Naturvårdsprogram. Del 1: Natur och naturvård i Linköping. Antagandehandling

Transkript

1 Naturvårdsprogram Del 1: Natur och naturvård i Linköping Antagandehandling

2 Rosenkällasjön. Foto Jan Gustafsson Naturvårdsprogram för Linköpings kommun Text: Huvudförfattare har varit Marie Knutsson. Sigrid Gustafsson har reviderat kapitlet Naturen i Linköpings kommun från 00 års original och Anders Jörneskog har skrivit avsnittet om Tinnerö eklandskap i kapitel, Kommunens naturvårdsarbete. Projektledare: Marie Knutsson, Teknik- och samhällsbyggnadskontoret. Projektgrupp: Sigrid Gustafsson, Håkan Lundberg och Marie Knutsson, Teknik- och samhällsbyggnadskontoret. Layout: Birgitta Hjelm, Teknik- och samhällsbyggnadskontoret. Databearbetning: Linda Nyström, Anders Selberg och Lena Samuelsson, Kommunlantmäteriet. Inventeringar i samband med programmet: Sigrid Gustafsson, Marie Knutsson och Håkan Lundberg, Linköpings kommun. Specialinventeringar har genomförts i eklandskapet av ProNatura, i örtrika barrskogar av Fennicus Natur och i sandmiljöer av EkoBi Natur i Uppsala AB. Övriga medverkande: Maria Flink. Foto omslagsbilder: Linnea Holmstrand (framsidan), Jan Gustafsson (baksidan). Finansiering: Naturvårdsprogrammets inventeringar har medfinansierats genom statsbidrag förmedlade av Länsstyrelsen Östergötland. Arbetet med naturvårdsprogrammet har även medfinansierats med medel från Regionförbundet Östsams Natur- och friluftsråd. Tryck: Elanders Sverige AB, 01. Programmet kan beställas från Linköpings kommun, telefon eller laddas ner från kommunens hemsida

3 Innehållsförteckning Förord 5 1. Inledning Motiv och syfte Status och avgränsning Revidering av programmet Framtagande av naturvårdsprogrammet Kommunens naturvårdsarbete Kommunens naturvårdsorganisation Kommunens markinnehav Kunskapsinsamling Information Skötsel och skydd Tillgängligare natur Tinnerö eklandskap Biologisk mångfald Biologisk mångfald är viktigt Mångfalden är hotad Rödlistade arter Ansvarsarter i kommunen Naturen i Linköpings kommun Landskapet formas Naturgeografiska regioner Klimat Berggrund och jordarter Skogen Odlingslandskapet Våtmarkerna Eklandskapet Sjöarna och vattendragen Natur i staden Lagstiftning och övriga styrmedel Nationella miljömål Miljölagstiftning Internationella överenskommelser och åtaganden Skydd av områden och arter Fridlysta djur och växter Natura 000 Riksintresse för naturvården Andra möjligheter att bevara natur Objektskatalogen Genomförande Objektsbeskrivningen Klassning Viktiga kriterier vid klassningen Sammanställning av objektskatalogen Kunskapsläget Ordförklaringar Referenslitteratur 105 Bilagor: Bilaga A Områdesskydd och Natura Bilaga B Fridlysta arter i Östergötland 119 Bilaga C Rödlistade arter i Linköpings kommun 1 Bilaga D Kommunala hagmarker 19 Bilaga E Värdefulla ekområden och gröna stråk i staden 1 Bilaga F Linköpings kommuns markinnehav 1 Bilaga G Objektslista 15 Separata kartor: Skyddad natur och riksintressen för naturvården och friluftslivet Värdefulla ekmiljöer Naturvårdsprogrammets värdefulla naturområden Separata delar: Del Strategier och åtgärder Objektskatalog med värdefulla naturområden, se kartan.linkoping.se

4 Göta kanal. Foto Göran Billeson Tinnerö eklandskap. Foto Göran Billeson

5 Förord N aturen i Linköping är storslagen och har en oerhörd rikedom och mångfald. I eklandskapet som breder ut sig söder om staden finns en av världens största koncentrationer av grova och gamla ekar. Därför kallar vi oss gärna för Linköping ekarnas stad. Här finns såväl naturvärden som kulturoch rekreationsvärden av nationell klass. I kommunen finns dessutom vidsträckta strandängar med ett rikt fågelliv, kalkkärr med färggranna orkidéer, rofyllda trollskogar och blomstrande hagmarker med fladdrande fjärilar. För att kommande generationer ska få uppleva vår variationsrika natur är det viktigt att vi bevarar, sköter och utvecklar de naturvärden som finns idag. Läderbagge Foto Bengt Samuelsson Linköpings kommun har arbetat med naturvårdsfrågor under många år. Det första naturvårdsprogrammet antogs 00, vilket var ett viktigt avstamp för det fortsatta kommunala naturvårdsarbetet. Sedan dess har mycket hänt. Tinnerö eklandskap i anslutning till staden har skyddats som naturreservat och blivit ett mycket populärt rekreationsområde, där eklandskapets skönhet och rikedom går att uppleva på nära håll. Varje år erbjuder kommunen naturguidningar med ledsagning av kunniga naturguider och för den som vill upptäcka naturen på egen hand finns boken Naturen i Linköping en utflyktsguide som beskriver ett antal smultronställen. Ett gott exempel på tillskott för att förstärka den biologiska mångfalden och berika linköpingsbornas friluftsliv är de år 011 nyskapade våtmarkerna i Ekängsdalen. I naturvårdsprogrammmet finns kunskapen om Linköpings värdefulla natur samlad. Ungefär värdekärnor för biologisk mångfald och naturupplevelser beskrivs. Kunskapen kan användas som ett underlag för allt ifrån fysisk planering till markägarens skötsel av sin mark till den naturintresserades val av utflyktsmål. Naturvårdsprogrammet redovisar även kommunens ambitioner för naturvårdsarbetet och ger förslag på konkreta åtgärder för att på bästa sätt stoppa förlusten av den biologiska mångfalden livet på jorden. Nu siktar vi framåt och i det nya naturvårdsprogrammet är ambitionsnivån ännu högre än tidigare. Vårt mål är att ligga i framkant av naturvårdsarbetet i Sverige! Muharrem Demirok Kommunalråd, ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden 5

6 Brokinds naturreservat. Foto Uno Johansson 6

7 Tinnerö eklandskap har ett rikt växt- och djurliv, framförallt knutet till gamla ekar. Foto Lennart Lundwall 1. Inledning V i har stor anledning att känna oss stolta över vår natur i Linköping! För att kommande generationer ska få uppleva allt detta är det viktigt att vi bevarar, sköter och utvecklar de naturvärden som finns idag. Naturvårdsprogrammet utgör här ett viktigt instrument. Naturvårdsprogrammet innehåller en sammanställning över kommunens värdefullaste naturområden, Ungefär områden finns beskrivna. Programmet redovisar även kommunens ambitioner för naturvårdsarbetet och presenterar konkreta åtgärder för hur vi på bästa sätt ska bevara och stärka den biologiska mångfalden och förbättra friluftslivets kvaliteter. Linköpings kommuns första naturvårdsprogram antogs 00. I och med det tog naturvårdsarbetet i kommunen ett stort steg framåt. Nya strategier och åtgärder för perioden antogs 007. Naturvårdsprogrammet har bidragit till att kunskapen om naturen i Linköping ökat och att informationen om naturvärdena blivit mer tillgänglig för allmänhet och tjänstemän, då den har samlats på ett ställe. Sammanställningen av värdefull natur i objektskatalogen har varit ett viktigt underlag för att kunna prioritera och rikta åtgärderna rätt vid skötsel och vård av värdefulla naturområden. Objektskatalogen har också varit ett viktigt underlag för den fysiska planeringen. En flerårig strategi- och åtgärdsplan har bidragit till en större stabilitet i naturvårdsarbetet eftersom planeringen har blivit mer långsiktig. Naturvårdsprogrammet består av delar: Del 1. Natur och naturvård i Linköping Del. Strategier och åtgärder Del. Objektskatalog (digital) Föreliggande dokument, Natur och naturvård i Linköping, utgör en bakgrundsbeskrivning och ett faktaunderlag. Här kan du läsa om naturvårds7

8 programmets syfte, naturen i Linköpings kommun, metodik, lagstiftning som berör naturvårdsarbetet och objektskatalogens resultat. Strategi- och åtgärdsdelen redovisar kommunens ambitioner för naturvårdsarbetet och innehåller strategier och konkreta åtgärder som ska genomföras under programperioden. Den är samtidigt ett led i arbetet med att uppfylla riksdagens beslutade miljömål. Objektskatalogen består av kartor där de värdefullaste naturområdena presenteras samt en beskrivning av varje naturområde, en så kallad objektsbeskrivning. Objektskatalogen med tillhörande karta finns digitalt på kommunens hemsida, kartan.linkoping.se. En tryckt karta som geografiskt visar objektskatalogens områden finns som en separat kartbilaga. Fungera som ett underlag i den fysiska planeringen Vara ett underlag för bevarande och vård av värdefulla naturområden Peka ut de insatser som behövs för att bevara och utveckla en rik och varierad natur Status och avgränsning Naturvårdsprogrammet fastställs av kommunfullmäktige och är ett sektorsprogram som tydliggör naturvårdens intressen i det kommunala arbetet. Programmet är även ett underlag för kommunens utarbetande av kommunala inriktningsmål för natur. Samhällsbyggnadsnämnden är huvudansvarig för att programmets åtgärder genomförs men även andra nämnder och styrelser i kommunen är berörda av genomförandet. Motiv och syfte Naturvårdsprogrammets syfte är att samla och presentera kunskapen om värdefull natur inom kommunen och på olika sätt bidra till att värdena finns kvar. Programmet utgör även kommunens långsiktiga handlingsplan där strategier och åtgärder för naturvårdsarbetet sätts upp. Programmets övergripande mål: Öka förståelsen för naturvårdsfrågor Utgöra ett kommuntäckande, samlat och aktuellt kunskapsunderlag rörande kommunens naturvärden Klargöra mål och ambitioner för det kommunala naturvårdsarbetet Östra Harg i östra delen av kommunen. Foto Ferrivia 8 Naturvårdsprogrammet innehåller en aktuell beskrivning av värdefulla naturområden i kommunen och ska fungera som ett underlag i arbetet med översiktsplaner, detaljplaner, områdesbestämmelser, bygglovsärenden, strandskyddsärenden med mera. Det är främst på grund av biologiska och geologiska värden som de redovisade naturområdena valts ut. Områden där värdena framförallt är knutna till friluftsliv eller kulturhistoria behandlas inte, men dessa aspekter ingår som kriterier i värderingen av naturområdena. Det bör understrykas att redovisningen av värdefulla områden inte är statisk och heltäckande. Kunskapen

9 om hur vi värderar natur och värdekärnor för växter och djur utvecklas kontinuerligt och de faktiska förhållandena kan också förändras. De inventeringar som genomförts är i de flesta fall översiktliga. Det innebär att fördjupade naturinventeringar bör genomföras för att kartlägga naturvärdena på detaljnivå som underlag för hänsyn vid till exempel fysisk planering. Att ett naturområde redovisas i naturvårdsprogrammet innebär inget automatiskt skydd. De lyfts dock fram som värdefulla naturområden och kommunens ambition är att områdenas naturvärden ska bevaras i möjligaste mån och i avvägning mot övriga intressen. Många områden är dock ändå skyddade på olika sätt som till exempel naturreservat, biotopskyddsområde och naturminne, se kapitel 5 Lagstiftning och övriga styrmedel. Revidering av programmet Strategi- och åtgärdsdelen bör revideras vart femte år. Genomförda åtgärder i planen följs upp varje år i samband med den årliga verksamhetsuppföljningen. I slutet av programperioden ska en slutgiltig utvärdering göras av uppfyllda åtgärder. Objektskatalogen ska revideras med högst 10 års mellanrum, nästa översyn bör slutföras 0. Objektskatalogen är inget statiskt dokument utan är tänkt att vara ett levande verktyg. Nya områden ska därmed kunna tillföras under programperioden. Framtagande av naturvårdsprogrammet Samhällsbyggnadsnämnden har som ansvarig nämnd drivit revideringen av naturvårdsprogrammet. Teknik- och samhällsbyggnadskontoret har varit projektägare. Programarbetet har letts av en arbetsgrupp inom naturvårdsgruppen på avdelningen Stadsmiljö. Informella samrådsmöten med allmänhet och naturföreningar har också genomförts. Utgångspunkten för revideringsarbetet med objektskatalogen har varit naturvårdsprogrammet från 00 och 007. Nuvarande objektskatalog är en komplettering och fördjupning av det materialet. Återbesök i fält har skett i befintliga områden när kunskapen varit äldre än 10 år eller på annat sätt osäker. Flera riktade naturinventeringar har också genomförts i olika naturtyper för att komplettera materialet där det funnits brister sedan tidigare. För mer information om arbetet med objektskatalogen, se kapitel 6 Objektskatalogen. Parallellt har strategier och förslag på åtgärder utarbetats inom naturvårdsgruppen och remitterats till berörda instanser inom kommunen. Naturvårdsprogrammet har också skickats på en bred remiss till cirka 10 olika remissinstanser; nämnder, organisationer, föreningar, markägare med flera under perioden juli-oktober 01. Barnvagnsguidning i Änggårdshagen en tidig vårdag. Foto Janne Moberg 9

10 Vallaskogens naturreservat. Foto Marie Knutsson 10

11 . Kommunens naturvårdsarbete L inköpings kommun har arbetat med naturvårdsfrågor under många år. När det första naturvårdsprogrammet antogs 00 fick naturvården en tydligare plattform. Nedan ges en sammanfattning av kommunens naturvårdsorganisation och naturvårdsarbetet under perioden nal mark som förvaltas av Samhällsbyggnadsnämnden. Dessutom är nämnden ansvarig för den fysiska planeringen och har därigenom ett ansvar för att naturvårdsintressena tillvaratas i planeringsprocessen när staden byggs ut. Drift och underhåll av gatu- och vägmiljöer samt parkmark ingår också i nämndens ansvar liksom även driften av Naturcentrum med naturinriktad pedagogisk verksamhet i olika former. Kommunens naturvårdsorganisation Arbetet med naturvård i Linköpings kommun bedrivs främst av Samhällsbyggnadsnämnden och dess Teknik- och samhällsbyggnadskontor. Även andra nämnder och förvaltningar har vissa uppgifter inom naturvårdsområdet. Samhällsbyggnadsnämnden ansvarar bland annat för att det finns ett aktuellt naturvårdsprogram och för genomförandet av de flesta åtgärderna i naturvårdsprogrammet. Nämnden ansvarar också för förvaltningen av kommunägd mark. I detta ingår förvaltningen av de kommunala naturreservaten Viggeby, Tinnerö eklandskap, Vidingsjöskogen och Ullstämmaskogen. Vallaskogens naturreservat förvaltas av Kultur- och fritidsnämnden. Kärna mosse är ett statligt naturreservat på kommu- Samhällsbyggnadsnämndens naturvårdsverksamhet utförs av Teknik- och samhällsbyggnadskontoret, avdelningen Stadsmiljö. Här arbetar kommunekologer med reservatsförvaltning, vård av värdefulla naturområden, informationsspridning och kunskapsinsamling. Andra viktiga arbetsuppgifter är friluftslivsfrågor, där ansvaret för Östgötaleden och kanotleden i Stångån ingår samt att bidra med naturvårdskompetens vid fysisk planering med mera. Förvaltningen av kommunägd skog utförs av kontorets skogsförvaltare medan de praktiska skötselinsatserna sker med hjälp av kommunala arbetslag och privata entreprenörer. Vårvandring i Tinnerö eklandskap. Foto Anders Jörneskog 11

12 Bygg- och miljönämnden ansvarar för miljö- och hälsoskydd och hanterar bygglovärenden och strandskyddsdispenser. Nämndens verksamhet utförs av Miljökontoret och Bygglovskontoret. På Bygglovskontoret ansvarar man för att naturvårdshänsyn vägs in i beredningen av myndighetsbeslut knutna till bygglov och strandskyddsdispenser. Miljökontorets tjänstemän utför tillsyn och tillståndsprövning enligt miljöbalken och annan lagstiftning inom miljöområdet. Det innebär bland annat kontroll av buller, vatten- och luftföroreningar från industrier och andra inrättningar. Övervakning av avfallshantering, inventering av förorenade områden, tillsyn över kemiska produkter och tillsyn och beslut om dispenser från bestämmelser i de kommunala naturreservaten ingår också i kontorets ansvarsområden. Kultur- och fritidsnämnden hanterar frågor som berör friluftslivet. Där ingår skötseln av badplatser och motionsspår. Barn- och ungdomsnämnden och bildningsnämnden är främst involverade i den pedagogiska delen av naturvårdsarbetet. Utförarstyrelsen, som namnet till trots är en nämnd, är berörda av den praktiska delen av naturvårdsarbetet. Inom enheten Idrott och service som är en del av kommunens utförarorganisation Leanlink finns arbetslag som arbetar med drift och skötsel av motionsanläggningar, kommunens skog och övriga naturområden inklusive flera naturreservat. Kommunala bolag såsom Tekniska Verken, Lejonfastigheter, Stångåstaden och Sankt Kors är som markägare berörda av naturvårdsarbetet. Tekniska Verken har även genom sitt ägande av flera vattenkraftverk i kommunens vattendrag ett ansvar för att begränsa regleringarnas påverkan på naturmiljön. Kommunens markinnehav Linköpings kommun äger totalt cirka hektar 1 Svampplockning i Ullstämmaskogen. Foto Lennart Lundwall mark vilket motsvarar ungefär 5% av kommunens yta. Se karta i bilaga F. Det största och ur naturvårdssynpunkt viktigaste ägoslaget är skogsmarken som omfattar 100 hektar. Arealen innefattar 600 hektar skog i naturreservat. Kommunen äger även cirka hektar betesmark och cirka hektar åker som arrenderas ut. Kommunens skog är FSC-certifierad, vilket innebär att skogsbruket ska vara långsiktigt hållbart ur ekologiskt, socialt och ekonomiskt perspektiv. Exempelvis ska 5% av skogsinnehavet avsättas för naturvårdsändamål. Linköpings kommun går dock betydligt längre i sin ambition. I gällande skogsskötselplan från 011 har cirka 70% av skogen målklass naturvård, vilket öven innefattar friluftsliv och rekreation. Skötselplanens övergripande målsättning är att kommunens skogar ska skötas så att de erbjuder goda möjligheter till rekreation,

13 Kunskapsinsamling För att värdefulla naturområden ska kunna skyddas från skadliga ingrepp och naturvårdsresurserna utnyttjas optimalt behöver kunskapen om var naturvärdena finns och vilket tillstånd de befinner sig i vara uppdaterad. Kommunen genomför därför naturinventeringar löpande. Som en komplettering till naturvårdsprogrammet inventerades kommunens sjöar och vattendrag under Fördjupade inventeringar av utvalda artgrupper och vattenmiljöer har också genomförts inom projektet BIS (Biologisk inventering av sötvatten i Östergötland), ett samarbete mellan länets 1 kommuner. Linköpings kommun inventerade bland annat bottenfaunan och fiskfaunan i utvalda vattendrag och sjöar. Inventering av vattenväxter i sjöarna Järnlunden, Stora Rängen, Drögen, Norrbysjön, Roxen, Sträp och Rosenkällasjön har också genomförts. friluftsliv och lek samtidigt som de utgör livsmiljö för en mångfald av växt- och djurarter. Dessutom ska skogsskötseln möjliggöra en långsiktigt hållbar och ekonomiskt värdefull virkesproduktion. Kommunen har också (006) antagit en policy som slår fast mål för att uppnå en skog med höga och långsiktigt hållbara sociala, ekologiska och ekonomiska värden. I denna policy har skogsinnehavet delats in i zoner utifrån rekreationsvärde. I zon 1 ligger skogen i anslutning till bostäder och friluftsanläggningar och skogsbruket ska där ta största möjliga hänsyn till rekreationsintresset. Zon är rekreationsskog där det till viss del bedrivs en produktionsinriktad skogsskötsel. Zon utgörs av skogsområden som i mindre utsträckning nyttjas för rekreation och friluftsliv, och här tillåts ett produktionsinriktat skogsbruk med hög generell naturvårdshänsyn. En ny policy kommer att utarbetas, där bland annat ett hyggesfritt skogsbruk ska utredas. Andra exempel på inventeringar som genomförts är inventering av vegetation och fåglar på strandängar längs östra Roxen och florainventeringar längs kommunalt skötta vägrenar för att kunna anpassa skötseln av hävdgynnad vägrensflora. Dessutom har en omfattande kartläggning av grova träd i och omkring Linköpings tätort genomförts, medan Länsstyrelsen kartlagt övriga delar av kommunen. Elfiske i Tinnerbäcken. Foto Gunnar Ölfvingsson 1

14 största antalet artinventeringar har skett inom Tinnerö eklandskap för att ta reda på vilka sällsynta och hotade arter som förekommer där. Artinventeringarnas resultat har använts för att anpassa skötseln av områdets olika delar för att på bästa sätt bevara och förstärka den biologiska mångfalden. Inventeringar har till exempel skett av dagaktiva storfjärilar, marksvampar, lavar, tickor, nattfjärilar, fladdermöss, läderbagge, trollsländor, dykarskalbaggar, gaddsteklar och vedlevande insekter knutna till ek, sälg, björk och asp. Inventeringarna har lett till att mer än 50 nationellt rödlistade arter har hittats inom området vilket få skyddade områden i Sverige kan uppvisa. Musselinventering i Stångån under augusti 00. Foto Gunnar Ölfvingsson Flera inventeringar har också genomförts av specifika arter och artgrupper. Exempel på detta är fjärilsfaunan i stadsnära hagmarker, vedskalbaggar i gamla träd inom staden och i flera reservat och insekter på brandfältet i Viggeby naturreservat. Det Scharlakansvaxskivling i Tinnerö. Foto Mikael Hagström 1 Resultatet från inventeringarna är ett mycket viktigt kunskapsunderlag för att kunna prioritera och genomföra skötsel av naturområden och skydda dem från olika ingrepp. Många inventeringar publiceras i rapportserien Naturen i Linköping där hittills ett 0-tal rapporter ingår. Rapporterna publiceras kontinuerligt på kommunens hemsida. Information En viktig del av naturvårdsarbetet är att förmedla kunskap om naturens betydelse och att tillhandahålla information om besöksvärda naturområden i kommunen. Kommunen har arbetat med detta på flera olika sätt. Nedan ges exempel på vad som hittills genomförts. Naturguidningar har sedan 007 anordnats årligen för allmänheten. Ett tryckt guideprogram med programpunkter, där många sker i samarbete med naturföreningar, presenteras varje år. Totalt har cirka besökare deltagit under Flera foldrar har tagits fram såsom Upptäck ekarnas stad, Dammar i staden och Skyddsvärda träd i staden. Dessutom har reservatsfoldrar tagits fram för samtliga kommunalt förvaltade naturreservat förutom Vallaskogen. Arbetet pågår med att ta fram stadsdelsfoldrar.

15 Guidning i Tinnerö eklandskap. Foto Sören Johansson Ekens dag i Trädgårdsföreningen. Foto Marie Knutsson Barnvagnsguidning. Foto Sören Johansson Hittills har en folder över närnaturen i Berg och Ljungsbro utarbetats och distribuerats till närboende. Guideboken Naturen i Linköping, en utflyktsguide har producerats och skickats till hushållen i kommunen. Guiden finns även tillgänglig via kommunens hemsida och på Turistbyrån. Informationsskyltar har tagits fram för specifika naturområden och finns uppsatta vid bland annat Magistratshagen, Ugglebohagen, Bjäsätters hagmarker, Tallbodahagen, Mörtlöshagen, Jättegrytorna vid Kittelberget, fågelsjön Sträp, Rosens backe, Tyttorps hagmarker och de kommunalt förvaltade naturreservaten. Generella skyltar har också tagits fram för vissa naturtyper och arter, såsom hagmarker, kalkkärr, kalktorrängar, dammar, dårgräsfjäril, skyddsvärda träd och eken i landskapet. De finns uppsatta på cirka 50 olika platser i kommunen. Mobila guidningar finns tillgängliga i elva tätortsnära ekområden och i fem naturreservat. Hemsidan uppdateras löpande med naturinformation. Här finns information om naturreservat, utflyktstips och naturvårdsprojekt. Broschyrer och skyltar publiceras också här. Vandringsutställningarna Får man grilla här? och Ekens mångfald har visats på Stadsbiblioteket respektive Naturcentrum. I samband med utställningen har olika aktiviteter som föreläsningar och guidningar anordnats. 15

16 Trägärdesgårdar har satts upp i Tinnerö eklandskap. Foto Anders Jörneskog Flera större evenemang har anordnats och anordnas regelbundet, som Skogens dag och kosläpp i Tinnerö eklandskap. Naturvårdsröjning på kommunal mark. Foto Gunnar Ölfvingsson Skötsel och skydd Kommunen utför aktiva naturvårdsåtgärder främst i den tätortsnära naturen och i de kommunalt förvaltade naturreservaten. Åtgärder för att bevara specifika arter och värdefulla naturtyper sker även i samarbete med privata markägare. På privatägd mark har främst röjning och stängsling skett av dårgräsfjärilslokaler, kalktorrängar och kalkkärr samt biotopförbättrande åtgärder i vattendrag. Några viktiga åtgärder som genomförts på kommunal och privatägd mark är: Nyskapande eller återskapande av ett 0-tal dammar i och kring tätorten. Bildande av det kommunala naturreservatet Tinnerö eklandskap 006. Slåtter i Kärna mosse. Foto Gunnar Ölfvingsson Naturvårdsbränning i Viggeby. Foto Gunnar Ölfvingsson 16 Slåtter av ängsmark vid Scandic och Kvisterum i Ryd, Mjärdevi kalkfuktäng, torräng vid Ridhusgatan, Magistratshagen, Ugglebohagen och inom naturreservaten Tinnerö eklandskap och Kärna mosse. Naturvårdsbränning i Viggeby naturreservat. Röjning, stängsling och återupptaget bete i ett 0tal tätortsnära områden på kommunal mark om-

17 fattande drygt 60 hektar. Dessutom tillkommer närmare 50 hektar betesmarker inom de kommunala naturreservaten. Arbetet med hagmarker fortgår kontinuerligt med skötselåtgärder i befintliga hagmarker och restaurering av nya marker. Naturvårdande röjning, gallring och frihuggning av gamla ekar på cirka 150 hektar i och omkring Linköpings stad. Flera av områdena har stängslats och fått betesdrift. Plantering av ek på 6,5 hektar för att förstärka samband och skapa spridningskorridorer mellan ekmiljöer. Nyskapande av våtmarker om totalt cirka 0 hektar vid Fröberget och Edhaga i Tinnerö eklandskap och i Ekängsdalen mellan Vidingsjöskogen och Ullstämmaskogens naturreservat samt i Viggeby naturreservat. Återskapande av våtmarken Rosenkällasjön i Tinnerö eklandskap. Idag är sjön en viktig fågelsjö där upp till 500 våtmarksfåglar kan rasta under en höstdag. Restaurering genom röjningar och återupptagen hävd i fem kalkkärr om hektar totalt. Tre objekt har stängslats och bete har återinförts medan två hävdas genom slåtter. Restaurering av femton kalktorrängar om totalt hektar genom röjningar och återupptagen hävd. Nio av dem har stängslats och bete har återinförts medan sex hävdas genom slåtter. Biotopförbättrande åtgärder i Humlebäcken, Eksjöbäcken, Ånneboån, Ämtefallsbäcken och Smedstadbäcken på en sammanlagd sträcka om 6, kilometer. Åtgärdande av fyra vandringshinder för fisk i Stjärnorpsbäcken, Smedstadsbäcken och Humlebäcken. Röjningar på 19 dårgräsfjärilslokaler, totalt cirka 60 hektar, vid Bjärka-Säby, Hållingstorp och Skeda Udde med återupptagen hävd i sju områden. Detta har lett till en positiv trend för fjärilen i dessa områden, till skillnad från övriga områden i Linköping. Restaurering av den 0 ha stora fågelsjön Sträp i Frökärret. Foto Göran Billeson Rosenkällasjön till vänster och Edhaga våtmark till höger. Foto Göran Billeson Ekängsdalens våtmarker. Foto Göran Billeson 17

18 Restaurering av fågelsjön Sträp 010. Foto Anders Jörneskog Vallaskogens upplevelsestig. Foto Anders Jörneskog samverkan med markägarna genom att höja vattenståndet med en dammvall och bearbeta vassar och kaveldun för att skapa öppna vattenytor. Införande av floraanpassad vägkantsslåtter med sen slåtter längs cirka 0 km vägrenar. Framtagande av en ekologisk landskapsplan för eklandskapet i och kring Linköpings tätort. Framtagande av en skötselplan för kommunens ekområden i och omkring Linköpings stad. Tillgängligare natur Bryggor anpassade för funktionsnedsatta vid Viggebysandsbadet. Foto Gunnar Ölfvingsson En annan betydelsefull del av kommunens naturvårdsarbete är att öka tillgängligheten till naturen så att alla har möjlighet att komma ut och uppleva vår fantastiska natur. Några viktiga åtgärder som genomförts är: Anläggning av naturstigar och parkeringsplatser inom naturreservaten Viggeby och Tinnerö eklandskap. Anläggning av fyra fågeltorn och ett gömsle i Tinnerö eklandskap. Utveckling av Östgötaleden med två nya rundslingor i. Framtagande av skötselplan för Rydskogen, med syfte att öka värdet för rekreation och friluftsliv. Anläggning av en mountainbikebana i Vidingsjöskogen. Anläggning av grillplats och vindskydd vid Änggårdshagen. Anläggning av äventyrsbana vid Vidingsjö motionscentrum. Anläggning av en upplevelsestig för alla i Vallaskogen. 15 skolor har fått en skolskog och i nio av områdena har grillplatser/samlingsplatser anordnats. Cykelvägvisning längs cirka 0 km grusvägar i Tinnerö eklandskap. Iordningställande av anläggningar för personer med funktionsnedsättning såsom grillplatser, bryggor, stigar, sittplatser och vindskydd har Grillkåta vid Rosenkällasjön. Foto Anders Jörneskog 18

19 En av många gravar som har röjts fram i Tinnerö eklandskap under 000-talet. Foto Sören Johansson skett vid Jungfruberget, Rydskogen, Vidingsjö motionscentrum och i naturreservaten Tinnerö eklandskap och Viggeby. Anläggning av en frisbeegolfbana i Rydskogen. Markering av ridstigar i Hackefors och i och omkring Ullstämmaskogens naturreservat. Anläggning av 7 km ekstråk, gröna gångoch cykelstråk, inom Linköpings tätort. Målpunkter för stråken är några av de mest besöksvärda ekmiljöerna i tätorten. Tinnerö eklandskap Ungefär hälften av Samhällsbyggnadsnämndens medel för natur och miljö har sedan 00 använts för restaurering och skötsel av Tinnerö eklandskap. Omfattande naturvårdsröjningar och stängslingar har genomförts i områdets ekhagar. Ett nytt kostall har uppförts i Halshöga och två militära hangarer har byggts om till fårstall eftersom betesdjuren är en förutsättning för områdets långsiktiga skötsel. Bete har återupptagits i vissa av reservatets barrskogar. Mängder av fornlämningar har röjts fram och synliggjorts. Flera våtmarker har återskapats och delar av Smedstadsbäcken har restaurerats vilket förbättrat förutsättningarna för ett rikt växt- och djurliv knutet till vatten. En av Sveriges största kolonier av svarthakedopping har etablerats i området tack vare de nya våtmarkerna. Systematiska artinventeringar visar att Tinnerö är artrikt och drygt 50 rödlistade arter är påträffade i reservatet. Vedinsektsfaunan, lav- och svampfloran i områdets ekdominerade be- Kosläpp vid Halshöga i Tinnerö eklandskap. Foto Marie Knutsson tesmarker är mycket artrik. En ny kunskap är att en artrik flora av kalkgynnade svampar finns i Tinnerös barrskogar. Kalkbarrskogar är en i landet ovanlig och hotad naturtyp. Omfattande insatser har gjorts i Tinnerö för att förbättra förutsättningarna för friluftslivet med parkeringar, informationstavlor, guidningar, rast- och grillplatser, vindskydd, cykelvägvisning, markerade leder, toaletter, fågeltorn och bryggor. Det böljande artrika betade mosaiklandskapet med välbevarade fornlämningsmiljöer i kanten av Linköpings tätort är numera ett välbesökt rekreationsområde. Restaureringen av Tinnerö eklandskap är ett av Sveriges största kommunala naturvårdsprojekt under 000-talet. 19

20 Gräsänder, fager vaxskivling, tosteblåvinge, fyrbandad blombock, ekorre, aspfjäril, silverstreckad pärlemorfjäril, strimlus, bredkantsskinnbagge och blodvaxskivling. Foto Marie Knutsson, Miljö och samhällsbyggnadsförvaltningens bildarkiv, Sören Johansson och Anders Jörneskog 0

21 . Biologisk mångfald B iologisk mångfald kan enkelt beskrivas som variationsrikedomen i naturen. Ofta talar man om biologisk mångfald i tre nivåer: Mångfalden av ekosystem och naturtyper Mångfalden av arter Den genetiska variationen inom arterna Varierade livsmiljöer är ofta en förutsättning för stor artrikedom. Några av de mest artrika miljöerna finner vi i orkidérika kalkkärr och i välhävdade, blomsterrika hagmarker i kulturlandskapet. Eklandskapet med gamla ihåliga ekar är en annan livsmiljö som hyser en rik mångfald av organismer som insekter, svampar och lavar. Den genetiska variationen, det vill säga skillnaderna i arvsanlagen inom en art, är själva förutsättningen för evolutionen. Små skillnader i den genetiska uppsättningen kan vara livsavgörande när livsmiljön förändras. De som är bäst lämpade för rådande villkor överlever, övriga får sällan möjlighet att föra sina gener vidare. När antalet individer av en art minskar, minskar också den genetiska variationen och arten får sämre chanser att klara en förändring och därmed överleva. Biologisk mångfald är viktigt Det finns många goda anledningar att bevara den biologiska mångfalden. Alla de miljontals arter som existerar idag bidrar till att bevara de miljöförhållandena som både vi och de själva är beroende av. Fyra motiv brukar anges för att bevara den biologiska mångfalden. Etiska: Naturen har ett egenvärde, oavsett om den är lönsam för oss eller inte. Vi har ett ansvar att förvalta den biologiska mångfalden och lämna den vidare till kommande generationer. Materiella och ekonomiska: Många arter är av di- rekt nytta för oss som mat. Vi hämtar även andra råvaror, i form av gener eller ämnen, från växt- och djurriket som vi använder till mediciner, livsmedel, industriprodukter och till växtförädling. Ekosystemtjänster: Ekosystemen utför många tjänster som tas för givet. Exempel på detta är motstånd mot erosion, utjämning av vattenflöden, musslors rening av vatten, insekternas pollinering och naturlig skadedjursbekämpning. Estetiska: Naturen är en outsinlig källa till skönhet, inspiration, upptäckarglädje och vila. Att få uppleva olika arter och naturtyper berikar naturupplevelsen och vardagen. Livskvalitet är att få njuta av ängens alla blommor, vårens fågelsång och att få fylla svampkorgen på hösten. Mångfalden är hotad Ett av de största globala problemen är den ökande förlusten av arter, naturtyper och ekosystem, det vill säga biologisk mångfald. I Sverige bedöms 5-10 procent av arterna vara hotade eller nära hotade, det vill säga deras överlevnad är på sikt inte säkrad. Mänsklig utbredning och aktivitet medför i dag att livsmiljöer förstörs och att arter dör ut med en hastighet som kan vara tusen gånger högre än den naturliga. Hoten mot den biologiska mångfalden är många och kan delas in i tre huvudkategorier: Biotopförstörelse Överexploatering Införsel av främmande arter och genotyper Biotopförstörelse är den vanligaste orsaken till att arter minskar eller försvinner. Det kan röra sig om förändrad markanvändning, fragmentering av biotoper, spridning av miljögifter, försurning, övergöd1

22 Eklandskapet är en av de artrikaste naturtyperna i norra Europa. Foto Göran Billeson ning och klimatförändringar. Flera ekosystem och arter är även överexploaterade. Här ingår alla former av icke hållbar fångst, avverkning och insamling av djur och växter. Vad kan jag göra? Genom att rapportera in de arter du ser i natu- Den biologiska mångfalden kan även påverkas negativt av främmande arter som, avsiktligt eller oavsiktligt, med människans hjälp flyttats till ett område där arten inte förekommer naturligt. Ofta anpassar sig de nya arterna så bra till sin nya miljö att de kan konkurrera ut de ursprungliga. Ett exempel är utplantering av signalkräftan som gett upphov till problematiska effekter. Arten fungerar som smittbärare av kräftpest men är immun mot den. Den inhemska flodkräftan är inte immun och har drabbats hårt av kräftpesten. Den är idag starkt hotad. ren på kan du bidra till att skyddsvärda arter och deras livsmiljöer värnas. Kännedomen om var arterna finns och hur förekomsterna förändras är nämligen oerhört väsentlig i artbetet med att bevara arter. Har du en hotad art på din mark kan du höra av dig till länsstyrelsen för tips och råd för att skapa rätt förutsättningar för den.

23 En förteckning över rödlistade arter i Linköpings kommun finns i bilaga C. Nationellt utdöd Kunskapsbrist DD (Data Deficient) I den svenska rödlistan som utarbetas av ArtDatabanken finns en förteckning över de arter vars framtida överlevnad inte är säker i landet. Arterna i rödlistan placeras i olika kategorier som speglar försvinnanderisken. I Sverige är 8 arter hotade eller nära hotade enligt Rödlistan 010. Rödlistan revideras vart femte år och upprättas för att kunna vända utdöendet och bromsa försvinnandetakten för arter. (Regionally Extinct) RE Akut hotad (Critically Endangered) CR Starkt hotad (Endangered) EN Sårbar (Vulnerable) Nära hotad (Near Threatened) Livskraftig (Least Concern) LC Hotade Rödlistade Rödlistade arter Den svenska rödlistans kategorier. Källa: ArtDatabanken, SLU. Uttern en hotad art. Foto Miljö och samhällsbyggnadsförvaltningens bildarkiv

24 En ansvarsart är en art som är sällsynt eller hotad och som Linköpings kommun har ett särskilt ansvar för att bevara eftersom kommunen sannolikt hyser en viktig del av det svenska beståndet. Vid urvalet av ansvarsarter har följande kriterier til lämpats: Arten uppträder regelbundet i Linköpings kommun och är sällsynt, rödlistad eller hotad. En viktig del av artens svenska bestånd förekommer sannolikt i kommunen, utifrån den kunskap som vi besitter idag. Artens biologi och habitat ska vara kända så att lämpliga skötselåtgärder kan planeras och genomföras. Kommunen avser att genomföra åtgärder för utpekade ansvarsarter så att god bevarandestatus uppnås. Eftersom ansvarsarterna är knutna till specifika livsmiljöer kommer åtgärderna dessutom bidra till att en mängd andra arter gynnas. Foto Gunnar Ölfvingsson Nedan ges en beskrivning av utpekade ansvarsarter för Linköpings kommun. Läderbagge () eklandskapets symbol, är en tre centimeter stor brun skalbagge som är starkt beroende av ihåliga ädellövträd, främst ek. Namnet har läderbaggen fått av att den luktar ryssläder (persikolik doft). Sverige har 0-50% av det europeiska beståndet och är sannolikt ett av de viktigaste länderna för artens globala överlevnad. Läderbaggens starkaste fäste i landet är eklandskapet i Stångådalen och framför allt kring Bjärka-Säby. Igenväxning av ekhagmarker och runt enstaka jätteträd samt bristen på gamla ihåliga träd är de främsta hoten mot artens överlevnad. Foto Gunnar Ölfvingsson Ansvarsarter i Linköpings kommun Dårgräsfjäril () är en gråbrun gräsfjäril med mörka ögonfläckar. Den förekommer i halvslutna ek- och hasselmiljöer med öppna gläntor där värdväxten lundstarr förekommer rikligt. I Sverige är fjärilen idag endast känd från eklandskapet i Stångådalen och från Gotland. Ungefär 80% av artens kända lokaler i Sverige förekommer inom Linköpings kommun och finns i huvudsak kring Bjärka-Säby, Sturefors, Skeda udde och Västerby. Det allvarligaste hotet mot arten är framförallt att lokalerna växer igen eftersom endast ett fåtal av dem hävdas. Granplantering, slutavverkning, hård röjning och intensivt bete är andra hot. Kungsfiskare () är en liten, kompakt och färg- sprakande fågel som kan jämföras med en flygande safir! Det svenska beståndet uppskattas till enbart 00 par. I kommunen finns knappt 0 kända boplatser. Motala Ström och Svartån utgör de viktigaste häckningsområdena inom kommunen. Kungsfiskaren är beroende av åar och bäckar med lummig strandvegetation, samt tillgång på lodräta sandiga strandbrinkar för sitt bobygge. Arten hotas främst av

25 Spetsnate (EN) är en flerårig vattenväxt som trivs i varmt och näringsrikt sötvatten i sjöar och vikar samt i kulturskapade vatten som diken, dammar och märgelgravar. Totalt finns 0-5 aktuella svenska lokaler med det största antalet i Östergötland. Inom Linköping finns den på 15 kända lokaler i främst den östra delen av kommunen. De allvarligaste hoten mot arten är förändring och förstörelse av lokalerna genom till exempel igenväxning, uttorkning, dränering, muddring, utfyllnad och vattenföroreningar. Asp () är en rovlevande karpfisk som lever i åar och större sjöar. Utbredningsområdet är främst Mälarens och Hjälmarens vattensystem, Göta älv och Illustration Vesa Jussila Vänern med tillflöden samt Roxen med närliggande sjöar och åar. På våren efter islossningen vandrar aspen upp i strömmande vatten för att leka. Stångån, Sviestadån och Svartån är de kända lekområdena för arten inom kommunen. Här finns 8 av länets 1 lekplatser. Vandringshinder, vattenreglering samt utbyggnad och påverkan på strömsträckor är ingrepp som gjort att antalet lekområden reducerats avsevärt. Idag finns endast könsmogna individer i landet. Illustration Niklas Johansson Foto Miljö och samhällsbyggnadsförvaltningens bildarkiv Illustration Bo Mosberg kanalisering av åar, bortrensning av strandbuskage och intensiv båttrafik som försvårar häckningen. Arten lever hos oss på randen av sitt utbredningsområde och bestånden minskar starkt efter hårda vintrar. Ärtvicker (EN) är en flerårig ärtväxt med 1- meter lång stjälk som växer i steniga och snåriga ädellövskogsbranter. Arten förekommer främst i Östergötland och totalt finns enbart ett 5-tal svenska lokaler. I Linköping finns den på 1 lokaler i främst sydöstra delen av kommunen, vilket utgör knappt 50% av det totala antalet lokaler i landet. Hot mot arten är skogsavverkning och buskröjningar. Bete är olämpligt på lokalerna. 5

26 Foto Miljö och samhällsbyggnadsförvaltningens bildarkiv som påminner om en liten chokladbakelse! Den trivs i äldre näringsrik granskog, gärna med beteshistorik, och har sin huvudsakliga europeiska förekomst i Sverige med tyngdpunkt i Mälarregionen. Med lite tur går det tidigt på våren att se bombmurklan kika upp ur mossan i Tinnerö eklandskap som är en av kommunens fem lokaler för arten. Totalt finns 10 kända lokaler i Sverige. Det allvarligaste hotet mot arten är förändringar av växtplatsen, genom slutavverkning, kraftig gallring och grustäktsverksamhet. Rödspov (CR) är en stor rostbrun vadarfågel med långa svarta ben och en lång rak eller svagt uppåtböjd näbb. Arten är beroende av stora sammanhängande öppna strandängar. Den har sin största utbredning i nordöstra Skåne, Öland och Gotland. Inventeringar från år 009 tyder på att antalet rödspovar numera inte överstiger 90 par. Vid Svartåmynningens naturreservat förekommer 1- häckande par. Rödspoven 6 Foto Nicklas Jansson Bombmurkla () är en kalkgynnad skålsvamp Trumgräshoppa (EN) är en kraftig gräshoppa som lever i varma hävdade torrbackar i sydläge. Hanarna är lätta att känna igen med sina lysande vallmoröda vingar och sitt smattrande ljud när de flyger under sensommaren. Av det svenska beståndet finns i dagsläget flest lokaler i Östergötland, totalt cirka 0 lokaler. Arten förekommer vid Ringetorp, söder om Sturefors, och på ytterligare ett fåtal lokaler i kommunen. Igenväxning till följd av upphörd hävd eller skogsplantering utgör de största hoten mot arten. Illustration Niklas Johansson Foto Anders Jörneskog har gått tillbaka kraftigt under 1990-talet vilket till allra största delen beror på att de öppna strandängarna växer igen till följd av uteblivet bete eller slåtter. Kalkkärrsgrynsnäcka () är en liten landsnäcka med ett brunt skal som är 1,7-1,9 mm långt. Arten lever i öppna kalkkär och förekommer på cirka 00 lokaler i landets kalkrika områden. I kommunen är den känd från Kärna mosse och Lera kalkkärr. All-

27 varliga hot mot arten är ändrad hydrologi såsom utdikning och dränering och att kalkkärr växer igen. Arten missgynnas av för hårt bete. Ekpricklav () är en skorplav med något grynig gråaktig bål med halvklotformiga små svarta prickar (pyknid). Den växer främst på gamla ekar med grov sprickbark i skogsmark. Arten har en östlig utbredning i landet och är känd från ett 70-tal lokaler varav cirka 0 förekommer i Östergötland. I kommunen är den känd från åtta lokaler och finns bland annat i Tinnerö eklandskap. Det allvarligaste hotet mot arten är att arealen ekbevuxen, traditionellt brukad slåtter- och betesmark minskar. Foto Jan Gustafsson fria våtmarker. Det svenska beståndet uppskattas till cirka 1 00 par varav cirka 75 par häckar i Östergötland. Den största koncentrationen av arten, med cirka 0-0 par, finns i de av kommunen återskapade våtmarkerna i och kring Tinnerö eklandskap. Orsaken till artens tillbakagång är okänd, men flera faktorer kan vara tänkbara; ökad förekomst av fisk i småvatten, ökad predation från mink och på vissa lokaler sämre predatorskydd på grund av kraftigt minskande skrattmåskolonier. Foto Mikael Hagström Svarthakedopping () häckar i grunda helst fisk- 7

28 Foto Uno Johansson 8

29 . Naturen i Linköping Landskapet formas Utseendet hos dagens landskap bär överallt spår av mänskliga aktiviteter. För att se och förstå landskapets naturvärden underlättar det att anknyta till det geologiska underlaget och den historiska vegetationsutvecklingen efter den senaste istiden. Geologin bestämmer de stora landformerna och lägger grunden för växtlighet och odling. Vegetationsutvecklingen kan ge en bild av hur det såg ut på den tiden människan hade begränsat inflytande över landskapet. Bilden av detta blir en referens att väga dagens naturvärden emot. Vi upptäcker då även att vissa naturtyper nästan är helt borta idag (till exempel omfattande lövurskogar på lera och stora arealer våtmarker) eller att vissa element (till exempel barrskogens jättetallar och brandfält) försvunnit. Arternas behov är däremot desamma trots att förutsättningarna för deras existens har ändrats. Större delen av Linköpings kommun låg under vatten efter den senaste istiden (Ferrivia AB) Våtmarker och sumpskogar var mycket vanligare innan människan satte sin prägel på landskapet. Foto Gunnar Ölfvingsson Under och efter inlandsisens avsmältning var större delen av kommunen täckt av vatten. I de högre delarna av Nykil och, där vi idag har nivåer över meter över havet, fanns dock fastland i form av ett skärgårdslandskap. Vegetationen på de öar som stack upp hade tundrakaraktär med snår av havtorn och viden, enstaka björkar och spridda gräs, örter och starrarter. När landhöjningen blottlade större sammanhängande landområden vandrade skogen in. Till en början utgjordes den av en relativt öppen subalpin björkskog med frodiga örter och enbuskar som typiska inslag. Relativt snabbt tog tallskog överhand med spridda inslag av hassel och björk. Allt eftersom klimatet blev varmare ökade andelen björk och hassel och ädla lövträd som alm, lind, ek och ask samt klibbal vandrade in från söder. Pollenanalyser från mossar i kommunen har visat att det rådde värmetid mellan cirka 7 00 och 00 år före nutid. Under denna tid dominerades bördigare marker av atlantiska urskogar med ädla lövträd. Vidsträckta sumpskogar med klibbal kantade av ask utgjorde troligen också ett markant inslag i landskapet. Tallskogen trängdes tillbaka till magrare marker. 9

30 lövträden, främst ek och ask, troligen skulle ha varit betydligt mer ovanliga än de är idag. Den urskog som beskrivs ovan skiljer sig markant från det landskap vi har idag. Det är människan som på ett genomgripande sätt har satt sin prägel på markerna. Redan för 5000 till 6000 år sedan började stenåldersmänniskorna i Östergötland att odla upp jorden och hålla husdjur. Åkrarna var små och allteftersom de magrades ut av odlingen lämnades de och nya åkrar togs i bruk. För 000 år sedan skedde en stor förändring av det tidiga jordbruket, som än idag präglar vårt landskap. En klimatförsämring gjorde att man började hålla betesdjuren inne över vintern och detta ledde i sin tur till att man behövde vinterfoder. På så sätt skapades ängen, den öppna mark där man slog gräs och örter och torkade detta till hö. När djuren gick inne fick man gödsel som gick att ta vara på och som användes att gödsla åkrarna med. På så sätt kunde man behålla sina åkrar på samma plats år efter år. En sinnrik näringstransport skapades där Brand har varit en vanlig och viktig form av störning i våra skogsekosystem så länge de har funnits. Foto Gunnar Ölfvingsson Vid värmetidens slut vandrade granen in från norr och ersatte långsamt de ädla lövträden på stora områden. Runt sjön Striern sydost om Rimforsa vet man tack vare pollenanalys att granskog blev vanlig omkring 100 år före nutid och från denna tid har skogens sammansättning varit i stort sett densamma fram till idag. Om människan inte kommit att omvandla landskapet skulle troligen kommunen, frånsett myrmarker och kalt berg, varit helt skogklädd. På torra och magra marker skulle tallskog ha trivts, medan moräner på frisk mark skulle ha hyst granskog. Fina sediment kan ha burit granskog eller ädellövskog och fuktiga partier med stillstående grundvatten tallskog eller öppen myrvegetation. Längs sjöstränder, åar och bäckar med rörligt grundvatten skulle klibbalskogar ha dominerat. På stormfällda ytor och enorma skogsbrandfält skulle björken ha lyst upp landskapet medan de sydliga 0 Dagens odlingslandskap har en flertusenårig historia. Här Tyttorp i norra delen av kommunen. Foto Göran Billeson

31 näringen från ängen via djurens magar fördes över till åkern. Ju mer äng, desto mer gödsel fick man och desto mer åker kunde man ha, vilket belyses av det gamla uttrycket äng är åkers moder. Den resulterande magra ängsmarken blev ett paradis för en mängd konkurrenssvaga, ljuskrävande örter och de insekter och andra djur som trivdes där. Ängar och åkrar som nu hade fasta platser stängslades in och utgjorde den så kallade inägomarken, medan betesdjuren gick utanför, på skogen eller utmarken som den också kallades. Även den blev mer ljusöppen och fick en flora av mer ljusälskande och konkurrenssvaga växter. Landskapet bestod på den här tiden till stor del av öppen mark, eftersom ängarna var magra och det behövdes mångdubbla arealer äng till de åkerarealer de skulle försörja. Alla restytor slogs och även träden beskars, hamlades, för att man skulle kunna ta vara på löven som vinterfoder. Odlingslandskapet var småskaligt, med rösen, stenmurar, öppna di- ken och småvatten, som inte hade odlats upp och där växter och djur levde. Det fanns gott om död ved och gamla och ihåliga träd eftersom skogen ännu inte skattades så hårt. Man var rädd om träd och buskar med bär och nötter. Inga gifter användes och åkrarna var fulla med ogräs, som idag har blivit mycket sällsynta. Från denna tid finns kvar lämningar i riklig mängd. Stengärdesgårdar som hägnade åkerytor och ledde ut djuren till betesmarken var vanliga. Bland annat i Tinnerö eklandskap och vid Skärkind återfinns de ännu tydligt i landskapet. På höjdlägen i landskapet ligger även mängder med gravfält från olika tidperioder. Det är dock inte alldeles sant att ett betespåverkat landskap infördes av människan. När inlandsisen drog sig tillbaka och vegetationen började vandra in kom också djuren, bland annat stora växtätare såsom visent och uroxe. Dessa kunde ha en påtaglig påverkan på landskapet och öppna upp ljusöppna luckor som påminde om dagens odlingslandskap. Denna påverkan flyttade omkring i landskapet. Så har även människans påverkan gjort i ofärdstider kunde marker lämnas öde och växa igen, medan nya marker togs i anspråk när befolkningen växte. Denna dynamik av öppning och igenväxning av landskapet är viktig för landskapets och arternas ekologi. I stort sett behölls odlingssystemet som beskrivits ovan långt in på 1800-talet, då konstgödseln och vallodlingen gjorde entré och ängarna blev omoderna. De flesta ängar plöjdes upp och andra blev till betesmark. Skogen började brukas mer intensivt och betesdjuren fick börja gå i hagar, som ofta bestod av de gamla ängarna. Maskiner och moderna brukningsmetoder gjorde det möjligt att ta bort hinder för brukandet, såsom småbiotoper, och täckdikning kunde avleda vattnet. Artrika ängs- och hagmarker gödslades och blev därmed högproduktiva men artfattiga. Denna agrara revolution ledde självklart till stora förbättringar för människan, som kunde få en betydligt högre produktion både per areal och per 1

32 timme arbetad tid. Bieffekten var att landskapet blev fattigare för växter och djur. Många ängar och hagar blev dock ändå kvar och Östergötland och Linköping är idag trots allt mycket rika på värdefulla hagmarker, och även en och annan äng som slås på gammalt sätt. i den större skalan ger en likvärdig natur. Olika naturgivna förutsättningar har gynnat olika mänskliga verksamheter. Bevarad bebyggelse och lämningar från dessa bidrar därför till förståelsen för naturvärdena. Linköpings kommun med sitt läge i mitten av Östergötland spänner över tre stora naturgeografiska regioner som förenklat kallas norra skogsbygden, slättbygden och södra skogsbygden. I naturvårdsprogrammet behandlar vi även mellanbygden med eklandskapet som en egen region. Många åkerogräs har blivit ovanliga. Här blåklint. Foto Marie Knutsson Naturgeografiska regioner Naturen och terrängen inom kommunen kan indelas i fyra olika huvudtyper. Norr om Roxen och Motala ström når landskapet ganska högt över havet. Det genomkorsas av flera framträdande dalgångar. Väster och söder om Roxen och ned till en ungefärlig linje mellan Vikingstad, Linköping och Askeby har landskapet en tydlig slättkaraktär. Från denna linje söderut mot Nykil och sjöarna Stora Rängen och Ärlången samt kommungränsen i sydost är terrängen småkuperad. Den återstående södra-sydvästra kommundelen karakteriseras av höga höjder och kan därför betecknas som ett högland genomkorsat av mindre dalar och sjöar med varierande storlek. De fyra huvudtyperna ingår i de naturgeografiska regioner som spänner över länet. En naturgeografisk region är ett område med enhetliga naturgivna förutsättningar (terräng och klimat) vilket åtminstone Naturgeografiska regioner i Linköping (Ferrivia AB) Norra skogsbygden Norra skogsbygden är en del av skogslandskapet i Tiveden-Tylöskogen-Kolmården (Nordiska ministerrådet 1998) som kännetecknas av relativt kuperad sprickdalsterräng med nord-sydliga och nordvästsydostliga sprickdalar. I dalgångarna finns bördig uppodlad jord och på flera håll har omfattande raviner kommit till, bildade av vattendrag i dalbottnen. På dalsidor och i småkuperat landskap dominerar svallad morän. Små och stora torvmarker är mycket vanliga och stora ytor på höjderna utgörs av blottade hällar. Resultatet blir förhållandevis magra och tall-

33 ovanligt område med avseende på den stora ytan som i stort sett saknar all bebyggelse. Ormstensberget i Stjärnorps socken i norra skogsbygden. Foto Jens Johannesson dominerade skogar med graninslag på moränen och lövträd främst kring odlade marker. Försvarets övningsfält, Kvarns skjutfält, upptar en betydande areal inom kommunens norra skogsbygd. Naturförhållandena blir speciella av den till stor del avvikande markanvändningen. Ända sedan 190-talet har markerna runt Prästtomta gård varit skjutfält. Under perioden utökades övningsfältet väsentligt till den omfattning det idag har inom Linköpings kommun (ca 1700 ha). Från början var det tänkt att skapa ett skjutfält som gick ända ned till Göta kanal i söder och även längre österut än som blev fallet. En mängd mindre gårdar upphörde att brukas i samband med att skjutfältet skapades. Hagmarkerna lämnades att växa igen men de planterades inte med skog och försvaret har i viss mån skött dem genom vedhuggning och bortgallring av gran vilket gynnat de biologiska värdena. På skjutfältet förekommer även en hel del bränder som övningar ger upphov till. Brandspår i landskapet är annars ovanliga och har ett stort värde. Landskapet är lövrikt, både vad gäller björk och asp, och det finns död ved som uppkommit av bland annat skjutverksamheten. Fordonskörning ger markskador som på en del marker kan skapa småmiljöer som är ovanliga i dagens landskap, det gäller till exempel på sandmarker. Ej underhållna täckdikningssystem har i en del trakter ökat andelen våtmarker. Det är också ett Innan människan började påverka norra skogsbygden växte här talldominerade skogar där regelbundet återkommande bränder präglade vegetationen. Jättetallar med centimeters diameter och års ålder fanns här och var, ofta med spår av tidigare bränder som de överlevt. Asp och björk var vanliga bland överlevande tallar och torrakor på brandfälten och dominerade de första åren efter en brand. Granen vandrade endast sakta in och sköt fart i luckor som bildats, men vid förnyad brand dog många av dem igen. Enstaka senvuxna granar stod kvar. Granen var mer talrik i de bördigare lågmarkerna där det sällan brann. På magra torvmarker växte skvattramtallskogar. I något rikare drågpartier samsades tall och gran med ett inslag av björk och klibbal i mycket artrika sumpskogsmiljöer som var, och än idag är, riktiga oaser i det karga landskapet. I ännu större omfattning än idag fanns också en frodig vegetation av klibbal, asp och björk samt de flesta ädla lövträd i lerfyllda dalgångar och raviner. Stora gräsätare skapade öppna gläntor med gräs och lövträd. I norra skogsbygden har även kulturhistorien haft en speciell inverkan. Trakterna var en sydlig utlöpare av Hällestad bergslag med omfattande uttag av skog för kolning till järnframställning. Många vattendrag dämdes för att ta tillvara all vattenkraft. Slättbygden Slättbygden är en del av Götalands centrala slättbygder, kännetecknad av bland annat uppodlad slätt och ädellövskog. Gränsen mellan slätten och norra skogsbygden utgörs av en del av den mäktiga förkastningsbranten som kan följas hela vägen mellan Vättern och Bråviken. Den får i väster sin prägel av den underliggande unga, sedimentära berggrunden med ett ganska mjukt, kulligt landskap som först längst i söder får inslag av uppstickande berghällar. I öster präglas landskapet överallt av uppstickande berghällar och urbergskullar där inte sällan gårdsbebyggelsen finns samlad. Den östra slättbygden är

34 Göta kanal ligger i norra delen av slättbygden. Vattenmiljön och de gamla träden tillför variation i åkerlandskapet. Foto Göran Billeson på så sätt mer varierad, men båda delarna har sina unika värden. Slättbygden präglas idag av åkermark där betesmarker och skogsdungar ligger insprängda. De stora arealer av våtmarker som en gång fanns här har idag dikats ut, oftast med täckdiken, vilket gör landskapet fattigt på vatten. Detta gör de naturelement som ännu finns kvar desto värdefullare. Småbiotoper kallas med ett gemensamt namn mindre naturmiljöer såsom åkerholmar, stenmurar, odlingsrösen, öppna diken, källor, småvatten och alléer. Typiskt för slättbygden är också den kalkhaltiga marken som har gett upphov till två speciella naturtyper, kalkkärr och kalktorrängar. Båda är präglade av kalk och hävd (bete eller slåtter), men den ena är blöt och den andra är torr.

35 Om vi ser några tusen år tillbaka i tiden så var klimatet flera grader varmare och granen hade ännu inte gjort sitt intåg från norr. Före människans i det närmaste totala uppodling och utdikning av slättbygden fanns stora arealer våtmarker och lövsumpskogar med bland annat al, alm och ask, inslag som idag nästan helt saknas i Slättbygden. I bryn mot vattendrag och i gläntor som skapades av stora växtätande djur stod ljusexponerade jätteträd liknande de som vi finner i dagens ekhagar. Det fanns även artrika skogsbryn med rönn, hassel, nypon och olvon. Inne i de mer slutna skogarna växte jätteexemplar av olika lövträd och det var en rikedom på död ved som vi har svårt att föreställa oss eller finna exempel på idag, kort sagt ett myller av liv även om det var en ogästvänlig djungel för människan. I Bjärka-Säby i hjärtat av eklandskapet ligger Göttorps storäng. Foto Per Hahn Mellanbygden med eklandskapet Mellanbygden eller övergångsbygden med eklandskapet utgör övergången från slätt- till skogslandskap i söder. Eklandskapet söder om Linköping är ett typiskt exempel på ett småbrutet övergångslandskap med såväl stora åker- och hagmarksytor, sjöar, vattendrag och ädellövskogar som barrskogsområden. I norr har mellanbygden ingen skarp gräns men på kartan kan det ökade inslaget av kuperad skogsmark följas ungefär längs en linje från Örtomta mot Askeby, Landeryd, Skeda och bort till Gammalkil. Slättlandskapet sticker ner ett par kilar dels till Skeda udde, dels till Gammalkil-Nykil. Söder om staden, längs Stångån och dess sjöar Ärlången, Stora och Lilla Rängen och Järnlunden, breder eklandskapet ut sig. Även österut mot Ekenäs finns samma naturtyp. Eklandskapet längs Stångåns dalgång är en av Europas mest betydande ektrakter. Stora arealer ekskog och ekhagmark med mängder av grova och ihåliga ekar har bevarats här, mycket tack vare en speciell ägarstruktur med stora gods och gårdar. Den historiska utvecklingen i mellanbygden var troligen parallell till vad som hände med slättbygden i form av uppodling. En skillnad var förmodligen att mellanbygdens skogar i tidigare årtusenden var mer blandade. Liksom på slätten fanns bördiga sumpskogar i den fuktiga dalbottnen medan skogslandskapets skogar med tallinslag dominerade på kalspolade hällmarkshöjder. Av olika skäl odlades dessutom jorden i mellanbygden upp före de stora slätterna. Mellanbygden reste sig tidigare ur havet och jordarna var delvis lättare att bruka. Tinnerö eklandskap med en fantastisk rikedom på fornlämningar är ett bra exempel på en lång brukningshistoria. Det övriga eklandskapet längs Stångån och de stora sjöarna har med stor säkerhet varit bevuxet med lövskog sedan värmetiden 5000 år tillbaka. Skillnaden i dåtidens eklandskap var att ljusexponerade träd och organismer stod i naturliga bryn längs sjöar, åar och hällmarker. Ekhagmarkslika miljöer fanns också i de gläntor som stora växtätande djur skapade. Södra skogsbygden Södra skogsbygden är en del av sydsvenska höglandets centrala och östra delar med bergkullterräng, barrskog och små myrar. Terrängformerna är större här än i norra skogsbygden och delar av området är beläget över högsta kustlinjen vilket bland annat märks på gamla gårdslägen där osvallad odlingsbar jord finns högt upp i landskapet (exempelvis 5

36 Viprössle gårdar 00 meter över havet). Kuperingsgraden ger i sig upphov till intressanta skogsmiljöer och gör även att skogsbruket inte överallt kommit åt att bruka skogen. Betydande delar av landskapet når över högsta kustlinjen och är därför inte påverkade av svallning i Östersjöns tidigare stadier vilket ger upphov till en del förhållandevis bördiga skogar även i högre lägen. präglas också av en stor ytblockighet, inte sällan med block av imponerande dimensioner. Dessa miljöer har varit svåra för skogsbruket att nå och kan dölja höga naturvärden. Kommunens troligen värdefullaste gammelskog är Ycke urskog strax utanför. Mäktigare och mindre svallade jordarter ger också denna del av kommunen större ytliga grundvattenmagasin och förutsättningar för fler intressanta källpåverkade miljöer. Skogshistoriskt har troligen kommunens södra skogsbygd genomgått ungefär samma utveckling som norra skogsbygden. Kulturhistoriskt har det möjligen funnits en del skillnader då södra skogsbygden inte haft lika intensiv påverkan av bergsbruk som vissa områden i norr. Säkert var kolningen under talen omfattande även i södra skogsbygden men den skogsbrist som ibland beskrivs från Bergslagen och dess utlöpare söderut var tro- ligen inte så stor. Urskogen i söder hade lite annan sammansättning tack vare de mindre ursvallade jordarna. Det var mindre ytor riktigt magra hällmarksskogar och mer av granskogsmiljöer och rörligt markvatten jämfört med i norr. Klimat Kommunen har ett förhållandevis milt klimat, men med stora variationer mellan framför allt Slättbygden och Sydsvenska höglandets utlöpare i socken. Medeltemperaturen under året är i en bred zon i Slättbygden över 6 C medan övriga delar har en medeltemperatur under 6 C. Längst i söder där terrängen är högre är klimatet svalare och årsmedeltemperaturen understiger 5 C. Antalet dygn under året med en högsta temperatur på 0 C eller mera är fler än 60 vilket är bland de högsta värdena i landet. Antalet frostfria dygn uppgår till 0-0. Nederbörden varierar mycket från ett år till ett annat men ligger oftast mellan 00 och 600 millimeter. Mest nederbörd faller i den sydligaste delen och minst i den östra delen. Berggrund och jordarter Geologin bestämmer de stora landformerna och lägger grunden för växtlighet och odling. Berggrunden i kommunen är mycket gammal (urberg), men med yngre inslag i slättbygden, där sedimentär berggrund såsom kalksten finns. Jordarterna ovanpå berget har omlagrats och påverkats av istider men delvis även av svallning under tider då havsnivån har varit högre. Moränen med sin blandning av olika kornstorlekar är den vanligaste jordarten. Slättens lera är ett exempel på avlagrade sediment. En berggrundskarta återfinns på bakre omslagets insida. Berggrund Utsikt över södra skogsbygden från Åbobranterna. Foto Lennart Lundwall 6 De olika bergartsregionerna i kommunen följer delvis samma gränser som de naturgeografiska regionerna. Utifrån en mer översiktlig indelning i huvudbergarter har det norra området tillsammans med

37 de två södra områdena samma huvudtyp av urberg, nämligen den grovkorniga graniten. Mellanliggande område består däremot av yngre sedimentära bergarter. En något mer detaljerad bergartsbeskrivning av varje område visar emellertid att urberget inte är helt lika mellan områdena. Det norra området domineras nästan totalt av grovporfyrisk granit (ögonförande granit). Beteckningen ögonförande anger att framför allt stora fältspatkristaller tillsammans med kvarts utgör de framträdande och synbara mineralen i graniten. Samma granittyp dominerar även i det södra området, men där är inslaget av medeloch finkornig granit mer påtagligt. De sistnämnda var förr intressanta och brytvärda som blocksten till husgrunder, grindstolpar och brokonstruktioner. Flera stenbrott har funnits inom kommunen och framför allt i området strax väster om Vikingstad kyrka fanns ett stort antal små granitbrott. Numera är denna granittyp mer intressant för krossning till ballast för vägar och betong. Graniterna i båda områdena är bildade för 1600 till 1700 miljoner år sedan. Något äldre gnejs-graniter finns omedelbart nordväst om Roxen och norr om Ljungs herrgård. Gabbro och diorit (vanligen benämnda grönsten) med ungefär samma ålder som gnejsgraniterna förekommer i viss omfattning både väster och öster om Linköpings tätort. I kommunens östra del från Linghem till Gistad finns också fläckvisa förekomster av urkalksten eller marmor. Urberget inom kommunen har ingen större rikedom på malmmineral. I den norra kommundelen som gränsar till och till liten del även ingår i Hällestad bergslag finns några små gruvhål, där järnmalm har tagits för några hundra år sedan. Mot sydost, i riktning mot Åtvidaberg och dess kopparförande bergartsregion, har några små malmfyndigheter med framför allt kopparkis men även arsenikkis och svavelkis också brutits. Strax nordväst om Bjärka-Säby, närmare bestämt vid Gruvstugan, syns delvis denna tidigare malmbrytning i nutida skrot- och skräpfyllda gruvhål. Urbergsklippor vid sjön Hövern i ostligaste delen av kommunen. Foto Jens Johannesson Det centrala området, huvudsakligen slättområdet väster om Roxen, har ett sedimentärt berggrundsunderlag. De sedimentära bergarterna, som vilar på urberget, består nerifrån och uppåt i lagerföljden av sandsten, lerskiffer, alunskiffer och kalksten. Dessa bergarter bildades under de geologiska tidsperioderna kambrium och ordovicium för miljoner år sedan. Sandstenen finns inte blottlagd inom kommunen, men ligger mycket nära markytan i Roxens södra strandzon samt i Svartåns botten. Lerskiffer finns inte heller blottlagd, men alunskiffer kan observeras nära botten på Knivinge gamla kalkstensbrott. Där har kalksten brutits och för att bränna kalken har alunskiffern, som är oljehaltig, använts som bränsle. Den brända alunskiffern har kvarlämnats i mycket väl framträdande högar av så kallad rödfyr. Den ordoviciska kalkstenen framträder däremot i dagen på flera ställen inom kommunen. Förutom i Knivinge kan kalkstenen beskådas i ett gammalt brott sydost om Berg, nära Roxens strand, samt i en pågående täkt vid Pettersberg väster om Ljungsbro. De beskrivna, relativt lösa sedimentära bergarterna har blivit kvar och bevarats från nednötning under olika istider genom att de sänktes ned tack vare stora deformationer eller förkastningar i berggrunden. Den tydligaste förkastningen framträder i nästan rakt väst-östlig riktning längs Motala ström och Roxens norra strand. Även i söder, i höjd med centrala delar av Linköpings tätort, finns en liknande 7

38 norra skogsbygden N S slätten urberg jord kalksten skiffer sandsten urberg (nedsjunken del) förkastningszon En förenklad bild över den östvästliga förkastningen som utgör gräns mellan norra skogsbygden och slätten. Urberget under slätten har sjunkit i förhållande till urberget norr om förkastningen. Den sedimentära berggrunden täckte tidigare hela urberget, men har till största delen nötts bort av inlandsisen. Tack vare det skyddade läget nedanför förkastningsbranten bevarades den sedimentära berggrunden där. Illustration Niklas Johansson förkastningszon med ungefär samma längdriktning men med betydligt mindre nivåskillnad mellan bas och krön. Deformationer eller tektoniska rörelser i berggrunden kan också studeras i den mängd av mer eller mindre tydliga sprickdalar, vilka företrädesvis finns i norra urbergsområdet (se ovan). I södra urbergsområdet är däremot sprickrikedomen mer omfattande men inte så storskalig. I detta område finns också en rad exempel på grottor, vilka har sitt ursprung i berggrundens sprickor. Antingen bildar ett spricksystem det hålrum, som utgör själva grottan (till exempel Svartgölengrottan i Nykils socken) eller så har inlandsisen hjälpt till att förflytta större eller mindre lossbrutna block, vilka bildar tak i grottan (till exempel Solltorpsgrottan i socken). ter; en utveckling som pågår än idag. När den senaste inlandsisen drog fram över landet tog den upp i stort sett all tidigare jord och samtidigt nötte den så hårt på berggrundsunderlaget att även detta del- Jordarter Det jordtäcke som överlagrar berggrunden inom kommunen har huvudsakligen bildats under den senaste landisens avsmältning. Jordarterna från denna tid kallas därför glaciala och de har en synnerligen stor variation, alltifrån morän (osorterad jordart, se nedan) till grus och lera. Efter det att inlandsisen lämnade Östergötland för cirka år sedan och landet började höja sig uppkom postglaciala jordar8 Den mellansvenska israndzonen löper tvärs över Linköpings kommun och Östergötland. På kartan syns också större förkastningar och grusåsar/isälvssediment (Ferrivia AB)

39 vis följde med under och i isen. Efter att inlandsisen nått sin maximala utbredning så långt söderut som till norra Tyskland och norra Polen började den för cirka år sedan, på grund av mildare klimat, så sakteliga åter dra sig tillbaka norrut över Sverige. När inlandsisens kant var i höjd med de södra delarna av kommunen för ungefär år sedan blev det emellertid mycket kallare under flera hundra år. Avsmältningen avstannade och ställvis rörde sig inlandsisen till och med framåt igen. Under denna kalla period bildades de mellansvenska randbildningarna, där exempelvis Malmslättsfältet tillsammans med mycket väl framträdande moränryggar vid Askeby och Örtomta, utgör det södra, mellansvenska randbildningsstråket. Det norra stråket, som ligger i höjd med förkastningsbranten norr om Roxen, är inte så tydligt framträdande inom Linköpings kommuns gränser som längre västerut från Borensberg (långa ändmoräner) till trakterna norr om Motala (Djurkällafältet). Morän ( pinnmo ) är den klart dominerande jordarten inom kommunen. I skogsområdena i norr och söder är moränen sandig medan Slättens morän har påtagligt lerinslag. Skillnad i moränens halt och storlek på ytligt belägna block följer samma områdesindelning. Mängder av block med varierande storlek och inte så sällan anhopade i väldiga, naturliga blockansamlingar kan ses flerstädes inom socken. Den mindre mängd och storlek på block, som finns på Slättens moränjordar, kan å sin sida observeras i uppkastade rösen eller låga stengärdesgårdar. Lermoränen på Slätten är således uppodlad. Dess innehåll av kalksten gör den dessutom ännu mer gynnsam som bra odlingsjord. Kalkstensinslag finns även i moränen längre söderut i kommunen, men halten avklingar på ganska kort avstånd från Slätten. Moräntäcket är i allmänhet tunt (1-5 meter) inom kommunen, men undantag finns i moränhöjder och framför allt på Slätten väster om Roxen. Där är i regel lermoränen mycket mäktig vilket bland annat drumlinerna sydväst om Vreta Kloster ger klara be- vis på. Dessa innehåller emellertid också så kallade skollor, vilka utgörs mycket stora block av sedimentära bergarter, främst kalksten men även skiffer. Skollorna har brutits loss och transporterats en kort sträcka av inlandsisen, vilken därefter överlagrade dem med lermorän. När inlandsisen avsmälte uppkom stora mängder vatten och detta förde med sig block, sten, grus, sand etcetera under, i och på isen. Jordmaterialet som samlades i isälvstunnlar avlagrades vanligen som rullstensåsar, också kallade grusåsar. Slakaåsen är kommunens största rullstensås, men idag återstår inte så mycket av dess ursprungliga form och storlek, eftersom uttag av material har skett i ganska stor omfattning. I Åsarpområdet mellan Nykil och har trots betydande täktverksamhet flera mycket väl framträdande rullstensåsar lämnats kvar. Kommunens vackraste rullstensås, vilken därmed också ges ett högt bevarandevärde, finns i socken (Solltorpsåsen). Rullstensås i Åsarpsområdet, Nykils socken. Foto Hans G Johansson Om jordmaterialet fördes ut av isälvarna till issjöar eller ishav utanför inlandsisens kant uppkom i regel deltan. De uppbyggs ofta av sand i en karakteristisk lagerföljd. Malmslättsfältet är ett exempel på ett icke fullständigt uppbyggt delta. Det finaste materialet, lerpartiklarna, fördes också ut av smältvattnet i öppet vatten, där det så sakteliga avlagrades som 9

40 glacial eller varvig lera. Inom Östergötland och särskilt på Östgötaslätten är emellertid inte lervarven så väl framträdande som de är i exempelvis Mälardalen och längre norrut längs Norrlandskusten. Detta hänger samman med den tidigare omnämnda kalla klimatperioden, som inträffade under isavsmältningen. Karakteristisk varvig lera kan dock studeras exempelvis i lertäkterna vid Lecas anläggningar i Gärstad. Förutom olika typer av avlagringar och sediment nötte isälvarna även på och i berggrunden och ställvis svarvades berget ut varvid jättegrytor bildades. Efter isavsmältningen började landet höja sig och de jordarter som steg upp ur hav och sjöar utsattes för viss vågpåverkan, svallning. Nedanför högsta kustlinjenivån (HK), som bildades i Baltiska Issjön på nivåer mellan 15 och 10 meter över havet (m.ö.h.) i södra kommundelen och vid drygt 150 m.ö.h. i Jättegryta vid Farsboleden, socken. Foto Hans G Johansson 0 norra delen, omlagrades jordarterna i varierande omfattning. Avlagringar med framträdande krön, till exempel moräntäckta uppstickande hällar, kunde frispolas. Rullstensåsars krön avjämnades och svallsediment avlagrades utmed sidorna av åsarna. Malmslättfältets och Slakaåsens omgivande fält exemplifierar detta mycket väl. I vissa fall var svallningen så intensiv att strandvallar byggdes upp. Ancylusvallen vid Kärna Mosse är ett bevis på detta. Högre belägna, dock något diffusa strandterrasser på nivåer vid 100 m.ö.h., ger belägg för svallning även i ett tidigare Östersjöstadium, Yoldiahavet. Även om delar av kommunen når nivåer över HK är spåren av denna mycket sparsamma. Den kala toppen på Grönberget (Stjärnorps socken) som når 15. m.ö.h. kan vara exempel på svallning vid HK. En liten men ändå tydlig strandvall sydsydost om Tobogölen på gränsen mellan Skeda och Nykil ungefär vid nivån 10 m.ö.h. är dock en säker HK-nivå. I de fall vågorna träffade en kal bergssida eller en hällsluttning kunde berget urgröpas, varvid också jättegrytor i form av strandgrytor uppstod (till exempel Vidingsjögrytan). Denna typ av grytor bildas även i nutid längs Östgötakusten. Postglacial lera, det vill säga lera som bildats genom svallning av glacial lera, förekommer sparsamt inom kommunen. Den främsta anledningen till detta är att den glaciala leran är mycket styv. Vågorna i ishav och issjöar hade små möjligheter att sönderdela den styva leran. Dessutom låg den i vidsträckta, nästan helt plana områden över nuvarande slättområden och vågorna rullade över den utan att kunna påverka i nämnvärd omfattning. Större arealer med postglacial lera förekommer ändå nära Roxens södra strand samt längs Svartån. I Svartåns och Stångåns mynningsområden är sentida svämsediment, lera och silt, också vanliga. Vid Svartåns mynning kan även urskiljas rester av äldre åfåror. I motsats till Svartåns lugnflytande lopp i dess mynningsområde kan man längs Kapellån och Stjärnorpsbäcken se påtaglig erosionspåverkan i jordlagren. Meanderslingor (Ka-

41 Roxens strandängar i vårflodstider. Längst till höger i bilden mynnar Svartån, och vänster därom kan man se en äldre åfåra som numera vanligen är torrlagd. Foto Göran Billeson pellån) och djupa raviner (Stjärnorpsravinen) utgör vittnesbörd om mycket kraftig strömföring. Postglaciala organogena avlagringar, kärr och mossar, finns spridda inom hela kommunen. En geografisk skillnad råder emellertid, eftersom mossar och vanliga kärr huvudsakligen förekommer i de norra och södra delarna av kommunen, medan rikkärr (kalkkärr) vanligtvis utgör slättens torvmarker. Kommunens ojämförligt största mosse, Våxmossen, är belägen strax ovanför förkastningsbranten nordost om Ljungs kyrka. Längs rullstensåsar och andra isälvsavlagringar kan ibland grundvatten springa fram i sådan omfattning att torvmarker och även verkliga källmyrar eller backmyrar har uppstått (till exempel Kärna Mosse vid Malmslätt). Kärrknipprot, en kalkgynnad art som hittas i kommunens kalkkärr. Foto Gunnar Ölfvingsson 1

42 Grundvatten När regn, smält snö eller annat ytvatten tränger ner i marken uppkommer grundvatten. Grundvatten är fritt och rörligt vatten, som fyller alla typer av hålrum i jordlager och berggrund. Gränsen nere i marken mellan en omättad och mättad zon utgörs av grundvattenytan. Den är således grundvattnets övre begränsningsyta. Denna yta kan i sorterade jordarter, till exempel i Malmslättsfältets mäktiga sandformation eller Slakaåsens grus- och sandlager, vara mycket tydlig och skarp, medan en moränjord i urbergsterrängen eller en lera på slätten har en mer diffus grundvattenyta. Fluktuationerna hos grundvattnet i dessa olika jordarter beror bland annat på deras förmåga att ta upp eller ge ifrån sig vatten. I viss mån är förhållandena likartade i berggrunden där till exempel den porösa sandsten under Östgötaslätten inte har de stora fluktuationer hos grundvattnet som kan observeras i de tätare bergarterna i kommunens norra och södra delar. Där betingas grundvattnets förekomst mer av förkastningar, sprickor och andra deformationer i berggrunden. Inte så sällan har grundvattnet naturliga utflöden. Dessa flöden kallas lokalt för upp- eller opprinnor, en benämning som mycket väl återger verkligheten. Vanligtvis finns upprinnorna längs rullstensåsars eller deltans sluttningar, men även i övergången mellan fast berg och morän kan de förekomma. Tydliga och närmast klassiska upprinnor finns längs Malmslättfältets norra sluttning, där de utgör ett nödvändigt naturligt flöde för Kärna mosses fortlevnad. I det fall en lera underlagrar ett grövre svallsediment, exempelvis sand, tätar leran effektivt nedträngningen av nederbörd till underliggande lager. Där denna jordlagerföljd uppträder erhålls ett övre grundvattenmagasin. Som dricksvatten brukar sådant vatten undvikas på grund av låg kvalitet. Däremot kan det användas för bevattningsändamål eller som branddamm. Ett bra exempel på denna typ av grundvatten kan ses strax norr om Skeda kyrka. Inom moränoch urbergsområdena i norr och söder har upprinnor sedan långt tillbaka i tiden utnyttjats för hushållsändamål. En del upprinnor har även upptecknats som särskilda hälsobrunnar. Skogen Resterna av urskogen Källa med järnockra i Kärna mosse. Foto Gunnar Ölfvingsson Idag finner vi mycket lite av urskogs- eller naturskogsmiljöer, det vill säga skogar som aldrig har brukats av människan. Det kan dock finnas små fragment av orörd skog kvar, liksom skogar som utsatts för mycket lite påverkan, naturskogsliknande skogar. Dessa miljöer är mycket viktiga att bevara eftersom många av urskogens arter lever kvar här.

43 I norra skogsbygden finns tjäder i skogarna. Foto Miljö och samhällsbyggnadsförvaltningens bildarkiv Även av den i norra skogsbygden så vanliga naturtypen hällmarkstallskog finns bara ett fåtal procent med urskogens kännetecken i form av torrakor, lågor och riktigt gamla tallar. Med gammal menas i det här fallet en ålder över 150 år, i sällsynta fall upp till kanske 00 år. Ännu äldre tallar är idag troligen helt borta från landskapet. Branden är också på gott och ont en mycket ovanlig händelse idag och tillsammans med hårt viltbete förändras långsamt skogarna mot en starkt ökad andel gran på bekostnad av både tall och lövträd. Barrskog Några av de mest värdefulla barrskogarna i norra skogsbygden finns i kanterna av Korsmossen i nord- östra hörnet av kommunen. Strax västerut ligger Stenbromossarna med angränsande barrskog och i Getmans rike väster om Tjällmovägen finns några områden på delvis mycket blockrik mark som bildar en värdekärna. Av myr- och barrskogsmiljöer framstår området runt Korsmossen på gränsen mot Finspångs kommun som ett område i särklass. Kombinationen av talldominerade skogar och flikig myr gynnar en stark tjäderstam, som dock har gått ner kraftigt på senare år. I anslutning till myren finns ännu stora arealer äldre barrskog som fortsätter i ett stråk mot norr in i Finspångs kommun. Utöver detta ska Kottorps naturreservat och tallskogarna i Roxenbranten vid Nyckelbergen nämnas. Lövinslaget i barrskogen är i allmänhet litet och de grova aspar

44 Skogen i Ycke naturreservat är den skog i Linköping som kommer närmast en riktig urskog. Foto Göran Billeson I Stjärnorpsravinen finns ädellövskog och den ovanliga ormbunken strutbräken. Foto Uno Johansson

45 och aspmiljöer som finns kvar är viktiga att bevara. Blockiga miljöer och branter är platser där aspen kunnat stå sig i konkurrens med granen. Sumpskogarna är som mest artrika när klibbal ingår i trädskiktet. Blandsumpskog brukar den skogstyp kallas där klibbal, björk, gran och tall blandas. Det är en vanlig skogstyp främst i laggen av odikade myrar. Om de fått stå orörda och innehåller gamla träd och död ved kan de vara mycket artrika med främst ovanliga mossor och lavar. Ycke naturreservat i södra skogsbygden är idag ett av få ställen i länet där vi kan uppleva en skog som i någon mån liknar urskogen med stort inslag av jättetallar och grova, liggande döda träd. Ändå når inte ens träden i Ycke sitt fulla omfång och sin maximala biologiska ålder. Reservatet har utvidgats på senare år och även runt omkring det finns ett antal värdefulla branter, sumpskogar och källpåverkade marker. I området finns därför förutsättningar att utveckla och förstärka naturvärdena med en kombination av utökat skydd och anpassat skogsbruk. Flera andra barrskogsområden med höga värden förekommer i Linköpings södra skogsbygd, bland annat tack vare kalkpåverkan i marken. I östbranterna öster om Viprössle och ned mot kommungränsen vid Svalgölen finns flera partier med gammal, grov barrskog med inslag av asp. Fler intressanta områden finns söderut i Kinda kommun längs samma förkastning. Även intill gården Ämtefall finns höga barrskogsvärden. Kottebo naturreservat har en mycket rik flora av lavar, mossor och växter. I en inventering av örtrika barrskogar 011 hittades cirka 00 hektar värdefulla områden, de flesta tidigare okända. Ett 5 hektar stort område längst ner i sydvästra hörnet av kommunen uppdagades vara av allra högsta klass, med ett 0-tal rödlistade arter (se även kapitel 6 Objektskatalogen, stycket Kunskapsläget). Lövskog I norra skogsbygden finns sedimentfyllda dalgångar norr om Roxen, där mäktiga raviner bildats bland En örtrik granskog i socken. Foto Mikael Hagström annat vid Stjärnorp. Vattnet i bäckarna utgörs åtminstone under vissa årstider till stor del av grundvatten vilket ger en god vattenkvalitet. Ravinmiljön innehåller stora markvattenpåverkade ytor med särskild flora av kärlväxter och mossor där den stora ormbunken strutbräken är ett imponerande inslag. Trädskiktet är lövdominerat och har åtminstone i de större ravinerna ett betydande inslag av ädellövträd. Såväl nattaktiva storfjärilar som fladdermöss har visat sig vara artrika grupper här. Delar av Roxens sydvända branter har ett stort inslag av ädellövträd gynnade av ett sjönära läge och stor solinstrålning. Ädellövträden finns både naturligt som senvuxna träd i branter och bland block och som kvarstående träd i gamla kulturmarker. Flera arter knutna till senvuxna ekar är vi vana att möta i eklandskapets ekhagar men här finns en likvärdig miljö med gamla träd i en ljus, varm miljö. En sällsynt och värmekrävande växt som finns i dessa branter är ärtvicker. I södra skogsbygden förekommer lövträd främst i kulturmarker och igenväxande sådana, branter och sumpskogar. Troligtvis finns mycket mer kunskap om värdefulla lövskogar att hämta genom ytterligare inventeringar. 5

46 Småskaligt odlingslandskap i Klasbäck. Foto Uno Johansson Odlingslandskapet Vad är hävd? Med odlingslandskapet menar man det öppna landskap som människan skapar med sin odling och be- Slåtter på gammalt sätt i Kärna Mosse. Foto Gunnar Ölfvingsson 6 tesdrift. Det består alltså av de uppodlade åkrarna och betesmarkerna där djuren går. Före jordbruksrevolutionen i slutet av 1800-talet togs djurens vinterfoder från ängarna, som slogs med lie. Dessa har numera till större delen plöjts upp och blivit åkermark eller, i mindre grad, hagmark. Numera odlas djurens vinterfoder som vall på åkrarna. Hagmarkerna kan enkelt delas upp i kulturbetesmarker, som någon gång har plöjts eller gödslats och därmed fått en artfattig flora, och naturbetesmarker, som inte har varit utsatta för detta. Naturbetesmarker har varit orörda av andra ingrepp än bete och slåtter sedan människan började hålla djur och kan vara mycket värdefulla och artrika, med upp till 0-50 olika växtarter på en kvadratmeter. Alla övergångar mellan kulturoch naturbetesmark finns naturligtvis. När det gäller ängar som fortfarande slås på gammalt sätt finns ett fåtal kvar i hela kommunen. Exempel finns i BjärkaSäby där Naturskyddsföreningen har sin äng och Fornhemmet, också i Bjärka-Säby, som sköts av Wists hembygdsförening. Ett antal tätortsnära områden sköts också av kommunen med manuell slåtter.

47 Bjäsätters by i norra skogsbygden ligger i en dalgång med åkrar i botten och mycket värdefulla hagmarker längs sidorna. Foto Ferrivia AB Ängs- och hagmarker Skogsbygden i norr kännetecknas även av småskaligt jordbruk i de lerfyllda dalgångarna. Ibland bildas hela odlingslandskap av bryn, åkrar och hagmarker och i andra fall finns isolerade, mycket artrika pärlor i skogslandskapet. Här har under några tusen år av mänsklig odling några av kommunens mest värdefulla hagmarker och odlingslandskap kommit till. Bjäsättersdalgången upp mot Tokorp har en vacker landskapsbild med åkerytor i dalens botten och hagmarker uppåt kanterna. Området anses vara av riksintresse i likhet med markerna runt gården Tyttorp. Till floran hör ovanliga arter som slåttergubbe, skogsklocka, finnögontröst och ljungögontröst. På ett par platser finns den starkt hotade trumgräshoppan och det finns även en mycket artrik flora av hagmarkssvampar. Bjäsätters by ligger med ett 0-tal byggnader vackert samlade i sluttningen. I bäcken finns en bevarad kvarn och kulturmiljöerna är en viktig del av dalgångens värde. I anslutning till Sibborpesjön finns ytterligare ett kärnområde för odlingslandskapets värden. I de magra betesmar- Solvända, en slåttergynnad växt. Foto Anders Jörneskog kerna runt Sibborpesjön finns en av landets största kända populationer av finnögontröst. Hagmarkerna i slättbygden hör ofta inte till de artrikaste i kommunen, även om många fina undantag finns, speciellt i utkanten av slätten. I området runt Lagerlunda och söderut i Vikingstad socken finns flera stora ekhagar med gamla, grova och vidkroniga träd och artrik flora av lavar och vedsvampar. Högt värderade ängs- och hagmarksväxter som kattfot, slåttergubbe och låsbräken är också representerade 7

48 Bete är nödvändigt för att bevara hagmarkerna. Foto Anders Jörneskog i slättbygden bland annat vid Stubbevället i Maspelösa och söder om Sörstad, Vikingstad. I den östra delen av slätten finns hagmarkerna ofta i de högre delarna av landskapet, på de magra urbergskullarna som vid Rogestad, Östra Harg. Något av det mest värdefulla är dock de stäppartade torrängarna eller kalktorrängarna, se nedan. I slättbygden finns även områden med betad skog, en naturtyp som minskat starkt när utmarken successivt tappat sin betydelse i djurhållningen. I sydvästra kommundelen, i södra slättbygden och i mellanbygden finns en mängd hagmarker som betas och sköts av många aktiva lantbruk. Ett nordvästsydostligt stråk är särskilt rikt på värdefulla hagmarker. Vid bland annat Ågården nära Gammalkil och sydväst om Ullstorp i Nykil finns fina trädbärande hagmarker med ek och lite lind men även fina gräs svålar med artrik flora. Likaså Normstorp har stora nyröjda hagmarker med mycket ek. I dalgången vid Hörna finns ovanligt stora arealer naturbetesmark 8 och en del av hagarna är mycket värdefulla. Detsamma gäller Kättestad nära Nykil. 1,5 mil sydost om Nykil ligger Tobo-gårdarna där det också finns stora arealer välhävdade hagmarker. Utöver dessa exempel finns en mängd mindre områden som ofta håller hög klass. De mångformiga hagmarkerna i eklandskapet behandlas i ett särskilt avsnitt nedan. I södra skogsbygden skulle man kunna vänta sig många gårdar utan djur och hus med endast sommarboende. Som väl är finns dock ännu en hel del djurhållare kvar och några förser värdefulla marker långt bort från gården med betande djur. På en del håll syns positiva tecken som vid Viprössle gårdar där planterade granpartier huggits ner och åter blivit betesmark. Ett helt litet landskap har därmed återställts även om Viprösslehöjderna varit ännu mycket mer öppna förr. Hagmarkerna vid Sörstugan i och Krankebo i Nykils socken anses vara av riksintresse för naturvården.

49 Kalktorrängar Kalktorrängarna eller de stäppartade torrängarna berikar slättbygden med en flora som har sin huvudutbredning på Asiens stäpper. Här finns arter som flentimotej, backklöver, axveronika, fältsippa, backsippa och fältmalört samt på enstaka lokaler säfferot, toppjungfrulin och fältvädd. I västra slättbygden finns stäppängarna främst på torra, sandiga marker med kalkinslag, exempelvis Kapellbacken (Rosens backe) vid Malmslätt medan Mörby backar i östra delen av slätten är mer av klippängskaraktär betingad av en basisk berggrund men med liknande flora. Småbiotoper Med småbiotoper menar man små naturområden, främst i slättlandskapet. Dagens slättlandskap är på många sätt utarmat i och med att en så stor andel är uppodlad, men det finns en hel del naturvärden ändå. Åkerholmar, bryn, diken och dikesrenar, stenmurar, odlingsrösen, småvatten och dammar, alléer Backsippa i Rosens backe och axveronika vid Ånestad ridskola, två typiska arter i Linköpings kalktorrängar. Foto Marie Knutsson 9

50 och friväxande träd samt gårdsmiljöer är kanske de viktigaste exemplen på miljöer som bär upp den biologiska mångfald som finns i dagens slättbygd. Här kan växter, insekter, fåglar och andra smådjur finna en fristad. Ju mer av stora monotona åkrar som finns, desto större värde får förekomsten av olika småbiotoper. Brynmiljöer Övergången mellan öppen mark och träddungar eller skog blir tack vare växlingen mellan olika sorters mark och växtlighet och ett bra lokalklimat lämpliga för väldigt många växt- och djurarter. En viktig funktion är att nektar- och pollenätande insekter som pollinerar våra grödor drar nytta av den ofta rika förekomsten av blommande träd och buskar. En allé, en damm och odlingsrösen. Tre småbiotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden i slättbygden. Foto Marie Knutsson 50 Blommande slån i ett bryn i Tinnerö eklandskap. Foto Anders Jörneskog

51 Mellanbygdens täta växling mellan öppen, halvöppen mark och skog ger många mil av dessa artrika bryn. Inte minst i eklandskapet är brynet en vanligt förekommande och viktig naturtyp. Sandmiljöer Öppna sand- och grusmarker, såsom flygsandfält och sanddyner vid hav och sjöar och erosionsmark vid vattendrag, har idag blivit sällsynta på grund av att naturliga störningar numera ofta hindras. Effektiviseringen av jordbruket har också lett till att ogödslade naturbetesmarker och trädesåkrar på sandmark har blivit ovanliga, samtidigt som det ökade kvävenedfallet leder till att igenväxningen går fortare. De arter som är knutna till solbelysta, öppna sandmiljöer med blottad jord är därför idag hänvisade till En sandig vägslänt i Harstad. Denna naturtyp är värdefull för många sällsynta arter av vildbin. Foto L. Anders Nilsson Småfibblebiet trivs på finsandig mark med fibblor som ger pollen, nektar och sovplats. Foto L. Anders Nilsson grustäkter, vägkanter och banvallar. De har i många fall minskat kraftigt. Exempel på arter är olika vildbin, såsom ängssolbi, väddsandbi, småfibblebi, praktbyxbi och guldsandbi, men även andra insektsarter. I Linköping finns intressanta områden främst i gamla täkter i grus- och sandområden, exempelvis på Slakaåsen, Tyrsbo åsnät i Krankebo och på Malmens flygfält. 51

52 Våtmarkerna Myrar och mossar Myrar eller våtmarker är fuktiga marker med speciell flora och fauna. Man skiljer på mossar som endast får sitt vatten från nederbörden och därmed blir näringsfattiga och kärr som även får vatten från omgivningen vilket ger mer näringsrika förhållanden. Norra skogsbygden är rik på myrmarker och sumpskogar som uppkommit i de förhållandevis flacka trakterna. En lång rad myrgölar och starkt humösa småsjöar med gungflyn av torv utgör en flytande övergång till myrmarkerna. Det finns en stor mängd och mångfald bland mindre sjöar och myrgölar. Precis som småvattnen i odlingslandskapet utgör de en oas för vattenanknutna arter. Några exempel är den rika faunan av trollsländor och floran på gungflyna med bland annat orkidén myggblomster. Många myrmarker har en stor variation med fattigkärr, torrare högmosseavsnitt och tallrismossar samt dragning mot rikkärr och artrika sumpskogar när näringsrikare fastmarksvatten rinner till. Norra skogsbygdens högst värderade myrmark är Våxmossen som med en yta på 90 hektar kan ge besökaren ödemarkskänsla bara några kilometer från Ljungsbro tätort. Den flikiga Korsmossen i nordost hör också till de större och i dess direkta närhet finns även Stenbromossarna och Rågetemossarna med mosaiker av olika myrtyper och sumpskogar. Kvarns skjutfält innehåller ytterligare ett par av de större myrarna. Göljemossen på gränsen till Motala kommun samt Skälsbromossen kan nämnas. I slättbygden har de flesta våtmarker försvunnit genom utdikning och uppodling. Kring Roxen finns dock stora arealer strandängar kvar, se nedan. Kalkkärr är en sällsynt naturtyp som det också finns några exempel på i slättbygden och kring staden. Eklandskapet har begåvats med ett antal nya våtmarker, även de beskrivna nedan. Större myrmarker är inte så vanliga i det storkupe5 Våxmossen nordväst om Ljungsbro är kommunens största mosse. Foto Göran Billeson rade landskapet i södra skogsbygden men det finns desto flera små mossar och sumpskogar. En värdefull våtmarkstyp är de svagt sluttande kärren vid Svensbo i Nykil och Storfallskärren och Grytkärren i. Den svaga lutningen ger rörligt vatten som kan vara den främsta orsaken till den krävande floran med inslag av kalkgynnade växter på dessa platser. En bidragande faktor kan också vara kalkstensfragment från berggrunden i slättbygden som inlandsisen fört med i moränen. Troligen är detta märkbart här och var ända ner mot. Till den intressanta floran hör bland annat ängsnycklar och slåtterblomma. Strandängar Längs Roxens flacka sydsida som gränsar mot jordbruksbygden har stora våtmarksområden un-

53 der lång tid betats och slagits. Det har skapat stora strandängsområden av vilka främst Västra Roxens strandängar i naturreservaten Svartåmynningen och Kungsbro är välhävdade idag. Längs södra stranden har mycket omfattande invallningar gjorts och väldiga våtmarker har omvandlats till odlingsbar jord. Utanför invallningarna finns bland annat det flera kvadratkilometer stora Häradskärret som delvis är igenväxande med buskar men som i öster åter öppnats med röjning och slåtter. Nyanlagda våtmarker Söder om staden har kommunen sedan 00 skapat ett antal nya våtmarker i och utanför Tinnerö eklandskap. Den största är Rosenkällasjön. Granne med den ligger Edhaga våtmark och ett stycke norrut Frökärret. Smedstad dammar är äldre men också anlagda av kommunen. Öster om Rosenkällasjön, mellan Vidingsjöskogens och Ullstämmaskogens naturreservat har ytterligare tre våtmarker skapats i Ekängsdalen. Våtmarkerna är mycket värdefulla för fågellivet och viktiga rastlokaler för svanar, gäss och änder. Bland häckande fåglar är svarthakedop- Vid södra Roxenstranden breder Häradskärret ut sig. Foto Göran Billeson 5

54 Frökärret är en av kommunens nyskapade våtmarker, belägen i Tinnerö eklandskap. Foto Göran Billeson pingen en sällsynt art som har funnit sig väl till rätta här. Väster om Brokind ligger Sträp, ytterligare en sjö som restaurerats av kommunen, markägare och närboende. Svarthakedopping, en sällsynt våtmarksfågel, som trivs i nyanlagda fiskfria våtmarker. Foto Jan Gustafsson I och omkring tätorterna har kommunen skapat ett trettiotal smådammar. Syftet är att ge livsmiljöer åt vattenlevande växter och djur som blivit mycket ovanligare när landskapet allt mer har torrlagts. Bland annat den ovanliga större vattensalamandern gynnas av dessa. Skyltar och en folder vägleder barn och vuxna som vill lära sig mer om vattenlevande organismer. 5 Kalkkärr I väster ger kalkberggrunden förutsättningar för ett antal extremrikkärr där kalkhaltigt markvatten kommer till ytan. Denna naturtyp har säkert varit vanligt förekommande under slåtterängsepoken fram till för cirka 100 år sedan. Många sluttande slåttermarker kan ha haft en mer eller mindre rik flora av växter knutna till denna speciella naturtyp. Dess ursprungliga utbredning kan ha varit begränsad till luckor i lövurskogen med koncentrerade källflöden där skogen inte får fäste. En liknande miljö kan vara det lilla kalkkärret norr om Torrberga (Hagaryd) som är en naturlig öppning i skogen. Kärna mosse är annars det största och finaste kalkkärr vi har kvar i kommunen. Här i nordsluttningen av Malmslättsdeltat har tillväxten av torv under lång tid givit en upphöjd kupol som likt en svamp håller kvar vattnet. Det tätortsnära läget gör Kärna mosse unik. Det 7 hektar stora området är tillsammans med omgivande barroch lövskog naturreservat, bildat av länsstyrelsen men förvaltat av kommunen. En mångfald av sällsynta orkidéer finns att beskåda i det öppna kärret i midsommartid, liksom många andra typiska och ovanliga kalkkärrsarter såsom de små landsnäckorna, där den millimeterstora kalkkärrsgrynsnäckan

55 Sumpnycklar, en art som är typisk för kalkkärren i Linköping. Foto Miljö och samhällsbyggnadsförvaltningens bildarkiv Orkidéguidning i Kärna mosse, Linköpings finaste kalkkärr. Foto Gunnar Ölfvingsson är en exklusiv representant. Andra fina kalkkärr som kommunen har restaurerat under senare år är Askakärret nära griftegården, Änggårdshagen mellan Slaka och Lambohov och Mjärdevi kalkfuktäng nära Mjärdevi science park. Eklandskapet Begreppet eklandskapet kan användas på olika sätt. Ibland kan man säga att hela landskapet Östergötland är eklandskapet och ibland kan man prata om olika små eklandskap inom kommunens gränser. Det man vanligen menar är dock det eklandskap, utpekat som riksintresse, som utbreder sig söder om staden kring Stångådalen och österut mot kommungränsen för att fortsätta in i Åtvidabergs kommun. I denna rapport är det detta område som avses om inget annat skrivs. För geografisk avgränsning av riksintresset eklandskapet och andra utpekade värdetrakter och landskapsavsnitt med ek och ädellöv, se kartbilagan Värdefulla ekmiljöer. Längs Stångån och dess sjöar Ärlången, Stora och Lilla Rängen och Järnlunden, liksom vidare österut Eklandskapet är slottens och herresätenas landskap. Här Bjärka-Säby nya slott. Foto Marie Knutsson mot Ekenäs, breder alltså ett av Europas mest betydande eklandskap ut sig. Här finns en av Sveriges och Europas största koncentrationer av grova och gamla ekar, speciellt i kärnområdena runt godsen Sturefors, Bjärka-Säby och Brokind. Sammanlagt 55

56 Att eklandskapet har sin tyngdpunkt just här har sin förklaring både i ett gynnsamt klimat och i en speciell ägarstruktur. Klimatet betingas av de stora sjöarnas värmehållande effekt som förlänger höstarna. En stor del av området har under långa tider ägts av stora gods och gårdar som i högre grad än småjordbruken har haft möjlighet att bevara ek och gamla träd på sina marker. Dårgräsfjäril, en art som i Sverige bara finns i eklandskapet och på Gotland. Foto Anders Jörneskog har flera tusen hektar värdefulla ekskogar, ekhagar och andra lövskogsmiljöer avgränsats i området. För att bara nämna några av eklandskapets sällsynta invånare så förekommer här starka populationer av läderbagge, mulmknäppare, saffransticka, ekpricklav och fastlandets enda population av dårgräsfjäril. Den sista utposten för eklandskapets symbolfågel mellanspetten fanns i Sturefors/Bjärka Säby-området fram till början av 1980-talet. En jätteek i Mårstorp. Foto Anders Jörneskog 56 Eklandskapet blir något mer fragmenterat öster om Landeryd och Ärlången. Runt gårdarna Svenneby, Ekenäs och Sörby finns ändå en hel del sammanhållna ekmiljöer, framför allt som ekdominerade skogar gränsande till åker. Ekhagmarkerna är kanske färre än i eklandskapet i Stångådalen men kring Svenneby finns de i ganska stor omfattning. I de sydvästvända branterna vid Ärlången, Svinstadsjön och Värnässjön finns exempel på ursprungliga ekmiljöer. Ett naturligt ljusöppet läge och det klimatiskt gynnsamma läget vid sjöarna skapar en bra miljö för ek. För övrigt är ekmiljöerna kulturpräglade och beroende av bete eller annan skötsel. Naturreservatet Tinnerö eklandskap kultur och natur Som en grön kil når Tinnerö eklandskap ända in till centrala Linköping. Det nästan 700 hektar stora området utgör delar av före detta Linköpings garnisons övningsfält och hyser ett av eklandskapets största hagmarksområden. Här finns ett av fastlandets bäst bevarade odlingslandskap från äldre järnålder. Det småbrutna mosaikartade landskapet domineras av de vidsträckta ekbevuxna ängarna kring Tinnerö gård som idag betas av nötkreatur. Koncentrationen av gamla och håliga lövträd tillhör landets tätaste. I reservatet finns även flera mindre barrskogar med en rik kalkgynnad svampflora samt flera återskapade grunda fågelrika våtmarker. Lavfloran och insektsfaunan har visat sig vara bland de mest artrika i hela eklandskapet. Svampflorans mångfald har få motsvarigheter i landet. Det är i det närmaste unikt i Sverige att ha ett område så nära inpå staden som har kombinationen av populärt strövområde, riksin-

57 Tinnerö rundloge. Foto Sören Johansson tressant kulturmiljö och riksintressanta flora-, fauna- och vetenskapliga värden knutna till ek. Ekmiljöer i staden Eklandskapet sätter även sin prägel på Linköpings tätort, varav en mindre del längst i söder ingår i riksintresset. I de södra stadsdelarna Ekholmen, Hjulsbro och Berga finns både enstaka gamla ekar och ekholmar från ett tidigare åker- och ängslandskap bevarade. Ekhagar såsom Jungfruberget i Hjulsbro och Nötabacken i Berga betas återigen av både nöt och får. Stråk med praktfulla ekar kantar även Tinnerbäckens fåra genom Berga fram till Universitetssjukhuset. Dessa ekar hyser en mycket artrik insektsfauna. Se Bilaga E Värdefulla ekområden och gröna stråk i staden. Vandring i Nötabacken, en värdefull ekhage i Berga. Foto Gunnar Ölfvingsson 57

58 I söder finns få ädellövmiljöer, förutom kring Nykil och Gammalkil där det är gott om ädellöv i bland annat gårdsmiljöerna. De igenväxande markerna vid Nargöl längst i söder är en av de främsta ädellövmiljöerna. Ibland kombineras värdefulla lövträd med mycket vackra gamla gårdsmiljöer som exempelvis vid Reddarp och Eksjöhult. Igenväxning och planterad gran på omgivande åkrar kan vara ett problem. Nötskrikan gynnar ekens spridning eftersom den gömmer ekollon i marken inför vintern. Foto Miljö och samhällsbyggnadsförvaltningens bildarkiv Ekmiljöer i slättbygden I Linköpings slättbygd finns också stora naturvärden knutna till gamla ekar. Oftast är det bara enstaka träd eller mindre ekhagar men en del områden uppvisar mer omfattande ekmiljöer. Det börjar i öster intill bebyggelsen i Tokarp, Malmslätt, där det finns spridda grova ekar och en större nyrestaurerad hage. Norr om E:an finns omfattande ekhagar vid Gerstorp. Västerut vid Tolefors finns ekmiljöer vid Kapellån och där är det inte långt till de omfattande ek- och allémiljöerna vid Lagerlunda som hör till de finaste i länets slättbygd. Ekmiljöerna fortsätter närmare Vikingstad norr om gamla E:an och en sista stor samling ek finns vid Åhagen sydväst om Vikingstad. I områdena finns en mycket artrik lavflora och insektsfauna men det är mer ont om ersättningsträd och yngre lövskog då en större del av omgivningen utgörs av åkermark. Ek och ädellövskog i skogsbygderna Både södra och norra skogsbygden är fattig på ädla lövträd och det är vid gårdsmiljöerna vi ska söka grova och gamla träd av bland annat ask och ek. I norr finns ett ekrikt stråk vid Stjärnorp och norra Roxenstranden. Även i andra raviner norr om Roxen, nära sjöar och i övergången till slättbygden finns det ädellövvärden. 58 Saffransticka, gul dropplav och tårticka är tre av många mer eller mindre sällsynta arter som lever på gamla ekar. Foto Gunnar Ölfvingsson, Mikael Hagström och Anders Jörneskog

59 Sjöarna och vattendragen Ytvattnet är en ovärderlig resurs som vi i Sverige har mycket god tillgång till. Trots århundraden av sjösänkningar och utdikningar tillhör vi ett av världens mest våtmarksrika länder. Ofta stannar vår uppmärksamhet vid vattenytan på sjöar, åar och bäckar, men under ytan finns en mångformighet och artrikedom av högsta skyddsvärde. Ingen sjö eller vattendrag är det andra likt utan variationen i vattenkvalitet, bottentopografi, strömningshastighet med mera skapar egna identiteter. Kommunen ligger nästan helt inom Motala Ströms avrinningsområde men med lite mer detaljerad uppdelning i delavrinningsområden tar vattnet ganska skiftande vägar innan det samlas i Roxen och Glan. Längst i norr avrinner en del av skogsbygdens vatten norrut till Finspångsån som blandas med Motala Ströms vatten i Glan. Till Roxen från småländska höglandet i söder strömmar framför allt Svartån (via Sommen) och Stångån (via bland annat Åsunden). Svartån har flera betydande tillflöden inom kommunen, bland annat Lillån och Kapellån. Kapellån är i sin tur förgrenad söderut med vattendrag som Ånneboån-Humpån, Humlebäcken-Fettjestadån samt Slakaån. På slätten söder om Roxen är Sviestadån och Kumlaån framträdande. I skogsbygden norr om Roxen rinner Stjärnorpsbäcken, Bjäbäcken och Bonnorpsbäcken söderut i delvis värdefulla bäckraviner till Roxen. Flygbild över Roxen och Stångån. Foto L & L Flygbildteknik AB E A F D B C Linköpings kommun berörs av ett antal större avrinningsområden. A = Motala ström B = Svartån C = Stångån D = Vårdsbergsån/Kumlaån E = Hällestadån F = Stjärnorpsbäcken/Bonnorpsbäcken. Rött visar delavrinningsområden. Blått visar huvudavrinningsområde. Pilarna visar avrinningsriktning. 59

60 ett intag vid Ljung. Motala ström är hårt reglerad och naturligt strömmande sträckor saknas, men en del lugnflytande partier finns kvar. Utloppet ur Roxen är kanske det bästa exemplet där det finns en opåverkad, cirka km lång sträcka fram till Kimstad (i Norrköpings kommun). Vattenkraftstationer finns inom kommunen vid Malfors och Nykvarn, båda i anslutning till Ljungsbro. De stora vattendragen Motala ström Motala ström är huvudavrinningsområde i Östergötland och berör även delar av Småland, Närke och Västergötland. Medelvattenföringen i Motala ström är något större än i Svartån och Stångån tillsammans. Så gott som alla vattendrag i kommunen samlas i Motala ström innan utflödet ur Roxen vid Norsholm. Motala ström avvattnar Vättern och har därigenom mycket hög vattenkvalitet - den blågröna färgen av Vätterns klara vatten kan ses ända nere vid Skärblacka mellan Roxen och Glan trots att vattnet där är utblandat med både Svartåns och Stångåns vatten. Den höga vattenkvalitén gör att strömmen utnyttjas som dricksvattentäkt för Linköping genom Från Ljungsjön till utloppet i Roxen omges naturfåran av en mäktig ravinbildning med mycket värdefull lövskog, bland annat gammal ek med rik lavflora, och intressant markflora. Här finns också en rik fågelfauna, med bland annat flera häckande par av kungsfiskare. Vättern har en mycket rik fiskfauna med hela 8 arter, däribland ädelfiskarna röding, öring, sik, siklöja och harr. Före regleringarna fanns vandringsvägar för fisk mellan Östersjön och Vättern vilket gjorde vattensystemet mycket rikt. I anteckningar från 1750-talet sades att man i Motala älv fångade lax, laxöring, foreller och örval (harr). Ibland i stor mängd. Svartån Svartån börjar på Småländska höglandet i Jönköpings län och rinner efter utflödet ur Sommen norrut genom Boxholms och Mjölby kommuner. I nordöstra delen av Mjölby kommun viker ån av mot öster och utgör utefter en 6-7 km lång sträcka kommun- Motala ströms gamla fåra vid Jakobslund. Foto Manni Svensson Vattendrag Medelvattenföring m/s Avrinningsområdet uppströms inloppet i Roxen (km) Motala Ström Svartån 18 0 Stångån 15 Sviestadån 1, 17 Kumlaån 0,8 117 Stjärnorpebäcken 0, 8 Tabell.1. Medelvattenföringen i några vattendrag vid respektive inflöde i Roxen (ur Naturvårdsverket & Linköpings kommun 1977 och Gustafsson, P. 005) 60

61 Stångån. Foto Gunnar Ölfvingsson gräns mellan Linköpings och Motala kommuner. Inom Linköpings kommun har den sedan ett västöstligt lopp till utflödet i Roxen. Svartån är reglerad i hela sitt lopp och i Linköpings kommun finns vattenkraftstationer i Odensfors (Guppan) och Svartåfors (Mjölorpesjön). Guppan-ravinen vid Odensfors är en numera oftast torrlagd strömfåra med stora värden knutna till landmiljöerna, framför allt dess lummiga lövskog med rik flora av kärlväxter, mossor och lavar. Även kungsfiskare förekommer. Vattnet leds i en kanal vid sidan av strömfåran till kraftstationen. Nedströms Svartåfors kraftverk finns intressanta strömsträckor och nere vid Kaga även en mängd öar i forsen som får åfåran att påminna om ett delta. Även här är det dock tidvis nästan torrlagt men allt vatten som passerar kraftverket hamnar i den naturliga fåran till skillnad mot Odensfors. På botten i forssträckorna kan blottad sedimentär berggrund iakttas där Svartån eroderat sig ned genom slättens ler- och moränlager. Området är rikt på fåglar, bland annat mycket rovfåglar som söker sig hit från Roxen och Svartåmynningens naturreservat. Även utter rör sig längs ån och fisken asp vandrar upp och försöker leka då vattenmängden tillåter det. Stångån Stångåns vattensystem med de stora sjöarna Järnlunden, Lilla och Stora Rängen samt Ärlången ger karaktär åt mellanbygden. Både Motala Ström och Svartån har större medelvattenflöde än Stångåns 15 m/s, men Stångån ligger till en mer väsentlig del i Linköpings kommun. Stora Rängen (1 100 hektar) och Järnlunden (1 600 hektar) är efter Roxen (9 700 hektar) de största sjöarna i kommunen med en varierad natur präglad av lövrika stränder och en mängd öar. 61

62 Namn Minsta vattenmängd Hovetorp 0,5 m/s juni-september, 0,1 m/s övrig del av året Sturefors Endast föreskrift om vattenstånd uppströms damm Slattefors Fri tappning mellan 0-0 m/s Hackefors Styrs av den fria tappningen 0-0 m/s Tannefors Styrs av den fria tappningen 0-0 m/s Nykvarn Styrs av den fria tappningen 0-0 m/s Tabell.. Vattenkraftverken i Stångån inom Linköpings kommun. I samband med att Kinda kanal byggdes på talen sänktes Järnlundens vattennivå med omkring meter. Ett antal dammar och kraftstationer har utraderat i stort sett alla naturliga forssträckor. Vattenflödet är mycket varierat över året och tyvärr mycket starkt påverkat av de dämningar som gjorts. Det är ur miljö- och naturvårdssynpunkt lämpligt med ett ständigt vattenflöde, även om det kan variera under året, och fria vandringsvägar för vattenlevande djur, även om det är svårt att ange ett minsta flöde som krävs för en naturlig flora och fauna. I naturtillståndet har Stångån med sitt relativt stora avrinningsområde, flöde och stora naturliga magasin (sjöarna) troligen alltid haft vattenflöde, även under torrår. I nuläget är vattendomarna generösa mot kraftproducenterna och så kallad nolltappning (inget vattenflöde) är tillåtet. För Hovetorps vattenkraftstation gäller att man genom gamla åfåran vid Bjärka-Säby ska spilla minst 0,1 m/s höst-vinter-vår och 0,5 m/s sommartid, att jämföra med Stångåns årsmedelvattenföring på cirka 1 m/s. Stångåns naturliga fåra mellan Bjärka-Säby och nedom Hovetorp, omkring 6 km lång, har alltså en bråkdel av ursprungligt flöde men genom ett system av dammar, som i sig är vandringshinder, hålls fåran ändå vattenfylld. Huvuddelen av flödet leds istället genom den grävda Kinda kanal och fram till Hovetorps vattenkraftstation där en fallhöjd på meter utnyttjas. 6 Fisken asp är kanske den mest skyddsvärda arten i vattendraget, där den har ett av sina få svenska förekomstområden (se även avsnittet Sjöar och vattendrag i mellanbygden). Genom staden rinner Stångån i parkartade omgivningar, där gamla träd är viktiga för fågellivet och hyser höga naturvärden i form av en rik insektsfauna. I vattnet har påträffats rödlistade natearter, två rödlistade musselarter och en rik bottenfauna. Förutom asp påträffas ovanliga fiskar Kinda kanal. Foto Göran Billeson

63 Namn Avr.område (km²) Roxen Järnlunden St Rängen Drögen 9,5 Areal (km²) Max. djup (m) Volym (milj. m) Utbytestid (år) Höjd över havet (m) 70 0,, , 85,8 11, , 8, ,1 Ärlången 6 5, 18 0 L Rängen 170,0 6,0 Sätrasjön 1 0,8 St Mörken 0,5 Skiren 6 Svinstadsjön Sibborpesjön Bjän 0,1 56,5 8 0,0 8, 7 6 0,8 55, 7,5 1,0 89, ,1 0,6 8 67,8 17 0,6,5 0,5 0, 7,0 6 0, 0,5 0,5 77,6 Tabell.. Data om större sjöar inom Linköpings kommun (ur Naturvårdsverket & Linköpings kommun 1977) som nissöga och färna. Asp vandrar upp till det första vandringshindret i Nykvarn och försöker leka, dock med oviss utgång. Södra delen av Stångån är ett kärnområde för utter och ett av få områden i Götaland där den överlevde talets kraftiga nedgång. Därifrån expanderar nu arten nedströms. De stora sjöarna De flesta större sjöar ingår i Stångåns vattensystem, med stor genomströmning och snabb omsättning. Några sjöar, Skiren och Stora Mörken, utmärker sig med lång omsättningstid vilket ofta innebär lågt näringsinnehåll och hög vattenkvalitet. Drögen är en utpräglad sjö med lång omsättningstid och hög vattenkvalitet. Roxen är den ojämförligt största sjön i kommunen. Sjöar och vattendrag i norra skogsbygden Vattendragen i området är i allmänhet små, med av- rinning både söderut mot Roxen och norrut mot Finspångsån. Vattnet på väg mot Roxen samlas och rinner ut genom de små och stora ravinerna. De största bäckarna är Stjärnorpebäcken, Bjäbäcken och Bonnorpebäcken. Stjärnorpebäcken är en mycket värdefull bäck och utgör tillsammans med den omgivande ravinen ett naturområde med få motsvarigheter i Sverige, vars naturmiljö ger goda förutsättningar för en mängd sällsynta arter i vatten och på land. Bonnorpebäcken är ur ett kommunalt perspektiv tämligen lite påverkad av dämning och rensning. De flesta sjöarna är präglade av skogslandskapet, med brunt, humöst, vatten och en utsatthet för försurning. Stora sjöar saknas men till de större sjöarna i området hör Skiren, Sibborpesjön och den långsträckta Bjän. Skiren skiljer ut sig med sitt klara vatten och de för sjötypen typiska rosettväxterna. Sibborpesjön, liksom Bjärkasjön, ligger i mer små6

64 Bonnorpebäcken. Foto Peter Gustafsson Roxen är utan konkurrens kommunens största sjö (9 700 hektar) och är mycket värdefull trots problem med övergödning. Den ligger som en avgränsning mellan norra skogsbygden och slätten och uppvisar därmed en mängd olika naturmiljöer, med både exponerade stenstränder i norr och översvämmade mader i söder. Fisk- och fågelfaunan är mycket rik liksom floran och planktonalgsammansättningen. Spetsnate är en av många sällsynta vattenlevande växter i sjön. Bland fiskarna kan nämnas asp, vimma och nissöga liksom de små laxfiskarna nors och siklöja. Det exceptionellt rika fågellivet är främst knutet till de stora, öppna maderna som finns väster och söder om sjön, bland annat i Svartåmynningens naturreservat. Rödspoven är den kanske mest kräsna invånaren som här har en av få häckningsplatser på bruten omgivning vilket gör den mer näringsrik och med högre ph-värde. Bjän ligger i en nord-sydlig sprickdal och längst i norr finns ytterligare ett par utpräglade sprickdalssjöar i Opplången och Långbogen. Med sin magra urbergsberggrund är norra skogsbygden drabbad av försurning. Kalkning har därför skett och sker ännu i ett par områden. Sjöar och vattendrag i slättbygden Till den stora slättsjön Roxen strömmar de tre stora vattendragen Motala ström, Svartån och Stångån samt flera mindre åar, bland annat Sviestadån och Kumlaån. Den värdefulla Sviestadån är liksom de flesta åar i jordbrukslandskapet påverkad av en mängd fysiska aktiviteter, men en anmärkningsvärt stor del av ån har ändå sluppit lindrigt undan. Därför är inslaget av meandrande sträckor och översvämningszoner stort. Nedströms leker den rödlistade aspen. Svartån är det mest utpräglade slättvattendraget som i stora bågar slingrar sig genom landskapet. I dess tillflöden Kapellån och Lillån finns unika meanderslingor längs flera kilometer långa sträckor. Om människan rätar ut dessa meandersträckor kan de inte återskapas annat än i ett tusenårsperspektiv. Kapellån är till stora delar av högsta naturvärde och hyser bland annat den mycket ovanliga tjockskaliga målarmusslan. 6 Grönbena, skedand och tofsvipa är några av fåglarna man kan träffa på vid Roxen. Foto Jan Gustafsson

65 fastlandet norr om Skåne. Andra intressanta arter är storspov, skedand, småfläckig sumphöna, rördrom och svarttärna. Området är också en viktig rastlokal för vadare, gäss och änder. Längre uppströms i Motala ströms vattensystem, på gränsen till Motala kommun, ligger Norrbysjön, en näringsfattig, grund klarvattensjö som tack vare dessa egenskaper hyser en rik undervattensvegetation. Exempelvis finns här de rödlistade arterna uddnate och bandnate liksom flera arter av kransalger. Sjöar och vattendrag i mellanbygden Stångåns vattensystem med de stora sjöarna Järnlunden, Lilla och Stora Rängen samt Ärlången ger karaktär åt mellanbygden. Ett antal dammar och kraftstationer har utraderat i stort sett alla naturliga Den rödlistade fisken asp finns i Stångåns vattensystem och Roxen med omkringliggande vattendrag. Foto Pelle Nordmalm forssträckor. I till exempel Stångåns naturfåra vid Skälstorp och nedom Hovetorp finns dock en del forssträckor nedanför dammarna, men vattenföringen är liten. Stora Rängen (1 100 hektar) och Järnlunden (1 600 hektar) är efter Roxen de största sjöarna i kommunen med en varierad natur präglad av lövrika stränder och en mängd öar. Båda har klart vatten och mycket artrika växtsamhällen, fiskfauna och bottenfauna. I båda sjöarna finns en stor rikedom av vattenväxter varav flera rödlistade natearter. Dessutom är de värdefulla för friluftslivet, genom bland annat Viggeby naturreservat. Viggeby är ett 65 hektar stort naturreservat som bildades 197. Numera är reservatet kommunalt. Det omfattar Viggebyhalvön, ett antal öar och en stor del av Järnlunden. I den omväxlande naturen kan man vandra i både barr- och lövskog, stora hagmarker och på skärgårdsliknande stränder. Många bad- och båtgäster hittar hit på sommaren och flera anordningar för funktionsnedsatta finns. Området har rik flora där bland annat orkidéerna skogsknipprot och Adam och Eva kan nämnas. Fågellivet har sällsynta representanter i havsörn och mindre flugsnappare. 65

66 Viggeby naturreservat med Bromön i förgrunden. Foto Göran Billeson Lilla Rängen ligger mellan Stora Rängen och Järnlunden i vattensystemet och liknar de båda andra. Förekomsten av den ovanliga fisken asp är en av vattensystemets största naturvärden. Ärlången (50 hektar) längst i norr verkar ha det tätaste beståndet av asp i Östergötland och även det starkaste gösbeståndet i Stångåsystemet. Sjön är den mest näringsrika i systemet och troligen är aspen gynnad av näringsrika sjöar. Mellan Ärlången och Roxen finns i Stångån flera vattenkraftverk, men en viss rörelse av asp sker troligtvis nedströms i Stångån. Andra stora sjöar i mellanbygden är Storsjön (10 ha) och Bjärsen (10 ha) i väster samt Svinstadsjön (00 ha), Värnässjön (160 ha) och Norra Teden, en sänkt sjö med vidsträckta vassar och ett rikt fågelliv, i öster. De två sistnämnda ligger till ungefär hälften i Åtvidabergs kommun. Fettjestadån rinner från Bjärsen norrut genom mellanbygden och hör till kommunens större åar om man bortser från de tre största. Den har ganska långa sträckor som klarat sig från uträtning och en rik fiskfauna. Humpån börjar i Lillsjöns utlopp och är egentligen en fortsättning 66 på Ånneboån. Den är betydligt mer påverkad men är ändå bitvis mycket värdefull, med den sällsynta fisken färna. Några miljöer från Viggeby naturreservat och orkidéerna Adam och Eva

67 I Humlebäcken har Linköpings kommun bedrivit biotopvård genom att hugga bort gran som kommer att ersättas av lövskog. Foto Ulrica Swärd Sjöar och vattendrag i södra skogsbygden Foto miljöer Gunnar Ölfvingsson, Adam och Eva Mikael Hagström Landskapet runt är rikt på mindre sjöar medan den enda större sjön i trakten är Drögen (1 00 hektar), en flikig och mycket långsträckt sjö med hög vattenkvalitet (siktdjup cirka 6 meter). Fiskfaunan och bottenfaunan är artrik och innehåller bland annat den mindre vanliga siken och även vattenvegetationen är artrik med bland annat rosettväxter. I trakten finns flera vattendelare och vattnet rinner såväl mot Svartån via Kapellån, som Stångån via Drögen. I trakterna av Ycke gård rinner Ånneboån upp, ett vattendrag som landsvägen mot Vikingstad följer i en illustrativ, nord-sydlig sprickdal. Ån är en mycket värdefull mindre å med både stort inslag av strömmande vatten, meandrande slingor och kärrängar. Även Humlebäcken, vars fortsättning norrut heter Fettjestadån, är en liten värdefull bäck med elritsa, nejonöga och öring som dock är inplanterad. 67

68 För den som inte tar sig så långt är närnaturen extra viktig. Foto Janne Moberg Natur i staden Gamla och grova träd I och i anslutning till tätorter finns naturvärden både som rester av det tidigare landskapet och som miljöer skapade i samband med stadens uppbyggnad. Det kan röra sig om kvarvarande ekdungar, ängsrester och betesmarker, planterade grova parkträd och skapade dammar som antagit naturlig karaktär. Träden är en stor tillgång i stadsmiljön, och i de fall de är kvarstående från den tidigare landsbygdsperioden eller då de ändå hunnit bli grova, gamla och kanske ihåliga, har de ofta också höga naturvärden. Hålträd är exempelvis gynnsamma för en mängd sällsynta insekter, fladdermöss och fåglar. Gamla träd kan också hysa en rik lavflora, dock inte i de centrala delarna av tätorten där lavarna inte klarar luftföroreningarna. 68

69 I centrala Linköping finns många värdefulla träd i parker och på kyrkogårdar. Trädgårdsföreningen uppvisar den största variationen i trädslag med grova träd av vitpil, ek, bok, lundalm, skogsalm, japansk lönn, hästkastanj, lönn, lärk, ädelgran, sykomorlönn, svarttall, lind och avenbok. Kyrkogården vid Malmslättsvägen är ett av de största trädklädda grönområdena i staden. Träden domineras av alm och lind. I anslutning till slottet, biblioteket och domkyrkan finns gamla träd av främst alm, lönn och lind, med en mycket värdefull insektsfauna. Vid Gottfridsbergs gård finns en stor samling almar och även grova lindar. Även i Järnvägsparken och vid S:t Lars kyrka finns alm och lind. Runtom i staden, både på kommunal och privat mark, finns dessutom en mängd gamla och värdefulla träd spridda. Utöver parker och kyrkogårdar växer biologiskt värdefulla träd i ganska obrutna rader längs Stångån, där hela 86 värdefulla träd har identifierats längs ån där den rinner genom staden. Här dominerar klibbal och pil och många träd är grova och ibland gamla. Parken kring Lambohovs säteri och Tornby allé är områden lite längre ifrån stadskärnan med mycket värdefulla lövträd och en mångfald av insekter. I de mindre tätorterna finns trädmiljöer bland annat på kyrkogårdarna. Kring Linköpings slott och domkyrka finns många gamla träd som är mycket värdefulla för insektslivet. Foto Erik G Svensson Den rika förekomsten av alm innebär tyvärr en risk för att almsjukan ska slå ut en stor andel av stadens gamla träd. Almsjukan har funnits i de centrala trädbestånden ett antal år och skördar varje år nya offer. Det är viktigt att kommunen har god bevakning och är noggrann med att oskadliggöra angripna träd. Riktigt värdefulla, ihåliga träd bör inte avverkas och destrueras utan bör i stället avbarkas och lämnas som högstubbar, vilket är ett säkert sätt att oskadliggöra almsjukan samtidigt som trädets värdefulla insektsfauna kan leva kvar ytterligare en tid. Linköping, ekarnas stad I de södra delarna av Linköpings tätort finns ett påtagligt inslag av fina ekmiljöer. De är en del av eklandskapet söder om Linköping och ger en stark Vid Lavendelvägen i Ekholmen finns ett av stadens många fina ekområden, som också ofta hyser fornlämningar. Foto Marie Knutsson 69

70 Barrskog Vid Vidingsjö motionscentrum finns bland annat en naturstig och en äventyrsbana. Foto Ulrica Swärd identitet åt Linköping som Europas kanske viktigaste kommun för miljöer med gamla ekar. Ekarna återkommer även i bland annat Skäggetorp och Tokarp. De följer också Tinnerbäcken in mot centrum. För att eklandskapets arter ska kunna leva kvar i dessa ekdungar är det viktigt att gröna stråk eller spridningskorridorer bevaras eller återskapas mellan dem. Dessa gör det möjligt för växter och djur att sprida sig och ha ett genetiskt utbyte mellan ekområdena, samtidigt som de blir trevliga cykel- och promenadvägar för människor. Se Bilaga E, Värdefulla ekområden och gröna stråk i staden och foldern Upptäck ekarnas stad - på cykel eller till fots. 70 I Linköpings tätort finns gott om tallskog som ibland börjar få inslag av gamla träd, bland annat i Lektorshagen och Johannelund. Rydsskogen döljer en del partier med äldre flerskiktad skog som åtminstone ger en bild av hur en mer fritt utvecklad skog kan se ut. De tätortsnära naturreservaten Vidingsjöskogen och Ullstämmaskogen, båda cirka 70 hektar stora, är en stor tillgång för både friluftsupplevelser och naturstudier. I reservaten finns äldre skog av både tall och gran, om än inte någon urskog. I södra änden av Vidingsjöreservatet ligger en vacker och artrik hagmark, liksom södra änden av Ullstämmareservatet präglas av öppnare mark med gamla ekar. När reservaten bildades av kommunen 001 rådde brist på död ved, den kanske viktigaste faktorn för en hög biologisk mångfald i barrskog. De båda stormarna Gudrun och Per har dock effektivt rått bot på denna brist. Från Vidingsjö motionscentrum leder ett antal motionsspår och stigar ut i skogarna, speciellt i Vidingsjöskogen. Mellan de båda reservaten har de gamla åkrarna i Ekängsdalen omvandlats till våtmarker under våren 011. Både fåglar och människor har redan hittat dit i stor skala. Vallaskogens naturreservat intill Gamla Linköping är ytterligare ett tätortsnära kommunalt naturreservat med främst barrskog. Även här samsas naturvärdena väl med friluftslivet. Reservatet kommer att utvidgas för att hela skogen fram till Lambohovsleden ska ingå. Barrskogarna i Tinnerö eklandskap har inventerats och visat sig ha en mycket rik svampflora, tack vare kalkrikedom i marken. Det är troligt att även andra tätortsnära skogar hyser dessa kvaliteter. Hagmark Kommunen har sedan det första naturvårdsprogrammet antogs 00 restaurerat en mängd hagmarker, främst i tätortsnära lägen och i kommunala naturreservat. Denna naturtyp kan inte skapas på så kort tid som en stad växer upp, men däremot kan vi ta vara på de rester av odlingslandskap som finns kvar i staden. Ett knappt 0-tal tätortsnära hagar har restaurerats och stängslats, omfattande cirka 60 hek-

71 De tätortsnära hagmarkerna är lätta att besöka och få information om. Har man tur kan man få klappa ett lamm dessutom! Foto Gunnar Ölfvingsson och Sören Johansson tar. Dessa har ett pedagogiskt värde och ger trevliga upplevelser av betande djur i bostadsområdena, samtidigt som flora och fauna bevaras. Dessutom hindrar betet igenväxning och behov av återkommande röjningar. Bland annat i trakterna av Berga, Lambohov och Ullstämma finns många bostadsnära hagmarker. Ytterligare mer än 50 hektar betad mark finns i kommunens två största naturreservat, Viggeby och Tinnerö eklandskap. I Bilaga D återfinns en karta över de tätortsnära hagmarkerna. 71

72 Hästar i ekmiljö. Foto Göran Billeson 7

73 5. Lagstiftning och övriga styrmedel A lla har vi ett gemensamt ansvar för att samhället ska vara ekologiskt hållbart i ett längre tidsperspektiv. För att vi ska uppnå detta mål finns riksdagens 16 miljömål. Till vår hjälp har vi även lagstiftning, internationella konventioner och andra styrmedel. Det finns många aktörer som är aktiva inom naturvården. Regeringen har det övergripande ansvaret för naturvårdsfrågor medan Naturvårdsverket har regeringsuppdraget att samordna och vara pådrivande i miljöarbetet nationellt och internationellt. Ansvar för arbetet med naturvård har även tilldelats andra sektorer i samhället genom myndigheter såsom Skogsstyrelsen och Jordbruksverket. Skogsstyrelsen har ett stort ansvar för naturvård i skogen medan Jordbruksverket arbetar för att bevara och förstärka natur- och kulturvärden i odlingslandskapet. Länsstyrelserna har ett övergripande samordningsansvar på regional nivå för natur- och kulturmiljövårdsarbetet. Kommunerna har också en viktig roll i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden. Naturvårdsåtgärder som kommunen kan utföra är bland annat områdesskydd, inventeringar, skötsel och restaurering av biotoper. Kommunen har även en viktig roll när det gäller att sprida kunskap om naturens betydelse och att göra den tillgänglig för allmänheten. Nationella miljömål Det övergripande målet för miljöpolitiken i Sverige är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. För att uppnå målet har Sveriges riksdag antagit 16 miljökvalitetsmål som beskriver det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till. Målen ska nås inom en generation, det vill säga till 00 (050 då det gäller klimatmålet). Vi ska då vara på god väg mot ett hållbart samhälle. Nedan redovisas de sex miljökvalitetsmål, som främst berör naturvården Levande sjöar och vattendrag Myllrande våtmarker Levande skogar Ett rikt odlingslandskap God bebyggd miljö Ett rikt växt- och djurliv Länsstyrelser, kommuner och andra berörda aktörer har till uppgift att anpassa målen regionalt och lokalt. Länsstyrelsen har ansvar för miljömålsarbetet förutom för miljökvalitetsmålet Levande skogar där Skogsstyrelsen är ansvarig. På regional nivå antog Länsstyrelsen 00 regionala delmål. Under 007 genomfördes en mindre revidering av delmålen. Naturvårdsprogrammets Strategi- och åtgärdsdel utgår från de nationella miljömålen och ger förslag på åtgärder som lägger en grund för ett miljömålsarbete på kommunal nivå. Miljölagstiftningen Naturen inspirerar till lek. Foto Miljö och samhällsbyggnadsförvaltningens bildarkiv Inom den svenska lagstiftningen är det många lagar som reglerar frågor som rör den biologiska mångfalden och naturvården. En skärpning av miljölag7

74 Knölsvanen är Östergötlands landskapsdjur. Foto Jan Gustafsson stiftningen skedde 1999 när miljöbalken ersatte naturvårdslagen och miljöskyddslagen. Miljöbalken utgör Sveriges övergripande miljölagstiftning. Av den övriga lagstiftningen är det främst skogsvårdslagen, jaktlagstiftningen och plan- och bygglagen som anknyter till naturvården. Andra lagar som har beröringspunkter med naturvård, men som inte beskrivs mer ingående här, är väglagen, fiskelagen och terrängkörningslagen. Skogsvårdslagen Skogsvårdslagen berör hur skogsmark ska skötas. Här anges vilken virkesproduktion som måste uppnås och vilken hänsyn till naturen, kulturmiljön och rennäringen som måste tas. Även bestämmelser kring avverkning, anläggning av ny skog och ädellövskog behandlas. Kravet på bibehållen biologisk mångfald i skogen är dessutom jämställt med avkastningskravet. Miljöbalken Miljöbalkens främsta syfte är att främja en hållbar utveckling vilket innebär att nuvarande och kommande generationer ska få en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Miljöbalken tar bland annat upp bestämmelser om hushållning med mark och vattenområden (kap. och ), miljökonsekvensbeskrivningar (kap. 6), skydd av natur (kap. 7), skydd för djur- och växtarter (kap. 8), miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (kap. 9), vattenverksamhet (kap. 11) och täktverksamhet (kap. 1). 7 Plan- och bygglagen Plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om byggande och planläggning av mark och vatten. Lagen syftar till att främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö. Enligt plan- och bygglagen ska varje kommun bland annat ha en aktuell översiktsplan som skall omfatta hela kommunen. Översiktsplanen ska visa grunddragen i den framtida användningen av mark- och vattenområden samt hur den bebyggda miljön skall utvecklas och bevaras. Planeringen kan alltså användas som ett instrument för hänsyn och bevarande av värdefulla naturmiljöer.

75 Jaktlagen Samtliga däggdjur och fåglar samt deras bon, ägg och ungar är fredade enligt jaktlagstiftningen. Undantag gäller under vissa tider på året då det finns jakttid för cirka 50 av arterna. får även plocka svamp, bär och blommor om de inte är fridlysta. Allemansrätten innebär även skyldigheter. Vi får till exempel inte skada natur och djurliv och vi måste visa hänsyn mot markägare och mot andra människor ute i naturen. Allemansrätten kan sammanfattas i orden inte störa inte förstöra. Kulturminneslagen Områden med många fornlämningar har ett starkt lagskydd i Kulturminneslagen, som i förlängningen gör att markanvändningen inte så lätt ändras. Detta bidrar även till att skydda de växter och djur som lever där. Allemansrätten Allemansrätten innebär att alla har rätt att vistas i naturen utan att fråga markägaren om lov. I regeringsformens kapitel om grundläggande fri- och rättigheter står att alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten. Allemansrätten ger dig till exempel rätt att ta dig fram till fots eller med båt över annans fastighet och under kortare tid uppehålla dig där. Du Internationella överenskommelser och åtaganden Konventionen om biologisk mångfald År 199 slöt världens regeringar gemensamt en bindande överenskommelse, konventionen om biologisk mångfald. Konventionen syftar till att bevara livets variationsrikedom här på jorden och är ett gemensamt försök från världssamfundet att komma till rätta med det stora problem som förlust av ekosystem, arter och gener utgör. Konventionen trädde i kraft i december 199. Allemansrätten är en mycket gammal sedvänja som 199 skrevs in i grundlagen. Foto Marie Knutsson 75

76 Bernkonventionen CITES-konventionen Konventionen står för skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö. Till konventionen hör listor över skyddade växt- och djurarter samt förbjudna metoder för att döda, fånga eller på annat sätt exploatera arter. Konventionen som är starkt knuten till Europarådet undertecknades 1979 och trädde i kraft 198. Konventionen reglerar handeln med utrotningshotade arter av vilda djur och växter. Den innefattar bestämmelser om olika grader av skydd för cirka djur- och växtarter. Bonnkonventionen Konventionen har som mål att bevara flyttande vilda djur över hela deras migrationsområde. Den har sitt ursprung i FN-konferensen om livsmiljön 197 som rekommenderade ett ökat samarbete mellan länder för att skydda arter som flyttar över landsgränser och hav. Ramsarkonventionen Konventionen är en internationell miljööverenskommelse som kom till i Ramsar, Iran Den utgör ett nätverk för internationellt samarbete för skydd och hållbart utnyttjande av våtmarker och deras resurser. Västra Roxen har utsetts till Ramsarområde genom beslut av regeringen 001. Ramsarområdet omfattar även Svartån och Stångån upp till nedersta vandringshindret. Den nedre delen av Svartån och västra Roxen är utpekat som ramsarområde, Natura 000-område och riksintresse för naturvården. Foto Göran Billeson 76

77 Västra Roxen uppfyller kriterierna genom sina goda exempel på välhävdade sötvattenstrandängar, vassar och grunda, näringsrika vatten med ett mycket rikt fågelliv. Västra Roxen har dessutom stor betydelse för ekologin i sitt flodområde och innehåller en väsentlig samling rödlistade arter. Vidare är området viktigt som lekområde för fisk. Världsarvskonventionen Genom att underteckna konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv, i dagligt tal kallat Världsarvskonventionen, åtar sig länder att skydda objekt av universellt värde inom sitt territorium. Den stat som ansluter sig till konventionen är också skyldig att respektera världsarvsobjekt i andra länder och bidra ekonomiskt till vården i länder som saknar egna medel för detta. Världsarvskonventionen antogs av UNESCO:s generalkonferens 197. Objekten som tas upp på Världsarvslistan ska vara av så framträdande värde att deras skydd är viktigt för hela mänskligheten. I Sverige ansvarar Riksantikvarieämbetet för urvalet av kulturhistoriska objekt medan Naturvårdsverket har ansvaret för naturobjekt. Det finns än så länge inga objekt i Östergötland. Vattendirektivet Vattendirektivet fastslår en ram för ett gemensamt europeiskt vattenpolitiskt samarbete. År 000 tog länderna inom EU beslut om att införa vattendirektivet. Direktivets syfte är att etablera en ram för enhetliga regler på EU-nivå för att skydda europeiska vatten, som sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten. Genom direktivet vill man bland annat försöka minska föroreningar, främja hållbar vattenanvändning och förbättra tillståndet för existerande akvatiska ekosystem. I enlighet med vattendirektivet har vattenråd bildats i Sverige. Ett vattenråd är en frivillig sammanslutning av aktörer inom ett avrinningsområde som gemensamt strävar efter att nå ett helhetsperspektiv på områdets vattentillgångar. Linköpings kommun har fått uppdraget att administrera verksamheten Långfärdsåkning på Roxen. Foto Mats Billermark inom Stångåns vattenråd, delta i vattenrådsarbetet för Svartån (Motala ström sydvästra) och i övre Motala ströms vattenråd som innefattar Motala ström mellan Motala och Norsholm, inklusive Roxen. Agenda 1 Agenda 1 är namnet på FN:s handlingsprogram för en hållbar utveckling, som antogs under miljökonferensen i Rio 199. En hållbar utveckling definieras som en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Handlingsprogrammet spänner över alla samhällssektorer. Agenda 1 utgör grunden för kommunens miljöarbete och är integrerat i många av kommunens policies och styrdokument. Skydd av områden och arter Värdefulla naturområden och arter kan på flera olika sätt skyddas mot exploatering eller ingrepp. Avsikten är ofta att bevara den biologiska mångfalden, men naturskyddet kan också vara inriktat på att upprätthålla möjligheter till rekreation och friluftsliv. I Bilaga A finns en förteckning över skyddade områden i kommunen. 77

78 Nationalpark Nationalpark är det finaste ett naturområde kan bli. Syftet med en nationalpark är att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick. Nationalparker måste ligga på statligt ägd mark och beslut tas av riksdagen efter medgivande av regeringen. Hittills finns ingen nationalpark i Östergötland. Naturreservat Naturreservat är den mest använda skyddsformen för att skydda mark- och vattenområden. Naturreservat kan bildas i syfte att: Bevara biologisk mångfald Vårda, bevara, skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer Tillgodose områden för friluftslivet Skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter Viggeby naturreservat vid sjön Järnlunden. Foto Gunnar Ölfvingsson Naturreservat bildas genom beslut av länsstyrelse eller kommun. Marken i reservaten kan vara i privat, kommunal eller statlig ägo. I kommunen finns (år 01) naturreservat med en sammanlagd yta på 675 hektar. Av dessa tjugotvå reservat förvaltar kommunen sex stycken, omfattande cirka 150 hektar. Naturminne Möjligheten att skydda områden genom reservatsbildning uppkom 196 i samband med naturvårdslagens tillkomst. Foto Anders Jörneskog 78 Ett särpräglat naturföremål får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som naturminne om det behöver skyddas eller vårdas särskilt. Förklaringen får omfatta även det område på marken som krävs för att bevara naturföremålet och ge det behövligt

79 Alléer omfattas av det generella biotopskyddet. Foto Marie Knutsson topskydd i enskilda fall där länsstyrelse, kommun eller skogsstyrelse får förklara ett avgränsat område som biotopskyddsområde. utrymme. I Linköpings kommun finns (år 01) 7 naturminnen, i första hand grova ekar men även enstaka tallar och andra träd som ansetts speciella. Biotopskyddsområde Mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda får förklaras som biotopskyddsområde. Inom biotopskyddsområden får det inte bedrivas verksamhet eller vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön. Det finns två typer av biotopskydd, dels ett generellt biotopskydd för vissa angivna livsmiljöer, dels bio- Det generella biotopskyddet omfattar ett antal kulturpräglade naturtyper och landskapselement i odlingslandskapet. Dessa är alléer, pilevallar, åkerholmar, källor, odlingsrösen, stenmurar samt småvatten och våtmarker i jordbruksmark, inklusive öppna diken och små naturliga bäckfåror. I kommunen finns (år 01) 9 stycken biotopskyddsområden utöver de generella biotopskydden. Djur- och växtskyddsområde För att skydda enskilda arter inom ett avgränsat område kan länsstyrelse eller kommun meddela föreskrifter som inskränker allemansrätten, jakt, fiske eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området. Oftast innebär skyddet tillträdesförbud under en del av året. 79

80 I Linköpings kommun finns (år 01) tre djurskyddsområden i form av fågelskyddsområden. Strandskydd Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur och växter. Det innebär ett förbud för åtgärder som kan påverka syftet negativt, till exempel nybyggnad. Kulturreservat Kulturreservat liknar till stora delar naturreservat, men syftar till att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. Därmed omfattas byggnader, anläggningar, lämningar och marker - men även sådana värden som består av verksamheter, kunskaper och traditioner. I Linköpings kommun finns (år 01) ett kulturreservat, Öna, beläget nordväst om. Naturvårdsavtal Generellt strandskydd råder vid havet, sjöar och vattendrag. Strandskyddet omfattar både land- och vattenområdet och är normalt 100 meter från strandlinjen. För vissa områden gäller utökat strandskydd. Inom Linköpings kommun är strandskyddsområdet utökat till 150 meter utmed Göta respektive Kinda kanal samt sjöarna Roxen, Norrbysjön, Ärlången, Stora Rängen, Lilla Rängen och Järnlunden. Från och med juli 009 har tillsynen och prövningen av strandskyddsdispenser övergått till kommunerna. Naturvårdsavtal är ett civilrättsligt avtal som kan tecknas mellan markägare och staten genom Skogsstyrelsen eller länsstyrelserna. Även kommuner kan teckna naturvårdsavtal. Syftet med avtalet är att bevara, utveckla eller skapa områden med höga naturvärden. Avtalet bygger helt på frivillighet och avtalstiden kan variera mellan ett år och som längst 50 år. I kommunen finns (år 01) 17 stycken naturvårdsavtal. Öna kulturreservat är ensligt beläget i södra skogsbyggden. Foto Gunnar Ölfvingsson 80

81 Mosippan, huggormen och ekoxen är fridlysta. Foto Gunnar Ölfvingsson och Miljö och samhällsbyggnadsförvaltningens bildarkiv Fridlysta djur och växter Sällsynta eller hotade arter kan fridlysas med stöd av miljöbalken och artskyddsförordningen. Omkring 00 växt- och djurarter är fridlysta. De finns förtecknade i Bilaga 1 och till artskyddsförordningen. Fridlysningen innebär oftast att en art skyddas mot plockning, dödande och infångande. Exempel på fridlysta arter är alla groddjur, ormar, ödlor, orkidéer och lumrar. I Bilaga B finns en fullständig förteckning över fridlysta arter som förekommer i Östergötland. Natura 000 Natura 000 är ett europeiskt nätverk där skyddsvärda naturmiljöer har valts ut. EU:s medlemsländer väljer ut naturområdena som sedan fastslås av EUkommissionen. Natura 000-områden utses med stöd av EU:s fågel- och habitatdirektiv. I direktiven listas fåglar, andra artgrupper och naturtyper som anses som mest hotade i unionen. Att en art eller naturtyp är prioriterad enligt direktiven innebär att medlemsländerna ska arbeta för en gynnsam bevarandestatus för arten eller naturtypen. För att uppnå en gynnsam bevarandestatus ska medlemsländerna bland annat utse särskilda skyddsområden för fåglar (pspa) och särskilda bevarandeområden för andra I Natura 000-arbetet har EU listat ca 900 växt- och djurarter varav sparvugglan är en. Foto Miljö och samhällsbyggnadsförvaltningens bildarkiv artgrupper och naturtyper (psci). Dessa områden utgör sedan nätverket Natura 000. Varje land ska se till att nödvändiga bevarandeåtgärder vidtas så att de naturtyper och arter som finns inom Natura 000-områdena upprätthålls i gynnsam bevarandestatus. I Sverige är Natura 000områdena skyddade med stöd av miljöbalken och alla är dessutom klassade som riksintressen enligt kap. miljöbalken. Tillstånd krävs om någon vill bedriva verksamhet eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 000-område. I Bilaga A finns en förteckning över Natura 000områden inom kommunen. 81

82 Det mest kända riksintresset i kommunen är eklandskapet men även flera mindre odlingslandskap, några av naturreservaten samt flera geologiska objekt som är mer eller mindre unika i landet ingår. Dessutom är alla Natura 000-områden riksintressen. Svartåmynningens naturreservat är också Natura 000-område. Foto Fredrik Larsson Riksintressen för naturvården Områden av riksintresse för naturvården regleras i och kapitlet i miljöbalken. Riksintressena för naturvården ska representera huvuddragen i den svenska naturen och utgöra de mest värdefulla områdena i ett nationellt perspektiv. Områden som är av riksintresse ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada naturmiljön. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om naturen inte skadas. Naturvårdsverket och länsstyrelserna har prioriterat stora och sammanhängande arealer av karakteristiska naturtyper. Även mindre områden har utpekats som riksintressen, till exempel om de innehåller sällsynta geologiska former eller naturtyper. Riksintressen enligt miljöbalkens kapitel utses av centrala myndigheter inom sina respektive ansvarsområden. Naturvårdsverket föreslår, pekar ut, områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv enligt miljöbalkens kapitel 6. Kommunen gör i sin översiktsplan en tolkning av riksintressena och hur värdena ska skyddas. Att ett område är redovisat som riksintresse enligt kap. miljöbalken innebär inte ett ovillkorligt skydd. Det är först i en juridiskt bindande plan eller i en tillståndsprövning som frågan om dess användning slutligen avgörs. En karta över kommunens riksintressen för naturvården finns som en separat kartbilaga. Andra möjligheter att bevara natur Nyckelbiotoper En viktig del i att värna om den biologiska mångfalden är att bibehålla biotoper eller livsmiljöer för hotade arter. Sedan 1990 har nyckelbiotoper i skogsmark inventerats av Skogsstyrelsen på privat Drumlinerna vid Högby och Håckla är utpekade som riksintressen för naturvården. Foto Göran Billeson 8

83 mark. Nyckelbiotoper är områden där det förekommer eller förväntas förekomma rödlistade arter. En del skogsområden har klassats som objekt med höga naturvärden, definierade som områden med förutsättningar att på sikt utvecklas till nyckelbiotoper. Exempel på biotoper som är nyckelbiotoper kan vara naturskog, alsumpskog, myr- och skogsmosaik, fuktig ängsmark, hagmark, hassellund, ravin, örtrika bäckdråg, småvatten och källpåverkad mark. Myrskyddsplan Myrskyddsplanen är Naturvårdsverkets sammanställning över värdefulla myrområden som bör säkerställas som naturreservat eller dylikt. Sverige har ett stort internationellt ansvar för att skydda naturtypen eftersom få länder i Europa har så variationsrika och stora arealer opåverkade myrar som Sverige. I den reviderade myrskyddsplanen från 007 är endast ett område i Linköpings kommun upptaget, Torrberga rikkärr sydväst om Slaka. Ekonomiska styrmedel För markägare som vill gynna natur- och kulturvärdena på sina marker finns flera ekonomiska ersättningar att söka. Skogsstyrelsen erbjuder flera ekonomiska stöd. För röjning i skötselkrävande naturtyper finns till exempel NOKÅS -bidrag att söka för åtgärder i skogen. Skogsstyrelsen ansvarar även för tre nya stöd för skogen inom EU:s landsbygdsprogram. Inom landsbygdsprogrammet kan ekonomisk ersättning ges till följande åtgärder: Öka arealen ädellövskog genom att röja och gallra fram ädellövskog ur blandskog eller plantera ädellövskog. Kompetensutveckling i syfte att nå ett hållbart skogsbruk. Utvecklande av skogens natur- och kulturmiljövärden. Exempel på vad som kan vara ersättningsberättigat är: återställa mindre vattendrag efter flottning, hamling/frihuggning av naturvärdesträd, skapa död ved, täppa igen diken eller naturvårdsbränning. Ekonomisk ersättning kan ges vid frihuggning av grova träd. Före och efter frihuggning vid Kärna kyrka. Foto Gunnar Ölfvingsson I jordbrukslandskapet finns EU:s miljöstöd att söka för slåtter av ängar och att betesmarker hålls öppna genom bete. EU:s miljöstöd har inneburit att andelen hagmark ökat i vissa trakter. Inom ramen för EU:s miljöstöd finns även restaureringsstöd och våtmarksstöd att söka. Utdelning av medel från den lokala Eklandskapsfonden har sedan 199 stött framför allt forskning och information om eklandskapet i kommunen. I mindre utsträckning, som ett komplement till övriga möjligheter, har även stöd getts till direkta natur- och kulturmiljövårdande åtgärder. Här kan stat, kommun, organisationer och den enskilde söka medel. Kommunens miljö- och naturvårdsstipendium utgörs förvisso av ett litet belopp men är viktigt eftersom det uppmärksammar och kan inspirera till värdefullt naturvårdsarbete. 8

84 Järnlunden. Foto Lennart Lundwall 8

85 6. Objektskatalogen N aturvårdsprogrammets objektskatalog är en sammanställning över kommunens värdefullaste naturområden. Den består av en karta där områdena pekas ut och ingående beskrivningar, så kallade objektbeskrivningar, av alla områden. Kartan finns bifogad i denna rapport, medan objektbeskrivningarna inte har tryckts upp på grund av det stora antalet, cirka stycken. Objektbeskrivningarna återfinns istället på kommunens hemsida, där man via en klickbar karta kan öppna respektive beskrivning. Även rödlistade arter utanför objekten presenteras på denna karta. En förteckning över alla objekt finns i Bilaga G. Genomförande Den första ansatsen till ett naturvårdsprogram för Linköpings kommun var en naturvårdsinventering från 1971 (Länsstyrelsen 1971). Sedan dess har många olika undersökningar gjorts och kunskapen om vad som anses skyddsvärt har ökat kraftigt. I och med naturvårdsprogrammet från 00 samlades kunskapen om naturvärdena åter i ett kommunomfattande dokument. Utgångspunkten för revideringsarbetet med objektskatalogen har varit naturvårdsprogrammet från 00 och 007. Nuvarande objektskatalog är en komplettering och fördjupning av det materialet. I samband med framtagandet av det första kommunala naturvårdsprogrammet 00 samlades känd kunskap in från utförda inventeringar och genom flygbildstolkning påträffades okända miljöer. Ett antal hundra objekt fältbesöktes, i första hand nya objekt där kunskap saknades helt, men även en stor mängd områden där kunskapen var närmare tio år gammal. Under arbetets gång fick område efter område en ny beskrivning, antingen grundad på en tidigare text eller på helt ny kunskap men i många fall på en kombination av båda. Flera geografiskt sam- Objektskatalogen på webben På kommunens hemsida finns en digital karta som visar de värdefullaste områdena. Genom att klicka på området tar du del av respektive områdes beskrivning. höriga ytor slogs ibland samman till ett objekt. Målet var att hålla en hög detaljeringsgrad på beskrivningarna så att all viktig kunskap om naturvärdena samlades och man inte skulle behöva gå tillbaka till ursprungsinventeringen. En mindre revidering av objektskatalogen genomfördes 007 då nya strategier och åtgärder för perioden togs fram. Ny kunskap om naturområden och arter som tillkommit sedan 00 arbetades då in, men ingen ny fältinventering gjordes. Arbetet med den nya objektskatalogen har inriktats på tre moment: Insamling av kunskap som tillkommit efter 007. Återbesök av befintliga områden och inventering av nya områden i fält. Bearbetning och sammanställning av materialet. Underlag Som underlag finns en lång rad inventeringar (se litteraturlista) med ett stort antal beskrivna objekt. Några av de viktigare är: Nyckelbiotopsinventeringen (Skogsstyrelsen). Länsstyrelsens eklandskapsrapporter (Antonsson & Wadstein 1991, Tingvall & Kersna 1995). Inventering av naturvärden i slättbygden (Wadstein 1997). 85

86 Vinter i Tinnerö eklandskap. Foto Anders Jörneskog och Marie Knutsson Återinventeringar av ängs- och hagmarker (Calluna 1999, Måreby 1999). Inventeringar av grova träd (Andersson 1998, Andersson 000). Ängs- och betesmarksinventeringen (Jordbruksverket 00-00). Naturinventering av sjöar i Linköpings kommun (Gustafsson 00). Naturinventering av åar och bäckar i Linköpings kommun (Gustafsson 00). Inventering av skyddsvärda träd i Östergötland (Länsstyrelsen Östergötland ). Enligt Ängs- och betesmarksinventeringen (00-00) finns det cirka hektar värdefulla ängs- och betesmarker i kommunen. Foto Anders Jörneskog 86

87 Vid Kolbyttemon, öster om Skeda, finns en av kommunens värdefullaste sandmiljöer. Foto Anders Nilsson Fältbesök Datahantering Befintliga områden i naturvårdsprogrammet har återbesökts när kunskapen varit äldre än 10 år. Det vill säga att områden från 00 års naturvårdsprogram, som inte besökts sedan dess, vanligen återbesöktes. Skyddade områden, nyckelbiotoper, våtmarker och betesmarker med miljöstöd återbesöktes däremot inte i någon större utsträckning. Fördjupade inventeringar har genomförts inom riksintresset eklandskapet. Naturvårdsprogrammets befintliga ekområden inom detta område har återbesökts när statusen varit osäker och okända ekmiljöer har eftersökts. Naturvårdsprogrammets objektskatalog innehåller en stor mängd textdata och geografiska data (digitalt lagrade områdesavgränsningar) som måste redovisas och finnas tillgängliga på ett bra sätt. I samband med framtagandet av kommunens första naturvårdsprogram byggdes därför en naturdatabas upp som utvecklats av Metria på uppdrag av Norrköpings kommun. Förutom återbesök i befintliga områden skedde specialinventeringar av naturtyperna sandmiljöer och örtrika barrskogar. Dessutom har en mängd nya områden tillkommit från den omfattande Ängs- och betesmarksinventeringen som skedde Dessa återbesöktes främst om de saknade miljöstöd. Av de 1 9 objekt som ingick i 008 års naturvårdsprogram har 7 stycken återbesökts. I naturdatabasen finns samtliga områden i objektskatalogen inlagda och de har fått en koppling till ett geografiskt informationssystem (GIS). I basen finns även information om till exempel skyddade områden och hotade arter. Informationen finns tillgänglig via kommunens hemsida. Objektsbeskrivningen Varje område som pekas ut som värdefullt i naturvårdsprogrammet har ett namn och ett nummer. För att numrera objekten gavs varje objekt ett sexsiffrigt nummer, till exempel Numreringen av objekten har skett enligt samma system som numreringen i nyckelbiotopsinventeringen. Eftersom den inventeringen har varit ett viktigt underlag har ock87

88 Trolldruva, vårärt och havstulpanlav är alla signalarter. Foto Gunnar Ölfvingsson och Håkan Lundberg (havstulpanlav) så numret bibehållits från den. Principen för numreringen är följande: De första fyra siffrorna följer numreringen av den gamla ekonomiska kartans kartblad, till exempel 858 (kartbladet 8Fi Blästad). De två sista siffrorna är upp till 50 använda till eventuella nyckelbiotoper och från 51 till andra värdefulla områden. Utformningen av beskrivningarna är i stora drag gjord som i övriga av länets kommunala naturvårdsprogram. Huvudet innehåller ett kort namn som beskriver områdets läge och vilken naturtyp det rör sig om, till exempel Öppen hage vid Täljestad eller Ekmiljöer sydost Källsätter Vidare redovisas naturvärdesklass, datum för besök, areellt skydd, areal och motiv. Följande motiv till att området ska ingå i naturvårdsprogrammet har bedömts: B Biologi L Landskapsbild G Geologi F Friluftsliv K Kultur I texten ges först en sammanfattande naturvärdesbedömning som ger en samlad bedömning över områdets värden. Vidare finns en områdesbeskrivning som tar upp var området ligger och hur det ser ut i området. Områdesbeskrivningens mål är att läsaren ska kunna orientera sig i området och söka reda på 88 de naturvärden som finns dokumenterade. Målet kan dock inte nås i alla områden eftersom tidigare inventeringar ibland är gjorda på en mer översiktlig nivå och alla områden inte har kunnat återbesökas. Under rubriken åtgärder och bibehållande av värden ges ibland specifika skötselförslag medan det i andra fall ges mer generella riktlinjer för vad som krävs för att området ska behålla sitt naturvärde. Avslutningsvis finns referenser och en artlista som ger en snabb överblick över rödlistade arter som förekommer inom området. Signalarter i skogslandskapet enligt Skogsstyrelsens metodik och indikatorarter i odlingslandskapet enligt Jordbruksverkets metodik i ängs- och betesmarksinventeringen finns upptagna under områdesbeskrivningen. Klassning Naturvärdesklassen är ett sätt att jämföra naturområden med avseende på vad som finns i övrigt av motsvarande karaktär i trakten, inom kommunen, länet eller den naturgeografiska regionen. För detta tillämpas en fyrgradig skala: Klass 1 områden av nationellt intresse Det enskilda området har stor betydelse på nationell nivå eftersom det finns få motsvarigheter i regionen och landet. Områden som förs till denna klass har en mycket viktig ekologisk funktion och förekomsten av signalarter/indikatorarter och rödlistade arter är

89 hög. De fungerar även som viktiga spridningscentra och utgör värdekärnorna i landskapet. Områden som är utpekade som riksintressen och Natura 000-områden förs till klassen. Utöver riksintressen finns områden som bedöms ha nationellt värde och som därmed bör komma ifråga vid nästa revision av riksintressen. I icke skyddade områden bör områdesskydd övervägas. råden med naturvärden inte minskar, utan snarare ökar. Områden som förs till denna klass hyser flera signalarter och ibland rödlistade arter. Nyckelbiotoper i skogslandskapet brukar minst ha denna klass, liksom ogödslade hagmarker. Klass områden av lokalt intresse Klass - områden av kommunalt intresse Naturtypen är ofta vanliga i kommunen, men området har betydelse på lokal nivå och för spridning av arter och variation i landskapet. Dessa områden uppvisar ibland tydliga spår av negativ påverkan och en lägre artrikedom. Skogsmiljöer som är klassade som objekt med höga naturvärden i nyckelbiotopsinventeringen förs ofta hit eller till klass. Även betesmarker som uppvisar påverkan av produktionshöjande medel, men som hyser en del hävdgynnade arter, passar här. Det enskilda området har betydelse på kommunal nivå och för spridning av arter och variation i landskapet. En förutsättning för att de nationella miljömålen skall kunna uppfyllas är att arealen av om- Att ett område har regionalt eller kommunalt värde speglar inte ansvarsfördelningen mellan kommun och länsstyrelse utan är endast en beskrivning av de Klass - områden av regionalt intresse Det enskilda området har betydelse på regional nivå. Områden som förs till denna klass har en god förekomst av signalarter och rödlistade arter och/eller har en viktig ekologisk funktion. Dessa områden är ofta viktiga spridningscentra och värdekärnor. Lambohovs park är ett område av regionalt intresse (klass ). Foto Janne Moberg 89

90 biologiska värdena. Det ska även understrykas att ett område av till exempel lokalt intresse inte automatiskt kan åsidosättas om man väger detta mot ett område av nationellt intresse vid en exploatering eller dylikt. Det lokala värdet kan vara mycket högt i till exempel pedagogiskt avseende. Inom riksintresset eklandskapet används en graderad klass 1-skala för ekmiljöerna med indelningen: Klass 1a Klass 1b Klass 1c Klass 1d Anledningen till denna gradering är att särskilja de värdefulla delarna inom riksintresset eklandskapet. Graderingen motsvarar den ordinarie klassningen på så sätt att ett område med klass 1a bör ha lika stora egna värden som ett område med klass 1 utanför riksintresseområdet. Klass 1b bör motsvara ett klass -område utanför riksintresseområdet och så vidare. Skillnaden i naturvärde mellan till exempel ett område med klass 1d och ett område med klass består i att ett område med klass 1d ingår i ett större sammanhang (riksintresseområdet Eklandskapet) med landskapsekologiska värden, vilket ger det ett större värde än om det legat i det övriga landskapet. Viktiga kriterier vid klassningen Naturvärdesbedömning är ingen exakt vetenskap. I varje enskilt fall måste en lång rad av aspekter bedömas, värderas och vägas mot varandra. Indelningen i naturvärdesklasser är en bedömning som grundar sig på den kunskap som vi har idag om respektive område. De objekt som lyfts fram i naturvårdsprogrammet är främst av sådant slag att de är mer eller mindre ovanliga i vardagslandskapet. Med vardagslandskap menas till exempel den brukade skogen där vi oftast vandrar och plockar bär och svamp och större delen av odlingslandskapet. Naturvårdsprogrammets områden är rester av ett ursprungligare landskap som har blivit ovanligt till följd av 90 Död ved är viktigt i skogen eftersom det utgör livsmiljö för många arter. Foto Gunnar Ölfvingsson mänsklig påverkan. Bär- och svampskogarna eller det öppna landskapet runt de mest värdefulla hagarna är också av betydelse för helheten men utpekas inte i naturvårdsprogrammet. För att ett område ska få klass 1 - måste det ha biologiska eller geologiska värden först och främst. Om andra skyddsmotiv finns (landskapsbild, friluftsliv eller kultur) kan klassen höjas. Olika biologiska faktorer påverkar värderingen i olika grad beroende på vilken naturtyp vi talar om. I skogs- och trädmiljöer betyder gamla grova träd, senvuxna träd, döda träd och lågor att det finns goda förutsättningar för stor artrikedom. I odlingslandskapet betyder ogödslade, artrika och välbetade gräsmarker ett högt naturvärde liksom inslag av gamla och grova träd. I sjöar betyder flora, fauna, vattenkvalitet och variation i bottentopografi och strandflikighet mycket för bedömningen. Vattendrag bedöms bland annat utifrån om de har permanent vattenföring, låg påverkan (vattenkvalitet, uträtning, dammar) samt givetvis flora

91 Andra viktiga kriterier vid bedömningen har varit: Artrikedom; biotoper som har en stor artrikedom, hyser rödlistade arter eller signalarter. Orördhet; områden som är opåverkade av människan. Kontinuitet; naturliga eller kulturskapade biotoper såsom mossar, naturskogar eller naturbetesmarker som funnits mycket länge. Mångformighet; mångfald och variation av livsmiljöer. Beror oftast på storlek och terrängförhållanden. Raritet; sällsynt naturtyp eller art för regionen. Storlek; stora områden är mer värdefulla än små, om de är lika för övrigt. Representativitet; typisk karaktär för ett större område. Ansvarsmiljö; biotoptyp som kommunen har ett särskilt ansvar för eftersom den är ovanlig i andra delar av landet. Landskapsperspektiv; hur objektet förhåller sig till omgivande natur, möjligheten för djur och växter att sprida sig i landskapet. och fauna. Naturområdena har främst jämförts inom naturtypen, men en viktning mellan alla områden har också gjorts. Ett kriterium i bedömningen är förekomst och trolig förekomst av rödlistade arter. I sådana miljöer är artrikedomen oftast stor i övrigt. Objekt som har dokumenterade hotade arter ges alltid höga klasser. Ett eller flera av ovanstående kriterier kan vara uppfyllda. Till exempel kan ett litet område eller ett enskilt träd uppfylla något av kriterierna även om inte storlek uppfylls och på så sätt ges ett högt naturvärde. Hänsyn har även tagits till tidigare inventeringar som har använt sig av någon typ av klassningssystem. Gröngul vaxskivling, trådvaxskivling och violett fingersvamp växer i välhävdade, ogödslade betes- eller slåttermarker och indikerar höga naturvärden. Foto Anders Jörneskog och Mikael Hagström 91

92 Sammanställning av objektskatalogen Naturvårdsprogrammet omfattar 1 85 beskrivna naturområden. I Figur 6.1 visas hur dessa naturobjekt fördelar sig mellan respektive naturvärdesklass samt hur stor andel av respektive klass som omfattas av formellt skydd. Höga klasser (t.ex. klass 1 och 1A) har generellt högre andel skyddade objekt än lägre klasser. Klass 1A-D ligger huvudsakligen inom riksintresset eklandskapet. Antal naturobjekt per klass Total yta per klass Klass 1 Klass 1A Klass Klass Klass 1D Klass Klass Klass Skyddat (ha) Ej skyddat (ha) Figur 6.. Sammanlagd yta (hektar) för respektive naturvärdesklass. I figuren visas även hur stor andel av respektive klass som innehåller objekt som helt eller delvis omfattas av formellt skydd Klass 1 Klass 1A Klass Klass Klass 1D Klass Klass Klass Skyddat Ej skyddat Figur 6.1. Antal naturobjekt per naturvärdesklass 01. I figuren visas även andelen helt eller delvis skyddade respektive ej skyddade objekt inom respektive klass. Kommunens totala yta är 1 576,6 km². Den sammanlagda ytan av de 1 85 naturobjekten är 76, km² eller 7 6 hektar. Detta motsvarar ca 17,5% av kommunens yta. 96,1 km² omfattas av formellt skydd. Detta motsvarar ca 6,1% av kommunens yta. I Figur 6. visas hur den sammanlagda ytan för de 1 85 naturobjekten fördelar sig mellan respektive naturvärdesklass samt hur stor andel av respektive klass som innehåller objekt som helt eller delvis omfattas av formellt skydd. Observera att för att ett objekts yta ska hamna i kategorin skyddad räcker det med att någon del av objektet omfattas av formellt skydd. Att klass 1 har så stor yta och så stor andel skyddad areal beror bl.a. på att Roxen (objekt ) är ett klass 1-objekt och att hela Roxens areal på hektar har räknats som skyddad trots att Natura 000-området Västra Roxen (SE0088) endast omfattar 579 hektar. 9 Medianytan per naturvärdesklass visas i Figur 6.. I låga naturvärdesklasser är ytan vanligtvis några hektar medan klass 1-objekt vanligtvis är något eller några tiotals hektar. Skyddade objekt är generellt större än oskyddade objekt. Medianyta per klass Klass 1 Klass 1A Klass Klass Klass 1D Klass Klass Klass Skyddat (ha) Ej skyddat (ha) Figur 6.. Medianytan skiljer sig markant mellan naturobjekt i höga och låga klasser samt mellan objekt som helt eller delvis omfattas av formellt skydd och objekt som saknar skydd. Det dataunderlag som ligger bakom Figur framgår av Tabell 6.1.

93 Naturområden Antal objekt Sammanlagd yta Medelyta (km²) Medianyta (km²) (km²) Klass 1 9 1,8,5 0, Skyddat 0 117,50,9 0,1 Ej skyddat 19 6,78 0,6 0,16 Klass 1A 5 9,81 0,19 0,1 Skyddat 9 6,0 0,1 0,1 Ej skyddat,61 0,15 0,1 18 1,7 0,1 0,07 11,70 0, 0,17 Ej skyddat 17 17,77 0,10 0,07 Klass 16 10,97 0,07 0,05 Skyddat 1 0,95 0,07 0, ,0 0,07 0,05 Klass 1D 61 1,86 0,0 0,0 Skyddat 0,09 0,0 0,0 58 1,77 0,0 0,0 Klass 16 51, 0, 0,07 Skyddat 5 9,15 1,17 0,17 Ej skyddat 191,07 0,1 0,06 Klass 68 1,16 0,06 0,0 Skyddat 0 6,1 0,16 0,05 Ej skyddat 598,85 0,06 0,0 Klass 90 15,6 0,0 0,0 11 1,19 0,11 0, ,5 0,0 0, ,1 0,15 0,0 Naturreservat LST 7,7 1,1 0,8 Natura000 LST 8 66,67 1,75 0,1 Biotopskydd 8 1,5 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,7 0,0 0,0 Klass Skyddat Ej skyddat Ej skyddat Skyddat Ej skyddat Totalt klassad natur LST+SST Djurskydd LST Naturvårdsavtal SST Tabell 6.1. Antal objekt, sammanlagd yta, medel- och medianyta per naturvärdesklass 01. I tabellen visas även dessa parametrar för olika typer av skyddad natur. Observera att för att ett objekts yta ska hamna i kategorin skyddad räcker det med att någon del av objektet omfattas av formellt skydd. 9

94 Antalet naturobjekt i olika klasser som ligger inom kommunal mark respektive utanför kommunal mark framgår av Figur 6.. Antal objekt per klass på kommunägd mark Det dataunderlag som ligger bakom Figur 6. framgår av Tabell 6.. Här framgår även antalet objekt som ligger helt eller delvis inom någon av de 0-tal tätorter som finns i Linköpings kommun. I tabellen framgår även sammanlagda ytor för naturobjekt inom kommunal mark, tätorter och riksintresset eklandskapet Antal och andel objekt som ligger inom respektive utanför riksintresset eklandskapet framgår av Tabell Klass 1 Klass 1A Klass Klass Klass 1D Klass Klass Klass Kommunal mark Ej kommunal Figur 6.. Antalet naturobjekt i olika klasser som ligger inom kommunal mark respektive utanför kommunal mark. Naturområden Klass 1 Jämfört med naturvårdsprogrammet från 008 har 560 objekt tillkommit till naturvårdsprogrammet 01. År 008 fanns 1 9 naturobjekt jämfört med Antal objekt (dubletter finns) Komm. mark Klass 1A Antalet kända värdefulla naturområden har ökat Tätort Sammanlagd yta (km²) (tot > 100%) Eklandskapet Komm. mark Tätort Eklandskapet ,7 1,81 1,80 5 0,1 0,15 9,9 Klass ,11 1,05 0,75 Klass ,00 0,60 9,76 Klass 1D ,8 0, 1, Klass , 1,71 1,8 Klass ,71 1,61 7,1 Klass ,0 1,7 1, ,88 8,5 85,76 Totalt Tabell 6.. Antal objekt och sammanlagd yta inom kommunal mark, tätorter och riksintresset eklandskapet för respektive naturvärdesklass 01. Naturområden Antal objekt (dubletter finns) Inom eklandskapet Klass 1 Andel objekt (procent) Utanför eklandskapet Inom eklandskapet Utanför eklandskapet 9 6 1,51,8 Klass 1A 5 8,70 0, Klass ,10 1,1 Klass 11 7,58,80 Klass 1D 5 0 7,5 1,5 Klass ,18 1,7 Klass ,5, ,87, Klass Totalt Tabell 6.. Antal och andel objekt inom och utanför eklandskapet för respektive naturvärdesklass 01. 9

95 1 85 i 01 års naturvårdsprogram. I Figur 6.5 visas hur naturobjekten i 008 års naturvårdsprogram fördelade sig mellan respektive naturvärdesklass samt hur stor andel av respektive klass som omfattades av formellt skydd. Observera att de områden som omfattades av formellt skydd 01 har utgjort underlag för denna beräkning då underlag från 008 saknats. Dock bedöms detta inte påverka redovisningen annat än marginellt. Antal naturobjekt per klass Klass 1 Klass 1A Klass Klass Klass 1D Klass Klass Klass Skyddat Ej skyddat Figur 6.5. Antal naturobjekt per naturvärdesklass 008. I figuren visas även andelen helt eller delvis skyddade respektive ej skyddade objekt inom respektive klass. Naturområden Antal objekt Sammanlagd yta Medelyta (km²) Medianyta (km²) (km²) Klass ,18,1 0, Skyddat ,98 6,6 0, Ej skyddat 10 6,0 0,6 0, Klass 1A 5 7,98 0,18 0,1 Skyddat 5,0 0, 0,1 Ej skyddat 1,78 0,1 0,10 Klass ,88 0,10 0,07 Skyddat 18,8 0, 0,1 Ej skyddat 1 11,50 0,09 0,06 Klass 16 11,0 0,08 0,06 Skyddat 1 0,85 0,06 0, ,19 0,08 0,06 Klass 1D 1 0,1 0,0 0,0 Skyddat 0,07 0,0 0,0 11 0, 0,0 0,0 Klass 17 5,08 0,9 0,08 Skyddat 5 0,9 1, 0,19 Ej skyddat 11,69 0,1 0,07 Klass 66 1,90 0,09 0,0 Skyddat 5 1,11 0,1 0,05 Ej skyddat 1 7,79 0,07 0,0 Klass 09 10, 0,0 0,01 6 0,98 0,16 0,10 0 9,6 0,0 0, ,71 0,0 0,0 Ej skyddat Ej skyddat Skyddat Ej skyddat Totalt Tabell 6.. Antal objekt, sammanlagd yta, medel- och medianyta per naturvärdesklass 008. Observera att för att ett objekts yta ska hamna i kategorin skyddad räcker det med att någon del av objektet omfattas av formellt skydd. 95

96 En jämförelse av antalet naturobjekt per naturvärdesklass 008 och 01 framgår av Figur 6.6. Här syns hur de 560 nytillkomna objekten har fördelat sig mellan naturvärdesklasserna. Jämförelse 008 & 01 i antal naturobjekt Det dataunderlag som ligger bakom Figur 6.6 framgår av Tabell 6.5. Ökningen av antalet objekt och den sammanlagda ytan beror bland annat på att det tillkommit kalkbarrskogar, ängsmarker, sandmiljöer och ekmiljöer i eklandskapet. För kalkbarrskogar har hela 67 nya områden tillkommit med en total yta på 06 hektar Klass 1 Klass 1A Klass Klass Klass 1D Klass Klass Klass Antal 008 Antal 01 Figur 6.6. Jämförelse av antalet naturobjekt per naturvärdesklass 008 och 01. Naturområden Förändring antal objekt Förändring sammanlagd yta (km²) Klass 1 1,1 Skyddat 1 11,5 Ej skyddat 9 0,59 Klass 1A 8 1,8 Skyddat 5 1,00 Ej skyddat 0,8 Klass 5,59 Skyddat -7-0,68 Ej skyddat 9 6,7 Klass 17-0,07 Skyddat 0 0,09 Ej skyddat 17-0,16 Klass 1D 8 1,5 Skyddat 1 0,0 Ej skyddat 7 1, Klass 79 -,86 Skyddat 0-1, Ej skyddat 79-1,6 17-0,7-5 -7,80 Ej skyddat 177 7,06 Klass 181 5,0 5 0,1 Klass Skyddat Skyddat Ej skyddat 176 5,19 Totalt 560,7 Tabell 6.5. Skillnad i antal objekt och sammanlagd yta för respektive naturvärdesklass mellan 008 och

97 Kunskapsläget Kunskapsläget för naturtyper och organismgrupper har ökat sedan första upplagan av naturvårdsprogrammet 00. I tabell 6.1 och 6. ges en sammanfattning av kunskapsläget 01. Man bör tänka på att sökandet efter naturvärden är lite som att leta efter en nål i en höstack. Med god kunskap menas därför inte att allting är känt utan att den här naturtypen eller organsimgruppen ingått i mer eller mindre omfattande inventeringar. Kärlväxter Fåglar Fiskar Grod- och kräldjur Fladdermöss Sandlevande organismer Mollusker Vedlevande insekter Fjärilar Övriga insekter Eklavar Tittar man på kunskapsläget för olika naturtyper har det sedan 00 främst ökat för naturtyperna vattendrag, sjöar, solitära jätteekar inväxta i skog, sandmiljöer och örtrika barrskogar. Övriga lavar Inventeringar av sjöar och vattendrag har under de senaste 10 åren bidragit till att kunskapen ökat för Måttlig kunskap ** Mossor Vedsvampar Marksvampar *** ** * * ** ** * *** ** * *** ** ** ** ** God kunskap *** Bristande kunskap * Tabell 6.7. Kunskapsläget för olika organismgrupper i Linköpings kommun. Barrskog Örtrika barrskogar Skogsbeten Sumpskogar Ekhagar Ekmiljöer övrigt Solitära ekar inväxta i skog (jätteekar) Jätteträd i övrigt Lövskogar utom ädellövskog Sandmiljöer Stäppängar Sjöar Småvatten/dammar Vattendrag Våtmarker Ädellövskog Ängs- och hagmarker Öar i sjöar (främst skogsmiljöer) Geologi God kunskap *** Måttlig kunskap ** Bristande kunskap * Tabell 6.6. Kunskapsläget för olika naturtyper i Linköpings kommun. ** ** * ** *** *** *** *** ** ** *** ** ** ** ** ** *** * ** dessa naturtyper. I det ursprungliga naturvårdsprogrammet inventerades inte sjöar och vattendrag utan urval av områden och beskrivningar gjordes endast utifrån känd kunskap. Fördjupade inventeringar av vattenmiljöer fick vara åtgärdsförslag som sedan genomfördes. Av kommunens 0 sjöar över 1 ha inventerades 5 stycken (Gustafsson 00), liksom 1 åar och bäckar (Gustafsson 00). När det gäller skogen, såväl barrskog som lövskog, kan man konstatera att både den yttäckande nyckelbiotopsinventeringen från slutet av 1990-talet och den komplettering som kommunens ursprungliga naturvårdsprogram utgjorde är översiktliga och att många fler områden skulle hittas med ökad inventeringsinsats. Kunskapen om hur man bedömer skogens naturvärden ökar också hela tiden. För att belysa detta kan nämnas den specialinventering av så kallade örtrika barrskogar som har gjorts som en del naturvårdsprogrammets revidering under 011. Dessa är skogar som växer på mark med inslag av kalk och andra så kallade baskatjoner, och där det 97

98 har funnits skog kontinuerligt under lång tid eller där det förekommer riktigt gamla träd. Inventeringen identifierade 67 tidigare i princip okända värdefulla områden om sammanlagt cirka 00 hektar, varav 15 av nationellt och regionalt värde. Ett 5 hektar stort område längst ner i sydvästra hörnet av kommunen uppdagades vara av allra högsta klass, med ett 0-tal rödlistade arter. Detta visar att det fortfarande finns mycket kvar att upptäcka i Linköpings skogar, men också att stora värden riskerar att gå till spillo genom avverkningar då de inte är kända. För att höja kunskapsnivån om sandmiljöerna utfördes en inventering som en del i naturvårdsprogrammets revidering under nya sandmiljöobjekt har därmed tillförts naturvårdsprogrammet. Under inventeringen gjordes även ett stort antal fynd av intressanta sandgynnade insekter, framför allt bin, varav fynd av 1 rödlistade arter. Sandmiljöer är områden med exponerad sand som utgör livsmil- jöer för en lång rad hotade arter. Inte minst steklar men även många andra insektsgrupper samt en del kärlväxter lever här. De flesta av Sveriges cirka 700 arter av gaddsteklar (bin, rov-, väg- och guldsteklar) behöver vegetationsfria grus- eller sandytor för att kunna bygga yngelkammare som uppnår tillräcklig temperatur. Inventeringarna i eklandskapet som skedde i samband med naturvårdsprogrammets revidering under har resulterat i att det finns ett uppdaterat material om ekmiljöerna. Kunskapen om ekmiljöerna inom riksintresset eklandskapet får därför anses som god. Länsstyrelsen och kommunens inventering av skyddsvärda träd har också bidragit till att kunskapen ökat ytterligare kring ekar och övriga skyddsvärda träd. Sumpskogar och våtmarker är naturtyper som behöver inventeras bättre eftersom det inte fanns möj- Vid Pålstorp, ett stenkast från Bergs slussar, förekommer flera fina betesmarker. Foto Göran Billeson 98

99 lighet att prioritera dessa miljöer i inventeringarna Kunskapen om dessa områden bygger i de flesta fall på inventeringar från 80-talet och 90-talet. Kunskapen om organismgrupper har ökat för marksvampar och sandlevande organismer i och med specialinventeringarna av sandmiljöer och dess arter och örtrika barrskogar som är rika på ovanliga kalkgynnade marksvampar. Under de senaste tio åren har även kunskapen om vedlevande insekter ökat i och med flera specialinventeringar som Länsstyrelsen och kommunen genomfört. Inventeringarna gäller främst vedlevande insekter knutna till ekar och ädellövträd i eklandskapet. Flera av inventeringarna har Eklandskapsfonden finansierat. Kunskapsläget för flera organismgrupper är dock fortfarande bristfälligt. Rödhjon Ekmulmbagge Rödpalpad rödrock Illustrationer Rödpalpad rödrock och Ekmulmbagge Kenneth Claesson Foto Rödhjon Anders Jörneskog Inventering av vedlevande insekter. Foto. Sören Johansson 99

100 Gluttsnäppa. Foto Gustav Markholm 100

101 7. Ordförklaringar A Alkalinitet: ett mått på vattnets motståndskraft mot försurning, mäts i milliekvivalenter HCO/liter (mekv/l). Alunskiffer: sedimentär bergart bildad av lerpartiklar och med hög halt av organiskt material. B Biologisk mångfald: variationsrikedomen bland levande organismer av olika ursprung samt de miljöer och ekologiska komplex där dessa organismer ingår. Det innebär alltså mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem. Biotop: livsmiljö. Bottenskikt: utgörs av mossor och lavar och är det understa av vegetationens fyra skikt. Buskskikt: utgörs av äkta buskar som hassel, try med flera samt trädens ungplantor. C CR: akut hotad (Critically Endangered). Rödlistekategori som innebär att arten löper en extremt stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en mycket nära framtid. D DD: kunskapsbrist (Data Deficient). Rödlistekategori för arter där kunskapen om utbredning och populationsstorlek är för liten för en bedömning av utdöenderisken. Delta: avlagring som uppkommer där ett vattendrag mynnar i en sjö eller ett hav. Diabas: ett slags vulkanisk ytbergart som uppträder i gångar. Drumlin: en moränrygg bildad under inlandsisen, ofta kring en bergskärna. Den är utsträckt i isens rörelseriktning. Dråg: smalt kärrstråk med vatten. Dödisgrop: jfr åsgrop. Död ved: döda trädstammar och grenar i olika stadier av nedbrytning. E Ekosystem: ett dynamiskt komplex av växt- djur- och mikroorganismsamhällen och deras fysiska miljö som samverkar som en egen enhet. Erosion: nedbrytande inverkan på jordytan av vatten, is och vind. EN: starkt hotad (Endangered). Rödlistekategori som innebär att arten inte uppfyller kriterierna för CR (akut hotad) men ändå löper mycket stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en nära framtid. Extremrikkärr: kärr med mycket hög halt av baskatjoner (främst kalk) vilket ger utslag i en speciell flora och fauna av bland annat orkidéer och landsnäckor. 101

102 F Fattigkärr: kärr med låg näringshalt vilket ger en ganska artfattig flora. Fältskikt: utgörs av örter, gräs och ris och är det näst understa av vegetationens fyra skikt. Förkastning: språngvis förskjutning av två berggrundsblock. Förkastningar kan ske såväl i höjdled som i horisontalled. G Getryggsås: grusås med skarpt krön. Grönsten: ett samlingsnamn för basiska och på mörka mineral rika bergarter. H Hamling: ett ålderdomligt brukningssätt som innebar att man tuktade vissa trädslag för att använda de späda grenarna som djurfoder. Hotad art: art vars överlevnad inte är säkerställd på längre sikt och vars fortsatta överlevnad är hotad. Arter som förs till kategorierna akut hotad (CR), starkt hotad (EN) och sårbar () på ArtDatabankens rödlista räknas som hotade bland de rödlistade arterna. Hävd: betesdrift, slåtter och lövtäkt ryms inom begreppet och är traditionella brukningsformer inom jordoch skogsbruket. Högsta kustlinjen (HK): den högsta nivå som vattnet nådde under senaste istiden. I Isräfflor: räfflor i berghällar bildade av stenar infrusna i inlandsisens botten. Isälv: smältvattenflöde från en glaciär. Isälvsmaterial: rundade partiklar som transporterats, sorterats och avlagrats av en isälv. J Jättegryta: en i vatten och av strömvirvlar bildad ursvarvning i berg. Kan bildas av såväl rinnande vatten som av bränningar vid en strand. Jätteträd: begrepp som brukar användas för träd med en brösthöjdsmeter över en meter för ek och 80 cm för övriga trädslag. K Kalkkärr: se extremrikkärr. Kalktorräng, stäppartad torräng: en torräng (se denna) som hyser en rad växtarter som har en kontinental, sydlig eller sydöstlig utbredning, till exempel axveronika, backklöver, flentimotej, fältmalört och säfferot. Kalktuff: förhårdnad kalkutfällning. Klippäng: på klipphyllor, ofta i sydvända lägen, växer en speciell ängsflora. 10

103 Kärr: myr som erhåller vatten och näring från den omgivande fastmarken vilket leder till en relativt mossen mer artrik vegetation. L Lagg: dräneringszon runt en mosse. Låga: liggande dött träd, mer eller mindre förmultnat och överväxt med lavar och mossor. Läsidesmorän: morän som under inlandsisen avlagrats i lä bakom uppstickande berg. M Meandring: det slingrande lopp som ett vattendrag utbildar under vissa speciella förhållanden vad gäller sedimentens sammansättning och terrängens lutning. Medelrikkärr: kärr med förhöjd näringshalt vilket ger utslag i växtligheten. Mellansvenska israndzonen: den mer eller mindre sammanhängande bildning av grus och moränmaterial som tillkom då inlandsisen vid en tillfällig klimatförsämring gjorde ett uppehåll i sin avsmältning för omkring 9000 år sedan. Morän: jordart av kantigt, osorterat material som medföres av glaciärer och avlagras direkt av dessa. Mosse: myr som erhåller vatten och näring enbart genom nederbörden vilket leder till en relativt artfattig vegetation. Mulm: det lösa material som ansamlas inuti ihåliga träd på grund av påverkan från svampar, bakterier och insekternas gnag. Den består framför allt av lös, murken ved. Myr: samlingsnamn för mossar och kärr. N : nära hotad (Near Treatened). Rödlistekategori som innebär att arten är nära att uppfylla kriterierna för sårbar (). O Oligotrof: näringsfattig. R Randbildning: glaciäravlagring bildad omedelbart intill isranden genom isens egna rörelser eller då isranden stått stilla en längre tid. Ravin: v-formad dalgång utskuren av ett vattendrag i finkorniga sediment. RE: nationellt utdöd (Regionally Extinct). Rödlistekategori som innebär att det är ställt utom rimligt tvivel att den sista individen som är potentiellt kapabel till reproduktion inom landet har dött eller försvunnit. Rikkärr: kärr med hög näringshalt vilket avspeglas i växtlighetens sammansättning. RR: Regionalt rödlistad. Rödlistekategori ur ett länsperspektiv som i denna publikation bygger på listor för vissa organismgrupper framtagna av Länsstyrelsen Östergötland. 10

104 S Siktdjup: mått på hur klart vattnet i en sjö är, det djup till vilket en i vattnet nedsänkt vit skiva kan siktas. Slåtter: med slåtter avses avklippningen av gräs med lie eller andra skärande eller klippande redskap. Sprickdal: spricka i berggrunden som sedan genom erosion vidgats till en dalgång. De flesta dalgångar i våra trakter är sprickdalar. T Tallrismosse: mosse praktiskt taget helt bevuxen med ris och tall. Topografi: terrängens form. Torraka: upprättstående dött träd. Torräng, torrbacke: naturtyp med växter som kräver god ljustillgång och som tål kraftig torka under vegetationsperioden. Trädskikt: det översta av vegetationens fyra skikt. U Upprinna: källa. V Veteranisering: yngre träd skadas med olika tekniker för att de ska åldras snabbare och få håligheter, i syfte att gynna arter som är beroende av gamla träd. : sårbar (Vulnerable). Rödlistekategori som innebär att arten löper stor risk att dö ut i vilt tillstånd i ett medellångt perspektiv. Å Åsgrop: grop i grusbildning uppkommen då ett i gruset inbäddat isblock har smält. Åsnät: nätverk av grusåsar. Kan ha flera olika bildningssätt. Ä Ädellöv: till de ädla lövträden räknas alm, ask, bok, ek, lind, lönn och fågelbär. 10

105 8. Referenslitteratur Aineström, P socken. Linköpings kommun ALcontrol AB Stångån genom Linköping, inventering och naturvärdesbedömning. Natur i Linköping 005:1 Andersson, H. 00. Inventering av skalbaggar i Vallaskogen år 00. Calluna AB Andersson, H. 00. Inventering av skalbaggar i tre naturreservat i Linköpings kommun - Sommaren 00. Natur i Linköping 00:. Calluna AB Andersson, H. 00. Naturvärdesinventering inför exploatering av Malmskogen. Calluna AB Andersson, H Naturvärdes inventering inför exploatering av Staby 8:, Tallboda. Calluna AB Andersson, H Inventering av skalbaggar knutna till asp i eklandskapet, Linköpings kommun 006. Calluna AB Andersson, H Insektsinventering på brandfältet på Viggebyön, Calluna AB Andersson, H & Askling, J Naturinventering av Ullstämma (Ullstämma 5:1) i samband med detaljplan. Calluna AB Andersson, H Inventering av skalbaggar i nio ekdominerade, stadsnära områden i Linköpings kommun 007. Calluna AB Andersson, H Inventering av vedlevande insekter knutna till grova träd längs Stångån i Linköping. Calluna AB Andersson, H Vedlevande insekter i hassel i Tinnerö eklandskap. Calluna AB. Natur i Linköping 007:6 Andersson, H Vedlevande insekter på björk och klibbal i Eklandskapet. Calluna AB Andersson, H & Hemmingsson E Inventering av vedlevande skalbaggar på ek i naturreservatet Tinnerö eklandskap kultur och natur. Linköpings kommun. Natur i Linköping 008:0 Andersson, H Blomflugor i Eklandskapet och andra skogsmiljöer i Linköpings kommun. Linköpings kommun Andersson, H Inventering av insekter i granmiljöer i Linköpings kommun. Calluna AB Andersson, H Skötselplan Ullstämma. Calluna AB Andersson, H Inventering av gaddsteklar i naturreservaten Tinnerö eklandskap och Viggeby Calluna AB. Natur i Linköping 010: Andersson, H Skötselplan. Vallaskogens naturreservat. Calluna AB. Utkast Andersson, J Magistratshagens flora. Inventering, stencil på Linköpings kommun. Andersson, J Stäppängar i och kring Linköpings stad. Manuskript. Linköpings kommun Andersson, J Inventering av områden med slåtter-/betesgynnad flora inom Linköpings tätort. Fältblanketter och karta. Linköpings kommun Andersson, L Inventering av epifyter och storsvampar på ek i eklandskapet söder om Linköping. Stencil från Skogsvårdsstyrelsen Andersson, L Översiktlig inventering av kryptogamer i lövbestånd runt Sommen och Åtvidaberg. Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 199:5 Andersson, L Inventering av gamla och grova träd vid vägar och bebyggelse i södra Linköpings kommun. Stencil, ProNatura

106 Andersson, L. 1998a. Vidingsjöskogarna, skydd, skötsel och naturvärden samt något om moss- och lavfloran. Stencil, Pro Natura Andersson, L Inventering av gamla och grova träd vid vägar och bebyggelse i Linköpings kommun. Stencil, ProNatura Antonsson, K Översiktlig naturinventering av tätortsnära delar runt Linköping och Roxenstranden inom Linköpings kommun. Rapport, Linköpings kommun Antonsson, K och Wadstein, M Eklandskapet, en naturinventering av hagar och lövskogar i eklandskapet S. om Linköping. Länsstyrelsen i Östergötlands län Antonsson, K Förslag till åtgärdsprogram för läderbagge. Naturvårdsverket (remissupplaga) Bergkvist, A Strandängar i Linköpings kommun. Inventering sommaren 006. Linköpings kommun, naturen i Linköping 006: Bergman, K Fjärilsfaunan i åtta stadsnära naturområden i Linköpings kommun. Linköpings kommun. Natur i Linköping 006:1 Bergman, K-O Förslag till åtgärdsprogram för bevarande av dårgräsfjäril. Stencil. Linköpings universitet Bergman, K-O Inventering av dårgräsfjäril i Östergötland 005. Linköpings universitet Bergman, K-O & Westerberg, L Ekologisk landskapsplan för Linköpings eklandskap, bakgrund och analys. Linköpings kommun. Natur i Linköping 008:1 Bergström, R. och Kornfält, K-A Beskrivning till geologiska kartbladet NORRKÖPING NV. SGU Ser. Ae Nr 1. Stockholm 197 Bergström, R The Fennoscandian End Moraine Zone in eastern Sweden. SGU Ser Ca Nr 81. Uppsala 199 Björk, R m. fl Fiskaggregation i Stångån hösten 199. Utlåtande från arbetsgruppen Fisk i Stångån. Rapport/Stencil november 199 Björk, R Fisk i Roxen och Glan. Miljökontoret, Linköpings kommun Boström, A Bottenfauna i Linköpings kommun 005; En undersökning av bottenfaunan på tio lokaler, Medins biologi AB Calluna AB. 00. Utredning om miljökonsekvenser för höjning av vattennivån vid restaurering av fågelsjön Sträp Calluna AB Naturinventering för detaljplaneprogram för Kåparp Calluna AB Naturvärdesbedömning inför ny bro över Motala ström i Ljungsbro Calluna AB Naturinventering inför planprogram för Roxenbaden Calluna, Ekologiska kunskapsgruppen Naturinventering längs Tinnerbäcken. Manuskript, Linköpings kommun Calluna, Ekologiska kunskapsgruppen. 1998a. Skötselplan för natur och kulturvärden på gården Sävsmåla. Stencil Calluna, Ekologiska kunskapsgruppen. 1998b. Skötselplan för natur och kulturvärden på Hännebjörke gård. Stencil Calluna, Ekologiska kunskapsgruppen. 1998c. Naturvärdesbedömning av fyra sjöar enligt system aqua. Miljö i Linköping /1998 Calluna, Ekologiska kunskapsgruppen Återinventering av ängs- och hagmarker. Manuskript levererat i digital form som inarbetats i naturvårdsprogrammet 106

107 Calluna, Ekologiska kunskapsgruppen. 1999a. Fladdermusinventering i Linköpings kommun. Tryckoriginal på CD hos Linköpings kommun Calluna, Ekologiska kunskapsgruppen. 1999b. Skötselplan för natur och kulturvärden på gården Axhult. Stencil Calluna, Ekologiska kunskapsgruppen Inventering av utvalda småvatten söder om Roxen. Preliminär rapport, stencil hos Linköpings kommun Calluna, Ekologiska kunskapsgruppen. 00. Undersökning av vedskalbaggsfaunan kring gamla ädellövträd i Linköpings tätort. Stencil hos Linköpings kommun Carlander, G. 00. Fågelinventering 00 samt observationer i Ärlången. Stenciler och fältprotokoll Dahlberg, M & Engström, H. 00. Roxen och Glan Utvärdering av standardiserade provfisken sommaren 001. Linköpings kommun. Natur i Linköping 00:1 Dahlström, P Betydelsen av mark- och vegetationsstörningar för flora och vegetation på Östergötlands kalktorrängar. Examensarbete. Linköpings universitet, Biologiavdelningen Douglas, M (red) Öna i Nykil. Kulturreservat i Östergötland. Meddelanden från Östergötlands länsmuseum. Östergötlands länsmuseums årsbok 00/005 Ekologigruppen Flygplats Gothia, naturvärdesbedömning och miljökonsekvensbeskrivning. Rapport på uppdrag av Luftfartsverket Ekologigruppen Kommentarer till den kompletterande fågelinventeringen 199. Stencil Ekologigruppen Skötselplan för Stångån. Utkast Engdahl, A. 00. Bottenfauna i Linköpings kommun 00; En undersökning av bottenfaunan i sju vattendrag, Linköpings kommun Fasth, T Inventering av signal- och rödlistade arter i områden som utreds för reservatsbildning. Stencil/arbetsmaterial, Länsstyrelsen i Östergötlands län Ferrivia, 01. Landskapsanalys Linköping. Linköpings kommun Forseby, Å Naturminnen i Östergötland. Länsstyrelsen i Östergötland, rapport 1995:7 Franzén, M Rödlistade fjärilar i Östergötland. Länsstyrelsen i Östergötland, rapport 000: Franzén, M Storfjärilar i lövskogar i norra Östergötland. Länsstyrelsen i Östergötland, rapport 1997:5 Franzén, M Inventering av dagaktiva storfjärilar i Tinnerö eklandskap säsongen 000. Naturen i Linköping 000:1 Fromm, E Beskrivning till jordartskartan Linköping NO. Sveriges Geologiska Undersökning, Stockholm 1976 Genberg, E Östergötlands flora. Andra upplagan, Lund 199 Gustafsson, L-Å Kalkkärr i Östergötland. Länsstyrelsen i Östergötlands län Gustafsson, L-Å Stäppängar i Östergötland. Länsstyrelsen i Östergötlands län Gustafsson, P. 00. Naturinventering av sjöar i Linköpings kommun. Natur i Linköping 00: Gustafsson, P Naturinventering av åar och bäckar i Linköpings kommun. Natur i Linköping 005: Gustafsson, P Aspen inom Finspångs, Linköpings och Norrköpings kommuner. Natur i Linköping 005: Gustafsson, P Fiskarten asp (Aspius aspius) i Östergötland år 005. Ekologi.nu Gustafsson, P Makrofyter i Järnlunden inom Viggeby naturreservat år 005. Ekologi.nu 107

108 Gustafsson, P Spetsnate och Styvnate (Potamogeton acutifolius, P Rutilus) i Östergötland år 006. Ekologi.nu Gustafsson, P Fiskinventering i fyra vattendrag i Linköpings kommun Ekologi.nu Gustafsson, P Submersvegetation i Rosenkällasjön. Ekologi.nu Gustafsson, P. Östergötlands läns elfiskeprogram delrapport år 007. Ekologi.nu Gustafsson, P Bandnate och Uddnate i Östergötland år 008. Ekologi.nu Gustafsson, P 008. Inventering av makrofyter i sju sjöar i Linköpings kommun år Ekologi.nu Gustafsson, P 010. Östergötlands läns elfiskeprogram delrapport år 010. Ekologi.nu Gustafsson, S. 00. Naturinventering av bäckraviner i Ljungsbro. Stadsbyggnadsgruppen, Linköpings kommun Gärdenfors, U. (ed.) 010. Rödlistade arter i Sverige 010. ArtDatabanken, SLU, Uppsala Göthberg, A. 00. Fältblanketter/stenciler från fågelinventering. Calluna AB Göthberg, A m. fl Förekommer reliktkräftdjur i Stora Rängen och Järnlunden? Calluna AB Hagström, M. 000a. Inventering av signal- och rödlistade arter i anslutning till Ycke naturreservat. Stencil, Länsstyrelsen i Östergötlands län Hagström, M Inventering av signal- och rödlistade arter i områden som utreds för reservatsbildning. Stencil/arbetsmaterial, Länsstyrelsen i Östergötlands län Hagström, M Skötselplan för naturreservatet Packarps lövskog. Länsstyrelsen Östergötland Hagström, M Mossinventering av kalkärrsmiljöer söder om Lambohov. Fennicus Natur Hagström, M Svampar i en betad skog vid Ryttarhemmet. Fennicus Natur Hagström, M Svampar i ett skogsbestånd norr om Edhaga. Fennicus Natur Hagström, M Svampar i lövskogen vid Änggårdshagen. Fennicus Natur Hagström, M Trädlevande lavar i Lambohovs säteripark och intilliggande hagmark. Fennicus Natur Hagström, M Vedsvampar i Tinnerö eklandskap 010. Fennicus Natur Hagström, M Naturvärden längs Stångån genom centrala Linköping. En inventering av miljöer, träd och fåglar. Utkast Hagström, M Signal- och rödlistade svampar söder om Rosenkällasjön. En inventeringsrapport 011. Fennicus Natur Hagström, M Skyddsvärda örtrika barrskogar i Linköpings kommun. Fennicus Natur. Natur i Linköping 011:0 Hagström, M Inventering av svampar i naturreservatet Tinnerö eklandskap natur och kultur delrapport för 010. Fennicus Natur. Natur i Linköping 011:1 Hagström, M Inventering av svampar i Tinnerö eklandskap delrapport för 011. Fennicus Natur. Natur i Linköping 011: Hemmingson, E Artrika vägrenar, en inventering av vägrensfloran i Linköping. Linköpings kommun, Natur i Linköping 007: Hjelm, O m. fl Inventering av häckande fåglar på Västra Roxens strandängar Vingspegeln 15: Hjelm, O Inventering av häckande fåglar i Tinnerö eklandskap. Vindspegeln 19: Hjerppe, K Lunglav i Östergötland. Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 1995:10 108

109 Holmbring, J-Å. och Tyrberg, T Östgötska våtmarker ur ornitologisk synvinkel. Särtryck ur Dendrocopos Jansson, N Inventering av skalbaggar i Ycke naturreservat. Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 199: Jansson, N Eklandskapet som miljöövervakningsobjekt. Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport Jansson, N Vedskalbaggsfaunan kring gamla ekar på militära övningsfältet söder om Linköping i Östergötlands län. Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 1998:5 Jansson, N. & Antonsson, K Miljöövervakning av Östergötlands kalktorrängar. Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 1997:8 Jensen, A & Ölfvingsson, E Fågelinventeringar i Viggeby naturreservat. Linköpings kommun. Natur i Linköping 006: Jensen, A & Ölfvingsson, E Fågelinventering vid den restaurerade fågelsjön Sträp. Linköpings kommun Johannesson, J. och Toll, A Tinnerö odlingslandskap, förslag till restaurering och skötsel. Rapport i samarbete mellan Länsstyrelsen i Östergötlands län och Linköpings kommun Johansson, E Naturinventering Mahoniadalen. Stadsbyggnadsgruppen, Linköpings kommun Johansson, H G Inventering av geologiska naturvärden i Linköpings kommun. Inventeringsmaterial i pärm och på karta, Stadsbyggnadsgruppen, Linköpings kommun Johansson, H G. och Gorbatschev Roland Geologiska kartbladet Linköping SO. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) Nr Ae 1 Johansson, H G. & Gorbatschev Roland Beskrivning till geologiska kartbladet Linköping SO. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) Johansson, T Förändringar i markanvändningen i Eklandskapet kring Bjärka-Säby under 00 år. Svensk Botanisk Tidskrift 91: Lund Johansson, T Inventering av bäckar i jordbrukslandskapet. Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 1995:1 Johnsson, O Grynsnäckor i Östergötland. Länsstyrelsen Östergötland, rapport 006:8 Jordbruksverket, Ängs- och betesmarksinventeringen. Utdrag ur databas TUVA Karlsson, J Inventering av strandängar vid östra Roxen. Linköpings kommun. Natur i Linköping 010:0 Karlsson, T. 00. Inventering av större vattensalamander i delar av Boxholms, Kinda, Mjölby och Linköpings kommuner. Högskolan i Kalmar (Projektkurs i Biologi 10 p) Karlsson, T Flodkräftan i Östergötland 007. Länsstyrelsen Östergötland Knutsson, M Uppföljning av kalkkärr vid Ekkälledammen. Linköpings kommun Kornfält, K-A Beskrivning till berggrundskartan NORRKÖPING NV. SGU Ser. Af Nr 108. Stockholm 1975 Larsson, P Rikkärr och Kalkfuktängar i Östergötland: En sammanställning och bedömning av ytor i oskyddade områden. Länsstyrelsen Östergötland. Liljedahl, G. och Vuorinen, J Inventering av fågelfaunan vid Hallebysjön, Hällerstadsjön och Leonardsberg. Länsstyrelsen i Östergötlands län. Rapport Linköpings fågelklubb Fågellokaler i Linköpings kommun. Skrift 109

110 Linköpings kommun Inventering av större vattensalamander. Utförd genom ett upprop till skolor kring Linköping. Pärm med kartor och blanketter, Linköpings kommun Linköpings kommun Kärna mosse naturreservat, skötselplan. Stencil Linköpings kommun och Länsstyrelsen i Östergötland Linköpings kommun. 00. Naturvårdsprogram för Linköpings kommun 00 Linköpings kommun 006. Naturreservatet Tinnerö eklandskap. Kultur och natur. Skötselplan. Linköpings kommun 007. Vidingsjöskogens naturreservat. Beslut och skötselplan. Natur i Linköping 007: Linköpings kommun 007. Ullstämmaskogens naturreservat. Beslut och skötselplan. Natur i Linköping 007: Linköpings kommun 007. Utvecklingsplan för Tinnerö eklandskap - en del av vision för besöksnäringen i Linköpings kommun. Linköpings kommun 009. Upptäck ekarnas stad - på cykel och till fots. Broschyr. Linköpings kommun Linköping växer. Översiktsplan för staden Linköping. Linköpings översiktsplan del Linköpings kommun Skötselplan för Ekmiljöer Länsstyrelsen/Hushållningssällskapet 199. Plan för biologiskt återställande av kalkade vatten - översikt för Östergötlands län. Pärm med stenciler Länsstyrelsens arkiv. Uppgifter om fiskfaunan i Järnlunden 1898 Länsstyrelsens arkiv (a). Sjöar inom Östergötlands län, undersökta och djuplodade av M. Tideman under åren Stencil Länsstyrelsen Östergötland Myrar i Östergötland. Planeringsavdelningen Länsstyrelsen Östergötland Natur- och kulturmiljöer i Östergötland. Planeringsavdelningen. Andra upplagan Länsstyrelsen Östergötland Ängs- och hagmarksinventeringen. Pärm med stenciler Länsstyrelsen Östergötland Eklandskapet. En naturinventering av hagar och lövskogar i eklandskapet söder om Linköping Länsstyrelsen Östergötland Skötselplan för Ycke. Miljövårdsenheten. Linköping Länsstyrelsen Östergötland Bevarandeplan för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Rapport, remissutgåva Länsstyrelsen Östergötland Förslag till beslut om bildande av naturreservatet Stafsäters lövskog i socken, Linköpings kommun. Stencil Länsstyrelsen Östergötland. 199a. Bildande av naturreservatet Brokinds lövskog i socken, Linköpings kommun. Stencil Länsstyrelsen Östergötland Eklandskapet II. En naturinventering av hagar och lövskogar i den del av eklandskapet som ligger i västra Åtvidaberg och östra Linköping. Rapport 1995: Länsstyrelsen Östergötland Enkät om fiskfaunan till fiskevårdsområden i Östergötland. Pärm på Länsstyrelsens fiskeenhet Länsstyrelsen Östergötland. 1996a. Skötselplan för Kungsbro naturreservat. Stencil Länsstyrelsen Östergötland Kottorps naturreservat. Förslag till skötselplan. Stencil. Länsstyrelsen Östergötland. 000a. Sällsynta fiskar i Östergötland. Rapport Länsstyrelsen Östergötland. 000b. Sammanställning av rödlistade arter. Excel-fil 110

111 Länsstyrelsen Östergötland Biotopskydd för Älgbosätter Lilläng, Älgbosätter 1: i Linköpings kommun. Beslut Länsstyrelsen Östergötland. 00. Bevarandeplan för Natura 000-område för Torrberga rikkär och sumpskog Länsstyrelsen i Östergötland. 00. Flodkräftan i Östergötland 00. Rapport 00: Länsstyrelsen Östergötland. 00. Bottenfauna i 10 kalkade vattendrag i Östergötland, rapport 00:1 Länsstyrelsen Östergötland. 00. Skötselplan för naturreservatet Västerby lövskogar Länsstyrelsen Östergötland. 00. Stadsskogsinventering Länsstyrelsen Östergötland Bevarandeplan för Natura 000-område Tolefors-Lagerlunda Länsstyrelsen Östergötland Bevarandeplan för Natura 000-område Lera Kalkkärr Länsstyrelsen Östergötland Bevarandeplan för Natura 000-område Sörstugan Länsstyrelsen Östergötland Skötselplan för Tokorps naturreservat Länsstyrelsen Östergötland Bevarandeplan för Natura 000-område Kapellån vid Lagerlunda Länsstyrelsen i Östergötland Levande eklandskap i Östergötland, regional landskapsstrategi Rapport 007: Länsstyrelsen Östergötland Miljöövervakning av Östergötlands kalktorrängar, uppföljning Länsstyrelsen Östergötland Inventering av skyddsvärda träd i Östergötland. Utdrag ur databas Länsstyrelsen Östergötland Inventering av gaddsteklar med färgskålar i Malmslätt-Ledbergområdet 009. Stencil. Länsstyrelsen Östergötland Skötselplan för naturreservatet packarps lövskog Länsstyrelsen Östergötland Bevarandeplan för Natura 000-område Fornborgen-Grävsten Länsstyrelsen Östergötland Bevarandeplan för Natura 000-område Bjärka Säby Länsstyrelsen Östergötland Östergötlands eklandskap i den fysiska planeringen. Rapport 010:16 Johannesson, J & Ek, T Eklänet Östergötland naturinventering av ekmiljöer. Länsstyrelsen Östergötland, rapport 006:10 Länsstyrelsen/SMHI. Djupkartor över sjöar. Stenciler Magnusson, N.H m. fl. 19. Beskrivning till kartbladet Strålsnäs. SGU Ser. Aa N:0 15. Stockholm 19 Meissner, Y Bottenfauna i Östergötlands län 007, Medins Biologi AB Molin, M Fågelinventering av 7 strandängar i Östergötlands län. Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 1997: Måreby, J Naturvärdesinventering riksväg 5, förbifart Linköping. Nardus, Ekologisk konsult på uppdrag av Vägverket Måreby, J. 1995a. Naturinventering vid Halshöga (fastigheterna Aska :1 och S9 1,/) Linköping. Stencil, Miljökontoret, Linköpings kommun Måreby, J Återinventering av ängs- och hagmarker, södra skogsbygden, Linköpings kommun. Pärm med fältblanketter, Linköpings kommun Måreby, J Naturvärdesinventering Aviation Park Linköpings kommun inför fortsatt planarbete. Nardus - Ekologisk konsult Måreby, J Naturvärdesinventering i Västra Möjetorp. Nardus - Ekologisk konsult Måreby, J Naturvärdesinventering i kvarteret Nattsländan. Nardus - Ekologisk konsult 111

112 Måreby, J Skötselplan för naturmark vid Norrberga, Sturefors. Nardus - Ekologisk konsult Måreby, J Naturvärdesinventering kring Universitetssjukhuset, Linköping. Nardus - Ekologisk konsult Måreby, J Större vattensalamander i Mörtlösahagen, Kallerstad, Linköping. Nardus - Ekologisk konsult Måreby, J Inventering av större vattensalamander i två småvatten i Aviation Park, Köpetorp, Linköping. Nardus - Ekologisk konsult Nardus & Hamrakonsult Naturinventering i Kinda. Inventering av utvalda naturtyper och kontroll av äldre uppgifter för kommunens naturvårdsprogram (Opublicerat) Naturvårdsprogrammet 000. Fältarbete i samband med framtagande av nytt naturvårdsprogram för Linköpings kommun. Fältanteckningar av Jens Johannesson Naturvårdsverket & Linköpings kommun Landskapsanalys i Linköpings kommun. Rapport SNV PM 80 (dåvarande Statens Naturvårdsverk) Naturvårdsverket Rödingsjöar söder om Dalälven. Rapport 1975:9 (Kopia från Miljökontoret, Linköpings kommun) Naturvårdsverket Myrskyddsplan för Sverige. Naturvårdsverket, Stockholm Naturvårdsverket Sveriges finaste odlingslandskap. Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Naturvårdsverket, Stockholm Nilsson, D Störningskänsliga fågellokaler vid sjön Roxen. Stencil Nilsson K-O Skogsbruksplan för Linköpings kommun Nordiska Ministerrådet Vegetationstyper i Norden. TemaNord 1998:510 Olofsson, D Svampar i 1 naturreservat och 116 andra värdefulla hagmarker och lövskogar i Östergötlands län. Länsstyrelsen i Östergötlands län rapport 1995:9 Olofsson, D Fyndlista från svampinventering vid Gismestad. Stencil hos Skogsvårdsstyrelsen Persson, K & Antonsson, K Trumgräshoppan (Psophus stridulus) i Östergötland Status, hotbild och åtgärdsförslag. Länsstyrelsen Östergötland Pettersson, B Skötselplan för parkskogarna. Skogsstyrelsen Sandström, A. 00. Hjulsbro. Översiktlig naturvärdesinventering inför planering av bostadsområde. Calluna AB Sernander, R Bjärka-Säby naturminnen Bjärka-Säby i monografier. Stockholm Skogsstyrelsen. Inventering av nyckelbiotoper och objekt med höga naturvärden på småskogsbrukets mark Material från Skogsvårdsstyrelsen Östra Götaland Skogsvårdsstyrelsen Skogsslingan Valla Linköping. Informationsbroschyr Skogsvårdsstyrelsen. 00. Biotopskyddsområde på fastigheten Opplunda 1:1, Dnr Tsn 0-15 Ström, B Läderbagge kring Linköpings tätort. Manuskript, Linköpings kommun Svedlund, L, 1999 Starkt människopräglande biotoper. Manusskript Ekologicentrum Skara Svenonius, F Några bidrag till jättegrytornas morfologi och förekomstsätt. Geol. Fören. Förhandl. Bd 0. Stockholm 1918 Tengelin, B Elfiskeundersökning i strömmande vatten. Länsstyrelsen i Östergötland, rapport 1996:7 Tingvall, A Översiktlig epifytisk inventering av och skötselförslag till Stjärnorpsravinen, Linköpings kommun, Östergötlands län. Hamrakonsult (stencil) 11

113 Tingvall, A och Kersna P Eklandskapet, en naturinventering av hagar och lövskogar i V. Åtvidaberg och Ö. Linköping. Länsstyrelsen i Östergötlands län, rapport 1995: Tingvall, A Naturvärdesinventering i områden som ej inventerades i samband med Eklandskapet 1. Hamrakonsult. Stencil Tingvall, A. 1997a. Undersökning av naturområde vid Vårgård, Linköpings kommun. Stencil, Linköpings kommun Tingvall, A Naturvärdesinventering norr om Sturefors, inför fortsatt planarbete. Hamrakonsult Tingvall, A Naturvärdesinventering av område vid Möjetorp, Linköpings kommun inför fortsatt planarbete. Hamrakonsult Tingvall, A Naturvärdesinventering Aviation Park Linköpings kommun inför fortsatt planarbete. Hamrakonsult Tyrberg, T Inventering av Lillkyrkakärrets fågelfauna. Länsstyrelsen i Östergötland Wadstein, M Skötselplan för östra delen av Stjärnorpsravinen. Stencil, Skogsvårdsstyrelsen Östra Götaland Wadstein, M Naturvärdesbedömning av äldre barrskogsområde vid Korsmossen, Rådsla. Stencil, Skogsvårdsstyrelsen Östra Götaland Wadstein, M Naturvärden i slättbygden inom Linköpings kommun. Inventeringsblanketter, pärm hos Linköpings kommun Wadstein, M. 1997a. Skötsel och bevarande av nyckelbiotoper och områden med höga naturvärden på Gismestad, Linköping. Stencil, Skogsvårdsstyrelsen Östra Götaland Wadstein, M. 1997b. Lövet och naturvården i södra Sverige - Lövseminarium i Växjö den 6 november Skogforsk - arbetsrapport 50, Uppsala Waldeck, J Nattfjärilar i Tinnerö eklandskap 007 delrapport. Linköpings kommun. Natur i Linköping 007:8 Wist hembygdsförening Hjortkälla i Wist socken Ängs- och hagmarksinventeringen. Länsstyrelsens inventering av ängs- och hagmarker Material från Länsstyrelsen i Östergötlands län Östergötlands Entomologiska Förening Trumgräshoppan i Östergötland. Rapport, Länsstyrelsen i Östergötland Östergötlands Naturalhistoriska Förening ÖNF:s inventering av Kungsbro avseende kärlväxter. Stencil Östergötlands Naturalhistoriska Förening. 1996a. ÖNF:s inventering av Lera kalkkärr avseende kärlväxter. Stencil Webbsidor

114 Bilaga A Områdesskydd och Natura 000 Skyddade områden till och med Se bifogad karta Skyddad natur och riksintressen för naturvården och friluftslivet Natur- och kulturreservat Namn Areal (ha) Beslutsår Övrigt Utvidgat 001 Brokind 7, 199 Farsboviken,0 00 Grönkulla 1,5 009 Kottebo,0 00 Kottorp 19, , Kärna mosse* 6,7 198 Packarps lövskog,0 007 Stavsätters lövskog 58,1 001 Sturefors 17,0 198 Svartåmynningen, Säby Västerskog,1 197 Sätravallen 11, Tinnerö eklandskap* 687, 006 Tokorps naturreservat 7,0 006 Ullstämmaskogen* 69,0 001 Vallaskogen* 0, Vessers udde 11,0 197 Vidingsjöskogen* 7,0 001 Viggeby* 65,0 197 Västerby lövskogar 177,0 00 Ycke urskog 67, Öna kulturreservat 5,9 00 Kungsbro Total ha Kommunalt reservat fr o m 005 Utvidgat ,7 *) Kommunalt förvaltade naturreservat. Kärna mosse är ett statligt reservat, men med kommunal förvaltning. Övriga är förordnade av kommunen. 11

115 Natura 000-områden Namn Areal (ha) Beslutsår Övrigt Bjärka Säby äng SE008, psci Bjärka-Säby 0, SE0017, psci Bjäsätter-Perstorp 16, 000 SE008, psci Bjäsätter 6, 006 SE008, psci Brokinds lövskogar 1997 SE001, psci Brokinds skolhage, 1997 SE0016, psci Farsboviken 1, SE0011, psci Fornborgen-Grävsten SE00, psci Göta kanal SE0091, psci Kapellån vid Lagerlunda SE0097, psci Kottorp SE006, psci Kungsbro 101, SE001, pspa och psci Kärna mosse 6, SE00079, psci Lera Kalkkärr 1, 00 SE009, psci Lunderna 11, SE0017, psci Sibborp 1, 000 SE0057, psci Stafsäter 57, SE0011, psci Stora Hjälmmossen 107,5 00 SE006, psci Sturefors 19, SE0010, psci Svartåmynningen, SE0015, pspa och psci Svenneby 6, 1998 SE0018, psci Säby Västerskog 0, SE0009, psci Sätravallen 10, 1997 SE0015, psci Södra Häggebo 9,8 00 SE001, psci Sörstugan 9,5 000 SE006, psci Tinnerö eklandskap 61, 00 SE00, pspa och psci Tokorp 11,7 00 SE0079, psci Tolefors-Lagerlunda 8,5 000 SE0079, psci Torrberga rikkärr och sumpskog 1,6 00 SE0016, psci Tyttorp 8, 000 SE0065, psci Ullstämma 67,8 00 SE005, psci Vessers udde 7, 000 SE0067, psci Vidingsjö 79, 00 SE009, psci Viggeby 69,1 00 SE0087, pspa och psci Västerby 168,9 00 SE007, psci Västra Roxen SE0088, pspa och psci Ycke urskog, SE000, psci Älgbosätter,5 000 SE0071, psci 115

116 Biotopskydd Namn Naturtyp Areal (ha) Beslutsår Övrigt Brokind Naturskog, Beslutat av SKS Hamra Naturskog, Beslutat av SKS Nässjö Naturskog 1, Beslutat av SKS Skruvkulla Naturskog 0, Beslutat av SKS Holvarebo Naturskog, Beslutat av SKS Nässjö Ras- eller bergbranter 1, 1997 Beslutat av SKS Kottorp Ras- eller bergbranter, Beslutat av SKS Vissvik Ras- eller bergbranter, 1998 Beslutat av SKS Nässjö Naturskog 0, Beslutat av SKS Hulta Naturskog 0,8 000 Beslutat av SKS Kuseboholm Naturskog 000 Beslutat av SKS Roxtorp Ravinskogar,1 000 Beslutat av SKS Mauritsholm Naturskog 5, 001 Beslutat av SKS Skog Naturskog 6,8 001 Beslutat av SKS Älgbosätter Lilläng Äng och bete, 001 Beslutat av LST Hamra Ras- eller bergbranter,1 00 Beslutat av SKS Ledingelunda Mark med mycket gamla träd, 00 Beslutat av SKS Ledingelunda, Lagerlunda Ravinskogar, 00 Beslutat av SKS Opplunda Naturskog, 00 Beslutat av SKS Snaven Naturskog 6,7 00 Beslutat av SKS Nässjö Naturskog,8 005 Beslutat av SKS Nässjö Naturskog,7 005 Beslutat av SKS Valkebo Naturskog,8 005 Beslutat av SKS Drögshult Naturskog 5,5 006 Beslutat av SKS Flemma Ras- eller bergbranter 0,6 006 Beslutat av SKS Skullebo Ras- eller bergbranter 1, 006 Beslutat av SKS Skullebo Ras- eller bergbranter 0,6 006 Beslutat av SKS Skullebo Örtrika sumpskogar 0,8 006 Beslutat av SKS Skullebo Örtrika sumpskogar,1 006 Beslutat av SKS Skullebo Örtrika sumpskogar 0,8 006 Beslutat av SKS Skullebo Naturskog 1,6 006 Beslutat av SKS Skullebo Naturskog 8,6 006 Beslutat av SKS Skullebo Örtrika sumpskogar 1,5 006 Beslutat av SKS Skullebo Örtrika sumpskogar,7 006 Beslutat av SKS Stjärnorps-Sörby Ras- eller bergbranter, 006 Beslutat av SKS Holvarebo Naturskog 1,6 007 Beslutat av SKS Sätra Naturskog,5 007 Beslutat av SKS Torrberga Rik- och kalkkärr 007 Beslutat av SKS Vårdsnäs-Tomta Ras- eller bergbranter,1 007 Beslutat av SKS Vårdsnäs-Tomta Naturskog 0,9 007 Beslutat av SKS Vårdsnäs-Tomta Hassellundar 0,9 007 Beslutat av SKS 116

117 Namn Naturtyp Areal (ha) Beslutsår Övrigt Drögshult Naturskog 5, 008 Beslutat av SKS Kottebo Ravinskogar, 008 Beslutat av SKS Kottebo Ras- eller bergbranter,6 008 Beslutat av SKS Kottebo Ras- eller bergbranter,1 008 Beslutat av SKS Ycke Naturskog, 008 Beslutat av SKS Ycke Naturskog 1,7 011 Beslutat av SKS Ycke Naturskog 1,6 011 Beslutat av SKS Ycke Naturskog 0,8 011 Beslutat av SKS Summa ha 18,9 Naturminne Namn Beslutsår En hängek vid Munkebo 191 En ek vid Ekströmmen 1915 En ek vid Stjärntorps gård 191 En ek vid Alguvi Skrivaregård 19 En ek vid Lerboga 196 En ek vid Lerboga 196 En ek vid Prästgården 196 En lind vid Lerboga 196 En tall vid Lerboga 196 En tall vid Lerboga 196 En tall vid Svanhals 196 Tre ekar vid Lerboga 196 Två ekar vid Lerboga 196 Två ekar vid Svanhals 196 Två tallar vid Åsängen 196 En tall Norlingstallen vid Mauritzholm 197 En tall Vikärrstallen vid Mauritzholm 197 Tre granar vid Mauritzholm 197 Två ekar vid Grävsten 197 En ek vid Mo 1950 Femtiosju ekar vid Brånnestad 1950 En ek vid Stora Bjärbo 1957 En tall Trolltallen vid 1958 En tall 1: Två oxlar vid Brånhult 1960 Källa vid Brunneby 196 Solltorpsgrottan

118 Djurskydd Namn Typ av skydd Beslutsår Övrigt Sturefors i Ärlången Fågelskydd 1997 Fågelskydd 1/ 10/7 Fågelskär öster om Tallön i Järnlunden Fågelskydd 010 Fågelskydd 1/ 10/7 Toftaskär i Järnlunden Fågelskydd 197 Fågelskydd 1/ 10/7 Naturvårdsavtal Namn Naturtyp Areal (ha) Beslutsår Sjögesäter Naturskogsartad lövskog 6,6 199 Siggantorp Naturskogsartad barrskog 10, 1995 Opplunda Ädellövskog 11,5 00 Brunnby Ädellövskog,1 005 Mannebo Lövbrännelik successionsmark,5 005 Melskog Naturskogsartad lövskog,7 005 Melskog Naturskogsartad barrskog,6 006 Flemma Kantzon 1, 007 Flemma Kantzon 1,8 007 Flemma Kantzon,5 007 Naturskogsartad barrskog 1,8 007 Lövbrännelik successionsmark 5,5 007 Stämma Kulturmark, 008 Stämma Kulturmark 6,9 008 Harg Naturskogsartad lövskog,7 009 Ycke Naturskog 1, 011 Ycke Naturskog 0,

119 Bilaga B Fridlysta arter i Östergötland Växter För dessa arter gäller att det är förbjudet att plocka, gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada vilt levande exemplar. Det är också förbjudet att ta bort eller skada frön eller andra delar av dessa arter. Organismgrupp Art Kärlväxter Samtliga orkidéer, fam. Orchidaceae Samtliga lummerväxter1 Backsippa Blåsippa1 Buskvicker Cypresslummer Fin tofsäxing Finnögontröst Flockarun Gaffelglim Gatmålla Grenigt kungsljus Gullviva1 Höstlåsbräken Kalvnos Kattmynta Knippnejlika Knölvial Kransborre Luddvedel Mistel Mosippa Nålkörvel Piploka Raggarv Revsvalting Rutlåsbräken Småsvalting Spetsnate Stinkmålla Stor låsbräken Stor sandlilja Strandbräsma 119

120 Styvnate Ängssalvia Ärtvicker Mossor Grön sköldmossa Käppkrokmossa Lavar Getlav Stiftärrlav Ärrlav Svampar Bombmurkla Saffransticka 1) Utan hinder av ovanstående förbud är det tillåtet att plocka exemplar av dessa arter om det ej är för kommersiella ändamål. ) Utan hinder av ovanstående förbud är det tillåtet att samla in beläggexemplar som är av betydelse för dokumentering av arten, om det inte finns något annat tillfredsställande alternativ och den berörda populationens fortbestånd inte påverkas negativt. Den som ansvarat för en insamling skall senast den 1 januari varje år redovisa till länsstyrelsen vilka arter som insamlats föregående år, antalet exemplar av dessa, var de insamlats, var de finns deponerade samt syftet med insamlingen. För mer information, se ) Utan hinder av ovanstående förbud får markägare och nyttjanderättsinnehavare skörda vilt levande exemplar av följande art för försäljning, om det sker för att vårda värdträdet och om den berörda populationens fortbestånd inte påverkas negativt. 10

121 Djur För dessa arter gäller att det är förbjudet att inom landet döda, skada, fånga eller på annat sätt insamla vilt levande exemplar. Det är också förbjudet att ta bort eller skada dessa arters ägg (rom), larver (yngel) eller bo. Vilda fåglar och däggdjur är fredade enligt jaktlagstiftningen och finns inte upptagna här. Organismgrupp Art Kräldjur Hasselsnok Huggorm1 Kopparödla Sandödla Skogsödla Snok Groddjur Mindre vattensalamander Större vattensalamander Vanlig groda Vanlig padda Åkergroda Ätlig groda Ryggradslösa djur Apollofjäril Bred gulbrämad dykare Bred paljettdykare Citronfläckad kärrtrollslända Dårgräsfjäril Ekoxe Grön mosaiktrollslända Läderbagge Svartfläckig blåvinge Bred kärrtrollslända Pudrad kärrtrollslända 1) Utan hinder av ovanstående förbud är det tillåtet att infånga och flytta vilt levande exemplar på tomtmark. Om det inte är möjligt att infånga djuret och någon annan lämplig lösning inte finns får djuret dödas. ) Utan hinder av ovanstående förbud är det tillåtet att samla in ägg (rom) och larver (yngel) i begränsad omfattning och förvara för studier av utvecklingen, men inte för kommersiella ändamål. Djuren skall snarast återutsättas på samma plats där de insamlades. Det är även tillåtet att tillfälligt infånga exemplar för studier. Djuren får dock inte flyttas från platsen och skall snarast sättas tillbaka där de infångades. ) Det är tillåtet att samla in beläggexemplar som är av betydelse för dokumentering av arten, om det inte finns något annat tillfredsställande alternativ och den berörda populationens fortbestånd inte påverkas negativt. Den som ansvarat för en insamling skall senast den 1 januari varje år redovisa till länsstyrelsen vilka arter som insamlats föregående år, antalet exemplar av dessa, var de insamlats, var de finns deponerade samt syftet med insamlingen. För mer information, se 11

122 Bilaga C Rödlistade arter i Linköpings kommun Förteckning över nationellt rödlistade arter enligt rödlistan (Gärdenfors, U. 010) som är noterade i Linköpings kommun. Totalt har 66 arter noterats. Listan är ett utdrag från artportalen Vissa arter är inte anträffade på senare tid. För kärlväxter redovisas endast fynd efter För fåglar redovisas endast fynd efter 1999 av arter som konstaterats som häckande/troligen häckande eller arter som har viktiga rastplatser i kommunen. För övriga artgrupper redovisas alla fynd. Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Kärlväxter (105) Ask Fraxinus excelsior Backklöver Trifolium montanum Backsippa Pulsatilla vulgaris ssp. vulgaris Bandnate Potamogeton compressus Bergjohannesört Hypericum montanum Bolmört Hyoscyamus niger Brandnäva Geranium lanuginosum EN Brinklosta Bromus commutatus EN Buskvicker Vicia dumetorum Desmeknopp Adoxa moschatellina Finnögontröst Euphrasia officinalis subsp. officinalis EN Flockarun Centaurium erythraea var. erythraea Fläcklungört Pulmonaria officinalis Fläckmaskros Taraxacum maculigerum Fältgentiana Gentianella campestris subsp. campestris EN Färgginst Genista tinctoria Fågelarv Holosteum umbellatum Grusnejlika Gypsophila muralis EN Grådådra Alyssum alyssoides Gråmalva Malva thuringiaca Hartmansstarr Carex hartmanii Hjärtstilla Leonurus cardiaca Honungsblomster Herminium monorchis Kal knipprot Epipactis phyllanthes Kasgräs Scolochloa festucacea Kavelhirs Setaria viridis Klasefibbla Crepis praemorsa Klippnejlika Petrorhagia saxifaga EN Klätt Agrostemma githago EN Knippnejlika Dianthus armeria EN 1

123 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Knottblomster Malaxis monophyllos Knärot Goodyera repens Knölvial Lathyrus tuberosus Korndådra Neslia paniculata EN Korskovall Melampyrum cristatum Kvällsmaskros Taraxacum praestans EN Källblekvide Salix hastata subsp. vegeta Källgräs Catabrosa aquatica Ljungsnärja Cuscuta epithymum Ljungögontröst Euphrasia micrantha Loppstarr Carex pulicaris Luddvicker Vicia villosa Lundviva Primula elatior Lungrot Chenopodium bonus-henricus Mjukdån Galeopsis ladanum Månlåsbräken Botrychium lunaria Paddfot Asperugo procumbens Pimpinellros Rosa spinosissima RE Plattsäv Blysmus compressus Renlosta Bromus arvensis Riddarsporre Consolida regalis Rutlåsbräken Botrychium matricariifolium EN Ryl Chimaphila umbellata EN Råglosta Bromus secalinus EN Röd skogslilja Cephalanthera rubra Rödlånke Lythrum portula Sanddraba Draba nemorosa EN Sanddådra Camelina microcarpa Sankmaskros Taraxacum pseudosuecicum CR Sen fältgentiana Gentianella campestris var. campestris EN Skogsalm Ulmus glabra Skogsfru Epipogium aphyllum Skogsklocka Campanula cervicaria Skogslysing Lysimachia nemorum Skogssvingel Drymochloa sylvatica Skärblad Falcaria vulgaris EN Slåttergubbe Arnica montana Smalbladig lungört Pulmonaria angustifolia EN Sommarfibbla Leontodon hispidus Spetsnate Potamogeton acutifolius EN Spindelört Thesium alpinum Stenfrö Lithospermum officinale 1

124 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Storgröe Poa remota Stortimjan Thymus pulegioides Strandbräsma Cardamine parviflora EN Strandviol Viola stagnina Stubbdaggkåpa Alchemilla samuelssonii EN Styvnate Potamogeton rutilus EN Svedjenäva Geranium bohemicum Sydspärgel Spergula arvensis subsp. arvensis DD Tidig fältgentiana Gentianella campestris var. suecica EN Toppjungfrulin Polygala comosa Trubbdaggkåpa Alchemilla plicata Uddnate Potamogeton friesii Ullig hjärtstilla Leonurus cardiaca Vanlig backruta Thalictrum simplex subsp. simplex Vanlig backsippa Pulsatilla vulgaris subsp. vulgaris Vanlig luddvicker Vicia villosa subsp. villosa Vanlig sanddådra Camelina microcarpa subsp. sylvestris Vanlig sandviol Viola rupestris subsp. rupestris Vanlig skogsalm Ulmus glabra subsp. glabra Vanlig ängsstarr Carex hostiana var. hostiana Vanlig åkerrättika Raphanus raphanistrum Vit kattost Malva pusilla Åkerkulla Anthemis arvensis Åkerkål Brassica rapa subsp. campestris Åkerranunkel Ranunculus arvensis Ädelmynta Mentha gracilis EN Äkta hjärtstilla Leonurus cardiaca Äkta ljungsnärja Cuscuta epithymum var. epithymum Ängslosta Bromus racemosus EN Ängssalvia Salvia pratensis EN Ängsskära Serratula tinctoria Ärtvicker Vicia pisiformis EN Ävjebrodd Limosella aquatica Mossor (15) Aspfjädermossa Neckera pennata Forsmossa Cinclidotus fontinaloides Kalkkällmossa Philonotis calcarea Kornknutmossa Odontoschisma denudatum Käppkrokmossa Hamatocaulis vernicosus Liten hornflikmossa Lophozia ascendens Muddermossa Physcomitrella patens 1

125 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Parkhättemossa Orthotrichum pallens Skogstrappmossa Anastrophyllum michauxii Skugglobmossa Tritomaria exsecta EN Stubbtrådmossa Cephalozia catenulata Ullgrimmia Grimmia laevigata Vedflikmossa Lophozia longiflora Vedsäckmossa Calypogeia suecica Vedtrappmossa Anastrophyllum hellerianum Svampar (169) Almkrämskinn Granulobasidium vellereum Almsprängticka Inonotus ulmicola Apelticka Spongipellis fissilis Aspskinn Conferticium ravum Backnopping Entoloma atrocoeruleum Barrmusseron Leucopaxillus cerealis Bitter taggsvamp Sarcodon fennicus EN Blackticka Junghuhnia collabens Blek fingersvamp Ramaria mairei Blek rotskål Sowerbyella radiculata Bleksopp Xerocomus impolitus EN Blekspindling Cortinarius caesiostramineus Blekticka Haploporus tuberculosus Blå taggsvamp Hydnellum caeruleum Blåfotad taggsvamp Sarcodon glaucopus Blårödling Entoloma bloxamii Bombmurkla Sarcosoma globosum Borsttagging Gloiodon strigosus Brandticka Pycnoporellus fulgens Bronssopp Boletus appendiculatus Brödmärgsticka Perenniporia medulla-panis Cinnoberspindling Cortinarius cinnabarinus Dadelvaxskivling Hygrocybe spadicea Denises spindling Cortinarius dionysae Doftfjällskivling Lepiota ochraceofulva Dofttaggsvamp Hydnellum suaveolens Druvfingersvamp Ramaria botrytis Ekgräddvaxskivling Hygrophorus penarioides Ekskinn Aleurodiscus disciformis Ekticka Phellinus robustus Ekvaxskivling Hygrophorus cossus Fager vaxskivling Hygrocybe aurantiosplendens 15

126 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Falsk djävulssopp Boletus legaliae EN Finporing Gloeoporus pannocinctus Fjällig gallmusseron Tricholoma bresadolanum Flattoppad klubbsvamp Clavariadelphus truncatus Fransig ockraporing Junghuhnia lacera Fyrflikig jordstjärna Geastrum quadrifidum Grangråticka Boletopsis leucomelaena Granrotsspindling Cortinarius fraudulosus Gransotdyna Camarops tubulina Grantaggsvamp Bankera violascens Granticka Phellinus chrysoloma Grentaggsvamp Climacodon septentrionalis Gropticka Oligoporus guttulatus Gräddporing Cinereomyces lenis Gräddticka Perenniporia subacida Gränsticka Phellinus nigrolimitatus Grå taggsvamp Phellodon confluens EN Gråbrun ängsfingersvamp Clavulinopsis umbrinella Grålila vaxskivling Hygrocybe lacmus Gråmalva Lavatera thuringiaca Grönfjällig fjällskivling Lepiota grangei Grönfläckig vinriska Lactarius semisanguifluus Gröngul vaxskivling Hygrocybe citrinovirens Gröntagging Kavinia alboviridis Gul rotskål Sowerbyella imperialis Gul strävsopp Leccinum crocipodium EN Gul taggsvamp Hydnellum geogenium Gulbrämad flugsvamp Amanita franchetii Gulporing Junghuhnia luteoalba Gult porskinn Lindtneria trachyspora Gultagging Cristinia gallica DD Gultoppig fingersvamp Ramaria testaceoflava Gyllenskivig spindling Cortinarius xanthophyllus Gyllensopp Aureoboletus gentilis Gyllenspindling Cortinarius aureofulvus Harticka Onnia leporina Hasseldyna Hypoxylon howeanum Hedröksvamp Lycoperdon ericaeum Hårig jordstjärna Trichaster melanocephalus Igelkottsröksvamp Lycoperdon echinatum Jättekamskivling Amanita ceciliae Jättespindling Cortinarius praestans 16

127 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Kandelabersvamp Artomyces pyxidatus Kastanjesopp Gyroporus castaneus Kilporing Skeletocutis kuehneri Klotsporig vedplätt Dacrymyces ovisporus DD Klumpticka Abortiporus biennis Kopparspindling Cortinarius cupreorufus Koppartaggsvamp Sarcodon lundellii Koralltaggsvamp Hericium coralloides Korallticka Grifola frondosa Kremlevaxskivling Hygrophorus russula Krusbärsticka Phellinus ribis Kryddtofsskivling Pholiota squarrosoides Kungsspindling Cortinarius elegantior Kärnticka Inonotus dryophilus Kötticka Leptoporus mollis Lakritsmusseron Tricholoma apium Laxticka Hapalopilus aurantiacus Ljus ängsfingersvamp Clavulinopsis subtilis Ljusskivig lerskivling Camarophyllopsis schulzeri Luddticka Onnia tomentosa Lundbläcksvamp Coprinopsis insignis Lundticka Tyromyces wynnei Lundvaxskivling Hygrophorus nemoreus Lädervaxskivling Hygrocybe russocoriacea Lömsk fingersvamp Ramaria formosa Mjölmusseron Tricholoma ustaloides Mjölrödskivling Entoloma prunuloides Motaggsvamp Sarcodon squamosus Narrtagging Kavinia himantia Olivjordtunga Microglossum olivaceum s.str. Orange taggsvamp Hydnellum aurantiacum Ostticka Skeletocutis odora Oxtungssvamp Fistulina hepatica Persiljespindling Cortinarius sulfurinus Poppelspindling Cortinarius populinus Poppeltofsskivling Hemipholiota populnea Praktvaxskivling Hygrocybe splendidissima Puderspindling Cortinarius aureopulverulentus Purpurbrun jordtunga Microglossum atropurpureum Raggtaggsvamp Hydnellum mirabile EN Rodnande lutvaxskivling Hygrocybe ingrata Rosenfingersvamp Clavaria rosea 17

128 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Rosenporing Ceriporia excelsa Rosenticka Fomitopsis rosea Rosentrattskivling Leucopaxillus rhodoleucus Rostspindling Cortinarius russus Rotfingersvamp Ramaria magnipes Rotsopp Boletus radicans Rovspindling Cortinarius napus Rutskinn Xylobolus frustulatus Räfflad nagelskivling Gymnopus fusipes Råttspindling Cortinarius spadicellus DD Rökfingersvamp Clavaria fumosa Saffransfingersvamp Ramariopsis crocea Saffransticka Hapalopilus croceus CR Scharlakansvaxskivling Hygrocybe punicea Sepiavaxskivling Hygrocybe ovina Silkesslidskivling Volvariella bombycina Skillerticka Inonotus cuticularis Skinntagging Dentipellis fragilis Skumticka Spongipellis spumeus Skär fingersvamp Clavaria incarnata Slöjröksvamp Lycoperdon mammaeforme Snöbollsspindling Cortinarius niveoglobosus DD Stjälkröksvamp Tulostoma brumale Stor aspticka Phellinus populicola Stor tratticka Polyporus badius Stråfingersvamp Clavaria straminea Svart taggsvamp Phellodon niger Svartfjällig musseron Tricholoma atrosquamosum Svartnande kantarell Cantharellus melanoxeros Svartnande narrmusseron Porpoloma metapodium EN Svartvit taggsvamp Phellodon melaleucus Svartöra Auricularia mesenterica Sydlig anisticka Trametes suaveolens EN Sydlig kantmusseron Tricholoma sejunctum Tallharticka Onnia triquetra EN Tallriska Lactarius musteus Tallticka Phellinus pini Trådvaxskivling Hygrocybe intermedia Tungticka Piptoporus quercinus EN Tårkragskivling Hemistropharia albocrenulata Tårticka Inonotus dryadeus Ullticka Phellinus ferrugineofuscus 18

129 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Ulltickeporing Skeletocutis brevispora Veckticka Antrodia pulvinascens Violett fingersvamp Clavaria zollingeri Vit vedfingersvamp Lentaria epichnoa Äggvaxskivling Hygrophorus karstenii Ögonnopping Entoloma lividocyanulum Antrodiella pallasii Pluteus hispidulus DD Ramaria fennica EN Ramaria flavobrunnescens Ramaria karstenii Lavar (5) Allékrimmerlav Rinodina colobina EN Almlav Gyalecta ulmi Aspgelélav Collema subnigrescens Blek kraterlav Gyalecta flotowii Blek kryptolav Absconditella delutula Blekskaftad nållav Chaenotheca cinerea EN Blyertslav Buellia violaceofusca Broktagel Bryoria bicolor Brun lundlav Bacidia polychroa Brunskaftad blekspik Sclerophora farinacea Dvärgbägarlav Cladonia parasitica Ekpricklav Arthonia byssacea Ekspik Calicium quercinum Gammelekslav Lecanographa amylacea Garnlav Alectoria sarmentosa Getlav Flavoparmelia caperata Gropig skägglav Usnea barbata Grynig dagglav Physconia grisea Grå skärelav Schismatomma decolorans Gul dropplav Cliostomum corrugatum Hjälmbrosklav Ramalina baltica Hål-lav Menegazzia terebrata Klosterlav Biatoridium monasteriense Kortskaftad parasitspik Sphinctrina turbinata Kraterorangelav Caloplaca ulcerosa Kustskinnlav Leptogium magnussonii Ladlav Cyphelium tigillare Laxticka Erastia salmonicolor Lerskinnlav Epiphloea byssina DD 19

130 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Liten blekspik Sclerophora peronella Lunglav Lobaria pulmonaria Lunglavsknapp Plectocarpon lichenum Mjölig lundlav Bacidina delicata Norsk näverlav Platismatia norvegica Parasitsotlav Cyphelium sessile Parknål Chaenotheca hispidula Ringlav Evernia divaricata Rosa skärelav Schismatomma pericleum Rosettgelélav Collema fragrans EN Rödbrun blekspik Sclerophora coniophaea Savlundlav Bacidia incompta Skrovellav Lobaria scrobiculata Skuggorangelav Caloplaca lucifuga Smalskaftslav Chaenotheca gracilenta Småflikig brosklav Ramalina sinensis Stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera Strandskinnlav Leptogium rivulare EN Svart hjorttryffel Elaphomyces anthracinus Sydlig blekspik Sclerophora amabilis Trubbig brosklav Ramalina obtusata Violettgrå tagellav Bryoria nadvornikiana Västlig njurlav Nephroma laevigatum Ädellav Megalaria grossa Däggdjur () Fransfladdermus Myotis nattereri Utter Lutra lutra Varg Canis lupus lupus EN Fåglar () Backsvala Riparia riparia Berguv Bubo bubo Bivråk Pernis apivorus Brunand Aythya ferina Brushane Philomachus pugnax Busksångare Acrocephalus dumetorum Drillsnäppa Actitis hypoleucos Dubbelbeckasin Gallinago media Flodsångare Locustella fluviatilis Gråtrut Larus argentatus Gräshoppsångare Locustella naevia 10

131 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Göktyta Jynx torquilla Havsörn Haliaeetus albicilla Hämpling Carduelis cannabina Kornknarr Crex crex Kungsfiskare Alcedo atthis Mindre flugsnappare Ficedula parva Mindre hackspett Dendrocopos minor Nattskärra Caprimulgus europaeus Nötkråka Nucifraga caryocatactes Ortolansparv Emberiza hortulana Pilgrimsfalk Falco peregrinus Pungmes Remiz pendulinus EN Rapphöna Perdix perdix Rosenfink Carpodacus erythrinus Rödspov Limosa limosa CR Rördrom Botaurus stellaris Småfläckig sumphöna Porzana porzana Stjärtand Anas acuta Storspov Numenius arquata Svarthakedopping Podiceps auritus Svarthalsad dopping Podiceps nigricollis Svarttärna Chlidonias niger Sydlig gulärla Motacilla flava flava Sånglärka Alauda arvensis Sädgås Anser fabalis Tornseglare Apus apus Trastsångare Acrocephalus arundinaceus Tretåig hackspett Picoides tridactylus Turkduva Streptopelia decaocto Vaktel Coturnix coturnix Vassångare Locustella luscinioides Ängshök Circus pygargus EN Årta Anas querquedula Fiskar () Asp Aspius aspius Lake Lota lota Vimma Abramis vimba Ål Anguilla anguilla CR 11

132 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Steklar (9) Fibblesandbi Andrena fulvago Guldsandbi Andrena marginata Kantsmalbi Lasioglossum sexmaculatum Klöverhumla Bombus distinguendus Klöversidenbi Colletes marginatus Lusernbi Melitta leporina Mindre pansarstekel Tiphia minuta Märgelsandbi Andrena labialis Nyponsandbi Andrena nitida Nätblodbi Sphecodes reticulatus Pannblodbi Sphecodes miniatus Praktbyxbi Dasypoda hirtipes Punktblodbi Sphecodes puncticeps Pärlbi Biastes truncatus Rödfiltbi Epeolus marginatus Släntsmalbi Lasioglossum nitidiusculum Småfibblebi Panurgus calcaratus Sotsandbi Andrena nigrospina Stortapetserarbi Megachile lagopoda Svartpälsbi Anthophora retusa Tagglergeting Odynerus reniformis Thomsonkägelbi Coelioxys obtusispina Vialgökbi Nomada villosa Väddsandbi Andrena hattorfiana Väggcitronbi Hylaeus pictipes Ängssolbi Dufourea dentiventris Ängsvägstekel Priocnemis agilis Crossocerus congener Mimesa bruxellensis Fjärilar (6) Allmän metallvingesvärmare Adscita statices Allmän purpurmätare Lythria cruentaria Almsnabbvinge Satyrium w-album Apollofjäril Parnassius apollo EN Askbarkmott Euzophera pinguis Bredbrämad bastardsvärmare Zygaena lonicerae Brokigt ängsfly Oligia versicolor Brunaktig sikelvinge Drepana curvatula Brunflammig fältmätare Perizoma flavofasciata Dyster malmätare Eupithecia orphnata 1

133 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Dårgräsfjäril Lopinga achine Getinglik glasvinge Synanthedon vespiformis Glimfältmätare Perizoma hydrata Grå klaffmätare Philereme vetulata Gullvivefjäril Hamearis lucina Gulryggig fältmätare Ecliptopera capitata Hedpärlemorfjäril Argynnis niobe Humlerotfjäril Hepialus humuli Jungfrulinpraktmal Hypercallia citrinalis Jättesvampmal Scardia boletella Kattfotfjädermott Platyptilia tesseradactyla Klubbsprötad bastardsvärmare Zygaena minos Kohornsmal Ochsenheimeria taurella Liten poppelglasvinge Sesia melanocephala Litet stamfly Amphipoea crinanensis Ljusbröstad morotplattmal Depressaria douglasella Mellanmätare Phibalapteryx virgata Mindre bastardsvärmare Zygaena viciae Mindre blåvinge Cupido minimus Mindre gulfläckgråvecklare Eana derivana Mjölfly Eublemma minutata EN Mjölkörtsspinnare Lemonia dumi Nätådrig parkmätare Eustroma reticulata Ockragult gulvingfly Xanthia gilvago Olivbrunt nejlikfly Hadena albimacula Oren malmätare Eupithecia immundata Piltecknad fältmätare Perizoma sagittata Rysk högstjärt Pygaera timon Rödlätt lövmätare Scopula rubiginata Sexfläckig bastardsvärmare Zygaena filipendulae Silverfläckpraktmal Buvatina stroemella Silversmygare Hesperia comma Slåttergubbemal Digitivalva arnicella Smalsprötad bastardsvärmare Zygaena osterodensis Smygstekellik glasvinge Bembecia ichneumoniformis Springkornfältmätare Xanthorhoe biriviata Svartbrun klaffmätare Philereme transversata Svartfläckig högstjärt Clostera anachoreta Svävfluglik dagsvärmare Hemaris tityus Sårläkeplattmal Agonopterix astrantiae Säfferotplattmal Depressaria libanotidella Thunbergs fältmätare Epirrhoe pupillata 1

134 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Torvfly Calamia tridens Trylobmätare Trichopteryx polycommata Tvärlinjerat vickerfly Lygephila viciae Tvärstreckat mottfly Schrankia taenialis Vackert nejlikfly Hadena confusa Vaxgul lavspinnare Setema cereola Veronikanätfjäril Melitaea britomartis CR Violettbrunt jordfly Euxoa recussa Violettkantad guldvinge Lycaena hippothoe Vägtornsmätare Triphosa dubitata Åkerväddsantennmal Nemophora metallica Ängsnätfjäril Melitaea cinxia Tvåvingar (5) Ekguldblomfluga Ferdinandea ruficornis Gulpudrad savdaggfluga Amiota flavopruinosa Jordhumlefluga Pocota personata Ljus bronsblomfluga Callicera aenea Tallmulmblomfluga Chalcosyrphus piger Halvvingar () Blek dvärgbuksimmare Micronecta griseola Spindelörtskinnbagge Canthophorus impressus Orthotylus concolor Hopprätvingar (1) Trumgräshoppa Psophus stridulus EN Sländor (1) Dvärgflickslända Nehalennia speciosa EN Skalbaggar (11) Almblombock Pedostrangalia revestita EN Almsplintvivel Magdalis armigera Almvedvivel Cossonus cylindricus EN Aspmögelbagge Enicmus lundbladi Aspögonbagge Aderus populneus Barkrödrock Ampedus cinnabarinus Bibagge Apalus bimaculatus Blåvingad lövsvampbagge Tetratoma fungorum Bredhornad smalpraktbagge Agrilus laticornis Brokig barksvartbagge Corticeus fasciatus 1

135 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Bronspraktbagge Buprestis haemorrhoidalis Dubbelhårig brunbagge Anisoxya fuscula Ekbrunbagge Hypulus quercinus Ekmulmbagge Pentaphyllus testaceus Eksplintbagge Lyctus linearis Ekträdlöpare Rhagium sycophanta Femstrimmig plattstumpbagge Platysoma deplanatum Fyrfläckad vedsvampbagge Mycetophagus quadriguttatus Glänsande blombagge Ischnomera caerulea Grön aspvedbock Saperda perforata Gulbandad brunbagge Orchesia fasciata Gulbent kamklobagge Allecula morio Guldgrön sammetslöpare Chlaenius nigricornis Gulhornad gaddbagge Mordellistena variegata Gulröd blankbock Obrium cantharinum Hedfrölöpare Harpalus rufipalpis Kardinalfärgad rödrock Ampedus cardinalis Korthornad ögonbagge Pseudeuglenes pentatomus Kvistspegelbock Phymatodes alni Lindmögelbagge Enicmus brevicornis Liten brunbagge Orchesia minor Läderbagge Osmoderma eremita Matt blombagge Ischnomera cinerascens Matt mjölbagge Tenebrio opacus Mindre svampklobagge Mycetochara humeralis Mulmknäppare Elater ferrugineus Nordlig flatbagge Thymalus oblongus Nästtjuvbagge Ptinus sexpunctatus Orange rödrock Ampedus nigroflavus Platt gångbagge Cerylon deplanatum Punkterad brunbagge Hallomenus axillaris Reliktbock Nothorhina muricata Rödaxlad lundknäppare Calambus bipustulatus Rödhalsad vedsvampbagge Mycetophagus fulvicollis Rödhjon Pyrrhidium sanguineum Rödvingad kapuschongbagge Bostrichus capucinus EN Sexfläckig blombock Anoplodera sexguttata Sexfläckig fallbagge Cryptocephalus sexpunctatus Skeppsvarvsfluga Lymexylon navale Skulderfläckad gaddbagge Mordellistena humeralis Smalknäppare Procraerus tibialis Smalvingad blombock Strangalia attenuata 15

136 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Sprängtickgnagare Dorcatoma substriata Stekelbock Necydalis major Större sågsvartbagge Uloma culinaris Större vedvivel Cossonus parallelepipedus Svart guldbagge Gnorimus variabilis EN Svartbrun brunbagge Phloiotrya rufipes Svartoxe Ceruchus chrysomelinus EN Svartspetsad rödrock Ampedus praeustus Svartvingad svampbagge Leiestes seminigra Sågtandad mycelbagge Liodopria serricornis Taggbock Prionus coriarius Tiofläckig vedsvampbagge Mycetophagus decempunctatus Tretandad svampborrare Cis quadridens Trubbknäppare Drapetes mordelloides Trubbtandad lövknäppare Crepidophorus mutilatus Tvåfläckig smalpraktbagge Agrilus biguttatus Tvåfärgad barksvartbagge Corticeus bicolor Vanligt dödsbud Blaps mortisaga EN Ädelguldbagge Gnorimus nobilis Agathidium mandibulare Agathidium nigrinum Amphicyllis globiformis Amphotis marginata Ancistronycha cyanipennis Anitys rubens Anthonomus undulatus DD Atomaria alpina Atomaria badia Atomaria nigripennis Batrisodes delaporti Carphacis striatus Ceutorhynchus rhenanus DD Chrysolina limbata Cis dentatus Cis rugulosus Cryptocephalus hypochoeridis Cryptocephalus sericeus Cryptophagus fallax Cryptophagus fuscicornis Cryptophagus labilis Cryptophagus quercinus Cypha nitida 16

137 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Cyphea curtula Dreposcia umbrina Ebaeus lapplandicus Euryusa optabilis Globicornis nigripes Gnathoncus nidorum Gnypeta rubrior DD Hylis procerulus Hypebaeus flavipes Ipidia binotata Malachius aeneus Margarinotus brunneus Margarinotus purpurascens Meligethes corvinus Microrhagus lepidus Microscydmus nanus Opatrum riparium Opilo mollis Pediacus depressus Phloeophagus turbatus Phyllodrepa vilis Platysoma lineare Plectophloeus nitidus Ptenidium gressneri Ptinus bicinctus Scydmaenus perrisii Stenus sylvester DD Stephostethus alternans Tachyusida gracilis Thamiaraea hospita Trichoceble floralis Trichonyx sulcicollis Triplax rufipes Uloma rufa Xyletinus ater Xyletinus longitarsis Xyletinus vaederoeensis Spindeldjur () Dvärgklokrypare Cheiridium museorum Gammelekklokrypare Larca lata Hålträdsklokrypare Anthrenochernes stellae 17

138 Svenskt namn Vetenskapligt namn Rödlistekategori Kräftdjur (1) Flodkräfta Astacus astacus CR Blötdjur (5) Flat dammussla Pseudanodonta complanata Kalkkärrsgrynsnäcka Vertigo geyeri Sumpkamgälsnäcka Valvata macrostoma Tjockskalig målarmussla Unio crassus EN Äkta målarmussla Unio pictorum 18

139 Lilla Åby Domprosthagen Djurgårdens ekbacke Magasinshagen Nötabacken Ängsund Ekäng Lenastugan Ullstämmarondellen Nysättershagen Ullstämma södra Ullstämma skogsbete kärret (södra) Plöjan Klockarehumpen kärret (norra) Högsbacken Högsbacken Ullstämma Ullstämma-Harvestad norra Blästadhagen Jungfruberget Ekängshagen Ryttarhemmet Ralstorp Alorps skogsbete Edhaga hassellund Edhaga våtmark Södra Rosenkällasjön Rosenkälla kalvhage Stensätters skogsbete Vidingsjö NR Fjärilskullen Tinnerö skog Tinnerö naturreservat Frökärret Smedstads storäng Långbacken Hammarskogen Hammarhagen Halshöga bergsäng Tinnerö kohage Rävkullen Berga minnespark Smedstads hasselbacken Kramshagen Granhagen Åsmedsstads ekkulle Oxhagen Eldsberget 000 meter Änggårdshagen Lambohovshagen Mjärdevihagen Bilaga D Kommunala hagmarker 19

140 Tokarpshagen 000 meter Tokarps ekhage Heda Mjärdevihagen Mörtlösahagen Tallbodahagen Himnavägen Kråksången

141 meter Kalvhagen Östra betet Viggeby naturreservat Åkerbetet Åsbetet Näset Norra betet Sofielund 000 meter Tutebo

142 Bilaga E Värdefulla ekområden och gröna stråk i staden E ge n sv ä B e rg SKÄGGETORP Kallerstadsparken TORNBY Tift gravfält Kallersta d VASASTADEN Ki nd n tan RYD Vasaväge taga Öst gö INNERSTADEN ggatan Drottnin n Stå gen Torv en n ta Storga an Griftegård TANNEFORS gån Linköpings City Airport SAAB en v äg Naturreservat rgå VÄSTRA VALLA Valla friluftsområde ä ck en Ny a GARNIS0NEN bä bo La m ck en c ken DJURGÅRDEN BERGA Smedstad dammar Smedstadsbäcken s Åleryd ta eds vägen EKHO Väg Sm VIMANSHÄLL Bergadammen d s bä LAMBOHOV JOHANNELU eden Söderl ed en ed st a ds ho vsl Sm VIDINGSJÖ Tinnerö eklandskap naturreservat Han inge lede n ed ad st sb ke n en äc rväg a Kalm Vidingsjöskogens naturreservat Sm la Gam Nya Kalmarvägen RAMSHÄLL rb K al m ar EKKÄLLAN e nn Ti JÄGARVALLEN MJÄRDEVI HEJDEGÅRDEN Dju ÖSTRA VALLA Vallaskogen rds ga tan svä Malmslä tt n Hamngat GOTTFRIDSBERG äg Norrköpi ngs v a kanal Industri gata n Rydskogen KALLERSTAD sled e Rosenkällasjön Ullstämmaskogens naturreservat Edhaga våtmark Eklandskapet Meter

143 Staby trafikplats TALLBODA Teckenförklaring Tallboda skogsområde Värdekärnor av ek Naturvårdsprogrammets områden som utgörs av värdefulla ekmiljöer, så kallade värdekärnor av ek. Övriga naturområden i naturvårdsprogrammet Områden som är särskilt viktiga som bärare av biologisk mångfald i landskapet. För beskrivningar av respektive värdekärna hänvisas till naturvårdsprogrammets objektskatalog. vinge Värdefulla gröna stråk och länkar1 (schematisk redovisning) Viktiga stråk för biologisk mångfald och/eller rekreation. Viktiga spridningsstråk för trädlevande organismer (schematisk redovisning) Om kontakten mellan ek- och lövskogsmiljöer gynnas i dessa stråk finns goda förutsättningar för en hög biologisk mångfald. 1) Källa: Linköpings kommun Linköping växer. Översiktsplan för staden Linköping. Linköpings översiktsplan del.. ) Källa: Bergman K-O och Westerberg L Ekologisk landskapsplan för Linköpings eklandskap, bakgrund och analys. Natur i Linköping 008:1 Väg UND 5 Åbysäcken HACKEFORS den dsle in Brok ån St gå n OLMEN HJULSBRO ULLSTÄMMA Landeryds golfbanor 1

144 Bilaga F Linköpings kommuns markinnehav Beteckning Mark ägd av Linköpings kommun Mark ägd av kommunala bolag 1

145 Bilaga G Objektslista Objektsbeskrivningar för samtliga objekt kan sökas fram på Linköpings karta, under fliken Natur och miljö samt med sökfunktionen. Objektnr Namn Klass Församlingar Gammelskog vid Storgölen Svamplokal söder om Aspenäs Bergbrant väster om Aspenäs Granskogssluttning och källmiljöer väster om Aspenäs Örtrik granskog väster om Tyrmossen Barrskogsområde vid Högstugan Spångmossekjusan Blandskog vid Stenstugan Barrbestånd strax S om Åbobranterna Åbobranterna Skogsmiljöer v Sävsmålastugan 7575 Svalgölenbranterna Lövträd vid Stenstugan Odlingslandskap vid Viprössle gårdar Hagmarker vid Sävsmålastugan - Maden Ämtefallsbäcken Mad vid Sävsmålastugan Bäckdal N om Åbobranterna Bergbrant norr om Kottebo Lövskogslund öster om Kottebo Örtrik granskog sydväst om Norrgölen Örtrik granskog väster om Tyrmossen Bergbrant söder om Karlstorp Kottebo naturreservat Ädellövbrant och betesmarker vid Kottebo Betesmark 00 m V om Kottebo gård Sumpskog norr om Bogölen 7581 Sumpskogar vid Orrgölen 7581 Barrskogssänka v Värmlången Grova askar V Skarfall Liten bergbrant V Skarfall Ädellövträd vid Nargöl 7585 Igenväxande odlingslandskap vid Skarfall 7585 Odlingslandskapet vid Pikedal 7585 Lövträd vid lilla Farsbo Lövträd och betesmarker vid Stora Farsbo 15

146 Objektnr Namn Klass Församlingar Aspedalsmossen Geologiska objekt NO Farsbo skola Värmlångengrytan Värmlången Farsbosjön Lindesfall, igenväxande odlingslandskap med ädellövträd Sumpskogar mellan Svalhanen - Sävsjömåla Bergbrant väster om Malmgölen Lövskogsdråg 00 m NV Lindesfall Tallsumpskog no Gubbgölen Lövskog vid Karlstorp Blockskog vid Lilla Ämtefall Bergbrant norr om Sävsjömåla Sprickdal sydväst om Kroksjön Bergbrant väster om Dämshult Bergbrant vid Larsmossen Barrskog SO Ämtefallsjön 7585 Barrskogsbrant SO Kroksjön 7585 Brantmiljö 600 m N Svartgölen Örtrik aspskog 600 m N Svartgölen Barrskog 00 m NO Högliden Ycke naturreservat och Natura område Östvänd brant vid Ljungstorp Barr- och sumpskogar O Ämtefalls gård Barrskog 00 m N Högliden Bergbrant SV 7585 Barrnaturskog vid Näverkärret 7585 Tallskog SV 7585 Blandsumpskog SV Hagmark och ädellövträd vid Dämshult Lövängsrester vid Hästhagen Ädellövträd vid kyrkogård Hagmarker vid Stora Ämtefall Hagmarker s samhälle Hagmark och åsmiljö vid Hallarna Hagmark vid Sävsjön Betesmarker vid Sjöstugan platån Kroksjögrytan och Kronobergsgrottan Dämshultsgrottan Hästhagengrottan Ljusgölen 16

147 Objektnr Namn Klass Församlingar Svalhanen Ämtefallssjön Restaurerbar betesmark N Lindesfall Bergbrant vid Valviken Skogsbäck n Glasberget Tallsumpskog 500 m O Ösjön Skogspartier S Ösjön Granskog söder om Kvarnmossen Hjortkullens kvarnkälla 7586 Brant vid Drögens strand 7586 Östvända branter v om Isnäset 7586 Barrskogsbrant n Glasberget Jordeberg Lövträdsmiljöer vid Pätorp Kvartsförekomst vid Glasberget Drögen, Stensjön Barrskogsbrant och sumpskog V Görsgöl Aspbrant vid Virstugan Lövträdsmiljö vid Runnedal 7595 Hagmark vid Runnedal 7595 Fd våtslåttermark vid Ösjömålen 7595 Våtmark S Kalkegryt Hagmark vid Skälsbäcken Storfallskärren Grytkärren Förlången Skärsjön Ösjön Sumpskogar mellan Sundsjön och Avgölen Sumpskog vid Eksjöbäcken Sumpskogsdråg SV Norrstugan Sumpskog O Skälsbäcken Barrskogsbrant vid Sandstugan Barrskogsbranter V Trögan Sumpskog NV Sörstugan Bergbrant 600 m VNV Bäck Bergbrant 600 m NO Bäck Barrskogsbrant 500 m SO Stora Askefällan Barrskog öster om Åsbäcken Bergbrant vid Klevsjön Asp-/gransluttning NV Sundstorp 1 17

148 Objektnr Namn Klass Församlingar Aspbestånd och grotta vid Solltorps Norrgård 7595 Kärrsäter NV 7595 Örtrik granskog och aspar vid Avgölen 7595 Örtrik barrskog vid Fredgölen Gammelskog vid Sundsjön Granskogen vid Solltorp Örtrik granskog vid Solltorp Lövträd och hagmarker vid Stora och Lilla Askefällan Lövträdsmiljö vid Haneberg Lövträdsmiljö vid Ycke gård Grova träd vid Bäck Lövmiljöer vid Källstorp Hagmarker vid Ycke gård Trögan - våtmark km NV Odlingslandskap vid Sörstugan Bosgölen Solltorpsgrottan Hagmarker vid Sundstorp Solltorpsåsen Hagmarker vid Björksfall Hagmarker vid Solltorp Kävarpsgrytan Haneberg väster Lövdråg vid Dammsätter, Klockarebäcken Barrskogsbranter söder om Drögshult Barrskog och sumpskog vid Källstugan Aspskog s Bastudalen Blandskog i brant 00 m N Bastudalen Barrnaturskog vid Drögshult Tallskog 700 m so Bjursätter Barrnaturskog no Bastudalen Blandsumpskog vid Drögshult Barrnaturskog nv Bastudalen Björnmossen Tallskog 500 m NV Bastudalen Barrblandskog vid Mörkviken Sörhult Ö Tallskog 100 m NV Sand Udden NV Aprikt bestånd vid Lövsätter Granskog vid Eriksholm 18

149 Objektnr Namn Klass Församlingar Örtrik sluttning nordväst om Bäckstugan 7596 Aspskog NO Sundstorp 7596 Barrskog NO Sundstorp 7596 Lövrik barrnaturskog NO Sundstorp Eksjöhult - Sörgården och Norrgården Björkhage 1 km NO Eksjöhult Hagmark och lövträd vid Drögshult - Norrgården Hagmark vid Eksjöhult - Mellangården, Svartgölengrottan Blågölen Packarps lövskog Hästhage vid Eksjöhult - Mellangården Betad ekskog vid Hamra Lövträd och betesmarker vid Reddarp 8505 Hagmark vid Fagerhult Blandsumpskog vid Smedstorp Gransumpskog 1 km O Åsorp Ädellövträd vid Smedstorp-Norrgården, Ädellövträd vid Tyrsbo gård Hagmark vid Norrstugan Skogsmark och damm vid Ingvastebo kvarn Betesmarker vid Södra Häggebo Betesmark SV Nystad Hagmarker vid Åsarp Hagmarker vid Krankebo Tyrsbo åsnät Liten hagmark och betad sumpskog vid Skuggebo Kulturreservatet Öna, Stensjökärret, Sandmiljö vid Alstugan Stensjön Sumpskog och källmiljöer no Kvarnkullen Åsgölen Enebacke söder om Frillesbo Hagmark söder om Södra Häggebo Granskog 1 km O Åsorp Sumpskog km NO Tyrsbo Igenvuxen hagmark vid Änghagen Branter och dråg S Källarstugan Sumpskog vid Sibbenhorva Rasbrant vid östra Limmern Äldre granskog och sumpskog NV Svensbo 19

150 Objektnr Namn Klass Församlingar Fågelmossen Sumpskogar N Humlegölen Rasbrant SV Skruvhult, Gårdsätter 8506 Blockmark vid Lunddal Skullebo Svensbokärret Hagmark vid Limmersnäs Asp- och lindskog vid Träboviken Hagar och lövträd vid Fågelkulla Hagmark vid Skullebo gård Hagmarker vid Limmerhult Hagmarker och ek vid Hundkärr Odlingslandskap vid Sibbenhorva Humlegölen Limmern Kalixpinnmo vid Hultsäter Hagmark öster om Sörbo Blandlövhage vid Sibbenhorva Liten fuktäng vid Limmerhult Kopparhult Sumpskog söder om Fågelmossen Blandskog med gammal asp vid Limmernäs Sumpskog vid Erikslund Gammelskog vid Näverdal Lövrik skog vid Lunddal Aspskog N Pukeberg Branter och gamla lövträd S Pukeberg Rasbrant vid Klippängen Hagmark och lövskog mellan Sandvik och Väderholmen, Törnevik Stenstuguudden 8507 Sumpskog och brant O Fridhem 8507 Rasbrant vid Sträp Borgareberget Lövskogsbrant S Hulta Hugnebo 1A Yngre ädellövskog vid Hugnebo Hagmark NO Hugnebo Öppen hage NV Norra Fjälla 1D Hagmarker vid Hulta Hagmarker vid Erikslund-Björklunda Hagmarker vid Sandebo 150

151 Objektnr Namn Klass Församlingar Hagmarker vid Sågen 1A Hagmark och lövskog S Dänskebo Sträp Lövskog och hagmarksbryn vid Grönsved-Lurås Ädellövhagmark N Lilla Sandvik 1A Blandlövhagmarker och lövträd vid Fjälla Hagmark vid Pukeberg Järnlunden Jättegrytan vid Törneviken Törneviksbäcken, Naturskog vid Sandvik Sträpbäcken Igenvuxen ekhage Pukeberg Hagmark S om Hulta Ädellövholmar N Fjälla Trädklädd hagmark Sörstugan 1D Barrblandskog och ravin V Nässjösjön Ädellövmiljöer S Björklida gamla tomt Fuktsänka SV Kåtebosjön Ekskog 500 m S Viggebyön Askskog vid Sjögärdet 8508 Asp-/granskog vid Kullen 8508 Hagmarksskog vid Fäntebo Rasbrant och hagmark vid Sjöberga Lövskog och branter vid Hamra 1A Blandlövskog och bergbrant vid Tomta 1A 8508 Äldre barrmiljöer vid Björkliden Naturreservatet Brokinds lövskog 1A Hagmarker och betade skogspartier vid Galtebo Ekmiljöer i Brokinds samhälle Viggeby naturreservat Hagmarker och betad skog vid Stensmålen Ekblandskog vid Eda-Björkeberg 1D Allé norr om Brokinds gård Blandskog och hagmark vid Kåtebo-Bokärr Ekhage 1 km N Eggeby Hagmarker vid Lillhamra Trollsjögrytan Ekhagmark N Skälstorp, Brokind Edaön Tarmsjön Brokind Varv 151

152 Objektnr Namn Klass Församlingar Blandlövskog och bergbrant vid Kristineberg Igenväxande hagmark vid Lövhagen Lövblandad barrskog och ravin vid Gröndalen Brant och blandsumpskog o Långsbo 8509 Blandsumpskog vid Lillängen 8509 Blandlövskog vid Sätravallen Sätravallens naturreservat 1A Lövrikt område vid Svensbo 1D Hagmarker vid Melskog Ekhagmark och blandlövskog vid Lindhaga Öppen hage och blandlövhage vid Gavel Öppen hage vid Duvhult Äldre granskog vid Nässjö Nässjösjön Ask-almlund vid Gavel 851 Valkebo Hagmarker och ädellövträd vid Tiggesbo 8515 Sumpskog 500 m NO Kringelstugan Lövskogslund vid Finntorpet-Norrängen Igenväxande hagmark 700 m N Frillesbo Lövområden vid Lindsberg, Storsjön Tallskog vid Holklyckan Hagmark vid Stora Släntom Hagmark V Stora Släntom Rudgölen Grova ekar vid Gäddnäs Kärrängar S Gröndalsviken Allé vid Runnebo Lövrik skog vid Bjärsen Aspbrant sv Älvsbo Hagmark vid Björkhult Storsjön Trädmiljö vid Fagerhult-Norrgården Ånneboån, Gransjön Kalven Eksjöbäcken Hagmark vid Ulvsberg Betat hässle väster om Frillesbo Björkhage med fornlämningar sydväst om Frillesbo Hagmark öster om Frillesbo Hagmark vöster om Bjärsvik 15

153 Objektnr Namn Klass Församlingar Hagmark vid Fläkterbo Stenig ekhage vid Björkhult Artrik hagmark vid Häggebo Långsträckt hage vid Bjärsvik Barrskog vid Rösätter Hagmarksrester vid Lilla Bjärsvik Krogarekullarna Ekmiljö och strandäng NO Vallsnäs Hagmarker vid Sörbo-Haraldsbo Hagmark vid Backgården-Sörgården Ädellövträd vid Vallsnäs Trädmiljöer och allé vid Åserum Hagmarker vid Bäck Hagmarker vid Gissbo-Fridenslund Hagmarker vid Gäckilsbo Odlingslandskap vid Tobo Hagmark vid Ragnhildstorp Hagmark vid Gårdsätter-Åserum Hagmark vid Uttersbo Vallsnäsgrytan Jättegrytan vid Skinnarhagen Humlebäcken, Betesmark vid Räcksätter Hagmark vid Stora Rösslebacken Hagmark vid Hagalund Knoppetorp Hage vid Gärdet Hagmarker norr om Brickebo Hagmark söder om Gårdsätter Fuktäng söder om Gårdsätter Lövhage vid Bäck Liten hage vid Åserum Betad åkerholme vid Vittsätter Mångformig hagmark vid Rössla Hagmark mellan Bäck och Rösätter Lövrik hagmark vid Rössla hagmark vid Gissbo Brant vid Haneberg Hagmark och bäckravin vid Långkärr Örtrik blandskog söder om Långkärr Gammelskog söder om Lumpgölen Örtrik granskog väster om Lumpgölen 15

154 Objektnr Namn Klass Församlingar Örtrik granskog öster om Gårasjön Örtrik barrskog söder om Lökebo Öppen hage vid Dänskebo Hagmark vid Dalen 1D Hagmarker och lövskog vid Hanås Älgbosätter Lilläng 1A Hagmarker vid Karlsborg och n Älgbosätter Hagmark nv Sandebo, Hagmarker vid Erstorp Skeda, Hagmark vid Måla Ekmiljö V Gårasjön Skeda Hagmarker vid Lökebo Hagmark vid Skarsmåla Ekblandskog vid Uddgärdet Målasjön,, Skeda Rödsjön Tobogölen Skeda, Blandskog norr om Nergården Ekskog vid Malmen Blandallé vid Dänskebo Ekhage öster om Måla Hagmarker norr om Tobo Hagmarker vid Stora Gåra Skeda Hagen vid Frälsegården Hagen vid Släteke Beteshage söder om Måla Betesmarksrest vid Gölstugan Sandområde vid Kongshult, Skeda Nötahagen, ädellövskog och aspskog Hagmarksskog no Sjögesätter Strandskogar vid n Lilla Rängen Lövskogar vid Getmossen- Skillhagen- Prästgärdet 8518 Lövskog och ekhagmark vid Kögenäs- Svartmåla Hagmark vid Stora Eke Blandlövskogar vid Torpa gamla tomt 8518 Lövmiljöer vid Nyängen Ekhagmark och bäckravin sv Saxtorp Lövskogsbrant v Nässjö 1A Ekhagmarker, Kläppekvarn- Nässjö Västerby lövskogar Lilla Rängen 15

155 Objektnr Namn Klass Församlingar Ekmiljö vid s stiftsgård 1A Hagmark vid Skillberga, s 1A Hagmarker vid Stubbetorp Hagmark vid Röllbackagärdet Ekhagmark och strandäng vid Kasteudde Hagmarker vid Högliden Lövhage n Lillängen Hagmarker vid Tomåla 1A Hagmark vid Syttorp Hagmarker och ekmiljöer vid Sundsmåla- Älgbosätter Strandskog n Ekesund Blandlövskog och hage vid Fågelsången Bergbrant vid Ristesten Saxtorpsgrytan Nässjöbäcken Blandallé vid Västerbyskolan Ekhage i Bestorp Ekområde s Sätravägen, Bestorp Ekområden i Bestorps samhälle Korpberget Barrskogsbrant på Sågareholmen, Bestorp Rasbranter öster om Nässjö Barrskog vid Gunnarsbogölen Klibbalskog v Gasarp Hagmarker och hasselskog vid Mörketorp Blandlövskog vid Getsvederna 8519 Blandlövskogar s Kulla Skogspartier no Asplund Igenväxande ekhagar o Skruvkulla Ekblandskog mellan Ås och Skruvkulla, Bestorp 8519 Norrängens ekmiljöer 1A 8519 Ädellövskog i åkerlandskapet, Gustavsborg och Norrängen 8519 Strandnära lövskogar v Skaggebo, Storängsberget och naturreservatet Vessers udde 1A Betad skog och betesmark vid Brommetorp 8519 Gammal tallskog s Lilla Fallemo Öppen hage nv Sätramålen Öppen hage, ekhage och skogsbete s Skruvkulla Bjärka Storäng 1A Bjärka-Säby ekäng 1A Säby Västerskog naturreservat Ekhage 00 m sv Skaggebo 155

156 Objektnr Namn Klass Församlingar Ek-/ hasselmiljöer 500 m ssv om Skaggebo Ekhagmark 500 m S Skaggebo Ekbacke sv Landamäre, Koppertorp, Enstaka grova ekar i området Gatan- Storängen- Landamäre, Ekområden vid Gatan och Stora hagen 1A Åkerholmar 1 km n Skaggebo 1A Lövskogar vid Mumsmålen- Stora Mörken 1D Lövskogar vid Mosshult- Dunderhult 1D Ekhagmarker och ekar vid Gunnarsbo Gunnarsbo storäng 1A Ekhagar och öppna hagar vid Dalshult- Gasarp Ädellövskog vid Bestorps by Hagmarker vid Tråstorp Ekhage o Stora Mörken 1D Hagmark vid Sätra Ekmiljöer runt Bestorps station Stora Mörken, Skogsmiljö so Ås Skogsområde v Skams backe Blandlövskog norr om Kulla 1D Sätrasjön Hagmark v om Skruvkulla Bebyggt område vid Laxviken Åkerholmar v om Koppertorp 1D Hagmark intill Landamäre Betesmark vid Storängen 1D Ekar vid Hybbeln Ekar intill St Mörkens norra strand 1D Hagmark intill Tråsorp Betesmark 600 m s Sätra Betesmark vid Skruvkulla Betesmark s Skruvkulla 8551 Betesmarker vid Smårå 855 Betesmark vid Gävbo 855 Krångestad Norrgård 855 Hagmarker S Löt 8555 Ekhagar vid Ladbacken 8556 Grov ek och ekmiljö vid Lodda 8558 Glest trädklädd hagmark vid Skränge 8559 Ek- och hasselklädd hagmark vid Bengtstorpet 8560 Hagar vid Bengtstorp 156

157 Objektnr Namn Klass Församlingar Ekhage N Duseborg 8555 Ekmiljö vid Ågården Allé vid Duseborg Ekhagmark sv Ullstorp 8556 Ekhagmarker vid Duseborg 8556 Lillsjön 8556 Hagmarker vid Näs Hagmark vid Högstorp Hagmarker so Ullstorp Grimstorps gamla tomt Hagmark vid Häggebo Hagmark vid Hällevad Hagmark vid Slättvarva Trädmiljöer i Nykil 8557 Trädmiljöer vid Kättestad, Frälsegården 8557 Ånneboån norra Ekhage vid Ulvsberg Hagmark vid Krångestad Hagmark öster om Gammalkils idrottsplats Betesmark n Ulvsberg Betesmarker vid Duseborg Betesmark vid Dvärstad Betesmark vid Ullstorp 8558 Betesmark vid Kättestad 8558 Betesmark S Fettjestad 8558 Betesmark vid Brogården Trädmiljöer i Fettjestad Betesmark vid Fettjestad Betesmark vid Ödegården Åkerholmar vid Ludvigsberg Kullsätter 8559 Hagmark norr om Gäckilsbo Hassellund 1 km s Tuna 8560 Ekmiljöer mellan Klasa och Skälsätter Skeda, 8560 Ekmiljö v Grönlundshagen, Skeda Svamplokal öster om Gatängen Lövträdsmiljöer vid Tuna 8565 Hagmark vid Hörna Östergården 8565 Hagmark vid Hörna Västergård 8565 Hagmarker vid Brunneby Hagmarker vid Åbysätter Hagmark vid Mossen 157

158 Objektnr Namn Klass Församlingar Hagmark 00 m vnv Mossen Hagmarker vid Kolaryd Björkhage vid Skälsätter Skeda Hagmarker vid Klasa Hagmark vid Lagmansätter Skeda 8566 Lövmiljöer vid Skeda udde Skeda, 8566 Tostebo 8566 Hagmark väster omtuna Hagmark vid Tuna Skogsbete öster om Mossen Betesmark nordost om Hörna 8567 Lövhage söder om Hörna Östergården 8567 betesmark på Sjökullen Hagen Åhagen Omväxlande betesmark vid Dvärstad Hagmark vid Ullstorp Hagmark öster om Visätter Tostebo vägkors Hage norr om Hörna Lövsätter Skeda 8568 Tunahallar Skeda, 8568 Betesmark norr om Uggletorp 8568 Artrik frisk betesmark vid Lilla Kolaryd Hagmark söder om Lagmansätter Skeda Betesmark vid Stora Kolaryd Betesmark vid Tuna Liten ekhage vid Åbysätter 8569 Trädklädd hage vid Vargsätter Skeda Äldre ekskog o Eklund Skeda 8570 Lövbrant so Ekhult Skeda 8570 Källdråg s Källtorpet Skeda 8570 Äldre tallskog 600 m n Pukeberg Skeda Blandsumpskog o Björnkilsstugan Ekhage vid Hökhult Skeda 8575 Hagmark och betad skog vid Stora Ingebo Skeda 8575 Hagmark vid Smacka Skeda 8575 Hagmark vid Skullebo (Skeda) Skeda Hagmarker och lövträd vid Målbäck Skeda Hagmark vid Gatan Skeda Hagmark vid Kerstinebo Skeda Hagmark vid Mutebo Skeda Hagmarker vid Björnkil 158

159 Objektnr Namn Klass Församlingar Pukebergsgrytan Skeda Lövholme söder om Smacka Skeda 8576 Björkhage Björkliden Skeda 8576 Hagmarker vid Mutebo Skeda 8576 Ekhagar vid Bollebo Hagmark vid Anebo Igenväxande hagmark S om Stensätter Skeda Betesmark v Alarp Skeda Betesmark v Alsund Skeda Betesmark vid Sundstorp Skeda Betesmark n Alsund Skeda 8577 Betesmark o Sundstorp Skeda Sumpskogar v Tolebo Skeda 8580 Sumpskog 00 m sv Björklund Alsumpskogar v Klovsten Åkerholmar vid Persbo Skeda, Åkerholme på Örebrogärdet 8581 Strandnära lövskogar o Stavsätter 8581 Udde no Sörängsmossen Sörängsmossen Blandlövskog vid Buskstugan Skeda Ekskog och strandskog vid Näslyckan 8580 Ringsnäs lövskog 858 Ekskog och åkerholmar vid Gräshorva 8586 Vässentorp 8587 Lövmiljöer nv Labbenäsviken 8580 Strandskog vid Stora Långanäs Naturreservatet Stafsäters Lövskog 1A, Skeda 8585 Hagmarker vid Karsnäs- Ringsnäs 8585 Hagmarker so Tolebo Skeda, Hagmark sv Skog Hage v Labbenäsviken Stavsätters gård och allé Ädellövbryn öster om Stora Långanäs Blandlövskog v Lilla Långanäs Risängsmossen Stora Rängen, 8586 Tallön 8586 Hagmarker vid Kuseboholm- Berget 8586 Hagmarker vid Gölarp, Lilla Högmo och Ängsätter Igenväxande betesmark vid Pirum Fuktsänka o Mannebo Skeda 159

160 Objektnr Namn Klass Församlingar Hagmarksrest vid Stavsätter Lövbestånd vid Hovetorps slussar 8590 Grova ekar och lövskog 500 m n Hovetorps gamla kraftstation Åravin vid Hovetorps gamla kraftstation Lövskog vid Skälstorp Åravin vid Skälstorpsfallet 1A Askskog vid Cedersberg 8591 Ek-/ askskog vid Brohagen 1A 8591 Bos holme-kvarntorp 1A Bjärka-Säby, Kalvhagen 1A Ekskog vid Högmo 859 Lövskogar vid Ringetorp 8595 Ekdungar öster om Kärr 8597 Blandlövskog vid Jubäck 8591 Blandlövskogar runt Hästemon 859 Mårstorp 1A 859 Lövskog vid Mårstorp-Klint 8597 Blandlövskog so Klint 8598 Barkesveds storäng 8599 Ekdungar vid Barkesved 859 Lövskogsdungar mellan Åkroken-Hållingstorp Ekhagar s Skälstorpsfallet 8595 Ekskog och ekhagmark vid Bos Sten- Kvarntorp 1A 8595 Göttorp Storäng 1A 8595 Ekhage vid Hållingstorp 1A Ekhage vid Åkroken 1A Ekhagar vid Sätra-Humpen 1A Hagmark vid Ringetorp 1A Igenväxande kulturlandskap kring Jorstorp Betesmarker vid Säby Uddar Blandlövskog längs Kinda kanal Trädmiljöer vid Hovetorp 8596 Ekhage s Hamra sluss 8596 Bjärka äng 1A 8596 Hagmark väster om Barkesved 1A Bjärka-Säby gårdsmiljöer och slottspark Hjorthagen i Bjärka- Säby 1A Hagmarker vid Kränstorp- Lundstugan Hagmarker vid Björksätter-Hagsätter Ekmiljöer so och no om Fornhemmet 1A Allé vid Cedersberg 8597 Ekmiljö 00 m S Hållingstorp 160

161 Objektnr Namn Klass Församlingar 8597 Ekmiljö SV Göttorp 8597 Stångån mellan Bjärka-Säby och Slattefors, Landeryd Stora ekar väster om Klint 8550 Liten trädklädd hage km V Gällstad-Lundby Vikingstad 8551 Betesmark på bergklack vid Tollstad Vikingstad 855 Betesmark vid Unnerstad 855 Skränge Lillgård, hagmark 855 Skränge Lillgård, trädmiljö 8555 Unnerstad, trädmiljö 8550 Ädellövskog vid Gammalkils Löneboställe Ekhagmark vid Björklund Vikingstad Grov ek vid Kvällvippan Vikingstad 8551 Ekhage vid Stensättret Vikingstad 8551 Ekdungar norr om Bredsättret Vikingstad 8551 Ekområde nv Tillorps gård Vikingstad Betesmark vid Drättinge Hagmark vid Gunnorp Västergården Vikingstad Hagmarker so Lilla Harg Vikingstad Fettjestadån, Vikingstad Ek- och ljungpräglad hagmark vid Ågården Björkhage no Ågården 8551 Hagmark vid Kättestad- Frälsegården 855 Hagmark vid Ängarna 855 Ekhage no Ödegården Lövträdsmiljöer vid Gammalkils kyrka och skola 8555 Trädmiljöer vid Kapperstad 8555 Lövträdsmiljö vid Stora Harg Vikingstad Trädmiljöer vid Gismestad Vikingstad Hagmark i Sörstad Vikingstad Lövträdsmiljö vid Krångestad Humpån, Vikingstad Sixtorp Vikingstad, 8556 Hagmark vid Harg Vikingstad 8556 Trossboängen 8556 Hagmark sv om Ödegården Hagmark i Klovsten Vikingstad Hagmark i Klovsten/Gunnorp Vikingstad Hage söder om Gunnorp Vikingstad Hagmark i Vikingstads-Brink Vikingstad Brånstad hagmark Hagmark vid Kättestad-Ängarna 8557 Kättestad, söder 161

162 Objektnr Namn Klass Församlingar 8557 Grustag vid Tillorp Vikingstad Betesmark sydväst om Berga Vikingstad, Artrik vägren S Gälstad-Lundby Lundmiljö s Ormhuvudslyckan 8560 Lövrika blandskogar km so Gismestad Vikingstad, Slaka Blandskog no Varghagen Vikingstad Ekmiljöer n Röby Slaka, Skeda Lövträd 500 m nv Röby Slaka Skogsbete norr om Gatängen 8561 Kalkbarrskog norr om Dammsätter Skeda, 8561 Lövrik blandskog nordost om Munketorp 8561 Kalkbarrskog vid Ormhuvudslyckan Hagmark och lövträd vid Siktesbo Skeda 8565 Hagmarker s Krogstorps gamla tomt Skeda 8565 Hagmark vid Ängen- Nysätter Vikingstad 8565 Trädmiljöer vid Normstorp Slaka Öppen hage vid Skogsfrid Vikingstad Hagmark so Röby Slaka, Skeda Oxkällan Slaka Ängsveden Vikingstad Granlund Vikingstad Röby park Slaka Tegelhagen Slaka 8566 Normstorp-Kullstad Skeda, Slaka 8566 Normstorp öster Slaka 8566 Normstorp sydost Slaka Normstorp söder Slaka Övre Tollstorp Slaka Eriksberg Vikingstad Lilla Kolaryd - Hjälmsätter Vikingstad Länningsätter - Lilla Kullstad Slaka Lilla Kolaryd Siktesbo, väster Skeda 8567 Vargsätter Skeda 8567 Eklunden Skeda Munketorp Fridhem Skogstorp Skeda Blandskog vid Ängsätter Skeda 8570 Sumpskogar nv Sållarebo Skeda 8570 Sumpskogar s Sållarebo Skeda Sumpskog 700 m o Ånväga Berga 16

163 Objektnr Namn Klass Församlingar Bäckraviner kring Äbbelyckan Berga, Slaka, Skeda 8571 Lövrika skogar vid Sållarebo- Holvarebo 1A Skeda 8571 Lövskogar sv Nya Holvarebo Skeda Hagmarker 1 km sv Torrberga Skeda 8575 Park- och gårdsmiljö vid Åkerstad Skeda 8575 Ekhagar och betad ekskog vid Ängsätter Skeda 8575 Ekhagar söder om Ånväga Skeda Ekhage s Torrberga utjord Skeda Betesmarker vid Stångfall Skeda Beteslandskap vid Stora Visätter Skeda Hagmark vid Nyhagen Skeda Hagmark vid Björklund Skeda Hagmark vid Asplunda Skeda 8576 Ek vid Melsbo och omgivande hagmarker Skeda 8576 Åkerholmar SO Ånväga Skeda 8576 Blandlövhage i åkerlandskapet SO Ånväga Skeda Igenvuxen blandlövhage vid Krogstorp Berga, Skeda Hagmarker vid Kulla Skeda Igenväxta ekmiljöer vid Kråksätter Berga Betesmark s Alarp Skeda Ekhagar väster om Prästgården Skeda Lövhagar söder om Håckerstad Skeda Hagmarker NV Sofielund Skeda 8577 Blandlövhagar vid Orlunda Skeda 8577 Blandlövhagar vid Dömestorp Skeda 8577 Ekhage vid Dömestorp Skeda Björkhage s Lilla Visätter Skeda Lövnaturskog so Edhaga gård Berga Grustag norr om Kolbyttemon Skeda Sandtag väster om Kolbyttemon Skeda Sandiga marker vid Torrberga Skeda Grustäkt vid Ånväga Skeda 8578 Liten sumpskog vid Fagerdal Berga 8578 Sumpskogsrest vid Edhaga Berga Fornborgen no Sveden Landeryd, Åkerholme nv Klampenborg 1D Landeryd, 8581 Rasbrant vid Ekliden 8581 Lövskogar n Ängsstugeängen Berga Tallskog 1,5 km väster om Skog Rasbrant no Grönsved Blandskog n Siggantorp Berga 8585 Hjortkälla, Berga 16

164 Objektnr Namn Klass Församlingar 8586 Ekdunge nv Selgesätter, Skeda 8589 Aspebråten 8581 Igenväxande ekhagmark sv Äbbetorp 858 Ädellövskog vid Murtorpet 8585 Blandskog vid Sveden, Landeryd Ekhage norr om Lundängen Landeryd 8585 Odlingslandskapet vid Styvinge 8585 Betesmark vid Hagen Landeryd, 8585 Baggbröta ekskog Ekbacke sv Krutsjudaregården Ekpräglade betesmarker vid Klampenborg-Gattorp Träd- och buskbärande hagmarker so Lundängen Landeryd, Hällmarksskog n Klampenborg Hagmarker vid Lindersborg- Rävantorp Berga Odlingslandskap öster om Siggantorp Berga, Landeryd Ekmiljöer vid Skogs Norrgård 8586 Gamla Holvarebo 1A Skeda 8586 Munkebo Skeda 8586 Munkebo allé Skeda Hässlekulla Skeda Skinnarebo Skeda, Hagmark vid Börsebo Öppen hage vid Eriksholm kärret Nv Sjösätter Skogstorpsgrytan 8587 Jättek och ekdungar vid Labbenäs 8587 Åkerholmar väster om Baggbröta 8587 Ekhage nv Sveden 1D Landeryd, Ekkullar vid Stenbärgsvägen i Sturefors Sandiga fd åkrar vid Kolbyttemon - Ramsborg Skeda Långsträckt sumpskog på Norrberga Liten rund sumpskog på Norrberga Sumpskog med död ved på Norrberga, Landeryd Artrik sumpskog öster om Ullaberg Landeryd Liten smal sumpskog öster om Ullaberg Landeryd 8588 Sumpskogsrest söder om Nain Landeryd 8588 Sumpskogar söder om Edberga Landeryd 8588 Alsumpskog sydost om Ullaberg Landeryd Blöt sumpskog SO om Ullaberg Landeryd Sumpskog vid Raelstorp Berga Gistadlund 16

165 Objektnr Namn Klass Församlingar 8590 Tallskog på Korpmon 8590 Brant vid Måltorp Storön och Lillön i Ärlången Aspbrant vid Dala Fågelbacken 1A Lundmiljöer vid Gökstorpsviken Bäckravin väster om Hökhult 8591 Bestorpsängen Ekmiljö väster om Ståltorpet Fårhusbacken Igenväxande hagmark vid Stohagen 8590 Grova ekar vid Peendemünde 8591 Ekbacke vid Norrberga 859 Hagmarker och bryn vid Toketorp, Landeryd 859 Igenväxande hagmark vid Tacketorp 8595 Ekbacke vid Bergsätter Landeryd 8596 Grova ekar vid Sundsbro Sturefors naturreservat 1A 8595 Grova hagmarksekar n Ålskog Landeryd 8595 Fågelkullen Landeryd 8595 Ekhage norr om Vreta Hagmarker vid Grimsmålen Åhagen 1A Landeryd Långvassudde 1A Landeryd, Hagmark vid Dala Hagmarker och ekskogar vid Flånstorp Hagmarker vid Måltorp Sturefors slottspark 1A 8596 Allé mellan Sturefors samhälle och Sturefors gård 8596 Ärlången,, Landeryd Gammal ek vid Sturefors Jätteekar 1 km norr om kyrka Löv- och ädellövskogsmiljöer 00 m ost kyrka Ädellövmiljöer vid Rudan och Hagalund Grov ek 100 m syd Ingetorp Lövmiljöer ost Krassebo 1D 8597 Grova ekar syd Sundsbro 8597 Ekhage vid Sundsbro Landeryd, 8597 Tallskog nord Sundsbro Landeryd Grova ekar vid Helgetorp Lövskog ost Måltorp Östanskog 165

166 Objektnr Namn Klass Församlingar Tallskogar Sydost Sörby Landeryd Hagmarker kring Sörby Landeryd Ekområden NV Sörby Landeryd Betesmark vid Frösslunda 8598 Betesmark vid Skog 8598 Ekkulle vid isbanan i Sturefors 8598 Ekkullar vid Björnbärsvägaen i Sturefors Igenväxande äldre tomt och ekbestånd n Sturefors samhälle 8501 Öppen hage och skogsbete vid Pettersberg Vikingstad 8551 Ekmiljöer N Lunnevads folkhögskola Vikingstad 855 Hagmark v övre Mellangården Vikingstad 855 Ekhage vid Lillån, Sjögestad Vikingstad 8555 Hagmark och allé NO Sålla Vikingstad 8556 Ensidig allé vid Sålla Vikingstad 8557 Gammal sandtäkt vid Sålla Vikingstad Ekmiljö vid Karlslund Vikingstad Åkerholme söder om Bo Vikingstad Ekhagar vid Hasselbacken Vikingstad 8555 Sörstad allé Vikingstad 8555 Ekmiljö NO Alorp Norrgården Vikingstad Hagmark vid Sörgården Vikingstad Ekmiljöer vid Rundelen Vikingstad Hagmark söder om Ekströmmen Vikingstad Kalvhagen Vikingstad Betesmark vid Brestorp Vikingstad Blandlövhage NO Alorp Norrgården Vikingstad Betesmark vid Aspegården Vikingstad 8556 Fålåsa allé Vikingstad 8556 Betesmark vid Vikingstad kyrka Vikingstad Hagmark 600 m söder om Sörstad Vikingstad Hagmark 700 m ono Stora Fålåsa Vikingstad Ekhage no Stora Tollstad 1 Vikingstad Kapellån 1 Vikingstad, Kärna Strandäng vid Sålla Kvarn Vikingstad Öppen hage norr om Vikingstad k:a Vikingstad Midsommarhagen vid Gustad Pilgård Vikingstad 8557 Träd- och buskbärande hage vid Dalen Vikingstad 8557 Hagmark o Ölstorp Vikingstad 8557 Ekhagar o Sjögestad Vikingstad Hage och grov ek vid Ekströmmen Vikingstad 8560 Ekskog vid Frälsegården Vikingstad 8560 Ekängarna Vikingstad 166

167 Objektnr Namn Klass Församlingar 8560 Ekmiljöer vid Lillgården Kärna Ekmiljö sv Frälsegården Vikingstad Hagmarker v Lilla Åby Slaka 8565 Slakaån Slaka, Kärna, Vikingstad 8565 Haddorps allé Slaka, Vikingstad, Kärna Klippäng vid Bäckhemmet Vikingstad Allé vid Nybble Vikingstad Ekhage nv Nybble Vikingstad Lagerlunda ekhage och allé 1 Kärna, Vikingstad Ekhage vid Steninge Kärna, Vikingstad 8566 Bröttjestad allé Slaka 8566 Ekhagmark nordost om Sörstad Vikingstad Hagmark väster om Opplunda Vikingstad Hagmarker och grova lövträd so Sörstad Vikingstad Gålstadkärret Slaka Norrbacka, träd- och buskbärande hage Slaka Träd- och buskbärande hage vid Berga Slaka Ekhage väster om Bröttjestad Slaka Rosens backe Kärna 8567 Grustaget vid Lambohov Slaka Bryn med gamla ekar s Korpvallarna Berga 8570 Ekmiljöer vid Lilla Mjärdevi Slaka 8570 Ekmiljö i garnisonsområdet 1D Berga Kalkbarrskog NV Äbbelyckan Slaka Änggårdshagen Slaka Änggården Slaka Lövskog väster om Ralstorp Berga Rikkärr öster om Griftegården Slaka Rikkärr och sumpskog n Torrberga 1 Skeda Kalkrikt barrskogsbestånd norr om Edhaga Berga 8571 Barrskogsbestånd O Äbbelyckan Slaka 8571 Sluttande sumpskog nv Vidingsjö MC Berga 8575 Lambohovs park och alléer Slaka 8575 Betesmark söder om Lambohovs Gård Slaka 8575 Ekskog SV Korpvallarna 1D Berga Ekmiljöer och gräsmarker vid Tinnerbäcken Berga Nötabacken samt grova ekar vid Söderleden och Luftvärnsgatan Berga Slestadbacken- Eldsberget Slaka Trädmiljöer vid ekkälledammen Berga Tinnerö eklandskap 1 Berga, Slaka Ekmiljöer vid Djurgården-Garnisonen Berga 8576 Ekområden vid Djurgården 1D Berga 167

168 Objektnr Namn Klass Församlingar 8576 Ädellövskog och allé vid Smedstad Berga 8577 Ädellövskog vid Korpvallarna Berga Träd- och buskbärande hage vid stora Aska Slaka Hagmark vid Åsmestad 1D Slaka Ädellövträd och hagmark vid Åsmestad Slaka Kalkbarrskog 1 km sv Tinnerö Slaka 8578 Ek- och tallområden s Skjutbaneområdet Slaka 8578 Trädmiljöer och gräsmarker vid Tinnerö gård Slaka Trädmiljöer vid Slestad gård Slaka Ekmiljöer vid Garnisonen Berga Slakakällan Slaka Kalkfuktäng vid Mjärdevi Slaka Kalkfuktäng utmed Landbogatan, Lambohov Slaka Hagmark väster om Mjärdevi Slaka Ekkullar i Södra Ekkällan Berga 8579 Ekar v om Kanongatan Berga 8579 Ekar i bryn o Korpvallarna Berga 8579 Ekområden vid Skyttecentrum Slaka Tallmiljö vid Garnisonen Berga Sandområde och täktsjö vid Marielund - Åsdymlingen Skeda, Slaka Liten sandig hage vid Åsdymlingen Slaka Sandig före detta åker/äng vid Åsdymlingen Slaka Ekholme nv Ekö Berga Ekmiljöer på Landeryds golfbana Landeryd 8580 Äldre ekar vid Haninge Berga, Landeryd 8580 Äldre lövrik barrskog sv Nedre Ullstämma Landeryd 8580 Mindre ekområden vid Fredriksbergsskolan 1D Landeryd Alkärr öster om Vidingsjö Motionscentrum Berga Ekkulle vid Kopparstigen Johannelund Ekblandskog vid Hagbyskolan Johannelund Ekskog vid Landerydsvägen Landeryd Grövre ekar söder om Morgongatan Berga, Landeryd Ekbacke vid Harvestad 1D Landeryd Ekängsdalens våtmarker Landeryd, Berga 8581 Trädbärande hagmark vid Ekäng Berga, Landeryd Liten sumpskog No Vidingsjö motionscentrum Berga Skogbevuxet sluttningskärr öster om Vidingsjö Motionscentrum Berga Dikad sumpskog intill Vidingsjöskogens naturreservat Landeryd, Berga Liten glup öster om Vidingsjöskogen Landeryd 8580 Kalkrik sumpskog söder om Ullstämma Landeryd 8581 Liten sumpskog i anslutning till Ullstämmaskogens NR Landeryd 858 Rävbacken och andra åkerholmar med ekskog v Harvestad 1D Landeryd 168

169 Objektnr Namn Klass Församlingar 858 Bäck och blockbrant vid Sågen Landeryd 858 Ekområde vid Sågen Landeryd 8585 Rund gransumpskog vid Ullaberg Landeryd 8586 Sumpskog sydost om Sågen Landeryd 8587 Höjd vid Hjulsbroskolan Landeryd 8588 Liten sumpskog SV Ryttarhemmet Landeryd 8580 Hagaberg Landeryd 8581 Ekskog vid torpet Nybro Landeryd 858 Ädellövskog och hagmark vid Övre Ullstämma- Harvestad 1A Landeryd 858 Lövskogsdungar vid Hagalund Landeryd Ekar och gräsmarksgläntor vid Åleryds Sjukhem 1D Landeryd 8585 Grova ekar nära Riksdalergatan Berga 8585 Ekmiljöer s Lavendelvägen Landeryd 8585 Ekbacke vid S:t Hans kyrka Landeryd Uveberg Landeryd Ekmiljö s Hackefors sluss Landeryd Ekpartier i sydvästra Hjulsbro 1D Landeryd Ekområden vid Blästadskolan- Aspnäsvägen 1D Landeryd Blästadhagen Landeryd Rävkullen Berga Vidingsjö backar Berga 8586 Berg med ekskog nordost om Ekhagaskolan Johannelund 8586 Jungfruberget, ekskogar vid Brokindsleden Landeryd 8586 Ekmiljöer norr om Ekholmsvägen Landeryd Ek- och hassellund v Kärnmakaregatan Berga Berga hage 1D Berga Ek- och lövträdsmiljöer nv Åleryds Sjukhem 1D Johannelund Ek-/ tallskog vid Fredriksbergsskolan 1D Landeryd Betad skog och träd- och buskbärande hagmark, Ryttarhemmet Landeryd Brynmiljöer vid Åbysäcken Sankt Lars Hagmarksrest vid Ålerydsrondellen 1D Berga 8587 Smedjan Landeryd 8587 Vidingsjöskogens naturreservat 1 Berga, Landeryd 8587 Ullstämmaskogens naturreservat 1 Landeryd, Berga Ekar och betesmark vid Ullstämma Landeryd Åkerholmar med ek 600 m s Bogestad 1D Landeryd Hagmark öster om Lenastugan Landeryd Åkerholmar vid Lenastugan- Smedjan Landeryd Öppen hage vid Börstorp Berga, Landeryd Stångån genom Linköpings stad mellan Slattefors och Nykvarn Landeryd, Sankt Lars, Johannelund, Skäggetorp Johannelund Ekmiljö vid Malmaskolan 169

170 Objektnr Namn Klass Församlingar 8588 Trädmiljöer vid Blästad gård Landeryd, Berga 8588 Hagmarksrester s Blästad 1D Landeryd, Berga 8588 Naturvärden vid Vårgård Landeryd Jättegryta på Landeryds golfbana Landeryd Blocksluttning sv Rävbacken Landeryd Sumpskog och berg med blandskog n Ullaberg Landeryd Smedstadbäcken Berga, Slaka Hagmark vid Landeryds hembygsgård 1D Landeryd Ekbevuxna åkerholmar Hjulsbro 1D Landeryd 8589 Ek-tallskog Hjulsbro Landeryd 8589 Aspskog Hjulsbro Landeryd 8589 Rekreationsområde med äldre ekbestånd i sydöstra Hjulsbro 1D Landeryd Barrskogsbrant vid Möjetorp Landeryd Skogsdunge vid Hagalund Landeryd Ädellövskog V Stenåldersgatan i Ullstämma 1D Landeryd Kalktorrängar vid Stallmästaregatan Berga Ekhage vid Edsberga Landeryd Ekmiljö vid Ängtorpet Landeryd 8590 Åkerholme med ek söder om Norrgården 1D Landeryd 8590 Ekmiljöer n Svartgluggen Ekhage och bäck nordväst om Degerstad Åkerholme med ek vid Häjan Ekhage öster om Rusthållet 1D Landeryd 8595 Hagmark vid Asplund Öppen hage med ekar vid Korpralsgården 1D Ekhage sydväst om Tuttorp Grova ekar vid Unnerstad Ekbackar vid Klockarehumpen Landeryd 8596 Ekhage vid Lund 8596 Hagmarker vid Sveden 1A Landeryd 8596 Moränkullarna vid Rogestad Lövskogsbrant vid Uveborg Landeryd, Blandlövskog vid Slattefors Landeryd Ekhagar sydost om Slattefors 1A Landeryd Hagmark söder om Stubbetorp 1A Landeryd, Ingalund, ekskog och ekhage Trädmiljö vid Slattefors slussar 1D Landeryd Ekmiljö vid Vinstorp Landeryd 8597 Hagmark och lövskogsparti vid Erikstad 8597 Aspklädd moränrygg vid Degerstad 8597 Ekskog vid Hagalund Landeryd Hagmark vid Norrgården Landeryd 170

171 Objektnr Namn Klass Församlingar Ekplantering n Lövsätter Landeryd Betesmark v Viskeryd Betesmark vid Nytorp Betesmark vid Sviestad Landeryd Spärringebacken Vikingstad svamplokal vid Herrestad Vikingstad 8555 Ekhagar vid Lövsberg Vikingstad 8555 Betesmark öster om Dömestad Vikingstad 8555 Ask vid Västerlösa prästgård Vikingstad Backsvalebrink vid Ås Vikingstad Ekhage vid Hölja Vikingstad Öppen hagmark väster om Eksätter Vikingstad Betesmark väster om Eksätter Vikingstad 8556 Öppen hage vid Eksätter Vikingstad 8556 Blandlövhage vid Alkarp Vikingstad Brostorpsängen Vikingstad Lövsumpskog vid Svartån Ledberg Ekhagmark vid Ekströmmen Vikingstad Betesmark 700 m norr om Ekströmmen Vikingstad Ekhage vid Skogsgrind Ledberg Öppen betesmark vid Ekströmmen Vikingstad Allé vid Tomta Ledberg Betesmark o Rappestad Vikingstad Stränder längs Lillån vid Attorp Vikingstad Lillån Vikingstad, Ledberg Kalkrik sumpskog vid Hellgrenshagen Kärna Örtrik barrskog n Hellgrenshagen Kärna Lövskog vid Eklund Kärna Barrskog vid Sandstorp Ledberg Ädellövskog SO Lustigtorp Kaga Barrskog vid Hagsätter Ledberg Lera kalkkärr 1 Kaga Tallskog vid Ledingelunda Kärna Lövskog vid Bergsätter Kaga Allé vid Svängen Kaga Ekhage so Tolefors 1 Kärna, Vikingstad Trädmiljöer vid Tolefors Kärna, Vikingstad Torräng vid Hellgrenshagen Kärna Gerstorps ekhagar Kaga, Kärna Gerstorps park och allén mot Tjärarp Kaga, Kärna Grustäkt vid Karlstorp Ledberg 171

172 Objektnr Namn Klass Församlingar Sandigt bryn vid Tolefors Kärna Öppen hagmark vid Tokarp Kärna Betesmark so Tift Kärna Ekområden i Tokarp Kärna Kärna mosse naturreservat 1 Kärna Lövsumpskog vid Brittalund Kärna Sandhed so Malmslätt Kärna Kapellåns nedre lopp Kärna, Vikingstad, Ledberg Kalktorräng vid Jäbbarp Kärna Grova ekar vid Kärna kyrka Kärna Haverlands sandtäkt Kaga, Ledberg Sandiga bryn på Malmen Kärna Sumpskog i södra Hellgrenshagen Kärna Glyttinge allé Kärna Ekmiljö vid Nygårdsvägen- Glyttingevägen Skäggetorp, Kärna Magistratshagen Domkyrkoförsamlingen Ekmiljöer i Skäggetorp Skäggetorp Ekområde i Ryd Ryd Vallaskogen 1 Domkyrkoförsamlingen, Berga Domkyrkoförsamlingen, Geologiska naturvärden i centrala Linköping Gottfridsberg Äldre skogsparti i Rydsskogen Ryd Trädmiljöer vid Valla folkhögskola Domkyrkoförsamlingen Lövträdsmiljö vid Nygård, Skäggetorp Skäggetorp Allé vid Tornby nya gård Skäggetorp Trädmiljö vid Tornby gård Skäggetorp Jättegrytorna vid Ekoxen 1 Domkyrkoförsamlingen Nykvarnsparken Skäggetorp Slottets omgivningar Domkyrkoförsamlingen Tinnerbäcken Berga, Landeryd, Sankt Lars, Domkyrkoförsamlingen Kärna, Slaka, Ryd, Domkyr- Torr ängsmark vid Kvisterum, S Rydsrondellen koförsamlingen Lektorshagen Gottfridsberg Ekområde i Ryd Ryd Ekskogsparti i Rydskogen Ryd Grova lövträd 00 m Ö Berggården Kärna Tallmiljöer vid Grenadjärparken Domkyrkoförsamlingen Skogsslänt med tall vid Garnisonen Domkyrkoförsamlingen, Berga Kärna 17 Ädellövskog vid Hangaren

173 Objektnr Namn Klass Församlingar Ekar vid Industrigatan Ryd Hävdad ljunghed vid Malmen Kärna Lövskogsbrant vid Bergholm Sankt Lars Ekbackar norr om Bökestad Ekar vid Blåsvädret och Skärpa Distorps allé Mörtlösahagen Sankt Lars Tallbodahagen Sankt Lars, Kallerstad park Sankt Lars Åby Östergårds lövskog Sankt Lars Hagmarker norr om Bökestad Saab- backen, torrängsflora Sankt Lars Tallmiljö vid Ängsnäs, Sankt Lars Grova lövträd och en damm i Torvinge industriområde Sankt Lars Ekdunge väster om Ekdungeskolan Askallé vid Staby Tallbestånd N Linköpings flygplats Sankt Lars Salamanderdammar N Linköpings flygplats Sankt Lars Tallmiljö N Linköpings flygplats Sankt Lars Tallbestånd N Linköpings flygplats Sankt Lars Ädellövbestånd s Skarpa Landeryd, Äldre fruktträd vid Aviation Park Sankt Lars Äldre lövträd vid Köpetorps gård Sankt Lars Ekhage vid Vimarka Ekmiljö 500 m nv Löthagen Grova askar vid Vårdsbergs kyrka Ekbacken Allé vid Vårdsbergs Hovetorp Löthagen Betesmark vid Linghemsbäcken Ekhage o Kråksången Ekhage n Gastorp Träd- och buskbärande hage vid Vimarka Sviestadsån Hagmark vid Linneberga Damm öster om Överby Hagmark sv Linghem Liten ekhage v Linghem Ekhagar s Ryckelösa Sandbrink vid Ringatorp Hagmark vid Himnavägen Hagmark Ost Gastorp 17

174 Objektnr Namn Klass Församlingar Skogsbete vid Ginkellösa Betesmark 1 km öster om Vimarka gård Ekhage vid Ånestad Artrik fodermark vid Staby Betesmark vid Staby Liten sumpskog vid Linghem Strandäng vid Hackeryd Skattegård Vikingstad 8565 Trädmiljö kring Brunnsgården Vikingstad 8565 Allé vid Karstorps säteri Lövskog N Odensfors gård Guppan, lövskogsravin längs Svartån, Ledberg, Kaga Lövskog so Hässelby Vikingstad Odensfors alléer Ekhage SO Solkeryd Vikingstad Grova lövträd vid Björkebergs kyrka Vikingstad Segorps allé Betesmark med ekar 1 km SV Åbylund Ledberg Hagmark intill Lillån och Svartån Ledberg Löts allé Ledberg Hagmark 700 m S Björkeberg Vikingstad Ängsflora SV Fogdegården Vikingstad Trädbärande hagar vid Kulla Hagmarker med stäppängsflora vid Södra Lund - Bostället Allé och stäppängsbacke vid Kättstorp - Grönlund Stäppäng och sandmiljö vid Kärrsjöbacken och Domarekullen Ledberg Torpbackarna Ädellövhage i Odensfors Svartån Vikingstad,, Ledberg, Kaga Prästegårdshagen Vikingstad Ekdunge vid Hornstäve O Flistad kyrka Kaga kyrkogård Kaga Hävdgynnad flora vid Knivinge Allé vid Stora Bjälösa Askar vid Vreta Klosters kyrka Frälsegården Svartåns nedre lopp 1 Kaga, Drumlinerna vid Håckla Öppen hage 50 m N Stora Bjälösa Ekbacken V Vreta Kloster Hagmark vid Backgården Träd- och buskbärande hage 500 m SV Högby 17

175 Objektnr Namn Klass Församlingar Gullbergskärret Grov ask 650 m NO Norra Torp Torrängar och buskmarker vid Pålstorp Hagegårdskullen Svartåmynningens naturreservat 1 Kaga, Sandområde vid Sandhamra Kaga Strandbetesmark vid Näsby Ek vid Alguvi Kaga Strandäng vid Alguvi Kaga Betesmark vid Sättuna kungsgård Kaga Fuktäng vid Rusthållet Kaga Restaurerbara strandängar vid Näsby Vass- och våtmarksområde kring Stångåmynningen 1 Skäggetorp, Ekhage NO Näsby Lövskog SV Hagalund Ekmiljöer vid Asplund Grov ek 800 m SV Idingstad Ekmiljö V Idingstad Askar vid Malma Ekar i södra Ekängen Allén vid Tuna Ekar runt Tuna gård Idingstad allé Öppen hage vid Roxtuna Ekhage 600 m NO Bjursby Damm vid Fågelsången Damm vid Larstorp Betesmark och damm NV Karstorp Öppen hage vid Skälv Ekhage V Kåvetorp Betesmark med järnåldersgravfält O Rystad Strandmiljö vid Idingstad Strandängar vid Tuna Kungsgård Sötvattenstrandängar vid Eksätter Igenväxande ekhagar söder om Björklund Ekhage norr om Älvestad Äldre barrskog väster om Skavestad Kalkbarrskog vid Skavestad Åsbarrskog vid Togelund Skogsbetesrest vid Togelund Gammelskog vid Ubbetorp Gammelskog söder om Eggeby 175

176 Objektnr Namn Klass Församlingar Ekmiljöer o Sviestad Betesmark vid Stensnäs Obetad hagmark vid Granhammar Betesmark vid Rogestad Hagmark SV Sisarp Öppen hage vid Grimstad Träd- och buskbärande hage sv Skavestad Hagmarker vid Skavestad- Skäggestad Skogsbryn och ekar vid Eggeby Ekhage vid Granby Ekmiljöer no Handskestad Ekbackar vid Älvestad Ekdunge vid Klinttorp Dammar vid Eggeby Damm och hagmarker vid Mylinge Ekhage och damm vid Nybygget Oxlar vid Brånshult Betesmark 00 norr om Linghems gård Betesmark vid Kåvetorp Betesmark vid Fröstad Öppen hagmark vid Rysslinge Betesmark vid Lundby Ekhage vid Bogetorp Artrik betesmark vid Skäggestad Älvestad kalktorräng 8575 Betesmark vid Kulla Rågårda lövlund Grova ekar vid Älgstugan Ekholmen vid Ljung Alléer vid Göta Kanal Alléer och park vid Ljungs slott Öppen betesmark O Karlsborg Högåsa allé Öppen betesmark vid Högåsa Ekhage vid Ljung Öppen hage SO Maspelösa Träd- och buskbärande hage O Karlsborg Stäppängsflora vid Högåsa Öppen hage vid Flistad Öppen hage vid Gammelkulla Hage V Karlsborg Liten betesmark vid Hornsberg 176

177 Objektnr Namn Klass Församlingar Grova ekar N Rågårda Tallskog vid Olstorp Grova ekar V Stora Gunnarstorp Motala ströms gamla fåra Hage och bäckravin nv Flemma Ekskog 1 km N Kungsbro Blackbäcken Ädellövskog vid Drabbisdal Brunneby park Allé och grov ek vid Jakobslund Ekbackar vid Vreta Klosters golfklubb Ugglebohagen och kalktuffen vid Berg Heda betesmark och alsumpskog Hagmark vid Sions brunn Ekhage 00 m NV Björkö Betesmark vid Transätter - Hagtorpet Träd- och buskbärande hage V Galtbron Kungsbro naturreservat Strandnära buskmarker vid Berg Trädmiljöer vid Kungsbro Allé och grövre träd vid Björkö Allé O Stora Sjögestad Hagmark vid Solberget - Blommelund Betesmarker v Stora Sjögestad Ädellövskog längs med Motala ströms gamla fåra Ädellövskog längs med Motala ströms gamla fåra Sandig fd åker vid Malfors Sandiga marker vid Stora Sjögestad Strandskogar på Snavudden Hällmarksskog 1 km NV Snavudden Källpåverkad skog vid Alelund Ekhage och ekmiljöer S Sörby Hagmark N Flemma Hagmark SO Transätter Ekmiljöer vid Eklundshov Strandbete vid Flemma Stjärnorpebäcken med biflöde och ravin Flemmabäcken Tvärskogsudde Farsbonaturreservat med omgivningar Grytudden Grov ek 00 m S Förråd 177

178 Objektnr Namn Klass Församlingar Lövhage 500 m NNV Förråd Klippängar vid Ekbacken Grova ekar vid Smedjebacken - Långstugan Almdunge vid Förråd Parkmiljö vid Förråd Häradskärret 1, Mörby backar Källa vid Långstugan Damm NV Mörby Strandäng och Vassar vid Grytudden Betesmark vid Skvällinge Grusig sydvänd sluttning vid Skogstorp Vidkroniga ekar vid Karlstorp Odlingslandskap vid Bjärka-Hjälmsätter Öppen hage 600 m nordväst om Hjälmsätter Hagmark och damm vid Blixtorps gamla torp Hagmark vid Bänorp Träd- och buskbärande hage 500 m norr om Bänorp Träd- och buskbärande hage 150 m SO Bullorp Öppen hage 00 m O Bullorp Öppna hagar V Åsmestorp Öppen hage norr om Åsmestorp Hagmarker vid Västra Klasbäck Björkhage vid Sågarviken, Sibborps gård Öppen hage öster om Sibborps gård Öppen hage norr och väster om Sibborps gård Sandområde vid Karlsberg Hagmarker och ekar vid Klänkorps gård Hagmarker vid Gillerberga Norrbysjön Bjärkasjön Sibborpesjön Betesmark 750 meter öster om Västra klasbäck Bänorp östra trädklädda hage Betesmark strax söder om Bänorp Sandig mark vid Skarpåsen Gamla träd vid Kråkbacken Ekhagmark vid Humpen Lövskogsravin vid Humpen-Kohagen Hällmarksskog norr om Kråkbacken Ekmiljöer öster om Högsätter Bäckravin öster om Fruberget 178

179 Objektnr Namn Klass Församlingar Lövrik brant 500 m söder om Högsätter Asprik skog norr om Rist Äldre barrskog 1 km nordväst om Kottorp 8586 Kottorps naturreservat 8586 Rävbergsmon 8586 Asprik rasbrant sydväst om Kottorps gård Sumpskog vid Bläckkärret - Bredgölen - Långgölen Tyttorps enäng Finnhagen Björkhage och öppen hage vid södra Tyttorp Öppen hage 1 km nordväst om Stjärnorp Öppen hage vid Gottorpeslott Träd- och buskbärande hage vid Gransätter, Kottorps gård Betesmark 500 m nordväst om Kottorps gård Träd- och buskbärande hage sydväst om Rist Öppen hage intill Kottorps gård Hagmark 00 m öster om Kottorps gård Träd- och buskbärande hagmark vid Viggsätter Ek- och björkhage 00 m öster om Viggsätter Träd- och buskbärande hage 00 m NO Rist Våxmossen Grova träd vid Högsätter Slåtteräng vid Tyttorp Björkhage vid Veda Trädklädd stenbunden hage vid Tyttorp Strandskog mellan Stjärnorp och Sandvik Hällmarksskogar vid Fårebacken 1D Grönberget Barrskogsbrant norr om Stutmossen Rasbrant vid Bjän Ravin väster om Djurgården, Stjärnorp Hällmarksskog norr om Skirstorp Örtrik skog vid Jävern Sumpskog och källor SO Grönberget Fesmossen Kolfallsravinen och Bjäbäcken Öppen hage 500 m o Bjäsätter 1A Tokorps naturreservat 1A Träd- och buskbärande hage 00 m väster om Säldekärr Hagmarker öster om Säldekärr Träd- och buskbärande hage vid Knakängen Träd- och buskbärande hage vid Bygget 1D 179

180 Objektnr Namn Klass Församlingar Öppen hage 500 m sydväst om Bjäsätter Träd- och buskbärande hage 500 m SSO om Bjäsätter Öppen hage 00 m väster om Perstorp Öppen hage N Sandviks camping Liten ekhage vid Dala En mycket grov ek öster om Stjärnorp Öppen hage 1 km nordväst om Stjärnorp Stjärnorps parker och alléer Lövmiljöer vid Sandviks camping Skiren Bjän Bjäbäcken Hästhage vid Sandvik Hagmark vid Perstorp Ängsmark öster om Perstorp Odlingslandskap vid Klinttorpet Björkhage vid Bjän 1D Skogsbete vid Säldekärr Skogsbete öster om Bjäsätter Gammelskog nordväst om Grönberget Brant nordost om Grönberget Barrsumpskog på Stutmossen Sandig vägskärning vid Stjärnorp Roxenbranten mellan Nyckelbergen och Farsboviken Bonnorpebäcken Bäckravin S Bölnorp Bäckravin SV Roxtorp Roxenstranden 600 m SO Roxtorp Roxenstranden väster om Hultepil Bäcksänka 500 m V Brink Trollkällan Brant SV Namnlösen Senvuxna ekar NO Fröstorp Öppen hage SO Roxtorp Hagmarker NV Stora Vadsätter Hagmark och lövträd vid Stora Vadsätter Hagmark norr om Olofsdal Hagmark vid Kristersbäck Hagmark och bäckdråg NO Lilla Vadsätter Ekbacken NV Fröstorp Hagmark och ekskog vid Fröstorp Öppen hage vid Ekhult 180

181 Objektnr Namn Klass Församlingar Roxenbaden Trolltallen vid Litet sandigt område vid Lilla Vadsätter Igenvuxen hage vid Roxenbaden Ekhage vid Roxtorp Grova ekar vid Stenstorp Myr och sumpskogar NO Farsbo Betesmark öster om Farsbo Äldre barrskogar i Getmans rike 8595 Igenväxande hagmarker vid Steninge - Magdesjölund 8595 Alsumpskog nordväst om Magdesjösjön Bergbranter sydost Magdesjösjön Grov ek vid Anderstorp Asprik skog vid Sandstorp Sumpskog och barrskogssluttning väster om Norrsjön Sandmarker vid Sandstorp Igenväxande hagmarker öster om Magdesjösjön Områden med ekinslag vid Högforsen Ängsbacke vid Sörsjöarna Igenväxande hagmarker vid Djupsjö Skälsbromossen Stora Perstorp Träd- och buskbärande hage vid Olstorp Betesmark vid Djupsjöhult Betesmark vid Haraldsberg Sumpskog 50 m sydväst om Ormstensmossen Ormstensberget Sumpskog och barrskog nordost om Myrgölen Nunnaberget Lövrika skogar i Grönkulla naturreservat Blandskog SV Grytsjön Ormstensmossen Träd- och buskbärande hage SO södra Mörstorp Öppen betesmark vid Svarttorp Ölången Trädklädd betesmark vid Grytstorp Barrskogar vid Korsmossen Sumpskogar sydväst om Skäggölen Stenbromossarna Barrskog vid Stenbromossarna Sumpskog och barrskog vid Rågetemossen Barrskogsbrant 00 m norr om Timgölsmossen 181

182 Objektnr Namn Klass Församlingar Asprik skog 500 m väster om Timgölsmossen Barrskog söder om Gällsjön Korsmossen Stormossen Hagmarker och småvatten vid Axhult Häggetorp, hagmark och lövträd Småvatten sydost om Pukhult Rasbrant sydost om Mossgölen Sumpskog sydväst om Stora Vadsjön Björkhage söder om Fredriksberg Sumpskogar s Kolbottnegölen Askar vid Häradssveden Ekar och al- / björkskog vid Brännbacken Lövblandskog vid Sveden Igenväxande ekhagmarker och bryn sv Markustorp Hagmarker vid Markustorp Lilla Mörken, Igenväxande hagmark norr om Juten 1D Askhage vid Kringstorp Grova ekar no Tjugomålen 8601 Sumpskog 1 km o Tjugomålen 8605 Blandskog vid Björksätter 8606 Ekskog no Björksätter Grov ek n Koppardy Tall- och ekmiljöer vid Ärlången sv Kronängen Billingeudde 1A Björkhage v Starrgården 8605 Fillingeåsen 8605 Blandlövskog och hagmark vid Eklund 8605 Hagmarker kring Frösslunda Ekhage vid Åsängen Öppen hage o Billinge Ekmiljö o Svinbo 1D Hagmarker vid övre Fillinge Blandlövhage och lövskog vid Asksätter- Stubbetorp- Enelund Hagmark s Vallmo Hagmark vid Piparegården 8606 Blandlövskog s Eklund 1D 8606 Hagmark vid Slåttdalen Jätteek norr Åsängen 1D Hagmarker vid Kräplinge Ekklädd åkerholme vid Fillinge Storgård 1D 18

183 Objektnr Namn Klass Församlingar Hagmark vid Huttekulla Hagmarker vid Rökärr Betesmark s Fillinge Sandmiljöer vid Fillinge 8610 Gammal tallskog s Grävsten 8610 Branter vid Värnässjön 1A Tallmiljöer so Grävsten Lövrik barrskog n Stakplöjan Ekhagar vid Fornborgen, Grävsten 1A 8615 Hage vid Fagerdal 8615 Granar vid Mauritzholm 8615 Värnässjön Kurdala Kvarn Nybygget, 00 m Syd Målen Kärr Kärrsängen Bosbäck Branter vid Svinstadsjön 8600 Ädellövskog vid Tjuvberget Ekmiljöer so Banka Lövskogssluttning vid badplatsen so Bankekind 1D Ekhage och ädellövskog nv Grävsten Lunderna 1A Ekhage vid Östergården, Lerboga 8605 Ekmiljöer och blandlövskog vid Lerboga 8605 Träd- och buskbärande hagmark vid Karlebo 8605 Ekmiljöer vid Vadstorp Hagmarker sv Nybble Hagmark n Nybble Hagmarker v Banka Ekmiljö vid Svanshals Bryn och blandlövskog vid Stubbekulla och Jorstorp 1D Hagmark vid Lövsveden Ekhage och blandlövskog no Jägaremon 1D 8606 Ekskog vid Udden 8606 Stäppängsflora 500 m o Fridhem 8606 Svinstadsjön Ek vid Lerboga Tall vid Banka Hagmark 500 m NV Bankekind kyrka Hagmarker 700 m NNO Strömsbro 18

184 Objektnr Namn Klass Församlingar Hagmarker vid Bjärstad Lövdunge vid Nedre Karlebo 1D Hagmark vid Lilla Erstorp 1D 8607 Strandäng intill Svinstadsjön Ekmiljö 800 m söder om Sörby 8610 Sumpskogar öster om Knutstorp Ekmiljö vid Knutstorp Oxbergen Ekskog v Sjöberga Hagmark och blandskog s Ekenäs slott 8611 Ekhagmark och blandlövskog vid Svängom 1D Blandlövhage och ekhage o Tempelhagen Ekhage vid Broby- Fårbacken 861 Blandskog vid Gamlegård, Mauritsholm 1D 8618 Tallskog SO Katrineberg 8619 Tallskog söder om Katrineberg 8615 Ekhagmarker vid Häradssveden Hagmark v Svennebysjön 1D Ekskogar sydost om Sörby Ekhagmark vid Sörby Södra staten, ädellövskog vid Sörby Ekhagar och ekområde vid Svenneby gård 1A Ekhagar vid Mauritsholm 8616 Ekhage so Mauritsholm 1D 8616 Ekmiljöer mellan Brännkärr och Karlsholm, Mauritsholm 8616 Ekmiljöer och betesmarker no Grävsten 1A Ekhagmark vid Bråtarna- Härstorp Ädellövskog vid Norra staten Ekskog 50 m n Sörby Ekrik skog vid Brobylund Ekskog vid lövdungen Hagmark sv Sörby Ekskogspartier runt Storängen 8617 Lövblandskog v Kvarnbacken 8617 Lövmiljöer och jättegryta vid Ekenäs slott 8617 Ekhagar vid Hästvassen Ekmiljö 800 m no Svenneby 1D Norlingstallen vid Mauritzholm Nybygget Rasbrant N Trädgårdstorp Lövskogsbryn 600 m S Häradsveden 1D Tallskog Brunnsås 18

185 Objektnr Namn Klass Församlingar 8618 Betesmark v Norrhagen 8601 Branter vid Lilla Vissvik 860 Lövskogsbranter vid Kyrkhagen 1D 860 Lövskogar vid Rothuggarekärret 8608 Barr- och strandskogar på Näset, Hövern 8611 Grov ek 50 m öster om Hällarna 861 Ekskogar väster om Norra Teden 860 Blandlövskog 1 km ono Sörby 868 Barrskogsområde sv Ramvik 8651 Stora ekhagen vid Sörby 865 Norrhagen 865 Ädellövskog norr om Kyrkhagen 8655 Björkhage vid Stora Målen 8656 Ekhage vid Stora Målen 8657 Hagmark vid Höversby Västergården 8658 Lövskog nv Losjön 8659 Grov ek nv Rothuggarekärret 8660 Lövskogar vid Näset 8661 Ekskog vid Eklund 866 Höversbygrottan 866 Hövern 866 Losjön 8665 Hagmark vid Lilla Vissvik 8666 Bryn och betesmarker vid Lackhälla 8667 Hagmark vid Stora Holmetorp 8668 Hagmark v Ullälva Ekmiljöer nordost om Bölingstomta Ekmiljö 800 m sydost om Stratomta Mager enbuskmark sydväst om Gärstad Överstadbackarna Trädmiljö vid Askeby kyrka Hamlade askar vid Lövhagen Dammar vid Bjärby Ekar och damm vid Holmetorp Damm vid Nartomta Torräng vid Nartomta Damm vid Stratomta Igenväxande sandiga marker vid Sand Hagmark 50 m s Askeby kyrka Lunds kulle, betesmark Jättbacken Ekhage so Lindekulla, Askeby 185

186 Objektnr Namn Klass Församlingar Öppen hage med damm 700 m n Stora Greby Ek vid Askeby Öjersängen 1D Karlstorp Tätortsnära hagmark i västra delen av Askeby Långsträckt hagmark vid Stratomta Lövhagen Staggfuktäng vid Askeby Hästhage vid Stolpantorp Ekhage vid Holmetorp Beteshage vid Bostorp Artrik hagmark vid Bostorp Liten ekhage vid Bostorp Oppreva nordöstra ekhage Oppreva södra ekhage Gårdsnära betesmark vid Vislöt Flack betesmark vid Juby Liten ängsrest vid Stora Greby Gamla ekar väster om Mossänder Kalkrik gammelskog vid Lyckan Grova ekar vid Ring, Sörgården Trädklädda betesmarker väster om Mossänder Ekpartier öster om Göstad Ekar vid Hageby Träd- och buskbärande hage norr om Göstad Ädellövskog och ekhagmark vid Öjeby Åkerholmar och ekskog so Örtomta Åkerholmar med ek vid Stensveden- Nyängen Ekhage och öppen hage vid Brånnestad Skattegård Randbildningsstråket Askeby -Örtomta- Gårdeby Hagmark vid Brandkulan Naturminne vid Lundbacken Örtomtabacken Biflöde Kumlaån Betesmark vid Äleby Betat bryn vid Äleby Betat bryn vid Brånnestad Stenig betad ändmoränskulle vid Mossänder skogsbete vid Mossänder Öppna flacka betesängar vid Mossänder Betesmark vid Hageby Hallebysjön med omgivningar 186

187 Objektnr Namn Klass Församlingar Ekmiljöer sydost Källsätter Barrskog öster om Hultsätter Barrskog vid Spetsmossen 8657 Sandmiljö vid Lilla Ljungstorp 8657 Betesmarker vid Tuvsätter Restaurerad hagmark på Tuvsätter Betad enebacke på Tuvsätter Kalkbrott 600 m öster om Överby, Gistad Valstad ekhage Hagmark söder om Torp Kalkbrott norr om Gistad Gårdsnära betesmark vid Oppreva Gamla träd runt Törnevalla Grov ek vid Täljestad Ekar vid Oppreva Hagmark vid Torp - Solbacka Hagmarker sydost om Rydsätter Öppen hage vid Hallstra Strandbete längs Kumlaån, Uggletorp Öppen hage vid Täljestad Damm n Skylltorp Ek vid Stora Bjärby Beteshage norr om Skylltorp Betesmark vid Törnevalla kyrka Betesmark vid Överby Betesmark vid Bjärby Betad skog vid Sandtorp Öppen hage 00 m no Brånnestad Ekhage öster om Hännebjörke Grophagen Grova ekar i Markeby Ekar vid Gistad Prästgård Torräng vid Galgbacken Ek vid ekbacken Blocksluttningar vid Blistad Öppen hagmark vid Hännebjörke Mager betesmark vid Särstad Betesmark vid Kulla Brynmiljö norr om Ekenberg Ekhage och allé vid Ekenbergs gård Betesmark sydväst om Ekenberg Betesmark 500 m NO om Harstad 187

188 Objektnr Namn Klass Församlingar Skogsbete vid Överby Betesmark vid Järby Buskklädd hagmark vid Gistad Artrik hagmark vid Särstad Restaurerad hagmark vid Gistad Liten betesmark vid Markeby Sandig vägskärning vid Harstad Betad barrskog vid Roxenstranden NO Hundö Strandnära hagmark och trädmiljöer vid Hörninge Torps ekhagar Grimstad ekbacke Grimstad gård Frö allé Ekpräglad hagmark V Frö säteri Hagmark vid Varnäsbacken Ädellövträd vid Torp Hagmark 800 m N Värla Jättegryta vid Värla Hagmark vid Berga Askar vid Värla Trädmiljö vid Ö Skrukeby k:a Hageby ekhage Hagmark vid Laglyckan Damm vid Norrunda Roxens stränder kring Björkholmen och Grimstad Kumlaån Betesmark vid Grönlund Betesmark 500 SO Berga Betesmark norr om Bånghagen Betesmark 1 km NÖ Östra skrukeby Trädklädd hage vid Grimstad Trädklädd hage vid Berga Hagmark vid Värla Strandområden kring Brudholmen Våtmarker längs Roxen vid Frö Hagmarker och strandängar vid Rännefjälla Hagmark med tall S Lillkyrka k:a Lillkyrka kyrkogård Kalvholmen Lillkyrkakärret Roxen 1,, Kaga, 188 Skäggetorp, Sankt Lars

189 Objektnr Namn Klass Församlingar Skogsbete 00 m öster om Lillkyrka kyrka Våtmarker längs Roxen vid Rännefjälla Lilla Kavelbromossen och Eldbrandsmossen Dammsjön Kalkbarrskog med lövinslag vid Opplångsängen Komossen Göljemossen Opplången Ohävdade kulturmarker och sandmiljöer kring Prästtomta Dammsjöbäcken Sumpskogar norr om Alehalsen 9506 Lövträdsmiljöer vid Oset - Bockuddarna - Sjöbacketorp Stormossen Älmesbo hytta Naturbetesmark vid Stenkärret - Oset, Älmesbo Sumpskog och brant söder om Varggrytemon Sumpskog och branter NO Sågebäcken Kvarnstenberget Lövträd vid Stensjötorp Stensjön 189

190 190

191 Berggrunden i Linköpings kommun. Ur SGU:s serie Hydrogeologiska kartblad Ah nr 1 specialkartan berggrunden i Östergötlands län. Copyright Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). Medgivande: /

192 Miljö och samhällsbyggnadsförvaltningen 19