Intressanta flugfynd i skånska torrmarksmiljöer (Diptera, Brachycera)

Transkript

1 10 FaZett 2011 Intressanta flugfynd i skånska torrmarksmiljöer (Diptera, Brachycera) Fredrik Östrand & Markus Franzén Inledning I och med att landskapet förändras allt mer dramatiskt till följd av ändringar i markanvändning och klimat krävs effektiva metoder för att övervaka dessa (Warren m.fl. 2001). Insekter är en bra grupp som reagerar snabbt på förändringar, förekommer i olika livsmiljöer och uppvisar mycket varierande levnadssätt (Krauss m.fl. 2010). I södra Sverige har dagfjärilar minskat dramatiskt (Nilsson & Franzén 2009), och många insekter är idag rödlistade (Gärdenfors 2010). För de flesta insektsgrupper är dock kunskapen begränsad om vilka förändringar som skett, och det finns ett stort behov av att öka kunskapen. Insekter kan inventeras med hjälp av olika fällor (Tscharntke m.fl. 1998; Campbell & Hanula 2007). Vissa fällor är specifika, som t.ex. feromonfällor (Svensson m.fl. 2004), medan andra är mer generella i sin fångst. En typ av fällor som används framförallt vid inventeringar av olika gaddsteklar är så kallade färgskålar. De fångar främst blombesökande insekter som attraheras av skålarnas färg. Studier har visat att insekter attraheras bäst till färgerna blått, gult och vitt, och just dessa färger i kombination används ofta vid inventering av vildbin (Abenius & Larsson 2004). När man inventerar insektsfaunan med färgskålar, resulterar detta ofta i ett omfattande material, även av grupper som inte omfattas av den aktuella inventeringen. Färgskålar fångar vitt och brett, och inte bara blombesökande insekter hamnar i skålarna (Östrand opubl.). Flugor utgör en stor och heterogen insektsgrupp som gärna besöker blommor för att fylla på näringsreserven. Andra flugor besöker blommor för att söka efter en partner eller ett byte. En av de mer kända, blombesökande fluggrupperna är blomflugor (Syrphidae), men även andra fluggrupper besöker blommor. I denna studie har bifångsten av flugor i samband med en omfattande inventering av gaddstekelfaunan i skånska grustäkter (Franzén & Norén opubl.) artbestämts. För att öka kunskapen om arternas aktuella utbredning och möjligheten att genomföra uppföljningar redovisar vi här resultaten och kommenterar de mer intressanta flugfynden. Material och metod Inventeringen fokuserade på vildbin och grustäkter. Täkter är kända för att ha en artrik vildbifauna (Bergsten 2007). En lokal, Falsterbo, är en sandig hedmark som inventerades i samband med studier av områdets nattfjärilsfauna (Franzén m. fl. opubl.). Både förekomst av bar sand och riklig förekomst av lämpliga pollenväxter (blomresurser) var två viktiga faktorer då inventeringslokalerna valdes ut. I täkter kan relativt enkla och kostnadsef-

2 FaZett Fig. 1. Sk. Falsterbo. Uppsättning med tre olikfärgade färgskålar och en extragul (infälld). Foto: M. Franzén. fektiva skötselåtgärder genomföras för att gynna och bevara de arter som påträffas. Totalt inventerades 23 lokaler med hjälp av skålfällor under 2008, fördelat på åtta skånska kommuner (Tabell 1). Tre färgskålar i storleken 50 x 16 x 13 cm, i färgerna gul, blå och vit (Fig. 1) placerades ut på alla lokaler. Dessa kompletterades med fem extra gulskålar med måtten 25 x 19 x 7 cm (hädanefter kallad extragul ). Fällorna fylldes med en blandning av vatten, diskmedel och propylenglykol, för att minska avdunstningen och konservera djuren. Färgskålarna tömdes ungefär 2-4 gånger per månad, ibland mer sällan (max veckor mellan tömningarna). Djuren förvarades därefter kallt, ofta i frys, tills dess att insekterna sorterades ut. Fångsten sorterades ut i olika grupper som t. ex. tvåvingar (flugor + myggor), skalbaggar, fjärilar, bin, vägsteklar, övriga gaddsteklar m.m. För flugproverna var det inte möjligt att gå igenom allt material. Det var flest prover från extragula och gula färgskålar. Totalt identifierades i denna studie flugor från 36 extragula, 27 gula, 23 vita och 19 blå färgskålar. Totalt artbestämdes flugor i 122 prover/tömningar från de 23 lokalerna (Tabell 1). Majoriteten av proverna var färgskålar: 105 av 122 prov, eller 86 % av proverna. Resterande prover var från malaisefällor eller frihåvning. Malaisefällorna var av samma typ som Svenska Artprojektet använder (Karlsson m.fl. 2005), och frihåvning skedde utmed slingor mellan minuter beroende på lokalens storlek och blomrikedom. Antalet prover från olika lokaler och kommuner varierade (Tabell 1). Flugor från minst nio prover artbestämdes från varje kommun, med undantag för Tomelilla, där flugor från två prover artbestämdes. De kommuner med flest prover var Kristianstad och Vellinge med 36 respektive 29 (Tabell 1). Flest prover tömdes i början av sommaren, varav 78 av de 122 proven (eller 64 %) hade tömts senast 5 juli (återstående 44 prov tömdes efter detta datum). Artbestämning var ej möjlig i de fall då vitala kroppsdelar saknades eller då djurens kvalitet var för dålig. Systematiken följer i stort den som används på Artportalen (Dynamisk taxa 2011). I de fall då arten inte finns på Artportalen användes för blomflugor Bartsch m.fl. (2009a, b) och för övriga flugor Bartsch (2010b). Många av flugorna i denna studie har rapporterats in på Artportalen, och de arter som kommenteras i texten förvaras i coll. Östrand. Resultat och diskussion Totalt 1779 individer av flugor påträffades i proverna. Artbestämningen koncentrerades till tolv familjer och totalt artbestämdes 109 olika arter (Appendix). Flest

3 12 FaZett 2011 Tabell 1. Fångstlokaler sorterade efter kommun, lokalnamn, koordinater (efter rikets nät), fångstperiod samt antalet prover från varje fångstperiod. Samtliga prover är från Kommun Lokalnamn Koordinater Fångstperioder Antal prover Ystad Backagården Öja /6-5/7, 22/7-28/8 2+2 Bergsjöholm /6-23/6, 22/7-28/8 6+1 Bergsjöholm, Bjäresjö /6-5/7 1 Åstorp Kvidinge sand S /5-7/6 2 Kvidinge sand N /5-24/5, 27/6-2/7 2+6 Skurup Hassle bosarp /6-5/7, 6/7-2/9 1+1 Rydgård /6-23/6, 5/7-10/9 7+1 Örsjö boställe /6-23/6, 10/9-9/ Hässleholm Finja /7-2/9 1 Osby täkt mitt /6-30/6, 1/7-25/ Osby täkt N /6-6/7 3 Sjöbo Sövde /6-5/7, 6/7-30/8 5+4 Tomelilla Ilstorp /6-5/7 2 Kristianstad Härröd S /8-14/9 7 Åhus golfbana /6-3/9 6 Åhus grus golfb /5-18/6, 19/6-3/9 7+5 Åhus V kolupplag /6-3/9 2 Åhus station /5-18/6 1 Åhus E övn-omr /6-4/7 1 Åhus S /6-1/9 1 Vä /5-17/6, 18/6-4/7, 5/7-2/ Bäckaskog /6-4/7 1 Vellinge Falsterbo, militären /4-7/5, 8/5-3/6, 4/6-2/7, 3/7-20/7, 21/7-9/8, 10/8-10/ Summa: 122 prov

4 FaZett arter och individer noterades av blomflugor, följt av (ej i antalsordning) rovflugor, vapenflugor, stekelflugor, parasitflugor, svävflugor, stilettflugor, lusflugor, borrflugor, bromsar och kärrflugor (Appendix). Dessutom fanns andra högre flugor (husflugor/köttflugor/spyflugor etc.), dyngflugor, dansflugor, sorgmyggor och hårmyggor, men i dessa fall artbestämdes bara ett fåtal individer och de redovisas inte här eftersom ingen tillräckligt intressant art påträffades. I texten nedan redovisas de mest intressanta flugfynden, uppdelade inom de olika familjerna. Blomflugor (Syrphidae) De flesta vuxna blomflugor påträffas på eller kring blommor (Fig. 2). Larverna å andra sidan kan påträffas på de mest skilda platser: i spillning, på multnande växtdelar, på levande växter ätandes bladlöss, i levande växter, i död ved eller i savflöden m.m. (Bartsch m.fl. 2009a). Totalt identifierades 63 arter av blomflugor i färgskålar från alla kommuner (Appendix). Denna siffra motsvarar drygt 25% av de cirka 255 arter som har påträffats i Skåne sedan 1975 (Bartsch 2010a.). Eftersom antalet prover varierade mellan kommuner och lokaler är det svårt att göra en rättvis jämförelse. Tretton arter fångades i minst fem kommuner. Stora och vitt utbredda arter dominerar, med flera representanter av släktena Helophilus och Eristalis. Larver av båda dessa släkten lever av multnande vegetation (eller det som växer på denna) i vattensamlingar (Bartsch m.fl. 2009b). Syritta pipiens (L.), Sphaerophoria scripta (L.) och Pipizella viduata (F.) är exempel på små, mer eller mindre mörkfärgade, flugor som också var frekventa i skålarna. Dessa arter är vanliga på öppna örtrika marker och kan förmodligen förflytta sig över ganska långa sträckor. Eristalinus aeneus (Scop.) påträffades i Falsterbo. Båda könen fångades under tidsperioden 1/4 till 5/7. De påminner om Eristalis men är i stort sett helmörka med svag metallglans och fläckiga ögon. E. aeneus är den ovanligare av släktets två arter, och den påträffas nästan bara vid kusterna. Larven lever i ruttnande tång men klarar inte alltför exponerade lägen, eftersom tången då lätt kan föras bort (Bartsch m.fl. 2009b). Den är ganska ovanlig i Sverige och Danmark (med undantag för Bornholm) (Torp 1994). Eumerus sogdianus Stack. påträffades också vid Falsterbo och är i Sverige huvudsakligen känd från Skåne, där den är ovanlig. Den är på senare tid påträffad nära Lund, vid Kullaberg samt Löderup (Bartsch m.fl. 2009b; Sörensson 2003). Med fyndet i Falsterbo tillförs ytterligare en lokal för arten. Eumerus sogdianus är mycket lik E. strigatus (Fall.) som dock är betydligt vanligare. Endast hanar av de två arterna går att skilja åt (m.h.a. genita- Fig. 2. Syrphus vitripennis Meig. är en vanlig blomfluga som kan vara svår att skilja från närbesläktade arter i fält. Foto. F. Östrand.

5 14 FaZett 2011 Fig. 3. Bergsjöholm, återställd täkt. Här togs bl.a. Neoascia obliqua. Foto: M. Franzén. lier). Intressant nog förekom båda arterna vid Falsterbo, och baserat på antalet hanar i fällmaterialet är de ungefär lika vanliga i området. Enligt litteraturen tycks de båda arternas larver leva i liknande miljöer på olika grödor som potatis, lök, morötter etc. (Bartsch m.fl. 2009b; Sörensson 2003). Rimligen borde någon faktor skilja mellan arterna, men vilken återstår att utröna. Meliscaeva auricollis (Meig.) fångades i en färgskål vid Åhus golfbana. Arten förekommer ganska sällsynt i Götaland och Svealand (än mer sällsynt i Norrland) i olika biotoper. Larverna lever av bladlöss på olika träd samt buskar och påträffas sällan i något större antal (Bartsch m.fl. 2009a). En hona av Neoascia obliqua Coe påträffades i Bergsjöholm täkt i Ystad kommun. Arten lever sällsynt i frodig örtvegetation längs vattendrag och andra fuktiga miljöer såsom skogsgläntor. Den är endast funnen i Skåne, Småland, Östergötland och Uppland (Artportalen 2011b; Bartsch m.fl. 2009b). En damm i den återställda delen av grustaget där fällorna var utplacerade stämmer väl överens med artens beskrivna habitat (Fig. 3). Glansblomflugor Orthonevra spp. är vackra, metalliskt grönglänsande blomflugor som främst förekommer i våtmarker, på fuktängar och i skogsgläntor. Larverna lever av multnande växtdelar. Två av släktets sju svenska arter är vanliga, medan övriga fem arter är mer eller mindre sparsamma (Bartsch m.fl. 2009b). Orthonevra nobilis (Fall.) fångades i en gulskål nära Bjäresjö, Ystad. Den förekommer sparsamt från Skåne till polcirkeln och kan påträffas på lite torrare marker som gränsar till fuktigare områden

6 FaZett (Bartsch m.fl. 2009b). Orthonevra stackelbergi Tho. & Tor. påträffades vid Osby. Den förekommer sällsynt från södra Sverige till Norrland. Liksom O. nobilis kan den påträffas i mer eller mindre upptorkade områden (Bartsch m.fl. 2009b). O. stackelbergi förekommer i hela landet men är ovanlig i södra delen av landet. I södra Småland tycks den dock vara ganska vanlig. Den har inte rapporteras från Skåne tidigare (Bartsch 2010a), och den förekommer mycket sällsynt i Danmark (endast två fynd under 2000-talet) (Bartsch m.fl. 2009b). Parhelophilus versicolor (F.) påträffades i en färgskål vid Rydsgård utanför Skurup. Den är inte vanlig i sydvästra Sverige (Bartsch m.fl. 2009b) och inte heller i Danmark (Torp 1994). Flugans larv hittar man i våtmarksområden där den lever av multnande kaveldun eller liknande. Den fullbildade flugan kan påträffas i diken, vid sjöar och kuster, men även i intillliggande bryn och ängar (Bartsch m.fl. 2009b). Ett mindre kärr helt igenvuxet av kaveldun finns bara några hundra meter från platsen där fällorna var placerade, och sannolikt kommer flugan därifrån. Xylota ignava (Panz.) togs i flera exemplar i en färgskål utanför Osby. Arten tillhör ett släkte av blomflugor vars larver huvudsakligen lever i död ved. Den förekommer i hela landet men är relativt sällsynt. Den har en nordöstlig utbredning och saknas i Norge och Danmark. I Skåne finns endast äldre fynd (Bartsch 2010a, Bartsch m.fl. 2009b). Fynden i Osby visar att arten finns kvar i Skåne, då detta förefaller vara det första kända fyndet efter tidsperioden Arten är närmast knuten till barrskogsbältet även om den kan påträffas i blandskog. Täkten är omgiven av tallskog, med inslag av andra trädslag. Vid en inventering av blomflugor i området kring Möckeln i Småland var X. ignava vanligare ett år (2007) och det spekulerades över om huruvida arten hade ökat i frekvens efter de många stormfällda träden. Kanske är fallet så även i området kring Osby? Rovflugor (Asilidae) Rovflugor ses ofta då se sitter på staketstolpar, lågor eller liknande och spanar efter (Fig. 4) insektsbyten att fånga. Larverna lever främst av olika skalbaggslarver och påträffas i sandig jord eller i död ved (Stubbs & Drake 2001). Tolv arter rovflugor fångades i färgskålarna. Detta motsvarar drygt 45 % av de 26 rovflugearter som har konstaterats i Skåne under de senaste 35 åren (Bartsch 2010b), en imponerande siffra. För blomflugorna var motsvarande siffra drygt hälften, eller 25% av arterna. Rovflugor är en fluggrupp som sällan påträffas på blommor men som ändå ganska ofta fångas i gulskålar. Man undrar varför. Kanske försöker de få tag i ett lättfångat byte i vattnet och trillar själv i fällan? Eller så attraheras de till vätskan i fällorna på något vis? Vissa insekter attraheras uppenbarligen till vätska i färgskålar och inte till färg (Field Entomology [utan år]). Antalet rovflugor i vårt material varierade ganska mycket kommunerna emellan. Flest påträffades i Kristianstad kommun, med nio arter, och här var också antalet prover störst. I övriga kommuner var variationen stor, och det var inte alltid som antalet prov överensstämde med antalet rovflugor (Tabell 1). Den vanligaste rovflugan i fällorna

7 16 FaZett 2011 Fig. 4. Neiotamus cyanurus (Loew) är en relativt allmän rovfluga som kan ses sitta på blad och spana. Foto: F. Östrand. var Eutolmus rufibarbis (Meig.), och den fångades i sex kommuner. Arten trivs på sandiga marker och i hedartad natur (Stubbs & Drake 2001). Ytterligare fem arter fångades i minst tre kommuner, nämligen Didysmachus picipes (Meig.), Dioctria rufipes (De G), Lasiopogon cinctus (F.), Leptogaster cylindrica (De G.) och Philonicus albiceps (Meig.) (Appendix). Samtliga dessa arter är vanliga i Skåne och norröver (Artportalen 2011b). De har förmodligen inga specifika habitatkrav, förutom mer eller mindre öppen mark med ett (torrt) sandigt jordlager. Rovflugan Tolmerus cingulatus (F.) fångades i Kristianstad, Tomelilla och Vellinge. Den förefaller än så länge vara relativt allmän i Skåne men har inte påträffats i så många andra landskap i modern tid (Ha, Go, Öl, Ds). Den är sedan tidigare även rapporterad ifrån Svealand (Artportalen 2011b; Bartsch 2010b). Stubbhårsskuldrad rovfluga Machimus arthriticus (Zell.) är rödlistad (EN) och var en av de ovanligare arterna i skålarna. Arten påträffades vid Ilstorp, och totalt fångades tre individer av båda kön, såväl i fällor som vid frihåvning. Lokalen utgörs av blomrik, sandig mark i utkanten av ett större täktområde. Denna rovfluga finns numera endast i Skåne och Halland. Tidigare har den även funnits på Öland (Gärdenfors 2010). Det enda bytesdjur som man har noterat M. arthriticus fånga är en vecklare (Stubbs & Drake 2001). Arten är utbredd i hela Europa (Weinberg & Bächli 1995) och är ovanlig i England (Stubbs & Drake 2001; NBN gateway). Arten är inte heller vanlig i de andra nordiska länderna (Artdatabanken 2008b). Fyndet i Ilstorp är unikt och tycks ligga en utanför nutida kända lokaler. Sentida lokaler (2000-talet) finns vid Maglehem, drygt 30 km från Ilstorp, och vid Hässleholm. M. arthriticus är även funnen i närheten av Sövde på 1950-talet, ett område som gränsar till Ilstorp. Vapenflugor (Stratiomyidae) Larver av vapenflugor lever av dött vegetativt material och påträffas oftast i eller vid vatten, även om några arter lever i torrare miljöer (bl.a. i död ved). Fullbildade flugor påträffas vanligen sittande i blommor eller på vegetationen, relativt nära larvmiljön (Rozkosny 1973; Stubbs & Drake 2001). Totalt fångades nio arter vapenflugor i färgskålarna från de åtta kommunerna. Detta motsvarar 30 % (9 av 30) av den sentida faunan av vapenflugor i Skåne (Bartsch 2010b). Jämfört med rovflugor fångades vapenflugor i delvis andra kommuner. Lokalerna i Skurup och Ystad var relativt rika på vapenflugor, med totalt minst fem arter i vardera kommun, medan dessa lokaler fångade betydligt färre rovflugor (Appendix). För lokaler i Hässleholm och Vellinge var

8 FaZett Fig. 5. Hona från Benestads backar av brokig strömvapenfluga Oxycera trilineata (L). Arten fångades på två lokaler nära Ystad. Foto: F. Östrand. mönstret annorlunda; ganska gott om rovflugor och få eller inga vapenflugor. Trots att relativt homogena områden valdes ut i de olika kommunerna så föreföll alltså vissa kommuners lokaler vara lite fuktigare (Skurup, Ystad) medan andra tycktes torrare (Hässleholm, Vellinge), vilket avspeglades i antalet vapenflugor respektive rovflugor. Vapenflugan Chloromyia formosa (Scop.) var vanlig i materialet och återfanns i sex av åtta kommuner. Det är en av Sveriges vanligaste vapenflugor, som ofta besöker blommor och tycks röra sig längre från sina larvers habitat (i detta fall bl. a. ko-mockor och ruttnande vegetation (Stubbs & Drake 2001) än många andra vapenflugor. Den vackra arten brokig strömvapenfluga Oxycera trilineata (L.) (Fig. 5) fångades på lokalerna Öja täkt N och Bjäresjö, båda i Ystad kommun. Den trivs i fuktig lågörtsmark, och larven lever i diken, kärr, dammar, översilningsmark m.m. I England skyr den inte kalk och tål delvis bräckt vatten, varför den kan hittas på ganska kustnära platser (Stubbs & Drake 2001). Den är rödlistad som sårbar (VU) och har försvunnit från Småland (Kalmar län), Västergötland, Östergötland och Uppland (Gärdenfors 2010). Nutida fynd finns från Skåne, Öland och Gotland (Artportalen 2011b; Gärdenfors 2010). Det är svårt att säga varför O. trilineata verkar klara sig bättre i Skåne (liksom på Öland och Gotland?) än i övriga landskap. Den tycks inte ha särskilda krav på sin livsmiljö och är ganska tolerant då det gäller vattenkvalitet (Artdatabanken 2008a). Detta exemplifierar hur dåligt kända många av våra vapenflugors vanor är. Samtliga skånska fynd (hittills) är koncentrerade till två områden: Kullaberg och sydöstra Skåne. Övriga flugor Svävflugor och stekelflugor lägger sina ägg hos solitära bin (eller andra gaddsteklar) där sedan larverna äter upp värdartens ägg/larv (Smith 1969; Stubbs & Drake 2001). Svävflugan Anthrax varius F., som fångades i en gulskål vid Sövde utanför Sjöbo, är en art som har påträffats från Skåne till Hälsingland de senaste 10 åren (Artportalen 2011b). Den förefaller dock inte vara så allmän i Skåne som längre norröver, till exempel i Småland eller Östergötland (Bartsch 2010b). Fyra arter stekelflugor fångades i fällorna, och den minst allmänna var Thecophora fulvipes (Rob.-Des.) som fångades i en extragul skål vid Ilstorps täkt, Tomelilla. Sentida fynd finns från Skåne, Västergötland och Gotland, men arten har historiskt sett haft en vid utbredning upp till Norrbotten. Utöver vårt fynd finns yt-

9 18 FaZett 2011 terligare ett nutida fynd från Skåne (Artportalen 2011a), på Revingehed, ett område som inte ligger så långt ifrån Ilstorp. Moderna fynd saknas såväl i Svealand som i Norrland och sannolikt är arten på tillbakagång och numera ovanlig. Det är inte mycket känt om vilka bin som stekelflugor parasiterar. Flertalet arter verkar kunna parasitera flera olika vildbin och ibland även humlor och getingar (Smith 1969). Lusflugan Ornithomya avicularia (L.) fångades i en färgskål vid Åhus golfbana. Den lever som ektoparasit på fåglar. Småfåglar kan stjäla insekter ur gulskålar; se t.ex. Östrand (opubl.) och det mest troliga är att lusflugan har kommit från en fågel som besökt fällan. Bromsen Haematopota italica Meig. togs i Kvidinge utanför Åstorp. Den liknar den allmänna regnbromsen H. pluvialis (L.) (båda är långsträckta och gråfärgade) men är större och har lite längre antenner. I England förekommer den främst vid kusten (Stubbs & Drake 2001). Vårt fynd, liksom en del andra fynd på Artportalen, visar att den i Sverige även förekommer i inlandet, dock inte allmänt. Stilettflugan Dialineura anilis (L.) påträffas oftast på grusiga-sandiga marker, bland annat vid täkter. Fyndet vid Hörröd utanför Kristianstad är det första skånska fyndet på Artportalen. Längre norröver (Sm, Ha-Nb) verkar den vara vanligare (Artportalen 2011b). Spelar skålarnas färg någon roll? De extragula färgskålarna fångade i medeltal fler flugor än vad någon av de tre andra kulörerna gjorde. Detta gäller både fångst av blomflugor och övriga flugor (Tabell 2). För blomflugor var gult också den bästa färgen om man jämför de skålar som hade samma form. Även Bowie (1999) och Laubertiel m.fl. (2006) fångade fler blomflugor i gula färgskålar, medan Hoback m.fl. (1999) fångade flest blomflugor i blå skålar. För fångst av flugor i allmänhet rekommenderar Stubbs & Chandler (1978) gula färgskålar. Sambandet mellan färg och fångst är emellertid inte så enkelt som man kan tro; även andra faktorer spelar in. Exempelvis var de högeffektiva, extragula skålarna också de som var lägst: 7 cm höga mot nästan dubbelt för de övriga tre, 13 cm. Vid jäm- Tabell 2. Medelfångst (± standardavvikelse) för fångst av blomflugor respektive övriga flugor i de olika färgskålarna. Min- och maxvärden presenteras. Jämförelsen gäller enbart skålarnas färg; ingen hänsyn har tagits till storleken på skålarna eller hur länge de har fångat. Medelvärdet i varje kolumn har testats statistiskt med student s t-test, och medelvärden (i samma kolumn) med olika bokstäver skiljer sig åt med sannolikheten P < 0,05. n = antal fällor. Se vidare i texten. Blomflugor Övriga flugor Skålfärg (antal) Medel ± Stdav Min Max Medel ± Stdav Min Max Extragul (n = 36) 19,44 ± 15,66 a ,25 ± 12,40 a 0 68 Gul (n = 27) 9,26 ± 17,96 b ,70 ± 4,15 b 0 20 Blå (n = 19) 2,58 ± 4,40 bc ,47 ± 2,46 b 0 10 Vit (n = 23) 1,74 ± 3,02 c ,26 ± 2,78 b 0 11

10 FaZett förelse i vår studie mellan skålar av olika färg har heller ingen hänsyn tagits till de olika skålarnas fångstperiod eller hur de har stått (ljust/mörkt, vindskyddad/exponerat etc.), eller hur stora de är. Även tid på dagen eller solens strålningsmängd kan påverka resultatet, liksom mängden fångstvätska; se Abenius & Larsson (2004). Vidare kan mängden UV-ljus (som ju insekter uppfattar till skillnad från oss) och den lokala florans färger påverka resultatet (Östrand opubl.). Med tanke på hur stor variationen i fångst var inom varje kulör är det säkerligen flera faktorer som påverkar fångstresultatet; se i övrigt Abenius & Larsson (2004) och Östrand (opubl.) för en diskussion kring faktorer som kan påverka fångst av insekter i färgskålar. Slutsats Sövde och Ilstorp ligger i ett område mycket rikt på gaddsteklar. Fynden av rovflugan Machimus arthriticus och stekelflugan Thecophora fulvipes, samt svävflugan Anthrax varius indikerar att även flugfaunan här är av hög kvalitet. Falsterbo inventerades relativt noga; till skillnad från de andra lokalerna inventerades lokalen även vår, försommar och höst. Där fångades fler blomflugearter, men inte så många av övriga flugfamiljer (Appendix). Preliminära resultat från studier av insektsfaunan på kustnära lokaler visar att de ofta hyser intressanta arter men att artrikedomen ofta är påfallande låg trots riklig tillgång på sandiga, blomrika marker. Kanske är det vindutsatta läget ogynnsamt eller läget mer isolerat eftersom delar av lokalerna omges av hav. Detta skulle kunna påverka dynamiken och kustnära lokaler kan förväntas (åter-)koloniseras sämre än inlandslokaler (Brown & Kodric-Brown 1977). Något överraskande fångades en del mer eller mindre ovanliga våtmarkslevande flugor i fällorna (som stod torrt). Detta illustrerar att många flugor är mobila och inte har problem att röra sig bort från våtmarksområden för att exempelvis söka föda. Färgskålarna fångade ett hyggligt antal flugor. Visserligen var gul bäst, men eftersom alla färger fångade flugor (Tabell 2) bör man inte utesluta användning av andra färger på skålarna. Rovflugor var den fluggrupp där högst andel av de skånska arterna fångades med gulskålar. Hela 45 % fångades i denna undersökning. Det var lite oväntat. Tack Josefin Olsson, Maya Johansson Fryksten och Linda Strand hjälpte till att sortera proverna. Fältarbetet utfördes inom ramen för åtgärdsprogram för hotade arter och bekostades av Länsstyrelsen i Skåne län. Litteratur Abenius, J. & Larsson, M Gaddsteklar och andra insekter i halländska sanddynreservat. Länsstyrelsen Halland. Meddelande nr 2004:19. Artdatabanken 2008a. Faktablad: Oxycera trilineata brokig strömvapenfluga. Förf. Ulf Bjelke. SLU. Artdatabanken 2008b. Faktablad: Machimus arthriticus stubbhårsskuldrad rovfluga. Förf. Hans Bartsch Rev. Hans Bartsch & Björn Cederberg. SLU.

11 20 FaZett 2011 Artportalen. 2011a. Landskapskatalog för stekelflugor & svävflugor (underlag: H. Bartsch 2008), se/bugs/catalogus.asp Artportalen 2011b. bugs/default.asp Bartsch, H. 2010a. Diptera: Syrphidae. Tidsfönsterbaserad preliminär provinskatalog. [opublicerad] Bartsch, H. 2010b. Diptera: Asilidae, Bombylidae, Stratiomyidae. Tidsfönsterbaserad preliminär provinskatalog. [opublicerad] Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A. & Nasibov, E. 2009a. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Syrphinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A. & Nasibov, E. 2009b. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Bergsten, J Insekter i sand- och grustag. En inventering i Stockholms län Rapport 2007:21. Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholm. Bowie, M. H Effects of distance from field edge on aphidophagous insects in a wheat crop and observations on trap design and placement. Int. J. of Pest Management 45: Brown, J.H. & Kodric-Brown, A Turnover rates in insular biogeography: effect of immigration on extinction. Ecology 58: Campbell, J.W. & Hanula, L Efficiency of malaise traps and colored pan traps for collecting flower visiting insects from three forested ecosystems. J. of Insect Conservation 11: Dynamisk taxa slu.se:6767/exec/0/06zm8vd0p7no h9188fa3v0kot6tu Field Entomology. [utan år]. ento489_field/ Entomology 489. Device/Technique sheet: trap, pan. Department of Entomology, Texas A. & M. University. (sammanställd av J.D. Oswald). Franzén, M. & Norén, L. Gaddsteklar i skånska täkter. Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö. [opublicerad rapport] Franzén, M., Johanesson, M. & Streith, P. Fjärilar i ljusfällor i Skåne [in prep.] Gärdenfors, U Rödlistade arter i Sverige Artdatabanken, Uppsala. Hoback, W.W., Svatos, T. M., Spomer, S. M. & Higley, L. G Trap color and placement affects estimates of insect family-level abundance and diversity in a Nebraska salt marsh. Ent. Exp. et App. 91: Karlsson, D., Pape, T., Johanson, K. A., Liljeblad, J. & Ronquist, F Svenska Malaisefälleprojektet, eller hur många arter steklar, flugor och myggor finns i Sverige? Entomologisk Tidskrift 126(1-2): Krauss, J., Bommarco, R., Guardiola, M., Heikkinen, R. K., Helm, A., Kuussaari, M., Lindborg, R., Ockinger, E., Partel, M., Pino, J., Pöyry, J., Raatikainen, K.M., Sang, A., Stefanescu, C., Teder, T., Zobel, M. & Steffan- Dewenter, I Habitat fragmentation causes immediate and timede-

12 FaZett layed biodiversity loss at different trophic levels. Ecol. Letters 13: Laubertiel, E. A., Wratten, S. D. & Sedcole, J. R The role of odour and visual cues in the pan-trap catching of hoverflies (Diptera: Syrphidae). Ann. of Appl. Biol. 148: NBN gateway. (Sökt på Machimus arthriticus) Nilsson, S. G. & Franzén, M Alarmerande minskning av dagfjärilar. Fauna och Flora 104: Roskozny, R The Stratiomyioidea of Fennoscandia and Denmark. Fauna Entomologica Scandinavica 1: Smith, K. G. V Family Conopidae. Handbooks for Identification of British Insects. Volume X (Part 3a): Stubbs, A. & Drake M British Soldierflies and their allies. BENHS. Stubbs, A. & Chandler, P A Dipterist s handbook. The amateur entomologist, vol 15. AES, London. Svensson, G. P., Larsson, M. C. & Hedin, J Attraction of the larval predator Elater ferrugineus to the sex pheromone of its prey, Osmoderma eremita, and its implication for conservation biology. J. of Chem. Ecol. 30: Sörensson, M Faunistiskt nytt om sydsvenska blomflugor (Diptera: Syrphidae). Occasional papers of insect faunistics & systematics in Sweden 1: Torp, E Danmarks svirrefluer (Diptera: Syrphidae). Danmarks dyreliv 6. Apollo books, Stenstrup. Tscharntke, T., Gathmann, A. & Steffan- Dewenter, I Bioindication using trap-nesting bees and wasps and their natural enemies: community structure and interactions. J. of Appl. Ecol. 35: Warren, M. S., Hill, J. K., Thomas, J. A., Asher, J., Fox, R., Huntley, B., Roy, D.B., Telfer, M.G., Jeffcoate, S., Harding, P., Jeffcoate, G., Willis, S.G., Greatorex-Davies, J.N., Moss, D. & Thomas, C.D Rapid responses of British butterflies to opposing forces of climate and habitat change. Nature 414: Weinberg, M. & Bächli, G Diptera, Asilidae. Insecta Helvetica 11. Schweizerischen Entomologischen Gesellschaft, Geneve. Östrand, F. Jämförelse av gulskål och frihåvning för att fånga blombesökande insekter: vilka faktorer kan påverka fångsten i gulskålar? Entomologisk Tidskrift. [opubl.] Förf. adresser: Fredrik Östrand, Ministervägen 4, LUND. e-post: fredrik.ostrand@comhem.se Markus Franzén, UFZ, Helmlholtz-Centre for Environ, Res., Dept. Comm. Ecol. DE Halle, Tyskland. e-post: markus.franzen@ufz.de