Slutbetänkande av kultursamverkansutredningen SOU 2010:34 PÅ VÄG MOT NY ROLL överväganden och förslag om Riksutställningar

Transkript

1 Dnr: R Ert: Ku2010/882/KV YTTRANDE Kulturdepartementet Stockholm Slutbetänkande av kultursamverkansutredningen SOU 2010:34 PÅ VÄG MOT NY ROLL överväganden och förslag om Riksutställningar Remissinstans Riksutställningar Sammanfattning Riksutställningar är i sin helhet positiva till såväl utredningens ursprungliga syfte, nämligen att ge förbättrade möjligheter att utveckla utställningsmediet i hela landet så att besökare har möjlighet att möta utställningar av hög kvalitet, som merparten av utredarens överväganden och förslag. Våra viktigaste ställningstaganden och invändningar kan, i samma ordning som de tas upp i slutbetänkandet, sammanfattas som följer; Riksutställningar tillstyrker utredarens slutsats att Riksutställningar, som självständig myndighet, har förutsättningar att utvecklas som nationell, strategisk, (i bemärkelsen analyserande, evaluerande och formerande), resurs för museer och andra utställare. Riksutställningar är positiva till utvecklandet av urvals- och arbetsmodeller i syfte att i än högre grad kunna avpassa verksamhetens inriktning till sektorns behov. Resonemang om former för detta förs redan och redovisas för på sidan tre. Angående privata aktörer som inom olika områden erbjuder tjänster inom utställningsfrågor är det Riksutställningars mening att den viktigaste uppgiften för Riksutställningar inte ligger i att tillhandahålla likartade fristående tjänster.

2 Riksutställningar bör vara en strategisk part, som genom bland annat kompetensmässigt stöd, exempelvis vad gäller kunskapsutveckling inom utställningspedagogik, teknikanvändning samt internationell omvärldsbevakning och analys erbjuder tjänster som stödjer kulturproducenter att i högre grad verka mot de kulturpolitiska målen. Riksutställningar är positiva till att fortsätta styra verksamheten mot att i första hand bistå sektorn med tekniskt stöd, kunskapsuppbyggnad och omvärldsanalys, samt att främja samordning mellan aktörer inom utställningssektorn. Riksutställningar vill understryka faran i att försöka särskilja alla former av utställningsproduktion från det som refereras till som bland annat tekniskt stöd och kunskapsuppbyggnad. Delvis eftersom produktion i olika former är en naturlig del av merparten av det stöd som efterfrågas och delvis en grundförutsättning för att kunskap ska kunna utvinnas och byggas. Vår erfarenhet visar att utvecklingen av utställningsmediet måste utgå från en helhetssyn där innehåll och form, pedagogik, teknik och kommunikation går hand i hand. Rörande utredarens förslag till ändringar i instruktion och regleringsbrev vill Riksutställningar fästa uppmärksamhet på hur dessa på ett icke tillfredställande sätt överensstämmer med utredarens resonemang och överväganden i övrig text. Vi kommer därför ge förslag på förtydliganden. Riksutställningar anser även att myndigheten, som nationell strategisk part, bör finnas med i det samverkansråd som föreslås i delbetänkandet Spela samman, SOU 2010:11. Riksutställningar tillstyrker utredningens uppfattning om att en analys av samtidskonstområdet, i syfte att kunna bedriva en långsiktig verksamhet inom detta, är nödvändig. Med hänvisning till utredarens resonemang om den låga andelen utställare som gör utställningar för barn eller som medverkat i satsningen Skapande skola, skulle Riksutställningar, med lång erfarenhet av utställningar för barn och unga, kunna vara en rådgivande och samverkande part för att utveckla denna del av utställningssektorn. Skapande skola innehåller även en kunskapssyn och intentioner som i sig är ett utvecklingsområde för utställningsmediet. Riksutställningar tillstyrker utredarens förslag om att myndigheten skulle kunna ha en roll i det arbete som görs för att utveckla former för hur kulturarv kan presenteras på internet såväl som genom andra digitala media. Riksutställningar förutsätter dock att ett sådant uppdrag kopplas till befintliga uppdrag inom området. Utförligare ställningstaganden och invändningar, samt skälen till dessa redovisas för under respektive avsnitt. 2

3 Kapitel 5: Överväganden om Riksutställningars verksamhetsform Avsnitt 5.1 Riksutställningars verksamhetsform I kapitlet med överväganden om Riksutställningars verksamhetsform tillstyrker Riksutställningar utredarens slutsats om att Riksutställningar, som självständig myndighet, inom ramen för samverkansmodellen, bör fortsätta utvecklas som nationell strategisk resurs för museer och andra utställare. Skälen för detta är delvis de behov av stöd och samordning för museer och utställare som redovisas för i Kultursamverkansutredningen, men vår omvärldsanalys och behovsinventering visar även på vikten av att ha en strategisk och kvalitativ resurs, som utifrån ett nationellt perspektiv, kan öka effekten av museernas och andra utställares arbete i riktning mot de kulturpolitiska målen. Stöd till utställningsnätverk Angående stöd till utställningsnätverk är Riksutställningar också positiva till att kunna fortsätta utvecklandet av urvals- och arbetsmodeller som syftar till att i än högre grad kunna avpassa verksamheten till sektorns behov. En sådan modell skulle till exempel kunna vara det bransch- och kompetensråd som Riksutställningar skissat på sedan våren Rådet skulle i det förslaget bestå av personer verksamma inom olika intresseorganisationer som exempelvis Riksförbundet Sveriges Museer, Länsmuseernas samarbetsråd, FUISM, Forum för utställare, Sveriges kommuner och landsting, med flera. Från Riksutställningar bör exempelvis konceptuella, pedagogiska, kommunikativa och tekniska kompetensområden samt projektledning finnas representerade. Det är även tänkbart att enskilda personer (som ej företräder en organisation) från sektorn kan komma ifråga, liksom företrädare för aktörer i civilsamhället. Vad gäller skapandet av ett produktions- och arrangörsnätverk för vandringsutställningar har Riksutställningar, förutom att titta närmare på organisationen för Dansnät Sverige, även inlett en dialog med Sveriges konstkonsulenter om hur Riksutställningar i samverkan med dessa skulle kunna utgöra katalysator för samverkan och även för samproduktioner mellan landets regioner. Riksutställningar kan förutom att fungera som samordnande part, i likhet med det nyttjande av lokaler som utredningen föreslår och beskriver i avsnitt 6.1.2, här även erbjuda betydande möjligheter för gemensamma produktioner i och med de unika lokalerna i Visby. Här finns förutsättningar för processer som integrerar olika typer av produktion med kunskapande, prototypframställningar, kunskapsutbyte och tester. En verksamhet som med fördel kan ske i samverkan med universitet, högskolor och andra utbildnings- och forskningsinstitutioner vars verksamhet rör liknande frågor. En produktions- och arrangörsnätverk bör få ett ekonomiskt stöd och en liknande subventioneringsmodell som den för Dansnät Sverige. Andra samordande och stödjande roller för Riksutställningar skulle även kunna vara som värd för KOP Nätverket för konst och publikfrågor eller som ägare av en webbplats som genom exempelvis rum för seminarier, bloggar, forum, kalendarier, länkregister, och omvärldsbevakning med mera kan stödja och förenkla utställares arbete. En webbplats med denna ambition är just nu under uppbyggnad, och projektet genomförs i samverkan med bland andra Riksförbundet Sveriges Museer 3

4 och utifrån en kartläggning av såväl interna som externa behov. Denna webbplats kommer också ersätta den befintliga Angående det som utredaren antecknat om privata aktörer som inom olika områden erbjuder tjänster inom utställningsfrågor är Riksutställningar positiva till den utveckling som beskrivs. Riksutställningars roll som nationell strategisk myndighet med uppdraget att främja utvecklingen av utställningsmediet i hela landet så att besökare har möjlighet att möta utställningar av hög kvalitet handlar dock om något annat. Här är den viktigaste uppgiften för Riksutställningar inte att tillhandahålla likartade fristående tjänster som de privata aktörerna gör inom exempelvis teknik eller innehållsfrågor, utan snarare om att bedriva kunskapsuppbyggnad, omvärldsanalys och utvecklingsarbete, bistå med expertstöd inom utställningsmediet samt främja samordning inom musei- och utställningssektorn. Missionen ligger i att erbjuda tjänster som stödjer kulturproducenter att i högre grad verka mot de kulturpolitiska målen inte i att tjäna pengar eller ta marknadsandelar från privata aktörer. 4

5 Kapitel 6: Ett förändrat uppdrag för Riksutställningar Riksutställningar tillstyrker det som utredaren presenterar i sammanfattningen för kapitel sex. Det finns dock i texten en tydlighet i beskrivningen av Riksutställningars roll som faller bort när förslagen på ändringar i myndighetens instruktion sedan presenteras. Som känt av det kartläggningsarbete som föregått kultursamverkansutredningens slutbetänkande råder en, inom sektorn, i hög grad fragmenterad bild av både behov och önskemål inom det område som Riksutställningar verkar. En tydligare instruktion vad gäller myndighetens roll är därför av vikt för förankringen av det arbete som myndigheten framöver kommer bli ålagd att sköta. Riksutställningar kommer i denna remiss därför lämna förslag på ny instruktion för myndigheten. Avsnitt 6.1 Riksutställningars nya uppdrag Riksutställningar är positiva till att fortsätta styra verksamheten mot att i första hand inrikta denna på att bistå med tekniskt stöd, kunskapsuppbyggnad och omvärldsanalys, samt att främja samordning mellan aktörer inom utställningssektorn. Vad gäller, de i flera sammanhang, återkommande resonemangen om Riksutställningars egeninitierade utställningsproduktion behövs dock en rad förtydliganden. Vad gäller produktion i vid bemärkelse vill Riksutställningar även understryka faran i att försöka särskilja alla former av utställningsproduktion ifrån det som i betänkandet refereras till som bland annat tekniskt stöd och kunskapsuppbyggnad i syfte att utesluta produktion. Skälen för detta är delvis att produktion i olika former är en naturlig del av merparten av det stöd som efterfrågas och delvis att produktion är en grundförutsättning för att kunskap ska kunna utvinnas och byggas. Vår erfarenhet fastslår även att utvecklingen av utställningsmediet måste utgå från en helhetssyn där innehåll och form, pedagogik, teknik, kommunikation och praktiska lärdomar går hand i hand. Riksutställningars målsättning bör, med hänvisning till vår roll som strategisk resurs, även vara att prioritera samarbeten och aktiviteter som på olika sätt leder till att utställningsmediet kan utvecklas och att utställare i högre grad uppfyller de kulturpolitiska målen. Detta kan vara genom utbildningar, tester, utvecklingsarbete, omvärldsanalys, och samordning med mera. Men även genom utställningsprojekt som exempelvis Resan fram och tillbaka. I Resan fram och tillbaka utforskar parterna Statens Historiska Museer och Riksutställningar metoden att använda målgruppen som rådgivare för utvecklandet av utställningens innehåll, pedagogik och teknik. Detta är i sig inget unikt, men i detta fall är målgruppen barn i åldrarna 6 till 11 år! Hur processerna utvecklas dokumenteras och tillgängliggörs sedan löpande genom bland annat en blogg. Utställningsprojektet Resan fram och tillbaka kopplar också samman museiorganisationer, konstutövare, näringsliv samt forskning och utbildning exempelvis spelutvecklingsutbildningen på Högskolan på Gotland. I den fysiska produktionen ställs parterna sedan inför konkreta utmaningar inom bland annat utvecklad användning av RFID och Augmented Reality områden med stor potential för att utveckla utställningsmediet tekniskt. Resursfördelningen mellan det som i årsredovisningen hittills redovisats som antingen kunskapsutveckling eller vandringsutställningar kommer med ett nytt uppdrag att kunna omfördelas till att på sikt bara redovisas för som olika aktiviteter 5

6 med syfte att utveckla utställningsmediet. Precis som utredaren delvis redan redovisat för i avsnitt 6.2 finns, i enlighet med det nuvarande uppdraget, dock flera pågående samarbetsprojekt att ta hänsyn till. Det längsta ekonomiska åtagandet sträcker sig till och med årsslutet 2013 då turnéperioden av Resan fram och tillbaka avslutas. Detta innebär att resursomfördelningen måste ske gradvis. Avsnitt Ändringar i Riksutställningars instruktion I Kultursamverkansutredningens slutbetänkande SOU 2010:34 konstaterar man att Riksutställningar som självständig myndighet, inom ramen för samverkansmodellen, bör fortsätta utvecklas som nationell strategisk resurs för museer och andra utställare. Uppdraget måste också kopplas till de övergripande målen med kulturpolitiken samt ambitionen att ge staten en mer strategisk roll för att främja ett rikt kulturutbud i hela landet. Syftet är att utveckla utställningsmediet i hela landet så att besökare har möjlighet att möta utställningar av hög kvalitet. I kapitel 6 föreslås Riksutställningar således i första hand inrikta sin verksamhet på att bistå med tekniskt stöd, kunskapsuppbyggnad och omvärldsanalys samt att främja samordning mellan aktörer inom musei- och utställningssektorn. Inom samtidskonstområdet föreslås Riksutställningar även, med hänsyn till en svag infrastruktur, behålla sitt uppdrag och att man inom detta fortsätter att bedriva en viss utställningsproduktion i samverkan med andra. När förslagen till ändringar i Riksutställningars instruktion sedan presenteras blir rollen dock mer oklar. Att bistå med omvärldsanalys samt främja samordning har helt eller delvis fallit bort. Att bistå med kunskapsuppbyggnad, vilket innebär att kunskap också genereras har övergått till att endast förmedla kunskaper och tekniskt stöd har förändrats till att erbjuda tekniska tjänster. Myndigheten föreslås även vända sig till målgruppen utställningsarrangörer vilket hos Riksutställningar väcker frågor om vem eller vilka som anses vara producenter och varför samarbete med utvecklingsfokus inte bör ske även där? I riktning med den roll som kultursamverkansutredningen föreslår och Riksutställningars bedömning av vad som ger bästa förutsättningar för att utveckla utställningsmediet i hela landet samt för att skapa tydlighet kring Riksutställningars framtida roll och uppdrag föreslås följande instruktion för myndigheten: Förslag till instruktion för Riksutställningar 1 Riksutställningar har som nationell strategisk myndighet uppdraget att främja utvecklingen av utställningsmediet i hela landet så att besökare har möjlighet att möta utställningar av hög kvalitet. 2 Myndigheten ska: 1. Bedriva kunskapsuppbyggnad, omvärldsanalys och utvecklingsarbete 2. Bistå med expertstöd inom utställningsmediet 3. Främja samordning inom musei- och utställningssektorn 4. Samverka med utställningssektorn samt utbildnings- och forskningsinstitutioner. 2a Myndigheten ska i sin verksamhet integrera ett jämställdhets-, mångfalds- och barnperspektiv samt ett internationellt och interkulturellt utbyte och samarbete. Förordning (2009:749). 3 Riksutställningar ska i sin verksamhet prioritera samtidskonstområdets utveckling i landet genom utställningssamarbeten och stöd till utställningsaktörer samt barn och ungdom. 6

7 Efter detta fortsätter förslagsvis instruktionen likalydande de paragrafer som återfinns från 3 och framåt i nuvarande förordning (2007:1187) med instruktion för Riksutställningar. Vidare bör den roll som kultursamverkansutredningen föreslår också innebära att Riksutställningar ska ingå i det samverkansråd som föreslås i delbetänkandet Spela samman, SOU 2010:11. Beträffande samtidskonstområdet, som tidigare funnits med som en prioritering i myndighetens regleringsbrev, tillstyrker Riksutställningar utredningens uppfattning om att en analys av samtidskonstområdet, i syfte att kunna bedriva en långsiktig verksamhet inom detta, är nödvändig. Även inom samtidskonstområdet bör Riksutställningar ha en strategisk roll som utifrån den analys som görs syftar till att utveckla denna infrastruktur mer än att endast kompensera dess eventuella svagheter. De fullskaliga produktionerna av vandringsutställningar som kan bli aktuella bör också följa samma övergripande syfte som resten av Riksutställningars verksamhet det vill säga att utveckla utställningsmediet i hela landet så att besökare har möjlighet att möta utställningar av hög kvalitet. Som en av initiativtagarna till Nätverket Konst och Publik (KOP) ser Riksutställningar även en framtid som värd för nätverket och dess fortsatta aktiviteter. Ett utvecklat samarbete med landets konstkonsulenter kan även vara en tänkbar väg för att genom deras arbete stödja och främja den samtida konstens utveckling och spridning. I samband med Konstkonsulenterna i Sveriges möte den 14 september ställde Riksutställningar också frågor till konstkonsulenterna angående hur Riksutställningar skulle kunna vara en resurs och ett stöd i deras arbete med att stärka samtidskonsten i länen, i regionerna såväl som nationellt. Den respons vi hittills tagit del av visar behov av olika former av fortbildningssatsningar för såväl konstkonsulenterna själva som för kulturtjänstemän och kulturförmedlare. Avsnitt Ändringar i Riksutställningars regleringsbrev Som framkommer av Riksutställningars förslag till instruktion tidigare i detta remissvar rekommenderar Riksutställningar att prioriteringarna rörande barn och unga samt samtidskonstområdet lyfts till den mer långsiktiga instruktionen. Resterade mål och återrapportering från nuvarande regleringsbrev måste givetvis också förändras på ett flertal punkter i och med att myndighetens roll blir en annan. Dagens mestadels kvantitativa återrapporteringskrav bör i framtiden också övergå till att uppmuntra en kvalitativ redovisning med tydliga kopplingar till uppdraget. Rörande det särskilda uppdraget om att utveckla och sprida kunskap om digital förmedling av kulturarvet bedömer Riksutställningar förslaget som otillräckligt underbyggt. Riksutställningar är positiva till att ha en roll i detta arbete och vara en värdefull part i den nationella strategin för digitalisering av kulturarvet, elektronisk tillgång och digitalt bevarande. Utredaren nämner dock inga andra aktörer eller uppdrag inom området och på så sätt saknas också kopplingen till dessa. Riksutställningar efterfrågar därför en grundligare klartläggning av området innan nya uppdrag inom detta tilldelas. Uppdraget som rörande samverkan med de regionala museerna och det utåtriktade och pedagogiska arbetet bör fortsättningsvis finnas inbegripet i myndighetens uppdrag att främja utvecklingen av utställningsmediet så som föreslaget på sidan sju i detta remissvar. De samverkansformer som föreslås för den nya instruktionen har, inom ramen för det övergripande uppdraget, också en större bredd än att bara omfatta exempelvis museer och andra kulturinstitutioner. 7

8 Avsnitt 6.2 Resurs- kompetens- och lokalbehov Riksutställningar tillstyrker kultursamverkansutredningens bedömning om att det till stora delar finns lämplig kompetens för ett nytt uppdrag inom organisationen. Inom vissa områden behöver myndigheten dock prioritera olika former av kompetensutveckling i och med att inriktningen på befintliga tjänster kan komma att förändras. Avslutningsvis vill Riksutställningar även tillstyrka utredningens förslag om att öka användandet av verkstadslokaler och projektrum som bas för utvecklingsarbete, workshops, utbildningar, kunskapsuppbyggnad och testverksamhet i samverkan med utställare, utbildnings- och forskningsinstitutioner med flera. Viktigt att komma ihåg är dock att det inte alltid kommer finnas utrymme för dessa parter att, till lokalkostnaderna, bidra i önskvärd ekonomisk omfattning. För Riksutställningar Eva Lundqvist Vikarierande Generaldirektör Eric Fugeläng Kommunikationsansvarig 8