Unika ginsthedar i södra Halland hyser landets alla hotade ginstfjärilar. Uppföljning av ÅGP-åtgärder i Halland 2015:7

Transkript

1 Unika ginsthedar i södra Halland hyser landets alla hotade ginstfjärilar Uppföljning av ÅGP-åtgärder i Halland 2015:7

2 Länsstyrelsen i Hallands län Meddelande 2015:7 ISSN ISRN LSTY-N-M--2015/7--SE Tryckt av Taberg Media Group, 2015 Kartor i rapporten: Sara Bergquist Länsstyrelsen i Hallands län Lantmäteriet Geodatasamverkan GSD Översiktskartan och Sveriges lantbruksuniversitet, sida 17, 20 och 31, samt samtliga kartor i bilaga 2 Lantmäteriet Geodatasamverkan GSD Ortofoto (WMS-tjänst) samtliga kartor i bilaga 1 Framsida: Stora bilden: Tönnersjömålet, en av landets viktigaste hedar för ginstlevande fjärilar. Foto: Krister Larsson. Lilla vänstra bilden: Larv av daggig ginstmätare i skyddsställning på hårginst vid Övragård. Foto: Ronny Lindman. Lilla bilden i mitten: Hårginst, ginstfjärilars värdväxt. Foto: Krister Larsson. Lilla högra bilden: Rödtonad harrismätare på Mästocka ljunghed. Foto: Ronny Lindman. Baksida: Yta vid Vessingesjön som bränts småskaligt några år nybränt längst bort, bränt för ett år sedan i mitten med blommande ginst och bränt 2007 med grov ljung i förgrunden Foto: Krister Larsson.

3 Unika ginsthedar i södra Halland hyser landets alla hotade ginstfjärilar Uppföljning av ÅGP-åtgärder i Halland Jan-Olov Björklund, Jeanette Erlandsson, Örjan Fritz, Krister Larsson och Ronny Lindman 3

4 Förord Våra unika ginsthedar förekommer i Sverige endast i södra Halland och i angränsande delar av Skåne och Småland. Inom ramen för det nationella arbetet med åtgärdsprogrammet för nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar har det under de senaste tio åren utförts omfattande insatser i form av inventeringar, restaureringar och uppföljningar. Vi har under arbetets gång fått mycket ny kunskap om såväl restaurering som om det fascinerande fjärilssamhället knutet till dessa ginstmiljöer. Den här rapporten har tillkommit för att dokumentera och sprida denna kunskap till fler berörda aktörer. Att jobba med utrotningshotade arter går ofta hand i hand med att arbeta för en rik biologisk mångfald. Många av våra mest hotade arter har höga krav på sin miljö och fungerar som paraplyarter. Det innebär att om vi klarar kvar dessa på lång sikt så bevaras samtidigt en mängd andra arter som också är knutna till samma miljöer. Ginstlevande fjärilar är exempel på paraplyarter där åtgärder för fjärilarna skapar förutsättningar för en myllrande mångfald i ginstlandskapet. För att möjliggöra spridning av de mest hotade arterna och minska risken för slumpmässigt utdöende på små lokaler är det viktigt att få till ett nätverk av ginstmiljöer på landskapsnivå. Här utgör infrastrukturmiljöer som vägkanter, banvallar och kraftledningsgator viktiga länkar. Det är vår förhoppning att denna rapport ska inspirera till ökade naturvårdsinsatser på flera håll framöver. Jag vill också rikta ett särskilt tack till Jan-Olov Björklund, som är en fantastisk tillgång. Han har varit enormt generös att dela med sig av sina kunskaper och entusiasm kring ginstfjärilar, och hjälpt oss att få upp ögonen för våra fantastiska ginstmiljöer. Jeanette Erlandsson Samordnare för arbetet med ÅGP för hotade arter i Hallands län Länsstyrelsen, Halmstad i december

5 Innehåll Förord... 4 Sammanfattning... 6 Ginsthedar och ginstfjärilar... 7 Hotade fjärilar knutna till hårginst... 7 Ginstheden och dess fjärilar i ett större perspektiv... 8 Fjärilar, ginstfjärilar och andra ginstdjur... 9 Kunskapen om ginstfjärilar i Sverige växer fram Inventering och uppföljning av ginstfjärilar Målsättningar Hur utfördes inventeringen? Ginstfjärilarnas aktuella utbredning Erfarenheter från inventeringen Andra ginstdjur och rödlistade arter Ginstfjärilarnas status och nära framtid en behovsanalys Skötsel och bevarande av miljöer för ginstfjärilar Ginsthedarnas historiska hävd gynnade fjärilarna Hur reagerar ginstfjärilar på skötselåtgärder? Åtgärder med ÅGP-medel i ginstrika miljöer Ginsthedarnas framtid fler aktörer kan bidra Utsättning av ginstfjärilar Åtgärdsprogrammet ger positiva mervärden i odlingslandskapet Ytterligare kunskaps- och restaureringsbehov Referenser Bilaga 1. Lokalpresentationer Bilaga 2. Artpresentationer av rödlistade ginstfjärilar Bilaga 3. Inventeringsmanual för ginstfjärilar Bilaga 4. Rödlistade arter på ginstfjärilslokalerna

6 Sammanfattning De sydvästsvenska ginsthedarna är en unik naturtyp som i landet endast förekommer i södra Halland och angränsande delar av Skåne och Småland. Ett flertal hotade arter är helt knutna till ginsthedarna och de omfattas av åtgärdsprogrammet för Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar. I programmet ingår elva rödlistade fjärilar vars larver lever av ginst och fyra av dem står som akut hotade i den aktuella listan över rödlistade arter. Inventeringar, skötselåtgärder och uppföljningar har utförts inom ramen för det aktuella åtgärdsprogrammet under perioden Samtliga femtio kända lokaler med mycket rik förekomst av hårginst har inventerats och ett stort antal andra ginstlokaler har även besökts vid ett eller flera tillfällen. Syftet med inventeringen har varit att få bättre kunskaper om förekomsten av de elva ginstlevande fjärilarna samt deras miljökrav. I rapporten beskrivs också ginsthedarnas och ginstfjärilarnas historia i Sverige. Glädjande nog har samtliga elva ginstfjärilar hittats under inventeringen och den oro som funnits över att några arter redan hunnit försvinna från Sverige kunde stillas. Dessutom kan konstateras att det finns en tolfte rödlistad fjäril som lever på hårginst, nämligen harrissäckmal Coleophora saturatella. Under inventeringen hittades ginstfjärilar på 21 lokaler, varav 20 ligger i Halland och en i Skåne. De främsta lokalerna med 7 11 funna arter är Mästockaheden, Övragård, Tönnersjömålet och Veingeområdet (med fyra lokaler tätt samlade), som alla ligger i Veinge socken i södra Halland. Ginstfjärilar har inte tidigare rapporterats från Tönnersjömålet och Övragård, medan de båda andra är klassiska lokaler. Mest kritisk är situationen för ginstbladsguldmal Phyllonorycter staintoniella som endast har hittats på två lokaler, och det är hela det kända svenska beståndet av arten. Även ginstpalpmal Syncopacma suecicella, daggig ginstmätare Pseudoterpna pruinata och ginstsäckmal Coleophora genistae har få aktuella lokaler, men de båda sistnämnda arterna har under inventeringen setts med massförekomster vid Tönnersjömålet, vilket gör att deras situation ser något ljusare ut. Mest spridd av ginstfjärilarna är sen ginstbackmätare Scotopteryx luridata som har hittats på 16 lokaler. Flera nya rön om fjärilarnas ekologi och lämplig inventeringsmetodik har framkommit och redovisas i rapporten. Rödtonad harrismätare på duken. Foto: Örjan Fritz. 6

7 Ginsthedar och ginstfjä ärilar Hotade fjärilar knutna till hårginst Hallands landskapsblomma hårginst Genista pilosa är basen för ett fascinerande fjärilssamhälle. Elva hotade fjärilar är helt beroende av a hårginst som födoväxt för fjärilarnas larver (Figur 1). Fleraa av ar- sett. terna tillhör de mest sällsynta fjärilarna i landet och har även en begränsad utbredning globaltt Samtligaa elva fjärilar finns med på den aktuella listan över rödlistade arter a (Gärdenfors 2010), där fyra arter klassas som akut hotade (CR), sex arter som starkt hotade (EN) och en art som sårbar (VU). Utöver dessa fjärilar finns flera andra a rödlistade insekter som har hårginst som enn viktig födoväxt. Det finns även i övrigt en mycket rik mångfald av växter och djur på ginstfjärilslokalerna. Inventeringar, skötselåtgärder och uppföljning har under åren utförts inom ramen för åtgärdsprogram för Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar (Larsson 2007). Mångaa nya rön om ginst- fjärilarnas aktuella utbredning i Sverige, ekologi, lämpliga inventeringsmetoder och praktiskt funge-f dessa rande skötselmetoder har framkommit underr inventeringsperioden. I denna rapport redovisas erfarenheter och resultat, vilka bland annat resulterade i att hotkategorin kunnat sänkas (mildras) för tre av ginstfjärilarna vid den senaste revideringen av rödlistan Många M nya uppgifter om andra hotade och sällsynta arter på ginsthedarna har också framkommit under dessa inventeringar och uppföljningar. Allt detta redovisas i rapporten. r Länsstyrelsen Halland är huvudansvarig för åtgärdsprogrammet genom Jeanette Erlandsson (ÅGP( koordinator). Länsstyrelsen i Skåne har varit medfinansiär vad gäller inventeringei en av ginstfjärilar i nordvästra Skåne och Trafikverket har varit medfinansiär till tryckning av rapporten. Figur 1. Det finns elva arter av hotade fjärilar i Halland som är knutna till ginst för larvens utveckling. Akvarell: Nils Forshed. 7

8 Ginstheden och desss fjärilarr i ett större perspektiv Hårginst vanligast men det finns fler arter av ginst Ginstheden är en särpräglad naturtyp som i Sverige enbart finns i södra Halland och i angränsande delar av nordvästra Skåne och sydvästra Småland. Karaktärsväxt är hårginst, som m färgar hedarna gula med sin massblomning kring månadsskiftet maj-juni. Hårginsten kan utveckla rikliga förekomster med många tusen plantor på lämpliga lokaler, men den klingar snabbt av i frekvens i utbredningsom- oklart vilka miljöfaktorer som orsakar hårginstens märkliga utbredningsbild. Man kan till exempel undra varför den inte hade en mer vidsträckt geografisk utbredning på sydvästsvenska ljunghedar under deras blomstringstid på 1800-talet. Inom utbredningsområdet var hårginst dock betydligt vanligare på rådets ytterområden, för att sedan försvinna helt på en anmärkningsvärt kort sträcka. Det är den tiden jämfört med idag. Även tysk ginst Genista germanica och nålginstt G. anglica var förr vanligare inslag påå ginsthedarna, men dessa ginstarter har minskat drastiskt i utbredning under de senaste 150 åren. Tysk ginst är idag klas- är sad som akut hotad och finns i Sverige kvar bara på en enda lokal öster om Falkenberg. Nålginst klassad som starkt hotad, och finns numera endast kvar på drygt tio lokaler l i Veinge socken i Laholms kommun. Det är samma trakter som s ginstfjärilarna numera har sitt kärnområde. Det är bara från f Ve- fjäri- inge socken som det finns aktuella rapporter av alla elva ginstfjärilarn na, och de fyra akut hotade larna verkar ha försvunnit från alla äldre lokaler i landet utanför socknen. Både ginst och ginstfjärilar Larv av daggig ginstmätare vid Övragård. Bilden visar den första ginstfjäril som har hittats på nålginst i landet. Den daggiga ginstmätaren hittades på tre lokaler i södra Hallandd och verkar vara starkt knuten till områden som bränns regelbundet. Den främstaa lokalen är det militära övningsfältet Tönnersjömålet, där skyddsavbränning sker årligen i april. Foto: Ronny Lindman. 8

9 har med andra ord en särskilt stark, men svårförklarad, förkärlek till just Veinge socken. En fjärde ginst, färgginst G. tinctoria, finns idag bara i Västergötland. Den har delvis andra miljökrav och har aldrig varit någon karaktärsväxt för ginsthedarna i södra Halland. Ginstarternas utbredning i ett vidare perspektiv Sett i ett större perspektiv är hårginstens naturliga utbredning begränsad till Europa, och här finns även flera andra Genista-arter som kan fungera som värdväxter för ginstfjärilar. Vissa arter kan även leva på harris Cytisus scoparicus och andra närbesläktade ärtväxter. I Sverige är samtliga fjärilar dock starkt knutna till hårginst. Fjärilarnas världsutbredning är generellt sett dåligt känd. Några arter verkar endast förekomma mycket lokalt i Europa, medan andra har ett större utbredningsområde som sträcker sig in i Centralasien. Exempelvis betraktades ginsthedkorthuvudmal tidigare som endemisk för Makedonien. Det var därför en högst oväntad upptäckt som fjärilsexpert Ingvar Svensson gjorde 1978, när han hittade den på Mästockaheden. Idag är den känd från ett fåtal lokaler i Sverige, Danmark, Italien, Tjeckien, Makedonien och Albanien. För ginstbladsguldmalen är det oklart om det bara handlar om en art eller om det rentav är en annan, ännu obeskriven art, som finns i Sverige och Damark. Det finns med andra ord frågetecken kvar att räta ut kring de exklusiva ginstfjärilarna när det gäller systematik, ekologi samt utbredning i Europa och övriga världen. Fjärilar, ginstfjärilar och andra ginstdjur Fjärilar fascinerar entomologer Fjärilar är en insektsgrupp som under lång tid dragit till sig ett stort intresse från entomologer. Det gör att det finns ganska många äldre fynduppgifter, vilket medverkar till att göra fjärilar särskilt intressanta för uppföljningar av miljöförändringar. Dessutom är det en insektsgrupp som väcker fascination och som för många människor är starkt förknippade med skönhetsupplevelser. I Sverige har fjärilsarter påträffats (Svensson & Palmqvist 1990), varav 514 är rödlistade (Gärdenfors 2010). Det är en mångformig grupp som uppvisar en stor variation i biologi och ekologi, där många arter har mycket specifika beteenden och miljökrav. Vissa arter är duktiga flygare och kan förflytta sig långa sträckor och snabbt kolonisera nya, lämpliga lokaler, medan andra arter är stationära och hårt knutna till en viss lokal (och dess närområde) med deras värdväxt. Den sistnämnda gruppen kan fungera som ypperliga indikatorer för de lokala miljöer de förekommer i medan långflygande arter fungerar som indikatorer i ett större landskapsperspektiv, och numera bland annat används för att följa upp och förstå miljöeffekterna av klimatförändringarna. Stationära ginstfjärilar De ginstlevande fjärilarna är främst stationära, och är därmed bra indikatorer på tillståndet på enskilda lokaler och på de svenska ginsthedarna i sitt geografiskt mycket begränsade utbredningsområde. Ginstfjärilarna är i Sverige starkt knutna till hårginst, som är rödlistad som nära hotad (NT), och samtliga arter lever hos oss på nordgränsen av sitt utbredningsområde. Det bidrar till att de är extremt känsliga för fragmentering och andra negativa miljöförändringar. Ginsthedarna är även livsmiljö för ett stort antal andra rödlistade växter och djur med liknande miljökrav som ginstfjärilarna, vilket gör att de också mer generellt kan användas som indikatorer på tillståndet för biologisk mångfald knuten till svenska ginsthedar. 9

10 Fler arter knutna till ginst Förutom ginstfjärilarna finns dett ett rödlistadd bi, ginstsandbi Andrena similis, som verkar vara helt knu- skal- tet till hårginst i västra Sverige (Abenius & Larsson 2005) ). Kanske finns här ocksåå ginstlevande baggar? I andra delar av Europa finns nämligen flera arter skalbaggar (släktena Meligethes, Apion och Tychius) som lever på ginst. Det finns f dock ännu inga uppgifter om någon av dessa från Sverige. Detta är inte särskilt väl undersökt och möjlighetenn finns att det går att leta upp någon av dem i våra trakter. Dessutom finns fler ginstlevandee fjärilar i andra delar av Europa. Kanske kan någon av dem bjuda på nya spännande upptäckter på svenska ginsthedar framöver? Kunskapen om ginstfjärilar i Sverigee växer fram f Ginstfjärilarna är sent uppmärksammade Ginstfjärilarnas historia i Sverigee är starkt knuten till södra Halland där flertalet avv dagens förekoms- halvse- ter också finns, men även Bonnarps hed i norra Skåne är en välkänd ginstfjärilslokal sedan ettt kel tillbaka. De tidigaste uppgifterna om svenska ginstfjärilar, men som inte har gått att kontrollera, är att Pehr Osbeck noterade daggigg ginstmätaree i sydligaste Halland i slutet av 1700-talet samt att daggig ginstmätare och sen ginstbackmätare ska ha fångats i Halland (utan närmare n lokalangivelse) 21 och 23 juli av F. Werner. Den första säkra uppgiften är från Kågeröd i Skåne 1916 då Per Benander hittade sen ginstbackmätare. Pionjärtiden under 1900-talets första hälft: Vretlind och Benander Enköpingsadjunktenn Erik Vretlind tycks varaa den första fjärilsspecialist som besökt Halland för f att göra mera intensifierade insamlingar av ginstfjärilar. Redan 1917 och vidare underr några år besökte han Halmstadtrakten. I en återkommande rapportserie i Entomologisk Tidskrift beskriver han de då kända mätararterna och deras förekomster i trakten. Den första publicerade notisen om ginstfjärilar följde några år senare. Vretlind (1920) skriverr under rubriken Fjärilsnotiser från Halland : På Syd- pilosa hallands ljungbeväxta sandmarker, i början b av juni härligt guldskimrande av dåå inblandad hårginst (Genista L.), en torr risig ärtväxt, något mindre än jungen ochh mestadels tryckt efter marken, har undertecknad under de senaste fyra åren haft tillfälle att göra några besök b (i Halmstadstrakten). Där finnes ännu liksom på Osbecks tid (slutet av 1700-talet) den av honom då anträffade, på ginsten (och harriset= =Sarothamnus scoparius Wimm.) levande mätaren Daggig ginstmätare är en av de ginstfjärilar som uppmärksammades tidigast i Sverige, kanske redan i slutet av 1700-talet av Pehr Osbeck. Bilderna är från Övragård. Den blågröna färgen bleknar efterhand bort och äldre fjärilar kan nästan se vita ut. Även nykläckta fjärilar kan dock d vara ljusa som bilden till höger visar. Foton: Ronny Lindman. 10

11 Pseudoterpna pruinata Hufn (daggigg ginstmätare)., om vilken ingen tyckes haa meddelat någon iaktagelse i Sverige efter Osbeck. Åtminstone de två senaste åren har denn förekommit rikligt. Vretlind skriver vidare: På dylik d jungmark anträffades 8/ ett nött exemplar och i mitten av juli 1920 flera friska av ytterligare en ginstmätare, Chesias rufata Fabr. [rödtonad harrismätare], ny för Sverige. Vretlind (1923) skriver vidare om rödtonad harrismätare under rubriken Än en gång fjärilsnotiser från Sydhalland. Han misstänkte tidigare attt några av arterna möjligen följt med in i landet genom införsel av harrisbuskar, vilket han nu ville dementera: Sommaren 1921 anträffades den fortfarande på de nämnda lokalerna väster om Halmstad men även öster om staden på Skedala hed och vid Veinge, mitt på den stora slättbygden innanför Laholmsbukten, alltid tillsammans med Pseudoterpna pruinata o. Ortholita plumbata (äldre( samlingsnamn för sen ginstbackmätare och gulstreckad backmätare). I Våxtorp nere vid Hallandsås, Osbecks (Pseudoterpnass upptäckare i Sverige) annexförsamling, lyckades det dock icke att få se den, endast de d båda andra nämnda. Som ljungmarkerna där d äro kolossalt vidsträckta och besöket omfattade sex timmar, behöverr detta dock visserligen icke betyda, att den icke finnes även där. Ingen Sarothamnus syntes på de nya lokalerna, endast Genista. Sannolikast synes mig därförr nu, att Chesias rufata är lika gammal i landet som de andra Genista-mätarna och inkommen på den tid, då Skåne och o de danska öarna voro i landfast förbindelse med Jylland. Under åren då Erik Vretlind besökte Hallandd påträffade han vid stranden i Söndrum norr om Halm- (som då ännu inte hade delats upp i två arter) ). Dessutom hade Per Benander (1923) vid Veinge fångat stad rödtonad harrismätare, daggig ginstmätare och sen ginstbackmät tare/gulstreckad backmätare ginstsäckmal, som var ny för landet: På en med Genista bevuxen ljungbacke vid Veingee flögo den 6/ Coleophora ditella Z. [en art som det även finnss uppgifter om från Gotland vid samma tid, men belägg saknas och det är tveksamt om det är rätt art] och genistae Stt. (ginstsäckmal), båda nya för Sverige. I Svenska Genista-småfjärilar skriver Benander (1924): Alltt flera av Hallands ljungbackar och hedar uppodlas eller planteras med skog, så att Genista-arternas växtplatser bli färre och mindre, och därmed bli de insekter, som uteslutande ha Genista till näring, sällsyntare eller försvinna helt. Det har därförr synts mig önskvärt att ta reda på vilka småfjärilsarter, som förekomma på något av våra Genista-fält. I denna avsikt vistades jag i Veinge under tiden 24/7-1/8 1924, då en del platser, bevuxna med Genista pilosa undersöktes. Under sin vistelse i Veinge dennaa vecka insamlade Benander sex av våra v då sju kända ginstlevande småfjärilsarter som imago eller som larv. Denn enda han inte påträffade var ginsthedkorthuvudmal, Banvallarna vid Veinge station lyste förr gula när hårginsten blommade i början av juni. Bilden t. v. visar hur det såg ut den 8 juni Bilden t. h. visar hur banvallarna i vänstra delen av bilden såg ut hösten 2006 då de var nästann helt övervuxna med skog. Därefter har större restaureringar gjorts med fotot från 1963 som målbild. Träd har avverkats och matjord schaktats bort för attt ginstens massblomning ska kunna återuppstå. Fotot från 1963 har tagits avv Kjell Georgson. Foto till höger: Krister Larsson. 11

12 Ingvar Svensson berättar om sina erfarenheter av ginstfjärilar för Ronny Lindman under en lampnatt på Tönnersjömålet den september Ginstfjärilarna lyste med sin frånvaro och hade kanske slagit sig till ro inför vintern. Men det blev ändå en minnesvärd natt. Foto: Krister Larsson. som flyger tidigare på sommaren och inte heller var känd på den tiden. Detta visar att arterna hade en stor populationstäthet jämfört med nutida tillstånd, och gör det lätt att förstå den stora negativa förändring som skett av dessa arters livsvillkor. Som en jämförelse kan nämnas att under de första tre årens intensiva inventeringar av Hallands ginstlokaler kunde en av dessa arter, ginstpalpmal, inte påvisas över huvud taget. Först 2007 hittades den till slut på två lokaler. Även ginstbladsguldmal lyste länge med sin frånvaro, innan den i augusti 2006 hittades vid parkeringen vid Mästockaheden. Dessförinnan hade en möjlig fjäril av arten också setts vid Tönnersjömålet Selander beundrar blommande hårginst på Veinge station Veinge station blev efter dessa herrars bravader en känd ginstfjärilslokal, som under många år därefter besöktes av ett antal fjärilsintresserade personer. Detta naturligtvis beroende på att lokalen hyste alla då kända ginstlevande fjärilar i landet och tillika var lätt att nå med tåg. Därigenom är just trakten runt 12

13 Veinge det område varifrån vi har de bästa historiska kunskaperna om de ginstlevande fjärilarna i landet. Även Selander (1955) uppmärksammade den rika hårginstförekomsten från tåget vid Veinge station, och ger följande beskrivning av den skötsel som skapade dessa fina ginstfjärilsmarker: Åtminstone Genista pilosa har emellertid funnit en tillflyktsort på järnvägsbankar, där man emellanåt bränner gräset; alldeles öster om Veinge station lyser t. ex. skärningarna vid järnvägen i maj och juni gula av de praktfulla ärtblommorna. Man får hoppas att det dröjer innan vederbörande övergår från bränning till de omåttligt populära giftbesprutningarna och så bringar undergången ännu lite närmare för en av vår floras mest fängslande medborgare, som förr gav det halländska landskapet ett stycke av Walter Scotts och Stevensons skotska hed. Selanders farhågor om skötseln av banvallarna vid Veinge besannades senare och både ginst och ginstfjärilar har i senare tid gått starkt tillbaka. Under 2006 inleddes ett större arbete med att restaurera ginstmarkerna vid Veinge station förhoppningsvis kan en ny glansperiod för hårginst och ginstfjärilar i området inledas. Kanske kan rentav nålginst också blomma upp i området igen? Hur som helst växte den så sent som 1920 på banvallarna 200 meter sydost om Veinge station (Georgson m. fl. 1997). Mästockahedens många ginstfjärilar uppmärksammades sent Först under den andra halvan av 1900-talet blev bilägandet mera utbrett bland den breda allmänheten, vilket gjorde det enklare att utforska mera otillgängliga delar av landskapet. Troligen är detta en anledning att Mästocka ljunghed inte nämns i fjärilssammanhang förrän på 1970-talet. Därefter blir denna ginstlokal nästa stora besöksmål för de fjärilsintresserade. Första gången som Mästockaheden omnämns i fjärilssammanhang är 14 juni 1970 då Bengt-Åke Bengtsson, en av våra stora småfjärilexperter, gjorde ett besök och fångade rödtonad harrismätare och gulstreckad backmätare. Den 21 juli året efter påträffar han sen ginstbackmätare och daggig ginstmätare, och 1977 hittar han ginstpalpmal på heden (Bengtsson 1984). Anledningen till att några tidigare studier av fjärilsfaunan på Tönnersjömålet inte gjorts innan denna inventering beror till stor del på områdets otillgänglighet med besöksförbud för allmänheten. Ingvar Svenssons sensationella fynd Jägmästare Ingvar Svensson från Österslöv var en man, som efter Per Benander, gjorde stora insatser för vår dokumenterade kunskap om ginstfjärilarna i landet. Redan 1945 besökte han Veinge station och fångade sen ginstbackmätare. Därefter besökte han, förutom Veinge, många olika ginstlokaler under åren och hittar bland annat daggig ginstmätare i Laholm den 26 juli 1962 och ginstsäckmal i Ysby den 13 juni Den 30 maj 1981 besöker han en vägslänt vid Brandshult norr om Oskarström (nya data från lokalen finns med i denna rapport) och hittar ginstsäckmal, fri stävmal och gulstreckad backmätare. I samma slänt hittar han brun ginststävmal, ginsthedkorthuvudmal och ginstbladsguldmal I Knäred hittar han ginstpalpmal under 1980-talet. Sitt hittills viktigaste ginstfjärilsfynd gjorde Ingvar Svensson på Mästockaheden den 4 juni 1978, då ginsthedkorthuvudmal påträffades som ny för Nordeuropa (Svensson 1979), långt ifrån sina tidigare kända förekomster i forna Jugoslavien, varifrån den beskrevs så sent som Ingvar var vid 89-års ålder still going strong och han besökte under sommaren 2006 flera ginstlokaler i Halmstadstrakten. Fem år senare dog Ingvar (Bengtsson 2011). 13

14 Jan-Olov Björklund med håven i ett blommande hav av hårginst på lokalen Skogsgård i Laholms kommun Foto: Krister Larsson. Skånehistorik Från Skåne återfinns det första dokumenterade fyndet av någon ginstlevande fjäril från 1 juni 1916, då Per Benander fångat en hane av sen ginstbackmätare i Svalöv. Året därefter fångade han en hona av samma art i Lomma den 20 juni. Arten tycks även ha haft sparsamma lokala förekomster i Höörtrakten fram till mitten av 1970-talet. Den märkliga ljusa formen av gulstreckad backmätare som lever på harris hade tidigare en stabil population i anslutning till järnvägen i Bromölla, men försvann därifrån i mitten av 1980-talet. Möjligen skedde detta den mycket kalla och regniga sommaren Av daggig ginstmätare finns bara ett ströfynd från Höganäs Annars är det Bonnarps hed som varit känd som Skånes artrikaste ginstfjärilslokal. Det första dokumenterade fyndet är en gulstreckad backmätare som Nils Burrau fångade där den 11 juni Per Benander besökte ginstheden 1953, och hittade då rödtonad harrismätare, brun ginststävmal, ginstpalpmal och ginstplattmal. Året därefter hittar Ingvar Svensson ginstsäckmal och ginstbladsguldmal. Lokalen har hyst nio av våra elva kända ginstlevande fjärilar. Endast daggig ginstmätare och ginsthedkorthuvudmal saknades där. Fram till 1975 gjordes enstaka besök på lokalen, men ginsten och dess fjärilar hade då påvisat en mycket drastisk minskning och intresset hos de fjärilsintresserade flyttades till Halland. 14

15 Inventering och uppföljning av ginstfjärilar Målsättningar De inventeringar och uppföljningar av ginstlevande fjärilar som redovisas i denna rapport har utförts inom ramen för Åtgärdsprogram för nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar. I åtgärdsprogrammet redovisas åtgärder, vilka varit vägledande för målsättningarna med detta projekt. Under programtiden har också nya behov vuxit fram som färgat rapportens målsättningar. 1. Ny kunskap: Kunskapsläget om ginstfjärilarnas aktuella utbredning och populationsstorlek i landet är mycket bristfälligt. Inventeringar av ginstfjärilar ska ske på lokaler med mycket riklig förekomst av hårginst i södra Halland och angränsande delar av Skåne samt Småland. Inventeringar bör omfatta även rikliga lokaler med färgginst i nordöstra Västergötland, och av den harrislevande populationen av gulstreckad ginstmätare i Bromölla-trakten. 2. Ginstfjärilarnas miljökrav: Under inventeringen bör faktorer noteras som kan bidra till att öka kunskaperna om arternas miljökrav. Utvärdering ska ske efter inventeringen om ytterligare undersökningar behövs för att klargöra arternas miljökrav. 3. Ginsthedarnas betydelse: Inventeringarna ska också belysa den samlade betydelsen av ginsthedarna som livsmiljö för växter och djur, med tonvikt på arter som förekommer i åtgärdsprogram, är rödlistade eller på annat sätt naturvårdsintressanta. 4. Inventeringsmanual: För att råda bot på bristen på kunniga inventerare, vilket hämmar en ambitiös uppföljning, sammanställs en särskild inventeringsmanual. Angivna åtgärder i åtgärdsprogrammet har alltså utgjort utgångspunkt för de utförda undersökningarna, men de har inte följts slaviskt. Det visade sig nämligen inte möjligt att genomföra årliga populationsuppskattningar av de akut hotade ginstfjärilarna, eftersom de är extremt svårfunna. En fortlöpande och noggrann dokumentation och uppföljning av skötselåtgärder på enskilda lokaler har heller inte varit möjlig att genomföra fullt ut, eftersom det funnits få entomologer i landet som har tillräckliga kunskaper och erfarenheter av de ginstlevande fjärilarna för att kunna utföra de nödvändiga fältundersökningarna. Hur utfördes inventeringen? Urval av lokaler Någon systematisk inventering av utbredningen av ginstlevande fjärilar i Sverige har inte genomförts tidigare. När det gäller arternas ekologi och bästa inventeringsmetoder för arterna i deras olika livsstadier har det funnits stora kunskapsluckor. Eftersom det handlar om många arter med olika livscykler har inventeringstiden visat sig omfatta hela sommarhalvåret från tidig vår till sensommar eller förhöst. Ambitionen har varit att besöka alla lokaler med rikliga bestånd av hårginst i landet för att få en god bild av förekomsten av ginstfjärilar och lokaler som har bedömts särskilt intressanta har besökts vid flera tillfällen under sommarhalvåret. Utgångspunkten för urvalet av områden har varit de kända aktuella uppgifterna om hårginst. Flera nya lokaler med rikliga hårginstbestånd har också hittats under inventeringen. I resultatdelen redovisas samtliga lokaler där ginstfjärilar har hittats. Rikliga färgginstlokaler i Västra Götalands län har även besökts för att kontrollera om dessa hyser några ginstlevande fjärilar. 15

16 Inventeringens tonvikt har dock lagts i Halland, eftersom det är här som ginsthedarna och deras fjärilar har störst utbredning, men även Skåne och Kronoberg berörs. Inventeringen har genomförts under Använd metodik Inventeringen har genomförts med en kombination av håvning av dagflygande arter, skraphåvning av värdväxterna, nattfångst med hjälp av portabla elverk och UV-lampor samt med pannlampa. Det har under inventeringen visat sig att ginstplattmalen, som övervintrar som vuxen fjäril, även söker sig till ljung när den blommar för att tanka nektar (och energi) inför vintern varför även blommande ljung har undersökts på lokalerna. Många av arterna är svårinventerade både som fullbildade fjärilar och i de yngre stadierna, varför en totalinventering kräver insatser under flera år i följd. Eftersom målet för denna inventering har varit att få en god översikt av ginstfjärilarnas totala utbredning har många lokaler besökts och inte någon lokal kan betraktas som totalinventerad. Stationära lampor har inte använts. En anledning till detta är att metodiken är tidskrävande och beroende av tillgång till ström på lokalen, vilket i flera fall är ogörligt med tanke på otillgänglighet eller betande djur. Känt är även att flera av de mindre arterna sällan attraheras av UV-ljus och att fällfångst då sannolikt inte är en effektiv inventeringsmetod. Dessutom har det funnits en tveksamhet till att använda fångstmetoder som kan riskera att locka till sig ett större antal fjärilar av hotade arter med små populationer. I samband med inventeringen har även en genomgång av äldre uppgifter om ginstfjärilar i landet gjorts och uppgifter har erhållits från ArtDatabanken, äldre entomologiska tidskrifter och ett flertal fjärilsintresserade personer som tidigare har besökt lokaler för ginstfjärilar. Dessa uppgifter redovisas i historikdelen och i artbeskrivningarna i resultatdelen. Kunskaperna om hårginstens aktuella utbredning är goda tack vare de inventeringar som har gjorts av Hallands botaniska förening, Skånes flora och Smålands flora. Den har noterats på drygt ett tusen lokaler efter Hårginsten är dock en störningsgynnad art som reagerar snabbt på miljöförändringar, både positiva och negativa, och den kan snabbt försvinna från en lokal för och lika snabbt etablera nya, rika bestånd på en annan lokal där fröbanken har väckts till liv. Samtidigt är den starkt knuten till sina gamla kärnområden där ginsthedarna förr hade stor utbredning. Inventerare och uppgiftslämnare De största fältinsatserna har gjorts av Jan-Olov Björklund, Krister Larsson, Ronny Lindman och Nils Ryrholm, men även Jeanette Erlandsson, Örjan Fritz och Jessica Gunnarsson har medverkat. Bengt- Åke Bengtsson har dessutom generöst bidragit med sina observationer av ginstfjärilar. Förutom ginstfjärilar har även en rad andra rödlistade och naturvårdsintressanta insekter hittats under inventeringen. Samtliga observationer av ginstfjärilar och andra naturvårdsintressanta arter, som har gjorts under arbetet, har fortlöpande rapporterats på Artportalen, till vilken hänvisas för mer detaljer kring observationerna (se även Bilaga 4). 16

17 Figur 2. Hårginstens aktuella utbredning i Sverige (lokaler ). Källa: Hallands botaniska förening, Skånes flora, Smålands flora och ArtDatabanken. 17

18 Utmed den nya vägen mellan Knäred och Laholm har hårginst på bara några år etablerats i rika bestånd i vägkanterna. Utmed vägen hittades sen ginstbackmätare och även brun ginststävmal och ginstplattmal. Foto: Krister Larsson. Flera av ginstfjärilarna flyger på dagen i solsken. De övriga kan hittas som larver eller vuxna genom att skraphåva i vegetationen. Ronny Lindman och Janne Björklund inventerar här på Mästocka ljunghed. Foto: Krister Larsson. 18

19 Ginstfjärilarnas aktuella utbredning Arterna finns kvar men i ett krympande utbredningsområde Resultaten av de inventeringar som har gjorts visar att samtliga elva arter finns kvar i landet. De har dock minskat sitt utbredningsområde och koncentrerats alltmer till Veinge socken och dess närområde i södra Halland. Det är bara i Veinge socken som alla elva ginstfjärilar har hittats och de fyra akut hotade arterna har idag inte någon känd lokal utanför socknen. Utanför kärnområdet i Veinge socken finns två satellitpopulationer vid Ljungbyhed i nordvästra Skåne respektive i Halmstad kommun i trakterna vid Oskarström-Åled. Från övriga delar av landet saknas aktuella rapporter om ginstfjärilar helt. I kärnområdet kring Veinge socken var tidigare tre lokaler för ginstfjärilar kända (Mästockaheden, Veinge station och Skogaby O). Under denna inventering har 13 nya lokaler hittats i detta område och här finns idag alla sju topplokaler med fem eller fler arter ginstfjärilar. De främsta lokalerna i landet för ginstfjärilar idag är Mästockaheden samt de två nyupptäckta lokalerna Tönnersjömålet och Övragård. Även markerna kring Veinge samhälle med stationsområdet och tre närliggande lokaler sticker ut som särskilt betydelsefulla. Tre fjärilarsarter med äldre fynduppgifter verkar dock ha försvunnit därifrån, bland annat daggig ginstmätare. Mästocka ljunghed är den enda lokalen där alla elva ginstfjärilar har kunnat återfinnas under denna inventering. Från Ljungbyhed finns äldre fynduppgifter för åtta av ginstfjärilarna, men under denna inventering är det bara fyra av dem som har återfunnits här. Utvecklingen verkar ha varit densamma vid Brandshult (norr om Oskarström) där äldre uppgifter finns om sju arter av ginstfjärilar, men det är bara två av dessa som har återfunnits. Däremot har tre nya lokaler för ginstfjärilar hittats i denna trakt, och ytterligare två arter har återfunnits på dessa. Dessutom finns sentida observationer av ginstfjärilar från Björkelund öster om Halmstad (nära väg 25) och från Vindrarp invid Hallandsåsens nordsluttning i sydligaste Halland. Vid Björkelund hittades sen ginstbackmätare och gulstreckad backmätare 1996, men de har därefter inte kunnat återfinnas. Från Vindrarp finns på Artportalen strörapporter av sen ginstbackmätare (2009) och gulstreckad backmätare (2013) men dessa observationer är inte gjorda i direkt anslutning till någon hårginstlokal och det är oklart om det handlar tillfälliga långflygare eller om det verkligen finns en ginstfjärilslokal i närområdet. Flera nya lokaler funna under inventeringen En sammanfattande slutsats av ginstfjärilarnas aktuella utbredning är att många nya lokaler har hittats i anslutning till de tidigare kända kärnområdena vid Veinge och Oskarström. Detta innebär dock inte med automatik en förbättrad situation för fjärilarna, utan är enbart ett resultat av att det inte tidigare har gjorts någon samlad inventering på rika hårginstlokaler. De nya lokalerna har överhuvudtaget inte undersökts tidigare, och kan alltså ha varit del av ett okänt mörkertal. Upptäckten att det finns fler lokaler för fjärilarna än vad som tidigare varit känt innebär dock att de framtida möjligheterna att bevara livskraftiga populationer av fjärilarna har ökat. Samtidigt visar resultaten tydligt att det handlar om minskande populationer för ett flertal arter, troligen alla elva arterna. På samtliga tre av fyra lokaler med många äldre fynduppgifter, finns arter av ginstfjärilar som inte har 19

20 Figur 3. Aktuella lokaler där ginstfjärilar har hittats vid inventeringar Totalt 20 lokaler ligger i södra Halland, medan en lokal finns i nordvästra Skåne. Information om dessa 21 lokaler presenteras i Bilaga 1. I kartan ovan redovisas även några ströfynd (utanför ginsthedar) under perioden. 20

21 Tabell 1. Ginstfjärilar som inte har kunnat återfinnas på 2000-talet vid Veinge station, Brandshult (norr om Oskarström) och Ljungbyhed, med uppgifter om senaste kända fyndår. Svenskt artnamn Hotkategori Lokal Senaste fyndår Daggig ginstmätare CR Veinge station 1975 Ginstsäckmal CR Brandshult 1981 Ginstsäckmal CR Ljungbyhed 1957 Ginstpalpmal CR Ljungbyhed 1953 Ginstbladsguldmal CR Veinge station 1985 Ginstbladsguldmal CR Brandshult 1994 Ginstbladsguldmal CR Ljungbyhed 1975 Rödtonad harrismätare EN Ljungbyhed 1973 Ginstplattmal EN Veinge station 1936 Ginstplattmal EN Brandshult 1998 Fri stävmal EN Brandshult 1981 Ginsthedkorthuvudmal EN Brandshult 1994 kunnat återfinnas under denna inventering, Det har heller inte tillkommit någon ny art från respektive lokal. I Tabell 1 redovisas vilka arter som har försvunnit från de tidigare välkända lokalerna, med uppgift om vilket år arten senast rapporterades. Ginstfjärilarnas tillbakagång verkar vara likartad som för den starkt hotade nålginsten, som idag bara förekommer i Veinge socken i landet. Utbredningsområdet för nålginst har stadigt minskat sedan 1800-talet. Samtidigt har antalet lokaler i Veinge socken halverats under de senaste 30 åren. För ginstfjärilarna är det äldre kunskapsunderlaget mer bristfälligt, men resultaten av denna inventering antyder en liknande negativ utveckling för dessa. Är den långa utförsbacken hejdad? Sett i ett längre tidsperspektiv så har ginstfjärilarna har gått starkt tillbaka och att deras utbredningsområde i landet har minskat. Sett i ett kortare tidsperspektiv så blir bilden trots allt lite mer positiv. Under arbetet med åtgärdsprogram har från och med 2006 gjorts större restaureringar i många lämpliga områden i södra Halland både i områden med kända förekomster av ginstfjärilar och på möjliga framtida lokaler med rika förekomster av hårginst. Ginstfjärilarna fluktuerar starkt i antal från år till år, beroende på bland annat väderförhållandena. För att kunna göra säkra bedömningar om hur arternas populationer utvecklas så behövs uppföljningar under en längre tidsperiod. Resultaten av hittillsvarande uppföljningar antyder att det trots allt kan vara ett trendbrott på gång, eftersom flera arter verkar ha reagerat positivt på de restaureringar som har gjorts. Massförekomster av flera arter har noterats på några lokaler. Fri stävmal har också spridit sig till en nyrestaurerad lokal i Veinge socken (Skogsgård). Resultaten av gjorda uppföljningar, kopplade till skötselåtgärder, redovisas utförligare i avsnittet Hur reagerar ginstfjärilar på skötsel?. Kan harris ersätta ginst som värdväxt? Det finns uppgifter från andra delar av Europa att flera av ginstfjärilarna även kan leva på harris. I Sverige har detta också konstaterats för gulstreckad backmätare och fri stävmal. De har hittats på harris vid Bromölla, men de verkar ha försvunnit därifrån och har inte rapporterats efter 1980-talet. 21

22 Tabell 2. Antal kända aktuella lokaler för de elva ginstfjärilarna Svenskt artnamn Hotkategori Antal lokaler Ginstbladsguldmal CR 2 Daggig ginstmätare CR 3 Ginstpalpmal CR 4 Ginstsäckmal CR 5 Ginstplattmal EN 5 Ginsthedkorthuvudmal EN 6 Gulstreckad backmätare EN 6 Rödtonad harrismätare EN 8 Fri stävmal EN 11 Brun ginststävmal EN 14 Sen ginstbackmätare VU 16 Tabell 3. Antal arter av ginstfjärilar per lokal. Nr Lokal Antalet aktuella arter Utgångna arter 1 Mästocka ljunghed Övragård 10 3 Tönnersjömålet 9 4 Vessingesjön V 6 4 Veinge station Veinge Betong 5 7 Ljungbyhed Bockalt 4 9 Elestorp 4 10 Kullsgård 3 11 Skogaby station 3 12 Skogaby O 3 13 Åled 3 14 Brandshult Ebbared 2 16 Bölarp 1 17 Drared 1 18 Hollandsbjär 1 19 Knäred 1 20 Perstorp 1 21 Skogsgård 1 Harris är mer frostkänsligt jämfört med hårginst och kan minska starkt efter hårda vintrar. Troligen är dess uppträdande hos oss alltför nyckfullt för att långlivade populationer av ginstfjärilar ska kunna etableras. Ett annat exempel på hur nyckfullt det kan vara att överleva på harris så här långt norrut är harrisbuskpalpmalen (VU). Den har tidigare etablerat sig på några ställen i Sydsverige, men det är numera oklart om den överhuvudtaget finns kvar i landet. I dagsläget finns inga aktuella uppgifter om att någon av de elva ginstfjärilarna lever på harris i landet. 22

23 Sen ginstbackmätare (t.v.) var den mest spridda ginstfjärilen och hittades på 16 lokaler. Ginstbladsguld- och mal, vars fläckmina i ett ginstblad ses på bilden t. h., har under 2000-talet endast hittats på två lokaler tillhör landets mest hotade arter. Fläckminan drar ihop ginstens blad när den mognar. Foton: Ronny Lindman. Erfarenheter från inventeringen Flera nya rön om fjärilarnas ekologi och lämplig inventeringsmetodikk har framkommit under inventehedar som bränns regelbundet. Alla tre aktuella lokaler bränns. Vid Veinge station har arten försvunnit efter ringen. Här ges några exempel, medan det i övrigt redovisas närmare under respektive art. Effekter av bränning och bete Daggig ginstmätare Pseudoterpna pruinata p verkar vara starkt beroende av a att hårginst växer på det att bränningen av banvallarnaa upphört. Den senaste observatione en gjordes där för omkring fem- ton år sedan. Hårt bete verkar missgynna fjärilarna. Ett alltmer intensivt bete är den troliga förklaring- bränns regelbundet. Även den starkt hotade slåttergubbemalen Digitivalva arnicella verkar också ha gått tillbaka en till attt flertalet arter verkar ha gått tillbaka på Mästockaheden, trots att heden fortfarande där i taktt med det intensivare betet. Från ochh med 2009 har betestrycket dock lättat på Mästockahe- för att den och ginstfjärilarnas negativa trend har brutits (se längre fram i rapporten). Sen ginstbackmätare som är den mest spridda arten verkar vara den ginstfjäril g somm har lättast leva kvar på lokaler där hårginsten växer bland högvuxen ljung. Övriga arter verkar vara mer eller mindre beroende av att det finnss brandfläckar eller partier med blottad sand eller r grus med nykoloni- crypta serad ginst. Fri stävmal Prolita solutella, ginstpalpmal Syncopacma suecicella och ginsthedkorthuvudmal Scythriss verkar vara helt knutna till ginsthedarnas yngre successionsstadier ochh till ginstplantor som växer solexponerat i partier med blottad mineraljord eller på hårt brända fläckar. Negativt resultat trots rikligt med hårginst Den avslutade grustäkten vid Våxtorp, som trots flera insatser inte kunde uppvisaa några ginstfjärilar, är exempel på ett negativt inventeringsresultat. Det är förbryllande eftersom fleraa arter av ginstfjärilar tidigare är kända från trakten, och ginst fortfarande växer rikligt på denna och angränsade lokaler. Möjligen kan ginstfjärilarna ha dött ut på grund av kontinuitetsbrott av a ginst, ochh att lokalen numera är alltför isolerad för att en återetablering skaa lyckas. 23

24 Nålginst kan också vara värdväxt Under inventeringen har även den första observationen gjorts av en ginstlevande fjäril på nålginst i Sverige. Det var en larv av daggig ginstmätare som lät sig väl smaka av nålginstens blad i Övragård i maj Bland de nya rönen kan också nämnas att ginstplattmalen Agonopterix atomella under sensommaren verkar söka sig till blommande ljung för att tanka nektarenergi inför den kommande vintern. Ett flertal fjärilar sågs på ljungplantor, både på Tönnersjömålet och vid Övragård i början av augusti Andra ginstdjur och rödlistade arter Ju fler ginstfjärilar, desto fler rödlistade arter Ginsthedarna tillhör de naturtyper i Sydsverige som har flest rödlistade arter. De har stor betydelse för många hotade arters framtid i denna del av landet, förutom ginstfjärilarna är även nålginst och tysk ginst helt knutna till denna naturtyp. Från de 21 ginstfjärilslokalerna är totalt 121 rödlistade arter kända under 2000-talet. Många av fynduppgifterna har gjorts under fältarbetet i detta projekt. Största gruppen är fjärilar med 41 arter, följd av gaddsteklar, framförallt solitära bin, med 24 rödlistade arter (Figur 4). Det finns ett tydligt positivt samband mellan antalet arter av ginstfjärilar och rödlistade arter i övrigt (Figur 5). Om äldre fynd av ginstfjärilar inkluderats, så hade sambandet ökat ytterligare. Sambandet understryker att en god livsmiljö för ginstlevande fjärilar även är en god livsmiljö för många andra rödlistade arter. Många andra ÅGP-arter på ginsthedarna På de 21 ginsthedarna med aktuella förekomster av ginstfjärilar finns ett flertal arter som ingår i andra åtgärdsprogram. Det rör sig bland annat om klocksolbi, väddgökbi, mosippa och klockgentiana (Tabell 4). Totalt handlar det om 22 arter från sju olika nationella åtgärdsprogram. För klocksolbi, pärlbi, fransgökbi och ängsväddsantennmal finns inga andra kända lokaler i Halland. Tabell 4. ÅGP- arter som förekommer på de 21 lokalerna med ginstfjärilar, utöver de elva ginstfjärilarna. Inklusive ginstfjärilarna handlar det om totalt 22 ÅGP-arter från sju olika åtgärdsprogram. Svenskt artnamn Åtgärdsprogram där arten ingår Hotkategori Antal lokaler Nålginst Ginstprogrammet EN 5 Klocksolbi Vildbin på ängsmark EN 3 Väddgökbi Vildbin på ängsmark EN 5 Pärlbi Vildbin på ängsmark VU 2 Guldsandbi Vildbin på ängsmark VU 2 Fransgökbi Vildbin och småfjärilar på torräng VU 1 Monkesolbi Vildbin och småfjärilar på torräng VU 1 Klockgentiana Alkonblåvinge och klockgentiana VU 1 Mosippa Brandgynnad flora VU 2 Slåttergubbemal Småfjärilar på slåtteräng VU 5 Ängsväddsantennmal Väddnätfjäril VU 3 24

25 Figur 4. Antal rödlistade arter, fördelade på organismgrupper, från de 211 kända lokalerna för ginstfjärilar. Figur 5. Antal ginstfjärilar respektive övriga rödlistade arterr per lokal (lokalnummer framgår av Bilaga 1). 25

26 Nya fjärilar för Halland funna under inventeringen Under inventeringen har totalt 27 rödlistade fjärilar, varav 12 ginstlevande, och ytterligare 23 naturvårdsintressanta fjärilar observerats på ginstfjärilslokalerna (Bilaga 4). Bland dessa finns sex nya arter för Halland, nämligen mindre fältmalörtrotvecklare Cochylidia moguntiana (Veinge station), ståndsblomvecklare Cochylis atricapitana (Veinge station), steppgråvecklare Cnephasia pasiuana (Veinge station), kattfotfjädermott Platyptilia tesseradactyla (Tönnersjömålet), ögonbryn-korthuvudmal Scythris picaepennis (Tönnersjömålet) och kilfläckstecknad videstävmal Gelechia cuneatella (Veinge Betong). Ginstsandbi finns bara kvar på ginsthedarna Det finns flera andra rödlistade arter som är knutna till hårginst. Det starkt hotade ginstsandbiet är en av dessa arter. Denna art var tidigare endast känd från spridda lokaler i östra Sverige, där det samlar pollen på fältvedel. Det upptäcktes 2003 att biet har en stor population på Tönnersjömålet. I östra Sverige samlar ginstsandbi pollen på fältvedel, men här i Halland är det pollen från hårginst som larven föds upp på. Ginstsandbi verkar ha försvunnit helt från östra Sverige, där den dröjde sig kvar längst på Öland. Den senaste rapporten därifrån är från år Senare eftersök har varit resultatlösa. I denna undersökning har ginstsandbi hittats på sju av de 21 ginsthedarna. Troligen hyser ginsthedarna landets enda kvarvarande livskraftiga population. Rödlistade arter på harris De båda skinnbaggarna harrisbärfis och Heterocordylus tibialis (båda klassade som NT), lever i huvudsak på harris, men har även slaghåvats på hårginst på lokaler där det inte finns harris. Förmodligen kan de leva även på hårginst. Troligen finns de på fler ginsthedar. Harrisbärfisen förekommer på harris vid Veinge station, men i Åleds grushåla hittades den på hårginst. Skogsgård är den enda lokalen där Heterocordylus tibialis har hittats, och då på hårginst. Det finns några rödlistade fjärilar som i huvudsak lever på harris i landet. Harrissäckmal (NT) är en av dessa. Den kan även leva på hårginst, eftersom den förekommer på Tönnersjömålet, där harriset saknas. Den har även påträffats vid Veinge station där även harrisdvärgmal (NT) och harrisbladplattmal (NT) förekommer, men här är harriset, som det finns stora bestånd av, den huvudsakliga värdväxten för de tre fjärilarna. Ginstlevande skalbaggar även i Halland? I andra delar av Europa finns flera arter skalbaggar som lever på ginst (släktena Meligethes, Apion och Tychius), men det finns inga uppgifter om någon av dessa arter från Sverige. Detta är dock inte särskilt väl undersökt, och möjligheten finns att det går att leta upp någon av dem i våra trakter. Dessutom finns fler ginstlevande fjärilar i andra delar av Europa. Kan någon av dem bjuda på nya spännande upptäckter på svenska ginsthedar framöver? 26

27 Huvudbägarlav (överst t.v.), cypresslummer (överst t.h.), mosippa (mitten) och väddgökbi (nederst) är rödlistade arter som finns på ginstfjärilslokaler. Foton: Örjan Fritz och Krister Larsson. 27

28 Larvmina och vuxen fjäril av slåttergubbemal (ÅGP, VU), som under inventeringen hittades på fem ginstfjärilslokaler. Foton: Ronny Lindman. Porssommarvecklaren (VU) har en västlig utbredning och är i sen tid endast rapporterad från fyra lokaler i landet. En av dessa är Tönnersjömålet där denna bild togs Foto: Ronny Lindman. 28

29 Leverplattmalens (VU) larv lever på kattfot och fjärilen har en god population på Tönnersjömålet, som är den enda kända lokalen i Halland. Foto: Ronny Lindman. Torvfly (NT) är en minskande art som påträffats i magra och glest bevuxna marker. Under inventeringen har fjärilen setts på ginstfjärilslokalerna Veinge station, Vessingesjön V, Veinge Betong samt Brandshult. Foto: Ronny Lindman. 29

30 Ginstfjärilarnas status och nära framtid en behovsanalys Ljuset i tunneln? Ginstfjärilarnas framtid i Sverige ser något ljusare ut efter denna inventering eftersom alla sedan tidigare kända arter har kunnat återfinnas. Farhågorna för att några arter hunnit försvinna under de senaste tio åren kan därmed skrinläggas. Dessutom har flera nya lokaler hittats och några av dem tillhör topplokalerna. Eftersom flera av arterna förekommer på bara några få platser och med små bestånd på flertalet lokaler, är det dock alldeles för tidigt att basunera ut att de akuta hoten är över. Dessutom är ginsthedarna en miljö som behöver ständig störning och hävd för att en gynnsam miljö ska kunna upprätthållas. Ohävd eller tvärtom, ett alltför hårt betestryck, under några år kan lätt leda till att arter utrotas på en lokal. Veinge socken är landets kärnområde för ginstfjärilar Veinge socken är ginstfjärilarnas livlina i Sverige. I socknen finns alla topplokaler samlade på en begränsad yta, och mellan dessa finns ett flertal mindre lokaler (Figur 6). Detta är sannolikt den enda trakt i Sverige där det är möjligt att bevara fungerande metapopulationer för alla arterna av ginstfjärilar. Det är därför här som de största skötselinsatserna måste göras. Tönnersjömålet är den enda lokalen i landet som idag har en närmast optimal livsmiljö för ginstfjärilar. Här finns en mosaikartad struktur av ginsthedar i olika successionsstadier efter bränning och annan markstörning. Den samlade arealen ginsthedar är dessutom stor i området. På övriga kända lokaler är skötselåtgärder av olika slag angelägna (Bilaga 1). Dessutom finns många potentiella ginstfjärilslokaler i Veinge-trakten som är väl värda restaureringsåtgärder. Sådana har också påbörjats i det nedlagda grustaget vid Skogsgård. Ambitionen bör vara att för framtiden skapa ett förtätat nätverk av ginsthedar av skilda storlekar i dessa trakter, och även små lokaler i vägkanter och andra marginalområden är värdefulla i ett sådant nätverk för att upprätthålla fungerande metapopulationer. Utposter i Skåne och Halland Ljungbyhed (inkl. Bonnarps hed) i nordvästra Skåne och trakterna kring Åled och Oskarström nordost om Halmstad, är två andra kärnområden för ginstfjärilar i landet. Ljungbyhed ligger isolerat från de halländska lokalerna. Det är inte sannolikt att det kan ske någon spontan spridning dit av flertalet arter. Här måste stora restaureringsåtgärder göras för att befintliga ginstfjärilar ska bygga upp livskraftiga populationer. På sikt bör även försvunna arter återintroduceras. Inte minst Tönnersjömålets rika bestånd av ett flertal arter kan utnyttjas för detta, och på sikt förhoppningsvis även andra lokaler i södra Halland efterhand som restaureringsåtgärder görs och populationerna växer till. Redan idag finns troligen tynande populationer i området av fler arter än de fyra ginstfjärilar som hittats under inventeringen, och som kan reagera positivt på restaureringar. Restaureringar är angelägna inom Ljungbyheds flygfält, i kvarvarande rester av Bonnarps hed utanför skjutfältet och i ginstrika vägkanter i närområdet. 30

31 Figur 6. Antal ginstfjärilar på såväl gamla som aktuella lokaler inklusive ströfynd. Ett urval särskilt potentiella lokaler (rikligt med hårginst, pågående restaureringar etc) för ginstfjärilar anges även. 31

32 Det finns ett flertal potentiella lokaler för ginstfjärilar. Den nyrestaurerade grustäkten Vapnö är ett exempel. Blommande ginstmattor Foto: Örjan Fritz. Förtätning och sammanlänkning av lokaler De fyra aktuella lokalerna vid Åled och Oskarström ligger inte mer än två till tre mil från flera av topplokalerna i Veinge socken. Det finns flera ginstrika vägstråk i de mellanliggande trakterna (Figur 6), och här kan redan idag finnas förekomster av ginstfjärilar som ännu inte har upptäckts. Förutom att restaurera ginsthedar på de befintliga lokalerna, vilket har påbörjats på två av dem, så bör även insatser göras för att förtäta ginstförekomsterna söderut så att spridningsmöjligheter från Veingeområdet skapas. Här kan Trafikverket göra en viktig insats genom att gynna hårginst utmed Nissastigen mellan Halmstad och Johansfors, utmed Växjövägen mellan Halmstad och Esmared och utmed andra vägar i trakten. Även cykelstigen på den gamla banvallen mellan Halmstad och Simlångsstigen kantas av undertryckta ginstbestånd som med en ändamålsenlig skötsel kan blomma upp igen. Utmed cykelstigen ligger även Björkelund, som ägs av Hallands naturskyddsförening, och där restaurering av ginsthedar har inletts på ett stormhygge efter Gudrun. Från Björkelund finns drygt tio år gamla uppgifter om gulstreckad backmätare och sen ginstbackmätare, vilket ger hopp om att det kan leva kvar restpopulationer av ginstfjärilar både här och på andra ställen i trakten. Lämpliga restaureringsobjekt finns även inom naturreservaten Långhultamyren, där restaurering och bränning av ginsthedar nyligen inletts, och Gårdshult. Båda dessa reservat ligger nära Tönnersjömålet. 32

33 Skötsel och bevarande av miljöer för ginstfjärilar Ginsthedarnas historiska hävd gynnade fjärilarna Begränsad utbredning i landet men allmän i södra Halland Hårginsten är den växt som i första hand sätter sin prägel på de öppna hedarna i södra Halland och angränsande delar av Skåne och Småland. Ginsthedarna hade för bara ett sekel sedan mycket stor utbredning i dessa trakter och bredde ut sig över åtskilliga tiotusentals hektar. Hårginst, eller kosmör som den kallades i vissa trakter, har en mycket begränsad utbredning i landet och förekommer bara i dessa delar av landet, men här har den i gengäld varit desto vanligare. Hårginsten var tidigare mycket vanlig i Sveriges största ljunghedsområde, de så kallade Ryorna (eller Yamarkerna) som sträckte sig genom sydöstra Halland och in i Småland från Simlångsdalen och Fylleåns dalgång i norr och ner till Hallandsåsen i söder. Idag finns Mästocka ljunghed, Tönnersjömålet och några andra mindre naturskyddade hedar kvar som små hedfragment på tillsammans några hundra hektar i detta område. Ännu på 1890-talet fanns här hektar öppna ljunghedar, vilket kan jämföras med att skogsarealen då endast uppgick till hektar, framförallt ädellövskog med bok och ek. Idag finns ginst fortfarande kvar på många ställen, men de flesta bestånd är små och starkt fragmenterade. Ryorna är idag det främsta kärnområdet för ginstfjärilar och flertalet lokaler som hittats under inventeringen ligger i detta område. Långlivad fröbank I områden där det tidigare fanns ginsthedar verkar jorden innehålla en enorm fröbank av långlivade ginstfrön och där mineraljorden blottläggs exempelvis utmed vägar eller i grustäkter, kan markerna åter färgas gula av tusentals ginstblommor i början av juni efter bara något år. Dessvärre har inte ginstfjärilarna den möjligheten att leva kvar i marken och deras förmåga att på naturlig väg hitta de ginstbestånd som återuppstår är antagligen mycket begränsad om de inte finns kvar i närheten. Ginsthedar på betade utmarker I det gamla bondesamhället fanns ginsthedarna på de vidsträckta utmarkerna mellan byar och gårdar där tamboskapen betade under större delen av året, även vintertid när det var barmark. Det samlade betestrycket sett över hela året var hårt. Men sommartid, när tillväxten på betesmarkerna var som bäst, var betestrycket ofta inte så starkt. Då fanns det gott om mat kvar åt ginstlevande fjärilar och andra insekter som behöver pollen, nektar eller fräscha växtdelar för att kunna överleva. Man hade helt enkelt inte möjlighet att vinterhålla så mycket tamboskap så att hela sommarbetet kunde utnyttjas. Brist på vinterfoder från ofta magra ängsmarker, trånga gårdsbyggnader och ständigt återkommande boskapspester och andra sjukdomar begränsade djurantalet. Återkommande bränning Ginsthedarna brändes mer eller mindre regelbundet för att förbättra betet när grov ljung, klockljung, kråkris eller gammal gräsförna blivit alltför dominerande och vanligast var förmodligen ett bränningsintervall på 5-10 år. Bränningarna utfördes ofta ganska småskaligt så att det blev en mosaik av olika successionsstadier på heden eftersom detta gav det bästa och jämnaste betet. Många av ginsthedarnas växter är starkt gynnade av bränning och kan på lämpliga marker då utveckla massförekomster, exempelvis hårginst, cypresslummer, granspira, klockgentiana, slåttergubbe, kattfot och mjölon. 33

34 Landshövding Axel Mörner inspekterar de stora ljunghedarna på Ryorna i Mästocka-trakten den 14 juni Hans tankar rörde inte ginstfjärilarnas framtid, utan snarare hur det skulle gå att få barrskogen att växa i dessa karga marker. Några år tidigare hade Erik Vretlind och Per Benander inlett de första mer systematiska undersökningarna efter ginstfjärilar i Sverige och besökte då bland annat ginsthedar i Veinge-trakten en mil längre västerut. Foto: Alfred Wigelius (Ur Waesterberg & Nyman 1991). Vägstråk gav blottad sand och jord Över hedarna gick även talrika vägstråk där grus och sand ständigt låg blottad genom slitaget från fötter, klöver, hovar och vagnshjul och utmed dessa stråk gynnades växter som gillar den typen av störning, exempelvis hårginsten. Dessutom verkar ginstfjärilarna generellt sett vara gynnade av att det finns störda fläckar med blottad, solexponerad grus och sand, liksom svartbränd jord, där solvärmen magasineras och ett särskilt gynnsamt mikroklimat uppstår. Bland annat larverna behöver sådana ställen att solbada på för att få upp kroppstemperaturen så att matsmältningen fungerar bra i vårt ofta lite kyliga sommarklimat. I dessa stråk med blottad grus och sand fanns också möjlighet för många marklevande bin och andra insekter att ha sina bon och insektslivet måste ha varit myllrande förr när sådana miljöer var vanliga. Utmarkerna granplanteras eller odlas upp Under den senare delen av 1800-talet och första halvan av 1900-talet minskade ginsthedarna drastiskt i utbredning genom att utmarksbetet och ljungbränningarna upphörde alltmer, stora arealer sandiga ginsthedar i slättbygden odlades upp till åker och miljontals tall- och granplantor sattes på hedarna i skogsbygden. Under senare delen av 1900-talet har ett allt intensivare granskogsbruk reducerat de kvarvarande hedarna samtidigt som kvävenedfall och försurning blivit ett allt större hot även mot ginsthedar inom naturskyddade områden. Positiva faktorer i senare tid är alla de nya ginsthedar som har skapats i grustäkter, utmed vägar och på andra störda marker samt att erfarenheterna av de årliga 34

35 Vår i Halland. Oljemålning av Nils Kreuger från 1894 som visar hur dett ofta såg ut när vårtorkan hade kommit till den halländska slättbygden. Rökpelare mot skyn och svartbrända ljungbackar tillhörde då vardagslandskapet. Det finns fortfarande äldree slättbönder som minns att a rökpelarnaa från ljungbränningar i skogsbygden i öster var vanliga fram till omkring 1940, därefter verkar bränningarna ha minskatt dras- tiskt. Bilden är kopierad från Olsson m. fl. (1964). skyddsavbränningarna på Tönnersjömålet har visat att detta kan vara ett effektivtt sätt att motverka luftföroreningarnas negativa effekter för ginsthedar och deras fjärilar. Hur reagerarr ginstfjärilar på skötselåtgärder? Platstrogna, kräsna och ginstkräva ande arter Att det finns goda bestånd av hårginst på lokalerna är en grundförutsättning för de ginstlevande fjäri- är larna. Det har under fältinventeringarna också tydligt framkommit attt flera andra faktorer också viktiga för att ginstfjärilarna ska trivas. t Det ärr ofta bara inom mindre partier av enn ginsthed som de olika arterna hittas. Flera av fjärilarna är påfallande platstrogna och kan år efter årr hittas i samma del- att de område, så länge som miljön är gynnsam. I andra delområden kan fjärilarna saknas helt - trotss kan se mycket lämpliga ut. Det verkar som att flera av arterna är betydligt mer kräsna när det gäller miljökraven jämfört med hur dett verkar vara a i varmare delar av Europa. Detta är inte särskilt förvå- nande, utan gäller många värmekrävande insekter i övrigt som hos oss lever på den absoluta nord- gränsen av sitt utbredningsområde då blir arternas ekologiska nischh ofta smalare. Bristfällig kunskap hämmar standardiserad uppföljnin g Innan nventeringar och uppföljningar inleddes var ginstfjärilarnas ekologi och livscykel mycket dåligt kända, liksom deras aktuella utbredning och miljökrav. Flera av arterna är dessutom mycket svårin-s 35

36 venterade; de är knepiga att skilja från närstående arter och det är få entomologer i landet som har tillräckliga kunskaper för att göra säkra artbestämningar. Fältarbetet har därför i stor utsträckning inriktats på att få ökade kunskaper om fjärilarnas ekologi, lämpliga inventeringsmetoder och aktuella utbredning och mycket ny kunskap om detta har framkommit och redovisas i rapporten. Parallellt med övrigt arbete inom ginstfjärilsprogrammet har stora skötsel- och restaureringsåtgärder gjorts från 2006 på ett flertal lokaler, som har kända förekomster av ginstfjärilar eller som bedöms som möjliga framtida lokaler. Målsättningen har även varit att följa upp hur ginstfjärilarna har reagerat på utförda skötselåtgärder. Samtliga lokaler där större åtgärder gjorts har besökts under fältarbetet. Någon standardiserad metodik har dock ännu inte kunnat utarbetas, vilket beror på bristande kunskapsunderlag om fjärilarnas ekologi och lämpliga inventeringsmetoder. Kunskap om fjärilarna verkar vara mycket bristfälliga även i övriga delar av Europa. Litteraturuppgifter om liknande inventeringar eller uppföljningar av ginstfjärilar har inte hittats trots eftersök. Hur ginstfjärilar reagerar på skötselåtgärder bygger därför helt på de observationer som har gjorts på lokaler med olika typer av skötselinsatser under fältarbetet, och de samlade kunskaper om fjärilarnas livscykler som finns. Avsnittet har därför ett resonerande upplägg där hittills gjorda erfarenheter redovisas och diskuteras. Väderleken styr ginstfjärilars förekomst och uppträdande Flera av ginstfjärilarna verkar fluktuera starkt beroende på bland annat väderleken. Det är ett problem vid utvärdering av resultaten av skötseln. De senaste två åren har generellt sett varit dåliga fjärilsår. Vädermässigt var framförallt 2012 ett dåligt år (fuktigt och kyligt) medan 2013 var bättre, vilket förhoppningsvis resulterar i att 2014 blir ett bättre fjärilsår, förutsatt att vädret blir gynnsamt. Väderleken är en faktor som måste vägas in vid utvärdering av resultaten från uppföljningarna under 2013, då exempelvis två av arterna inte sågs. Dessa är ginstsäckmal och ginstbladsguldmal. Den senare har inte observerats efter 2010, då den senaste större uppföljningen gjordes. Förmodligen lever dessa kvar i små populationer som kan blomma upp igen när nästa riktigt bra fjärilsår kommer. Kanske är det först då som man på allvar kan se effekterna av de skötselåtgärder som har gjorts, även när det gäller flertalet övriga ginstfjärilar. Detta understryker behovet av en långsiktig uppföljning, för att med större säkerhet kunna utvärdera effekter av skötselåtgärder för arter med stora årsvariationer. Ginstfjärilarna kräver olika successionsstadier och strukturer De elva arterna har olika livscykler och flygtider under sommarhalvåret (Bilaga 3). De har också olika nischer i ginsthedarnas succession från nybränt (eller annan markstörning) till de senare stadierna, där hårginst växer bland grov ljung. Ljung är också en viktig födoväxt för arter som övervintrar som vuxna fjärilar. Detta gäller exempelvis ginstplattmal, som under sensommaren efter mörkrets inbrott kan hittas med pannlampa då den sitter och suger i sig nektar på ljungblommorna för att klara energiförsörjningen under vintern. Däremot hittas larven med dess spindelvävsliknande spinn kring ginstplantorna framförallt där hårginsten växer på nybrända eller nystörda ytor där marken snabbt värms upp av solen. Olika successionsstadier bör därför finnas relativt nära varandra för att det ska vara en gynnsam miljö för ginstplattmal. En mosaikartad struktur verkar vara särskilt gynnsam för ginstfjärilar. I en sådan miljö kan sannolikt alla elva arterna förekomma långsiktigt tillsammans. 36

37 Tabell 5. Schematisk bild av vilka stadier/strukturer som verkar vara viktigast för de elva ginstfjärilarna. Inom parentes anges arter vars ekologi ännu inte är tillräckligt känd för att säkert placera in dem i schemat nedan. Unga successioner där hårginst växer på nybrända eller nystörda ytor med blottad mineraljord Daggig ginstmätare CR Ginstpalpmal CR Gulstreckad backmätare EN Rödtonad harrismätare EN Fri stävmal EN Ginsthedkorthuvudmal EN Mosaikartad struktur med både unga och äldre successionsstadier (Ginstsäckmal) CR Ginstplattmal EN (Brun ginststävmal) EN Äldre successionstadier där hårginst växer tillsammans med grov ljung Ginstbladsguldmal CR (Brun ginststävmal EN) Sen ginstbackmätare VU Betestryck och småskalig mosaik: Exemplet Mästockaheden Inga ginstfjärilar verkar vara direkt beroende av bete. Betestrycket kan däremot vara en kritisk faktor för ginstfjärilarna. Ett hårt bete kan nämligen resultera i att arter försvinner från en lokal. Däremot bidrar bete självklart till att hålla lokalerna öppna. På så vis bevaras en god livsmiljö för ginstfjärilarna, så länge det inte handlar om ett alltför hårt betestryck. De negativa effekterna av hårt bete uppmärksammades först på Mästocka ljunghed, där alla elva arterna hittades omkring Fjärilsintresserade människor har därefter sökt sig dit för att få se ginstfjärilar, och ofta har de kunnat se dem i stora antal. Under 1990-talet kom larmrapporter om att det inte alls fanns lika mycket ginstfjärilar på heden som tidigare, och entomologerna befarade att flera arter inte längre fanns kvar. Som trolig orsak till minskningen framfördes att betestrycket hade blivit för hårt på heden. Därtill hade bränningen blivit alltmer storskalig och den tidigare mer mosaikartade strukturen hade försvunnit. Detta var också vad som skedde efter att Mästocka ljunghed avsattes som naturreservat Ambitionerna var då stora att visa upp en unik och välskött rest av de sydvästsvenska ljunghedarna. En besättning med skotsk höglandsboskap köptes då in och fick gå året runt på heden, där djuren även vinterutfodrades i anslutning till ett vindskydd i den västra delen. Flocken med höglandsboskap blev efterhand allt större och betestrycket allt hårdare. Förutom att ginstfjärilarna minskade i antal blev effekten av det hårdare betestrycket också den att hårginst, kattfot och slåttergubbe inte blommade upp så rikligt åren efter bränning längre. Istället utvecklades en tätare grässvål över nybrända ytor. Även en mer rationell och storskalig bränning infördes samtidigt på heden. Om det fanns partier med obränd ljung kvar efter bränning av en yta så efterbrändes dessa ofta. Med facit i hand är det idag lätt att förstå att detta var en alltför storskalig och intensiv skötsel, som missgynnade ginstfjärilarna. Även andra fjärilar som slåttergubbemal och fjällstjälkvecklare, som på Mästocka hade sin enda kända lokal i landet söder om Härjedalsfjällen, minskade starkt. Slåttergubbemal finns kvar på heden, medan fjällstjälkvecklare dessvärre verkar ha försvunnit under perioden med hårt bete. Med anledning av dessa erfarenheter sålde Västkuststiftelsen 2008 de skotska höglandsboskap som fanns på heden, och 2009 var heden helt betesfredad. Därefter har det varit ett sent betespåsläpp och 37

38 Betestrycket var före 2009 intensivt i de nybrända delarna av Mästockaheden. Konkurrensen är hård om de späda ginstskotten mellan korna och ginst- ägg fjärilarnas larver. Dessutom hamnar fjärilarnass och larver lätt i komagarna när betestrycket är hårt. Småskalig bränning av ginsthed vid Vessingesjön i april Senare under sommaren hittades ginst- på den nybrända yta. Flera arter ginstfjärilar söker gärna upp nybrända ytor och fläckar med blottat grus för att värma sig. palpmal för första gången i landett under 2000-talet Under 2006 hittades vid Mästockaheden ginst- mellan vägen och parkeringsplatsen. Under 2007 hittades guldmalens larvminor endast på remsan slåttergubbemalens larvminorr endast på några obetade plantor på p denna remsa, men inte ute på den betade heden. Ljungbyheds flygfält och Bonnarps hed är en klas- Nu- sisk ginstfjärilslokal som tidigare har bränts. mera sker ingen bränning b ochh hårginsten och fjäri- mark larnaa har minskatt starkt. På fläckar med störd blommar dock hårginst och andra örter upp och där finns även ettt rikt fjärilslivv ännu kvar. Grustaget vid Bockalt har rika bestånd av hårginst som var hårt trängda av ung tall när bilden togs Bockalt efter röjning av slänten mot vägen våren Hårginsten blommade då upp igen och fyra arterr ginstfjärilar har hittats här. 38

39 Bränning är den viktigaste skötselåtgärd som genom historien har skapat ginstfjärilarnas livsmiljö. Förutom att bränningen gynnar deras värdväxt hårginsten så bidrar den också till att skapa ett extremt gynnsamt lokalklimat åt dessa värmekrävande djur som lever på nordgränsen av sitt utbredningsområde. Foto: Krister Larsson. Flera av de främsta ginstfjärilslokalerna är vägkanter, banvallar och äldre grustag där gräv- och schaktmaskiner har skapat en gynnsam livsmiljö. Bilden visar restaurering av ginsthedar på banvallarna vid Veinge station som inleddes Tanken är att banvallarna i framtiden åter ska skötas med regelbunden bränning. Foto: Krister Larsson. 39

40 Vid Tönnersjömålet skapar den årliga skyddsavbränningen, sprängövningar och annan markstörning en närmast optimal livsmiljö för hårginsten och dess sällsynta fjärilar. Foto: Krister Larsson. Övragård tillhör landets främsta ginstfjärilslokaler. I sydslänten av det tidigare grustaget hittades under 2007 bland annat ginstpalpmal och ginstbladsguldmal på ginst där korna betar. Dessa båda fjärilar har i dagsläget endast fyra respektive två t kända lokaler i landet. För att förhindra att korna käkade uppp fjärilar- nas larver betesfredades denna slänt snabbt efter upptäckten av fjärilarna. Foto: Ronny Lindman. 40

41 Bild från en av landets främsta ginstfjärilslokaler Tönnersjömålet, där Ola Malm visar skälet till att områ- För- det är belagt med tillträdesförbud och att någraa ginstfjärilarr inte tidigaree rapporteratss från området. hoppningsvis blir det möjligt att i framtiden få uppleva massförekomster av daggig ginstmätare och andra ginstfjärilar även i ginstreservatenn och andra områden som allmänhetenn har fritt tillträde till i södra Hall- and och nordvästra Skåne. Foto: Ronny Lindman. Grustäkten i Åled är numera parkområde i kanten av Tre arter ginstfjärilar har hittats i Åledstäkten och ett nytt villaområde. Under 2006 togs jordmassor redan våren började hårginstens plantor spira som tippats i botten av täkten bort för att gynna lite varstans i täktens botten där jordmassorna ginst och fjärilar. legat. ett lätt betestryck på heden. Under 2006 skapades även en helt betesfredad inhägnad på en del av heden, och i denna del bränns det mycket småskaligt för att få en så gynnsam g miljö för ginstfjärilar som möjligt. Även när Övragård 2004 för första gången uppmärksam mmades som en viktig lokal för ginstfjärilar gjordes bedömningenn att betestrycket var för hårt. Även här fanns samma tendens som vid Mästocka att en alltför tät grässvål utvecklades åren efter bränning. Också vidd Övragård gjordes 41

42 därför en betesfredad inhägnad i slutet av sommaren Denna omfattar en solexponerad slänt i väster, som visat sig vara den viktigaste delytan för ginstfjärilar i reservatet. För att få en mosaik av alla successionsstadier sker en mycket småskalig bränning. Inventeringsbesök på Mästockaheden efter 2008 har visat att den negativa spiralen för ginstfjärilarna verkar ha brutits och att fjärilarna nu åter kan ses i större antal än tidigare. Alla elva ginstfjärilar har nu återfunnits på heden efter det att ginsthedkorthuvudmal, som inte noterats sedan 1998, hittades under 2014 i den lilla inhägnaden som är helt betesfredad. Ginstpalpmal och ginstbladsguldmal är två andra arter som tidigare också befarades ha försvunnit. Flera larvminor av ginstbladsguldmal hittades dock 2006 på hårginst som växte i vägkanten vid parkeringsplatsen. Eftersök inne i betesmarken gav dock ett negativt resultat. Ginstpalpmal återfanns först 2009, då en fjäril hittades på en nybränd yta i den lilla inhägnaden. Arten har ännu inte setts i de betade delarna under 2000-talet. Den betesfredade slänten vid Övragård är idag det allra främsta delområdet i landet för ginstlevande fjärilar. Tio av de elva ginstfjärilarna har setts i denna lilla slänt (ca 0,4 ha) under denna inventering. Det är bara här som de båda akut hotade arterna ginstbladsguldmal och ginstpalpmal har setts i större antal, som mest ca 30 fjärilar av vardera arten. Även den lilla inhägnaden vid Mästocka (1,5 ha) har under de senaste åren utvecklats till ett kärnområde för ginstfjärilar. Flera arter har betydligt tätare populationer här än på övriga delar av heden, som betas och bränns mer storskaligt. Fri stävmal, som är mest knuten till unga successionsstadier efter bränning eller annan markstörning, förekommer i större antal på nybrända fläckar i lilla hägnet jämfört med nybrända delar av heden i övrigt. Sannolikt är det särskilt gynnsamt när de brända fläckarna, som här, ligger mer skyddade för kylande vindar omgivna av grov ljung. Mästockaheden är allmänt sett en kylig lokal och ett varmt mikroklimat är viktigt. Även daggig ginstmätare och ginstplattmal verkar ha tätare populationer här, och den sistnämnda verkar som tidigare har nämnts vara särskilt beroende av en mosaikartad struktur. Ginstpalpmal och ginsthedkorthuvudmal har endast setts på Mästockaheden i den lilla inhägnaden som inte betas. Bränning: Exemplet Tönnersjömålet Bränning är en traditionell skötselmetod på ginsthedar och andra typer av ljunghedar. Syftet med bränningen var helt enkelt att förbättra betet när ljungen blivit grov och osmaklig för betesdjur. Bränningsintervallen varierade beroende på hur hårt betestryck man hade. Man brände helt enkelt när betet hade blivit för dåligt. En mosaikartad struktur med olika successionsstadier efter bränning var sannolikt det som gav den bästa och jämnaste tillgången på foder åt betesdjuren, som fick gå ute på heden så länge det var barmark. Att hårginst är starkt gynnad av bränning (och annan markstörning) är välkänt, men hur ginstfjärilarna påverkades av bränning var tidigare okänt. Det var därför med stor spänning som Tönnersjömålet besöktes den 28 juli 2004 med syftet att leta efter ginstfjärilar. Det var sedan tidigare känt att här fanns ett större område med ginsthedar som militären skyddsavbränt i stort sett årligen under de senaste åren. Farhågor fanns om att detta var för tufft för ginstfjärilarna och att de intensiva bränningarna gick hårt åt larver, puppor och vuxna fjärilar. Vid det första besöket sågs två vuxna fjärilar av daggig ginstmätare och Tönnersjömålet blev den tredje lokalen i landet med aktuell förekomst. 42

43 Idag vet vi att den daggiga ginstmätaren endast finns kvar på de brända ginsthedarna vid Mästocka ljunghed, Övragård och Tönnersjömålet. Den verkar ha försvunnit helt från Veinge station efter att bränningen av banvallarna upphört. Daggig ginstmätare verkar vara den enda ginstfjäril som i våra trakter är helt beroende av bränning. Övriga arter knutna till yngre successionsstadier verkar även trivas bra i grustäkter och på andra lokaler där hårginst kontinuerligt föryngras med hjälp av maskinell störning. Lite märkligt är att daggig ginstmätare inte verkar vara lika beroende av bränning i exempelvis England. En trolig förklaring är att den svartbrända marken medför ett extremt gynnsamt lokalklimat, som är nödvändigt för att arten ska kunna överleva så här långt norrut. Kanske är det framförallt larven som behöver detta värmetillskott för att kunna få upp kroppstemperaturen och smälta maten ordentligt när den har ätit på ginstplantorna som spirar på nybrända ytor? Från och med 2005 har många inventeringsbesök gjorts på Tönnersjömålet. Det är utan tvekan så att den intensiva bränningen är gynnsam för såväl flertalet ginstfjärilar som många andra rödlistade fjärilar som slåttergubbemal, kattfotfjädermott och leverplattmal. Nio arter ginstfjärilar har hittills hittats i området. Ginstpalpmal och ginstbladsguldmal är de två som saknas. Området är dock svårinventerat; det är stort, det finns mängder av blindgångare i markerna och det är tillträdesförbud för allmänheten. Detta medför att det finns ett flertal ginstbackar som överhuvudtaget inte har inventerats. Både ginstpalpmal och ginstbladsguldmal är svårinventerade. Det är sannolikt att ginstpalpmal, som gärna söker sig till hård brända marker, finns i området. Däremot kanske ginstbladsguldmal inte trivs med täta bränningsintervall och att den därför saknas i området. Daggig ginstmätare, ginstsäckmal, gulstreckad backmätare, rödtonad harrismätare och fri stävmal har setts i stora antal och dessa verkar ha sina största populationer i landet på Tönnersjömålet. Även för ginstplattmal, brun ginststävmal och ginsthedkorthuvudmal tillhör Tönnersjömålet de främsta lokalerna. Dock har bara ett fåtal fjärilar setts av sen ginstbackmätare, som föredrar senare successionsstadier, där ginst växer tillsammans med grov ljung. När bränningsintervallen är så täta som på Tönnersjömålet (årlig bränning med något års uppehåll ibland) blir det en mosaikartad struktur i vissa delar, eftersom områden som har brunnit hårt ett år inte brinner så bra de följande åren. Trots den intensiva bränningen verkar det kontinuerligt finnas kvar partier med lite grövre ljung spritt i området. Bränning sker numera regelbundet i många av de 21 kända ginstfjärilslokalerna och även i flera potentiella ginstfjärilslokaler. Det finns många tydliga exempel under senare år på att bestånden av hårginst har ökat kraftigt efter bränning och att ett flertal arter ginstfjärilar gärna söker sig till nybrända ytor. En potentiell lokal där årlig bränning (i kombination med småskalig maskinell markstörning) under de senaste sju åren har resulterat i massförekomst av hårginst är Skogsgård. Eftersom Skogsgård ligger i kärnområdet i Veinge socken för ginstfjärilar har lokalen hållits under noggrann uppsikt för att se om det är några ginstfjärilar som klarar att sprida sig dit på egen hand. Detta skedde också 2010 då ett exemplar av fri stävmal håvades in på hårginst på en nybränd yta och 2011 hittades två fjärilar av arten. Vid uppföljningen 2013 sågs fri stävmal vid flera tillfällen i Skogsgård med totalt 20 fjärilar och den har uppenbarligen etablerat en fast population i området. Frågan är vilken ginstfjäril som står på tur härnäst? Maskinell markstörning: Exemplet Björkelund Grustäkter (både avslutade och aktiva) utgör flera av de kända lokalerna för ginstfjärilar. Även vägkanter, där stora bestånd av hårginst har etablerats efter maskinell markstörning, är lokaler för ginstfjärilar. Hårginst har mycket långlivade frön och kan bygga upp en stor fröbank i en ginsthed. Om en 43

44 gynnsam miljö återskapas flera decennier efter att den ursprungliga ginstheden försvunnit (t. ex. odlats upp eller vuxit igen med skog) så kan fröbanken snabbt aktiveras och stora bestånd av hårginst etableras på några få år. Ett exempel på detta är Björkelund, där två av ginstmätarna hittades på 1990-talet och där ett 60 år gammalt granbestånd blåste ner under stormen Gudrun Hallands naturskyddsförening äger fastigheten och ett samarbete inleddes 2006 mellan naturskyddsföreningen och länsstyrelsen för att restaurera en ginsthed på stormhygget och på så sätt utöka de alltför små bestånd av hårginst som fanns. För att underlätta bränning schaktades breda mineraljordsgator fram på heden som brandgator, och i dessa gator etablerades redan året efter schaktningen stora antal av små hårginstplantor från fröbanken. Efter ett par år färgades dessa brandgator vackert gula av blommande hårginst i början av maj, medan endast enstaka hårginstplantor har etablerat sig i barrförnan mellan brandgator, trots att de har bränts vid flera tillfällen. Det är tydligt att hårginsten kräver blottad mineraljord för att kunna etablera nya plantor och att förnatäcket, trots bränningarna, ännu är för tjockt i delar utan schaktningar. Några ginstfjärilar har dock inte setts på heden vid Björkelund efter restaureringen. Det är oklart om de hann försvinna från området innan restaureringen inleddes, eller om de finns kvar i svaga bestånd som kan blomma upp framöver. Vid Björkelund etablerades dessutom ett mycket rikt uppslag av ung björk mellan brandgatorna, förmodligen gynnat av den näring som frigörs efterhand som den tjocka barrförnan förmultnar. Olika metoder att bemästra uppslag av ung tall och löv behandlas närmare i följande avsnitt. Flera ginstfjärilar föredrar partier där hårginst växer på blottad mineraljord (eller hårt brända ytor). Orsaken till detta är sannolikt att sådana ytor har ett extra gynnsamt mikroklimat, eftersom den blottade mineraljorden lätt värms upp av solen (och magasinerar värmen). Larverna av fri stävmal och ginstplattmal (avslöjade av larvspinnet runt hårginstplantorna) har setts i större antal och även ginsthedkorthuvudmal hittas oftast vid slaghåvning på sådana ytor där hårginst växer omgiven av blottad mineraljord. Maskinell markstörning gynnar dessutom även de ginstfjärilar som lever i ginsthedarnas senare successionsstadier efterhand som successionen fortgår efter störningen. Alla ginstfjärilar verkar gynnas av maskinell markstörning, men för daggig ginstmätare är bränning uppenbarligen ännu viktigare eftersom den bara klarat att leva kvar på lokaler som bränns regelbundet. Maskinell markstörning har skett som riktade naturvårdsåtgärder på ett flertal lokaler efter 2004, exempelvis Åled, Bockalt, Veinge station, Elestorp, Mästocka ljunghed och Skogsgård. Röjning: Viktigt på alla ginsthedar Återkommande röjning för att hålla markerna öppna är en nödvändig åtgärd på alla ginsthedar, även betade hedar. På näringsfattiga hedar är det framförallt tall som tidigare har föryngrat sig. Under senare år verkar den bilden ha förändrats genom en allt rikligare föryngring av björk. Detta ställer till en hel del skötselproblem, eftersom björk är betydligt mer svårbemästrad än tall; björk gödslar marken mer med sin lövförna, den går inte att bränna bort på samma sätt som ung tall och den återkommer genom stubbskott när den röjs ner. Om det är en tillfällig förändring på grund av några gynnsamma somrar för björkföryngring (fuktigt och lång vegetationsperiod) eller om det är en bestående föränd- 44

45 Vid Mästocka har heden utvidgats söderut genom avverkning av barrskog. På hygget har fläckvis maskinell markstörning gjorts. Hårginst etablerar sig direkt på de störda fläckarna (bilden). När bilden togs sågs också den första ginstfjärilen på den utvidgade delen hela 13 ex. av gulstreckad backmätare, alla på ginst på störda fläckar. Mellan fläckarna saknades ginst nästan helt Foto: Krister Larsson. ring som beror på klimatförändringar, i kombination med många års kvävenedfall, får framtiden utvisa. När den blivit så stor att det är lätt att få tag i den med en grävskopa rycks ung tall upp med rötterna. Vid sådan tallryckning skapas en småskalig mosaik med många små grusblottor, som är uppskattade både av hårginst (föryngrar sig rikligt på sådana fläckar) och ginstfjärilarna. Om bränning sker regelbundet dör många småplantor av tall, vilket starkt minskar behoven av tallröjning. En fördel med att dra upp tallar med rötterna är också att det underlättar framtida bränningar. Elden dröjer gärna sig kvar i kådrika tallrötter vilket innebär ett drygt arbete med efterbevakning och eftersläckning av sådana ytor (brända ytor får av brandsäkerhetsskäl inte lämnas förrän all glöd har slocknat). Vid bränning av områden där tall har röjts bort tar eftersläckningen av tallstubbar ofta betydligt längre tid än själva bränningen. Eftersom björk växer betydligt snabbare än tall på hedar är det viktigt att sätta in åtgärder snabbt där björken föryngrar sig talrikt: Annars blir det snabbt stora volymer att ta hand om ifall plantorna får stå orörda några år. Bäst är att rycka bort björk med rötterna eller att helt enkelt schakta bort förnan och småplantorna av björk från ytor där de växer särskilt tätt. Är det förhållandevis släta och stenfria marker så går det även att hålla björken nere genom att regelbundet köra över björkuppslagen med ett grovslåtteraggregat. Detta är betydligt billigare jämfört med manuell röjning, som är sista utvägen där det inte går att få till någon av de andra metoderna. Manuell röjning eller grovslåtter med maskin kan 45

46 också användas som uppehållande försvar för att hålla ginsthedar med rikligt björkuppslag öppna i avvaktan på att det finns möjlighet att göra mer bestående åtgärder (schaktning eller uppryckning). Bra skötsel för ginstfjärilar en sammanfattning En bra skötsel för att gynna ginstfjärilar går att åstadkomma på flera olika sätt, vilket framgår av föregående avsnitt, och olika skötselmodeller kan med fördel användas i samma område. Traditionell skötsel av ginsthedar med extensivt bete och regelbunden bränning fungerar utmärkt för alla ginstfjärilarna - förutsatt att det verkligen handlar om ett extensivt (och inte intensivt) bete, och att bränningen inte görs för storskalig. Dessvärre innebär modern djurhållning alltför ofta att betet blir intensivt under hela eller delar av betessäsongen. Detta kan få ödesdigra konsekvenser för ginstfjärilar och andra fjärilar, vildbin m.m. Sent betespåsläpp och ett förhållandevis lågt betestryck i kombination med återkommande småskalig bränning fungerar dock bra. Därmed åstadkoms mosaiker med olika successionsstadier vilket är en målbild för ginstfjärilar. Betesfredade fållor kan skapas i betade ginsthedar. Fållorna sköts med återkommande och mycket småskalig bränning, så att alla successionsstadier finns på en begränsad yta. Den lilla sydlänta slänten vid Övragård sköts på detta sätt, och har utvecklats till landets främsta delområde för ginstfjärilar. En liknande fålla har skapats även på Mästocka ljunghed med god respons från ginstfjärilarna. Skjutfältsmodellen med Tönnersjömålet som förebild är ett annat sätt att sköta ginsthedar. Nästan årlig skyddsavbränning under mer än ett halvt sekel i kombination med återkommande markstörning genom bombning, sprängning etc. under övningsverksamheten har skapat fina ginsthedar med massförekomst av ett flertal ginstfjärilar. På Tönnersjömålet har inte funnits några betande tamboskap sedan skjutfältet skapades under första halvan av talet. De täta bränningsintervallen i kombination med regelbunden markstörning ger markerna en mosaikartad struktur och alla partier brinner inte varje år vid skyddsavbränningarna. Exempelvis har den akut hotade daggiga ginstmätaren, som verkar vara helt knuten till ginsthedar som bränns regelbundet, landets i särklass största population på Tönnersjömålet. Grustäktsmodellen är ytterligare en metod att sköta ginsthedar utan betande djur. Den innebär att nya partier med blottat grus och sand regelbundet skapas med gräv- och schaktmaskiner. Hårginst etablerar sig förvånansvärt snabbt på sådana ytor. Efterhand som ytorna växer igen kan nya grusblottor skapas på andra ställen och en fin mosaik skapas av ginsthedarnas olika successionsstadier. Det finns ett flertal grustäkter, vägslänter och banvallar med goda exempel på att denna metod uppskattas av flertalet ginstfjärilar. Ännu bättre är det om den kombineras med regelbunden bränning, vilket också sker på ett flertal halländska ginstfjärilslokaler numera. För att för framtiden bevara alla arter av ginstfjärilar, och ginsthedarnas rika mångfald i övrigt, behöver alla ovanstående skötselmodeller tillämpas. Den exakta utformningen av skötseln skräddarsys lämpligen för respektive lokal, med hänsyn till vad som är praktiskt möjligt att åstadkomma på just den lokalen och vilken artmångfald i stort som finns. 46

47 Åtgärder med ÅGP-medel i ginstrika miljöer Inom ramen för arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter har omfattande åtgärder genomförts för att bevara och restaurera ginstrika miljöer. Dessa åtgärder har huvudsakligen utförts i områden som inte är skyddade som naturreservat. Utförda åtgärder Under perioden har restaurerings- och skötselåtgärder utförts i 14 av de 21 ginstrika områden som ingår i denna rapport (Bilaga 1). I Tabell 6 redovisas vilken typ av åtgärder som har gjorts i respektive område för att gynna ginstetablering och för att utveckla ett för ginstfjärilarna och andra hotade arter gynnsamt mikroklimat med en mosaik av blomrikedom och vegetationsfria ytor. Resultatet av åtgärderna har blivit en förvånansvärt snabb respons vad gäller hårginst och kolonisation av många andra sandlevande arter. Detta visar med all tydlighet att igenväxande eller före detta ginsthedar och sandmarker har en stor restaureringspotential. Restaurerings- och skötselåtgärder har under dessa år (fram t.o.m. våren 2014) utförts i områden med aktuella fynd av ginstfjärilar för omkring 3,5 miljoner kronor, varav cirka har gått till inventering och uppföljning av utförda åtgärder. För att säkerställa en fortsatt skötsel efter restaurering har diskussioner kring säkerställande i form av naturreservat och naturvårdsavtal initierats inom ÅGP-arbetet och pågår i dag i 8 av områdena. Betydelsen av sand- och grusäkter Under arbetets gång har vi fått upp ögonen för sand- och grustäkternas betydelse för ginstetablering och ginstlevande fjärilar (Fritz & Larsson 2010). Hårginstens fröbank är långlivad och täktverksamheten har möjliggjort en kontinuitet av ginst på landskapsnivå samtidigt som lokalklimatet i en nedsänkt täktmiljö är mycket gynnsamt. Ett flertal täktmiljöer har prioriterats vid åtgärdsarbetet och en viktig insats har även varit att påverka villkor för efterbehandling. En traditionell efterbehandling innebär att slänter planas ut och täcks med näringsrik jord och planteras med tall, vilket leder till att naturvärdena minskar drastiskt. För att undvika detta har ÅGP fokuserat på att få ett fortsatt bra samarbete med täkthandläggare och tillsynsansvariga inom Länsstyrelsen/kommuner samt med täktexploatörer och markägare. I samband med efterbehandling och tillståndsprövning för vi fram riktlinjer för efterbehandling som gynnar biologisk mångfald, vilket uppfattas positivt från många täktexploatörer. I takt med att arbetet intensifierats och samarbeten med bland annat täktägare, har behovet av skötselmedel ökat. Ett sätt att komma vidare när ÅGP-budgeten minskat kraftigt de senaste åren, har varit att utveckla projekt och förmera ÅGP- och andra naturvårdsmedel inom Landsbygdsprogrammets utvald miljöersättningar. Två större projekt som omfattat åtgärder i täktmiljöer och hedmiljöer har utgjort en viktig finansieringskälla och bekostat ca en tredjedel av skötselåtgärderna. Vägledning till åtgärdsarbete Det är vår förhoppning att denna uppföljning och redovisning av utförda åtgärder i våra unika ginstmarker ska inspirera och leda till ökade naturvårdsinsatser på flera håll framöver. Många av skötselåtgärderna som utförs i ginstrika områden är identiska med de åtgärder som genomförs i kustnära sandmarker. Hur biologisk mångfald på kustnära sandmarker gynnas av skötsel beskrivs av Fritz m.fl. (2012). I denna rapport redovisas praktiska skötselåtgärder utförligt och dessa kan med fördel användas som vägledning vid åtgärdsarbete även i ginstrika områden. Det är en stor utmaning att engagera fler aktörer att jobba för ökade ginstförekomster på landskapsnivå, och på så vis skapa möjligheter till spridning och genutbyte för våra hotade ginstfjärilar. 47

48 Tabell 6. Lokaler där skötselåtgärder utförts inom åtgärdsprogram för hotade arter på oskyddade ginstmarker i Hallands län Nr Lokalnamn 1 Mästocka ljunghed X X X X X X 2 Övragård X X X 3 Tönnersjömålet X 4 Veinge station X X X X 5 Veinge betong X X X X X X 6 Vessingesjön V X X X X X X X 7 Ljungbyhed X X X 8 Bockalt X X X X 9 Elestorp X X X X X 10 Kullsgård X X 13 Åled X X X X 17 Drared X 20 Perstorp X 21 Skogsgård X X X X X X X Ryckning och röjning av vedväxter Markstörning och brandgator Maskinellt skapade strukturer Mosaikartad bränning Faunadepåer/död ved Betestryck reglerat Brynmiljöer Förändrad efterbehandling (täkttillstånd) Restaueringsplaner framtagna Säkerställandediskussioner inledda (NVA/NR) Ginsthedarnas framtid fler aktörer kan bidra Ginsthedarnas koncentrerade utbredning med många lokaler inom ett mycket begränsat område i sydvästra Sverige skapar goda möjligheter att genomföra riktade naturvårdsinsatser för att långsiktigt bevara denna unika naturtyp och den rika mångfald som är knuten till den. Utöver de 21 kända lokalerna med ginstfjärilar finns ett flertal andra lokaler med rika bestånd av hårginst och som har en stor potential som framtida ginstfjärilslokaler. Vissa lokaler ligger inom spridningsavstånd för befintliga populationer av ginstfjärilar, medan andra som genom fragmentering har blivit mer isolerade bör bli föremål för riktade utsättningar av ginstfjärilar. Även restaurering av nya ginsthedar som kan fungera som stepping stones för ginstfjärilar bör ske för att bryta ginsthedarnas fragmentering. Särskilt angeläget är att knyta ihop ginsthedarna i Veingetrakten norrut med ginsthedarna i Halmstadstrakten samt, men även söderut finns ett sådant behov mot Våxtorp-Hasslöv, samt i förlängningen Ljungbyhed. Vägkanter och banvallar utmed järnvägarna kan fungera som spridningsstråk mellan många lokaler om de sköts eller restaureras på ett bra sätt. Samverkan behövs mellan ett flertal olika aktörer. De viktigaste aktörerna är: Den statliga naturvården ansvarar för ett antal naturskyddade ginstreservat och har pågående förhandlingar om att skydda ytterligare ett antal områden som naturreservat eller genom 48

49 civilrättsliga naturvårdsavtal. Länsstyrelsen jobbar för närvarande också med större restaureringar av ginsthedar både i naturskyddade och oskyddade områden inom ramen för Utvald miljö (inom EU:s miljöersättningar). Trafikverket ansvarar för skötseln av flera befintliga ginstfjärilslokaler utmed vägar och järnvägar och kan genom riktade skötsel- och restaureringsåtgärder ta ett betydligt större ansvar än idag när det gäller ginstfjärilarnas framtid. En samlad och handlingsinriktad strategi för att skapa spridningskorridorer för ginstfjärilar utmed lämpliga vägar och järnvägar bör utarbetas snarast, exempelvis utmed järnvägen och vägen mellan Veinge och Knäred samt utmed Nissastigen och Växjövägen öster om Halmstad. Vid Veinge station och Skogaby station, där ett flertal arter ginstfjärilar förekommer, är naturvårdsinsatser angelägna och här bör Trafikverket ta ett större ansvar. Försvarsmakten äger och sköter Tönnersjömålet (ingår numera i Mästockafältet) som är en av de tre främsta ginstfjärilslokalerna. Dessutom finns även ginstrika vägkanter med en känd ginstfjärilslokal (Ebbared) på Mästockafältet. Militären och Länsstyrelsen har ett bra samarbete när det gäller skjutfältets skötsel och det är angeläget att detta fortsätter. Laholms kommun och Halmstads kommun har flera ginsthedar på sina marker i grönområden och andra tätortsnära område och kan med ett ökat engagemang göra värdefulla insatser. Täktägare kan bidra med värdefulla insatser under pågående brytning och vid efterbehandling av täkter. Samarbete pågår redan idag mellan Länsstyrelsen och flera täktägare och detta samarbete kan utvecklas ytterligare. Privata markägare och lantbrukare med ginsthedar på sina marker kan också på olika sätt medverka med värdefulla insatser för att bevara ginsthedar och även här pågår samarbete mellan Länsstyrelsen och flera markägare något som kan utvecklas ytterligare bland annat inom ramen för miljöersättningarna. Samarbete sker även mellan Hallands naturskyddsförening och Länsstyrelsen med att restaurera en ginsthed vid Björkelund (öster om Halmstad), en fastighet ägd av naturskyddsföreningen. Utsättning av ginstfjärilar I åtgärdsprogrammet för ginstarter (Larsson 2007) anges följande: Utsättning på nya lokaler i det ursprungliga utbredningsområdet bör övervägas om inventeringen visar att arten endast förekommer på någon enstaka lokal och den bedöms ha små förutsättningar att sprida sig till andra lämpliga lokaler på naturlig väg. Ett problem vid utsättning av arterna till nya lokaler kan vara parasitangrepp, som i vissa fjärilspopulationer kan vara procent. För populationer med ett högt parasittryck kan det vara nödvändigt att utveckla metoder för uppfödning i parasitfri miljö. När det gäller ginstfjärilar är det okänt hur hårt trycket från parasiterna är. Det är viktigt att eventuell utsättning sker under kontrollerade former och att beslut om detta tas av länsstyrelsen, att markägare informeras på ett tidigt stadium och att resultatet av utsättningarna följs upp och dokumenteras. Eftersom ginsthedarna idag är betydligt mer fragmenterade jämfört med hur situationen var fram till mitten av 1900-talet så har ginstfjärilarna numera betydligt svårare att sprida sig till nya lämpliga 49

50 Daggig ginstmätare på ljung i Övragård, där det finns en stor population Foto: Örjan Fritz. lokaler inom det tidigare utbredningsområdet. Samtliga arter verkar dessutom vara mycket lokala i sitt uppträdande och ingen av dem är känd som migrerande (eller lättspridd). Eftersom ginstfjärilarnas kärnområde idag är så litet i Veinge socken och antalet lokaler för de flesta arterna är alltför få bör populationsförstärkande åtgärder inledas under 2014 genom utsättning av ginstfjärilar till några nya lämpliga lokaler som ett led i arbetet med att säkra deras framtida överlevnad i landet. I kärnområdet i Veinge socken bör finnas goda möjligheter för ett flertal arter att sprida sig till lämpliga lokaler där restaureringar har gjorts och här föreslås i dagsläget inga utsättningar av fjärilar fast med ett undantag. Det gäller daggig ginstmätare som med största sannolikhet har försvunnit helt från Veinge station (och närliggande lokaler). Riktade sök har gjorts efter arten där under hela perioden , men med negativt resultat. Daggig ginstmätare var tidigare vanlig vid Veinge station, men har inte observerats här sedan Fjärilen verkar vara helt knuten till ginsthedar som bränns regelbundet och dess försvinnande från stationsområdet överensstämmer väl med att skyddsavbränningen av banvallar och stationsområde upphörde under 1960-talet. Idag bränns flera ginsthedar i nära anslutning till Veinge station och daggig ginstmätare bör återintroduceras här. Närmaste lokal, som är Övragård, ligger sannolikt för långt bort för att en spontan återinvandring ska vara möjlig. Utsättning av daggig ginstmätare bör inledas under 2014 med både larver och vuxna fjärilar (framförallt äggstinna honor). Daggig ginstmätare har en stor population på Tönnersjömålet och därifrån kan ett flertal larver och vuxna fjärilar flyttas utan att det påverkar populationen negativt. Inledningsvis bör ca tio larver och tio vuxna fjärilar flyttas därifrån till de brända ginsthedarna vid Vessingesjön V samt till Elestorp under 2014 respektive Även vid Mästocka ljunghed finns en god population av daggig ginstmätare och ett mindre antal larver och vuxna fjärilar kan även flyttas härifrån (maximalt fem av vardera per år). Det finns flera ginsthedar där restaureringsåtgärder har gjorts under senare år som har en mycket lämplig livsmiljö för ginstfjärilar, men som idag ligger isolerade från de kända lokalerna för ginstfjärilar. Detta gäller i första hand de tidigare grustagen vid Våxtorp-Ön och Vapnö och på dessa båda lokaler bör på sikt utsättningar av samtliga elva ginstfjärilar göras. Utsättningar bör inledas på 50

51 båda lokalerna 2014 och 2015 med arter som förekommer i stora populationer på andra lokaler. Inledningsvis föreslås utsättning av sen ginstbackmätare, gulstreckad backmätare, fri stävmal, ginstplattmal och brun ginststävmal. Fjärilar för utsättning ska endast tas på lokaler med dokumenterat goda bestånd av de aktuella arterna och av praktiska skäl i första hand med vuxna fjärilar men även larver, som dock kan vara svårfunna, bör flyttas om de hittas på lämpliga lokaler. Även ett mindre antal larver eller vuxna daggig ginstmätare från Tönnersjömålet bör flyttas till de båda lokalerna (max. 10 per år och lokal). Om någon av de övriga ginstfjärilarna påträffas med massförekomst på någon lokal under 2014 eller 2015 så bör även ett mindre antal fjärilar (eller lartver) av denna art flyttas till de båda lokalerna. Utsättningarna av ginstfjärilar bör utvärderas efter de första två åren (2014 och 2015) och ställning tas till fortsättningen. Om erfarenheterna av utsättningarna bedöms som positiva kan även andra lokaler övervägas, exempelvis Bockalt, Björkelund och Åled. Det är viktigt att alla utsättningar av fjärilar dokumenteras noga för varje lokal hur många fjärilar/larver av respektive art och var de har samlats in. Åtgärdsprogrammet ger positiva mervärden i odlingslandskapet Hårginsten är Hallands landskapsblomma och många människor söker sig till ginsthedarna för att njuta av det gula hav av ginstblommor som kan beskådas här under månadskiftet maj-juni. Många ginsthedar ligger dessutom tätortsnära och fungerar som strövområden för ett stort antal människor och att sköta och bevara ginsthedarna på ett bra sätt innebär även en satsning på friluftsliv. Välskötta ginsthedar är attraktiva för både ginstfjärilar och människor. De främsta lokalerna för ginstfjärilar tillhör också de allra viktigaste lokalerna i länet för hotade arter i övrigt som är knutna till odlingslandskapet. Exempelvis ginstfjärilslokalerna vid Veinge utgör tillsammans länets i särklass främsta trakt för rödlistade solitära bin och en rad andra fjärilar knutna till jordbrukslandskapet. Totalt är 121 rödlistade arter kända från de 21 ginstfjärilslokalerna vilket understryker att en bra skötsel för ginstfjärilar också innebar att en lång rad andra sällsynta och hotade arter gynnas. Bland dessa finns totalt 22 arter från sju olika nationella åtgärdsprogram som samtliga gynnas av de åtgärder som föreslås för ginstfjärilar. Åtgärdsprogrammet för ginst och ginstlevande fjärilar tillför helt klart positiva mervärden till det halländska odlingslandskapets biologiska mångfald och för friluftslivet. Ytterligare kunskaps- och restaureringsbehov Ginstfjärilarna är många och svåra att inventera, de fluktuerar kraftigt i antal från år till år, bland annat beroende på vädret, och det finns många lokaler med hårginst som endast har besökts vid enstaka tillfällen eller inte alls under inventeringen. Dessutom finns fortfarande många frågetecken kvar att räta ut när det gäller ginstfjärilarnas livscykler och mer specifika miljökrav. Denna inventering har gett svar på många frågor när det gäller fjärilarnas ekologi och aktuella utbredning, men många frågetecken återstår att räta ut framöver. Följande områden bedöms som mest angelägna att fördjupa kunskaperna i: Hur stora fluktuationer har ginstfjärilarna på grund av årsmånen (främst vädret)? Sommaren 2013 var allmänt sett en relativt dålig fjärilssommar och förmodligen gäller detta även för 51

52 Tack! ginstfjärilarna. Uppföljningen av skötselåtgärder 2013 är därför svårtolkade och kompletterande uppföljningar bör göras. Särskilt angeläget är att följa upp ginstfjärilarna på Mästocka ljunghed och på de fyra lokalerna vid Veinge stationssamhälle där de största åtgärderna har gjorts under de senaste åren. Men även Åled, Skogsgård, Kullsgård och Bockalt är exempel på lokaler där restaureringar gjorts och som så långt möjligt bör följas upp. Ginstrika lokaler där större restaureringsåtgärder gjorts och som har goda möjligheter att hysa ginstfjärilar, men där ännu inte några ginstfjärilar har hittats är Våxtorp-Ön, Björkelund och Vapnö. Även dessa lokaler bör följas upp framöver för att kontrollera om det finns några kvardröjande populationer av fjärilar som har blommat upp efter skötselåtgärderna. De båda akut hotade arterna ginstbladsguldmal och ginstsäckmal kunde inte återfinnas 2013 och de senaste observationerna av dessa i landet (Veingetrakten) gjordes Riktade sök bör göras efter dessa båda arter 2014, framförallt på Mästocka ljunghed, Övragård, Tönnersjömålet och lokalerna vid Veinge stationssamhälle. Kanske har den dåliga fjärilssommaren 2012 gjort att populationerna var små 2013 och fjärilarna då svårfunna? Ljungbyhed, den enda lokalen i Skåne, är en klassisk lokal för ginstfjärilar där minst fyra arter finns kvar. En mer noggrann uppföljning av vilka ginstfjärilar som finns i området och var de främsta befintliga och potentiella ginstmiljöerna finns är angelägen och bör omfatta flygfältet (numera civilt), Bonnarpshed och ginstrika vägkanter i anslutning till dessa. I samband med detta bör även skötselbehoven klargöras. Det är oklart vilken spridningsförmåga de olika arterna ginstfjärilar har och den enda art som med stor säkerhet har nyetablerat sig på en nyrestaurerad lokal under senare år är fri stävmal (Skogsgård). Samtidigt förekommer flera arter i stora populationer på enstaka lokaler i Veingetrakten och kan förhoppningsvis sprida sig spontant till nya, lämpliga lokaler i närområdet framöver. Fortsatt uppföljning för att klargöra arternas spridningsförmåga bör därför ske på restaurerade lokaler i kärnområdet i Veingetrakten (Skogsgård, Kullsgård, Vessingesjön V, Veinge station m.fl. lokaler). Lämpliga metoder för utsättning av ginstfjärilar på nya, lämpliga lokaler bör testas och utvärderas, se separat avsnitt ovan. Uppgifter om aktuella hårginstlokaler i landet har fåtts från Hallands Botaniska Förening (gm Kjell Georgsson), Skånes flora (gm Kjell-Arne Olsson), Smålands flora (gm Margareta Edqvist) och ArtDatabanken (gm Roger Andersson). Mats Lindqvist (Trafikverket) har lämnat uppgifter om rikliga lokaler för färgginst i Västergötland. Bengt- Åke Bengtsson och Nils Ryrholm har lämnat värdefulla uppgifter om observationer av ginstfjärilar som gjorts utanför ramen för denna inventering samt om ginstfjärilarnas miljökrav. Personalen på Tönnersjömålet har varit generösa med att lämna tillträde till skyddsområdet och sköter på ett förnämligt sätt landets främsta lokal för ginstfjärilar. Även personalen vid Ljungbyheds flygfält samt Veinge Betong, Lastbilscentralen och Trafikverket har visat gästfrihet och gett oss möjlighet att undersöka deras fina ginstfjärilsmarker i grustäkter och på banområdet vid Veinge station som allmänheten inte har tillträde till av säkerhetsskäl. Ett stort tack riktas till alla dessa och övriga som har medverkat till att inventeringarna kunnat genomföras! 52

53 Referenser Abenius, J. & Larsson, K Gaddsteklar och andra insekter i fyra halländska hedområden. Länsstyrelsen Halland. Meddelande 2005:6. Benander, P., Anmärkningsvärdare fjärilfynd (under Smärre meddelanden och notiser.) Ent. Tidskr. 44: Benander, P Svenska Genista-småfjärilar (under Smärre meddelanden och notiser.) Ent. Tidskr. 45: Benander, P Die Coleophoriden Schwedens. Opuscula Ent. Band IV, Häft. 1 2: Bengtsson, B.Å The Scythrididae of Northern Europe. Fauna Ent. Scand. 13. Bengtsson, B.Å Till minne av Ingvar Svensson. *29 juli februari Ent. Tidskr. 132: Brundin, J. A. Z Fjärilar från Kronobergs län. Ent. Tidskr. 46: Fritz, Ö., Gunnarsson, J., Larsson, K. & Persson, K Skötsel gynnar biologisk mångfald på kustnära sandmarker. Uppföljning 2011 av ÅGP-åtgärder i Halland. Länsstyrelsen i Hallands län. Meddelande 2012:12. Fritz, Ö. & Larsson, K Höga naturvärden i grus- och sandtäkter i Hallands län. Länsstyrelsen i Hallands län. Meddelande 2010:17. Georgson, m. fl Hallands flora. Lund. Gärdenfors, U. 2010: Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Larsson, K Åtgärdsprogram för nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar Naturvårdsverket Rapport Olsson, A. m. fl En bildbok om Halland. Nuet och hävderna. Svensson, I Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige Ent. Tidskr. 100: Selander, S Det levande landskapet i Sverige. Svensson, I. & Palmqvist, G Förteckning över svenska fjärilsnamn. Entomologiska Föreningen. Stockholm. Waesterberg, P. & Nyman, H Landstingets skogar i Halland Vretlind, E., Fjärilsnotiser från Halland (under Smärre meddelanden och notiser.) Ent. Tidskr. 41: Vretlind, E., Än en gång fjärilsnotiser från Sydhalland (under Smärre meddelanden och notiser.) Ent. Tidskr. 44:

54 Bilaga 1. Lokalpresentationer I denna bilaga presenteras de 21 lokaler med ginstfjärilar som inventerades På ett par lokaler finns uppgifter även från Nr Lokalnamn Sidor 1 Mästocka ljunghed Övragård Tönnersjömålet Vessingesjön Veinge Station Veinge Betong Ljungbyhed Bockalt Elestorp Kullsgård Skogaby station Skogaby O Åled Brandshult Ebbared Bölarp Drareds grustag Hollandsbjär Knäred Perstorp Skogsgård Foto från lokalen har tagits under inventeringen Därefter redovisas i tabellform lokalens läge i förhållande till större ort, mittpunktskoordinater (som använts för rapportering till Artportalen) i RT90, lokalstorlek (inventerad areal = åtgärdad areal eller areal inom vilket åtgärder planeras), viktiga naturmiljöer. Inventeringsinsatsen anges som en gradering i stor (< besök), måttlig (5-9 besök) och liten (<5 besök). I allmänhet rör det sig om manuella observationer och håvningsinsatser, ibland kompletterat med lampa. Ginstfjärilar och övriga rödlistade arter (Gärdenfors 2010) listas och fördelas på de olika hotkategorierna CR (kritiskt hotad), EN (starkt hotad), VU (sårbar), NT (nära hotad) och DD (kunskapsbrist). Förekommande ÅGP-arter anges i fet stil. På ortofoto (från 2008) anges inventeringsområdet. Medianarealen för inventeringsområdena är 5,7 ha (min 0,7 max 245 ha) och de omfattar en total areal kring 622 ha. I lokalbeskrivning nämns såväl karakteristiska drag som viktiga strukturer i lokalens naturmiljöer. Avslutningsvis anges kortfattat skötselåtgärder, såväl hittills utförda som planerade eller förslag på ytterligare åtgärder. 54

55 1 Mästocka ljunghed Mästocka ljunghed i maj. Foto: Krister Larsson. Läge: Naturreservatet Mästocka ljunghed, ca 12 km ÖNÖ Veinge, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: Naturmiljöer: Uppföljningsinsats : 83 ha Ljunghed Stor inventeringsinsats, 10 besökstillfällen Rödlistade ginstfjärilar : 11 st CR: Daggig ginstmätare (2013), ginstpalpmal (2011), ginstbladsguldmal (2008), ginstsäckmal (2011) EN: Gulstreckad backmätare (2013), rödtonad harrismätare (2013), ginstplattmal (2013), brun ginststävmal (2006), fri stävmal (2013), ginsthedkorthuvudmal (2014) VU: Sen ginstbackmätare (2013) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 22 st ÅGP-arter i fet stil EN: Ginstsandbi (2013), cypresslummer (2013), mosippa (2013), huvudbägarlav (2005) VU: Slåttergubbemal (2013), hämpling (2007), klockgentiana (2012) NT: Brunaktig sikelvnge (2010), grågul lavmätare (2010), glänsande sandgräsmott (2009), silversmygare (2010), mindre pansarstekel (2003), mindre horndyvel (2008), ljungkornlöpare (2003), Uleiota planata (2008), Dysmachus trigonus (2003), hårginst (2013), slåttergubbe (2013), strandlummer (2011), granspira (2011), nattskärra (2010), sånglärka (2012) 55

56 Karta över ginstfjärilslokalen på Mästocka ljunghed. Lokalbeskrivning och naturvärden Mästocka ljunghed tillhör de få hedar i landet som har en i stort sett obruten hävdkontinuitet med bete och bränning in i modern tid. Under några decennier i början av 1900-talet upphörde ljungbränningen, men en vådeld gick över området Från 1954 finns uppgifter om att heden ännu betades av kor, men att ljungen var mycket grov och att där endast fanns enstaka ginstplantor. Av naturvårdsskäl återupptogs bränningen 1955 och hårginsten återkom direkt i stort antal. Därefter har heden kontinuerligt bränts och betats av nötkreatur uppmärksammades Mästockaheden för första gången som ginstfjärilslokal och under följande decennier har alla arter ginstfjärilar setts i området, ofta i stora antal. Under 1990-talet kom rapporter om att ginstfjärilarna minskat drastiskt på heden och som sannolik förklaring angavs ett kraftigt ökat betestryck i kombination med en mer storskalig bränning. Under senare år har skötseln ändrats för att passa ginstfjärilarna bättre och heden har även utvidgats söderut, se nedan. Under denna inventering har alla elva arter av ginstfjärilar återfunnits på Mästocka ljunghed. Ginstfjärilarna verkar vara på väg att återhämta sig efter de förändringar av skötseln som har gjorts, och flera av dem kan åter ses i stora antal. På den nya delen i söder där har skog avverkats och markstörning skett för att gynna ginst och ginstfjärilar sågs under 2013 den första ginstfjärilen. Flera exemplar av gulstreckad backmätare observerades då på tre olika ytor där blottad mineraljord skrapats fram och hårginst etablerat sig. I området finns även ett flertal andra hotade arter knutna till brända ljunghedar, exempelvis mosippa, cypresslummer, huvudbägarlav och ginstsandbi. 56

57 Bränning på Mästocka ljunghed Foto: Krister Larsson. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Efter att området skyddades som naturreservat 1976 blev skötseln alltmer intensiv med ett hårdare betestryck och en mer storskalig bränning. Detta visade sig senare vara negativt för ginstfjärilar (och andra fjärilar). För att snabbt få en frizon för ginstfjärilarna skapades 2006 därför en mindre helt betesfredad fålla på heden. I denna fålla har en mycket småskalig bränning skett. Dessutom minskades betestrycket rejält på den gamla heden i stort från och med 2009 (som var helt betesfredat) och betsdjuren har släppts in först under sensommaren. Under senare år har naturvården även köpt in ett större område söder om den gamla heden för att skapa nya ginsthedar i takt med att skogen avverkas. Dessa delar betas numera, och på några ställen har mineraljorden skrapats fram med grävmaskin för att gynna hårginst och ginstfjärilar. Förslag till framtida åtgärder: Den nuvarande inriktningen, med lägre betestryck och sent betespåsläpp på den gamla delen av heden bör fortsätta, liksom den lilla hägnaden som är obetad och sköts med småskalig bränning. Målsättningen bör dessutom vara att få en något mer småskalig och mosaikartad bränning på den betade heden. I den nya delen i söder bör nya ytor med blottad mineraljord skapas kontinuerligt på lämpliga solexponerade ställen. 57

58 2 Övragård Blomrik ljunghedsslänt som vetter mot söder i tidigare grustag, numera naturreservatet Övragård. Foto: Krister Larsson. Läge: Naturreservatet Övragård, ca 7,5 km NÖ Veinge, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 5,7 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Gammal grustäkt, restaurerad ljunghed Stor inventeringsinsats, 10 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 10 st CR: Daggig ginstmätare (2013), ginstsäckmal (2010), ginstpalpmal (2013), ginstbladsguldmal (2010) EN: Gulstreckad backmätare (2013), rödtonad harrismätare (2005), ginstplattmal (2008), brun ginststävmal (2007), fri stävmal (2013) VU: Sen ginstbackmätare (2013) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 14 st ÅGP-arter i fet stil EN: Väddgökbi (2008), klocksolbi (2007), ginstsandbi (2010), nålginst (2013) NT: Brunaktig sikelvinge (2010), sexfläckig bastardsvärmare (2013), allmän metallvingesvärmare (2013), allmän purpurmätare (2009), violettkantad guldvinge (2004), väddsandbi (2013), Dysmachus trigonus (2008), hårginst (2013), slåttergubbe (2013), nattskärra 58

59 Karta över ginstfjärilslokalen i Övragård. Lokalbeskrivning och naturvärden Övragård utgörs av ginsthedar i ett tidigare grustäktsområde som är skyddat som naturreservat, framförallt på grund av att här finns en av landets rikaste förekomster av den starkt hotade nålginsten. Reservatet bränns regelbundet och betas av nötkreatur. I området finns rika bestånd av hårginst. Några ginstfjärilar var inte tidigare kända i området, men under inventeringen hittades inte mindre än tio arter. Den enda ginstfjäril som inte har hittats i området är ginsthedkorthuvudmal. Ginstfjärilar har setts på flera olika ställen i området, men den allra mest värdefulla delen är en solexponerad slänt utmed vägen i västra delen där samtliga för området kända ginstfjärilar har setts. I denna slänt har ginstbladsguldmal och ginstpalpmal, båda akut hotade, de största kända populationerna i landet. Dessa två arter har inte heller setts i någon annan del av reservatet. Under inventeringen sågs vid Övragård för första gången i Sverige en ginstfjäril på nålginst, nämligen en larv av daggig ginstmätare. Insektslivet är även i övrigt med ett flertal rödlistade arter, bland annat de starkt hotade solitärbina klocksolbi, ginstsandbi och väddgökbi. 59

60 Småskaligt bränd yta i den ginstrika sydslänten Foto: Krister Larsson. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Ett allmänt intryck vid de första besöken i Övragård 2004 och 2005 var att betestrycket verkade vara för hårt. Gräshedar var på väg att ersätta ginsthedar i vissa delar, på liknande sätt som på Mästocka ljunghed. Länsstyrelsen träffade därför överenskommelse med djurhållaren om att lätta på betestrycket från och med Under 2007 hittades ginstbladsguldmal och ginstpalpmal i den fina slänten i väster och samtidigt visade det sig att betesdjuren gärna sökte sig dit och betade hårginst (inkl. ägg och larver av ginstfjärilar), vilket ledde till att hela slänten inhägnades som en betesfredad fålla. Slänten har därefter skötts med en mycket småskalig bränning då några mindre fläckar bränns varje år för att få en för ginstfjärilarna så gynnsam mosaik av olika successionsstadier som möjligt. Flera mer storskaliga bränningar har under perioden gjorts i övriga delar av reservatet och betet med ett lägre betestryck har fortsatt. I den östra delen har även ett par partier med blottat grus skapats med grävmaskin. Förslag till framtida åtgärder: Den nuvarande inriktningen på skötseln bör fortsätta, och slänten i väster bör även framöver hållas fri från bete och brännas småskaligt. En något mer småskalig bränning även av de betade delarna av reservatet bör så långt praktiskt möjligt eftersträvas. Brandgator i särskilt solexponerade lägen bör utformas som strängar med blottad mineraljord för att gynna ginstfjärilar och marklevande insekter (bin, jordlöpare m.m.). 60

61 3 Tönnersjömålet Ginstfjärilsjakt i skymningen på Tönnersjömålet Foto: Örjan Fritz. Läge: Tönnersjömålet ca 9 km SÖ Simlångsdalen, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 245 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Ljunghed Stor inventeringsinsats, 10 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 9 st CR: Daggig ginstmätare (2013), ginstsäckmal (2009) EN: Gulstreckad backmätare (2013), rödtonad harrismätare (2013), ginstplattmal (2013), brun ginststävmal (2013), fri stävmal (2013), ginsthedkorthuvudmal (2010) VU: Sen ginstbackmätare (2008) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 30 st ÅGP-arter i fet stil EN:Cypresslummer (2013), mellanlummer (2013), mosippa (2013), huvudbägarlav (2006) VU: Galeruca pomonae (2003), guldsandbi (2013), porssommarvecklare (2008), ängsväddsantennmal (2010), kattfotfjädermott (2013), leverplattmal (2013), slåttergubbemal (2013), storspov (2013), ljungögontröst (2012) NT: Stor spindelstekel (2007), stäppvägstekel (2003), ljungsnabblöpare (2007), gulhornad rovfluga (2003), hårginst (2013), slåttergubbe (2013, strandlummer (2012), granspira (2012), kantsmalbi (2003), smygstekellik glasvinge (2006), ängsdvärgmal (2005), allmän metallvingesvärmare (2006), sexfläckig bastardsvärmare (2006), brunaktig sikelvinge (2005), harrisäckmal (2006), sånglärka (2013), nattskärra (2013) 61

62 Karta över ginstfjärilslokalen på Tönnersjömålet. Lokalbeskrivning och naturvärden Tönnersjömålet är ett militärt övningsfält som inköptes av flygvapnet Det har använts som bombmål fram till för några år sedan, då flygvapnets användning av området upphörde. Idag används det för annan militär övningsverksamhet. I den centrala delen finns ett 230 hektar stort område som har skyddsavbränts på våren nästan årligen under mer än ett halvsekel. Det är här som ginstfjärilarnas främsta livsmiljö i landet finns. Syftet med skyddsavbränningen har varit att förebygga besvärliga vådabränder senare under sommarhalvåret när övningar bedrivs. Numera görs bränningarna av militären även som en naturvårdsåtgärd, och utförs även i vissa delar där det inte längre är nödvändigt med hänsyn till övningsverksamheten Det brända hedområdet utgörs av en mosaik av moränkullar, kärr och mossar. Talrika vattenfyllda bombkratrar ger området en säregen karaktär. Förutom den årliga bränningen så bedrivs på den så kallade Stridsvagnshöjden spräng-övningar. Det medför en gynnsam markstörning för många insekter, bland annat ginstlevande fjärilar. Blomrikedomen är stor på de obetade hedarna i området med massblomning av hårginst, kattfot, slåttergubbe, ängsvädd m.m. Tönnersjömålet har tillträdesförbud för allmänheten hela året på grund av övningsverksamheten och att här finns mängder av blindgångare. Området var före 2004 helt okänt som ginstfjärilslokal. Under inventeringarna har nio arter av ginstfjärilar hittats, och flertalet av dem förekommer med stora populationer. Ginstbladsguldmal och ginstpalpmal har ännu inte hittats, men området är stort och svårinventerat och det kan inte uteslutas att även dessa finns här. I området finns 62

63 Nybrända hedmarker med hårginst och ljung på Tönnersjömålet Foto: Örjan Fritz. även i övrigt ett unikt växt- och djurliv med många rödlistade och skyddsvärda arter. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: De unika naturvärdena på Tönnersjömålet har uppkommit som bieffekter av den militära verksamheten med årliga skyddsavbränningar, upprepade markstörningar genom bombning och sprängning samt återkommande röjningar för att hålla markerna öppna. Några betande tamboskap har inte funnits efter att militären tog över markerna vid mitten av 1900-talet. Förslag till framtida åtgärder: Så länge militären fortsätter att sköta området som hittills behövs inte några ytterligare åtgärder. Om den militära verksamheten upphör eller om inriktningen på skötseln ändras så kan riktade naturvårdsåtgärder bli nödvändiga i framtiden. 63

64 4 Vessingesjön V Blomrika öppna marker väster om Vessingesjön Foto: Krister Larsson. Läge: Väster om Vessingesjön, ca 1 km SÖ Veinge, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 6,1 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Ljunghed, sandiga naturbetesmarker, restaurerade Stor inventeringsinsats, 10 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 6 st I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 42 st ÅGP-arter i fet stil CR: Ginstpalpmal (2013), ginstsäckmal (2014) EN: Rödtonad harrismätare (2005), brun ginststävmal (2013), fri stävmal (2013) VU: Sen ginstbackmätare (2013) EN: Väddgökbi (2013), klocksolbi (2013), ginstsandbi (2012) VU: Slåttergubbemal (2013), ängsväddsantennmal (2012), guldsandbi (2005), pärlbi (2013), monkesolbi (2011), fransgökbi (2005), pannblodbi (2010), Strophosoma faber (2013), Dichronychus equisetioides (2012), dadelvaxskivling, trubbfingersvamp, storspov (2009) NT: Bredbrämad bastardsvärmare (2013), sexfläckig bastardsvärmare (2013), allmän metallvingesvärmare (2013), allmän purpurmätare (2013), mindre taggmätare (2013), torvfly (2013), violettkantad guldvinge (2007), hedpärlemorfjäril (2009), sotsandbi (2009), spetssandbi (2011), småfibblebi (2103), väddsandbi (2013), punktblodbi (2012), nätblodbi (2013), sandsmalbi (2013), mindre horndyvel (2008), Cardiophorus asellus (2012), Dysmachus trigonus (2012), hårginst (2013), slåttergubbe (2013), rödlånke (2012), månlåsbräken (2013), sånglärka (2013), mjölrödskivling (2009), stornopping (2009), praktvaxskivling (2014), lädervaxskivling (2008) 64

65 Karta över ginstfjärilslokalen väster om Vessingesjön. Lokalbeskrivning och naturvärden Vid Vessingesjön finns örtrika naturbetesmarker med blottad sand och rika förekomster av hårginst på flera ställen, bland annat utmed den lilla markvägen som löper genom området från idrottsplatsen samt i den branta slänten mot Vessingesjön. Området gränsar direkt till Veinge Betongs täkt och Veinge station och utgör tillsammans med dessa ett av de främsta kärnområdena för ginstfjärilar. Området har till helt nyligen betats extensivt av nötkreatur som normalt släpps ut på bete först efter midsommar, men har den senaste sommaren varit helt obetat. Sex ginstfjärilar har hittats i området, medan ytterligare två arter finns i närområdet. Utöver ginsthedarna så finns stora områden med en örtrik ängsflora och detta är länets främsta lokal för rödlistade fjärilar och solitära bin. Även när det gäller kärlväxter och ängssvampar finns här flera rödlistade arter. Området har nyligen köpts in av Naturvårdsverket med målsättningen att bilda ett större naturreservat vid Veinge. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Det tidigare extensiva betet upphörde från och med 2013 när den tidigare djurhållaren lade ner verksamheten. Det extensiva betet innebar att det fanns en stor rikedom på blommande örter som producerade nektar och pollen, men samtidigt skedde det en ansamling av förna i markerna. För att motverka förnaansamlingen inleddes därför naturvårdsbränning 2009 som har därefter skett årligen, framförallt av partier utmed markvägen och på den stora kullen mellan markvägen och sjön. 65

66 Sydslänt ned mot Vessingesjön Foto: Jan-Olov Björklund. Förslag till framtida åtgärder: Naturvårdsbränningen bör utökas i området och en skötselmodell utan betande djur övervägas. Förutom naturvårdsbränning behövs markstörning för att skapa mer blottad sand och grus samt röjning av igenväxande delar. Även slåtter under sensommaren (och bortkörning av höet) bör övervägas för någon del av området eller i nära anslutning till området på de tidigare åkrarna vid idrottsplatsen, som också ägs av Naturvårdsverket. De sandiga markerna här utarmas fort och har bitvis redan en rik örtflora med ängsväxter. 66

67 5 Veinge station Veinge station Foto: Krister Larsson. Läge: Veinge station, Veinge, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 3,6 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Stationsmiljöer Stor inventeringsinsats, 10 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 5 st CR: Ginstsäckmal (2006) EN: Rödtonad harrismätare (2004), brun ginststävmal (2007), ginsthedkorthuvudmal (2013) VU: Sen ginstbackmätare (2010) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 24 st ÅGP-arter i fet stil EN: Väddgökbi (2005), pärlbi (2009), monkesolbi (2008) VU: Pannblodbi (2009) NT: Harrissäckmal (2009), harrisbladplattmal (2010), sexfläckig bastardsvärmare (2013), allmän metallvingesvärmare (2013), sandkronmal (2013), harrisdvärgmal (2010), allmän purpurmätare (2010), smygstekellik glasvinge (2009), mindre taggmätare (2010), torvfly (2009), harsyrefly (2004), gråbinkevecklare (2009), sotsandbi (2005), småfibblebi (2005), sandsmalbi (2009), lusernbi (2009), Mimesa bicolor (2008), Meligethes corvinus (2008), harrisbärfis (2010), hårginst (2013) 67

68 Karta över ginstfjärilslokalen vid Veinge station. Lokalbeskrivning och naturvärden Veinge station är en klassisk lokal för hårginst och ginstfjärilar. SJ skyddsavbrände tidigare årligen banvallarna för att undvika vådabränder genom gnistor från ånglok och bromsar vilket gav hårginst möjlighet att utveckla massförekomster. Många tågresenärer utmed Västkustbanan kunde då beskåda de vackert gula banvallarna i början av juni. Bränningen upphörde under 1970-talet, och därefter har bara enstaka naturvårdsbränningar gjorts under 1990-talet. Banvallarna har under senare år vuxit igen alltmer och såväl ginst som och ginstfjärilar har gått starkt tillbaka. Under vintern inledde Länsstyrelsen, i samarbete med Banverket, ett större restaureringsprojekt vid Veinge station för att åter få hårginst och ginstfjärilar att blomma upp. De första ginstfjärilarna uppmärksammades vid Veinge station redan på 1920-talet och därefter har samtliga elva arter observerats i området, vissa arter i stora antal. Området var en bra lokal för ginstfjäril fram till början av 1990-talet, men har därefter stadigt försämrats. Under denna inventering har fem arter ginstfjärilar hittats i området. Daggig ginstmätare, som verkar vara helt beroende av bränning, tillhör de arter som har försvunnit. Ginstpalpmal, gulstreckad backmätare och fri stävmal finns kvar på andra lokaler i närheten och de kan förhoppningsvis sprida sig spontant till stationsområdet igen. Flera andra rödlistade fjärilar har även hittats i området under inventeringen och området har även visat sig vara en viktig lokal för rödlistade solitära bin. 68

69 Banvall vid Veinge station efter restaurering Foto: Krister Larsson. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: När restaureringen av stationsområdet och banvallarna inleddes 2006 var de kraftigt igenvuxna med en tät grässvål, harris, tall och löv. Efter avverkning av större vedväxter schaktades matjorden bort över stora delar av området så att mineraljorden blottades och ny fin sand kördes på i en del av området. Hårginst reagerade positivt på åtgärderna, men dessvärre så återkom även vedväxterna förvånansvärt snabbt. Området har därför röjts vid ytterligare ett par tillfällen. Förslag till framtida åtgärder: Bränning har ännu inte skett i detta område (men väl på närliggande lokaler) och bör återinföras snarast. Dessutom behövs kontinuerlig röjning och bortgrävning, samt påkörning av mager sand eller grus, i delar där det fortfarande finns mycket näring kvar i marken. 69

70 6 Veinge Betong Sydvänd örtrik slänt med brandgata ner till grustäkten Foto: Örjan Fritz. Läge: Veinge Betongs grustäkt, ca 1 km SÖ Veinge, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 25,1 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Pågående grustäkt, delvis restaurerade delar Stor inventeringsinsats, 10 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 5 st CR: - EN: Rödtonad harrismätare (2013), brun ginststävmal (2007), fri stävmal (2013), ginsthedkorthuvudmal (2004) VU: Sen ginstbackmätare (2006) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 25 st ÅGP-arter i fet stil EN: Klocksolbi (2013), stubbhårsskuldrad rovfluga (2013) VU: Slåttergubbemal (2005), ängsväddsantennmal (2012), svart solmott (2013), hämpling (2011), skogsalm (2011), ask (2011) NT: Sexfläckig bastardsvärmare (2011), allmän metallvingesvärmare (2013), smygstekellik glasvinge (2011), mindre taggmätare (2013), torvfly (2008), väddsandbi (2011), sandsmalbi (2009), havstapetserarbi (2010), Margarinotus purpurascens (2011), åkerkulla (2011), hårginst (2013), slåttergubbe (2013), mjukdån (2011), backsvala (2011), violettkantad guldvinge (2011), sånglärka (2011), vanlig kavelhirs (2003) 70

71 Karta över ginstfjärilslokalen i Veinge Betongs täkt. Lokalbeskrivning och naturvärden Veinge Betong är en aktiv grustäkt med stora ytor blottad sand. Ginsthedar finns framförallt vid motorbanan i den färdigbehandlade östra delen samt i ett kantområde (utanför själva täktområdet) i den nordvästra delen invid banvallarna vid Veinge station och ginstmarkerna kring Vessingesjön. Veinge Betong och Länsstyrelsen har kommit överens om att brytning och efterbehandling ska ske med stor hänsyn till hårginst och ginstfjärilar. Fem ginstfjärilar har hittats i området, som även i övrigt har mycket höga naturvärden och många rödlistade arter. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Aktiv naturvårdsskötsel har hittills framförallt utförts i den nordvästra delen utanför täktområdet, där planterad tall för många år sedan avverkades för att gynna hårginst. Denna del lämnades därefter dock utan hävd och växte igen med spontant föryngrad löv och tall. Alla träd och buskar rycktes upp med rötterna och brandgator grävdes runt området Bränning har därefter utförts 2012 och I övriga delar av täkten utförs en naturvårdsanpassad efterbehandling och på motorbanan sker en verksamhet som gynnar förekomsten av hårginst och ginstfjärilar. Förslag till framtida åtgärder: Fortsatta naturvårdsåtgärder (bränning, markstörning och röjning) behövs i den nordvästra kantzonen medan ett helhetsgrepp på områdets framtida skötsel (efter att täktverksamheten avslutas) tas inom ramen för Länsstyrelsen säkerställandearbete (och ett planerat större naturreservat vid Veinge där täkten så småningom bör ingå). 71

72 7 Ljungbyhed Ginsthed vid flygplatsen i Ljungbyhed. Foto: Jan-Olov Björklund. Läge: Ljungbyheds flygplats, ca 2,5 km NV Ljungbyhed, Klippans kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 177 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Ljunghed Liten inventeringsinsats, <5 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 4 st CR: EN: Ginstplattmal (2006), brun ginststävmal (2007), fri stävmal (2007) VU: Sen ginstbackmätare (2007) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 12 st ÅGP-arter i fet stil EN: Ringlad vintermätare (2006) VU: Dadelvaxskivling (2010) NT: Bredbrämad bastardsvärmare (2011), mindre bastardsvärmare (2011), allmän metallvingesvärmare (2011), violettkantad guldvinge, rödfläckig blåvinge (2011), silversmygare (2013), punktblodbi (2006), kantsmalbi (2006), hårginst, mjukdån (2011) Lokalbeskrivning och naturvärden Ljungbyheds flygfält och Bonnarps hed är den enda skånska ginstfjärilslokalen där ett flertal ginstfjärilar har hittats. Från mitten av 1900-talet finns uppgifter om nio 72

73 Karta över ginstfjärilslokalen vid Ljungbyhed. ginstlevande arter av fjärilar. Under senare delen av 1900-talet har ginsthedarna gått starkt tillbaka i detta område. Farhågorna var därför stora att det inte fanns några ginstfjärilar kvar i området. Glädjande nog visade det sig att minst fyra arter fanns kvar i området när området besöktes 2006 och Brun ginststävmal, fri stävmal och sen ginstbackmätare hittades inne på flygfältet, medan ginstplattmal förekom rikligt i en mindre yta på en ginstrik vägkant invid fältet. Däremot sågs inte några ginstfjärilar på Bonnarps hed. Sannolikheten är stor att det finns kvar tynande populationer av fler ginstfjärilar i området, men det måste ske akuta restaureringsåtgärder för att ginstfjärilarna ska ha en framtid här. En larv av den starkt hotade fjärilen ringlad vintermätare hittades också på flygfältet 2006, vilket understryker att området fortfarande har mycket höga naturvärden och en stor framtidspotential. Skötselåtgärder Bränning och markstörning för att gynna ginstbestånden är de mest akuta åtgärderna, samtidigt som gräsklippning och betesputsning bör upphöra i de mest värdefulla delarna. Eftersom detta område ligger isolerat från övriga ginstfjärilslokaler är det ytterst angeläget att större arealer ginstrika marker restaureras i hela området, dvs. på själva flygfältet samt i vägkanter och på de rester av Bonnarps hed som finns kvar utanför flygfältet. En översyn behöver göras av hela området för att klargöra vilka delar som är mest värdefulla för ginstfjärilar, och som har en framtida restaureringspotential. Skötselåtgärder är akuta och det handlar om bränning, maskinell markstörning och röjning samt sannolikt även ett minskat betestryck på delar av Bonnarps hed. 73

74 8 Bockalt Hårginst växer rikligt i den gamla avslutade grustäkten vid Bockalt Foto: Örjan Fritz. Läge: Bockalt, ca 3,5 km Ö Oskarström, Halmstads kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 6,9 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Avslutad grustäkt, delvis restaurerad. Stor inventeringsinsats, 10 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 4 st CR: - EN: Brun ginststävmal (2013), fri stävmal (2013), ginsthedkorthuvudmal (2010) VU: Sen ginstbackmätare (2004) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 13 st ÅGP-arter i fet stil EN: Ginstsandbi (2012) VU: Dichronychus equisetioides (2009) NT: Allmän metallvingesvärmare (2013), smygstekellik glasvinge (2013), mindre pansarstekel (2009), Microrhagus lepidus (2009), Dysmachus trigonus (2012), gulhornad rovfluga (2009), ekguldblomfluga (2009), hårginst (2013), backsvala (2013), mindre hackspett (2009), sandkrabbspindel (2009) 74

75 Karta över ginstfjärilslokalen i Bockalt. Lokalbeskrivning och naturvärden Bockalt är en avslutad grustäkt som ligger i skogsbygden och omges av barrskogar. Den rika hårginstförekomsten i grustaget vid Bockalt uppmärksammadess av Hallands Botaniska Förening för ett antal år sedan. Sen ginstbackmätare var den första ginstfjärilen som hittades 2004, och därefter har ytterligare tre arter av ginstfjärilar hittats. Ginsthedar finns framförallt i de östra delarna av täkten, men hårginst växer spridd i hela det forna täktområdet. Området har även i övrigt höga naturvärden och ett flertal rödlistade arter. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Hallands Botaniska Förening gjorde tidigt naturvårdsåtgärder i den östra slänten mot vägen genom att rycka upp unga plantor av tall och löv. Under 2006 gjordes större röjningar av tall i denna del inom ramen för ÅGP. Därefter har ung tall ryckts upp i stora delar av täkten. Bränning har även utförts vid flera tillfällen, senast Förslag till framtida åtgärder: Regelbunden bränning, småskalig markstörning och röjning av ung tall och löv vid behöv. En särskild skötselplan utarbetades för täktområdet under 2012 (Fritz 2012), och meningen är att Länsstyrelsen ingår avtal med markägarna så att långsiktiga skötselåtgärder kan igångsättas. 75

76 9 Elestorp Elestorp, sydvänd restaurerad ginstrik sluttning ner mot grustäkt Foto: Örjan Fritz. Läge: Elestorp, LBC:s täkt, ca 1 km SSV Veinge, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 1,8 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Pågående grustäkt. Stor inventeringsinsats, 10 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 4 st CR: - EN: Gulstreckad backmätare (2006), rödtonad harrismätare (2005), brun ginststävmal (2013) VU: Sen ginstbackmätare (2013) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 20 st ÅGP-arter i fet stil EN: Stäppsandbi (2009) VU: Åkerfibbla, åkersyska, skogsalm, hämpling (2009) NT: Sexfläckig bastardsvärmare (2013), allmän metallvingesvärmare (2013), allmän purpurmätare (2013), mindre taggmätare (2009), spetssandbi (2005), väddsandbi (2009), nätblodbi (2013), Mimesa bicolor (2013), mindre horndyvel (2013), Dysmachus trigonus (2009), åkerkulla (2013), hårginst (2013), mjukdån, sånglärka (2009), backsvala (2013) 76

77 Karta över ginstfjärilslokalen i Elestorp. Lokalbeskrivning och naturvärden Pågående grustäkt i ett öppet jordbrukslandskap. Fina ginsthedar finns i den norra delen där täktverksamheten har avslutats. Fyra arter av ginstfjärilar har hittats här under inventeringarna. Även i övrigt finns ett mycket rikt insektsliv i täkten med många rödlistade arter. Täkten uppmärksammades 2005 då de första ginstfjärilarna hittades och man hade då börjat köra på matjord enligt den gällande efterbehandlingsplanen. I samband med detta togs frågan om efterbehandling upp till diskussion och påförseln av matjord stoppades. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Ett naturvårdsavtal har träffats mellan Länsstyrelsen och täktägaren (LBC). Det var en följd av en diskussion om hur efterbehandlingen bör ske i täkten, och inleddes efter att ginstfjärilar hittats Enligt avtalet ska efterbehandlingen ske på ett sätt som gynnar hårginst, ginstfjärilar och andra hotade arter. Vidare har Länsstyrelsen möjlighet att utföra riktade naturvårdsåtgärder i de delar där efterbehandlingen har slutförts. Under 2011 röjdes den sydvända ginstheden i norr (träd och buskar rycktes upp med rötterna), matjord kördes bort från ytor där sådan lagts ut och brandgator grävdes. Bränning utfördes i denna del Förslag till framtida åtgärder: Fortsatt skötsel enligt det upprättade naturvårdsavtal samt att området på sikt bör ingå i det större naturreservat som planeras vid Veinge. 77

78 10 Kullsgård Kullsgård. Foto: Krister Larsson. Läge: Kullsgård, ca 3,5 km NÖ Veinge, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 5,5 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Ljunghed Liten inventeringsinsats, <5 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 3 st CR: - EN: Rödtonad harrismätare (2013), brun ginststävmal (2013) VU: Sen ginstbackmätare (2006) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 7 st ÅGP-arter i fet stil EN: Väddgökbi (2008), nålginst (2005) VU: NT: Allmän metallvingesvärmare (2007), sandkronmal (2013), väddsandbi (2013), hårginst (2013), sånglärka (2013) 78

79 Karta över ginstfjärilslokalen i Kullsgård. Lokalbeskrivning och naturvärden I de sydlänta slänterna mot Prästabäcken vid Kullsgård finns en mosaik av örtrika ängar och partier med ginsthedar. Här finns överhuvudtaget ett mycket rikt insektsliv av nektar- och pollenlevande arter. I områdets östra del har även en planta av nålginst setts för några år sedan. Tre ginstfjärilar har setts i området. Delar av området betas idag med nötkreatur och hästar medan andra delar är ohävdade och befinner sig i en gyllene igenväxningsfas med en stor örtrikedom, fast som efterhand riskerar att bli alltmer gräsdominerad utan någon skötsel. Området har en stor framtidspotential för ginstlevande fjärilar om en aktiv skötsel för att gynna hårginsten sker och mest angelägna åtgärder är markstörning och bränning. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Inga skötselåtgärder har ännu utförts, men planeras för Förslag till framtida åtgärder: Bette är för hårt i den östra delen, som dessutom sambetas med stora gödslade betesvallar. Denna del bör hägnas ifrån i en egen fålla med ett lägre betestryck. I de ohävdade delarna är bränning och småskalig markstörning angelägen. 79

80 11 Skogaby station Skogaby station Foto: Krister Larsson. Läge: Skogaby station, ca 7 km ÖSÖ Veinge, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 0,8 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Ljunghed Liten inventeringsinsats, <5 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 3 st CR: Ginstpalpmal (2010) EN: Brun ginststävmal (2006) VU: Sen ginstbackmätare (2010) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 6 st ÅGP-arter i fet stil EN: VU: NT: Bredbrämad bastardsvärmare (2005), sexfläckig bastardsvärmare (2005), allmän metallvingesvärmare (2005), sandkronmal (2005), smygstekellik glasvinge (2010), hårginst (2013) 80

81 Karta över ginstfjärilslokalen vid Skogaby station. Lokalbeskrivning och naturvärden Vid Skogabys nedlagda station finns stora hårginstbestånd invid järnvägsspåren, där tre arter av ginstfjärilar har hittats under inventeringen. Fyndet av den akut hotade ginstpalpmalen 2010 är det mest överraskande. Området ska ses som en helhet tillsammans med lokalerna Skogaby O och Knäred V. Bara sju kilometer västerut utmed järnvägen finns Veinge-områdets koncentration av lokaler för ginstfjärilar. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Inga skötselåtgärder har utförts. Förslag till framtida åtgärder: Röjning, bränning och småskalig markstörning är akuta åtgärder. 81

82 12 Skogaby O Skogaby O. Ginstmarkerna vid banspåret växer igen. Foto: Krister Larsson. Läge: Skogaby O, ca 10 km ÖSÖ Veinge, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 1,0 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Ljunghed Måttlig inventeringsinsats, 5-9 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 3 st CR: EN: Ginstplattmal (2006), brun ginststävmal (2006) VU: Sen ginstbackmätare (2010) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 1 st ÅGP-arter i fet stil EN: VU: NT: Hårginst (2013) 82

83 Karta över ginstfjärilslokalen öster om Skogaby. Lokalbeskrivning och naturvärden Mellan Skogaby och Knäred finns fina hårginstbestånd på flera ställen utmed både järnvägen och landsvägen. Denna lokal ligger precis norr om Kankesjön, där väg och järnväg möts. Det var i dessa trakter som Ingvar Svensson på 1980-talet bland annat hittade ginstpalpmal. Under inventeringen hittades här tre arter av ginstfjärilar i vägkanter och på banvallarna. Hela sträckan mellan Skogaby och Knäred bör ses som en helhet och hänger ihop med ett flertal hårginstbestånd. Redan idag kan det finnas fler arter av ginstfjärilar än de som har hittats på denna lokal och på närliggande lokaler. Här finns också stora möjligheter att genom markstörning och/eller bränning av banvallar och vägkanter gynna ginstfjärilarna. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Inga skötselåtgärder har utförts. Förslag till framtida åtgärder: Röjning, bränning och småskalig markstörning är angelägna. 83

84 13 Åled Åleds gamla grustäkt en vårdag Foto: Örjan Fritz. Läge: Åled, ca 10 km NÖ Halmstad, Halmstads kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 3,1 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Avslutad och efterbehandlad grustäkt. Restaurerad. Stor inventeringsinsats, 10 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 3 st CR: - EN: Brun ginststävmal (2006), fri stävmal (2013), ginsthedkorthuvudmal (2013) VU: I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 5 st ÅGP-arter i fet stil EN: VU: NT: Småfibblebi (2013), harrisbärfis (2011), hårginst (2013), mjukdån, mindre hackspett 84

85 Karta över ginstfjärilslokalen i Åled. Lokalbeskrivning och naturvärden Den nedlagda grustäkten vid Åled har uppmärksammats av Hallands Botaniska Förening för de rika bestånden av hårginst, som dessvärre till stora delar täcktes av en matjordshög (senare bortschaktad igen) i samband med att markerna i norr ovanför täkten skulle bebyggas. Rika ginstbestånd har dock levt kvar i kantområdena och efter det att Halmstads kommun, som numera äger marken, glesade ut tallbestånden i slänterna för ett par år sedan ökade hårginsten snabbt i utbredning. Täkten ligger idag som ett grönområde i utkanten av Åleds samhälle. Under inventeringen har tre arter av ginstfjärilar hittats. Ytterligare ett par andra rödlistade insekter är funna i området. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Den stora jordhög som dumpades mitt i området schaktades bort vintern 2006/7 och större röjningar gjordes i slänterna för ett par år sedan. Dessutom brändes småskaligt i området Förslag till framtida åtgärder: Kontinuerliga röjningar behövs, liksom småskalig markstörning och bränning. 85

86 14 Brandshult Ljung- och ginstrik västsluttning ner mot Nissastigens (väg 26) vägkanter Foto: Örjan Fritz. Läge: Brandshult, ca 2,5 km N Oskarström, Halmstads kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 3,2 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Vägslänter, grustäkt Måttlig inventeringsinsats, 5-9 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 2 st CR: - EN: Gulstreckad backmätare (2006), brun ginststävmal (2006) VU: I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 3 st ÅGP-arter i fet stil EN: VU: NT: Sexfläckig bastardsvärmare (2006), torvfly (2013), hårginst (2013) 86

87 Karta över ginstfjärilslokalen vid Brandshult. Lokalbeskrivning och naturvärden Under 1981 hittade Ingvar Svensson flera arter av ginstfjärilar i en ginstrik vägslänt utmed Nissastigen mellan Oskarström och Johansfors. Vid besök under denna inventering har tre arter ginstfjärilar setts här. Invid vägen finns även en mindre grustäkt som ingår i området, och där hårginst ännu växer rikligt. Fler arter av ginstfjärilar kan därför finnas kvar i området. Dessutom finns fler ginstrika vägslänter utmed Nissastigen mellan Halmstad och Johansfors, som erbjuder lämpliga miljöer för ginstfjärilar. Dessa vägslänter kan förbättras ytterligare genom riktade åtgärder som småskalig bränning och markstörning. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Inga skötselåtgärder har utförts. Förslag till framtida åtgärder: Röjning av björk och tall samt småskalig markstörning är akuta åtgärder. Även bränning är angeläget, men med hänsyn till den täta trafiken på anslutande väg 26 kan det vara praktiskt svårt att genomföra. I täkten och på andra partier som ligger lite vid sidan av vägen bör bränning däremot övervägas. 87

88 15 Ebbared Ginstrika vägslänter vid Ebbared. Foto: Krister Larsson. Läge: Ebbared, ca 14 km NÖ Veinge, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 2,8 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Ljunghed Liten inventeringsinsats, <5 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 2 st CR: EN: Fri stävmal (2013) VU: Sen ginstbackmätare (2006) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 1 st ÅGP-arter i fet stil EN: VU: NT: Hårginst (2013) 88

89 Karta över ginstfjärilslokalen i Ebbared. Lokalbeskrivning och naturvärden Utmed den så kallade ringleden, som går genom södra delen av Mästocka skjutfält, finns mycket rika hårginstbestånd på flera sydlänta vägslänter väster om Ebbared. Här har också sen ginstbackmätare setts talrikt på några ställen och under 2013 hittades även fri stävmal. Fler ginstfjärilar kan finnas i slänterna som ligger nära både Tönnersjömålet och Mästocka ljunghed. Småskalig bränning och markstörning skulle gynna ginst och ginstfjärilar ytterligare. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Inga skötselåtgärder har utförts. Förslag till framtida åtgärder: Bränning och småskalig markstörning är angelägna. 89

90 16 Bölarp Nybränt i Bölarp Foto: Örjan Fritz. Läge: Naturreservatet Bölarp, ca 6,5 km ÖNÖ Veinge, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 6,7 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Ljunghed Måttlig inventeringsinsats, 5-9 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 1 st CR: EN: VU: Sen ginstbackmätare (2013) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 6 st ÅGP-arter i fet stil EN: Ginstsandbi (2004), nålginst (2013) VU: NT: Väddsandbi (2007), hårginst (2013), slåttergubbe (2013), granspira (2012) 90

91 Karta över ginstfjärilslokalen i Bölarp. Lokalbeskrivning och naturvärden Naturreservatet Bölarp är främst känt för det rika beståndet av nålginst, men området har även en stor potential för ginstfjärilar. Sen ginstbackmätare Scotopteryx luridata är den enda ginstfjäril som hittills har hittats i området, men det kan finnas fler. Dessutom finns spridningsmöjligheter från andra lokaler i trakten. Området betas av nötkreatur och stora delar brändes i våras vilket gynnar hårginst och ginstfjärilar. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Reservatet betas av nötkreatur och bränning har utförts vid några tillfällen under senare år. Förslag till framtida åtgärder: Fortsatt extensivt bete och återkommande bränning. 91

92 17 Drared I kantzoner av och i vägslänter vid grustäkten vid Drared växer hårginst ställvis relativt rikligt Foto: Örjan Fritz. Läge: Drared, ca 4 km N Oskarström, Halmstads kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 5,3 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Avslutad grustäkt, delvis efterbehandlad. Liten inventeringsinsats, <5 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 1 st CR: - EN: Gulstreckad backmätare (2006) VU: I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 5 st ÅGP-arter i fet stil EN: VU: NT: Allmän metallvingesvärmare (2013), smygstekellik glasvinge (2006), skeppsvarvsfluga (2009), hårginst (2013), backsvala (2009) 92

93 Karta över ginstfjärilslokalen vid Drared. Lokalbeskrivning och naturvärden I grustäkten vid Johansfors, strax norr om Nissastigen (väg 26), finns ginstbestånd på flera ställen. Här hittades sen ginstbackmätare på en av sina totalt sex kända lokaler i landet. Området ligger i nära anslutning till lokalen vid Brandshult, där fjärilen också lever kvar. Dessa båda lokaler bör ses som en helhetsmiljö tillsammans med övriga ginstrika vägkanter på denna sträcka av Nissastigen. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Inga skötselåtgärder har utförts. Förslag till framtida åtgärder: Delar av den färdigbrutna täkten har efterbahandlats med jordpålagring, vilket missgynnar hårginst. Den fortsatta täktverksamheten och efterbehandlingen av täkten bör utformas så att hårginsten och dess fjärilar även i framtiden kan få en fristad i området. 93

94 18 Hollandsbjär Utsikt från högsta kullen mot söder i naturreservatet Hollandsbjär Foto: Örjan Fritz. Läge: Naturreservatet Hollandsbjär ca 7 km NÖ Veinge, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 8,1 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Ljunghed Liten inventeringsinsats, <5 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 1 st CR: EN: VU: Sen ginstbackmätare (2010) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 11 st ÅGP-arter i fet stil EN: Nålginst (2013) VU: Slåttergubbemal (2010), klockgentiana (2010), backsippa (2012) NT: Bredbrämad bastardsvärmare (2004), sexfläckig bastardsvärmare (2004), hårginst (2013), månlåsbräken (2000), slåttergubbe (2013), granspira (2012), nattskärra (2010) 94

95 Karta över lokalen Hollandsbjär. Lokalbeskrivning och naturvärden Naturreservatet Hollandsbjär har bildats för att bevara och gynna den rika förekomsten av nålginst. Här finns också rika bestånd av hårginst och slåttergubbe. Sen ginstbackmätare Scotopteryx luridata har hittats här under inventeringen, liksom den starkt hotade slåttergubbemalen Digitivalva arnicella. Området har inte bränts i senare tid och en alltmer högvuxen gräsvegetation och en tilltagande ansamling av förna är ett hot mot de båda fjärilarnas framtid i reservatet. Området betas extensivt av nötkreatur och bränning är akut om området ska kunna vara en gynnsam lokal för ginstfjärilar. Goda spridningsmöjligheter finns för flertalet ginstfjärilar från det närliggande reservatet Övragård, om en gynnsam livsmiljö restaureras vid Hollandsbjär genom bränning och annan markstörning. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Reservatets sköts med nötkreaturbete och återkommande röjning. Förslag till framtida åtgärder: Bränning är akut för att bevara och utveckla området som ginstfjärilslokal och behövs även för att gynna nålginst. 95

96 19 Knäred Vägkanter med blommande hårginst vid nya vägen mellan Knäred och Laholm. Foto: Krister Larsson. Läge: Vägkanter ca 3,5 km V Knäred, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 0,7 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Ljunghed Liten inventeringsinsats, <5 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 1 st CR: EN: VU: Sen ginstbackmätare (2006) I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 1 st ÅGP-arter i fet stil EN: VU: NT: Hårginst (2013) 96

97 Karta över ginstfjärilslokalen väster om Knäred. Lokalbeskrivning och naturvärden Väster om Knäred, utmed vägen mot Laholm, har rika hårginstbestånd snabbt etablerat sig i de grusiga vägslänter som skapades när den nya vägen byggdes för några år sedan. I en av dessa vägslänter, knappt tre kilometer väster om Knäred, har sen ginstbackmätare hittats under inventeringen. Längre västerut utmed vägen finns de båda lokalerna vid Skogaby och det är troligt att det finns fler vägslänter på denna sträcka som hyser ginstfjärilar och med en gynnsam skötsel kan naturvärdena förstärkas rejält utmed vägen. Dessutom ansluter ett större täktområde med hårginst väster om Knäred. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Inga skötselåtgärder har utförts. Förslag till framtida åtgärder: Vägslänter utmed vägen börjar bli starkt igenvuxna med grov ljung, löv och tall och skötselåtgärder börjar bli akuta om ginstfjärilar ska ha en fortsatt gynnsam miljö. Röjning och småskalig markstörning bör inledas snarast, samt bränning om det är möjligt med hänsyn till trafiken. 97

98 20 Perstorp På delar av den nu avslutade grustäkten växer ytor med hårginst på sandig mark mellan tallplantor. Här hittades fri stävmal Foto: Örjan Fritz. Läge: Perstorp, ca 11 km SÖ Halmstad, Halmstads kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 23,3 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Avslutad och efterbehandlad grustäkt Liten inventeringsinsats, <5 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 1 st CR: - EN: Fri stävmal (2010) VU: I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 10 st ÅGP-arter i fet stil EN: Ginstsandbi (2009) VU: Pannblodbi (2009), skogsalm, hämpling (2009) NT: Åkerkulla, hårginst (2013), mjukdån, sånglärka (2009), backsvala (2009), nattskärra 98

99 Karta över ginstfjärilslokalen vid Perstorp. Lokalbeskrivning och naturvärden En stor avslutad och efterbehandlad täkt som till största delen är tallplanterad, men ett par öppna sandbrinkar finns kvar. Hårginst lever fortfarande kvar lite varstans i partier som är relativt nyplanterade, och 2010 hittades fri stävmal i ett sådant parti (se foto). Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Inga skötselåtgärder har utförts. Däremot har diskussioner förts med markägaren om riktade naturvårdsinsatser och eventuellt naturskydd, men hittills utan resultat. Förslag till framtida åtgärder: Bortröjning av ung tall är mycket akut om området ska finnas kvar som en ginstfjärilslokal. 99

100 21 Skogsgård Blomrika marker vid Skogsgård Foto: Krister Larsson. Läge: Skogsgård, ca 5 km NÖ Veinge, Laholms kn Mittkoordinater: Nordkoordinater: Östkoordinater: Lokalstorlek: 6,5 ha Naturmiljöer: Uppföljningsinsats Avslutad grustäkt Stor inventeringsinsats, 10 besökstillfällen : Rödlistade ginstfjärilar : 1 st CR: - EN: Fri stävmal (2013) VU: I övrigt kända aktuella fynd av rödlistade arter: 21 st ÅGP-arter i fet stil EN: Väddgökbi (2013), ginstsandbi (2011), stubbhårsskuldrad rovfluga (2013), nålginst (2013) VU: Släntsmalbi (2009), Dichronychus equistioides (2011), hämpling (2009), violett fingersvamp (2012) NT: Sexfläckig bastardsvärmare (2013), allmän metallvingesvärmare (2013), smygstekellik glasvinge (2013), mindre taggmätare (2013), almsnabbvinge (2013), väddsandbi (2013), nätblodbi (2011), Strophosoma fulvicorne (2009), mörk bronsblomfluga (2007), Heterocordylus tibialis (2013), hårginst (2013), sånglärka (2009), vridfingersvamp (2011) 100

101 Karta över ginstfjärilslokalen vid Skogsgård. Lokalbeskrivning och naturvärden Den avslutade grustäkten vid Skogsgård uppmärksammades därför att här fanns en planta av nålginst. Skötselåtgärder började diskuteras 2005 med markägaren (Sveaskog). Eftersom det även fanns en hel del hårginst och Skogsgård ligger i kärnområdet för ginstfjärilarnas utbredning i landet, så gavs området hög prioritet och större restaureringar inleddes. Idag finns här stora bestånd av hårginst och en mycket örtrik ängsflora och en ginstfjäril (fri stävmal) har hittats. Dessutom har en lång rad av andra rödlistade arter hittats. Skötselåtgärder Hittills utförd skötsel: Större restaureringar gjordes 2006, då all löv och tall rycktes upp med rötterna, ett par grusbranter schaktades fram och grusblottor skapades på flera andra ställen, bland annat som grävda brandgator. Bränningar har utförts årligen sedan Kompletterande röjningar och schaktningar med grävmaskin har även gjorts. Dessutom pågår förhandling med markägaren om att området ska avsättas som naturreservat. Förslag till framtida åtgärder: Fortsatt skötsel som hittills med årliga bränningar samt röjning och småskalig markstörning vid behov. Fullfölja den pågående reservatsbildningen av området. 101

102 Bilaga 2. Artpresentationer av rödlistade ginstfjärilar Brun ginststävmal Mirificarma lentiginosella EN Utbredning: Arten förekommer närmast på Jylland i Danmark och därifrån söderut genom västra Europa till Spanien. Beskrivning och ekologi: En ordinärt stor stävmal med en vingbredd på mm. Den är vid första påseende lik flera andra bruna stävmalsarter som flyger vid samma tidpunkt på året, men grundfärgen är brun med vackert rosa teckningar på framvingen som de andra arterna saknar. Larverna lever maj-juni i spunna bladtoppar av ginst. Till skillnad från ginstpalpmal Syncopacma suecicella och ginsthedkorthuvudmal Scythris crypta tycks denna art klara sig även där ljung och ginst är i ett något senare successionsstadium, där de skapar täta och mera buskartade bestånd. Möjligen har brun ginststävmal speciella biologiska och ekologiska krav som vi ännu inte känner till, och som gör att den inte tycks kunna sprida sig till lokaler som verkar lämpliga. Fjärilen flyger från slutet av juli till mitten av augusti och är aktiv från skymningen, då den lätt kan skraphåvas på och runt värdväxten och kommer om natten fram till ultraviolett ljus. Arten kan på sina lokaler vara mycket talrik. Brun ginststävmal med den typiska rosa teckningen på vingen. Bilder från Veinge station och Tönnersjömålet. Foton: Ronny Lindman. Historik. När Per Benander anmälde M. lentiginosella från Veinge 1924 som ny för Halland, skriver han att den tidigare är känd från Skåne utan närmare lokalangivelse. De tidigaste beläggexemplaren från Skåne som kunnat påträffas i samlingarna vid Zool. inst. i Lund är från 1953, då arten påträffades vid Bonnarps hed, där den återfanns Något mer utbredd är arten fortfarande i södra Halland, men den har minskat även där, och är endast känd från några få nutida lokaler. Från Mästocka ljunghed är den känd sedan början av 1970-talet och 1994 kläcktes fjärilar från larver insamlade i Oskarström. Aktuell förekomst. De två första veckorna i augusti 2004 kunde konstateras att arten fortfarande har individrika populationer på ett par platser vid Veinge, bland annat vid motorbanan i Veinge betongs grustäkt. Därefter har den hittats på fler lokaler, och har under inventeringen setts på 13 lokaler i södra Halland samt vid Ljungbyhed (Figur 1). Massförekomster har setts på Tönnersjömålet 102

103 Figur 1. Kända lokaler för brun ginststävmal, såväl aktuella (14 st.) som gamla (1 st.). 103

104 där mer än 100 fjärilar sågs i början av augusti samt vid Vessingesjön den 7 augusti 2013 under några timmar efter mörkrets inbrott då den kunde slaghåvas överallt där hårginsten växte i lite grövre ljung. Vid det senare tillfället hade skraphåvning gjorts även under sen eftermiddag och tidig kväll i samma område men utan att någon ginststävmal hittades, och det var bara ett fåtal fjärilar som kom på lampa. Efter mörkrets inbrott så fanns det plötsligt åtskilliga hundra brun ginststävmal i vegetationen. Flera stycken kunde fångas i håven vid varje håvdrag över hårginst och ljung inom ett större avsnitt precis väster om den sandiga markvägen vid Vessingesjön (söder om talldungen). Inventeringen ger vid handen att arten för närvarande förekommer på minst 14 lokaler i landet och med riklig förekomst på några av dem, vilket betyder att vi i dagsläget har en betydligt mer positiv bild av artens status än vid den senaste revideringen av rödlistan då den bedömdes som akut hotad. Daggig ginstmätare Pseudoterpna pruinata CR Utbredning: Internationellt sett har fjärilen ett stort utbredningsområde som sträcker sig från Centralasien genom Mellan- och Sydeuropa till Brittiska öarna och Danmark, där arten fortfarande är ganska allmän och spridd på Jylland. Beskrivning och ekologi: Denna relativt stora mätarfjäril kan knappast förväxlas med någon annan art på våra ginsthedar. Som nykläckt är den vackert grön, ofta med en svagt blå ton, som dock försvinner efterhand och djuren bleknar för att till sist bli bengula. Fast den kan även vara blek som nykläckt. Arten har en utsträckt flygtid och är på vingarna från slutet av juni till början av augusti. Fjärilen kan om dagen lätt skrämmas till flykt och kommer om natten även fram till ultraviolett ljus. I de sydligare delarna av sitt utbredningsområde anges flera arter av ginst, harris och järnek som värdväxt för larven. I Sverige tycks den enbart vara bunden till ginst. I Övragårds naturreservat har larven hittats både på hårginst och på nålginst. Historik: I den svenska landskapsförteckningen för fjärilar är daggig ginstmätare angiven från Skåne, Blekinge och Halland. Enda kända fyndet från Skåne härrör från en torr betesvall ut mot havet vid Arild i Brunnby socken nära Höganäs, där ett exemplar påträffades den 8 juli anmäldes den från västra Blekinge, men uppgiften tycks felaktig då värdväxten saknas där. De första svenska fynden gjordes av Linnés lärjunge Pehr Osbeck i södra Halland i slutet av 1700-talet. Sannolikt i Daggig ginstmätare Pseudoterpna pruinata från Tönnersjömålet, som är enda lokalen i landet där arten kan ses i stora antal. Fjärilen till höger lägger precis ett ägg på lingonbladet, eller möjligen på ginst som sticker upp mellan lingonbladen. Hårginst, som är larvens föda, växer rikligt i de närmaste omgivningarna. Foton: Ronny Lindman och Jan-Olov Björklund. 104

105 Figur 2. Kända lokaler för daggig ginstmätare, såväl aktuella (3 st.) som gamla (8 st.). 105

106 Larv av daggig ginstmätare i skyddsställning på hårginst vid Övragård. Foto: Ronny Lindman. närheten av Hasslöv där han då var kyrkoherde. Nästa notering härrör, utan närmare lokalangivelse, från juli 1901, då F. Werner tog tre hanar och en hona besökte Enköpingsläraren Erik Vretlind Halland där han återfann daggig ginstmätare vid Våxtorp, samt vid Skedala hed och Söndrum nära Halmstad finner man även den första uppgiften från Veinge, sannolikt vid stationsområdet, där sedan arten fanns kvar till början av 1990-talet. Som nordligast i landet är arten påträffad vid Vessige innanför Falkenberg där två hanar fångades den 27 juni Vidare påträffades arten vid Laholm 1962, samt vid Mästockaheden 1971, där den fortfarande finns kvar. Aktuell förekomst: Arten har mycket glädjande visat sig förekomma på Övragårds naturreservat, där ett tiotal fjärilar observerades mellan 21 juni-28 juli 2004, samt en larv på hårginst den 11 september. År 2005 påträffades larven på både hårginst och nålginst i maj, samt en imago den 26 juni. Vid Tönnersjömålet har fjärilen i dag sin starkaste kända svenska förekomst. Den påträffades för första gången vid Brända tomten i norra delen av fältet den 28 juli År 2005 visade sig arten ha en riklig population med en utsträckt flygtid vid Stridsvagnshöjden längre söderut i området. De första flygande fjärilarna sågs den 19 juni och en kraftig ökning av individer kunde ses de närmaste veckorna. Flygningen var fortfarande igång den 3 augusti då ett tiotal något slitna fjärilar, men även en helt nykläckt hona observerades på UV-ljus. År 2006 flög arten återigen talrikt på den nybrända delen vid Stridsvagnshöjden. Några uppgifter om att arten i Sverige ska hinna med två generationer finns inte, men bör kanske undersökas. Under uppföljningen 2013 kunde konstateras att daggig ginstmätare finns kvar på de tre lokalerna och särskilt glädjande var att den verkar ha reagerat positivt på de förändringar av skötseln som skett på Mästockaheden. Trots ihärdiga eftersökningar har några nya fynd inte kunnat göras i området kring Veinge station, vilket gör att man starkt kan misstänka att arten försvunnit från dessa sina tidigare starka fästen i Veinge. En trolig förklaring till att arten 106

107 försvunnit därifrån är att den årliga bränningen av banvallarna som SJ gjorde fram till 1970-talet har upphört, och att hårginsten minskat starkt i utbredning därefter. De tre lokaler där den daggiga ginstmätaren förekommer är de största, brända ginsthedarna som finns kvar i landet. Bränningen gynnar en rik ginstförekomst i områdena, och troligen gynnas fjärilen även av det gynnsamma mikroklimat (torrare och varmare) som bränningen innebär. Fri stävmal Prolita solutella EN Utbredning: I Norden är arten endast känd från Danmark och Sverige. De danska fynden härrör från Jylland (alla deldistrikten). Internationellt är arten känd från Centraleuropa till Turkiet och västra Ryssland. Beskrivning och ekologi: Arten är en ganska stor stävmal med en vingbredd på mm. Framvingarnas färg kan variera en del, men grundfärgen är i regel mörk- eller svartbrun. Äggen läggs på liggande skott av hårginst. Den rödbruna larven med vitaktiga längslinjer lever i juli-augusti i Fri stävmal söker sig gärna till nybrända fläckar och partier med bar mineraljord för att värma sig som vuxna. Larvernas vävrör (nedan) har hittats i stort antal kring hårginstplantor som växer på sådana partier vid Tönnersjömålet, Mästocka ljunghed och Åleds grustag. Foton: Ronny Lindman. 107

108 Figur 3. Kända lokaler för fri stävmal, såväl aktuella (11 st.) som gamla (1 st.). 108

109 vävrör längs växten och äter av bladen. Sannolikt övervintrar arten som puppa. I maj kläcks de första fjärilarna och flygperioden varar till en bit förbi mitten av juni. En andra generation uppträder i juliaugusti beroende på vädret. Fri stävmal föredrar brända eller blottade ytor med färsk ginst. Här kan den mörka fjärilen också undgå upptäckt av eventuella predatorer. Även larven verkar trivas bäst där hårginst växer på svartbränd mark eller partier med blottad sand och grus. Den flyger aktivt i solsken ändå fram till solnedgången, men attraheras även av UV-ljus på natten. Historik: Benander (1924) skriver: Där Genista-skotten lågo på nakna gruset förekom Gelechia solutella Z. i rör av vit väv, klädda med sandkorn. Sådana vävrör funnos av ända till en decimeters längd. Exkrementen kastades undan och användes ej, såsom hos många andra i vävrör levande, till rörens beklädnad. I sista hälften av augusti spunno larverna en tät kokong, i vilken de lade sig krumböjda för att så tillbringa vintern. Arten uppträder oftast mycket lokalt och är helt beroende av förekomsten av värdväxten (ginst). För övrigt har fri stävmal tidigare rapporterats från Skåne, där den har haft kända fasta populationer på harris i Trolle Ljungby fram till 1963 och vid Bonnarps hed på hårginst fram till 1974, samt från Småland, varifrån det finns tre gamla fynd från Urshult, 19 juni 1915, Växjö, 29 maj 1916, samt Älghult den 23 juni 1923, alla tre fynden leg, J.A.Z. Brundin (1925). Aktuell förekomst: Under inventeringarna har fri stävmal påträffats på elva lokaler i södra Halland (Figur 3). Vid Tönnersjömålet har arten förekommit i rena massförekomster, bland annat 2013 då antalet uppskattades till ett tusen fjärilar. Även vid Mästocka ljunghed, Övragård, Bockalt och Åled har större antal setts under inventeringen. Glädjande är även att kolonisationen av fri stävmal på den nyrestaurerade ginstheden vid Skogsgård har kunnat följas under inventeringen. Den första stävmalen hittades här den 2 juni Den 11 maj 2011 sågs sedan två fjärilar och 2013 sågs fri stävmal vid flera tillfällen, som mest 15 fjärilar, och en stadig population verkar ha etablerats. Ginstbladsguldmal Phyllonorycter staintionella CR Utbredning: Förutom Sverige är arten känd från Jylland i Danmark och vidare lokalt i England och Mellaneuropa. Beskrivning och ekologi: Släktet guldmalar Phyllonorycter hyser i Sverige ca 50 arter med mycket enhetligt utseende. Ginstbladsguldmal är en av de mindre arterna med en spännvidd på endast ca 7 mm. Framvingarna är utan glans och blekt rödaktigt ockragula med en diffus vitaktig teckning. Larven minerar bladen av hårginst och de vita larvminorna fyller till slut hela bladet. Fjärilen uppträder, troligen med två generationer, i juni juli respektive augusti september. Fjärilen är svårfunnen och larvminan är svår att få syn på. Roland Johansson berättar att han efter en hel dags letande till slut kunde finna massor av minor på en enda ginstplanta, men att de saknades helt på plantor runt omkring. Historik: Från Skåne är ginstbladsguldmalen endast känd från Bonnarps hed, där den senast sågs Möjligen är arten numera utdöd i Skåne. Från Halland är den känd från Veinge station, varifrån den första gången nämns 1924, med en senaste notering från Den är även funnen vid några tillfällen på Mästockaheden, senast vid parkeringen 1990 och vid Oskarström

110 Ginstbladsguldmal Phyllonyrycter staintoniella noterades på två lokaler under inventeringen. Senaste observationen är från Övragård Foton: Ronny Lindman och Jan-Olov Björklund. Aktuell förekomst: Trots ihärdiga eftersök av både fjärilar och larvminor under åren i denna inventeringsserie, dröjde det ända till 27 juli 2006 innan en handfull larvminor återigen kunde påträffas vid parkeringen vid Mästockaheden. Den 13 augusti 2007 kunde så arten påträffas på en helt ny lokal. Nämligen i naturreservatet Övragård, där ett större antal larvminor kunde noteras i en solexponerad sydslänt. Vid Övragård sågs den senast den 21 juni 2010, och vid Mästocka ljunghed den 23 juni 2008 (Figur 4). Under uppföljningen 2013 hittades inte ginstbladsguldmalen på någon lokal. Kanske är populationen svag efter den fuktiga och kyliga sommaren 2012, men förhoppningsvis finns arten kvar och kan blomma upp igen när väderförutsättningarna är gynnsamma. 110

111 Figur 4. Kända lokaler för ginstbladsguldmal, såväl aktuella (2 st.) som gamla (2 st.), på kartutsnittet. 111

112 Ginsthedkorthuvudmal Scythris crypta EN Utbredning: Arten är förutom i Sverige endast funnen på ett mindre antal lokaler i Danmark, Italien, Bulgarien, Makedonien, Bosnien-Hercegovina och Tjeckien. Beskrivning och ekologi: Arten är en av de minsta korthuvudmalarna med ett vingspann på endast 8 9 mm. Kropp och framvingar är mörkt bruna till svarta med svagt blå eller purpuraktig glans med en liten vit fläck i den centrala delen av vingen, som dock ibland kan saknas. Fjärilen tycks trivas på habitat där ginsten växer ganska öppet i morän eller sand, t ex. i gamla grustäkter, utefter järnvägar och på ljunghedar som sköts med vårbränning där solen kommer åt att värma upp markskiktet kraftigt. Kunskapen om artens habitatkrav är begränsad, men det tycks som om arten i Sverige främst har hittats i låg vegetation. Eftersom arten i Sverige befinner sig på sin absoluta nordgräns är det rimligt att anta att den här är extremt värmekrävande. Fjärilen ses från slutet av maj till början av juli Ginsthedkorthuvudmal hittades som ny för landet så sent som 1978 och har idag sex kända lokaler, som alla ligger i södra Halland. Foto: Ronny Lindman och Jan-Olov Björklund. 112

113 Figur 5. Kända lokaler för ginsthedkorthuvudmal, såväl aktuella (6 st.) som gamla (2 st.). 113

114 och påträffas i regel genom skraphåvning av ginstplantorna i solsken under eftermiddagen. Den lilla svarta malen är mycket svår att få syn på i flykt. Historik: Det första svenska fyndet gjordes 4 juni 1978 på Mästockaheden. Därefter påträffades den 1985 i Veinge och i Våxtorp, samt därefter i en vägslänt med ginst öster om Oskarström Aktuell förekomst: Under ginstfjärilsinventeringen 2004 påträffades arten den 30 maj återigen vid Veinge, dels vid stationsområdet, dels på en nyetablerad yta med värdväxten vid motorbanan i grustäkten öster om stationen. Den 1 juni samma år kunde också två individer påträffas vid den övergivna grustäkten i Åled. Vid fortsatt inventeringsarbete 2005 hittades ytterligare en ny förekomst vid Stridsvagnshöjden på Tönnersjömålet, då en fjäril kunde skraphåvas från ginst som växte i öppen sand. Den 6 juli 2006 skraphåvades en ensam hona vid grustäkten i Bockalt. På Mästocka ljunghed återfanns den i maj Arten har därmed sex aktuella lokaler i landet (Figur 5). Förhoppningsvis finns den även kvar vid Mästockaheden där den sågs senast 1998, men varifrån den inte kunnat beläggas under denna inventering. Den största populationen verkar finnas på Tönnersjömålet, där 25 fjärilar sågs den 14 juni 2010 och även vid Bockalt, Veinge station och Åled har fjärilar setts vid enstaka tillfällen under inventeringen. Ginstpalpmal Syncopacma suecicella CR Utbredning: I övriga Norden förekommer ginstpalpmal endast lokalt på Jylland i Danmark. Från England är arten endast känd från en lokal i Cornwall. Den förekommer därutöver lokalt från Kaukasus via Mellan- och Sydeuropa till Spanien. Beskrivning och ekologi: En liten mörk stävmal med ett vingspann på 8 9 mm som är typbeskriven från Sverige. Framvingarna är svarta med lätt purpuranstrykning, som dock efterhand försvinner på döda djur. Kännetecknande för arten (och flertalet andra Syncopacma-arter) är att det två tredjedelar ut på framvingen förekommer en ljus mer eller mindre sammanhängande tvärlinje. Den är till utseendet lik flera andra närstående arter, men det är framför allt den vanligt förekommande Ginstpalpmal lyste länge med sin frånvaro och det fanns en stor oro för att den hade försvunnit från landet, innan individen på bilden ovan håvades in på en nybränd ginsthed vid Vessingesjön den 10 juni Därefter har ginstpalpmal hittats på ytterligare tre lokaler. Det ljusa vingbandet är typiskt för arten. Foto: Ronny Lindman. 114

115 Figur 6. Kända lokaler för ginstpalpmal, såväl aktuella (4 st.) som gamla (2 st.). 115

116 getväpplingpalpmalen Aproaerema anthyllidella som kan ställa till problem. Den har dock aldrig en hel tvärlinje, utan en enkel ljus fläck upptill på framvingen. Kunskapen om ginstpalpmalens habitatkrav är begränsad men det tycks som om arten i Sverige främst har hittats i låg vegetation där solen kommer åt att värma upp markskiktet kraftigt. Den verkar gärna uppehålla sig på nybrända ytor. Larven är monofag på hårginst där den lever i hopspunna skott-spetsar till någon gång i juni, då den förpuppar sig i skottet där den sökt sin föda. Fjärilens kända flygtid har tidigare ansetts infalla från slutet av juli till mitten av augusti då arten har någon gång setts uppträda talrikt. Den flyger i anslutning till värdväxten och kan skraphåvas från denna under sen eftermiddag och natt. I håven uppför den sig livligt och hoppar runt med vingarna i utfällt läge. Historik: Ginstpalpmal är en sällsynt och mycket lokal fjärilsart som gått tillbaka genom hårginstens fortgående minskning. Första gången arten omnämns är från 1924, då Per Benander fångade tre individer vid Veinge av en art som han då trodde var Anacampsis albipalpella. Detta är dock en art som lever på färgginst Genista tinctoria, och som har sin närmaste förekomst i England. Utgående från Veingedjuren och ytterligare fjärilar, som senare påträffades vid Bonnarps hed i Skåne, beskrev så Niels Wolff i Danmark Stomopteryx suecicella som ny för vetenskapen Den forna populationen vid Bonnarps hed tycks nu vara utdöd. De senaste fynden därifrån är sannolikt från den 3 juli I södra Halland är arten under senare tid påträffad vid Mästockaheden 1999 samt vid Veinge 2000, då ett tiotal fjärilar noterades. Äldre fynd finns även från Skogaby. Aktuell förekomst: Inventeringarna under gav inte några nyfynd av arten, som tycktes vara helt försvunnen. Vid tiden den 10 juni 2007 håvades till slut en suecicella-liknande fjäril vid de under våren naturvårdsbrända ytorna strax väster om Vessingesjön. Flygtiden tycktes vara helt befängd, men genitalieundersökning senare under sommaren bekräftade dock fyndet. Antingen har det varmare klimatet gjort att arten numera flyger i två generationer, eller också har den alltid haft en individfattig första generation, som tidigare aldrig påträffats. Vid samma tillfälle flög flera helt nykläckta individer av sen ginstbackmätare, vilket även detta är en tidig notering. Proppen gick tydligen ur denna sommar när ginstpalpmal, under normal flygtid, den 13 augusti, kunde fångas på en ny lokal tillsammans med ginstguldmal P. staintoniella. Då kunde vid 18-tiden två honor och en hane håvas från ginstmattor i en solexponerad sydslänt i naturreservatet Övragård. Båda dessa fyndlokaler befinner sig i en tidig igenväxningssuccession efter naturvårdsbränning och grustäktsdrift, vilket bekräftar våra tidigare erfarenheter av en art som kräver ett habitat med ett varmt lokalklimat, samt öppna sandblottor. Våra farhågor kom, som väl var, på skam, och läget ljusnade betydligt för denna synnerligen trängda och krävande art. Under 2009 återfanns den på Mästocka ljunghed i den inhägnade (betesfredade) och småskaligt brända fållan och så 2010 vid Skogaby station. Fyra aktuella lokaler i Veinge socken (Figur 6) är nu kända för ginstpalpmal, som alltså under de första åren av inventeringen befarades ha dött ut i Sverige. Ginstplattmal Agonopterix atomella EN Utbredning: Arten är utbredd över hela Central-, Väst- och Sydeuropa samt i norra Afrika och Mindre Asien. I de nordiska grannländerna är den känd från Danmark genom några fynd på Jylland. Beskrivning och ekologi: Arten tillhör släktet plattmalar, som i Sverige hyser 29 arter med tämligen homogent utseende. Larven kan ses i juni i ett spunnet rör mellan blad och toppspetsar av ginst. I Sverige har den bara hittats på hårginst, men söderut nämns även andra ginstarter. Fjärilen kan hittas med hjälp av pannlampa sittande högt i ljung och på ginstplantor under varma kvällar i slutet av juli. 116

117 Ginstplattmal har kända aktuella förekomster på fyra lokaler i södra Halland och en i nordvästra Skåne. Foton: Ronny Lindman. Den sitter då gärna och lapar nektar från ljungblommor för att klara övevintringen som vuxen fjäril. Under varma perioder redan i mars har flygande fjärilar setts flyga under eftermiddagen. Historik: De första fynden från Sverige härrör sannolikt från Veinge 1924 då Per Benander skriver Mellan ett par till rör hopfästa blad eller mellan till stammen spunna blad dolde sig larven av Depressaria scopariella. Ett par blevo puppor 3/8 och fjärilar 21/8. Arten är icke förut publicerad från Sverige, men F. Nordström har kläckt fjärilen från larv, tagen på Sarothamnus vid Tylösand. Detta tyder på en hopblandning av de två närstående arterna och att Benander vid detta tillfälle hittade den på ginst levande atomella som ny för landet, medan Nordström hade kläckt den riktiga scopariella som lever på harris. Inte förrän efter 1953 tycks det som om artfrågan hade lösts. År en 1928 och 1936 hittades ginstplattmal åter vid Veinge station, men har därefter aldrig återfunnits på lokalen påträffades den så vid Bonnarps hed i Skåne, där den var känd fram till mitten av 1960-talet. Aktuell förekomst: Inte förrän 2006 kunde arten återfinnas här inom en liten vägsträcka med ginst utanför flygfältet. Arten är känd från Mästocka ljunghed sedan mitten av 1970-talet. Våren 2005 påträffades ginstplattmal återigen där den 13 april. Senare på sommaren kunde den konstateras på två nya halländska lokaler, dels med en stor population vid Tönnersjömålet på Mästocka skjutfält under tiden 31 juli-3 augusti, dels vid Övragårds naturreservat där flera fjärilar sågs sittande på ljung den 3 117

118 Figur 7. Kända lokaler för ginstplattmal, såväl aktuella (5 st.) som gamla (2 st.). 118

119 augusti. Sensommaren 2006 kunde talrika larver hittas i rullade blad vid Tönnersjömålet trots att området brunnit hårt samma vår, enligt personal vid skjutfältet. I vägslänten vid Brandshult norr om Oskarström påträffades arten 1998, men den har inte kunnat återfinnas där inom ramen för denna inventering påträffades arten på ytterligare en ny förekomstlokal, då en individ hittades sittande i hårginst efter järnvägen 2,5 km öster om Skogaby. Detta betyder att arten i dagsläget är känd från fem aktuella lokaler i landet (Figur 7). Ginstsäckmal Coleophora genistae CR Utbredning: I de nordiska grannländerna är arten endast känd från Danmark, och förekommer därefter glest i Centraleuropa från Brittiska öarna till Slovakien, vidare från Portugal över till Grekland. Beskrivning och ekologi: Släktet säckdragarmalar hyser i landet ca 130 arter med tämligen homogent utseende. Larven minerar bladen av ginst från en säck som täcks med minerade ginstblad och därmed utgör ett gott skydd för larven. Ginstsäckmal vid Tönnersjömålet, som hyser landets i särklass största population av arten. Övriga kända lokaler är Mästocka ljunghed, Veinge station, Vessingesjön och Övragård. Foton: Ronny Lindman. 119

120 Figur 8. Kända lokaler för ginstsäckmal, såväl aktuella (5 st.) som gamla (3 st.). 120

121 Historik: Första gången ginstsäckmalen omnämns från Sverige är den 6/ då Per Benander tog arten på en med Genista bevuxen ljungbacke vid Veinge. Den har sedan uppträtt i Veingeområdet med jämna mellanrum, men har minskat drastiskt de senaste 20 åren fångades en hane och en hona i Ysby nära Laholm, vid Oskarström 1981, samt vid Mästocka ljunghed under talet. Mellan åren påträffades arten vid Bonnarps hed, men har därefter inte kunnat återfinnas i Skåne. Aktuell förekomst: 2004 inventerades ett 20-tal ginstlokaler i Halland, men ginstsäckmal kunde då inte återfinnas på någon lokal. Under 2005 kunde så en stor förekomst konstateras vid Tönnersjömålet, där fjärilen visade sig i flera hundra individer i en lång flygtid mellan 19 juni och 3 augusti. Vid Övragårds naturreservat kunde den 23 juni två fjärilar under dagtid håvas från hårginst sågs arten i endast några få individer vid Tönnersjömålet trots gynnsamt väder. Detta visar på de kraftiga populationssvängningar som normalt drabbar många fjärilsarter. Vid Veinge station kunde dessutom en fjäril skraphåvas den 1 augusti Under 2011 återfanns den även vid Mästocka ljunghed (Figur 8). Vid den senaste uppföljningen av ginstfjärilar 2013 hittades inte fjärilen på någon av de många besökta ginsthedarna. En orsak kan vara att populationen är liten som en följd av den fuktiga och kyliga sommaren I maj 2014 skraphåvades dock en ginstsäckmal utmed den sandiga markvägen vid Vessingesjön. Gulstreckad backmätare Scotopteryx mucronata EN Utbredning: Utanför Sverige är artens utbredning inte helt kartlagd, men i övriga Nordeuropa förekommer den i Polen, Tyskland, Holland och Danmark samt på de Brittiska öarna. Beskrivning och ekologi: Detta är en ganska stor brun mätare med ett vingspann på mm. Tvillingarten sen ginstbackmätare är till förväxling lik, med samma teckning och variation i färg. Gulstreckad ginstbackmätare flyger dock något tidigare. Fjärilen flyger från slutet av maj till slutet av juni. Flygtiden kan variera kraftigt mellan olika populationer. Exempelvis var fjärilen på vingarna redan den 15 maj 2005 vid den mycket varma grytan i transportcentralens grustäkt i Veinge, för att sedan inte börja flyga förrän den 11 juni på Tönnersjömålet. Arten verkar av någon anledning ha gått tillbaka kraftigare än sin tvillingart sen ginstbackmätare, som snabbare tycks kunna återetablera sig på nya ginstförekomster, och även att dröja sig kvar längre vid ohävd. Historik: Tidigare är arten känd från centrala och nordöstra Skåne, bland annat från Bonnarps hed och Bromölla, samt från södra Västergötland. I dagsläget är information om dessa förekomster bristfällig. Populationen vid Bromölla såg annorlunda ut och livnärde sig på harris. Det rörde sig möjligen om en närstående art. Gulstreckad backmätare är tidigare känd från Våxtorp, samt från flera lokaliteter runt Halmstad, och 1983 påträffades den vid Oskarström. Aktuell förekomst. Numera förekommer gulstreckad backmätare endast mycket lokalt på några platser i ginstens kärnområde i södra Halland sågs den vid Övragårds naturreservat den 5 och 10 juni påträffades den vid Mästocka ljunghed den 6 juni, Tönnersjömålet 11 juni-2 juli och vid Övragårds naturreservat den 3 juni. Vidare flög den på några fläckar runt Veinge, där den redan den 15 maj flög talrikt i en varm slänt vid Lastbilscentralens grustäkt. Den 18 juni 2006 hittades en sliten hona vid vägslänten norr om Oskarström (Brandshult), samt ytterligare en sliten hona i grustäkten vid Johansfors (Drared). I dagsläget är sex aktuella lokaler kända (Figur 9), med den i särklass talrikaste populationen på Tönnersjömålet, där mer än 100 fjärilar sågs den 30 maj Dessutom finns en 121

122 Gulstreckad backmätare på ljung och hårginst vid Övragård en av sex kända lokaler för arten. Foton: Ronny Lindman. 122

123 Figur 9. Kända lokaler för gulstreckad backmätare, så väl aktuella (6 st.) som gamla (4 st.). Dessutom har arten 2013 påträffats på en lokal vid Vindrarp (G). 123

124 ströobservation från Vindrarp ( ), som antyder att det kan finnas en hittills okänd lokal i sydligaste Halland. Rödtonad harrismätare Chesias rufata EN Utbredning: Utanför Sverige förekommer den inom ett område som sträcker sig från sydvästra Ryssland och Mindre Asien genom Europa till Spanien, Brittiska öarna och Danmark. Beskrivning och ekologi: En ordinärt stor mätare med en vingbredd på mm. Fjärilen kan inte förväxlas med någon annan art i landet. I Sverige tycks larven av rödtonad harrismätare i första hand utnyttja hårginst som värdväxt, men även harris uppges. Nordström beskriver 1927 hur han kläckt fjärilen från larver insamlade från harris i Tylösand i mitten av augusti Avsaknaden av sentida fynd av arten i delar av Sverige som endast hyser harris tyder dock på att rödtonad harrismätare främst utnyttjar denna växt då den växer i anslutning till hårginstförekomster. Fjärilen har en oregelbunden flygtid från maj till slutet av augusti, uppenbarligen i två generationer. Vanligtvis infaller dock den huvudsakliga flygperioden i juni. Arten är aktiv dygnet runt och kommer fram till ultraviolett ljus. Den tycks fluktuera kraftigt mellan olika år, och hur artens specifika habitatkrav ser ut i Sverige är inte helt klarlagt. Den tycks klara sig på lokaler där ljungen är tämligen hög. Med tanke på inventeringsresultatet kan man konstatera att årlig vårbränning utan efterföljande bete (eller helt lätt bete) tycks vara optimalt för arten. Landets största population finns på Tönnersjömålet, där som mest 50 fjärilar har setts (20 juni 2005). Historik: De första svenska fynden av arten gjordes av Erik Vretlind på ett par lokaler väster om Halmstad den 8/ och i mitten av juli Sannolikt är någon av dessa lokaler Söndrums Rödtonad harrismätare på Mästocka ljunghed. Foto: Ronny Lindman. 124

125 Figur 10. Kända lokaler för rödtonad harrismätare, så väl aktuella (8 st.) som gamla (7 st.). Dessutom har den noterats på strölokalen S1 Eriks vägskäl i sen tid. 125

126 strand, där Vretlind insamlat både P. pruinata och O. plumbata. Sommaren 1921 anträffades den även öster om staden på Skedala hed och vid Veinge mitt på den stora slättbygden innanför Laholmsbukten. Sannolikt är arten försvunnen från Halmstadtrakten och finns förmodligen numera endast kvar i Veinge socken (Figur 10). Arten är tidigare känd från Bonnarps hed i Skåne, där de sista kända fynden gjordes Arten anges även vara funnen i södra Västergötland. Aktuell förekomst: Under denna inventering har arten konstaterats på åtta lokaler, alla i Veinge socken (Figur 10). Den 30 maj 2004 sågs en individ sitta på den upplagda rälsen vid Veinge station. Samma år observerades en fjäril på Mästocka ljunghed den 5 juni, samt flera larver vid Lastbilscentralens grustäkt vid Veinge den 14 augusti. Vid fortsatt inventering 2005 flög fjärilar på samma lokal den 1 och 5 maj. Den 11 juni sågs även ett exemplar väster om Vessingesjön. Vid fyra tillfällen mellan 5 maj-3 juni sågs ett 20-tal individer vid Kullsgård (i två delområden). På den nordöstra delen av Övragårds naturreservat sågs en individ den 21 maj. Vid Tönnersjömålet kunde närmare ett 100-tal fjärilar observeras den 20 juni då de var aktiva under dagtid och senare på natten kom fram till ultraviolett ljus. Den 3 augusti var arten fortfarande talrik på ljus, då möjligen i en andra generation för säsongen. Sen ginstbackmätare Scotopteryx luridata VU Utbredning: Utanför Sverige är artens utbredning ej helt klarlagd, men i övriga Nordeuropa förekommer den i Polen, Tyskland, Holland och Danmark samt på de Brittiska öarna. Beskrivning och ekologi: Som namnet antyder har sen ginstbackmätare en senare flygtid än tvillingarten gulstreckad backmätare. Generellt kan man säga att arterna avlöser varandra i flygtid. Detta tillsammans med en skillnad på mellanfältet i framvingen är de viktigaste karaktärerna för att Sen ginstbackmätare vid Övragård. Foto: Ronny Lindman. 126

127 Figur 11. Kända lokaler för sen ginstbackmätare, såväl aktuella (14 st.) som gamla (5 st.). 127

128 åtskilja de bägge arterna. Sen ginstbackmätare är en av de arter som klarar av att leva på hårginst som växer i högre vegetation, och är därför en av de ginstlevande arterna som klarat sig bäst i det degenererande landskapet. Fjärilen, som flyger från slutet av juni till mitten av juli, på öppen hedmark är aktiv under hela dygnet och kommer nattetid fram till UV-ljus. Flygtiden kan variera kraftigt från år till år beroende på väderleken. Historik: Tidigare är arten känd från centrala Skåne, bland annat Bonnarps hed, där den återigen påträffades Den är även känd från västra Blekinge, men några sentida fynd föreligger inte därifrån. Arten är numera lokalt förekommande i södra Halland norrut till Oskarströmstrakten. Aktuell förekomst: I södra Halland har den under åren påträffats på 15 lokaler (Figur 11), med alla fynden mellan perioden 9 juni - 22 juli. Större antal fjärilar har setts vid Kullsgård, Övragård, Vessingesjön, Bölarp, Elestorp, Ebbared, Skogaby O, Hollandsbjär och Mästocka ljunghed. Däremot förekommer den endast sparsamt på Tönnersjömålet, vilket styrker bilden av att den trivs bäst på lokaler där hårginst växer bland äldre ljung, och att täta bränningintervall inte är optimalt för denna ginstfjäril. 128

129 Bilaga 3. Inventeringsmanual för ginstfjärilar i Hallands län Rödtonad harrismätare (EN) vid Kullsgård (Veinge). Foto: Ronny Lindman. 129

130 Innehåll Bilaga 3. Inventeringsmanual för ginstfjärilar i Hallands län Sammanfattning av kända lokaler och flygtider Rödtonad harrismätare Chesias rufata EN (26-30 mm vingbredd) Daggig ginstmätare Pseudoterpna pruinata CR (26-33 mm vingbredd) Gulstreckad backmätare Scotopteryx mucronata EN (25-31 mm vingbredd) Sen ginstbackmätare Scotopteryx luridata VU (23-28 mm vingbredd) Ginstplattmal Agonopteryx atomella EN (16-21 mm vingbredd) Fri stävmal Prolita solutella EN (14-21 mm vingbredd) Brun ginststävmal Mirificarma lentiginosella EN (15-18 mm vingbredd) Ginsthedkorthuvudmal Scythris crypta EN (8-9 mm vingbredd) Ginstsäckmal Coleophora genistae CR (12-14 mm vingbredd) Ginstbladsguldmal Phyllonorycter staintoniellus CR (7 mm vingbredd) Ginstpalpmal Syncopacma suecicella CR (8-9 mm vingbredd) Nästan alla foton i manualen har tagits i Halland av Ronny Lindman. 130

131 Sammanfattning av kända lokaler och flygtider I stort sett hela de svenska populationerna av ginstlevande fjärilar finns i Halland. Tre av arterna (ginstplattmal, brun ginststävmal, fri stävmal och sen ginstbackmätare) har även i senare tid observerats vid Ljungbyhed/Bonnarps hed, i övrigt saknas kända populationer av arterna i landet. Antal lokaler i Halland Senaste obs. Ginstbladsguldmal CR Ginstsäckmal CR Daggig ginstmätare CR Ginstpalpmal CR Gulstreckad backmätare CR Ginstplattmal EN Ginsthedkorthuvudmal EN Rödtonad harrismätare EN Fri stävmal EN Brun ginststävmal EN Sen ginstbackmätare VU Antal arter ginstfjärilar Större restaurering/skötsel Övragård 10 X Tönnersjömålet 9 X Mästocka ljunghed 11 X Veinge station 5 X Vessingesjön 6 X Veinge Betong 5 X Elestorp (LBC) 4 X Bockalt 4 X Åled 3 X Kullsgård 3 Skogaby O 3 Skogaby station 3 Brandshult 2 Skogsgård 1 X Bölarp 1 X Drared 1 Perstorp 1 Ebbared 2 Hollandsbjär 1 Knäred V 1 Ungefärliga flygtider för ginstfjärilar, där den huvudsakliga flygtiden anges med mörkgrön färg. Mer detaljer om flygtider och även larvens uppträdande ges i beskrivningarna för respektive art: 131

132 April Maj Juni Jul Augusti September Rödtonad harrismätare EN Fri stävmal EN Gulstreckad backmätare EN Ginsthedkorthuvudmal EN Ginstsäckmal CR Ginstbladsguldmal CR Daggig ginstmätare CR Sen ginstbackmätare VU Ginstpalpmal CR Ginstplattmal EN Brun ginststävmal EN 132

133 Sammanfattande lista för lokaler och vilka ginstfjärilar som är kända. Fjärilen anges i ordning efter ungefärlig flygtid (sist ut är lika med sist i listan för varje lokal): Mästocka ljunghed: Rödtonad harrismätare, Fri stävmal, Gulstreckad backmätare, Ginstbladsguldmal, Daggig ginstmätare, Sen ginstbackmätare, Ginstpalpmal, Ginstplattmal, Brun ginststävmal, Ginstsäckmal. Övragård: Rödtonad harrismätare: Fri stävmal, Gulstreckad backmätare, Ginsthedkorthuvudmal, Ginstsäckmal, Ginstbladsguldmal, Daggig ginstmätare, Sen ginstbackmätare, Ginstpalpmal, Ginstplattmal, Brun ginststävmal. Tönnersjömålet: Rödtonad harrismätare, Fri stävmal, Gulstreckad backmätare, Ginsthedkorthuvudmal, Ginstsäckmal, Daggig ginstmätare, Sen ginstbackmätare, Ginstplattmal, Brun ginststävmal. Veinge station: Rödtonad harrismätare, Ginsthedkorthuvudmal, Ginstsäckmal, Sen ginstbackmätare, Brun ginststävmal. Vessingesjön: Rödtonad harrismätare, Fri stävmal, Ginstsäckmal, Sen ginstbackmätare, Ginstpalpmal, Brun ginststävmal. Veinge betong: Rödtonad harrismätare, Fri stävmal, Ginsthedkorthuvudmal, Sen ginstbackmätare, Brun ginststävmal. LBCs täkt: Rödtonad harrismätare, Gulstreckad backmätare, Sen ginstbackmätare, Brun ginststävmal. Bockalt: Fri stävmal, Ginsthedkorthuvudmal, Sen ginstbackmätare, Brun ginststävmal. Åled: Fri stävmal, Ginsthedkorthuvudmal, Brun ginststävmal. Kullsgård: Rödtonad harrismätare, Sen ginstbackmätare, Brun ginststävmal. Skogaby O: Sen ginstbackmätare, Ginstplattmal, Brun ginststävmal. Skogaby station: Sen ginstbackmätare, Ginstpalpmal, Brun ginststävmal. Brandshult: Gulstreckad backmätare, Brun ginststävmal. Skogsgård: Fri stävmal. Bölarp: Sen ginstbackmätare. Drared: Gulstreckad backmätare. Perstorp: Fri stävmal. Ebbared: Sen ginstbackmätare, Brun ginststävmal. Hollandsbjär: Sen ginstbackmätare. Knäred V: Sen ginstbackmätare. 133

134 Rödtonad harrismätare Chesias rufata EN (26-30 mm vingbredd) Livscykel April Maj Juni Juli Augusti September (Mörkgrönt=störst chans att hitta fjärilen, ljusgrönt=fjärilen kan ses, orange=larven kan ses) Inventeringsmetod: Arten fluktuerar kraftigt från år till år och flygtiden är lång med två diffust åtskilda generationer. Vanligen är huvudsakliga flygperioden i juni. Den är aktiv dygnet runt och kan stötas upp på dagen men kommer även fram till lampa nattetid. Larven kan skraphåvas på hårginst. Övervintrar som puppa i marken. Larven är bladgrön med en vit sidolinje Kända lokaler (senaste obs.): 8 sentida lokaler, alla i Halland. Mästocka ljunghed (2013), Tönnersjömålet (2013), Veinge Betong (2013), Övragård (2005), Elestorp (2005), Kullsgård (2005), Vessingesjön (2005) och Veinge station (2004). Förväxlingsarter: Lätt att känna igen med den typiska kroppsformen och dem rödtonade färgen. Den enda förväxlingsarten är större harrismätare som har samma kroppsform, men som flyger först på hösten (sept-okt) och som har ett typiskt ljust streck på längden över framvingen. Rödtonad harrismätare har en vingbredd på mm, en speciell kroppsform (puckelryggig) och vingform. Till skillnad från flertalet andra mätare så lägger den vingarna över varandra när den vilar. 134

135 Daggig ginstmätare Pseudoterpna pruinata CR (26-33 mm vingbredd) April Maj Juni Juli Augusti September Livscykel (Mörkgrönt=störst chans att hitta fjärilen, ljusgrönt=fjärilen kan ses, orange=larven kan ses) Inventeringsmetod: Fjärilen flyger gärna på dagen och kan då stötas upp i anslutning till bestånd med hårginst. Den kommer även fram till lampa nattetid. Larven kan skraphåvas på hårginst och nålginst. Övervintrar som ung larv. Kända lokaler (senaste obs.): 3 sentida lokaler, alla i Halland. Mästocka ljunghed (2013), Övragård (2013) och Tönnersjömålet (2013). Vid Veinge station fanns fjärilen kvar fram till 1992, men har därefter inte setts där. Förväxlingsarter: Det finns flera andra gröna mätare och för den som är ovan kan förväxling ske. De flesta andra gröna mätare har oftast tydligare vita linjer över vingarna medan daggig ginstmätare ger ett mer jämnfärgat intryck. En grön eller vit mätare som flyger upp från bestånd med hårginst är högintressant och bör alltid kollas upp (och fotograferas om inventeraren inte är en erfaren fjärilsinventerare). Daggig ginstmätare har en karakteristisk grön färg med blålila ton, men den bleknar fort och kan då se nästan vit ut som fjärilen t.h. Fräscha fjärilar har även en oregelbunden ljus våglinje i bakre delen av fram- och bakvingar, som svagt kan skymtas på fjärilen t.v. Gröntonade och nästan vita mätare som flyger upp från ginstbestånd bör alltid kollas upp närmare. 135

136 Daggig ginstmätares larv är grön med en kraftig vit strimma (ofta med rosa ton) på sidan. Ryggen är mörkare grön än sidorna och avskiljs från dessa med en smal ljus strimma. The head is cleft and tipped with pink and the anal point is also tipped pink. 136

137 Gulstreckad backmätare Scotopteryx mucronata EN (25-31 mm vingbredd) Livscykel April Maj Juni Juli Augusti September (Mörkgrönt=störst chans att hitta fjärilen, ljusgrönt=fjärilen kan ses, orange=larven kan ses) Inventeringsmetod: Fjärilen flyger gärna på dagen och kan då stötas upp i anslutning till bestånd med hårginst. Den kommer även fram till lampa nattetid. Larven har inte setts under de tidigare inventeringarna av ginstfjärilar, men kan sannolikt hittas genom skraphåvning på hårginst, framförallt på förhösten. Övervintrar som larv. Larven är ljusgrå med ett variabelt inslag av mörka teckningar på ryggen och huvudet är kvadratiskt. Larven av sen ginstbackmätare är mycket lik och det är oklart hur de båda arternas larver kan skiljas åt. Kända lokaler (senaste obs.): 6 sentida lokaler, alla i Halland. Mästocka ljunghed (2013), Övragård (2013), Tönnersjömålet (2013), Brandshult (2006), Drared (2006) och Elestorp (2006). Förväxlingsarter: Mycket lik tvillingarten sen ginstbackmätare, men flyger tidigare. Flygtiderna överlappar dock varandra i slutet av juni och början av juli och vid den tiden är den gulstreckade oftast rejält sliten på vingarna medan sen ginstbackmätare normalt är nykläckt och fräsch då. Fjärilen bör alltid fotograferas av inventerare som inte har stor erfarenhet av de båda arterna. Det finns även andra gråbruna mätare som för en ovan fjärilsinventerare kan likna dessa båda ginstfjärilar. Gulstreckad backmätare har ljusa tvärlinjer över vingarna och fältet mellan de både mellersta har oftast en gråbrun skuggning. Den varierar från gråa till helt bruna former och är mycket lik tvillingarten sen ginstbackmätare, som dock flyger senare (OBS! Överlappning av flygtiderna). 137

138 Sen ginstbackmätare Scotopteryx luridata VU (23-28 mm vingbredd) Livscykel April Maj Juni Juli Augusti September (Mörkgrönt=störst chans att hitta fjärilen, ljusgrönt=fjärilen kan ses, orange=larven kan ses) Inventeringsmetod: Fjärilen flyger gärna på dagen och kan då stötas upp i anslutning till bestånd med hårginst. Den kommer även fram till lampa nattetid. Larven har inte setts under de tidigare inventeringarna av ginstfjärilar, men kan sannolikt hittas genom skraphåvning på hårginst, kanske framförallt på förhösten eller under maj. Övervintrar som larv. Kända lokaler (senaste obs.): 16 sentida lokaler, varav 15 i Halland. Mästocka ljunghed (2013), Övragård (2013), Bölarp (2013), Elestorp (2013), Veinge station (2010), Skogaby station (2010), Skogaby O (2010), Hollandsbjär (2010), Tönnersjömålet (2008), Vessingesjön (2008), Ebbared V (2006), Veinge Betong (2006), Kullsgård (2006), Knäred V (2006) och Bockalt (2004) Förväxlingsarter: Mycket lik tvillingarten gulstreckad ginstbackmätare, men flyger senare. Flygtiderna överlappar dock varandra i slutet av juni och början av juli och vid den tiden är den gulstreckade oftast rejält sliten på vingarna medan sen ginstbackmätare normalt är nykläckt och fräsch då. Fjärilen bör alltid fotograferas av inventerare som inte har stor erfarenhet av de båda arterna. Det finns även andra gråbruna mätare som för en ovan fjärilsinventerare kan likna dessa båda ginstfjärilar. Även larven liknar den gulstreckade backmätarens, och det är oklart hur(om de kan skiljas åt (se beskrivning av larv på föregående art). Sen ginstbackmätare är variabel i teckningen och kan ha varierande grå-brun färg. Den liknar tvillingarten gulstreckad backmätare (föregående art) men flyger senare, fast flygtiderna överlappar delvis varandra. 138

139 Ginstplattmal Agonopteryx atomella EN (16-21 mm vingbredd) April Maj Juni Juli Augusti September Livscykel (Mörkgrönt=störst chans att hitta fjärilen, ljusgrönt=fjärilen kan ses, orange=larven kan ses) Inventeringsmetod: Bästa tiden att leta efter arten är sannolikt i slutet av juli mitten av augusti genom att skraphåva över hårginst och ljung i skymningen, eller ännu bättre att leta med pannlampa på dessa växter under ljumma kvällar vid mörkrets inbrott vid den tiden. Fjärilen övervintrar som vuxen och kan då ses även på ljung där den tankar nektarenergi för att klara vintern. Den vuxna fjärilen kan även hittas på ginst under mars-maj. I juni kan larven hittas genom skraphåvning över hårginst. Kända lokaler (senaste obs.): Fem sentida lokaler, varav fyra i Halland. Mästocka ljunghed (2013), Övragård (2014), Tönnersjömålet (2013), Skogaby O (2006). Förväxlingsarter: Svår art för den som inte har någon större erfarenhet av småfjärilar. Finns flera liknande arter plattmalar, bland annat harrisbladplattmal (rödlistad som NT, lever på harris och finns vid Veinge station) och allmän plattmal. Även larverna av andra plattmalar är lika, men hittas larven vid bladrör i skottspetsarna på hårginst så är det troligen ginstplattmal. Ginstplattmal har en vingbredd på mm och ger liksom övriga plattmalar ett jämnbrett och platt intryck. Den har normalt två vita fläckar på vingen (de kan saknas) men det är inte någon artskiljande karaktär och arten är svår att säkert identifiera för den oerfarne. Bör fotograferas för kontroll. 139

140 Fri stävmal Prolita solutella EN (14-21 mm vingbredd) Livscykel April Maj Juni Juli Augusti September (Mörkgrönt=störst chans att hitta fjärilen, ljusgrönt=fjärilen kan ses, orange=larven kan ses) Inventeringsmetod: Fjärilen flyger dygnet runt, gärna i solsken och kommer även fram till lampa nattetid. Fri stävmal ses framförallt där hårginsten växer glest och omges av fläckar med bar grus/sand eller nybränd mark och kan då ses sprätta omkring i anslutning till ginstplantorna. Larven spinner spindelnätsliknande vävrör kring ginstplantorna och spinnet kan då lätt hittas. Den övervintrar sannolikt som puppa i marken. Kända lokaler (senaste obs.): Elva sentida lokaler, varav tio i Halland. Åled (2013), Skogsgård (2013), Mästocka ljunghed (2013), Tönnersjömålet (2013), Bockalt (2013), Övragård (2013), Perstorp (2010), Veinge betong (2013), Vessingesjön (2013), Ebbared V (2013). Förväxlingsarter: En förhållandevis stor och lätt igenkännlig stävmal. Utseendet kan variera från mörkbrun eller svartbrun till askgrå. Oftast har den några svarta fläckar i främre och centrala delen av framvingen medan bakre delen är tydligt ljusare. Se bilderna nedan. Den kan dock vara mer jämnfärgad och mindre kontrastrik, inte minst slitna fjärilar. Det finns några andra arter stävmalar som kan ha liknande teckningar och en ovan fjärilsinventerare bör alltid fotografera fjärilen. Fri stävmal är ofta ganska kontrastrikt tecknad med mörka fläckar i främre och centrala delen medan bakre delen av framvingarna ofta är ljusare, som på bilden. Mindre kontrastrika former finns även (nedre bilden). 140

141 Brun ginststävmal Mirificarma lentiginosella EN (15-18 mm vingbredd) April Maj Juni Juli Augusti September Livscykel (Mörkgrönt=störst chans att hitta fjärilen, ljusgrönt=fjärilen kan ses, orange=larven kan ses) Inventeringsmetod: Fjärilen flyger i skymningen då den kan skraphåvas på hårginst samt på natten då den kommer fram till lampa. Larven levar i maj-juni i spunna bladtoppar av ginst. Den övervintrar sannolikt som puppa i marken. Kända lokaler (senaste obs.): 14 sentida lokaler, varav 13 i Halland. Övragård (2007), Vessingesjön (2013), Veinge station (2007), Veinge Betong (2007), Johansfors SV (2006), Åled (2006), Kullsgård (2013), Mästocka ljunghed (2006), Skogaby O (2006), Skogaby station (2006), Elestorp (2013), Tönnersjömålet (2013), Bockalt (2013). Förväxlingsarter: Liknar några andra bruna stävmalar, som dock saknar den rosa teckningen på bakvingen. När denna framträder tydligt är det inte någon tvekan om arten. Brun ginststävmal har en mörkbrun grundfärg med rosa teckningar baktill på framvingen (kan vara m.l.m. tydligt. Den liknar flera andra bruna stävmalar, men den rosa teckningen saknar de andra arterna. 141

142 Ginsthedkorthuvudmal Scythris crypta EN (8-9 mm vingbredd) April Maj Juni Juli Augusti September Livscykel (Mörkgrönt=störst chans att hitta fjärilen, ljusgrönt=fjärilen kan ses, orange=larven kan ses) Inventeringsmetod: Denna lilla mörka fjäril kan skraphåvas på ginst från slutet av maj till mitten av juli, helst i solsken under eftermiddagen. Fjärilen flyger inte ofta och kan vara mycket svår att hitta. Larven lever troligen i vävrör på hårginst, men detta har ännu inte setts under inventeringarna i Halland. Kända lokaler (senaste obs.): 6 sentida lokaler, alla i Halland. Mästocka ljunghed (2014), Veinge station (2013), Tönnersjömålet (2010), Bockalt (2010), Åled (2013) och Veinge Betong (2004). Förväxlingsarter: Detta är en av de minsta korthuvudmalarna och det finns liknande arter. Kropp och framvingar är mörkt bruna till svarta med svagt blå eller purpuraktig glans och med en liten vit fläck i den centrala delen av vingen (kan dock saknas). Bör samlas in för kontroll av expert. Ginsthedkorthuvudmal är en liten mörk mal med en ofta diffus ljus fläck på vingen och en blå/purpurglans som syns på bilden t.v. 142

143 Ginstsäckmal Coleophora genistae CR (12-14 mm vingbredd) April Maj Juni Juli Augusti September Livscykel (Mörkgrönt=störst chans att hitta fjärilen, ljusgrönt=fjärilen kan ses, orange=larven kan ses) Inventeringsmetod: Fjärilen kan skraphåvas på ginst under dagen och kommer fram på lampa nattetid. Larven lever i en bladsäck på ginst under sensommaren-hösten, men denna har ännu inte setts under inventeringarna i Halland bör eftersökas (se bild på följ. sida). Kända lokaler (senaste obs.): 5 sentida lokaler, alla i Halland. Vessingesjön (2014), Mästocka ljunghed (2011), Övragård (2010), Tönnersjömålet (2009) och Veinge station (2006). Förväxlingsarter: Denna art kan förväxlas med harrissäckmal (NT) som har hittats vid Veinge station och Tönnersjömålet samt käringtandsäckmal (som hittats vid Tönnersjömålet av ginstlokalerna). Bör samlas in för kontroll av expert. Ginstsäckmalen är smal, guldglänsande och har en vit strimma längst ner på framvingen. Huvudet och mellankroppens översida är ljusa och antennerna ser randade ut i vitt och mörkt. Ginstbladsguldmal Phyllonorycter staintoniellus CR (7 mm vingbredd) 143

144 Livscykel April Maj Juni Juli Augusti September (Mörkgrönt=störst chans att hitta fjärilen, ljusgrönt=fjärilen kan ses, orange=larven kan ses) Inventeringsmetod: Fjärilen kan skraphåvas på ginst under dagen. Den verkar flyga i två generationer i maj-juni respektive augusti. Larven lever som minerare på ginstblad och bladet dras ihop till en barrliknande hylsa i slutet av larvstadiet och i hylsan förpuppas den troligen. I Halland har minor framförallt hittats under augusti, men den långa flygtiden med två generationer gör att det borde gå att hitta minor även vid andra tidpunkter under sommaren och kanske på förhösten. Kända lokaler (senaste obs.): 2 sentida lokaler, alla i Halland. Övragård (2010), Mästocka ljunghed (2008). Förväxlingsarter: Denna lilla art kan förväxlas med andra liknande guldmalar (stort släkte) och behöver granskas av expert för säker bestämning. Ginstbladsguldmal tillhör de minsta guldmalarna, som dock är en stor grupp med flera liknande arter. Framvingarna är utan glans och blekt orangebruna med diffusa vitaktiga teckningar. 144

145 Ginstbladsguldmalens larv lever som minerare i översidan av ginstens blad vilket gör att bladet i slutskedet rullas ihop till ett barrliknande utseende där fjärilen sannolikt förpuppas, väl skyddad. 145

146 Ginstpalpmal Syncopacma suecicella CR (8-9 mm vingbredd) April Maj Juni Juli Augusti September Livscykel (Mörkgrönt=störst chans att hitta fjärilen, ljusgrönt=fjärilen kan ses, orange=larven kan ses) Inventeringsmetod: Fjärilen kan skraphåvas på ginst, framförallt under eftermiddag och tidig kväll. Fjärilen flyger främst i slutet av juli-första halvan av augusti, men några observationer har gjorts i Halland i juni och tidigare i juli, varför flygtiden kan vara mer utsträckt eller att den även kan ha en tidigare generation. Larven kan troligen ses i juni, men inga larver har ännu setts under inventeringarna i Halland. Kända lokaler (senaste obs.): 4 sentida lokaler, alla i Halland. Övragård (2013), Skogaby station (2010), Mästocka ljunghed (2011) och Vessingesjön (2013). Förväxlingsarter: Denna lilla art kan förväxlas med tre närstående arter som lever på käringtand och behöver granskas av expert. Ginstpalpmal är en liten mörkbrun fjäril med ett ljust band på framvingens bakre del. Det finns några andra palpmalar som kan vara svåra att skilja från ginstpalpmalen. 146

147 Bilaga 4. Rödlistade arter på ginstfjärilslokalerna Hotkategori Art i åtgärdsprogram Alla lokaler Vetenskapligt namn Svenskt namn Ginstfjärilar (11 arter) Coleophora genistae Ginstsäckmal CR x Phyllonorycter staintoniella Ginstbladsguldmal CR x Pseodoterpna pruinata Daggig ginstmätare CR x Syncopacma suecicella Ginstpalpmal CR x Mästockaheden 2 Övragård 3 Tönnersjömålet 4 Vessingesjön 5 Veinge station 6 Veinge Betong 7 Ljungbyhed 8 Bockalt 9 Elestorp 10 Kullsgård 11 Skogaby station 12 Skogaby O 13 Åled 14 Brandshult 15 Ebbared 16 Bölarp 17 Drared 18 Hollandsbjär 19 Knäred 20 Perstorp 21 Skogsgård Agonopterix atomella Ginstplattmal EN x Chesias rufata Rödtonad harrismätare EN x Mirificarma lentiginosella Brun ginststävmal EN x Prolita solutella Fri stävmal EN x Scotopteryx mucronata Gulstreckad backmätare EN x Scythris crypta Ginsthedkorthuvudmal EN x Scotopteryx luridata Sen ginstbackmätare VU x Antal arter av ginstfjärilar Fjärilar (30) Lycia zonaria Ringlad vintermätare EN 2006 Archips betulana Porssommarvecklare VU 2008 Digitivalva arnicella Slåttergubbemal VU x Heliothelia wulfeniana Svart solmott VU 2013 Levipalpus hepatariella Leverplattmal VU 2013 Nemophora cupriacella Ängsväddsantennmal VU x Platyptilia tesseradactyla Kattfotfjädermott VU 2013 Adscita statices Allmän metallvingesvärmare NT Agonopterix scopariella Harrisbladplattmal NT 2010 Aplocera efformata Mindre taggmätare NT Argynnis niobe Hedpärlemorfjäril NT 2009 Aricia agestis Rödfläckig blåvinge NT 2011 Bembecua ichneumoniformis Smygstekellik glasvinge NT Bucculatrix ratisbonensis Sandkronmal NT Calamia tridens Torvfly NT Catoptria lythargyrella Glänsande sandgräsmott NT 2009 Cochylidea heydeniana Gråbinkevecklare NT 2009 Coleophora parthenogenella Harrissäckmal NT Drepana curvatula Brunaktig sikelvinge NT Hesperia comma Silversmygare NT Lycaena hippothoe Violettkantad guldvinge NT Lythria cruentaria Allmän purpurmätare NT Mesogona oxalina Harsyrefly NT 2004 Parectropis similaria Grågul lavmätare NT 2010 Satyrium w-album Almsnabbvinge NT 2013 Trifurcula immundella Harrisdvärgmal NT 2010 Trifurcula subnitidella Ängsdvärgmal NT 2005 Zygaena filipendulae Sexfläckig bastardsvärmare NT Zygaena lonicaerae Bredbrämad bastardsvärmare NT Zygaena viciae Mindre bastardsvärmare NT 2011 Fåglar (6) Carduelis cannabina Hämpling VU

148 Bilaga 4. Rödlistade arter på ginstfjärilslokalerna Vetenskapligt namn Svenskt namn Numenius arquata Storspov VU Hotkategori Art i åtgärdsprogram Alla lokaler 1 Mästockaheden 2 Övragård 3 Tönnersjömålet 4 Vessingesjön 5 Veinge station 6 Veinge Betong 7 Ljungbyhed 8 Bockalt 9 Elestorp 10 Kullsgård 11 Skogaby station 12 Skogaby O 13 Åled 14 Brandshult 15 Ebbared 16 Bölarp 17 Drared 18 Hollandsbjär 19 Knäred 20 Perstorp 21 Skogsgård Alauda arvensis Sånglärka NT Caprimulgus europaeus Nattskärra NT Dendrocopos minor Mindre hackspett NT Riparia riparia Backsvala NT Gaddsteklar (24) Andrena chrysopyga Stäppsandbi EN 2009 Andrena similis Ginstsandbi EN Dufourea inermis Klocksolbi EN x Nomada armata Väddgökbi EN x Andrena marginata Guldsandbi VU x Biastes truncatus Pärlbi VU x Dufourea halictula Monkesolbi VU x Lasioglossum niditiusculum Släntsmalbi VU 2009 Nomada stigma Fransgökbi VU x 2005 Sphecodes miniatus Pannblodbi VU Andrena apicata Spetssandbi NT Andrena hattorfiana Väddsandbi NT Andrena nigrospina Sotsandbi NT Lasioglossum sabulosum Sandsmalbi NT Lasioglossum sexmaculatum Kantsmalbi NT Megachile dorsalis Havstapetserarbi NT 2010 Melitta leporina Lusernbi NT 2009 Mimesa bicolor NT Mutilla europaea Stor spindelstekel NT 2007 Panurgus calcaratus Småfibblebi NT Priocnemis confusor Stäppvägstekel NT 2003 Sphecodes puncticeps Punktblodbi NT Sphecodes reticulatus Nätblodbi NT Tiphia minuta Mindre pansarstekel NT Kärlväxter (20) Genista anglica Nålginst EN x Lycopodium tristachyum Cypresslummer EN Lycopodium zeilleri Mellanlummer EN 2013 Pulsatilla vernalis Mosippa EN x Euphrasia micrantha Ljungögontröst VU 2012 Fraxinus excelsior Ask VU 2011 Gentiana pneumonanthe Klockgentiana VU x Hypochoeris glabra Åkerfibbla VU 1 Pulsatilla vulgaris Backsippa VU 2012 Stachys arvensis Åkersyska VU 1 Ulmus glabra Skogsalm VU Anthemis arvensis Åkerkulla NT Arnica montana Slåttergubbe NT Botrychium lunaria Månlåsbräken NT

149 Bilaga 4. Rödlistade arter på ginstfjärilslokalerna Hotkategori Art i åtgärdsprogram Alla lokaler 1 Mästockaheden 2 Övragård 3 Tönnersjömålet 4 Vessingesjön Vetenskapligt namn Svenskt namn Galeopsis ladanum Mjukdån NT Genista pilosa Hårginst NT Lycopodiella inundata Strandlummer NT Lythrum portula Rödlånke NT 2012 Pedicularis sylvatica Granspira NT Setaria viridis Vanlig kavelhirs NT 2003 Lavar (1) Cladonia peziziformis Huvudbägarlav EN Skalbaggar (13) Dicronychus equisetioides VU Galeruca pomonae VU 2003 Strophosoma faber VU 2013 Amara infima Ljungkornlöpare NT 2003 Bembidion nigricorne Ljungsnabblöpare NT 2007 Cardiophorus asellus NT 2012 Lymexylon navale Skeppsvarvsfluga NT 2009 Margarinotus purpurascens NT 2011 Meligethes corvinus NT 2008 Microrhagus lepidus NT 2009 Onthophagus similis Mindre horndyvel NT Strophosoma fulvicorne NT 2009 Uleiota planata NT 2008 Skinnbaggar Heterocordylus tibialis NT 2013 Piezodorus lituratus Harrisbärfis NT Spindlar (1) Xysticus sabulosus Sandkrabbspindel NT 2009 Svampar (8) Clavaria zollingeri Violett fingersvamp VU 2012 Clavulinopsis cinereoides Trubbfingersvamp VU 1 Hygrocybe spadicea Dadelvaxskivling VU Clavaria amoenoides Vridfingersvamp NT 2011 Entoloma griseocyaneum Stornopping NT 2009 Entoloma prunuloides Mjölrödskivling NT 2009 Hygrocybe russocoriacea Lädervaxskivling NT 2008 Hygrocybe splendidissima Praktvaxskivling NT x 2014 Tvåvingar (5) Machimus arthriticus Stubbhårsskuldrad rovfluga EN Callicera aurata Mörk bronsblomfluga NT 2007 Cyrtopogon luteicornis Gulhornad rovfluga NT Dysmachus trigonus NT Ferdinandea ruficornis Ekguldblomfluga NT 2009 Antal övriga kända rödlistade arter Veinge station 6 Veinge Betong 7 Ljungbyhed 8 Bockalt 9 Elestorp 10 Kullsgård 11 Skogaby station 12 Skogaby O 13 Åled 14 Brandshult 15 Ebbared 16 Bölarp 17 Drared 18 Hollandsbjär 19 Knäred 20 Perstorp 21 Skogsgård 149

150