VÄGLEDNING FÖR ATT BORRA BRUNN

Transkript

1 NORMBRUNN 16 VÄGLEDNING FÖR ATT BORRA BRUNN deceber 2016

2 Illustration: ArtAnna. Foto: Linda Lidhol, Kajsa Bovin. Sveriges geologiska undersökning, 2016 Layout: Rebecca Litzell

3 FÖRORD Den första skriften o norbrunn ko ut 1997, den utvecklades sedan till Norförfarande vid utförande av vatten- och energibrunnar Sedan dess har det koit in önskeål o förtydligande och viss utvidgning avseende bland annat borrning i förorenade oråden, borrning i vattenskyddsoråden och borrning av större anläggningar. Sveriges geologiska undersökning (SGU) har därför tagit initiativ till en uppdatering av norförfarandet. So läsare koer du att se att strukturen och stora delar av tidigare dokuent har behållits, detta för att underlätta läsningen en också för att ånga av förutsättningarna är desaa so Sedan föregående version av Norbrunn har iljöålssysteet i Sverige förändrats, en grunden för SGUs engageang är fortfarande vårt ansvar so iljöålsyndighet. Riksdagen har antagit 16 nationella ål för iljökvalitet. SGU ansvarar på regeringens uppdrag för saordning, uppföljning och rapportering av iljökvalitetsålet Grundvatten av god kvalitet. Vägledningen vänder sig i första hand till brunnsborrare och ingår också i det undervisningsaterial so SGU tillhandahåller till certifieringsutbildningen för brunnsborrare. Lika viktiga so borrentreprenörerna är handläggarna på kouner och länsstyrelser so har att ta ställning till den tillståndsplikt och den uppföljning av anälningsplikt so råder vid anläggning av energibrunnar och i vissa fall vattenbrunnar. Vägledningen vänder sig också till de fastighetsägare so vill anlägga vatten- eller energibrunnar. Målet är att inska risken för iljöstörningar och däred för sådana skadestånd so kan bli följden o borrningen orsakar skada på ogivande iljö och fastigheter. Geno att följa de anvisningar so ges här ökas öjligheten till säker vattenförsörjning och iljösäkra energibrunnar. Vägledningen berör utförandet av bergborrade brunnar avsedda fräst för enskild vattenförsörjning och geoenergi (uppvärning eller frikyla). Här finns riktlinjerna salade för hur förundersökning, tekniskt genoförande och handhavande bör gå till när en brunn anläggs på ett säkert sätt, ed avseende på hur grundvattnet, ogivande ark och byggnader eller annan iljö påverkas. Större kounala grundvattentäkter ofattas fortfarande inte efterso det i allänhet görs en ofattande geologisk förundersökning när sådana ska anläggas och brunnskonstruktionen åtföljs av en detaljerad kravspecifikation. För den so ska gräva brunn hänvisas till skriften Att anlägga egen brunn för bra dricksvatten (Livsedelsverkets och SGUs broschyr). För arbetsiljöaspekter vid borrning hänvisas till skriften Borrningssäkerhet (beställs på Vägledningen innehåller checklistor för såväl konsuenter so brunnsborrare. Ett gott råd är att alltid anlita certifierade brunnsborrare, ett annat att alltid kontakta kounen i förväg för inforation o vad so gäller där brunnen ska borras. 1

4

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förord... 1 Enskild vattenförsörjning och energiborrning... 5 Uppgiftsskyldighet... 5 Certifiering av brunnsborrare och borrföretag... 6 Grundvatten... 7 Grundvattennivåns variationer... 7 Grundvatten i jordlagren... 8 Grundvatten i berggrunden... 8 Grundvattnets kvalitet... 9 Så undviks saltvattenpåverkan Större grundvattentillgångar Lagstiftningen Plan- och bygglagen Styra användningen av ark- och vattenoråden Olika typer av beslutsinstruent Faktaunderlag Miljöbalken Långsiktig hållbarhet Personligt ansvar för iljöhänsyn Billigare att tänka efter före Konsuentköplagen och konsuenttjänstlagen Fackannaässigt Konsuenter ska stödjas Avtalslagen, skadestånds lagen, jordabalken Rätt och fel Utanför avtal Grannar eellan Brunnsutforning Bergborrad brunn En bergborrad brunn anläggs i två steg Tryckning (högtrycksspolning) Sprängning Risker vid brunnsborrning Placering Foderrör Filterbrunnar Saltvattenpåverkan Köldbärarvätskan i en energibrunn Hydraulisk kontakt ellan borrhål Artesiskt vatten Påverkan på byggnad Terisk påverkan Risk för läckage

6 Norbrunnsförfarande Återfyllning och tätning av borrhål Borrning innanför vattenskyddsoråde Risk vid anläggning Geologisk påverkan Risker under drifttiden Borrning ino förorenade oråden Viktigt ed riskbedöningar Bilaga 1. Norbrunnsförfarande Innan borrning genoförs Placering av brunn, allänt Avstånd ellan brunn och avlopp eller liknande förorening Brunnsplacering i förhållande till annan brunn Brunnens placering i förhållande till byggnad Förbud, tillstånd och anälningsplikt Borrningens genoförande Materialkrav foderrör Borrning i urberg Borrning i sedientär berggrund Borrutrustning Tätning av borrhål Kollektorsättning Materialkrav Provtryckning Pupontering i vatten eller energibrunn Vattenanalys Uppgiftsskyldighet Bilaga 2. Checklista för konsuenten Bilaga 3. Så fyller du i Brunnsprotokollet Registrering via SGUs webbplats

7 ENSKILD VATTENFÖRSÖRJNING OCH ENERGIBORRNING Det borras tals brunnar i Sverige varje år. Att dessa borrningar utförs professionellt och av certifierade entreprenörer so kan regelverket, inskar risken för att grundvattnet påverkas. Ett dricksvatten av god kvalitet säkras. Idag får ca 1,2 iljoner änniskor i Sverige sitt vatten från andra vattentäkter än kounens, vanligen från egna eller geensaa brunnar. Enligt SGUs beräkningar finns det i Sverige fler än enskilda vattenbrunnar för peranentboende och lika ånga för fritidsboende. Under de senaste tio åren har ellan och nya brunnar för dricksvatten borrats varje år. Det finns inte uppgifter o hur ånga nya brunnar so grävs en det bedös vara betydligt färre än de so borras. På lång sikt ersätts vanligen en grävd brunn ed en borrad, exepelvis när ett fritidshus oderniseras eller peranentas. Antalet energibrunnar för geoenergi so borras varje år har stabiliserats på en hög nivå. Saanlagt bedös att genosnittligen ca geoenergibrunnar borrats varje år under den senaste feårsperioden. Den absoluta erparten av dessa ingår i så kallade slutna värepupsyste där en köldbärarvätska, vanligtvis etanolbaserad, cirkulerar i ett slutet slangsyste i brunnen. Ursprungligen användes ajoriteten av dessa brunnar för uppvärning av en- och tvåfailjsfastigheter. Under den senaste tioårsperioden har dock antalet energibrunnar för större väreoch kylanläggningar ed borrhålslager ökat och stabiliserat sig på en hög nivå. Dessa utgör en betydande del av antalet nyborrade brunnar. Även så kallade akviferlager, där an utnyttjar grundvattentillgångar för lagring och uttag av energi, har ökat i antal en utgör fortfarande en indre del av det totala antalet brunnar so borras i Sverige. Det är nödvändigt att vidta försiktighetsåtgärder när en brunn anläggs efterso det kraftigt ökade antalet borrade brunnar kan vara ett potentiellt hot ot grundvattnet och däred både ot den kounala och den enskilda vattenförsörjningen. Riskerna kan dock i de flesta fall eliineras geno ett korrekt utfört arbete. En bristfälligt utförd brunn kan edföra bekyer för den enskilde fastighetsägaren. Dels kan den egna vattenförsörjningen påverkas, dels kan geoenergisysteet fungera bristfälligt, kanske för att kollektorslangen läcker eller för att brunnen är feldiensionerad avseende t.ex. brunnens djup. Ett feldiensionerat borrhål kan också edföra arkskador även efter utförd borrning t.ex. till följd av långvarig frysning av arklagren. Vid enskild vattenförsörjning i oråden ed risk för saltvatteninträngning, exepelvis i stora delar av södra Sverige, är höga kloridhalter och påverkan av ytligt liggande arkvatten vanliga proble. Energibrunnar borras ofta till stora djup, och o det görs i ett sådant oråde, ed bristfällig tätning ellan foderrör och berg, ökar risken för kvalitetsproble för den enskilda vattenförsörjningen. För dricksvattenbrunnar innebär bristfälligt utförande i de flesta fall att vattenkvaliteten påverkas först i den egna brunnen. Vanligtvis upptäcks den negativa påverkan tidigt efterso vattnet används i fastigheten och någon for av åtgärd kan vidtas. Risken för att en bristfälligt utförd brunn ska påverka närliggande brunnar är däred indre för dricksvattenbrunnar än för energibrunnar. Vattenuttaget kan dock innebära proble för ogivningen o det uppstår brist på sött grundvatten. Uppgiftsskyldighet Enligt lagen o anläggning av vattenbrunnar (SFS 1975:424) och energibrunnar (SFS 1985:245) åligger det brunnsborraren att noga dokuentera borrningen och rapportera till SGUs Brunnsarkiv (se bilaga 3). Inforationen tillgängliggörs sedan på SGUs webbplats. Data från Brunnsarkivet är en ycket viktig inforationskälla för SGUs kartläggning av grundvattnet, hydrogeologin, och för rådgivning till enskilda fastighetsägare, tjänsteän på kouner och länsstyrelser, brunnsborrare, installatörer, konsulter och andra. För allänheten är Brunnsarkivet till stor nytta, dels för den so planerar att utföra en ny brunn, dels för den so har fått proble och behöver inforation o den egna och grannarnas brunnnar. För att allänheten lättare ska kunna ta del av inforationen i Brunnsarkivet har den därför gjorts tillgänglig på SGUs webbplats. Trots lagen o uppgiftsskyldighet rapporteras det, enligt SGUs och arknadens bedöning, ett färre antal brunnar till SGU än vad so utförs. Det är därför viktigt att även beställare och tillståndsgivare verkar för att brunnsborrare följer lagen geno att följa upp att brunnsrapporten finns tillgänglig hos SGU. 5

8 Figur 1. Antal certifierade brunnsborrare Certifiering av brunnsborrare och borrföretag Att enbart ha kriterier för hur brunnsborrning ska utföras räcker inte. Det gäller också att säkerställa att brunnsborrarkåren har den kunskap so behövs för att nå ålen o ett tryggat grundvatten. Det är fortsatt SGUs bestäda uppfattning att denna vägledning och SGUs arbete att verka för att borrentreprenörer ska vara utbildade och certifierade är viktiga steg för att nå iljöålet. Brunnsborrarkåren är direkt inblandad vid nästan alla anläggningar av kounala och enskilda grundvattentäkter, likso vid anläggnings- och energiborrning, so också kan vara ett hot ot grundvattnet. Målet är därför att alla verksaa entreprenörer ino vatten och energiborrning ska vara utbildade och certifierade. För att detta ska bli verklighet krävs dock att allänheten inforeras, att handläggare på kouner och länsstyrelser har tillräcklig kunskap och att tillståndsgivande yndigheter kräver att borrning enbart utförs av entreprenörer ed dokuenterad yrkeskunskap. Antalet certifierade brunnsborrare, certifierade brunnsföretag och antalet borrningar utförda av certifierade borrare följs upp geno en nationell indikator. Indikatorn har utforats av SGU ino arbetet ed iljöålet Grundvatten av god kvalitet. I början av 2014 fanns drygt 230 certifierade brunnsborrare i landet (se figur 1). Ytterligare ca 300 brunnsborrare hade genogått utbildning en ännu inte ansökt o certifikat. Andelen brunnar so borrats av certifierade brunnsborrare har successivt ökat sedan Antalet certifierade brunnsborrare har också ökat under saa period en ökningen stannade av 2013 och har sedan dess avtagit något. Orsaken till detta är inte klarlagd en eventuellt kan det faktu att inte alla kouner kräver att brunnsborrare ska vara certifierade vara ett av skälen till detta. Enligt iljöålet Grundvatten av god kvalitet är åluppfyllelsen att 95 procent av alla brunnar ska vara borrade av certifierade brunnsborrare. Certifierat borrföretag Grunden för ett certifierat borrföretag är ett lednings syste anpassat för borrbranschen. En årlig revision tillser att kraven efterföljs. Certifierad brunnsborrare Sedan år 2004 certifieras personal ino borrföretag. Kriterier för vilka grundkunskaper so ska uppfyllas finns på www. sitac.se. Kraven är forulerade av SGU och Sitac i saråd ed Avanti, Geotec.fl. 6

9 GRUNDVATTEN Grundvatten lagras i både berg och jord. Geno att ta reda på hur vattenagasinet ser ut där an ska borra, ökar öjligheten att hitta vatten av god kvalitet och att undvika proble. Okring 80 procent av allt vatten i våra sjöar och vattendrag koer från utströande grundvatten. Grundvattnet har en ycket viktig hydrologisk och ekologisk funktion. Det finns i alla typer av geologiska forationer, i berggrunden likväl so i en grusås, en tillgången varierar likso den keiska saansättningen. Hur vattnet rör sig och vilken keisk saansättning det får styrs av vad jordlagren och berggrunden består av sat av deras genosläpplighet, porutrye och sprickighet. Större uttagbara ängder grundvatten finns fräst i grovkorniga lösa avlagringar och i sprickrikt eller poröst berg (t.ex. rullstensåsar och viss sedientär berggrund). Grundvattennivåns variationer Grundvatten bildas när regn- och sältvatten tränger ner geno arkytan och fyller porer i arken och sprickor i berggrunden (se figur 2). Innan allt vattnet hunnit tränga ner avdunstar en del till atosfären. Av resten tas en del upp av växtligheten och avgår till atosfären geno transpiration, växternas naturliga sätt att reglera sin vattenbalans. Resten fortsätter vidare ner ot grundvattenytan och bildar så såningo grundvatten. Grundvattenytan kallas den yta under vilken satliga porer eller sprickor är vattenfyllda, grundvattenzonen. Zonens äktighet varierar under året beroende på bland annat nederbörd och eventuella grundvattenuttag. Det vanliga är att grundvattennivån är so lägst, dvs. djupet från arkytan ned till grundvattenytan so störst, på sensoaren och under tidig höst, efterso nästan all nederbörd då tas upp av växterna. Grundvattennivån kan också vara låg i slutet av vintern, innan snösältningen koit igång (se figur 3). Nederbörd Kondensation Transpiration & avdunstning Nederbörd Grundvattenbildning Avdunstning Avdunstning Grundvattenyta Källa Figur 2. Nästan allt sött grundvatten har varit regnvatten so trängt ner i arken. Sedan rör det sig ot lägre nivåer för att slutligen rinna ut i bäckar, sjöar eller hav där det åter kan avdunsta till atosfären. Detta kallas vattnet kretslopp. 7

10 Figur 3. Grundvattennivåns genosnittliga variationsönster under året (regi) i olika delar av landet under perioden Redovisningen avser snabbreagerande (indre) grundvattenagasin so vanligtvis finns i jordarten orän och i berggrunden. Grundvatten i jordlagren Generellt gäller att förutsättningarna är goda för stora vattenuttag i äktiga grovkorniga jordarter bestående av sand och grus, där porerna är stora. I finkorniga jordarter so silt och lera är vatteninnehållet visserligen stort en porutryet litet vilket också gör den tillgängliga vattenängden för liten för att kunna utvinnas. Morän, den vanligaste jordarten i Sverige, har skiftande porutrye, genosläpplighet och äktighet och har därför en skiftande vattentillgång. Den räcker sällan för större vattenuttag en är oftast tillräcklig för enskild vattenförsörjning. Brunnar anlagda i orän eller andra tunna jordlager är ofta känsligare än bergborrade brunnar för grundvattennivåförändringar och riskerar att torka ut under längre torrperioder. I saltvattenriskoråden kan dock brunnar anlagda i jordlager utgöra ett bra alternativ till den bergborrade brunnen. Jordlagren är också ett ycket viktigt påfyllningsagasin för grundvattentillgångarna i berg. Grundvattnet lagras i jordlagren vid nederbörd och kan successivt fylla på sprickorna i berget. Är jordlagren tunna innebär det en större risk för att brunnarna skall sina under längre torrperioder. Grundvatten i berggrunden Olika sorters bergarter uppträder olika so grundvattenagasin. Urberget i Sverige består av kristallin berggrund so graniter och gnejser. Sådana bergarter är täta och i de förekoer vattnet i större eller indre sprickor. Vattentillgången i urberget styrs således av hur sprickrikt berget är, hur uthålliga sprickorna är och hur de hänger saan sinseellan. 8

11 Jäfört ed kristallint urberg är sedientär berggrund, särskilt sandsten en även kalksten, i ånga fall porös. Vattnet lagras, precis so i olika jordarter, i porutryen. Sådan berggrund håller ofta er vatten än urberget, särskilt o den också är uppsprucken. Sandsten är en av landets est vattenförande bergartstyper. Olika typer av sedientära bergarter (sandsten, kalksten och skiffrar) förekoer ofta i lager på varandra (fig. 4). Skiffrar so är fria från vertikala sprickor kan utgöra tätande skikt ellan porösa vattenförande lager. Viktigt att tänka på är att borrning geno ett tätande skikt so skiffer kan innebära en hydraulisk kortslutning av olika vattenagasin vilket innebär att vatten från de olika lagren kan blandas via borrhålet. Jordlager Poröst berglager av sandsten Tätande berglager (lerskiffer) Dålig grundvattenkvalitet Kontakt via borrhål Grundvattnets kvalitet Grundvattnets kvalitet skiljer sig ofta ellan berggrunden och jordlagren. Generellt gäller att djupare liggande grundvatten har en jänare och däred för vattenförsörjning bättre kvalitet än ytligt liggande grundvatten. Detta beror på att djupare grundvatten har filtrerats längre tid geno arken och därför har kunnat renas bättre. För att skydda det djupa grundvattnet är det därför ycket viktigt att det ytliga vattnet förhindras att tränga in i själva brunnen när an borrar. Berggrundens keiska saansättning och grundvattnets långa uppehållstid i berget kan dock påverka vattenkvaliteten negativt. Exepelvis uppärksaas på vissa håll förhöjda halter av arsenik, uran, radon och fluor i brunnar anlagda i berg so naturligt innehåller dessa änen. Änena har då lakats ur av grundvattnet på dess väg geno berget. Risken för saltvatteninträngning ökar ed ökat djup. Det finns alltså gränser för hur djupt en brunn kan borras för att ge bra vattenkvalitet. Detta gäller särskilt i låglänta oråden t.ex. nära kusterna. Saltvatten i bergborrade brunnar kan ha flera orsaker. Oftast är det naturligt salt grundvatten från er eller indre stora djup so påverkat brunnen. I vissa fall är dock änsklig aktivitet vid arkytan orsaken, exepelvis spridning av vägsalt, anläggning av soptippar och liknande. Den sortens påverkan är dock i de flesta fall knuten till det direkta närorådet vid föroreningskällan, så den är lättare att förebygga, spåra och åtgärda. Det vanligaste probleet, naturligt salt grundvatten so tränger upp i brunnen, härstaar från relikt saltvatten. Det har sitt ursprung i den tid då delar av Sverige var täckt av Poröst berglager av kalksten Bra grundvattenkvalitet Figur 4. Olika sedientära bergarter är ofta lagrade på varandra. Skiffrar kan utgöra täta skikt ellan vattenförande lager så att vatten av god kvalitet inte blandas ed säre vatten. salt eller bräckt vatten. Begreppet HK (högsta kustlinjen) används för att identifiera de oråden so en gång legat under hav. När an ska bedöa risken för relikt saltvatten där brunnen borras kan dock HK vara issvisande. De hav so täckt Sverige har under vissa perioder utgjorts av sötvatten från inlandsisens avsältning. Ett er användbart begrepp för att lokalisera riskoråden för saltvatten är istället det so kallas MG (arina gränsen), so identifierar de oråden so har varit täckta av salt hav (fig. 5). Men även under den arina gränsen varierar risken att stöta på saltvatten vid brunnsborrning. Det är fräst i oråden so ligger lågt och under den arina gränsen so risken är riktigt stor att få saltvatten redan vid så brunnsdjup. Detta illustreras ed en saltvattenriskkarta över Blekinge (se figur 6). Det finns också fall där saltvatten från nuvarande hav har trängt in i brunnen. Detta sker i oedelbar närhet till havet och förekoer sällan på er än 200 avstånd från strandlinjen. Erfarenheten visar att salt grundvatten förekoer överallt, inte bara nära kusten och inte 9

12 Oråden ovanför högsta kustlinjen Oråden ellan högsta kustlinjen och arina gränsen Oråden under arina gränsen Figur 5. Risken för saltvattenpåverkan ökar ed brunnsdjup och ökat vattenuttag, särskilt i oråden under arina gränsen. heller enbart i oråden so efter den senaste istiden varit täckta av salta hav. Även i låglänta oråden över MG finns risk för höga salthalter, särskilt i oråden ed sedientär berggrund. Jäfört ed oråden under MG är dock risken i allänhet indre. I sådana oråden är det fräst saltvattenpåverkan från ytliga föroreningskällor, t.ex. vägar, so utgör ett hot ot vattenförsörjningen. Så undviks saltvattenpåverkan Att saltvatten tränger in i brunnen sker fräst o an tar ut er grundvatten än vad so bildas i orådet. Det kan t.ex. inträffa o uttaget av grundvatten periodvis ökar. Det kan också ske i perioder ed liten eller ingen grundvattenbildning, på grund av liten nederbörd eller stor avdunstning, och då nivån av sött grundvatten är låg. Salthalten i brunnsvattnet varierar därför ed tiden. Efterso risken för saltvattenpåverkan också ökar ed ökat borrhålsdjup är det ycket viktigt att brunnsborraren under borrningen noggrant dokuenterar vattnets kloridhalt, alternativt konduktivitet, so är ett ått på salthalten. Inforationen ska sedan föras in i på brunnsprotokollet. 10

13 Vid vattenborrning bör an o öjligt eftersträva att avbryta borrning när vatten påträffats och inte fortsätta borrning för att uppnå större vattenängder. Geno att ta reda på de geologiska förutsättningarna där brunnen ska borras, till exepel o orådet ligger under eller över MG, får an en fingervisning o vad an kan förvänta sig. Att ta reda på ogivande brunnars djup och salthalter, oavsett o brunnen är till för vatten eller energiuttag ger också stöd. Sådan inforation kan inhätas bl.a. från SGUs Brunnsarkiv. I vissa fall, till exepel vid stor saltvattenrisk eller annan ogynnsa vattenkvalitet i berggrunden, kan en grävd eller borrad brunn anlagd i jordlagren vara ett bättre alternativ än en bergborrad brunn. anläggs ofta i isälvsavlagringar (sand- och grusavlagringar). Dels fungerar dessa so naturliga grundvattenagasin, dels är de viktiga för att de kan användas för konstgjord infiltration när den naturliga grundvattenbildningen inte räcker till. I vissa oråden, fräst i Skåne, finns också stora grundvattenförekoster i den sedientära berggrunden. Även urberget erbjuder goda öjligheter till uttag av grundvatten, i första hand för enskild vattenförsörjning. Men ed en god brunnslokalisering försörjer vatten från urberget i vissa fall även indre sahällen. Oråden ed ånga, en ganska så, grundvattenförekoster innebär både för- och nackdelar. O en grundvattenförekost förorenas är skadan begränsad. Satidigt kan det vara långt till en annan förekost där tillräckliga ängder grundvatten av god kvalitet kan utvinnas. Övergripande inforation o var de större grundvattentillgångarna är belägna finns att tillgå på SGUs webbplats Mer detaljerad inforation i for av grundvattenkartor på lokal och regional nivå tillhandahålls av SGUs kundtjänst eller via SGUs webbplats. Större grundvattentillgångar Grundvatten av god kvalitet är en betydelsefull naturresurs för sahället. Tillgången av sådana resurser är av stort lokalt, regionalt och i vissa fall även nationellt intresse. I Sverige finns rikliga grundvattentillgångar, en dessa är vanligtvis begränsade lokalt eller regionalt. Större vattentäkter Figur 6. Risk för saltvatten i bergborrade brunnar i Blekinge. 11

14 LAGSTIFTNINGEN När en brunn anläggs finns ett antal lagar so reglerar hur det ska gå till, och so också styr förhållandena ellan konsuenten, brunnsborraren och berörda yndigheter. I detta kapitel saanfattas den lagstiftning so i huvudsak gäller. Plan- och bygglagen Styra användningen av ark- och vattenoråden Lagen är kounens instruent för att styra utvecklingen av bebyggelse ino kounens gränser. Kounen anvisar i planerna (på en karta) var en viss typ av bebyggelse får uppföras, t.ex. bostäder, industrier eller friluftsanläggningar. Det är vanligen andra aktörer än kounen so fullföljer planerna geno att bygga. Kounen kan i planerna ange hur bebyggelsen ska utforas på en plats och vilka åtgärder so kräver bygglov. Exepelvis kan kounen kräva bygglov för en brunn i oråden där det är ont o dricksvatten eller där det finns risk för att en brunn kan skada vattnet, geno exepelvis saltvatteninträngning. Kounen kan också kräva vattenbesparande konstruktioner i husen. Kounens planer visar vad beställaren och brunnsföretaget åste följa för att brunnen ska få anläggas. Den so ska borra brunn kan behöva svara på frågor so: Finns det utrye för en brunn till, ed tanke på eventuell vattenbrist? Hur stor är risken för saltvatteninträngning? Kan vattentäkten påverka grundläggningsförhållanden för ogivande fastig heter? Olika typer av beslutsinstruent Det finns flera olika plan- och beslutstyper: Översiktsplanen ofattar hela kounen och ger en översikt av statens och kounens syn på hur olika ark- och vattenoråden huvudsakligen ska användas. Det kan finnas fördjupningar för deloråden, ed er detaljerad inforation o både platsen och de anspråk so finns på hur den ska användas. Detaljplanen beskriver var bebyggelse av olika slag får uppföras och under vilka villkor. Detaljplanen anger också kraven på bygglov för brunn. Bygglovet är det tillstånd kounen ger för att placera en byggnad eller anläggning (so en brunn) på en specifik plats. Byggsaråd ed kounen behandlar den tekniska utforningen av anläggningen och de kontroller so ska genoföras. Faktaunderlag Planerna upplyser o krav på yndighetsprövning. Men de ger också en bra allänbildning o olika platser. I planerna presenteras kunskap o både egenskaper och risker. Ett exepel är oråden ed värdefull och känslig natur och kultur. Sådana ska redovisas på kartan och hoten ot värdena ska beskrivas. Vad kan skada de? Vid arbeten ino sådana oråden behöver brunnsföretaget räkna ed skärpta krav på hänsyn, både ed tanke på iljöbalken och konsuentlagarna. Det kan betyda att det behövs särskild osorg vid körning ed askiner eller vid utplaceringen av brunnar. Vattenförekoster och olika anspråk på dessa kan finnas på plankartan. Konkurrenssituationer där det finns risk att skada otstående intressen redovisas. Sådana kan innebära att särskilda yndighetstillstånd (t.ex. vattendo enligt iljöbalken) krävs. Vid konkurrens skärps också kraven på hänsyn; nivån höjs för vad so betraktas so oriligt. So kunskapsunderlag kan planerna berätta: vilka allänna intressen so finns i ogivningen. Kan de störas eller går det att visa sådana hänsyn att de rent av kan förstärkas? vilka vattenintressen so finns och planeras? Berörs den planerade brunnen av de? vilka enskilda byggrätter so finns i detaljplaner i ogivningarna. Blir det konkurrens i fratiden o vattnet? o entreprenören bör uppärksaa konsuenten på nyttan ed saverkanslösningar av olika slag. o det är ett känsligt oråde ed avseende på trängsel ed vatten och avlopp, vattenbrist eller påverkan av saltvatten. o en ny brunn över huvud taget bör lokaliseras till avsedd plats. 12

15 o kounen ställer krav på bygglov för att anlägga eller ändra brunnar. Har beställaren fått lov? o kounen rekoenderar någon särskild utrustning. Påverkar det utforning eller placering av brunnen? Miljöbalken Långsiktig hållbarhet Miljöbalken är ett av flera redskap för att genoföra de politiska ålen o ekologiskt hållbar utveckling. Lagen gäller den yttre iljön och syftar till att skydda hälsa och iljö. Miljön är natur, vatten, luft och landskap en också kultur värden. Det är det allännas (statens och kounens) iljöintressen so står i fokus. Miljölagen är inte avsedd att skydda enskildas intressen i t.ex. en välskött trädgård. Sådana, i och för sig berättigade, intressen regleras istället geno avtal ellan beställare och utförare, och när det gäller grannar geno hänsynsreglerna i jordabalken. De huvudsakliga styredel so finns i iljöbalken är: krav på alla och envar att visa hänsyn i det dagliga livet och i verksaheten, så att skada inte uppstår för änniskor och iljö, restriktioner för användningen av värdefulla natur- och kulturoråden, krav på förhandsprövning av vissa störande verksaheter, t.ex. att leda bort vatten, uppföra anläggningar vid en strand och använda keikalier ino vattenskyddsoråde, rätt för yndigheter att göra tillsynsingripanden ot åtgärder so otverkar iljöbalkens ål, ed olika forer av avgifter och straff so sanktioner. Personligt ansvar för iljöhänsyn Miljöansvaret i ett företag följer personen och den arbetsuppgift an har. Det är inte bara företagets huvudansvariga so ska ta iljöhänsyn. Var och en har ansvar i förhållande till sin uppgift. Det behöver inte finnas något skriftligt beslut o iljöansvaret, so det ska göra för arbetsiljön, utan ansvaret för iljön följer direkt ed arbetsuppgiften. Den so bedöer sig inte ha kunskap nog o iljön för att kunna visa den iljöhänsyn so hör ihop ed sin arbetsuppgift bör fråga efter utbildning. Miljöhänsyn innebär att genoföra sitt arbete så att olägenheter och störningar för änniskor och iljö undviks. Man är skyldig att följa tillsynsyndighetens anvisningar i dessa frågor. I värsta fall kan den so kör askiner i känslig natur eller vid en fornläning själv bli ansvarig för skador so uppstår. För den so bidrar till att sprida föroreningar so finns i arken kan saneringsansvar bli aktuellt. Även företaget kan bli ekonoiskt och straffrättsligt ansvarigt för skada so exepelvis arbetet ed att anlägga en brunn ger på ogivande iljö, likväl so för skador hos grannar. Stort ansvar för iljön läggs på alla och envar. Vi ska bidra till att skapa förutsättningar för att vara osorgsfulla, vi ska åtgärda den skada vi orsakar och skaffa kunskap innan åtgärder genoförs så att rilig hänsyn visas ogivningen på enklaste sätt. Billigare att tänka efter före Oberoende av forella krav på hänsyn är det en poäng ed att tänka efter före. Det är er effektivt att bygga på de givna förutsättningarna på platsen, inte eot de, och att undvika skada hellre än att sanera och reparera. Miljöbalkens krav otiverar på så sätt rutiner so edverkar både till att skapa anläggningar ed hög kvalitet och en kostnadseffektiv verksahet. Det bidrar till att uppfylla kraven även i konsuentlagarna. Konsuentköplagen och konsuenttjänstlagen Fackannaässigt Konsuentlagarna ska bidra till att konsuenterna får ett fackässigt beötande från näringsidkare och förväntad kvalitet hos varan och av tjänsten. Lagarna reglerar också prissättning, betalning och skadestånd. Kravet på fackannaässigt arbete bygger inte enbart på att arbetena utförs fackannaässigt, ed skicklighet. Dessuto ska verksaheten i sin helhet bedrivas på ett gott sätt. För att klara detta, en också för att inte drabbas av onödigt ansvar, behöver näringsidkaren rutiner, t.ex. för att dokuentera förhållandena på platsen och vilka kontakter so tas. Konsuenter ska stödjas Det är i första hand näringsidkarens agerande so styrs, efterso denne bedös vara den starkare 13

16 parten. Men även konsuenten åste ta ansvar och t.ex. agera i viss tid för att kunna åberopa reglernas skydd. De organ so prövar klagoål från konsuenter och ger rekoendationer till näringsidkaren o eventuell rättelse är partssaansatta (Allänna reklaationsnänden och Värepupbranschens reklaationsnänd). Avtalslagen, skadestånds lagen, jordabalken Rätt och fel Avtalslagen behandlar de olika stegen inför ett avtal (anbud och accept) och följderna av ett avtal so inte grundas på korrekta förutsättningar (t.ex. bedrägeri, oyndiga parter). Även o en stor del av verksaheten regleras av standardavtal, kan det vara värdefullt för ett brunnsföretag att känna till avtalslagens steg likso vad so stödjer tolkningen av avtal. Den avtalsfrihet so är huvudregel, är till stor del ersatt av tvingande regler när det gäller avtal ed konsuenter. Utanför avtal Skadeståndslagen gäller för skador so uppstår utanför avtalsförhållanden. I flertalet fall regleras brunnsföretagens uppdrag av untliga eller skriftliga avtal direkt ed konsuenten eller via avtal ed annat företag so ellanled. I sådana fall styr avtalet och konsuentreglerna skadestånden. Skador utanför avtalsförhållanden antas i första hand gälla grannar till brunnen. Då gäller iljöbalkens skadeståndsregler o skadan är en följd av iljöfarlig verksahet. I annat fall gäller jordabalkens regler o skadestånd. Grannar eellan Jordabalken behandlar bl.a. skyldigheten att vara osorgsfull och ta ansvar för arbeten so kan skada grannfastigheter, t.ex. vid grävning eller sprängning. Reglerna gäller i första hand relationen ellan fastighetsägaren (beställaren) och dennes granne, en även den so utför arbetet ofattas av osorgskrav och kan bli edansvarig för skada. Reglerna ger även en signal o frågor där den gode fackannen behöver visa särskild skicklighet och osorg. Figur 7. Alla brunnsborrare har personligt ansvar för iljön. De bör genogå utbildning så att kunskaperna står i relation till arbetsuppgifterna. Foto: Marcus Gidekull. 14

17 BRUNNSUTFORMNING Med korrekt placering och utforning är sannolikheten större att en brunn ger tillräckligt ed vatten av god kvalitet och att den inte orsakar skada på ogivande fastigheter eller iljö. Platsens förutsättningar bör styra anläggningsarbetet. I Sverige förekoer fyra huvudtyper av brunnar: bergborrade brunnar, filterbrunnar, grävda brunnnar och spetsbrunnar. Valet av brunnstyp bestäs av vilka geologiska och hydrogeologiska förutsättningar so råder. Fräst är det vattenkvantitet och vattenkvalitet so avgör vilken brunnskonstruktion so är läplig. Kriterierna i denna vägledning gäller bara bergborrade brunnar för vatten- och energiuttag (bergborrad brunn är den absolut vanligaste brunnstypen so anläggs idag). För inforation o övriga brunnstyper hänvisas till Livsedelsverkets och SGUs broschyrer Att anlägga egen brunn för bra dricksvatten och Sköt o din brunn för bra dricksvatten. Bergborrad brunn En bergborrad brunn utnyttjar berggrunden so källa för vatten eller energi. För att borra en sådan brunn används i de flesta fall tryckluftdriven sänkhaarutrustning, so kobinerar rotation och slag. En bergborrad brunn anläggs i två steg I steg ett borrar an sig ned ed ett så kallat foderrör geno jordlagren och inst två eter ned i fast berg. De vanligaste etoderna för detta är borrning ed excenterkrona eller ringborrkrona. Därefter tätas utryet ellan foderrör och berg vanligtvis geno att foderrören gjuts fast i berget ed ceent. Tätningen förhindrar att jord, bergaterial eller ytligt liggande grundvatten tränger in i borrhålet (figur 8). I allänhet ökar risken för negativ påverkan på grundvattnet ed inskat jorddjup, efterso jordlagren i ånga fall fungerar so renande filter. Vid så jorddjup är det därför extra viktigt att borra ner foderrören djupt i berget eller att täta brunnen på annat sätt. På SGUs webbplats kan an få stöd i att bilda sig en uppfattning o risk för så eller stora jorddjup ed hjälp av jorddjupskartan (länk). Fortfarande används nästan uteslutande stålfoderrör vid brunnsborrning en dessa kan i fratiden koa att ersättas av indre korrosionsbenägna aterial. Det har exepelvis under längre tid pågått utveckling av foderrörsdrivning ed plaströr. I steg två borrar an geno berggrunden tills nödvändig ängd vatten påträffas eller det diensionerade djupet för energibrunnen uppnåtts. Det är detta borrhål so utgör själva brunnen. Borrhålets diaeter kan variera en de vanligaste diensionerna är 115, 140 och 165 en grövre diensioner kan förekoa. Figur 8 visar ett exepel på hur en bergborrad brunn kan utforas. En nyanlagd bergborrad brunn ger i urberg noralt l/h. O en eller flera större sprickzoner påträffats kan dock vattentillgången vara betydligt större. Vid borrning i sedientära bergarter är kapaciteter över l/h inte ovanliga, en för ett noralt hushåll räcker oftast l/h. Är flödet i brunnen för lågt går det att öka vattentillgången geno att öppna upp sprickorna ed etoder so s.k. tryckning (högtrycksspolning) ed vatten eller sprängning ed dynait. Sådana åtgärder, särskilt sprängning ed dynait, är dock förenade ed vissa risker för grundvattentillgången, vattenkvaliteten och brunnens stabilitet och bör därför utföras ed varsahet. Tryckning (högtrycksspolning) Det är vanligt att nyborrade brunnar trycks ed högt tryck för att öka vattentillgången efter borrning. Oftast är det borrentreprenören själv eller en entreprenör so denne anlitar so trycker brunnen. Det går till så att en anschett placeras på läpligt djup, anschetten har till uppgift att dela borrhålet så att delen över anschetten inte får kontakt ed delen under anschetten när borrhålet trycks. Sedan trycker en tankbil (ed spoltryckskapacitet vanligtvis ellan 100 och 200 bar) in vatten på en nivå lägre än anschetten. Det finns en viss risk för att vattnet i den bergborrade brunnen kan få kontakt ed ett ytligt grundvatten då den högtryckspolas. Detta är en av orsakerna till varför anschetten inte ska sättas för grunt i brunnen. Det har ibland hänt att det blivit svårare att få ett klart och slafritt vatten efter tryckning. 15

18 Andra kända, negativa effekter är t.ex. att vatten tryckts upp i närliggande brunnar, ed pupoch översväningsskador so följd. Förekoer det närliggande brunnar bör därför kontakt ed dessa beaktas av brunnsborrare. Lång erfarenhet av tryckta brunnar visar eellertid att ycket få peranenta skador har uppstått och att den positiva tillrinningseffekten är god så länge tryckningen utförs av yrkeskunniga entreprenörer. Sprängning Att spränga ed dynait i bottnen av brunnen var tidigare en vanlig etod, en idag används istället oftast tryckning. Geno den tryckvåg och vacuueffekt so uppstår när vattnet pressas upp ur hålet vid sprängning, rensas och öppnas eventuella sprickor. Riskerna ed denna etod är dels att borrhål kan rasa, dels att vattnet tar sak av dynaiten. Man vet heller inte i förväg var sprängningen koer att ha störst effekt. Ytligt vatten riskerar till exepel att tränga in i brunnen. Idag används tekniken endast av ett fåtal entreprenörer och nästan uteslutande so sista alternativ ifall tryckning inte gett tillfredsställande resultat. Risker vid brunnsborrning So vid alla typer av underarksentreprenader förekoer en rad olika riskoent vid brunnsborrning. I de flesta fall kan riskerna eliineras eller kraftigt reduceras o hänsyn tas vid borrentreprenaden (figur 9). Här saanfattas de riskoent so utförare och beställare bör ta hänsyn till innan borrning genoförs. Placering En brunn ska placeras så att den skyddas från föroreningar so avlopp, gödselupplag och åkerark, se figur 10. Brunnen bör alltid anläggas uppströs en föroreningskälla. Efterso grundvattenströningen i de flesta fall följer arkytans lutning bör Jordlager 6 foderrör totalt Foderrör i stål 2 foderrör i fast berg Tät svetsskarv Tätning ellan foderrör och berg Berggrund Borrhål Figur 8. Vid noralt utförande drivs foderrören ner till fast berg och utryet ellan rör och berg tätas ed ceent. Man borrar sedan tills tillräckligt ed vatten påträffas. 16

19 brunnen anläggas i ett högre terrängläge än föroreningskällan. Rekoenderat avstånd är ellan 30 och 50 från föroreningskällan. Avståndet beror på vilken typ av förorening so finns i närheten, på arkens infiltrationskänslighet och på djupet till sat lutningen av grundvattenytan. Generellt gäller att vattenbrunnar bör anläggas på större avstånd från en föroreningskälla än energibrunnar så länge an anlägger de uppströs o föroreningskällan. Ur energibrunnen sker ju inget vattenuttag, vilket inskar risken för att en förorening ska transporteras ot den. Foderrör Foderrör ska alltid drivas ner geno jordlagren och inst två eter ner i berget för att förhindra inträngande av jordaterial och ytligt grundvatten i brunnen. Det är viktigt att foderrören håller hög kvalitet och att svetsfogar är täta och fackannaässigt utförda, annars finns risk för att aterial, arkvatten eller vatten ed föroreningar från arkytan läcker in. Brunnen åste vara tät inst två eter ner i fast berg och tätad i utryet ellan foderrör och berg, se figur 11 A, så att ytligt vatten inte kan tränga in i brunnen på utsidan av foderrören. Det är extra viktigt att tätningen går djupt ner i berget vid tunna jordlager (efterso risken för påverkan ökar ed inskat jorddjup i och ed att jordlagret fungerar so renande filter) och i påverkade eller förorenade oråden. Med begreppen tät svetsfog och tätning ellan foderrör och berg avses dropptät. Det innebär att inget synligt läckage får ske in i brunnen. Det finns dock undantag. Vid uttag av vatten kan, i enskilda fall, borrning utföras så att vatten utvinns ur både övre (jord) och undre (berg) akvifer, dvs. utan att utryet ellan rör och berg tätas. I sådana fall ska denna avvikelse rapporteras i borrprotokollet och för- och nackdelar diskuteras ed kunden. Det finns fall när geoenergibrunnar anläggs då hela borrhålet bör återfyllas ed tätande Figur 9. Den rigg so används för borrning är både stor och tung. Det är viktigt för entreprenören att iaktta försiktighet för att iniera skadorna, särskilt på känslig ark. Det är också viktigt att hålla utrustningen i gott skick för att förhindra läckage av olja eller diesel. Foto: Elisabeth Magnusson. 17

20 Liten risk för förorening av dricksvattnet Gödselupplag Avloppsbrunn Risk för föroreningar i dricksvattnet Grundvattnets ströningsriktning Figur 10. Brunnen bör placeras uppströs eventuella föroreningskällor so avlopp och gödselupplag. aterial, t.ex. vid förorenade oråden och vattenskyddsoråden. I dessa fall är tätning ellan foderrör och berg inte nödvändig efterso återfyllningen i sig är tät. Filterbrunnar Filterbrunnar (figur 11 B) anläggs i huvudsak i grova porösa jordlager so sand och grus. I vissa fall kan de även anläggas i uppsprucket berg eller sedientära bergarter ed god vattentillgång. Brunnskonstruktionen innebär att intaget av vatten sker geno slitsade plaströr eller rostfria stålrör vilka benäns sil eller filter, därav nanet. Slitsens bredd anpassas efter kornstorleksfördelningen i jordlagren för att få så ycket vatten so öjligt utan att aterial flyter in i brunnen. I ånga fall krävs att ett jordprov av den intressanta delen av jordlagret analyseras ed avseende på kornstorleken för att filtret ska kunna diensioneras korrekt. Jäfört ed bergborrade brunnar är det också betydligt färre borrentreprenörer so har erfarenhet av att anlägga filterbrunnar. Saltvattenpåverkan Risken för saltvatteninträngning ökar ed ökat borrdjup och vattenuttag. Av det skälet ska därför kloridhalt eller konduktivitet (ett ått på salthalt) alltid dokuenteras vid borrning. Det gäller oavsett o brunnen ska användas för vatten- eller energiuttag. Brunnsborraren har ett ansvar att alltid i förväg inforera sig själv och sin kund, innan borrning, o det finns risk för saltvatteninträngning. Detta gäller särskilt o det handlar o stora borrdjup eller stora vattenuttag. Köldbärarvätskan i en energibrunn För att ta upp energin från berget i en energibrunn cirkulerar en så kallad köldbärarvätska i en sluten slangslinga, kollektorslang, so förbinder värepupaggregatet ed borrhålet. Kollektorslangen av polyetenplast löper oftast ända ner till borrhålsbottnen. I Sverige består vanligen köldbärarvätskan av en blandning ellan vatten och bioetanol ed en koncentration av ca 25 procent etanol. Andra förekoande köldbärarvätskor är glykol, saltlösningar och vegetabiliska oljor. SGU rekoenderar vat- 18

21 A. B. Foderrörets höjd över ogivande ark ska vara tillräcklig (>0,2 ) Foderrörets höjd över ogivande ark ska vara tillräcklig (>0,2 ) Jordlager Grundvattennivå Foderrör Svetsfogar ska vara täta Råvattenledningens genoföring ska vara tät Foderrör Grundvattennivå Jordlager Råvattenledningens genoföring ska vara tät Foderrörets infästning i berget ska vara tät Berglager Sprickor Filter Berglager Figur 11. Principskiss för vattentäkt i berg (A) och principskiss för vattentäkt i jord (B). ten ed bioetanol so köldbärare. Fördelen är att etanol är en relativt ofarlig och välkänd keikalie och att den är lätthanterlig vid installation. Ett proble ed etanol är kravet på inblandning av denatureringsedel so exepelvis isopropanol eller n-butanol, något so har visat sig förlänga nedbrytningen vid ett eventuellt läckage och so även skapar en större sakpåverkan på grundvattnet eller dricksvattnet än enbart etanol. Trots att köldbärarvätskan är relativt ofarlig kan även indre utsläpp få konsekvenser på närliggande brunnars vattenkvalitet, fräst i for av doft och saksättning från denatureringsedlen. Nedbrytningen av köldbärarvätskan kan också edföra att syret i vattnet förbrukas och reducerande förhållanden uppstår. Ett tecken på detta är att brunnsvattnet börjar lukta ruttna ägg (svavelväte). I vissa fall kan även järn och angan fälla ut. O det finns kväve (oftast nitrat) i brunnsvattnet kan detta obildas till nitrit och aoniukväve. Efterso köldbärarvätskan innehåller organiska änen kan i vissa fall den keiska syreförbrukningen (COD cheical oxygen deand) öka, särskilt o inblandningen av köldbärarvätska är stor. Tidigare erfarenheter visar dock att vid indre läckage tenderar probleen att avta relativt snabbt tack vare att köldbärarvätskan bryts ner och späds ut. Vid större utläckage, ed över 50 liter utblandad köldbärarvätska, har proble ed svavelväte och denatureringsedel ibland stannat kvar under längre perioder, till och ed er än ett år. Brunnsborrare åste därför alltid använda kollektorsyste av hög kvalitet och vidta åtgärder så att risken för utläckage av köldbärarvätska inieras. Idag är incidenter orsakade av utläckage av köldbärarvätska relativt ovanligt vilket troligtvis beror på bättre kunskap och fackannaässighet hos brunnsborrarna en det beror även på bättre kvalitet på kollektorsysteen. Hydraulisk kontakt ellan borrhål O det finns kontakt ellan två brunnar så kallad hydraulisk kontakt via vattenförande sprickor eller genosläppliga geologiska lager kan brunnar påverka varandra såväl kvalitativt so kvantitativt. Hydraulisk kontakt ellan brunnar 19

22 anlagda i jordlager och bergborrade brunnar är dock ovanlig, och risken inskar ed ökat avstånd ellan brunnarna. Under borrning är det fräst vibrationer, i kobination ed tryckluft so rensar sprickorna, so kan edföra att sprickfyllnader i okringliggande brunnar trycks ut och grular vattnet. Sådan påverkan är i de flesta fall tillfällig och brukar ha försvunnit ino 14 dagar en i värsta fall kan brunnen rasa igen. När an borrar eller högtrycksspolar nära andra brunnar ska därför försiktighet iakttas. Man bör använda lågt lufttryck och kontrollera okringliggande brunnar, särskilt o vattentillgången är stor, något so tyder på att berggrunden är sprickrik. Vid borrning av geoenergilager, när ånga brunnar anläggs nära varandra, är hydraulisk kontakt er vanligt förekoande och kan innebära att särskilda åtgärder behöver vidtas för att inska arbetsiljörisken för entreprenörerna på plats. Artesiskt vatten Artesiskt grundvatten, det vill säga grundvatten vars trycknivå ligger ovanför arkytan, är ovanligt. När det förekoer är det vanligtvis i oråden so är låglänta i förhållande till ogivningen och där arklagren utgörs av ett tätande skikt, till exepel lera. O den tänkta grundvattenytan och däred vattnets trycknivå ligger ovanför arkytan, se figur 12, stiger vattnet till en nivå högre än arkytan när en brunn borras. O detta är oläpligt eller o det inte går att dränera bort vattnet, bör brunnen avtätas. En sådan tätning bör alltid sättas under foderröret i berg för att förhindra att tätningen ellan foderrör och berg trycks sönder och det artesiska vattnet tränger upp på utsidan av foderrören. Borrning i artesiska förhållanden kan därför vara förknippade ed tekniska svårigheter och kan därför även edföra ökade kostnader för entreprenaden. Påverkan på byggnad När an borrar nära ett hus finns en risk att an skadar dräneringen eller byggnaden. Hur riskerna ser ut beror på hur huset är grundlagt, o det byggts ed källare eller på finkorniga jordlager so lera. När an borrar i finkorniga jordarter so t.ex. lera är det fraför allt störst risk för att luft trycks ut i arklagren o foderrör eller avledarslang sätts igen. Efterso borrning sker ed högt lufttryck kan den luftkudde so då bildas vara tillräcklig för att lyfta eller spräcka en byggnads grundläggning. Även de sättningar so kan uppstå kan skada ogivande byggnader. I vissa fall kan även vibrationer orsakade av borrningen påverka närliggande byggnader. Att borra nära en byggnad innebär också en ökad arbetsiljöfara för entreprenören då risk för t.ex. kläskador ellan borrigg och husvägg föreligger. Borrning närare än 4 eter från byggnader bör därför helst undvikas och borrning i närhet av byggnad åste alltid ske ed stor försiktighet, låga lufttryck och ycket spolvatten. I särskilt känsliga lägen kan alternativa borretoder so vattendriven borrning övervägas, eller borrning helt avrådas. Innan an börjar borra bör husfasad, grund och källare inspekteras och resultaten dokuenteras i saråd ed beställare och fastighetsägare. Terisk påverkan Terisk påverkan kan vara ett proble vid energiborrning, efterso det innebär att an tar energi från berget runt borrhålet. O två eller flera geoenergianläggningar anläggs för nära varandra, eller o borrhålet är för grunt i förhållande till energibehovet och värepupens storlek, kan följden bli betydligt lägre teperatur i berggrunden än beräknat. Det ger en försärad verkningsgrad på anläggningarna och o det blir så kallt runt borrhålet att det fryser kan underdiensionerade borrhål edföra att kollektorslangarna trycks ihop och skadas av isbildning i borrhålet. I värsta fall kan det leda till att köldbärarvätska läcker ut och förorenar ogivande grundvatten och att geoenergianläggningen slutar fungera. O brunnen är anlagd i tjälfarlig ark (lera eller silt) kan frysningen runt borrhålet även innebära arkskador so i vissa fall kan bli relativt ofattande. För att undvika sådana risker bör borrhål för uttag av energi o öjligt alltid placeras centralt på fastigheten och borrdjupet diensioneras efter öjligheten att ogivande grannar i fratiden kan koa att skaffa geoenergi även o de vid borrtillfället inte har gjort det. Då blir teperaturpåverkan på ogivande fastigheter så liten so öjligt och an öjliggör en fortsatt utveckling av geoenergi i orådet. O borrhålet av praktiska skäl inte kan placeras centralt bör hålet lutas in ot fastighetens centru och i vissa fall behöver det även kopenseras ed ökat borrdjup. Åtgärder so återladdning ed solenergi av borrhål kan också vara ett alternativ till att öka borrdjupet. 20

23 Trycklinje Tätskikt Figur 12. Artesiskt vatten. När en brunn borras där vattnets trycknivå ligger över arkytan, där arklagren utgörs av täta skikt, stiger vattnet. Då kan dränering eller avtätning av brunnen behövas. Risk för läckage Det finns alltid en risk för att en borrigg eller kopressor läcker olja eller diesel vid borrningen. Brunnsborraren är skyldig att kontinuerligt kontrollera att utrustningen inte läcker. Absorptionsedel (t.ex. absol) ska alltid finnas tillgängligt på borrplatsen, oavsett var an borrar. När arbetet utförs vid infiltrationskänslig ark, so sand och grus, rekoenderas att både borrigg och kopressor alltid står på tätt underlag. Tätt underlag kan t.ex. utgöras av en presenning ed uppvikta kanter so förhindrar att ett läckage kan tränga ner i arklagren. Norbrunnsförfarande För att iniera riskoent och skydda grundvattnet har SGU saanställt rekoendationer för brunnsborrningens genoförande, det så kalllade norbrunnsförfarandet (se bilaga 1). Meningen är att tillståndsgivare ska kunna hänvisa beställare och entreprenörer till att använda bilagan so checklista för arbetets genoförande. I certifieringsutbildningen av brunnsborrare ingår norbrunnsförfarandet i kursaterialet. Satliga certifierade brunnsborrare har den kunskap och erfarenhet so krävs för att genoföra brunnsborrning enligt norbrunnsförfarande vid vatten- och energiborrning. 21

24 ÅTERFYLLNING OCH TÄTNING AV BORRHÅL På vissa platser kan ett borrhål orsaka skada eller utgöra ett potentiellt hot ot grundvattnet. Ett sätt att skydda grundvattnet kan vara att återfylla eller täta borrhålet. Energibrunnen utgör den största potentiella risken efterso dess vatten inte dricks och däred inte blir kontrollerat. Där ett borrhål utgör en risk för negativ påverkan på ett grundvattenagasin kan återfyllning eller andra tätningsåtgärder vara nödvändiga. Det kan till exepel handla o oråden där det finns risk för saltvatteninträngning, där arken är förorenad, där det finns sedientär berggrund ed risk för kortslutning ellan grundvattenagasin eller där det finns risk för negativ påverkan från t.ex. alunskiffer. Andra tillfällen när återfyllning rekoenderas av SGU är t.ex. när ett borrhål överges eller ersätts ed ett nytt borrhål, sat vanligtvis i vattenskyddsoråden. Av naturliga skäl utgör energibrunnarna den största risken i känsliga oråden efterso vattnet i de inte dricks och däred inte kontrolleras kontinuerligt. Men an behöver inte överge energibrunnen vid eventuella proble. Det är fullt öjligt att återfylla energibrunnen ed kollektorslangarna kvar i drift i borrhålet. Vid återfyllning bör an dock tänka på följande: att det tätande aterialet inte har negativ påverkan på grundvattnet, att aterialet har tillräckligt tätande egenskaper i förhållande till den aktuella geologiska iljön att injekteringen sker från botten av brunnen och upp för att säkerställa att hela hålvolyen återfylls, att återfyllningsaterialet tål frysning utan att skada slangar och utan att tappa sin tätande föråga. att kollektorslangarna i borrhålet är diensionerade efter det ökade tryck so bildas av återfyllningsaterialet, att det är viktigt att kopensera ed ökat brunnsdjup efterso väreutbytet kan reduceras ed upp till procent, beroende på vilket aterial so används. O annan etod en injektering från botten av brunnen används åste etoden kunna verifieras och referensobjekt kunna anges. Vidare åste an kunna visa att ängden tillfört tätande aterial står i proportion till den hålvoly so skall uppfyllas. O saltvatten av någon anledning tränger in i brunnen i oråden ed generell risk för saltvatteninträngning eller när det råder brist på sött grundvatten rekoenderas att hela den saltvattenförande och en del av den sötvattenförande delen av borrhålet återfylls. Alternativt kan an i en energibrunn täta av borrhålet i övergången ellan salt och sött vatten. Tätningen åste dock vara tillräckligt lång (>10 ) för att förhindra att saltvatten passerar förbi via sprickzoner. Brunnsborrare åste därför alltid noggrant dokuentera förändringar i kloridhalt, alternativt konduktivitet, under borrning. Saknas sådan dokuentation är SGUs rekoendation att hela borrhålet återfylls. 22

25 BORRNING INNANFÖR VATTENSKYDDSOMRÅDE Att borra energibrunn i ett vattenskyddsoråde kräver extra osorg. Där skulle ett oljeläckage från utrustningen, kortslutning av vattenförande lager eller inträngning av saltvatten vara extra känsligt. O påverkan inte kan uteslutas bör hålet återfyllas eller borrning helt undvikas. Ett vattenskyddsoråde kan delas in i vattentäktszon, priär respektive sekundär skyddszon och, vid behov, tertiär skyddszon. I enlighet ed Naturvårdsverkets föreskrift 2003:16 är borrning förbjuden ino priär zon och tillståndspliktig ino sekundär zon. O borrning beviljas ino denna typ av oråde är det viktigt att extra försiktighetsåtgärder genoförs. O en energibrunn anläggs ino ett vattenskyddsoråde är det viktigt att ta hänsyn till vilken typ av vattentäkt so finns i orådet och vilka geologiska förutsättningar so råder. Man bör också alltid ta stor hänsyn till risken för ökad kontakt ellan olika vattenförande lager. Särskilt i oråden ed sedientär berggrund kan inblandning av vatten från lager ed annan keisk och fysikalisk saansättning göra att vattenkvaliteten från täkten blir förändrad. Generellt gäller att risken för påverkan på ogivningen är större i den del av borrhålet so saknar foderrör, det vill säga i berget. Risken för att vatten- och energiborrning ska påverka vattenförsörjningen är alltså större för grundvattentäkter ed uttagspunkt i berg än för täkter ed uttagspunkt i jord. Foderrörsdrivning geno ett lager av lera so har begränsad genosläpplighet kan orsaka en störning av dess tätande egenskaper, särskilt o det lerlagret är tunt, så att risken ökar för att föroreningar ska spridas från arkytan till grundvattenagasinet. Vid tillståndsgivning för anläggande av geoenergianläggning (här avses energibrunn, ytjordväre eller ytvattenväre) eller brunn för uttag av vatten från berg och jord bör följande risker beaktas: 1 Risk vid anläggning Riskerna so hänförs till anläggandet ofattar risker förenade ed borrningen, schaktningen eller grävningen. Riskerna är begränsade till den tid då arbetet utförs och utgörs fräst av risk för föroreningsspridning från de askiner so används. För att inska risk (1), skall krav på användning av tätande dukar vid borrning av brunn finnas. Därtill skall saneringsutrustning alltid finnas tillgänglig under borrningsarbetena. 2 Geologisk påverkan En anläggning kan påverka de geologiska förhållandena på flera sätt. Exepelvis kan en ytjordväreanläggning edföra förändrade infiltrationsförhållanden på grund av att de naturliga jordlagren har oblandats. En brunn kan utgöra en potentiell föroreningsväg ned i grundvattenagasinet och en brunn kan även kortsluta olika grundvattenagasin varvid risk finns att vattenkvalitet och uttagbar ängd påverkas. I synnerhet i oråden ed flera olika sedientära bergarter sat i oråden ed risk för saltvattenpåverkan kan en blandning av vatten från olika lager ge negativa konsekvenser. Dessa förändringar kan vara kvarstående och är i stor utsträckning beroende av hur anläggningarna har anlagts. 3 Risker under drifttiden Då anläggningarna är i drift finns risk för läckage av föroreningar från dessa och för energianläggningar är det fräst läckage av köldbärarvätska so avses. För brunnar so används för uttag (eller återföring) av vatten består risken dels i kapacitetsförändringar på grund av vattenuttaget en även i öjlig vattenkvalitetsförändring på grund av det genererade vattenflödet. Det är SGUs uppfattning att det råder stor variation i risken att en energibrunn, eller annan geoenergianläggning, ska påverka en vattentäkt negativt. Slutligt avgörande o en energibrunn kan tillåtas åste fattas från fall till fall och vid avgörandet åste alla risktyper (1)-(3) ovan beaktas. O en koun finner att energibrunn kan tillåtas på fastigheten kan riskerna (1)-(3) inskas geno att det ställs krav på hur arbetet genoförs sat krav på hur anläggningen utforas. Sådana krav kan exepelvis vara: borraskin och kopressor står på tätt underlag vid borrning, energibrunnen återfylls ed tätande aterial, borrning sker i enlighet ed denna vägledning för vatten- och energiborrning, brunnsborraren är certifierad eller har otsvarande kopetens. 23

26 BORRNING INOM FÖRORENADE OMRÅDEN En borrning geno förorenad jord eller berg kan edföra flera risker beroende på de geologiska förutsättningarna, föroreningens ängd och dess egenskaper. I Sverige finns fler än dokuenterade förorenade oråden, ånga gånger i anslutning till bebyggda oråden där anläggning av geoenergi kan bli aktuellt. Anläggning av vattenbrunnar är betydligt er ovanligt dels beroende på att kounalt vatten i de flesta fall finns att tillgå och dels beroende på den risk so upptag av vatten skulle innebära. Viktigt ed riskbedöningar Frågor o hur kouner skall agera när anälan o geoenergianläggning i förorenat oråde inkoer har därför blivit betydligt vanligare under senare år. I de flesta fall är kunskapen o föroreningens storlek och spridning dåligt känd. Med tanke på att allt fler vill nyttja geoenergi för såväl bostads- so industrioråden rekoenderar SGU att kouner och länsstyrelser eftersträvar att en riskbedöning av borrning och övriga underarkentreprenader ingår när inventering/undersökning/åtgärd genoförs ino ett förorenat oråde. Riskbedöningen kan sedan ligga so beslutsunderlag för vilka åtgärder so bör krävas vid etablering av geoenergi. En brunn so anläggs i ett förorenat oråde kan i vissa fall innebära en ökad risk för att föroreningen kan spridas vidare via borrhålet. Risken är särskilt stor o föroreningen har hög löslighet och hög densitet. Att enbart ta ett vattenprov efter borrning för att dokuentera o det föreligger föroreningar i grundvattnet innebär följande osäkerhetsfaktorer. Grundvattenförhållandet kan ha blivit stört vid borrentreprenad vilket innebär att vattenprovet inte är representativt. Även o vattenprovet efter borrning inte indikerar någon förorening kan det inte garanteras att föroreningen inte når brunnen i fratiden. I de flesta fall innebär detta att ett kontrollprogra behöver upprättas, ed ett flertal vattenprover under en längre tid. En procedur so både är oständlig och kostsa, särskilt o energibrunnen är i drift. Ett betydligt enklare sätt att förhindra föroreningsspridning via brunnen är att återfylla brunnen direkt efter borrning. Se återfyllning av borrhål. Är föroreningen i huvudsak koncentrerad till jordlagren och det förekoer tätande skikt (lerlager) under föroreningen kan det vara läpligt att kräva att även borrningen geno jordlagren återfylls. I dessa fall åste foderrören tas upp efter utförd borrning och återfyllning ske till arkytan. Borrning i förorenad ark skall dock alltid undvikas o det är konstaterat att Risk för borrentreprenörens hälsa inte kan uteslutas Geoenergianläggningen väsentligt koer att försvåra en fratida sanering av orådet. 24

27 BILAGA 1. NORMBRUNNSFÖRFARANDE 1. Innan borrning genoförs 1.1 Placering av brunn, allänt Oavsett o det är en vatten- eller energiborrning so utförs gäller saa grundregel för placeringen av en brunn. Placeringen bör vara sådan att så god vattenkvalitet so öjligt uppnås och sådan att risken för påverkan eller spridning av föroreningar inieras. Innan en ny brunn borras bör därför tidigare och nuvarande arkanvändning utredas så att placeringen blir optial. 1.2 Avstånd ellan brunn och avlopp eller liknande förorening En brunn bör o öjligt placeras högre i terrängen, så långt från föroreningskällan so öjligt. Risken för påverkan beror på föroreningskällans art sat jordlagrens äktighet och genosläpplighet. Rekoenderat insta avstånd ellan brunn och avlopp är 30 eter. Risken för påverkan är i allänhet större vid brunn där vattenuttag sker (vattenbrunn) än vid energibrunn. Rekoenderat avstånd och placering högre i terrängen bör därför alltid eftersträvas för vattenbrunnar En energibrunn kan, o inte rekoenderat avstånd kan uppnås eller påverkan uteslutas, återfyllas eller avtätas till stort djup för att förhindra spridning av förorening. 1.3 Brunnsplacering i förhållande till annan brunn Brunnsborrare åste alltid iaktta försiktighet o anläggande av brunn sker i närheten av en annan brunn. Syftet ed de rekoenderade avstånden är att visa på ett riligt hänsynstagande vid borrentreprenad ellan aktuell brunn och angränsade fastighets brunn. För avstånd ellan brunnar på saa fastighet bör placering av brunn ske i saråd ellan fastighetsägarna och borrentreprenör. Nedan angivna avstånd är dock ingen garanti för att påverkan inte koer att ske. Saknas brunnnar på ogivande fastigheter bör det eftersträvas att placera brunnen 10 (energibrunn) eller 15 (vattenbrunn) innanför totgräns för att inte förhindra annan fastighetsägare att borra ny brunn. Brunnstyp Vatten (berg) / vatten (berg) Vatten (berg) / energi (berg) Energi (berg) / Energi (berg) Vatten (berg) / Vatten (jord) Energi (berg) / Vatten (jord) Rekoenderat avstånd O en ersättningsbrunn ska borras åste eventuella proble ed den befintliga brunnen klarläggas. O den påverkas av exepelvis avlopp, saltvatten eller liknande bör den återfyllas ed tätande aterial for att iniera risken for att den nya brunnen eller andra befintliga brunnar påverkas. En brunn so inte avses användas i fratiden bör alltid återfyllas för att undvika fratida proble. För att undvika terisk påverkan ellan två borrhål vid uttag av energi o det rekoenderade avståndet inte kan uppnås, kan några av följande åtgärder vara alternativ. luta borrhålet bort från befintlig brunn kopensera ed ökat borrdjup, avråda kund från borrning Lokala geologiska avvikelser kan också otivera avsteg från rekoenderade avstånd, exepelvis vid stora jorddjup eller där an lokaliserat större vattenförande sprickor so innebär en ökad risk för hydraulisk kounikation. 1.4 Brunnens placering i förhållande till byggnad O borrning sker nära en huskropp finns risk för att skada på dränering eller byggnad uppstår. Föreligger osäkerhet o skada kan uppstå, bör brunnen anläggas inst fyra eter från husvägg. Beroende på hur ett hus är grundlagt, o det är byggt ed källare eller på vibrationskänslig ark, kan ytterligare säkerhetsavstånd behövas. I vissa fall ska borrning undvikas. Innan borrning bör husfasad, grund och källare inspekteras och resultaten dokuenteras i saråd ellan beställare och fastighetsägare. Borrning nära byggnad bör alltid ske ed insta öjliga lufttryck i askinen och god kontroll på kaxtransport upp från borrhålet. 25

28 1.5 Förbud, tillstånd och anälningsplikt Tillsynsyndigheten, vanligen kounen, har öjlighet att införa restriktioner för borrning enligt såväl PBL (Plan- och Bygglagen) so Miljöbalken. Det är fastighetsägarens ansvar att se till att eventuella restriktioner följs. Brunnsborrare ska dock alltid ha försäkrat sig o att nedanstående regler uppfylls innan borrningen genoförs: För energiborrning gäller alltid inst anälningsplikt. Ino skyddsoråde för vattentäkt råder noralt tillståndsplikt eller förbud för borrning. I oråden ed knapphet på sött grundvatten kan kounen föreskriva tillståndsplikt för borrning. I vissa oråden kan kounen införa bygglov för vatten- och energiborrning. I oråden ed konstaterad eller förodad förorenad ark kan tillsynsyndighet införa tillståndplikt eller förbud för brunnsborrning Inledande kontakt ed kounen rekoenderas alltid innan arbetet påbörjas. 2. Borrningens genoförande Syftet ed nedanstående riktlinjer är att iniera risken för inträngande ytligt grundvatten och jordaterial i brunnen. Vid så jorddjup och i förorenade sat påverkade oråden är det extra viktigt att brunnen är tät djupt ner i berget då risken för negativ påverkan ökar i allänhet ed inskat jorddjup. Brunnen ska vara tät ner till inst två i fast berg och inst sex eter från arkytan. Det innebär i praktiken att an inte kan fodra brunnen ed indre än sex eter foderrör. Vid borrning geno jordlager ner till berg ska alltid foderrör användas, se 2.1 Materialkrav foderrör. Svetsskarven ellan två foderrör ska vara tät och hållfast ot arbetstryck. Tätning ellan foderrör och berg ska alltid utföras. Vid anläggning av vattenbrunn ska foderrör o öjligt avslutas inst 0,2 över arkyta. Undantag från ovanstående kan vara o syftet t.ex. är att släppa in grundvatten från jordlagren. Detta ska alltid förankras ed beställaren och noteras i borrprotokollet. an utför återfyllning av borrhålet upp till arkytan (se avsnittet Återfyllning och tätning av borrhål). Då räcker det att foderröret förankras i berg. 2.1 Materialkrav foderrör Rekoenderade diensioner för stålfoderrör 139,7 5,0 168,3 5,0 193,7 5,0 För satliga diensioner gäller stålkvalitet ST 37,0 och toleranser enligt EN 102 eller otsvarande. Det garanterar bland annat en viss korrosionstålighet. O annat aterial än stål används, exepelvis plast, får rörens beständighet inte understiga de aterialkrav so ställs på stålrören. Det innebär att rören åste klara de tryck jordlagren genererar och de djup de appliceras på. 2.2 Borrning i urberg Kontinuerlig ätning av vattnets kloridhalt alternativt konduktivitet vid borrning ska alltid genoföras. Kloridhalt eller konduktivitet ska ätas var tjugonde eter eller när vattentillgång förändras. Förhöjda kloridhalter (> 50 g/l) alternativt konduktivitet (> 50 S/) i en energibrunn eller vattenbrunn kan edföra påverkan i närliggande vattenbrunnar. Kloridhalt och nivå för ätningen ska noteras i brunnsprotokollet. O risk för påverkan på ogivande brunnar inte kan uteslutas, rekoenderas att brunnen återfylls. I de fall vatten inte fås vid borrning skall kloridhalt eller konduktivitet ätas efter det att åtgärder so tryckning genoförts. 2.3 Borrning i sedientär berggrund Vid borrning i sedientär berggrund kan risken för påverkan och föroreningar vara er koplex. Olika akviferer (vattenförande skikt) kan vara åtskilda av tätande lager. O det finns en risk att två eller flera skilda akviferer kortsluts, bör tätningar installeras i borrhålet eller borrhålet återfyllas i sin helhet så att risken för påverkan inieras. Även i sedientär berggrund ska kloridhalt alternativt konduktivitet ätas och dokuenteras kontinuerligt. 26

29 2.4 Borrutrustning Kopressor och borrigg ska vara besiktigad efter branschens gällande krav. Tryckluftslangar ska vara anpassade efter kopressorns axiala arbetstryck. Biologiskt nedbrytbara oljor bör användas. 2.5 Tätning av borrhål O det finns risk för uppträngning av saltvatten (se 2.2) eller kortslutning av grundvattenagasin (se 2.3) bör ett borrhål återfyllas. 3 Kollektorsättning Nedanstående aterial- och installationskrav ställs för att iniera risken för läckage av köldbärarvätska och för tryckfall i kollektorsysteet. 3.1 Materialkrav Borrhåls- och arkkollektor Helsvetsad plaströrskollektor ska användas ed aterialkrav och ärkning enligt Anvisningar av förläggning av kollektorer i geoenergisyste, Svenskt Geoenergicentru. Vid användning av ekaniska kopplingar ska dessa vara inspekterbara (inspektionsbrunn eller otsvarande) och får inte användas i direkt anslutning till borrhålet. Borrhålslock Locket ska vara onterat i foderröret på sådant sätt att upptryckning av kollektorn förhindras vid eventuell isbildning på kollektorn. Locket ska även vara tätslutande för att förhindra att ytvatten eller jord tränger in i brunnen. 3.2 Provtryckning Innan kollektorslangen sänks ned i borrhålet ska den inspekteras efter eventuella transportskador och provtryckas: När kollektorn fyllts och avluftats trycksätts systeet geno att stänga ventilen på returledningen till pupen. Kollektorn ska ha ett övertryck på inst 3 bar. Inspektera systeet okulärt, inte tidigare än 30 in efter trycksättningen. Övertrycket ska hållas uppe ed pupen under väntetiden. Under inspektion ska speciell noggrannhet iakttas vid skarvar för att upptäcka eventuella såläckor. Provtryckning ska ske på tätt underlag. Utförd provtryckning ska dokuenteras i ett provtryckningsprotokoll. I övrigt ska anläggandet av kollektor i ark utföras enligt Anvisningar av förläggning av kollektorer i geoenergisyste, Svenskt Geoenergicentru. Svetsning av plaströrskopplingar ska genoföras ed godkänt aterial och svetsutrustning. Provtryckning ska genoföras efter installation, i saband ed provkörningen av värepupen. Avslutas energibrunnen under ark ska brunnens läge på fastigheten anges ed bricka på husgrunden eller annan väl synlig plats. Energibrunnens läge ska anges ed noggrannheten ±0,1. Inträffar läckage eller spill av köldbärarvätska, vid eller efter installation, ska detta åtgärdas oedelbart. Vid behov ska kollektorslingan pupas fri från köldbärarvätska och tas upp och repareras eller bytas ut. Därefter ska en pup onteras och brunnen pupas ur, tills vattnet vare sig sakar eller doftar köldbärarvätska. 4. Pupontering i vatten eller energibrunn Vid ontering av pup för vatten- eller energibrunn, ska satliga ingående koponenter vara anpassade för vattenuttag. Ingående koponenter ska vara dokuenterade och kunna överlänas till kund och tillståndsgivare o så önskas. Genoföring geno foderrörsvägg ska vara tät. Borrtoppen ska vara tät. Dricksvattengodkänd elkabel ska användas i borrhålet. 4.1 Vattenanalys O brunnen ska användas för dricksvattenändaål ska alltid vattenanalys ingå i en borrentreprenad. Analysen bör inst otsvara noralanalys enligt Livsedelsverkets Råd o enskild vattenförsörjning, bilaga 2. 5 Uppgiftsskyldighet Det råder idag uppgiftsskyldighet enligt lag för anläggning av vattenbrunnar (SFS 1975:424) och energibrunnar (SFS 1985:245) i Sverige. Detta innebär att utöver kundens original ska en kopia av brunnsprotokollet alltid rapporteras till Brunnsarkivet, SGU. O brunnsuppgift ej insänds till SGU är brunnen ej godkänd enligt ovanstående norförfarande. 27

30 BILAGA 2. CHECKLISTA FÖR KONSUMENTEN 1. Läs Livsedelsverkets och SGUs broschyr Att anlägga egen brunn för bra dricksvatten. Läs också Sköt o din brunn för bra dricksvatten. 2. Ta hos din koun reda på vilka regler so gäller för just det oråde där du vill borra en brunn. Behövs bygglov? Vilka krav koer att ställas i bygglovet? 3. Ta reda på vilka skyldigheter/rättigheter du har genteot grannarna innan du borrar en brunn. 4. Ta reda på vilka skyldigheter so ligger på dig respektive på brunnsborraren. 5. Ta reda på o det finns några certifierade brunnsborrare i din koun eller i någon grannkoun Begär in anbud från några entreprenörer, ed inforation o arbetets ofattning, utförande, tid för start och avslutning, eventuella garantier, priset inklusive os (det är viktigt att den so utför arbetet representerar ett företag), och att det är inberäknat eventuella kostnader so kan uppstå i ett oråde där det är risk för saltvatteninträngning, inläckage av förorenat ytvatten i brunnen, extra tätning, igenfyllning av borrhålet. 28

31 BILAGA 3. SÅ FYLLER DU I BRUNNSPROTOKOLLET I de flesta fall är brunnsprotokollet den enda handling so beskriver brunnen, en investering på tiotusentals kronor. Därför är det viktigt, och borde vara helt naturligt, att inforationen på protokollet är så utförlig so öjligt. O inforationen i protokollet är utförlig och korrekt underlättas fratida renoveringar eller utredningar av brunnsskador betydligt. Inforationen o ägare/beställare är fräst till för avtalet ellan kund och entreprenör. O fastigheten bytt ägare ånga gånger kan det vara bra att veta ve so beställde brunnen. Entreprenörens klorid- eller konduktivitetsätningar ska noteras på proto kollet. De ligger till grund för vilka åtgärder so är läpliga vid eventuella proble. Underskriften är viktig för ansvarsfrågan. Det ska alltid fragå ve so skrivit under protokollet sat vilket företag so utfört brunnen. Borrplatsens läge Ägare/ Beställare Jordarter/bergarter.. Tekniskt utförande Provpupning.. Gvnivå Anärkningar Nan och adress på borrföretag Uppgiftsskyldighet enligt SFS 1975:424, SFS 1985:245 Exeplar 1 insänds av borrföretaget till Sveriges geologiska undersökning, Brunnsarkivet, Box 670, Uppsala Exeplar 2 länas till uppdragsgivaren Exeplar 3 behålles av borrföretaget Fastighetsbeteckning (nan och nuer) * Koun Borrplatsens läge på fastigheten Borrplatsens adress * Ägares/beställares nan Utdelningsadress, o annan än borrplatsens adress ovan Djup under arkytan * Jordart/bergart * Färg från till Borraskinstyp BRUNNS- OCH BORR- PROTOKOLL Utskriftsdatu Borrningen avslutad datu * 20 År Månad Dag Ort Borrplatsens koordinater i syste: Ortsadress (postnuer och ortsnan) SGUs anteckningar (ifylls ej) Ankostdatu Kounkod Telefon (även riktnuer) Telefon (även riktnuer) Borrhål fodrat Ytterdiaeter Godstjocklek djup från till stålrör x Typ av kapacitetsätning Pupens axkapacitet Pup- eller blåsdjup under arkytan Pup- eller blåstid Vattenängd djup från SGUs anteckning sänkhaare annan rörtyp: Vid kapacitetsätningen sjönk vattenytan (räknat från arkytan) ti liter/ti efter tryckning Stabil grundvattennivå under arkytan Datu vid ätningstillfället Mätning av grundvattennivån har skett antal tiar före vattenuttag efter vattenuttag Anärkningar Uppätt kloridhalt Uppätt kloridhalt g/l tryckning sprängning gradborrning, riktning: nej under arkytan Annan anärkning Underskrift Nanförtydligande annan: Ytterdiaeter x Godstjocklek Tätning ellan foderrör och berg har skett ed extra ceentering plaströrsfodring Totaldjup från arkytan Jorddjup från arkytan (djup till berg) Borrhålets bottendiaeter Brunnens användning * hushållsvatten energi väre/kyla kounalt vatten övrigt: blåsning flottörätning pupning Certifierad borrare/borrföretag nr Anärkningar (vattenförekost, sprickor..) liter/ti till Borrad enligt Norbrunn Uppätt kloridhalt g/l Uppätt kloridhalt g/l Uppätt konduktivitet S/ Uppätt konduktivitet S/ Uppätt konduktivitet S/ Vattenanalys utförd fys. keisk bakteriologisk radon Vattenflaska länad ja nej Analysresultat bifogas insändes senare djup från till ti liter/ti före tryckning djup från till annan: * Obligatorisk uppgift SWEREF 99 TM WGS 84 (lat/long) RT90 2,5 gon V ja nej VNE under arkytan under arkytan under arkytan under arkytan under arkytan Konduktivitet anges i illisieens per eter, S/ Blankettutgivare SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING Telefon Borrplatsens läge Fastighetsbeteckning (nan och nuer) * Koun Ort SGUs anteckning Borrplatsens läge på fastigheten Borrplatsens adress * Borrplatsens koordinater i syste: SWEREF 99 TM WGS 84 (lat/long) RT90 2,5 gon V Telefon (även riktnuer) Ägares/beställares nan Telefon (även riktnuer) * VNE Borrplatsens läge Att ange borrplatsens läge är viktigt för identifieringen av brunnen. Fastighetsbeteckningen, och oftast även adressen, är unik i varje koun. O inforationen är korrekt finns ingen risk för saanblandning. Med den kan SGU koordinatsätta brunnen. Att hitta brunnar so borrades för länge sedan är ofta svårt vilket bidrar till att det är så viktigt att ange borrplatsens läge. En skylt på husgrunden so beskriver brunnens läge kan också vara till stor hjälp. 29

32 Jordarter/bergarter.. Djup under arkytan * Jordart/bergart * Färg från till Borraskinstyp Tätning ellan foderrör och berg har skett ed extra sänkhaare annan: ceentering plaströrsfodring annan: Anärkningar (vattenförekost, sprickor..) Vattenanalys utförd fys. keisk Ange jord- och bergarter Jordarter/bergarter.. ger den faktiska inforationen o brunnens förutsättningar. Här bör alltid anges vilken lagerföljd so genoborrats, på vilka nivåer vattenförande sprickor genoborrades.. O proble uppstår ed vattnets kvalitet eller kvantitet ger denna del av borrprotokollet ånga gånger svaret på vilken del av brunnen so bör tätas av, eller på vilken nivå brunnen behöver högtrycksspolas. Tekniskt utförande Borraskinstyp sänkhaare Borrhål fodrat Ytterdiaeter Godstjocklek stålrör annan rörtyp: Ange tekniskt utförande Geno att studera inforationen o tekniskt utförande kan an ofta avgöra o brunnen utförts på ett fackannaässigt sätt. Det är extra viktigt att ange hur brunnen avtätats ellan foderrör och berg, hur ånga eter foderrör so neddrivits och vilken diension de rör har, so använts. Uppgifter o brunnens total djup och jorddjup bör alltid överensstäa ed lagerföljdsinforationen. djup från Totaldjup från arkytan Jorddjup från arkytan (djup till berg) Borrhålets bottendiaeter Brunnens användning * hushållsvatten energi väre/kyla kounalt vatten övrigt: Typ av kapacitetsätning annan: Ytterdiaeter x Godstjocklek x Tätning ellan foderrör och berg har skett ed extra ceentering plaströrsfodring annan: djup från Pupens axkapacitet till till Vattenanalys utförd fys. keisk bakteriologisk radon Vattenflaska länad ja nej Analysresultat bifogas insändes senare Brunnens bottendiaeter anges so diaetern på den borrkrona so användes för den djupaste delen av brunnnen. Inforation är viktig vid valet av storlek på borrkrona o brunnen i fratiden ska fördjupas så att borrstålet inte fastnar i brunnen. Brunnens användningsoråde, vanligen hushållsvatten eller bergväre, kryssas i. Inforationen är viktig när en entreprenad görs i närheten. Registrering via SGUs webbplats Det går bra för entreprenörer att ata in inforationen från en borrning direkt i SGUs Brunnsarkiv via ett webbforulär. Då genereras brunnsprotokollet so en pdf-fil so går att skriva ut och signera. Via webbgränssnittet kan protokollet förses ed såväl den den egna logotypen so logotyper för brunnsborrarens eventuella certifieringar. Kontakta SGU för att få användarnan och lösenord,