Gamla Pershyttan. BEBYGGELSEINVENTERING Göran Oldén 2001

Transkript

1 Gamla Pershyttan BEBYGGELSEINVENTERING Göran Oldén 2001 BILAGA 2 Del II Industri- och anläggningsbebyggelse Bostäder, ekonomibyggnader och samlingslokaler Bergsmansgårdar Torp och backstugor Bostäder för bolagsanställda, egna hem Fattigstugan Skolor Missionshuset Folkets Hus Gamla Pershyttan

2 Hyttanläggningen. Pershytte hytta är landets bäst bevarade träkolsmasugn samt den enda bevarade i Nora Bergslag. Namnet Pershyttan omtalas redan omkring år 1380, då historien berättar om en Lars Masmästare, boende på nämnda plats, i samband med ett underverk, som genom den Heliga Birgitta skedde med hans dotter. (Nora Lindesberg genom tiderna del 1 sid 67). Hyttans historia i ett tidigare skede finns det mycket få uppgifter om. Från år 1737 till 1832 finns dock en diger lunta, innehållande protokoll från stämmor med Pershytte hyttelag, som ger en god och detaljrik bild av allt som hände. Första protokollet meddelar att det förekom besiktning och utstakning av hytteblecket. År 1741 nedlades Nya Pershytte hytta och blåsningen överflyttades då till denna hytta. Samtidigt blev även bergsmännen vid Knapptorp överflyttade till Gamla Pershyttan. År 1779 ombyggdes hyttan av Stegresaren Nils Olsson i Belgsjöbodar. År 1816 blev Lockhytte hytta nedlagd på grund av skogsbrist, och även dess bergsmän fick överflytta hit, vilket skapade en hel del problem. Nya kolhus fick byggas, och sådana låg det på ömse sidor om vägen mot Nya Pershyttan, söder om hyttan. En körbro över nämnda väg förband en del av kolhusen. På hyttebacken låg även rostgroparna för malmen, vilka dock på grund av eldfaran flyttades därifrån år 1804 (se station 30). En eldsvåda uppstod i hyttan år 1825 till följd av att Stegresaren Aron Carlsson, Bergatorp, som det i protokollet hette, företagit sig Tjärbrå Hytte Hjulet samt skulle, i tanka att ytterligare bevara detsamma för röta, derefter låta röken af påtänd gammal Näfver fästa sig uti den af samma eld något uppvärmda Tjäran. Nävern följde då med hjulet upp under taket och hela hyttan brann ned. Den nybyggdes samma år i något förbättrat skick under ledning av Aron Carlsson, som fick en mild dom för den olycka han åsamkat. År 1856 företogs en omfattande ombyggnad och modernisering av hyttan. I äldre tider ägdes hyttan av bergsmän, av vilka de flesta bodde i byn. Några år inpå 1800-talet ägde brukspatron Johan Hoffman på Ramshyttan omkring 1/3 av andelarna i Pershytte hytta. Hans son Detlof (Janne) Hoffman ( ) kom över ytterligare lotter i hyttelaget och kom rent av att dominera detta. Hoffman sålde 1861 Ramshytte bruk med vad därtill hörde till ett konsortium, som gjorde konkurs Bruket förvärvades då av förvaltare J Norrbohm, handlanden G E Hellberg och förvaltare J E Haglund, vilka också genom en smart manöver lyckades komma över 3/4 av andelarna i Pershytte hytta för kronor. De bildade ett bolag kallat Kil och Ramshytte Bruksägare. Detta företag kom på obestånd 1907, varvid deras innehav av andelar i hyttan m.m. köptes av brukspatron Lars Larsson på Bredsjö för kronor. Efter att ha försålt en del mark till Holmens Bruk AB, bildade Larsson år 1910 AB Pershyttan. Brukspatron Larsson, Bredsjö-Lasse kallad, gjorde många förbättringar vid hyttan, som hade en glansperiod under den då rådande krigsperioden. År 1918 inköptes hyttan av Johnsonkoncernen, Avesta. Driften nedlades definitivt den 30 april En del reparations- och konserveringsarbeten har gjorts för att bevara hyttan för framtiden. Slaggen från hyttan fick under bergsmanstiden läggas på respektive brukares ägor. Slagg kan därför återfinnas i Dammsjön, i den f.d. Malmbergsmossen, vid 2

3 de gamla rostgroparna m.fl. platser. Mark för gemensamt slaggstalp avsattes så småningom sydöst om Erik Annersagården. Större delen av detta stalp är nu borttaget. Ett nyare slaggstalp låg vid västra sidan om den s.k. Smeddammen (se station 37). Limsten togs från Limberget på Gyttorps södra allmänning samt från Bergsäng. Upplaget för limstenen var intill hyttdammen, som syns här nedan mot väster. Observera den vackra brännugnsskorstenen, portarna mot söder, den av slaggsten och kalkbruk murade smedjan öster om masugnen, tidigare sammanbyggd med en hyttkammare, som på grund av rasfara revs 1972, det sista bevarade kolhuset intill landsvägen samt råstun med ingång från norr. Hjulhus. Hjulhus med hjul kopplat till en ca 200 meter lång stånggång, en av de få kvarvarande i Sverige. Det fungerande vattenhjulet, som kan beses genom dörren i gaveln, har en diameter av 11,2 meter och är ett av de största bevarade i landet. Hjulet användes även som kraftkälla för ett gruvspel, beläget på östra sidan intill hjulet. Detta bergsspel användes för berguppfordring i olika gruvor. Enligt 1828 års utmålsbeskrivning sägs hjulhuset vara nybyggt vid denna tid. Stånggången var i bruk till omkring år Den var dock senare igång vid ett tillfälle år 1943, då den filmades av prins Wilhelm för filmen Malm och bergsmän. Ett bidrag i årsskriften Från bergslag och bondebygd 1943, är en hymn till Pershyttans gamla vattenhjul signerad prins Wilhelm. Han kallade artikeln Lovsång till ett vattenhjul. Vid hembygdsfesten i Pershyttan, midsommaren 1971, gjordes ett försök att köra vattenhjulet med stånggången, vilket dock efter några varv måste avbrytas, då det gistna hjulet hotade att brytas sönder. Under år 1983 gjordes en omfattande renovering av hjulet och stånggången. Dessa bildar nu en unik teknikhistorisk anläggning som under turistsäsongen körs vid guidade visningar. Museet. Det vita slaggmurade tvåvåningshuset har varit en s.k. snickarstuga. Här finns för närvarande ett litet gruvmuseum inrymt. Omkring användes nedre våningen som slöjdlokal för skolan. (Källa Beskrivning till kultur och naturstigen i Pershyttan. Pershyttans Hembygdscirkel :e upplagan 1987). Hyttan. Hyttan fick i stort sett sitt nuvarande utseende vid byggnationen Den består av ett antal byggnadskroppar med olika funktioner sammanfogade till en enhet. Hyttan är uppförd på stengrund med väggar av sten och brädor. Norra tillbyggnaden är av tegel. Taktäckningen består av tvåkupigt tegel eller plåt. Dörrar och fönsterluckor är av trä och svartmålade. Av hyttans inventarier har mycket blivit bevarat. Kärnan i hyttan utgörs av den centralt placerade masugnen vars pipa sträcker sig upp i den rödfärgade överbyggnaden av trä. Till denna leder från hyttbacken en körbro upp till den stora dubbeldörren. I övre partiet finns stora fönster med smårutat glas. Masugnspipan höjdes efter branden på 1890-talet samt försågs med ett slutet uppsättningsmål Väster 3

4 om denna överbyggnad syns den år 1856 installerade gasrostugnens pipa. Samma år konstruerades även malmkrossen. På motsatta sidan masugnen märker man varmapparatens runda plåtskorsten. Varmapparaten anskaffades under 1890-talet. Då installerades även cylinderblåsmaskinen, vilken är belägen i norra tillbyggnaden. I denna del finns även en ångmaskin inköpt 1944 samt en generator vilken drev samtliga motorer i hyttan. Sintringsverket, som finns i hyttans västra parti, anlades Kolhuset. På hyttbacken intill landsvägen finns det enda bevarade kolhuset. Det är troligen uppfört vid 1800-talets mitt. Det är en rödfärgad brädbyggnad täckt med enkupigt tegel. Vid södra gaveln syns rester av den körbro, vilken användes som uppfart vid påfyllnad av kollagret. I byggnaden förvarades träkolet, vilket nyttjades som bränsle i masugnen. Smedjan. Öster om hyttan intill landsvägen ligger hyttsmedjan, en vitrappad byggnad med slaggstensmurar och taktäckning bestående av enkupigt tegel. Svartmålade dörrar och fönsterluckor av trä. På taket finns en bergslagsskorsten. Byggnaden är troligen uppförd efter branden på 1850-talet. I byggnaden finns en stor del av de ursprungliga inventarierna bevarade. Stampen. Norr om hyttan står järnstampen. Den består av en stor rund träskiva, vilken drevs av vattenkraft, förmedlad av ett linspel. På träskivaxeln finns hakar, som då skivan snurrade lyfte järntampar. Denna maskin nyttjades för att krossa kvarts, en beståndsdel i det bruk som användes vid murning av masugnspipans nedre del. Järnstampen uppfördes troligen i början av talet. Hjulhuset. Byggnaden uppfördes år 1828 och inrymmer ett vattenhjul. Byggnaden har väggar av slaggsten och är spritputsad. Taket som bärs upp av längsgående åsar är täckt med enkupigt tegel. Svartmålade dörrar och fönsterluckor av trä. De senare har halvrund överdel. Vattnet leds till huset genom en träränna från den närbelägna Rättardammen. Vattenhjulet. Hjulet nyuppfördes 1908 och var i bruk till Diametern mäter 11,2 m. Hjulets ena upphängningsanordning förstördes vid en provkörning En kopia av det gamla vattenhjulet finns idag som drivkraft för den rekonstruerade stånggången. 4

5 Stånggången. Från hjulhuset leder en stånggång eller Polhemsgång, vilken drevs av vattenhjulet. Detta bergspel användes som kraftöverföring till bergsuppfordringsanordningar vid de olika gruvorna. Stånggången är ungefär 200 m lång och konstruerades troligen i början av 1700-talet efter Christoffer Polhems principer. Hyttbacken med kolbodsbryggorna. På hyttbacken, vilken breder ut sig kring hyttan finns två stycken körbryggor. De har använts som uppfarter till de nu rivna kolbodarna. (Källa Pershyttan, kulturhistorisk utredning för byggnadsminnesförklaring. Landsantikvarien i Örebro län Diarienr. 129/71 ET/MR). Byggnadsår. Hyttan 1856, Kolhuset , Smedjan , Hjulhuset före 1828, Museet dock finns byggnader i närheten av detta läge 1835 och väldigt exakt En annan uppgift säger att museet inte fanns Bör kontrolleras. Foto på hyttan finns från Foto på Hjulhuset ~ Hyttan från norr. 5

6 Hjulhuset och stånggången. Det vita huset i bakgrunden inrymmer ett museum. Domaregården. Den vackra bergsmansgården med sina flyglar, som ligger väster om hyttdammen, kallas för Domaregården. Den har fått sitt namn efter häradsdomare Hans Andersson, som bodde där. Han levde mellan åren Gården, som är en av byns sju ursprungliga hemmansgårdar, har beteckningen nr 4 och har i alla tider legat på samma plats. Den är numera i privat ägo. (Källa Beskrivning till kultur och naturstigen i Pershyttan. Pershyttans Hembygdscirkel :e upplagan 1987). Domaregården. Denna bergsmansgård, uppkallad efter dess byggherre, häradsdomare Hans Andersson, är belägen omedelbart väster om hyttan. Huvudbyggnaden stammar från mitten av 1700-talet. Gården består av en huvudbyggnad med två flyglar. Samtliga hus uppförda av timmer och försedda med stående locklistpanel som fasadmaterial. De rödfärgade husen har tvåkupigt tegel som taktäckningsmaterial. Huvudbyggningen har en överbyggd veranda. Den centralt ytterdörren med glasad övre fy1lning av sen 1800-talstyp. Den högra ingångens ytterdörr är modern. På taket finns tre bergslagsskorstenar med kronor. Fönstren är sexdelade på nedervåningen. Övervåningen har smårutade halvfönster med blyspröjs. Östra flygeln har långsmala sexdelade fönster. 6

7 Byggnaden används som boningshus. Den västra flygeln är en visthusbod av äldre typ med separata ingångar till respektive utrymmen. (Källa Pershyttan, kulturhistorisk utredning för byggnadsminnesförklaring. Landsantikvarien i Örebro län Diarienr. 129/71 ET/MR). Byggnadsår. Byggt före Ombyggt åren då det vinkelbyggda huset omändrades till en huvudbyggnad med 2 stycken flyglar. 7

8 8

9 Erik Annersagården. Erik Annersagården. Fin och välvårdad bergsmansgård i den typiska stilen. Den har sitt namn av bergsmannen Erik Andersson, som var gårdens ägare under en längre tid. De båda flyglarna har säkerligen tjänstgjort som visthusbodar. På en av trappstenarna vid södra flygeln är årtalet 1826 jämte några initialer inhuggna. Om detta årtal är byggnadsåret för hela bergsmansgården eller del därav eller eventuell tid för ombyggnad, kan ej avgöras. Gården ägdes tidigare av Avestakoncernen, men kom 1978 i privat ägo. På baksidan av manbyggnaden ligger ett mindre hus med järnskorsten, vilket förr använts som tvätt- och bakstuga. (Källa Beskrivning till kultur och naturstigen i Pershyttan. Pershyttans Hembygdscirkel :e upplagan 1987). Erik Annersagården. En typisk bergsmansgård med tvenne flyglar. Gården troligen uppförd i tidigt l800-tal. Årtalet 1826 står inristat i den södra flygelns ena trappsten. Huvudbyggningen utgörs av en tvåvånig rödfärgad timmerbyggnad vilken har stående locklistpanel som fasadmaterial. Fönstren är sexdelade. Taktäckningen består av enkupigt tegel. På taket finns två bergslagsskorstenar med kronor. Den gråblå ytterdörren, vilken är belägen något vänster om mitten på byggningen, har portal med överliggande glasparti. Huset är troligen tillbyggt vid södra gaveln. Till huset hör två timrade visthusbodar. Fasadmaterial bestående av rödfärgad stående locklistpanel. På husen finns luckförsedda ljusintag. På framsidan två svartmålade dörrar ledande in till husens båda förvaringsutrymmen. Öster om boningshuset ligger en kombinerad bak- och tvättstuga av timmer med bergslagsskorsten på taket. Gården är uppkallad efter bergsmannen Erik Andersson. (Källa Pershyttan, kulturhistorisk utredning för byggnadsminnesförklaring. Landsantikvarien i Örebro län Diarienr. 129/71 ET/MR). Byggnadsår. Samtliga byggnader (huvudbyggnad, 2 flyglar och bakstuga) finns med på 1828 års karta. Storskifteskartan från 1781 visar gårdsmarken. Möjligen finns mer att läsa om dessa byggnader i storskiftesprotokollet. 9

10 10

11 11

12 Förvaltaregården. Förvaltaregården. Denna egendom förvärvades av övergruvfogden Julius Sundell under 1830-talet från skilda ägare. Sedermera nybyggdes gården av honom och han bodde där till sin död år Sonen Alfred Sundell ägde gården till år 1878 då den övertogs av hans svåger gruvförvaltaren Frans Larsson, som bebodde den till sin död år Genom arv tillföll gården barnen Gustav och Annie, som efter några år sålde den till generalkonsul Axel Axelsson-Johnson. Förutvarande ägare var Avestakoncernen, som lät riva en tillbyggnad mot norr och gav huset en välbehövlig renovering. Till gården hörde ett jordbruk med tillhörande vacker ladugårdsbyggnad, som tyvärr blev riven En vacker trädgård och parkanläggning med paviljong fanns också kring gården. Paviljongen är nu borta sedan flera år. I denna miljö hölls under den gamla brukstiden många glada fester. Flygeln till gården med årtalet 1845 på en av murstockarna är säkerligen byggd senare än manbyggnaden. Flygeln tjänstgjorde i äldre tider bland annat som bakstuga. Denna har under 20 år varit upplåten till Noraskogs Hembygdsförening för förvaring av det s.k. Stadramuseet. Museet är ett komplett brukskontor med dess arkivalier från Stadra Bruk, 2 mil väster om Pershyttan. Detta hade donerats till Örebro läns Museum som i sin tur gav Hembygdsföreningen förtroendet att förvalta och utställa detsamma i denna nya miljö. Flygeln restaurerades och blev färdig 1967 och invigdes i samband med Hembygdsföreningens midsommarfest flyttades museet till Nämndemansgårdens södra flygel. Gården är numera i privat ägo. (Källa Beskrivning till kultur och naturstigen i Pershyttan. Pershyttans Hembygdscirkel :e upplagan 1987). Förvaltaregården. Gården består av en mangårdsbyggnad med flygel och ladugård. Till fastigheten hör också den intilliggande röda längan med uthusbyggnader. Var tidigare hyttbyns största jordbruksfastighet. Mangårdsbyggnaden är uppförd någon gång under 1830-talet. Boningshuset har en stomme av timmer som försetts med stående locklistpanel som ytfasad, vilken målats med gul oljefärg. Huset har höga sexdelade fönster samt taktäckning bestående av enkupigt tegel. Ytterdörrar samt portal i empirestil. Flygeln är troligen uppförd 1845, vilket står inristat i en av murstockarna. Huset är byggt av timmer och har spritputsad gulslammad fasad. Sexdelade fönster samt enkupigt tegel på taket. Ytterdörr med överliggande glasparti. Huset har två bergslagsskorstenar med kronor. Öster om boningshusen ligger ladugården. Uppförd i slaggsten. Spritputsad och gulslammad fasad. Taket täckt med enkupigt tegel. (Källa Pershyttan, kulturhistorisk utredning för byggnadsminnesförklaring. Landsantikvarien i Örebro län Diarienr. 129/71 ET/MR). Byggnadsår. Huvudbyggnaden låg utmed vägen vid laga skifte Kanske tillhörde denna fastighet en av de gårdar som flyttades ut? Dagens huvudbyggnad således uppförd mellan Resterna efter ladugårdsbyggnaden, 12

13 trädgården, parkanläggningen och paviljongen är fortfarande synliga i terrängen. Flygeln är också uppförd mellan

14 Majastugan Norr om förvaltaregården ligger en rödfärgad timmerbyggning med tillhörande uthus. Innehavaren tjänstgjorde förr som jordbruksarbetare vid förvaltaregården. Boningshuset är troligen uppfört vid mitten av 1800-talet. Är försett med stående locklistpanel som fasadmaterial. Nedervåningen har sexdelade fönster. På övervåningen finns halvfönster med romboid spröjsning. Taktäckningsmaterial bestående av enkupigt tegel. På taket finns två bergslagsskorstenar utan kronor. Till fastigheten hör en timrad visthusbod. Indelad i fem avdelningar med separat ytterdörr till varje. Endast panelad på norra delen. På taket enkupigt tegel. Öster om visthusboden ligger vedboden och avträdet, vilka är uppförda av bräder samt rödfärgade. (Källa Pershyttan, kulturhistorisk utredning för byggnadsminnesförklaring. Landsantikvarien i Örebro län Diarienr. 129/71 ET/MR). Byggnadsår. Samtliga byggnader finns med på 1835 års karta. 14

15 Jan Hindriksgården. Troligen äldsta byggnaden i hyttbyn. En timrad rödfärgad länga byggd i vinkel. Till byggnaden hör ett uthus. Boningshuset är tvåvånigt. Endast övervåningen har fasadpanel. Sexdelade fönster på nedervåningen samt mindre tvådelade på den övre. Taktäckning bestående av enkupigt taktegel. På taket finns tvenne bergslagsskorstenar varav, den ena har krona. Gården var tidigare kringbyggd med inkörsport genom den länga som sträcker sig längs landsvägen. Vedboden är timrad och har en källare inunder med ingång vid södra gaveln. Byggnaden är försedd med fasadpanel, vilken på långsidan mot landsvägen utgörs av stående lockpanel av äldre typ. I övrigt modernare stående locklistpanel. Täckt med enkupigt taktegel. Gården var tidigare vanlig jordbruksfastighet. (Källa Pershyttan, kulturhistorisk utredning förbyggnadsminnesförklaring. Landsantikvarien i Örebro län Diarienr. 129/71 ET/MR). Byggnadsår. Båda husen Båda husen finns på 1835 års karta också men då saknar boningshuset vinkeldelen. Byggnaderna är troligen ursprungligen från talet. På kartan 1835 är gården visserligen delvis kringbyggd men det finns en öppning ungefär där vinkeldelen ligger idag. 15

16 Arbetarbostäderna på hyttbacken eller kuskstugorna. Utgörs av två boningshus med uthus och källare. Husen nyttjades tidigare som kusk- eller körbostäder. Därefter som bostad för hyttarbetare. Boningshusen uppfördes troligen under 1800-talets första del. De rödfärgade husen är timrade och försedda med stående lock1istpanel, har sexdelade fönster samt enkupigt tegel på taket. Båda husen har på främre långsidan en senare tillbyggd veranda. (Källa Pershyttan, kulturhistorisk utredning för byggnadsminnesförklaring. Landsantikvarien i Örebro län Diarienr. 129/71 ET/MR). Byggnadsår Här finns byggnader i alla konstellationer ända tillbaks till Möjligen kan stommen till någon av byggnaderna härstamma från 1700-talet. Nämndemansgården. På andra sidan kanalen och vägen ligger Nämndemansgården, som enligt Johan Johansson byggdes omkring år 1830 av sexman Eric Hansson på egen mark. Under åren bodde här brukspatron Lars Larsson (Bredsjö-Lasse), vilken var en av de sista brukspatronerna på orten. Efter Nora Järnvägsmuseum och Veteranjärnvägs förvärv i byn fungerar gården som en utgångspunkt för visningarna mm. I den västra flygeln har tidigare funnits affär, laboratorium och ungkarlsbostäder. (Källa Beskrivning till kultur och naturstigen i Pershyttan. Pershyttans Hembygdscirkel :e upplagan 1987). 16

17 Nämndemansgården eller Nedre herrgården. Gården uppfördes under 1830-talet. Har tjänstgjort som bostad för brukspatronerna på orten. Gården består av ett tvåvånigt boningshus med tvenne flyglar. Boningshuset är timrat och försett med, stående locklistpanel som fasadmaterial. Taktäckningen utgörs av enkupigt tegel. Sexdelade fönster samt ytterdörr med glasparti i övre fyllningen. Verandan (numera riven) och östra delen av huset tillbyggdes omkring Östra flygeln är en envånig rödfärgad timmerbyggnad fodrad med stående locklistpanel. Står på stensockel. Är täckt med enkupigt taktegel. Har olika typer av fönster bl a tolvoch sexdelade. Har använts som redskapsbod och arbetarbostad. Västra flygeln har timmerstomme samt ytfasad i stående locklistpanel. Byggnaden är l½ vånig. Täckt med enkupigt taktegel. Har sexdelade fönster. Huset har tidigare använts som laboratorium och därefter till arbetarbostad. Båda flyglarna är uppförda i början av l800-talet. (Källa Pershyttan, kulturhistorisk utredning för byggnadsminnesförklaring. Landsantikvarien i Örebro län Diarienr. 129/71 ET/MR). Byggnadsår. Huvudbyggnaden före Förlängd senare. Flyglarna

18 Sädesmagasinet och tvättstugan. Öster om Nedre herrgården ligger ett f.d. sädesmagasin, i vilket nu delvis är inrett bostadsutrymmen. Den rödfärgade, tvåvåniga byggnaden är uppförd omkring sekelskiftet. Fönstren har tidstypisk spröjsning och panel. Vid entrén, vilken är belägen på östra gaveln, finns en senare tillbyggd veranda. Taket är täckt med tvåkupigt tegel. Vid uppfarten till sädesmagasinet finns intill vattendraget en tvättstuga. Den är uppförd i sten och timmer samt har fasad i slätputs och stående locklistpanel. Taket täckes av tvåkupigt tegel. Byggnaden är troligen uppförd vid 1800-talets slut. (Källa Pershyttan, kulturhistorisk utredning för byggnadsminnesförklaring. Landsantikvarien i Örebro län Diarienr. 129/71 ET/MR). Byggnadsår. Byggnadsår sädesmagasinet slutet av 1800-talet. Byggnadsår tvättstugan Bild på tvättstugan saknas. 18

19 Noraskog. Gården Noraskog har låtit sig omtalas i samband med två av bygdens stora män. Den förste var världsmissionären Fredrik Fransson en man sänd av Gud som det står på den minnessten, vilken på gården rests tills hans minne. Han föddes här den 17 juni år 1852, men utvandrade redan 1869 till Amerika och blev en man som ägnade hela sitt liv i världsmissionens tjänst. Den andre som gjorde Noraskog känt var riksdagsmannen Johan Johansson, som ägde denna gård åren Han är ju känd som en ivrig hembygdsforskare och hans verk, Noraskogs arkiv, som dock endast är en del av hans många böcker och skrifter, är något som har få motsvarigheter i vårt land. (Källa Beskrivning till kultur och naturstigen i Pershyttan. Pershyttans Hembygdscirkel :e upplagan 1987). Byggnadsår. Gården med ladugård? finns med på 1828 års karta liksom byggnadsresterna runt om. Storskifteskartan från 1781 visar gårdsmarken. Möjligen finns mer att läsa om dessa byggnader i storskiftesprotokollet. 19

20 20

21 Backstugan Gamla Pershyttan 3:68. Liten backstuga med gjutjärnsskorsten på bysamfällighetens mark. Stugan har säkerligen haft något samband med hytt- eller gruvdriften på platsen. Den har av den nuvarande sommarhyresgästen getts ett snyggt yttre och en välstädad tomt. Betrakta även den knuttimrade gamla boden till höger. Nedre våningen inrymmer som synes en härd och har troligen använts som enklare smedja. (Källa Beskrivning till kultur och naturstigen i Pershyttan. Pershyttans Hembygdscirkel :e upplagan 1987). Byggnadsår. Backstugan troligen med redan på 1828 års karta. Smedjan och intilliggande låga byggnader finns troligen med redan på 1835 års karta men ej på Bör kontrolleras. På häradskartan 1868 finns en backstuga i detta läge. 21

22 22

23 Gamla Pershyttan 1:13 Sundsfallet. Bebyggelse fanns på denna plats redan före Gamla Pershyttan 1:14. Uthus till Skoghem. 23

24 Gamla Pershyttan 1:5. Sekelskiftesbyggnad? Gamla Pershyttan 1:5. Jordkällare på andra sidan vägen. 24

25 Gamla Pershyttan 2:10 Bostadshus byggt efter Gamla Pershyttan? Gropatorpet. Bebyggelse fanns på denna plats redan före

26 Gamla Pershyttan 2:14 F.d. skolbyggnad Gamla Pershyttan 2:12, 2:13 Bostadshus efter

27 Gamla Pershyttan 2:17 F.d. bostadshus uppfört i gjuthusteknik med sinnersten och kalkbruk. Byggnadsår första delen av 1800-talet (källa Mossberg) Nuvarande användning: ruin. Gamla Pershyttan 2:21 Bostadshus byggt

28 Gamla Pershyttan 3:22 Sandbergsgården. Bostadshus. Byggnadsår Gamla Pershyttan 2:22 Byggt mellan

29 Gamla Pershyttan 2:22 Byggt mellan Gamla Pershyttan 2:22 Byggt mellan Gamla Pershyttan 2:22 Byggt mellan

30 Gamla Pershyttan 2:25 Sjöhagen. Byggt Gamla Pershyttan 2:25 Sjöhagen. Byggt

31 Gamla Pershyttan 2:25 Sjöhagen. Byggt Gamla Pershyttan 3:14 Bryggerigården. Bostad och ekonomibyggnad. Ekonomibyggnaden är uppförd i gjuthusteknik med sinnersten och kalkbruk. Gjutvarven syns tydligt i fasaden då byggnaden saknar utvändigt putsskikt. Byggnadsår

32 Gamla Pershyttan 3:37. Bostadshus byggt efter Gamla Pershyttan 3:4. Bebyggelsemiljö. Vitt bostadshus i sinnersten är äldst och byggt före Troligen tidigt 1800-tal. 32

33 Gamla Pershyttan 3:49. Bostadshus byggt efter Gamla Pershyttan 3:49. Bostadshus byggt efter

34 Gamla Pershyttan 3:50. Bostadshus byggt efter Gamla Pershyttan 3:50. Bostadshus byggt efter

35 Gamla Pershyttan 3:53 Liten torpstuga byggd före Gamla Pershyttan 3:53 35

36 Gamla Pershyttan 3:56 Boställe före Gamla Pershyttan 3:31 Bostadshus byggnadsår Nuvarande användning: fritidsbostad. 36

37 Gamla Pershyttan 3:62 Backstuga. Troligen från början av 1800-talet. Gamla Pershyttan 3:62 Backstuga. Troligen från början av 1800-talet. 37

38 Gamla Pershyttan 3:65. Radhus 1950-tal. Gamla Pershyttan 1:15 Sågtäppan. Arbetarbostad uppförd

39 Gamla Pershyttan 5:3. Arbetarbostäder? Gamla Pershyttan? Jordkällare vid sidan av 3:51. 39

40 Gruvarbetarbostaden. Storgruvetorpet. Stugan på höger sida om gruvan är ett gammalt gruvarbetartorp, sedan många år använt som lagerlokal och sommarbostad. Man planerar dock att inreda en gruvarbetarebostad i torpet då detsamma ingår i Stiftelsen Nora Järnvägsmuseum och Veteranjärnvägs förvärv här i byn. Här bodde i slutet av 1800-talet gruvarbetaren Janne Isacsson. En av de sista brukarna var under många år borrsmeden Axel Andersson, mera känd som Buss-Axel, en originell och färgstark person, som hade get- och biskötsel till fritidshobby. (Källa Beskrivning till kultur och naturstigen i Pershyttan. Pershyttans Hembygdscirkel :e upplagan 1987). Byggnadsår. Gruvarbetarbostaden finns på 1898 års karta men även som lite mindre på 1828 års karta. Möjligen är det stenhusdelen som är äldre men takåsen är ritad vinkelrätt mot dagens. Måste utredas. 40

41 Gamla Pershyttan 4:2? Tvättstuga. Gamla Pershyttan 4:2? Mindre byggnad. 41

42 Gamla Pershyttan? Oskarstorp Gamla Pershyttan? Väster om Gropatorpsgruvan. Förvaltarbostad? 42

43 Gamla Pershyttan? Oskarstorp. Gamla Pershyttan? Oskarstorp. 43

44 Gamla Pershyttan? Torpställe öster om Dammsjön. Gamla Pershyttan? Pershyttans station. 44

45 Futten. Detta lilla kastell av slaggtegel kallades förr alltid för Futten och användes som raststuga för kolfatarna vid hyttans kol- och sligspel, som jämte nytt stort kolhus nybyggdes av brukspatron Lars Larsson år Kolspelet flyttades senare närmare kolhuset, ny Futt byggdes och den gamla kom att stå oanvänd. Många var de ungdomar, som vid hyttans glanstid sökte sig hit under mörka höst- och vinterkvällar för att fördriva tiden och vid värmen och skenet från den flammande brasan av kolbränder lyssna på kolfatarnas många historier. Futtens historia sträcker sig dock längre tillbaka i tiden. Under den tid rutschbanan från Kettilgruvan var igång (se station 28) tjänstgjorde den nämligen som mat- och raststuga för de arbetare, som var sysselsatta med emottagandet av malmvagnarna. Vid denna tid bokades en del av hyttans malm vid Futten och banan. (Källa Beskrivning till kultur och naturstigen i Pershyttan. Pershyttans Hembygdscirkel : e upplagan 1987). Byggnadsår. Futten (1880) 45

46 Fattigstugan. På denna kulle stod tidigare Pershytte bys fattigstuga. Huset uppfördes under åren genom Pershytte byalags försorg utannonserades huset av Pershytte Grufvebolag till försäljning genom entreprenadanbud. Den nye ägaren lyckades flytta det timrade huset samma år utan rivning av timmerväggarna till den plats där det nu står på ängen mellan järnvägen och björkhagen, som ligger väster om Pershytte skola (se station 22). Pershytte bys fd fattigstuga, vilken flyttades hit år 1961 (se station 19). Huset uppfördes åren enligt en år 1987 återfunnen byggnadsräkning. Som fattigstuga har den säkerligen ej använts långt efter sekelskiftet. Den hade under senare tid använts som familjebostad efter ombyggnad. Den knuttimrade stugan mäter 7,25 m i fyrkant. Den bestod från början av ett enda rum med två fönster i ena gaveln och en dörr på den andra. Murstocken var placerad i gaveländan vid dörren och rymde givetvis bakugn. Stugan har senare vid skilda tillfällen fått olika inredningar. Två nya fönster har upptagits liksom en ny dörr på gaveln. Stugan tjänstgör nu som sommarbostad. (Källa Beskrivning till kultur- och naturstigen i Pershyttan. Pershyttans Hembygdscirkel :e upplagan 1987). 46

47 Pershyttans skola. Pershyttans skola, nu nedlagd. Folkskolan upphörde 1965, under det småskolans båda klasser hade sin sista årsavslutning Sista lärarinnan var fröken Greta Bokvist, som tjänstgjorde i Pershyttan sedan år Skolan uppfördes och är en av de äldsta i Norabygden. Undervisningen började vårterminen 1849 med Eric Ericsson som förste lärare. En av denna skolas mest kända lärare var A. Th. Malmström, en lärd och begåvad pedagog, som skötte undervisningen här under 40 år, Lärarebostaden söder om skolan uppfördes 1930 och bespisningslokalen närmast stigen år I denna senare har de båda idrottsföreningarna OK Milan och Norabygdens Skidklubb under några år haft sin klubblokal. Lokaliteterna i själva skolhuset har under ett antal år efter skolans upphörande varit upplåtna till AMS som verkstadslokal för reparationer av militär materiel. Denna verksamhet upphörde under december Nora kommun har sedan överlåtit hela skolhuset med sina tre skolsalar och övriga utrymmen till de båda klubbarna, som tidigare disponerade bespisningslokalen. En omfattande renovering har av klubbmedlemmarna gjorts i lokalerna, vars inredning var ganska förstörd. Intill stigen ligger ett av Nora kommuns elljusspår med anknytning till Digerbergets friluftsområde. (Källa Beskrivning till kultur och naturstigen i Pershyttan. Pershyttans Hembygdscirkel :e upplagan 1987). Byggnadsår. Skolan Foto finns från

48 Kvarnen och mjölnarstugan. Denna damm kallades förr för Sågdammen, då den var kraftkälla för byns såg, som i början drevs med vattenhjul och senare med turbin. Resterna av sågen, vilken revs 1964, syns norr om bron, till höger om rännan. Vilket år den anlades vet man ej, men den finns upptagen på 1828 års utmålskarta. Området öster om sågen kallades vid den tiden för Sågbacken. Mittemot sågen, på västra sidan av bäcken, ligger ännu byns gamla kvarn, byggd senare än sågen. Kvarnen var dock från början av mindre omfång, ty den har senare tillbyggts i båda gavlarna. Kvarnen drevs av ett vattenhjul. Observera de två kvarnstenarna intill södra vägkanten och skyddsstenen i kvarnens sydvästra hörn med årtalet 1889 inhugget. Mjölnaren bodde förr i den sk Mjölnarstugan eller Kvarnstugan, som ligger ett trettiotal meter sydöst ut. Auktion hölls där år 1908 efter mjölnaren Frans A Andersson. Stugan, som ägs av Stiftelsen Nora Järnvägsmuseum och Veteranjärnväg, disponeras av Torpcirkeln sedan Vattentuben väster om kvarnen kommer från Lockgruvedammen och har en längd av ca 600 m. Genom att leda vattnet i den fick man drivkraft till en mindre kraftstation, som ännu finns kvar. På samma plats låg tidigare en större kraftstation, vilken även inrymde gruvspel för Storgruvan. Den första tuben med kraftstation byggdes (Källa Beskrivning till kultur och naturstigen i Pershyttan. Pershyttans Hembygdscirkel :e upplagan 1987). Byggnadsår. Kvarnen , Sågen före 1828, Mjölnarstugan efter Kvarnen har nyligen genomgått en stor restaurering. Foto finns på Kvarnen och sågen från 1897 och på kvarnstugan från 1920-talet. 48

49 49

50 Hjulhus för Lockgruvan. Hjulhus med vattenhjul för Lockgruvans konstgång. Vattenrännans intag syns i husets västra vägg. Vattenhjulet kan beses genom dörren till höger i gaveln av huset. Tidigare fanns i anslutning till vattenhjulet gruvspel för Lockgruvan, men då spelhuset och vissa delar av hjulhuset ödelades av eld år 1906, användes vattenhjulet efter återuppbyggnad endast att driva konstgången. För gruvspelet användes då ett vattenhjul, som låg i närheten av Nämndemansgården (se station 39). På andra sidan bäcken, mitt för hjulhuset, inrättades år 1775 en sämskmakeristamp. Stampplatsen såldes år 1844 till Lockgruvebolaget, och stamphuset flyttades samma år till en ny plats vid ett vattenfall i Lerkesån. Platsen, som var belägen söder om Pershyttan, kallas än idag för Stampen. (Källa Beskrivning till kultur och naturstigen i Pershyttan. Pershyttans Hembygdscirkel :e upplagan 1987). Byggnadsår. Före 1828 men säkert ombyggt flera gånger. 50

51 Storgruvan. Gamla Pershyttan 3:5 51

52 52

53 Gamla Pershyttan? Transformatorstation. Gamla Pershyttan? F.d. kraftstation. 53