Stugan lämnades därefter åt sitt öde.

Transkript

1 Här och var finner vi resterna av backstugorna, företrädesvis på Hallandsåsens sluttning. Det är blott murarna som finns kvar, takstolen och stugans framsida har för länge sedan rasat ihop. Vi frågar oss: Vad var orsaken till denna enkla bosättning? Enligt vad etnografiska institutionen vid Lunds Universitet kommit fram till, var det unga par som ville gifta sig eller redan var gifta vilka såsom medellösa skaffade sig ett hem, genom att gräva sig en boning i backen och där inrätta sin framtid. Med hacka, spade och spett uppodlades vildmarken, som sedan gav familjen en del av dess bärgning. I övrigt försörjde de sig genom dagsverken i skog och mark. Ett fåtal husdjur kunde kanske så småningom anskaffas och finna föda i stugans omgivning. Hur långt tillbaka i tiden har backstugorna varit bebodda? Enligt de äldsta kyrkohandlingar som är bevarade i Landsarkivet i Lund, så finner vi namn och födelseår på backstuge-invånare från Fladalts by födda åren 1776, -77, -81, och 1786 m.fl. Således har stugorna varit bebodda av mer än den senare generationen. Vidare har troligen samtliga stugor uppförts före storskiftet på 1850-talet. Ur de äldsta bevarade byordningarna från 1693 och framåt finner vi, att byalagen ägde samfällda marker. Därav antar vi, att det unga paret ej behövde bekosta marklösen för att skaffa sig ett eget hem. Det fick troligen räcka med ett muntligt avtal eller lov. I motsats till torparen behövde de ej heller utge något arrende i form av penningar eller dagsverken. Hur många backstugor hade vi vid 1900-talets början, och hur länge var stugorna bebodda? Vad säger de senast studerade kyrkböckerna från år 1894? Mellan detta år och omkring år 1900 torde det ej vara stor skillnad. Vi har gått sida upp och sida ner av denna årgång och antecknat de familjer och ensamstående och fann det otroliga, att inte mindre än 39 stugor var då bebodda. Ålder och krafter tog ut sin rätt. Några gick bort i sin stuga och andra fick sluta sina dagar på vårt ålderdomshem.

2 Vad byborna berättat, och även församlingsboken, var det ända till åren 1940 och 1942 som de sista backstugorna beboddes. Det som en gång var ett hem i all enkelhet, som i de flesta fall låg ensamt i skogen, är numera överväxt av lövsly. Eller också h ar platsen övertagits för en annan bebyggelse. En tjusig sommarbostad till en lugn avkoppling. En nyare tid inträdde I byn Fladalt samt angränsande byn Koarp, finner vi i en snäv omkrets resterna av 5 backstugor. Avstånden dem emellan torde vara omkring 500 meter. Stenmurar kring de en gång uppodlade åkerlyckorna ger oss en uppfattning om de forna invånarnas tålmodiga arbete. Vi frågade en av de äldre byborna, Manfred Hansson född 1884, som ännu mindes sina forna grannar, hur kunde backstugefolket få sin försörjning i jämförelse med människorna i dagens samhälle? Jo, säger han. De hade ju en ko och man gör sig gärna den föreställningen, att kunde bara kon få tillräckligt med foder i skog och mark den tid på året då marken är bar, och i övrigt av det lilla av löv och halm som stugfolket insamlat, så erhöll familjen det nödvändigaste av sin försörjning och därtill kom vad åkerlyckorna gav av potatis och korn. På Hallandsåsens sluttningar var på den tiden bokskogen det dominerande trädslaget. Då var det vanligt att bönderna vid goda ollonår släppte sina svin i skogen och den möjligheten hade även backstugans ägare. Den bäst bevarade stuglämningen i byn var bebodd enligt vad de äldre och kyrkohandlingarna berättar, av förre husaren Pål Persson Rinaldo. Han var född 1814 och hustrun Anna 1824 och hade flera barn. Pål Rinaldo levde med sin familj liksom sina grannar, men hade en större bostad och till och med en källare. Pål var också affärsman. Han levde kvar i sin stuga ända till 1906 då han dog och var 92 år gammal. Socknens fattigvård hade han i mycken liten utsträckning behövt anlita. Enligt kommunalstämmans protokoll var det endast på senare tid då han erhöll 2 kubikfot råg samt 2 kronor som tillfälligt understöd. Efter Pål Rinaldos bortgång 1906 säljer kommunalstämman Rinaldos backstuga till Per Pettersson i Fladalt för 5 kronor. Stugan lämnades därefter åt sitt öde.

3 Backstugan i Fladalt är ett byggnadsminne i Laholms kommun, Hallands län Den är troligen byggd i mitten av 1800-talet. Det är den enda bevarade backstugan i området. I backstugan finns en relativt stor jordkällare, en förstuga/kök och ett boningsrum. Till stugan hör även ett fähus med tre båsplatser och en loge. ÄGAREFÖRTECKNING Byggnadsminne i Hallands län 1994 Johan Peter Gudmundsson , (dog ) John Edvin Johansson , (dog ) Erik Karlsson (dog ) köpte backstugan 1964 Conny Möller övertog backstugan 1998

4 Har stugans del mot öster rivits?

5 Kök

6 Vardagsrum Vardagsrum

7 Vardagsrum Jordkällare

8 Fähus Fähus

9 Fähus

10 Texterna är från Åke Bengtssons forskning och från Wikipedia Fotona är från Våxtorps Hembygdsförenings arkiv Sammanställt av Bengt-Rune Karlsson och Stanley Karlsson

11 Backstugan i Fladalt är en ovanligt stor backstuga, byggd huvudsakligen i sten. Den är belägen högt på Hallandsås, omgiven av skog med öppna marker närmast bebyggelsen. Byggnaden ligger ungefär i västöstlig riktning med ingångarna i söder. Norra långsidan är nedgrävd i backen. Under samma tak ryms alla nödvändiga funktioner. Från väster till öster ligger först förstuga, stuga, ladugård och sist logen. Längst i väster finns också en jordkällare med ingång från förstugan. Vinden har fungerat som höloft. Taket är lagt med lertegel och väggarna är huvudsakligen klädda med locklistpanel. Större fönster sitter i söder men några mindre gluggar har också öppnats på norra sidan. I alla utrymmen är golven lagda med stenflis. Väggarna är uppbyggda med gråsten och har på vissa ställen förstärkts med tegel på insidan. I bostadsdelen är väggarna tapetserade. Utdrag ur Riksantikvariatets bebyggelseregister