BETÄNKANDE. SV Förenade i mångfalden SV A7-0103/

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Plenarhandling A7-0103/2010 BETÄNKANDE om kommissionens meddelande om en handlingsplan om donation och transplantation av organ ( ): bättre samarbete mellan medlemsstaterna (2009/2104(INI)) Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet Föredragande: Andres Perello Rodriguez RR\ doc PE v03-00 Förenade i mångfalden

2 PR_INI INNEHÅLL Sida FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION... 3 MOTIVERING YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET PE v /17 RR\ doc

3 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION om kommissionens meddelande om en handlingsplan om donation och transplantation av organ ( ): bättre samarbete mellan medlemsstaterna (2009/2104(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 184 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om kvalitets- och säkerhetsnormer för organ av mänskligt ursprung avsedda för transplantation (KOM(2008)0818, med beaktande av kommissionens meddelande om en handlingsplan om donation och transplantation av organ ( ): bättre samarbete mellan medlemsstaterna (KOM(2008 )0819), med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler 1, med beaktande av Världshälsoorganisationens riktlinjer för organtransplantationer på människor, med beaktande av Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin samt dess tilläggsprotokoll om transplantation av organ och vävnader av mänskligt ursprung, med beaktande av konferensen om säkerhet och kvalitet för organdonation och organtransplantation inom Europeiska unionen som hölls i Venedig den september 2003, med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0103/2010), och av följande skäl: A. För närvarande väntar patienter i EU på en lämplig organgivare och uppskattningsvis 12 personer om dagen dör i väntan på transplantation av fasta organ. B. Patienternas behov av transplantationer i Europa tillgodoses inte eftersom antalet organ som finns tillgängliga från både avlidna och altruistiska levande donatorer är begränsat. C. Andelen avlidna personer som donerar organ varierar kraftigt mellan olika medlemsstater, 1 EUT C 102, , s. 48. RR\ doc 3/17 PE v03-00

4 från 34,2 givare per miljoner invånare i Spanien till 1,1 i Bulgarien. Bristen på organ är ett stort hinder för transplantationsprogrammen. D. Den nationella politiken och det antagna regelverket för organdonation och transplantation varierar avsevärt från en medlemsstat till en annan beroende på rättsliga, kulturella, administrativa och organisatoriska faktorer. E. Organdonation och transplantation är känsliga och komplicerade frågor med viktiga etiska aspekter, och samhället måste därför delta fullt ut i utvecklingen på området och verka för att göra alla berörda parter delaktiga. F. Organtransplantation gör det möjligt att rädda liv, förbättrar livskvaliteten och är (när det gäller njurtransplantation) kostnadseffektivare än andra ersättningsbehandlingar, och dessutom ökar den patienternas möjlighet att delta i det sociala livet och arbetslivet. G. Utbyte av organ mellan medlemsstaterna är redan gängse praxis, även om det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna i antalet organ som byts ut över gränserna. Organutbytet mellan medlemsstaterna har underlättats genom organisationer för internationellt utbyte, såsom Eurotransplant och Scandiatransplant. H. I nuläget finns ingen gemensam databas för hela EU med uppgifter om organ som kan doneras och transplanteras eller om levande och avlidna givare. Det finns inte heller något certifieringssystem på EU-nivå som gör det möjligt att bekräfta att mänskligt material kommer från lagliga källor. I. Endast Spanien och ett fåtal andra medlemsstater har lyckats med att kraftigt öka antalet organ som doneras från avlidna, och det har visats att ökningarna skett när vissa administrativa rutiner har införts som gjort att systemen kan upptäcka potentiella givare och maximera andelen avlidna som faktiskt blir givare. J. Direktiv 2004/23/EG kommer att leda till att det skapas en tydlig rättslig ram för organdonation och transplantation i EU samt till att varje medlemsstat inrättar eller utser en nationell behörig myndighet med uppgiften att se till att EU:s kvalitets- och säkerhetsnormer följs. K. Organhandel och människohandel som syftar till att avlägsna organ är ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter. L. Det finns ett tydligt samband mellan illegal organhandel och människohandel som syftar till att avlägsna organ å ena sidan och det lagliga systemet för organdonation å den andra. För det första fungerar bristen på organ inom det lagliga systemet som ett incitament för olaglig verksamhet, för det andra skadas trovärdigheten hos det lagliga donationssystemet allvarligt av den olagliga verksamheten. M. Andelen som vägrar donera organ varierar kraftigt inom EU och variationerna kan bero på skillnader i vårdpersonalens utbildning och skicklighet i fråga om kommunikation och omhändertagande av anhöriga, skillnader i hur lagstiftningen om samtycke till organdonation utformas och tillämpas samt på andra viktiga kulturella, ekonomiska och sociala faktorer som påverkar samhällets syn på fördelarna med donation och PE v /17 RR\ doc

5 transplantation. N. Donation från levande givare kan vara en bra kompletterande åtgärd för patienter som inte kan få det organ de behöver genom transplantation från en avliden givare, men det bör betonas att donation från levande givare bör förekomma endast om det kan uteslutas att olaglig verksamhet förekommit och att betalning erlagts för organet. O. Sjukvårdsingrepp får bara genomföras om den berörda personen har gett sitt fria och informerade samtycke. Personen i fråga bör i förväg få lämpliga upplysningar om ingreppets syfte och art samt om dess konsekvenser och risker. Den berörda personen har rätt att när som helst ta tillbaka sitt samtycke. P. Medlemsstaterna måste se till att inga organ avsedda för transplantation avlägsnas från avlidna personer förrän de har konstaterats avlidna i enlighet med nationell lagstiftning. Q. Donation från levande givare bör vara ett komplement till donationen från avlidna. R. Användning av organ som behandlingsform medför en risk för överföring av smittsamma och andra sjukdomar. S. Den ökade medellivslängden leder till sämre organkvalitet, vilket i sin tur ofta gör att antalet transplanterade organ minskar även i de medlemsländer där antalet givare ökar. T. Allmänhetens kunskaper och den allmänna opinionen spelar en mycket viktig roll för att öka antalet organdonationer. U. Välgörenhetsorganisationer och andra frivilligorganisationer i medlemsländerna arbetar för att öka kunskapen om organdonation, och deras insatser bidrar i slutändan till att öka antalet personer i donationsregistren. 1. Europaparlamentet välkomnar den europeiska handlingsplan om donation och transplantation av organ ( ) som antogs av kommissionen i december 2008, där det beskrivs hur medlemsstaterna bör samarbeta kring ett antal prioriterade åtgärder som bygger på kartläggning och utveckling av gemensamma mål samt utvärdering av genomförda donationer och transplantationer med hjälp av gemensamma indikatorer som gör det möjligt att ta fram riktmärken och bästa praxis. 2. Europaparlamentet är bekymrat över att de mänskliga organ som finns tillgängliga för transplantation inte räcker för att fylla patienternas behov. Parlamentet inser att den allvarliga bristen på organgivare alltjämt är ett av de största hindren för att transplantationstjänsterna ska kunna utvecklas fullt ut och den största utmaningen som EU:s medlemsstater står inför på organtransplantationens område. 3. Europaparlamentet konstaterar att goda resultat har uppnåtts med system där medborgarna erbjudits att direkt gå med i ett donationsregister i samband med något administrativt ärende, exempelvis ansökan om pass eller körkort. Parlamentet uppmanar medlemsländerna att undersöka möjligheten att införa sådana system för att få fler människor att ansluta sig till donationsregistren. RR\ doc 5/17 PE v03-00

6 4. För att undvika att organ som skulle kunna användas för behandling går till spillo anser Europaparlamentet att det är viktigt att det finns tydliga rättsliga ramar för hur de används och att samhället känner förtroende för donations- och transplantationssystemet. 5. Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt hur tillvaratagandet av organ organiseras och betonar att ett utbyte av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna kan hjälpa länder med låg tillgänglighet på organ att öka givartalen, vilket till exempel har visats genom att länder både i och utanför EU lyckats få upp andelen organdonationer genom att överta delar av den spanska modellen. 6. Europaparlamentet betonar att det går att kraftigt öka eller bibehålla antalet organdonationer genom förändringar i hur donationer och tillvaratagandet av organ organiseras. 7. Europaparlamentet framhåller att identifieringen av potentiella givare har ansetts vara en av hörnstenarna i samband med donation från avlidna. Det viktigaste steget mot förbättrad organdonation och bättre möjligheter att finna givare är att det finns en transplantationssamordnare på sjukhuset, vars huvuduppgift är att utveckla ett proaktivt program för organdonation och optimera hela donationsprocessen. 8. Europaparlamentet konstaterar vikten av organutbyte mellan medlemsländerna eftersom givare och mottagare måste matchas, därav betydelsen av en stor givarpool för att fylla behoven hos alla patienter på väntelistan. Om det inte förekommer något utbyte av organ mellan medlemsstaterna har mottagare som behöver organ med ovanliga kännetecken mycket små chanser att hitta ett organ samtidigt som givare inte godkänns därför att man inte hittar någon lämplig mottagare på väntelistorna. 9. Europaparlamentet välkomnar arbetet inom Eurotransplant och Scanditransplant, men noterar att det finns stort utrymme för förbättringar av organutbytet utanför och mellan dessa system, förbättringar som framför allt skulle komma patienter i mindre länder till godo. 10. Europaparlamentet betonar att införandet av bindande gemensamma kvalitets- och säkerhetsnormer är det enda sättet att säkra ett gott hälsoskydd i hela EU. 11. Europaparlamentet betonar att donationen bör ske frivilligt och utan ersättning samt äga rum inom tydligt fastställda rättsliga och etiska ramar. 12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns en tydlig rättslig grund för att garantera att ett giltigt samtycke eller nekande till organdonation erhålls från avlidna personer eller deras anhöriga. 13. Europaparlamentet stöder åtgärder som syftar till att skydda levande givare och skapa garantier för att organdonation sker altruistiskt och frivilligt utan annan betalning än sådan som strikt begränsas till att ersätta kostnader i samband med donationen, såsom reskostnader, kostnader för barnpassning, inkomstbortfall och kostnader för återhämtning, för att förhindra att potentiella givare drivs av ekonomiska incitament eller förlorar ekonomiskt på att donera. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ange villkoren för att bevilja sådan ersättning. PE v /17 RR\ doc

7 14. Europaparlamentet understryker att inrättandet av välstrukturerade operativa system och främjandet av framgångsrika modeller på nationell nivå är av utomordentligt stor betydelse. Parlamentet anser att de operativa systemen bör omfatta en adekvat rättslig ram, teknisk och logistisk infrastruktur samt organisatoriskt stöd kopplat till ett effektivt fördelningssystem. 15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att som ett första steg bidra till att utveckla kvalitetshöjande program vid alla sjukhus där det finns potential för organdonation, utgående från en egenutvärdering av hela organdonationsprocessen gjord av sjukhusets intensivvårdsspecialister och transplantationssamordnare, vilken där det behövs och är genomförbart bör kompletteras av en utomstående granskning. 16. Europaparlamentet understryker att kontinuerlig upplysning bör vara en väsentlig del av alla medlemsstaters kommunikationsstrategier i den här frågan. Framför allt bör människor ges bättre information, uppmuntras att tala om organdonation och låta anhöriga veta hur de förhåller sig i frågan. Endast 41 procent av EU-invånarna verkar ha diskuterat organdonation med sina familjer. 17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka antalet samtyckesförklaringar genom att erbjuda möjligheten att anmäla sig till ett nationellt och/eller europeiskt donationsregister på Internet, så att kontrollen av samtycke till organdonation kan gå snabbare. 18. Europaparlamentet uppmanar också medlemsstaterna att ta fram särskilda märken eller symboler som kan fästas på ID-kort eller körkort som en försäkran om att personen i fråga samtycker till donation. 19. Europaparlamentet uppmanar följaktligen medlemsstaterna att förbättra kunskaperna och kommunikationsförmågan om organtransplantationer bland sjukvårdspersonal och patientstödgrupper. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och det civila samhällets organisationer att delta i denna insats för att öka allmänhetens kunskaper om möjligheten att donera organ, samtidigt som man tar hänsyn till den kulturella särarten i varje enskild medlemsstat. 20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja möjligheterna till donation från avlidna personer genom att inrätta effektiva system för att identifiera organgivare och genom att verka för transplantationssamordnare på sjukhusen i Europa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvärdera och öka användningen av organ från marginella donatorer (dvs. äldre givare eller givare med vissa sjukdomar), samtidigt som man måste tillämpa stränga normer för kvalitet och säkerhet och i synnerhet utnyttja den senaste biotekniken som minskar risken för avstötning av transplantat. 21. Europaparlamentet anser att man måste skapa en lämplig balans mellan å ena sidan att skydda donatorernas anonymitet och konfidentialitet och å andra sidan att möjliggöra spårning av donerade organ för medicinska ändamål, för att förhindra organdonationer mot ersättning samt handel med organ. 22. Europaparlamentet understryker att donation från levande givare ska ses som ett komplement till donation från avlidna. Parlamentet råder medlemsstaterna att bara tillåta RR\ doc 7/17 PE v03-00

8 donation från levande givare inom familjen, från nära släktingar och mellan makar samt från personer med vilka givaren har en nära relation på grund av risken för att människor utnyttjas. Parlamentet insisterar på att medlemsländer som tillåter donation från levande givare även mellan andra grupper där inga personliga relationer finns måste ha ett strikt regelverk som förhindrar alla former av påtryckningar eller att betalning erläggs för organet. 23. Europaparlamentet framhåller att levande givare bör behandlas enligt högsta medicinska standard och inte själva bör behöva stå för några vårdkostnader om de drabbas av medicinska problem till följd av transplantationen, samt att givaren inte bör drabbas av inkomstbortfall till följd av transplantationen eller medicinska problem som orsakats av denna. Givarna bör skyddas från diskriminering i socialförsäkringssystemet. 24. Europaparlamentet anser att alla regler för transplantationssystemen (fördelning, tillgång till transplantationstjänster, verksamhetsdata osv.) bör offentliggöras och övervakas på lämpligt sätt i syfte att undvika oskälig särbehandling i fråga om tillträde till plats på väntelistorna för transplantationer och/eller behandlingar. 25. Europaparlamentet konstaterar att det inte finns något heltäckande system för att samla in uppgifter om de olika typerna av transplantation och deras resultat, även om flera medlemsstater har infört obligatorisk registrering av transplantationsförfaranden och det även finns vissa frivilliga register. 26. Europaparlamentet ger därför sitt fulla stöd till skapandet av register på nationell nivå och EU-nivå liksom till utarbetandet av en metod för att jämföra resultaten av befintliga register för uppföljning av organmottagare efter transplantation, i enlighet med EU:s rättsliga ram för skyddet av personuppgifter. 27. Europaparlamentet stöder inrättandet av register på nationell nivå och EU-nivå om uppföljningen av levande givare i syfte att förbättra skyddet av deras hälsa. 28. Europaparlamentet understryker att allt kommersiellt utnyttjande av organ som förhindrar en rättvis tillgång till transplantationer är oetiskt, strider mot de mest grundläggande mänskliga värderingarna och mot artikel 21 i konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin samt är förbjudet enligt artikel 3.2 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. 29. Europaparlamentet påpekar att organbristen är knuten till organhandel eller människohandel för att avlägsna organ på två sätt. För det första skulle en bättre tillgång på organ i medlemsstaterna bidra till bättre kontroll av dessa företeelser genom att EU-invånare inte längre skulle ha skäl att söka efter organ utanför EU, och för det andra skadas trovärdigheten hos det lagliga donationssystemet allvarligt av den olagliga verksamheten. 30. Europaparlamentet upprepar de rekommendationer om kampen mot organhandel som lämnades i Adamou-betänkandet om organdonation och transplantation 1 och anser att 1 Europaparlamentets resolution av den 22 april 2008 om organdonation och transplantation: politiska insatser på EU-nivå (antagna texter av detta datum, P6_TA(2008)0130) (2007/2210(INI)). PE v /17 RR\ doc

9 kommissionen bör beakta dessa fullt ut när den utarbetar handlingsplanen. Parlamentet framhäver att både kommissionen och Europol måste få en större medvetenhet om problemet. 31. Europaparlamentet understryker vikten av Världshälsoförsamlingens möte som ska anordnas i maj 2010 och uppmanar kommissionen och rådet att med kraft kämpa för att WHO ska anta principen om frivillig donation utan ersättning. 32. Europaparlamentet välkomnar Europarådets och FN:s gemensamma undersökning om handeln med organ, vävnader och celler samt om människohandel för att avlägsna organ. 33. Europaparlamentet noterar David Matas och David Kilgours rapport om hur medlemmar i Falun Gong dödats för sina organs skull och uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport om dessa påståenden och liknande fall för Europaparlamentet och rådet. 34. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta mekanismer för att undvika en situation där vårdpersonal, vårdinrättningar och försäkringsbolag uppmuntrar EU-invånarna att skaffa sig organ i tredjeländer från källor som använder sig av organhandel eller människohandel för avlägsnande av organ. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka dessa företeelser inom sina nationella gränser samt att utvärdera möjligheten att vidta rättsliga åtgärder, däribland sanktioner, mot personer som bidrar till eller deltar i sådan verksamhet. 35. Europaparlamentet invänder med kraft mot att vissa sjukförsäkringsbolag uppmuntrar patienter till transplantationsturism, och uppmanar medlemsstaterna att noggrant övervaka och bestraffa sådana företeelser. 36. Europaparlamentet understryker att patienter som har fått organ på illegal väg inte får nekas sjukvård i EU. Precis som i alla andra fall måste det finnas en gränsdragning mellan straffet för olaglig verksamhet och behovet av vård. 37. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör intensifiera sitt samarbete inom Interpol och Europol, så att problemet med organhandeln kan bekämpas på ett mer effektivt sätt. 38. Europaparlamentet inser att det är av vital betydelse att förbättra kvaliteten och säkerheten i samband med organdonationer och transplantationer. Detta kommer att minska riskerna med transplantationer och följaktligen även de negativa effekterna. Parlamentet anser att åtgärder för kvalitet och säkerhet skulle kunna påverka organtillgången och tvärtom. Parlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att stärka sin kapacitet att upprätta och utveckla regelverk för att förbättra kvalitet och säkerhet. 39. Europaparlamentet understryker att ett bra samarbete mellan vårdpersonal och nationella myndigheter är nödvändigt och tillför ett mervärde. 40. Europaparlamentet inser att eftervården är en faktor som har stor betydelse för resultatet av en transplantation, däribland lämplig behandling för att förhindra avstötning. En optimal användning av behandlingar för att förhindra avstötning kan leda till bättre hälsa för patienterna på lång sikt, bättre transplantatöverlevnad och därmed även till bättre RR\ doc 9/17 PE v03-00

10 tillgång på organ eftersom behovet av omtransplantation minskar. Medlemsstaterna bör se till att patienterna får den bästa behandling som finns att tillgå. 41. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas parlament och regeringar. PE v /17 RR\ doc

11 MOTIVERING INLEDNING Nobelpristagaren Joseph Murray genomförde 1954 den första lyckade njurtransplantationen mellan enäggstvillingar. Sedan dess har organtransplantationer steg för steg blivit en väletablerad och mycket viktig behandlingsform. För patienter med terminal njursvikt är njurtransplantation den bästa behandlingsformen och ger bättre resultat med avseende på överlevnad, livskvalitet och kostnadseffektivitet än övriga njurersättningsbehandlingar. I en metastudie som granskade de medicinska och ekonomiska artiklar om njurersättningsbehandlingar som publicerats under en tjugoårsperiod kom författarna fram till att njurtransplantation med tiden blivit det mest kostnadseffektiva alternativet. Vid hemodialys på sjukhus eller dialysenhet låg kostnaden kvar på mellan och USD per sparat levnadsår, medan kostnaden för njurtransplantation hamnade på omkring USD per sparat levnadsår 1. Organtransplantation är i stort sett den enda behandlingsformen för patienter med terminal svikt i lever, hjärta och lungor, även om levertransplantationer också har gjorts för att behandla särskilda sjukdomstillstånd som inte orsakar terminal leversvikt. Olika former av bukspottskörteltransplantation har blivit ett sätt att återskapa insulinutsöndringen hos vissa diabetespatienter för att förbättra deras överlevnad och livskvalitet. Tunntarmstransplantationer, som oftast görs som en del av en flerorganstransplantation, är fortfarande ett ganska ovanligt ingrepp som dock kan bli lösningen på livshotande tillstånd. Resultaten av organtransplantationer har också blivit bättre och bättre med tiden tack vare förbättrade operationstekniker, tillgången på nya immunsuppressiva läkemedel och det faktum att kirurgerna och läkarteamen har fått allt längre erfarenhet. Enligt OPTN/SDRD:s årliga rapport från 2006 var den okorrigerade transplantatöverlevnaden efter ett, tre respektive fem år 91 procent, 80 procent, respektive 70 procent för patienter i USA som tagit emot en njure från en avliden givare (ej marginella donatorer) under perioden Den okorrigerade transplantatöverlevnaden för motsvarande uppföljningsperioder för patienter som tagit emot njurar från marginella donatorer var 82 procent, 68 procent, respektive 53 procent. Patientöverlevnaden efter levertransplantationer har också förbättrats med tiden. Bland de patienter i det spanska levertransplantationsregistret som fick en ny lever under perioden var patientöverlevnaden efter tre år 47,2 procent, medan motsvarande siffra för patienter som fick en lever transplanterad under perioden var 76,6 procent. Siffrorna i det europeiska levertransplantationsregistret visar på liknande förbättringar. För levertransplantationer under perioden var patientöverlevnaden och transplantatöverlevnaden efter tio år 36 procent respektive 31 procent, medan motsvarande siffror för transplantationer efter 1988 var 60 procent respektive 51 procent. Enligt det internationella registret för hjärt- och lungtransplantationer var halveringstiden 1 Rafael Matesanz och Beatriz Dominguez-Gil, Strategies to optimize deceased organ donation, i Transplantation Reviews, vol. 21, nr 4, oktober 2007, s RR\ doc 11/17 PE v03-00

12 8,2 år för vuxna patienter som genomgick hjärttransplantation under perioden , medan halveringstiden var 10,2 år för patienter som fått sina transplantat under perioden , och överlevnadstalen fortsätter att förbättras. Det finns dock många problem som behöver lösas på organtransplantationens område. På längre sikt beror graftförlust oftast på så kallad kronisk avstötning eller på att patienten avlider med ett fungerande transplantat, vilket oftast sker i samband med hjärt- och kärlsjukdomar. De kort- och långsiktiga konsekvenserna av immunsuppression sänker organmottagarnas livslängd och livskvalitet. Trots dessa problem är det främsta hindret på organtransplantationsområdet det stora glappet mellan antalet patienter som väntar på en transplantation och antalet patienter som faktiskt får en. Förklaringen är bristen på antalet organ som gör att behovet av organ för transplantation inte kan tillgodoses. Antalet patienter på väntelistorna ökar, medan donationerna och antalet tillgängliga organ ökar långsammare eller inte alls. När fler patienter sätts upp på väntelistorna, samtidigt som ökningen av antalet genomförda transplantationer är liten, blir väntetiderna längre. Väntan på en njurtransplantation är kostsam och kan dessutom påverka transplantatets och patientens överlevnad negativt. Det finns också en risk för att fler patienter dör i väntan på transplantation. Det är möjligt att organbristen fortfarande underskattas, eftersom bristen på organ eventuellt gör att läkare avstår från att sätta upp fler patienter på väntelistorna. Allvarlig organbrist är således en stor utmaning på organtransplantationsområdet som bör bemötas med hjälp av en genomtänkt och samordnad strategi. DONATION EFTER KONSTATERAD HJÄRNDÖD Donation från avlidna sker huvudsakligen efter konstaterad hjärndöd. Det bör noteras att hjärndöd konstateras vid endast 1 procent av alla dödsfall och hos endast 3 procent av dem som dör på sjukhus. Antalet potentiella hjärndöda donatorer är därför begränsat. Dessutom är det svårt att utnyttja potentialen till donation efter konstaterad hjärndöd, eftersom donation och tillvaratagande av organ är en känslig och komplicerad verksamhet där ett stort antal aktörer måste samarbeta och där kedjan när som helst kan brytas. Till råga på allt är det alltid oerhört bråttom, vilket ytterligare ökar risken för att något inte ska fungera. Följande led ingår i transplantationsprocessen: Identifiering av organgivare: Potentiella givare bör alltid identifieras i ett så tidigt skede som möjligt. Tidig identifiering underlättar screening av givare och vård av organ men förutsätter ett proaktivt agerande i detta första och avgörande skede. Screening av organgivare: Man bör minimera risken för att allvarliga sjukdomar (såsom neoplasi eller infektioner) överförs från organgivaren till mottagaren vid transplantation. Man måste dock se till att endast odugliga organ kasseras så att inga går förlorade i onödan. Vård av donatorer: Organ som ska tas tillvara måste bevaras på lämpligt sätt tills de avlägsnas. Intensivvård av donatorer och upprätthållande av deras fysiologiska tillstånd före och under avlägsnandet kan få avgörande betydelse för organens skick. PE v /17 RR\ doc

13 Dålig vård av donatorer kan göra att organ inte går att använda eller öka risken för tidig graftförlust. Samtycke/medgivande: Samtycke eller medgivande måste erhållas på lämpligt sätt innan organ får avlägsnas. Lagstiftningen för hur detta medgivande ska erhållas skiljer sig åt mellan olika länder. Vissa länder tillämpar bestämmelsen om tyst samtycke (där man måste ange om man inte vill donera sina organ), medan andra kräver uttryckligt samtycke. Avlägsnande av organ: Den operationsteknik som används för att avlägsna organ från kroppen och hur dessa organ sedan hanteras och bevaras före och under transport är avgörande för om en transplantation ska lyckas. Varje år skadas ett antal organ under avlägsnande och/eller transport. En del kan repareras, men vissa måste kasseras. Ett lyckat avlägsnande förutsätter att en rad verksamheter samordnas. Organtilldelning: För vissa organ, särskilt njurar, hjärtan och barns organ, är transplantationens långsiktiga resultat delvis beroende av rätt matchning mellan givare och mottagare. Därför behövs ett välorganiserat system som gör att donerade organ kan fördelas och transporteras på lämpligt sätt. I vissa fall kan en optimal fördelning göras endast med hjälp av organutbyte mellan olika transplantationsorganisationer och länder. Samarbetet mellan länder blir allt viktigare. Det säger sig självt att donation och transplantation efter konstaterad hjärndöd är en känslig, komplicerad och långdragen process. Dels måste yrkespersoner från en rad olika områden delta, dels finns en risk för att donatorn och/eller organen går förlorade när som helst i kedjan. Det finns stora skillnader i antalet donationer och transplantationer per invånare i EU, från givare per miljoner invånare i Spanien till 1,1 givare per miljoner invånare i Bulgarien. Det finns ingen enkel förklaring till dessa skillnader, men det är tydligt att vissa organisatoriska modeller fungerar bättre än andra. Samarbetet mellan medlemsstaterna bör vara inriktat på att hitta de effektivaste systemen, utbyta erfarenheter och främja bästa praxis samt på att stödja medlemsstater vars transplantationssystem fortfarande inte är tillräckligt utvecklade. I kommissionens förslag om att ta fram en europeisk handlingsplan om donation och transplantation av organ för perioden beskrivs hur medlemsstaterna bör samarbeta kring ett antal prioriterade åtgärder som bygger på kartläggning och utveckling av gemensamma mål, gemensamma kvantitativa och kvalitativa indikatorer och riktmärken, regelbunden rapportering och identifiering av bästa praxis. RR\ doc 13/17 PE v03-00

14 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet över kommissionens meddelande Handlingsplan om donation och transplantation av organ ( ): bättre samarbete mellan medlemsstaterna (2009/2104(INI)) Föredragande: Eva Lichtenberger FÖRSLAG Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag: A. Patienternas behov av transplantationer i Europa tillgodoses inte eftersom antalet organ som finns tillgängliga från både avlidna och altruistiska levande donatorer är begränsat. B. Den nationella politiken och det antagna regelverket för organdonation och transplantation varierar avsevärt från en medlemsstat till en annan beroende på rättsliga, kulturella, administrativa och organisatoriska faktorer. 1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta reda på, bland annat med hjälp av uppgifterna i sin egen konsekvensbedömning (SEK(2008)2956), om skillnaderna i nationell lagstiftning beträffande olika system för samtycke till organdonation från en avliden hindrar sådana donationer. 2. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka om ett donationssystem baserat på förmodat samtycke skulle kunna bidra till att öka antalet organtransplantationer. Parlamentet anser att ett sådant system inte alls inkräktar på donatorernas fria samtycke eftersom medborgarna har möjlighet att själva ta ställning till om de vill fortsätta att tillhöra systemet eller gå ur det. 3. Europaparlamentet understryker att det är oerhört viktigt med ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna. Parlamentet föreslår ett ökat utbyte av bästa praxis för donationer och transplantationer av organ och ber medlemsstaterna att överväga att ta bort restriktionerna för gränsöverskridande transport av organ. Ett flexibelt system bland PE v /17 RR\ doc

15 medlemsstaterna för transplantation, utbyte, import och export av organ skulle kunna rädda liv genom att ge människor möjlighet att finna lämpliga donatorer. 4. Europaparlamentet understryker betydelsen av att öka allmänhetens kunskap om organdonation och organtransplantation, eftersom det kan underlätta identifieringen av organdonatorer och därmed öka tillgången på organ. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och det civila samhället att strukturellt förbättra främjandet av organdonation. 5. Europaparlamentet anser att man måste skapa en lämplig balans mellan å ena sidan att skydda donatorernas anonymitet och konfidentialitet och å andra sidan att möjliggöra spårning av donerade organ för medicinska ändamål, för att förhindra organdonationer mot ersättning samt handel med organ. 6. Europaparlamentet understryker att organhandel, kommersialisering av transplantationer och transplantationsturism står i strid med principerna om jämlikhet, rättvisa och respekt för de mänskliga rättigheterna och att de undergräver etiken bakom altruistiska donationer. 7. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör intensifiera sitt samarbete inom Interpol och Europol, så att problemet med organhandeln kan bekämpas på ett mer effektivt sätt. 8. Europaparlamentet anser att kampen mot organhandeln inte bara bör vara EU:s ansvar. Medlemsstaterna måste också delta i detta arbete, bland annat genom att verka för minskad efterfrågan, främja organdonationer på ett effektivare sätt, behålla strikta lagar om transplantationer från levande donatorer som inte är släkt med mottagaren, säkerställa insyn i nationella register och väntelistor, fastställa vilket rättsligt ansvar läkarna har för att avslöja oegentligheter samt dela med sig av information. 9. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa standardrutiner för att spåra oetisk eller olaglig verksamhet och begränsa riskerna av sådan verksamhet, särskilt i samband med beslut om tillvaratagande av organ och transplantation. RR\ doc 15/17 PE v03-00

16 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET Antagande Slutomröstning: resultat +: : 0: Slutomröstning: närvarande ledamöter Slutomröstning: närvarande suppleanter Raffaele Baldassarre, Sebastian Valentin Bodu, Christian Engström, Marielle Gallo, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Klaus-Heiner Lehne, Antonio Masip Hidalgo, Jiří Maštálka, Alajos Mészáros, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner, Francesco Enrico Speroni, Alexandra Thein, Diana Wallis, Cecilia Wikström Piotr Borys, Sajjad Karim, Vytautas Landsbergis, Kurt Lechner, Eva Lichtenberger, Toine Manders, Arlene McCarthy PE v /17 RR\ doc

17 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET Antagande Slutomröstning: resultat +: : 0: Slutomröstning: närvarande ledamöter Slutomröstning: närvarande suppleanter Slutomröstning: närvarande suppleanter (art ) János Áder, Elena Oana Antonescu, Kriton Arsenis, Pilar Ayuso, Paolo Bartolozzi, Sergio Berlato, Milan Cabrnoch, Martin Callanan, Nessa Childers, Chris Davies, Esther de Lange, Anne Delvaux, Bas Eickhout, Edite Estrela, Jill Evans, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Julie Girling, Nick Griffin, Satu Hassi, Jolanta Emilia Hibner, Dan Jørgensen, Karin Kadenbach, Christa Klaß, Jo Leinen, Corinne Lepage, Peter Liese, Kartika Tamara Liotard, Linda McAvan, Radvil Morkūnait -Mikul nien, Miroslav Ouzký, Vladko Todorov Panayotov, Antonyia Parvanova, Andres Perello Rodriguez, Pavel Poc, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Anna Rosbach, Daciana Octavia Sârbu, Horst Schnellhardt, Giancarlo Scottà, Richard Seeber, Theodoros Skylakakis, Bogusław Sonik, Anja Weisgerber, Åsa Westlund, Glenis Willmott, Sabine Wils, Marina Yannakoudakis Christofer Fjellner, Matthias Groote, Judith A. Merkies, Miroslav Mikolášik, Alojz Peterle, Giancarlo Scottà, Michail Tremopoulos, Anna Záborská Josefa Andrés Barea, Dieter-Lebrecht Koch, Markus Pieper RR\ doc 17/17 PE v03-00