Verksamhetsberättelse Högsta förvaltningsdomstolen Förvaltningsdomstolarna Försäkringsdomstolen Marknadsdomstolen

Transkript

1 Verksamhetsberättelse Högsta förvaltningsdomstolen Förvaltningsdomstolarna Försäkringsdomstolen Marknadsdomstolen Högsta förvaltningsdomstolen

2 Sida 2 / 34 INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD... 3 FÖRVALTNINGSRÄTTSKIPNING SOM BASFUNKTION... 5 Förvaltningsdomstolssystemet... 5 Betydelsen av förvaltningsrättskipningen i samhället... 6 EU-rättens inverkan på förvaltningsdomstolarna... 7 Till förvaltningsdomstolarna inkomna mål och ärenden samt sakgrupper... 8 Högsta förvaltningsdomstolen... 9 Förvaltningsdomstolarna... 9 Försäkringsdomstolen Marknadsdomstolen Förvaltningsrättskipningens effektivitet Handläggningstider Tider för anhängighet Verksamhetsanslag och verksamhetsutgifter Resultat och kvalitetskontroll VERKSAMHETSMILJÖ OCH UTVECKLING AV VERKSAMHETEN Om ändringarna i verksamhetsmiljön Nuläget och aktuella projekt inom informationstekniken Förvaltningsdomstolarnas lokaler PERSONALEN Personalstruktur Fortbildning Välbefinnande i arbetet INTERN OCH EXTERN STYRNING AV VERKSAMHETEN Extern styrning Utlåtande om utvärdering och bekräftelse av intern kontroll BILAGOR BILAGA 1. FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNAS RESULTAT BILAGA 2. UTFALL AV FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNAS RESULTATMÅL BILAGA 3. FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNAS VERKSAMHETSUTGIFTER BILAGA 4. KONTAKTUPPGIFTER TILL FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNA... 34

3 Sida 3 / 34 FÖRORD Rättsstatsprincipen som särskilt hör till grunderna för vår statsförfattning har stadfästs i grundlagen. Enligt denna princip bör utövning av offentlig makt grunda sig på lag. Rättssäkerhet är en grundläggande rättighet som tillkommer var och en. För att detta ska förverkligas kan alla förvaltningsmyndigheters beslut allt från en kommunal tjänsteinnehavare eller sektion vid en nämnd till statsrådet överklagas hos en förvaltningsdomstol. Då förvaltningsdomstolen avgör rättstvister från alla förvaltningsområden avtecknas på det stora hela en bild av den finska rättsstatens verksamhet. Ändringar och problem i civilsamhället och i ekonomin kan ofta synas snabbt i mål som ska prövas av förvaltningsdomstolarna. De självständiga förvaltningsdomstolarna som har förankrats i grundlagen upprätthåller en heltäckande och sakkunnig styrning av rättskipningen på alla rättsområden, t.ex. inom olika sektorer inom beskattningen, inom näringar, offentlig upphandling, konkurrens, immaterialrätt, miljötillstånd, gruvfrågor, planläggning, byggande, utlänningsmål, offentlighet, kommunalärenden samt socialoch hälsovårdsärenden. De utgör en betydande resurs samt en produktivitets- och konkurrensfaktor för Finland. Även i flertalet europeiska länder finns det separata förvaltningsdomstolar. Så är fallet t.ex. i Sverige, Tyskland och Frankrike. I sådana länder där det bara finns en enda högsta instans och lägre instanser i en linje söker man nya lösningar för att effektivera rättsskyddet och för att förbättra omfattningen av den rättsliga styrningen i andra än brott- och civilmål, vilka vanligtvis betonas i praktiken i verksamheten i domstolssystem med en linje. I detta sammanhang har särskilt intresse visats för det välfungerande systemet i Finland. Av olika domstolar är förvaltningsdomstolen i praktiken troligtvis den där en vanlig medborgare i något skede av sitt liv kommer att uträtta ärenden, vare sig det gäller skatter, byggande, miljö, socialskydd, barnskydd, hälsa, näringar, tjänsteförhållanden eller många andra vardagliga saker. Trots detta är medborgarnas allmänna kunskaper om förvaltningsrättskipning i genomsnitt inte särskilt goda, och bilden av förvaltningsdomstolarna kan vara oklar eller helt obefintlig i det allmänna medvetandet. En orsak kan ligga i det att förvaltningsprocessen för det mesta är skriftlig, även om muntliga förhandlingar beroende på målets karaktär utgör sin egen del. Å andra sidan kan medborgarnas bild av domstolarna överlag nuförtiden basera sig mer på juryrättegångar i filmserier än på någon inhemsk verklighet. I skrivande stund pågår eller bereds olika reformprojekt som påverkar förvaltningsrättskipningen. I dessa dagar ska riksdagen fatta beslut om hovrätternas och förvaltningsdomstolarnas strukturreform. I projektet planeras en sammanslagning av Kouvola och Kuopio förvaltningsdomstolar samt Rovaniemi och Uleåborgs förvaltningsdomstolar. Utgången verkar oundviklig, vare sig vi vill det eller inte. I denna situation är det kanske klokt att koncentrera sig på de positiva effekterna av förändringarna för det finns även sådana, framför allt i utvecklingen mot så jämnstarka regionala förvalt-

4 Sida 4 / 34 ningsdomstolar som möjligt, särskilt med tanke på arbetsmängden. Tillsammans med justitieministeriet är det viktigt att stödja dem som personligen upplever ändringsprocessen som allra svårast. Delegation för utarbetande av ett rättssäkerhetsprogram som justitieministeriet tillsatt ska i dessa dagar offentliggöra resultaten av sitt arbete. Den stora utmaningen har varit att kombinera oerhört stora sparkrav och en genuin utveckling av rättssäkerheten. Det har varit bra att dryfta fördomsfritt frågor av alla slag inom hela rättsväsendet. Däremot får det inte finnas anledning till sådana panikbromsningar som skulle ge ett kraftigt negativt saldo. Jag litar på att så inte kommer att ske utan att man även framdeles förstår vikten av de centrala strukturella faktorerna inom rättssäkerhet, hållbar utveckling och samhällelig kohesion. Även om högsta förvaltningsdomstolen i första hand inte ska meddela prejudikat, hör styrning av förvaltnings- och rättspraxis till dess uppgifter. Denna sida har så småningom betonats med tanke på att högsta förvaltningsdomstolen har prövat fler besvärstillståndsmål under de två föregående åren än sedvanliga besvärsmål. Jag anser att det är uppenbart att besvärstillståndssystemet utvidgas ytterligare, även om det inom nya sakgrupper uppstår strukturfrågor som man än så länge inte har begrundat med hänsyn till beslutsfattandet. I varje fall betonar ändringarna vikten av beslutsfattandet vid förvaltningsdomstolarna som första instans. Denna för förvaltningsdomstolarna gemensamma verksamhetsberättelse innehåller som bekant en redogörelse för verksamheten vid alla förvaltningsdomstolar under år. Under verksamhetsåret kunde arbetssituationen hållas under kontroll trots att målen som ska prövas är av mycket varierande slag och strukturen av dem växlar från år till år. Förvaltningsdomstolarna lyckades i sin utmanande rättssäkerhetsuppgift och nådde även i huvudsak målsättningarna för resultat och produktivitet. Förvaltningsdomstolarnas avgöranden är fortsättningsvis tämligen förmånliga för både den offentliga ekonomin och parterna i målen. En part får sitt beslut snabbt, i genomsnitt på 7,7 månader. I detta sammanhang kan jag inte låta bli att betona hur en effektivare och bättre fungerande elektronisk rättskipning skulle medföra verklig besparing i verksamheten. Tyngdpunkterna för produktivitetsåtgärderna bör däremot ligga på utvecklingen av de basfunktioner genom vilka man nu och på längre sikt kan förverkliga produktivitet och lönsamhet. Här befinner sig datatekniken i nyckelposition. Helsingfors, den 28 februari 2013 Pekka Vihervuori President i högsta förvaltningsdomstolen

5 Sida 5 / 34 FÖRVALTNINGSRÄTTSKIPNING SOM BASFUNKTION FÖRVALTNINGSDOMSTOLSSYSTEMET Förvaltningsdomstolarna 1 fungerar som garant för rättssäkerhet och laglighet inom den offentliga maktutövningen. Uppgiften inom förvaltningsrättskipningen finns på två plan: att samtidigt fungera både som kontrollör av lagligheten inom den offentliga maktutövningen och som meddelare av rättsskydd till enskilda, företag och samfund. Denna uppgift leder till att det att finns vissa särdrag i förvaltningsdomstolarnas ställning, roll och verksamhet. Samhällets ekonomiska, politiska och sociala strukturer har kraftigt påverkat hur samhället utövar offentlig makt. Tryggandet av rättssäkerheten hör till statens grundläggande uppgifter och rättssäkerhet till grundläggande fri- och rättigheter. Förvaltningsdomstolarna meddelar rättssäkerhet samt främjar rättvisa, säkerhet, ordning, välfärd, ekonomisk verksamhet och fungerande förvaltning i samhället. Förvaltningsdomstolarna avgör mål inom många olika sektorer såsom beskattning, ekonomisk konkurrens, markanvändning, byggande, miljöskydd, kommunikationer, utkomstskydd, social- och hälsovård, barnskydd och immigration. Enligt 98 i grundlagen utgör högsta förvaltningsdomstolen och de regionala förvaltningsdomstolarna allmänna förvaltningsdomstolar. Grundregeln är att en förvaltningsmyndighets beslut överklagas hos en allmän regional förvaltningsdomstol. I vissa typer av mål söks ändring hos en specialdomstol eller överklagas direkt hos högsta förvaltningsdomstolen. Inom särskilt föreskrivna områden utövar marknadsdomstolen och försäkringsdomstolen domsrätt i egenskap av specialdomstolar. Nuförtiden är målen som handläggs vid förvaltningsdomstolarna ofta rättsligt alltmer krävande och omfattande samt innehåller rättsliga frågor av nytt slag. Förändringarna i samhället och takten av ändringarna i den inhemska lagstiftningen med anledning av detta har försnabbats. Nya lagstiftningsprojekt, EU-lagstiftning, Europakonventionen och internationaliseringen på alla plan ökar trycket på domstolarna. Ändringar i utövning av offentlig makt återspeglas som olika nya sakfrågor även i sådana sakgrupper som traditionellt har handlagts vid förvaltningsdomstolarna. Vid förvaltningsdomstolarna behandlas samhälleliga frågor av allt större vikt. Övernationella kopplingar har gjort EU-rätten central vid förvaltningsdomstolarna. EU-rätten genomförs i Finland i myndigheternas verksamhet och därmed i sista hand genom förvaltningsdomstolarnas avgöranden. Även de ekonomiska, sociala, miljö- och säkerhetsmässiga utmaningar vårt samhälle står inför kommer i huvudsak att avgöras genom ut- 1 Om inte något annat nämns avses i verksamhetsberättelsen med förvaltningsdomstolar högsta förvaltningsdomstolen, de regionala förvaltningsdomstolarna, försäkringsdomstolen och marknadsdomstolen.

6 Sida 6 / 34 övande av offentlig makt. Detta innebär att förvaltningsrättskipningen och dess betydelse kommer att växa ytterligare. HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN FÖRSÄKRINGS- DOMSTOLEN MARKNADS- DOMSTOLEN Statsrådet och ministerierna Ålands landskapsregering FÖRVALTNINGSDOMSTOLAR Helsingfors, Tavastehus, Kouvola, Kuopio, Uleåborgs, Rovaniemi, Åbo och Vasa förvaltningsdomstolar samt Ålands förvaltningsdomstol Sametinget Konkurrens- och konsumentverket, Energimarknadsverket, Kommunikationsverket Besvärs- och rättelsenämnder Närings-, trafik- och miljöcentralerna Evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkosamfundet Skatterättelsenämnder Kommunala myndigheter Centrala ämbetsverk Statens lokalförvaltning Regionförvaltningsverken Landskapsförbunden Bild 1. Överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut. BETYDELSEN AV FÖRVALTNINGSRÄTTSKIPNINGEN I SAMHÄLLET Utövningen av offentlig makt har i Finland redan i ett mycket tidigt skede varit knutet till lag. Till detta har länge hört att man har möjlighet att få lagligheten av offentlig maktutövning prövad i efterhand. Sökandet av ändring inom förvaltningsrättskipningen och sätten att överklaga har utvecklats kontinuerligt. I och med inrättandet av de regionala förvaltningsdomstolarna skapades ett oberoende förvaltningsdomstolssystem med två instanser i Finland. Redan då vårt land blev självständigt separerades förvaltningsprocessen från övrig rättskipning, d.v.s. från civil- och brottmålsprocessen. Å ena sidan kräver de medborgerliga friheterna, övriga grundrättigheter och skyddet av mänskliga rättigheter samt å andra sidan ett effektivt nationellt genomförande av EU-rätten i synnerhet att rättssäkerheten tryggas och förvaltningens laglighetsövervakning genomförs genom ett oberoende domstolssystem. Kontrollen av lagligheten i den offentliga maktutövningen begränsas inte enbart till granskning av maktutövningens former utan där

7 Sida 7 / 34 ska man gå djupare d.v.s. till sakinnehållet. Kontrollen av lagligheten i offentlig maktutövning och meddelande av rättsskydd till enskilda och kontrollen av offentlig maktutövning kopplas i förvaltningsdomstolarna ihop redan genom den historiska utvecklingen naturligt med varandra på ett fungerande sätt. I högsta förvaltningsdomstolens undersökning om förvaltningsrättskipningens samhällseffekter visade man hur förvaltningsdomstolarnas avgöranden påverkar hur väl förvaltningen fungerar. 2 I undersökningen räknade man att myndigheterna som utövar offentlig makt inom olika förvaltningsområden och -nivåer årligen fattar miljoner förvaltningsbeslut som vid behov kan överklagas hos förvaltningsdomstolarna. Då förvaltningsdomstolarna årligen prövar cirka besvär och högsta förvaltningsdomstolen cirka mål, kan man bedöma att den finska förvaltningen allmänt taget fungerar mycket väl. Det stora antalet förvaltningsbeslut visar också att antalet överklaganden vid förvaltningsdomstolarna kan öka snabbt om det uppstår oklarheter i lagstiftningen eller om beslutsfattandet inom förvaltningen inte fungerar. Som exempel kan nämnas att ändringen av tolkningen av bilskatten på grund av en dom av Europeiska unionens domstol medförde målanhopning vid förvaltningsdomstolarna. Trots kopplingen mellan innehållet i förvaltningsverksamheten och i förvaltningsrättskipningen fungerar förvaltningsdomstolarna som oberoende domstolar i enlighet med 21 i grundlagen. Förvaltningsdomstolarna som fungerar parallellt med de allmänna domstolarna är inte något undantag i internationell jämförelse utan snarare en huvudregel i länder som är jämförbara med Finland. Av de 15 gamla medlemsstaterna i Europeiska unionen finns det separata förvaltningsdomstolar i alla andra än i Danmark, Storbritannien och Irland. EU-RÄTTENS INVERKAN PÅ FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNA Kraven på förvaltningsprocessen har ökat och preciserats avsevärt under de två senaste decennierna. Den administrativa regleringen har utvidgats och den offentliga förvaltningen har blivit mångsidigare till sina strukturer och funktioner. Ett effektivt genomförande av Europeiska unionens rätt har ökat de delvis nya utmaningarna för och kvalitetskraven på den nationella rättssäkerheten. I Finland har förvaltningsdomstolarna fungerat som nationella "lok" för EU-rätten. Även av denna orsak har förvaltningsdomstolarnas vikt som meddelare av rättsskydd framhävts ytterligare. EUrätten påverkar substansen och processen både på traditionella och nya sätt i mål som handläggs vid förvaltningsdomstolar. I och med medlemskapet i Europeiska unionen har de finska nationella domstolarna rätt och skyldighet att i vissa situationer begära förhandsavgörande om tolkningen av EU-rätten och detta skapar å sin sida en särskild rättssäkerhetsgaranti, där de nationella domstolarna har en central roll. I Finland har högsta förvaltningsdomstolen sänt flest begäran om förhandsav- 2 Högsta förvaltningsdomstolens undersökning om förvaltningsrättskipningens samhällseffekter (pyramidundersökningen), december 2009, webbpublikation (på finska):

8 Sida 8 / 34 görande till unionsdomstolen. Under åren 1996 har 79 begäran om förhandsavgörande sänts från Finland och av dessa har HFD sänt över hälften d.v.s. 40 stycken. Under verksamhetsåret gav Europeiska människorättsdomstolen två sådana domar som gällde mål som prövats i finsk förvaltningsprocess. Det ena fallet gällde skydd för privatlivet och diskriminering och det andra fallet förlängning av vård mot patientens vilja. 3 TILL FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNA INKOMNA MÅL OCH ÄRENDEN SAMT SAKGRUPPER År inkom det till förvaltningsdomstolarna sammanlagt mål och det avgjordes sammanlagt mål. 4 Antalet mål vid förvaltningsdomstolarna varierar årligen. År minskade antalet mål med cirka 4 procent jämfört med år Flertalet ändringsansökningar som lämnas in till förvaltningsdomstolarna kommer från enskilda personer. Under verksamhetsåret kom nästan 76 procent av ändringsansökningarna till högsta förvaltningsdomstolarna av enskilda. Motsvarande siffra vid förvaltningsdomstolarna varierade mellan 60 och 80 procent Högsta förvaltningsdomstolen Regionala förvaltningsdomstolar Försäkringsdomstolen Marknadsdomstolen Bild 2. Till förvaltningsdomstolarna inkomna mål och ärenden under åren H. mot Finland, och X mot Finland, Om inte något annat nämns, baserar sig siffrorna och statistiken i verksamhetsberättelsen på rapporter som producerats av justitieministeriet.

9 Sida 9 / 34 HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN Till högsta förvaltningsdomstolen inkom mål. Antalet inkomna mål har sjunkit en aning efter år För andra året i följd har fler besvärstillståndsmål än besvärsmål blivit anhängiga. HFD meddelade besvärstillstånd i 15 procent av ansökningarna. Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde förra året knappt mål, vilket är något färre än året innan och når inte resultatmålet. Å andra sidan meddelades fler årsboksbeslut som är vägledande för rättspraxis än någonsin tidigare under 2000-talet, sammanlagt 135 stycken. HFD avgjorde nästan lika många besvärsmål som besvärstillståndsmål. Rekordmånga utlänningsmål avgjordes, sammanlagt 928 stycken. Utlänningsmålen utgör cirka en fjärdedel av alla mål som handläggs vid högsta förvaltningsdomstolen. Social- och hälsovård samt beskattning utgjorde de följande stora sakgrupperna. FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNA Det inkom mål till förvaltningsdomstolarna och de avgjorde mål. Social- och hälsovårdsärendena, som utgör en knapp tredjedel av alla ärenden, utgör fortfarande den största sakgruppen. Den näst största sakgruppen var utlänningsmålen med ca 16 procent och den tredje största sakgruppen skatteärenden med ca 14 procent. Sakgruppen ekonomisk verksamhet inklusive trafik och kommunikation var nästan lika stor som skatteärendena med 13 procent. Social- och hälsovård 30 % 30 % Utlänningsmål 16 % 1 % Skatteärenden 14 % 5 % 5 % 7 % 16 % Ekonomisk verksamhet inkl. trafik och kommunikation 13 % Statsrätt och allmän förvaltning 9 % Byggande 7 % 9 % 13 % 14 % Miljö 5 % Självstyrelse 5 % Övriga ärenden knappt 1 % Bild 3. Till förvaltningsdomstolarna inkomna mål och ärenden samt deras andelar år.

10 Sida 10 / 34 På basis av statistiken har det skett mest förändringar i ärendestrukturen vid förvaltningsdomstolarna i utlännings- och skatteärenden. Skatteärendena har minskat medan utlänningsärendena har ökat med 3 procentenheter från året innan. Även ekonomisk verksamhet inklusive trafik och kommunikation har minskat. Sakgrupperna självstyrelse samt social- och hälsovård har ökat med ca en procentenhet. Antalet inkomna mål i grupperna statsrätt och allmän förvaltning, byggande och miljö har i det närmaste hållits på samma nivå som året innan Inkomna Avgjorda Anhängiga Bild 4. Utvecklingen av antalet mål vid förvaltningsdomstolarna under åren procent av målen avgjordes inom sex månader och av det totala antalet avgjorda mål utgjordes 22 procent av mål som dröjt över ett år. Antalet gamla mål som varit anhängiga i över ett år uppgick till 1 371, d.v.s. antalet steg en aning från året innan. I slutet av år uppgick antalet mål som varit anhängiga i över ett år till ungefär 11 procent av alla anhängiga mål. Antalet muntliga förhandlingar hölls nästan på samma nivå jämfört med året innan. Muntlig förhandling hölls i 550 mål (553 mål året innan) och syn förrättades i 67 mål (95 året innan). Av alla muntliga förhandlingar utgjorde barnskyddsärendena cirka 68 procent. Av de beslut som var föremål för överklagande ledde cirka 18 procent av förvaltningsdomstolarnas avgöranden till ändring av beslutet eller återförvisande av beslutet till beslutsfattande myndighet. Mest ändrades miljöärenden (31 procent), byggärenden (26 procent) och skatteärenden (21 procent). 12 procent av målen lämnades utan prövning. Överklagandet av förvaltningsdomstolarnas avgöranden har hållits på en stabil nivå. Årligen har ungefär 17 procent av besluten överklagats hos högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen har i sin tur ändrat förvaltningsdomstolens beslut i cirka 6 procent av de överklagade besluten. 5 Bokslut för bokföringsenhet 150 (Justitieministeriet) för år.

11 Sida 11 / 34 FÖRSÄKRINGSDOMSTOLEN År inkom det mål till försäkringsdomstolen som avgjorde mål. Antalet inkomna mål minskade med cirka 12 procent jämfört med året innan, men det bör noteras att antalet inkomna mål varierar årligen. Den största gruppen inkomna utgjordes av arbetspensionsärenden (1 664 ärenden). Den näst största gruppen var olycksfallsärenden (921 ärenden) och tredje största gruppen var folkpensionsärenden (832 ärenden). Det inkom även nästan lika många mål inom utkomstskydd för arbetslösa (615 mål) och mål enligt sjukförsäkringslagen (691) som folkpensionsärenden. Gamla mål som varit anhängiga över 12 månader ökade något. Försäkringsdomstolen är högsta besvärsinstans i ca 90 procent av dess mål. År avgjorde högsta förvaltningsdomstolen 18 mål som gällde försäkringsdomstolens avgörande. Försäkringsdomstolens verksamhetsutgifter uppgick till ca 7,8 miljoner euro. Försäkringsdomstolen blev litet från målet för produktivitet och lönsamhet. Antalet anhängiga mål minskade något från året innan. Arbetspension 26 % Olycksfall 14 % 1 % 2 % 3 % 0 % 5 % Folkpension 13 % Förmåner beviljade enl. SjukförsL 11 % Utkomstskydd för arbetslösa 9 % 4 % 0,3 % 3 % 5 % 9 % 26 % 14 % Bostadsbidrag 5 % Rehabilitering 4 % Handikapp- och vårdbidrag 4 % Studiestöd 3 % 11 % 13 % Brottsskadeärenden 3 % Militärskador 2 % Lönegaranti 1 % Tillämpn. av social trygghet under 1 % Övriga ärenden 5 % Bild 5. Till försäkringsdomstolen inkomna ärenden och deras andelar år.

12 Sida 12 / 34 MARKNADSDOMSTOLEN År inkom det 474 mål till marknadsdomstolen som avgjorde 531 mål. Antalet inkomna mål till marknadsdomstolen minskade jämfört med år Ändå vände antalet upphandlingsmål uppåt igen särskilt i slutet av året så att de landade på en 10 procent högre nivå än året innan. Merparten av målen vid marknadsdomstolen är upphandlingsmål, de övriga sakgrupperna är jämfört med dem vanligtvis marginella till antalet. Marknadsdomstolens avgöranden över offentlig upphandling samt konkurrens- och elmarknadsärenden kan överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen. Det finns ett fåtal avgöranden i konkurrens- och elmarknadsärenden (sju), men besvärsfrekvensen är hög i dessa sakgrupper. Marknadsdomstolen gav 425 avgöranden över offentlig upphandling och i drygt tio procent av fallen överklagades avgörandet. 1 % 2 % 0,2 % 1 % 1 % Offentlig upphandling 95 % Konkurrensbegr. 0,6 % OtillbFörfL 2,2 % Konsumentskydd 0,2 % Elmarknad 1 % Övriga ärenden 1 % 95 % Bild 6. Till marknadsdomstolen inkomna mål och deras andelar år.

13 Sida 13 / 34 FÖRVALTNINGSRÄTTSKIPNINGENS EFFEKTIVITET HANDLÄGGNINGSTIDER Den genomsnittliga handläggningstiden för avgjorda mål räknas från att besvärsmålet har inkommit till förvaltningsdomstolen och tills det avgörs där. Enligt budgetpropositionen för år har målsättningen för domstolsväsendet varit att förkorta och utjämna handläggningstiderna mellan domstolarna. Utvecklingen av handläggningstiderna i mål som gäller omhändertagande och placering i vård utom hemmet, beviljande av utkomststöd, detaljplaner och asyl följs upp särskilt. Vid högsta förvaltningsdomstolen uppgick den genomsnittliga handläggningstiden till 12,8 månader och därmed nåddes målet på 11 månader inte. Däremot nåddes målet på att avgöra 30 procent av målen inom sex månader och 50 procent av målen inom 9 månader. Inom sex månader avgjordes 35,5 procent och inom nio månader 51,8 procent av målen. Eftersom högsta förvaltningsdomstolen under åren inte avgjorde riktigt så många mål som nya väcktes har arbetsuppgifterna hopat sig och de genomsnittliga handläggningstiderna förlängts. I alla sakgrupper har man dock avgjort så gott som lika många mål som nya har väckts. Vid förvaltningsdomstolarna växlade de genomsnittliga handläggningstiderna mellan 4,1 och 9,9 månader. Skillnaden mellan förvaltningsdomstolarna för den längsta och kortaste genomsnittliga handläggningstiden ökade från 5 till 5,8 månader. Därmed har målet att utjämna handläggningstiderna inte förverkligats. Handläggningstiderna går dock inte direkt att jämföra med varandra i siffror, eftersom de olika förvaltningsdomstolarna har i sina resultatavtal överenskommit om olika tyngdpunkter i verksamheten. Ärendestrukturerna vid de olika förvaltningsdomstolarna är inte heller likadana. Förberedelserna för strukturreformen av hovrätter och förvaltningsdomstolar har också påverkat resultatet och handläggningstiderna i någon mån. I genomsnitt var handläggningstiden för alla förvaltningsdomstolar 7,7 månader, så målet på 7,6 månader nåddes nästan. Handläggningstiderna vid förvaltningsdomstolarna i alla övriga sakgrupper som följdes upp särskilt förkortades förutom inom planläggningsärenden, där handläggningstiden förlängdes. Handläggningstiderna för de sakgrupper som särskilt följts upp vid förvaltningsdomstolarna var (jämförelseåret i parentes): omhändertagande och placering i vård utom hemmet 5,2 månader (5,3 månader) beviljande av utkomststöd 6,3 månader (7,1 månader) planläggningsärenden 11,3 månader (9,7 månader) asylärenden (endast i Helsingfors) 7,7 månader (8,4 månader) och asylärenden, påskyndat förfarande (endast i Helsingfors) 4 månader (4,2 månader).

14 Sida 14 / 34 Vid försäkringsdomstolen uppgick den genomsnittliga handläggningstiden under verksamhetsåret till 12,2 månader d.v.s. 0,7 månader mer än året innan och målet för en handläggningstid på 10 månader nåddes inte. Försäkringsdomstolen avgjorde cirka 7,7 procent av ärendena inom sex månader och 56,4 procent inom ett år. De genomsnittliga handläggningstiderna varierade mellan 7,5 månader i rehabiliteringsmål och 15 månader i lönegarantimål. Under verksamhetsåret nådde försäkringsdomstolen inte riktigt upp till resultatmålet, men försäkringsdomstolen avgjorde cirka 350 mål fler än vad som blev anhängigt, vilket betyder att det inte skedde någon målanhopning. I slutet av fanns det anhängiga ärenden vid försäkringsdomstolen. Antalet mål som varit anhängiga i mer än 12 månader vid försäkringsdomstolen ökade något under verksamhetsåret. Enligt situationen fanns det 869 sådana mål anhängiga och till denna del förverkligades målet inte. Vid marknadsdomstolen uppgick den genomsnittliga handläggningstiden för målen till 7,3 månader under verksamhetsåret. Målsättningen på 8 månaders handläggningstid har förverkligats Högsta förvaltningsdomstolen Förvaltningsdomstolarna Försäkringsdomstolen Marknadsdomstolen Ålands förvaltningsdomstol Bild 7. Genomsnittliga handläggningstider åren 2006.

15 Sida 15 / 34 TIDER FÖR ANHÄNGIGHET Den genomsnittliga tiden för anhängighet beskriver hur gamla mål som är anhängiga vid årets slut och överförs för avgörande efter verksamhetsåret. Den genomsnittliga tiden för anhängighet av mål räknas från att besvärsmålet inkommit till slutet av verksamhetsåret. För förkortning av handläggningstiderna bör enligt resultatavtalet särskild uppmärksamhet fästas vid mål som varit anhängiga i över ett år. Målsättningen för förvaltningsdomstolarna har varit att minska andelen mål som varit anhängiga i över ett år så att det inte skulle finnas fler än 750 mål som är äldre än 12 månader i slutet av verksamhetsåret, då det i början av verksamhetsåret fanns stycken. Det kvantitativa målet nåddes inte. I slutet av verksamhetsåret fanns det mål som varit anhängiga i över 12 månader. Målsättningen på 750 ärenden som varit anhängiga i över 12 månader förverkligades därmed inte <3 mån 3-<6 mån 6-<9 mån 9-<12 mån 12<18 mån 18<24 mån över 24 mån 0 Helsingfors Tavastehus Kouvola Kuopio Uleåborg Rovaniemi Åbo Vasa Bild 8. Åldersstrukturen av mål som var anhängiga vid försäkringsdomstolarna i slutet av år. VERKSAMHETSANSLAG OCH VERKSAMHETSUTGIFTER Behoven av kostnadsbesparingar inom statsfinanserna har visat sig inom justitieministeriets förvaltningsområde så att anslagen till domstolsväsendet har minskat. I statsbudgeten för år hade man föreslagit att förvaltningsdomstolarnas verksamhetsutgiftsanslag skulle minskas i enlighet med regeringsprogrammet såsom verksamhetsutgifts- och anskaffningsbesparingar med mer än tre miljoner euro. Av statens utgifter utgjorde justitieministeriets förvaltningsområde bara cirka 1,6 procent. Av utgifterna i statsbudgeten var domstolarnas och rättshjälpens andel 0,65 procent. Av budgetutgifterna utgjorde alla förvaltningsdomstolarnas (högsta förvaltningsdomstolen, förvaltningsdomstolen, marknadsdomstolen och försäkringsdomstolen) andel bara 0,1 procent.

16 Sida 16 / 34 För jämförelsens skull kan man konstatera att det i budgeten hade reserverats 42 miljoner euro för arvoden som betalas till privata rättsbiträden, vilket utgör 0,08 procent av utgifterna i statsbudgeten. År uppgick förvaltningsdomstolarnas verksamhetsutgifter till 56 miljoner euro, av vilka förvaltningsdomstolarnas verksamhetsutgifter utgjorde cirka 34,6 miljoner euro och högsta förvaltningsdomstolens verksamhetsutgifter cirka 10,9 miljoner euro. Undersökningen från 2009 om rättssäkerheten som levande verklighet och förvaltningsrättskipningens samhällseffekter visade förvaltningsdomstolarnas betydelse för hur den offentliga makten fungerar och för dess tillförlitlighet samt dessutom effekterna av förvaltningsrättskipningen. Miljötillstånd, offentlig upphandling, näringsbeskattning samt lantbruks- och landsbygdsstöd utgjorde föremål för särskild granskning då. Dessa ärenden som även på sista tiden diskuterats i offentligheten och som hör till förvaltningsrättskipningens område beskriver väl med hur små resurser man är nödgad att producera rättssäkerhet och avgöra rättsliga frågor som är centrala för konkurrenskraft och välfärd. Förvaltningsdomstolarna nådde inte helt de i budgeten uppställda målen för verksamhetens effektivitet. Nyckeltalen för förvaltningsdomstolarnas verksamhetsresultat presenteras i bilagorna 1, 2 och 3. RESULTAT OCH KVALITETSKONTROLL Som ett sätt att förkorta handläggningstiderna vid förvaltningsdomstolarna har man funnit sammansättningar med färre domare. Sammansättningar med färre domare infördes i förvaltningsdomstolarna år 2007 och i marknadsdomstolen år 2010, då lagändringen som gjorde detta möjligt trädde i kraft. Vid förvaltningsdomstolarna utnyttjas olika sammansättningar på ett ändamålsenligt sätt med hänsyn till kraven på målets handläggning och verksamhetens effektivitet. Vid förvaltningsdomstolarna har man funnit det viktigt att personalstrukturen utvecklas att bli mer domarbetonad, d.v.s. att det finns fler domare än nu i förhållande till antalet föredragande. År avgjordes i en sammansättning med en ledamot cirka 19 procent (jämförelseåret 21 procent), med två ledamöter cirka 30 procent (jämförelseåret 31 procent) och med tre ledamöter cirka 48 procent (jämförelseåret 46 procent) av målen. I en sammansättning där en ledamot (domare) fungerar som föredragande i saken avgjordes mål d.v.s. cirka 24 procent (jämförelseåret 23 procent) av alla avgjorda mål. Utnyttjandet av en sammansättning med en ledamot som föredragande varierade vid förvaltningsdomstolarna från 10 procent till över hälften d.v.s. 54 procent av alla avgjorda mål.

17 Sida 17 / 34 Tabell 1. Några statistikuppgifter över förvaltningsdomstolarnas verksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen Mål Inkomna ärenden Avgjorda ärenden Anhängiga Anhängiga i över 12 mån. 997 Förvaltningsdomstolarna Mål Inkomna ärenden Avgjorda ärenden Anhängiga Anhängiga i över 12 mån Försäkringsdomstolen Mål Inkomna ärenden Avgjorda ärenden Anhängiga Anhängiga i över 12 mån Marknadsdomstolen Mål Inkomna ärenden Avgjorda ärenden Anhängiga Anhängiga i över 12 mån. 11 Handläggningstider i genomsnitt Mål HFD 10,2 11,1 12,2 11,0 12,8 Förvaltningsdomstolarna 7,8 7,3 7,8 7,6 7,7 Försäkringsdomstolen 10,9 10,8 11,5 10,0 12,2 Marknadsdomstolen 10,0 8,7 8,3 8,0 7,3

18 Sida 18 / 34 VERKSAMHETSMILJÖ OCH UTVECKLING AV VERKSAMHETEN OM ÄNDRINGARNA I VERKSAMHETSMILJÖN I november gavs en regeringsproposition till Riksdagen om en omstrukturering av hovrätter och förvaltningsdomstolar (RP 153/ rd). I propositionen föreslås det att antalet hovrätter minskar med en och antalet förvaltningsdomstolar med två. Efter ändringen skulle det finnas fem hovrätter och sex förvaltningsdomstolar i Finland. Kouvola och Kuopio förvaltningsdomstolar skulle slås samman och den nya domstolen skulle placeras i Kuopio. Uleåborgs och Rovaniemi förvaltningsdomstolar som ska sammanslås placeras i Uleåborg. I Kouvola och Rovaniemi skulle det fortfarande finnas permanenta sammanträdesplatser för hållande av muntliga förhandlingar. Reformen har motiverats med att hovrätterna och förvaltningsdomstolarna är mycket olika stora till antalet personal och antalet mål, och att ändringarna i befolkningsmängd och näringsliv innebär att det historiska domstolsnätverket inte till alla delar längre motsvarar det moderna samhällets behov. Avsikten är att reformen ska träda i kraft i början av år Sammanslagningen av förvaltningsdomstolarna utgör en stor ändring för de berörda förvaltningsdomstolarna och deras personal. Förvaltningsdomstolarna har förberett sig på de utmaningar som sammanslagningen för med sig och på att genomföra ändringen på ett kontrollerat sätt. Risken är att personalen vid de domstolar som ska indras söker sig till andra uppgifter och att antalet anhängiga mål ökar och att handläggningstiderna förlängs. Under verksamhetsåret gavs regeringens proposition till Riksdagen om ändring av lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång och av förvaltningsprocesslagen (RP 85/ rd). Möjligheten att få gottgörelse för dröjsmål vid rättegång utvidgas från allmänna domstolar att även gälla förvaltningsdomstolar De nya bestämmelserna tillämpas på mål som blir anhängiga vid domstol efter att lagen trätt i kraft. I och med förnyelsen kan dröjsmål gottgöras vid förvaltningsdomstolar samt vid besvärsnämnder som handlägger besvärsärenden. Syftet med förnyelsen är att förbättra det rättsskydd som förutsätts i den europeiska människorättskonventionen och främja en skyndsam rättegång. Förfarandet vid gottgörelse och beloppet för gottgörelsen är desamma vid förvaltningsdomstolarna som vid de allmänna domstolarna. Dessutom fogas det till förvaltningsprocesslagen en uttrycklig bestämmelse om att förvaltningsdomstolen på en parts begäran ska ge denne en uppskattning av ärendets handläggningstid. Avsikten med den nya bestämmelsen är inte att avsevärt ändra på den praxis som redan råder vid flera förvaltningsdomstolar om givande av uppskattad handläggningstid. Under verksamhetsåret framskred två projekt som förvaltningsdomstolarna understödde om slopande av separata nämnder och om överföring av ärendena där till förvaltningsdomstolarna. Målsättningen är att förenhetliga ändringssökandet i dessa ärenden så att de följer överklagandet i andra förvaltningsärenden.

19 Sida 19 / 34 Det första projektet gäller indragningen av tjänstemannanämnden. Under verksamhetsåret behandlade riksdagen regeringens proposition om reform av statstjänstemannalagen (RP 61/2011 rd). Tjänstemannanämnden dras in och de ärenden den har skött överförs på förvaltningsdomstolen. Även det allmänna besvärsförbudet i statstjänstemannalagen upphävs. Huvudregeln är i framtiden att en tjänsteman har rätt att överklaga ett beslut som gäller honom eller henne. Det uppskattas att ändringen av regleringen vid överklagande kommer att öka antalet mål vid förvaltningsdomstolarna med några tiotal. Det andra projektet gällde tillsättandet av en arbetsgrupp för indragning av landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd och överföring av de ärenden som handläggs där till förvaltningsdomstolarna. Arbetsgruppen vid justitieministeriet och jord- och skogsbruksministeriet tillsattes i januari Överklaganden som gäller jordbrukets stödsystem skulle framdeles handläggas vid Tavastehus förvaltningsdomstol och besvärsvägen vid stöd till landsbygdsutveckling och till fiskerinäring skulle fördelas på alla förvaltningsdomstolar. Vid överföring av målen skulle förvaltningsdomstolarna få cirka 250 nya mål årligen. Av dem skulle flertalet handläggas vid Tavastehus förvaltningsdomstol. Handläggningen av immaterialrättsliga mål och ärenden överförs på marknadsdomstolen (RP 124/ rd, lag om marknadsdomstolen 99/2013). Då överförs de immaterialrättsliga överklaganden som handläggs vid Patent- och registerstyrelsens besvärsnämnd, de immaterialrättsliga tvistemål och ansökningsärenden som handläggs vid Helsingfors tingsrätt samt de upphovsrättsliga tvistemål och ansökningsärenden som handläggs vid alla tingsrätter på marknadsdomstolen. Enligt en uppskattning kommer antalet mål och ärenden vid marknadsdomstolen att öka med cirka 300 mål per år. Troligen kommer ca hälften av dessa att överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen. Då man beaktar att antalet mål som överförs är stort och att målen är krävande, kommer ändringen att påverka personalen, arbetsmängden och organiseringen av arbetet vid marknadsdomstolen på ett avsevärt sätt. NULÄGET OCH AKTUELLA PROJEKT INOM INFORMATIONSTEKNIKEN De anslag och personalresurser som riktats till förvaltningsdomstolarnas dataförvaltning har de senaste åren endast räckt till anskaffning av obligatoriska standard- och underhållstjänster. Andelen dataförvaltningsutgifter inom justitieministeriets förvaltningsområde har kontinuerligt legat på en lägre nivå än vid de andra ministerierna i genomsnitt. Andelen dataförvaltningsutgifter i relation till ämbetsverkens och myndigheternas alla verksamhetsutgifter låg år 2011 i medeltal på 13 procent, d.v.s. på samma nivå som år Störst är andelen dataförvaltningsutgifter inom kommunikationsministeriets (19,8 procent) och inom finansministeriets förvaltningsområde (25,6 procent). Utgiftsandelen är minst inom justitieministeriets förvaltningsområde, 6,7 procent.

20 Sida 20 / 34 De sparmål inom ict-verksamheten som finansministeriet ställt för den offentliga förvaltningen innebär inom justitieministeriets förvaltningsområde en betydande sänkning av datateknikutgifterna från den nuvarande nivån under åren Utan särskild finansiering av utvecklingsprojekt har förvaltningsdomstolarna i praktiken ingen chans under de närmaste åren till en helhetsförnyelse av sin datateknik och sina datasystem. Trots de knappa anslagen för utveckling av datateknik fortsatte utvecklingen av de nuvarande målhanteringssystemen vid högsta förvaltningsdomstolen och förvaltningsdomstolarna bland annat med ibruktagandet av ett alarmsystem för en effektivare uppföljning av rättskipningsmål i slutet av år samt med definiering av mätare som beskriver arbetsmängden i olika sakgrupper och med delvist ibruktagande av dessa mätare. Dessutom inleddes ett försök med möjligheter till hantering av olika versioner av beslutshandlingar och med elektronisk handläggning av beslut vid högsta förvaltningsdomstolen och försäkringsdomstolen. Vid Kuopio förvaltningsdomstol inleddes ett utvecklingsprojekt för bearbetning av elektroniska beslutsförslag (SÄPÄKKÄ). Målet är att avstå från skriftliga beslutsförslag vid beredningen av ärenden och att övergå till elektronisk handläggning vid sammanträdet. Efter de goda erfarenheterna av projektet har förfarandet tagits i bruk stegvis. Under verksamhetsåret slutfördes Migrationsverkets och justitieministeriets projekt för ett gränssnitt för det tväradministrativa ärendehanteringssystemet (UMA). Genomförandet av gränssnittet har förlagts till maj Lämnandet av förvaltningsdomstolarnas skatteavgöranden och uppgifter om verkställighetsförbud i elektronisk form till Skatteförvaltningens skatteuppbördsenhet togs i bruk i december. Vid förvaltningsdomstolarna togs Romeo-systemet i bruk, vilket möjliggör en elektronisk behandling av rättshjälpsbeslut och av advokaternas arvoden. Under verksamhetsåret inleddes även ett projekt för förnyelse av justitieförvaltningens bibliotekssystem. Projektet för reform av justitieförvaltningens webbsidor har inte framskridit enligt tidtabell och därför har även överföringen av domstolarnas webbsidor på den nya publikationsplattformen schemalagts på nytt. Justitieministeriet tillsatte (JM 2/041/2013) arbetsgrupper för inledande och främjande av arbetet för en helhetsarkitektur enligt modellen för helhetsarkitekturen inom förvaltningsområdet. Det rör sig om kontinuerlig verksamhet där mandatperioden för första skedet löper ut Det finns även en representant för förvaltningsdomstolarna i arkitekturarbetsgruppen.

21 Sida 21 / 34 FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNAS LOKALER För justitieförvaltningen har man skapat ett lokal- och arbetsmiljökoncept för att styra planeringen av justitieförvaltningens lokaler på ett riksomfattande plan. Målsättningen är att lokalerna så bra som möjligt stödjer verksamhetskraven och att de samtidigt är kostnadseffektiva. Ändamålsenliga lokaler som uppfyller domstolarnas funktionella krav främjar förvaltningsdomstolarnas möjligheter att sköta sitt uppdrag väl och effektivt. Vid planering av lokaler bör man dock beakta särarten av domstolarnas uppgifter och personalens behov. Hållandet av muntliga förhandlingar förutsätter tillräcklig teknisk beredskap i sessionssalarna och beaktandet av säkerheten i lokalerna. I de aktuella lokalprojekten bör man garantera att de som arbetar som sakkunniga inom rättskipningen även i fortsättningen har möjlighet att arbeta i individuella arbetsrum på det sätt som arbetet kräver. I samband med lokallösningarna bör man ta hänsyn till hur krävande och av vilken natur sakkunnigarbetet är samt mer allmänt till vilken ställning förvaltningsdomstolarna har som centrala besvärsinstanser för medborgarna. Lokal- och arbetsmiljökonceptet motsvarar till alla delar inte dessa behov. Helsingfors förvaltningsdomstol och marknadsdomstolen flyttade tillsammans med arbetsdomstolen i slutet av mars till lokalerna i Östra Böle som blivit lediga efter Helsingfors hovrätt. I Domstolarnas hus finns det utöver domstolarnas arbetslokaler gemensamma lokaler och funktioner bland annat med arbetsdomstolen. Sessionssalarna är gemensamma liksom även biblioteket och kafeterian. Alla handlingar som lämnas in till domstolarna tas emot i förvaltningsdomstolens registratorskontor. Försäkringsdomstolen har inlett förberedelserna för att flytta in i de lokaler i Östra Böle som blivit lediga efter Helsingfors förvaltningsdomstol. Förvaltningsdomstolarnas lokaler är inte i skick för alla förvaltningsdomstolars del. Kuopio förvaltningsdomstol har fortsättningsvis fungerat i temporära lokaler på två olika verksamhetsställen. Denna situation har redan fortsatt i åratal. Man gjorde en behovsutredning och projektplaneringen för grundsanering av högsta förvaltningsdomstolarnas lokaler inleddes. Det är meningen att renovera och förnya lokalerna grundligt till år 2018 då högsta förvaltningsdomstolen fyller 100 år.

22 Sida 22 / 34 PERSONALEN PERSONALSTRUKTUR Medelåldern för personalen vid förvaltningsdomstolarna är lite högre än medelåldern inom justitieministeriets förvaltningsområde i medeltal. Personalens medelålder 6 i slutet av verksamhetsåret var 49,8 år vid högsta förvaltningsdomstolen, vid förvaltningsdomstolarna 49,1 år, vid försäkringsdomstolen 45,2 år och vid marknadsdomstolen 43,9 år. Tabell 2. Antalet personal och personalstruktur vid förvaltningsdomstolarna. 7 ÅRSVERKEN VID FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNA utfall 2007 utfall 2008 utfall 2009 utfall 2010 utfall 2011 utfall utfall Ändr. tot Resultatförh.avt. Ändr Högsta förvaltningsdomstolen * domare ,2 * föredragande ,5 * övrig personal ,0 Sammanlagt 102,1 98,7 98,8 97,4 99,7 99,5 105, Förvaltningsdomstolarna * domare , * föredragande , * övrig personal , Sammanlagt 442,3 449,2 454,9 454,0 453,0 443,5 437, Marknadsdomstolen * domare * föredragande * övrig personal Sammanlagt 18,8 21,8 25,9 28,8 28,6 28,9 27, Försäkringsdomstolen * domare * föredragande * övrig personal Sammanlagt 112,1 118,5 117,0 114,3 110,9 107,6 107, FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNA SAMMANLAGT * domare ,5 241,3 246, * föredragande ,7 192,8 187, * övrig personal ,0 245,3 244, Sammanlagt 675,3 688,2 696,6 694,5 692,14 679,4 678, Siffran inkluderar inte praktikanter eller personer som anställts med hjälp av sysselsättningsmedel. 7 Källa: Justitieministeriets rapport

23 Sida 23 / 34 Vid högsta förvaltningsdomstolen fanns det 99 fast anställda personer av vilka 33 var män och 66 kvinnor. 15 personer var visstidsanställda och av dessa var 4 män och 11 kvinnor. Rättskipningspersonalens 8 procentuella andel utgjorde cirka 60 procent av de realiserade årsverkena. Vid förvaltningsdomstolarna fanns det 388 fast anställda personer, av vilka 109 var män och 279 kvinnor. 65 personer var visstidsanställda och av dessa var 16 män och 49 kvinnor. Rättskipningspersonalens procentuella andel utgjorde cirka 67 procent av de realiserade årsverkena. Vid försäkringsdomstolen fanns det 95 fast anställda personer, av vilka 31 var män och 64 kvinnor. 25 personer var i tjänsteförhållande för viss tid och av dessa var 7 män och 18 kvinnor. Rättskipningspersonalens procentuella andel utgjorde cirka 60 procent av de realiserade årsverkena. Vid marknadsdomstolen fanns det 22 fast anställda personer, av vilka 8 var män och 14 kvinnor. 8 personer var i tjänsteförhållande för viss tid och av dessa var 4 män och 4 kvinnor. Rättskipningspersonalens procentuella andel utgjorde cirka 73 procent av de realiserade årsverkena. FORTBILDNING En personalpolitisk princip för justitieförvaltningen är att stödja personalens aktivitet och positiva inställning till kompetensutveckling. Ändringar i arbetslivet, mötande av kraven i arbetet och kompetensutveckling utgör förutsättningar för det moderna arbetslivet. Samtidigt ger lärande i arbete en chans till utveckling och en motivationsfaktor, som även utgör en hörnsten i personalpolitiken. Utbildningsbehoven för förvaltningsdomstolarna har definierats i samarbete med förvaltningsdomstolarna, utbildningsarbetsgruppen för förvaltningsdomstolarna, styrgruppen för fortbildning av domare vid förvaltningsdomstolarna och utbildningsenheten vid justitieministeriets justitieförvaltningsenhet. Vid utvecklingssamtalen utarbetas individuella utvecklingsprogram, enligt vilka personerna kan utveckla sig själva bland annat genom utbildning inom ramarna för vilka krav och möjligheter arbetet ställer på personen. Utgångspunkten har varit en positiv inställning till kompetensutveckling och målsättningen har varit att garantera personalen lika möjligheter att utveckla sig själv och studera. Varje enskild domstols beslutanderätt i fortbildningsfrågor har betonats. Fortbildningslösningarna avgörs utifrån varje enskild domstols och tjänstemans situation, möjligheter och behov. Det centrala i kursverksamheten under år har varit ledarskapsutbildning, exempelvis processledningskurser för nya ordförande och kurser i att hålla muntliga förhandlingar. Kurserna för specialyrkesexamen i ledarskap har fortsatt. För rättskipningspersonalen har man arrangerat kurser även i EU-rätt och i substansfrågor. Fortbildningen för kanslipersonalen har fortsatt liksom även rättstradenom- och rättsmerkonomutbildningen. Utöver kurser som utbildningsenheten har erbjudit har utbildningshelheter som universitet och yrkesläroverk erbjuder använts. Därtill har domstolarna ordnat egen utbildning. 8 Domare och föredragande.

24 Sida 24 / 34 Högsta förvaltningsdomstolen har årligen ordnat en förvaltningsdomstolsdag där personalen vid alla förvaltningsdomstolar kan delta. Förvaltningsdomstolarnas gemensamma utbildningsarbetsgrupp ordnade år kursdagar om avfallslagen och miljörätt. Högsta förvaltningsdomstolen och Kuopio förvaltningsdomstol har ordnat förhandlingsdagar för alla sekreterare som bistår rättskipningen. Varje enskild förvaltningsdomstol arrangerar årligen i tur och ordning förhandlingsdagar för överdomarna samt kansli- och förvaltningscheferna. Kuopio förvaltningsdomstol ordnade år förhandlingsdagar för personer som arbetar som föredragande. Kursdeltagare från alla förvaltningsdomstolar har kommit till processledningskursen III som Östra Finlands universitet har producerat. Domstolarna har stött personalens självständiga studier samt fortsatta studier vid universitet genom att vara flexibla med arbetstiderna och arbetsarrangemangen samt genom att stödja studierna bl.a. genom att betala deltagaravgifter och resekostnader. Utbildningsnivåindexet beskriver den genomsnittliga utbildningsnivån på en skala där 1 motsvarar grundläggande nivå och 8 forskarutbildningsnivå. I medeltal har utbildningsnivån inom justitieministeriets förvaltningsområde stigit i jämn takt. År 2000 var nivån 5,16 och år var den 5,46. Utbildningsnivåindex Kursdagar/årsverken Högsta förvaltningsdomstolen 6,2 0,7 dagar Förvaltningsdomstolarna 6,2 2,8 dagar Försäkringsdomstolen 6,2 3,2 dagar Marknadsdomstolen 6,3 0,6 dagar Utbildningsnivåindexen och uppgifterna om kursdagar baserar sig delvis på information som personerna själva lämnat. VÄLBEFINNANDE I ARBETET Vid förvaltningsdomstolarna sörjer man för personalens arbetshälsa och att de orkar jobba. Därtill kartläggs och minimeras psykiska belastningsfaktorer på det sätt som avtalats i resultatavtalet. Förvaltningsdomstolarna har medverkat i projektet för främjande av arbetarskyddsverksamhet inom justitieministeriets förvaltningsområde (s.k. OTE-projektet). Tyngdpunkten för arbetshälsan vid förvaltningsdomstolarna ligger på psykiskt välbefinnande. Sakkunnigarbetet vid domstolarna belastar och det är ofta bråttom. Även omvandlingar påverkar arbetshälsan. Välbefinnandet i arbetet består i sig av många faktorer. Arbetshälsan påverkas bland annat av organisatoriska faktorer, ledarskap, arbetsgemenskapen och individen själv. Arbetstrivseln påverkas även av hur väl man kan hantera arbetet. Om en arbetstagare finner att dennes arbete hela tiden är överdimensionerat, blir denne frustrerad och deprimerad. Den som upplever att arbetet är under kontroll och att det är meningsfullt känner sig i sin tur stolt över sig själv. För byggande