engelska för grundläggande behörighet. Till detta kommer nya tillträdesregler 2010, som bland annat innebär skärpta krav för behörighet. Bakgrund till behovet av gemensamt arbete Rättmätiga krav på ett antagningssystem sett ur den sökandes perspektiv är att det skall vara transparent, förutsebart och rättssäkert. Det skall också vara känt och erkänt inom högskolan så att en sökande som bedömts vara grundläggande behörig till viss utbildning på en studieort, skall kunna utgå ifrån att samma bedömning kan gälla vid fortsatta studier inom landet. Vid övrig antagning till högskolestudier finns regelverk och praxis formulerade i exempelvis bedömningshandböcker, vilka fastställs av varje högskola som bilagor till respektive antagningsordning. SUHF fastställer också rekommendationer inom olika verksamhetsområden för att därigenom skapa likvärdiga villkor för landets studenter. Redan 2003 fastställde SUHF exempelvis sina första rekommendationer för arbetet med att validera reell kompetens. Högskoleverket har fått regeringens uppdrag att följa och stötta högskolornas och universitetens arbete med bedömning av reell kompetens och skall i sin slutrapport, juni 2009, lyfta fram goda exempel samt visa modeller för hur arbetet kan bedrivas på ett kvalitetssäkrat sätt. Individuella bedömningar av grundläggande behörighet kommer att kräva arbets- och kompetensmässiga resurser i en omfattning, som är svår att överblicka, när det hittills funnits möjligheter att bedöma grundläggande behörighet enligt 25:4-regeln. Förändringen av tillträdesreglerna 2010 innebär, att det tillkommer nya grupper, som idag uppfyller kraven för grundläggande behörighet men som inte kommer att göra det då. Möjligheten att styrka grundläggande behörighet genom samlat betygsdokument slopas och sökande med slutbetyg från reducerat program kommer inte heller längre att vara behöriga. SUHF arrangerade i april 2008 en konferens på Arlanda för att kartlägga hur högskolor och universitet redan i dag arbetar med validering av reell kompetens i samband med antagning 2

3 till utbildning och för att initiera en diskussion om hur konsekvenserna av 25:4-regelns slopande skulle kunna hanteras fortsättningsvis. Diskussionerna visade, att det fanns ett starkt behov inom högskolan att arbeta vidare gemensamt. Expertgruppen överlämnade efter sina diskussioner utifrån konferensens grupparbeten, frågan till bedömningshandboksgruppen, som fick i uppdrag att senare i höst återkomma med förslag till arbetssätt, som skulle ha varit föremål för diskussioner på VHS antagningskonferens i september. Uppdragets syfte Genom att definiera några få modeller kommer merparten av bedömningarna att kunna göras på ett sådant sätt att resurser i tid och kompetens kan styras åt mer kvalificerade bedömningar av individuell karaktär. Om en bred modell kan kommuniceras med omvärlden, i första hand med gymnasieskolor och vuxenutbildningar, dit de som inte har en fullständig gymnasieutbildning ofta vänder sig för sina diskussioner om studieplaner, kommer kravet på förutsebarhet och rättssäkerhet att lättare uppfyllas. Samtidigt kommer högskolans personal lättare att kunna identifiera om tillräcklig kompetens kan anses föreligga, när bedömningen skall utföras i antagningsprocessen. Möjligheten att åberopa sin reella kompetens genom individuell prövning skall alltid också finnas och uppmuntras. Eventuell modell ger endast en rekommendation om vad en intresserad sökande kan ta sin utgångspunkt i, när han själv eller tillsammans med en studieoch yrkesvägledare funderar över sina möjligheter att styrka den grundläggande behörigheten. Modell utgångspunkter Vi har utgått ifrån, att prövningen av den reella kompetensen i första hand skall spegla lämpligheten för högskolestudier. Aktuella personer kan inte genom ett slutbetyg från gymnasiet styrka lämpligheten och måste därför på andra sätt visa, att de numera har tillägnat sig de förutsättningar som man normalt anses besitta efter fullständigt genomgången gymnasieutbildning. Vi har också utgått ifrån, att kraven för grundläggande behörighet skall kunna avse all utbildning inom högskolan. Om en sökande bedöms som reellt kompetent efter att ha styrkt den grundläggande behörigheten enligt förslaget till modell, skall den kunna söka utbildning inom andra ämnesområden utan att riskera att bli förklarad som grundläggande obehörig. Det är emellertid viktigt att finna ett balanserat sätt att göra bedömningar utifrån. Vi får inte bygga en modell för bedömning av reell kompetens, där det blir svårare än nödvändigt att betraktas som grundläggande behörig. Vi menar, att modellen skall ses som ett stöd i den individuella prövningen av reell kompetens. Den skall utgöra ett alternativt sätt att styrka sin behörighet. Modellen får aldrig ersätta den individuella prövningen utan skall ses som ett komplement, som underlättar arbetet inom högskolans arbetsenheter för antagning och studievägledning. Därigenom kommer arbets- och kompetensmässiga resurser att kunna avdelas till de mer krävande och komplicerade prövningar som också kommer att behöva utföras i en antagningsomgång. En inom högskolan förankrad modell skapar förutsättningar för legitimitet och trovärdighet högskolor emellan, något som också kommer studenten till del, när han väljer att studera på olika högskolor. 3

4 Vår förhoppning har varit att föreslå en modell, som kan appliceras på bortåt 80 procent av dem som åberopar reell kompetens för grundläggande behörighet. Arbetsprocessen blir effektiv och maskinellt stöd kan utvecklas. Modell för vem? Förslaget till modell utgår ifrån antagandet, att det finns några grupper av sökande med gemensamma drag. Det berör personer som har slutbetyg från gymnasiet med färre än 90 procent av sina kurspoäng med godkänt betyg. Det handlar också om personer som har kompletterat sitt ofullständiga gymnasiebetyg och numera söker om undantag på kravet om fullständig studiekurs eller slutbetyg. De kan ha reducerat program från gymnasieskolan och efter 2010 uppfyller dessa inte kravet om grundläggande behörighet. Det kan också vara dem som avbrutit sina gymnasiestudier och fått ett samlat betygsdokument eller möjligen helt missat gymnasiet. Gemensamt för dessa är att de i efterhand kommer på att de vill studera på högskola. Modell Vi anser, att man bör styrka lägst betyget godkänt i kärnämneskurserna svenska/ svenska 2 kurs A och B, engelska kurs A, matematik kurs A och samhällskunskap kurs A. Man skall kunna visa ett giltigt högskoleprov med minst 0,1 i resultat och kunna styrka några års arbetslivserfarenhet. Vi diskuterar också en alternativ modell, där genomfört högskoleprov skulle kunna ersättas med godkända gymnasiepoäng i nationella kurser. Kärnämneskurser För grundläggande behörighet genom gymnasiebetyg krävs från och med ht 2010, att man har godkänt betyg i kärnämneskurserna svenska/svenska 2 A och B, engelska A och matematik A. Vi menar, att dessa skärpta krav, fastställda i Högskoleförordning, skall återspeglas bland kraven vi ställer på dem som åberopar reell kompetens. Kravet i svenska med godkänt betyg i både kurs A och B intar en särställning, såsom vi ser det, eftersom det från och med 2010 kommer att gälla såväl grundläggande som särskild behörighet. Svenska A och B anges inte i någon enda områdesbehörighet, eftersom alla gymnasister förutsätts ha dessa kunskaper. Bedömningen av kravet i svenska måste alltså hanteras med särskild omsorg för att en sökande på sikt inte skall känna sig lurad på sina förutsättningar i just svenska. Vi föreslår också, att man skall styrka godkänt betyg i samhällskunskap kurs A. Det är lätt att tro, att kunskaper i samhällskunskap med automatik förvärvas genom arbetslivserfarenhet men sannolikt beror det mycket på den enskilde personens egna intresse och benägenhet att ta del av samhällslivet, om så verkligen blir fallet. Vi menar därför, att det är viktigt för den som skall ta del av en högskoleutbildning att man mer systematiskt än genom generell arbetslivserfarenhet har tillägnat sig kunskaper om det samhälle man lever i. Arbetslivserfarenhet eller yrkeserfarenhet När vi föreslår, att några års arbetslivserfarenhet på minst halvtid skall rekommenderas, har vi utgått ifrån att det skall avse yrkeslivserfarenhet snarare än livserfarenhet, det vill säga erfarenhet av arbete och anställning. Erfarenheten bör vara av den omfattningen, att den 4

5 sträcker sig över några år efter det att man normalt har lämnat gymnasieskolan för att inte felaktigt signalera, att det skulle innebära en genväg till högskolan, så snart man i gymnasiet har studerat kurser som täcker modellens förslag till grundläggande behörighet och kurser som krävs för särskild behörighet samt kanske gjort ett gott resultat på högskoleprov. Giltigt högskoleprov minst 0,1 Vi föreslår, att man skall visa upp ett giltigt högskoleprov med resultat minst 0,1. Det kan måhända ifrågasättas, när vi föreslår högskoleprov utan att ange ett bättre provresultat än det som krävs för att få delta i nuvarande provgrupp. Vi anser emellertid, att högskoleprovet tjänar två syften. Dels ger det en god fingervisning om lämpligheten för högre studier och utgör därför ett viktigt inslag i den samlade bedömningen. Dels ger provresultatet, oavsett nivå, den sökande ett instrument att konkurrera på, om urval måste ske vid antagningen. Man skulle kunna diskutera, om det vore lämpligt att ange ett högre minimiresultat som riktmärke. Vi har emellertid valt att inte ange något sådant av olika skäl, framför allt för att det skulle bli en svår pedagogisk uppgift att försvara ett sådant, om det i urvalet skulle räcka med ett lägre resultat. Visserligen vore det lätt för oss att argumentera om de tre gymnasieårens samlade kompetens dokumenterad i ett slutbetyg i förhållande till ett provresultat som bygger på en enda dags prestationer, men vi väljer att avstå. Eller godkända gymnasiepoäng i nationella kurser? Vi är införstådda med att det kan diskuteras om det är lämpligt eller inte att rekommendera att den sökande skall göra ett högskoleprov. Den sökande kan visserligen avstå och i stället åberopa annan omständighet som på liknande sätt skulle kunna anses visa på goda studiefärdigheter och då utsättas för en individuell bedömning. Men vi inser, att det naturligtvis kan komma att uppfattas som en rekommendation. Högskoleprovet är också så intimt kopplat till urvalet, att många anser det vara omöjligt att också använda i behörighetssammanhang. Om vi då avstår från att föreslå högskoleprov, vad skulle då kunna ersätta detta inslag som på något sätt ändå skulle säga något om studielämpligheten. Ett alternativ skulle kunna vara att vi kräver, att den sökande skall ha läst fler godkända gymnasiepoäng i nationella kurser. Kärnämneskurserna svenska/svenska 2, engelska, matematik och samhällskunskap ger endast 500 gymnasiepoäng att jämföra med 2500, som utgör ett helt gymnasieprogram. Skulle godkända gymnasiepoäng i nationella kurser kunna säga lika mycket om studieprognosen som ett genomfört högskoleprov? 1600 gymnasiepoäng svarar mot två års studier på heltid. Inom dessa gymnasiepoäng skulle då kunna rymmas eventuell särskild behörighet. Sammanfattning Vi menar alltså, att det är möjligt att fatta ett väl underbyggt beslut om grundläggande behörighet som avser en sökandes förutsättningar för högskolestudier på ett underlag som består av godkända betyg från gymnasieskola/vuxenutbildning i kärnämneskurserna svenska/svenska 2 kurs A och B, engelska kurs A, matematik kurs A och samhällskunskap kurs A, några års arbetslivserfarenhet och ett giltigt högskoleprov. 5

6 Denna modell skulle kunna tillämpas på sökande med såväl svenska som utländska förutbildningar och erfarenheter såsom vi uppfattar det. Vi anser, att föreslagen modell skulle räcka för att ge förutsättningar för högskolestudier inom samtliga utbildningsområden på grundnivå. Utöver detta kommer prövningen som avser den särskilda behörighet som eventuellt är uppställd för specifikt utbildningsalternativ. Om denna modell förankras inom högskolevärlden och kommuniceras med den intresserade allmänheten, bedömer vi att den kan tillämpas på bortåt 80 procent av sökande som vill och behöver åberopa reell kompetens för att styrka sin grundläggande behörighet, sedan regeln om 25:4 slopats och skärpta krav på slutbetyg från gymnasiet införs Individuell bedömning Den sökande skall naturligtvis alltid kunna styrka sin grundläggande behörighet genom andra sätt än den föreslagna modellen, som består av kärnämneskurser, yrkeserfarenhet och högskoleprov. I de fall detta blir aktuellt, menar vi, att det är en fråga om renodlat individuell prövning, där högskolan gör egna kvalificerade bedömningar, eventuellt kompletterade med lokalt utvecklade metoder såsom test, självskattningar, prov. Inställningen vid dessa individuella bedömningar skall präglas av generositet, där det gäller att hitta flexibla alternativa sätt att styrka de krav som Högskoleförordningen ställer för grundläggande behörighet. Sannolikt kommer Högskoleverkets valideringsuppdrag att bidra med ytterligare värdefulla erfarenheter. Modellen kräver förankring Intresset för bedömningshandboksgruppens arbete att försöka ta fram en modell för bedömning av reell kompetens för grundläggande behörighet har rönt stort intresse från kollegor inom högskolor och universitet. Märkbart stort intresse har också kunnat noteras från studieoch yrkesvägledningar inom kommunernas vuxenutbildningar, där redan frågor dykt upp om hur man skall kunna göra sig grundläggande behörig på sikt. Det är mycket viktigt, att den modell som högskolor och universitet eventuellt beslutar sig för att tillämpa blir väl förankrad inom högskolan. Redan vid VHS antagningskonferens framfördes önskemål om att förslaget bör remissbehandlas i SUHF:s regi. Hur en eventuell modell skall fastställas och publiceras kan diskuteras. Vi anser, att de så kallade bedömningshandböcker som varje högskola har som bilaga till sin Antagningsordning vore en ändamålsenlig plats för den. 6

7 7