Uppföljning av avverkningsanmälningar som berört fornlämningslokaler i Västernorrlands län

Transkript

1 Uppföljning av avverkningsanmälningar som berört fornlämningslokaler i Västernorrlands län Besiktningar gjorda under maj-oktober 2004 Länsstyrelsen Västernorrland

2 Fig 1. Framsida: En tilltufsad skylt som visar vägen till platsen där Sjul Jonssons kåta (Raä 205) stod ovanför Lockstaån under slutet av och en bit in på 1900-talet. Örnsköldsviks museum har låtit rekonstruera kåtan på ursprunglig plats. Skylten kan ses som en symbol för skadeutvecklingen på fornlämningar i samband med föryngringsåtgärder i skogsmark. Foto Erik Norberg lst. 2

3 Innehållsförteckning: Sammanfattning Introduktion Inledning Bakgrund, syften och mål för den skogliga tillsynen Regionala miljömålet Levande skogar Metod, syfte och frågeställningar Skogsvårdsstyrelsens och Länsstyrelsens rutiner inför avverkningar Avverkningsanmälan Resultat av uppföljningen Fornlämningstyp och skada Skadeorsaker Problemområden och åtgärdsförslag Resultat av uppföljning Fornlämningstyp och skada Skadeorsaker Skador utifrån markägarförhållanden Antal skadade fornlämningslokaler per år Uppmärkning av fornlämningar Geografisk spridning av skadade fornlämningar Identifierade problemområden och förslag till åtgärder...21 Administrativa uppgifter...22 Referenser:...22 Bilaga

4 Sammanfattning Uppföljningen av 1999 års besiktningar av skogsbrukets inverkan på fornlämningar i Västernorrlands län är en del i länsstyrelsens försök att uppfylla det antagna regionala miljömålet Levande skogar som säger att fornminnen och kulturlämningar vårdas så att värdena bevaras och förstärks och att skador på forn- och kulturlämningar ska vara försumbara Syftet har varit att utreda om fornlämningar skadats, antal skadade fornlämningar, hur stor skada som åsamkats, orsak till skadan samt vilka typer av fornlämningar som berörts. Arbetet har skett med samma metoder och skadegraderingar som gjordes Besiktningarna genomfördes under maj-oktober Redovisningen har sammanställts i ett register där typ av skada, skadans omfattning, orsak till skadan, geografisk spridning och markägarform mm har registrerats (se bilaga längst bak i rapporten). Vägledande frågeställningar har varit: Har skadebilden förändrats sen den senaste uppföljningen? Finns det skillnader mellan skogsbolag och privata skogsägare gällande skadefrekvensen på fornlämningar? Har fornlämningarna varit uppmärkta innan avverkningen skett, samt vilka åtgärder skulle kunna förhindra att liknande skador upprepas? Besiktningen utgörs av totalt 73 avverkningsanmälningar gjorda mellan 1999 till 2002 i 34 socknar omfattande 126 fornlämningslokaler/raä nr. Av den allvarligaste skadeklassen, gradering 3, irreparabla skador, har antalet ökat till drygt det dubbla sett ur ett länsperspektiv. Vid uppföljningen 1999 var antalet skador av högsta skadeklass, 6 %. Vid den senaste uppföljningen har antalet irreparabla skador ökat till 13 %. Viktigt att påtala i det sammanhanget är dock att ökningen uteslutande skett i Örnsköldsviks kommun medan det i övriga länet bara finns ett enda annat fall av irreparabel skada under undersökningsperioden. Skadefrekvensen på irreparabla skador har minskat i både Kramfors- och Sundsvalls kommuner som vid 1999 års skadeinventering hade lika många skador av allvarligaste art som Örnsköldsviks kommun. Precis som vid skadeinventeringen 1999 visade det sig att den vanligaste fornlämningskategorin som skadats är fångstgropar. Dessa utgör 80 % av de skadade lämningarna medan fäbodar och boplatser har skador motsvarande 10 % vardera. I skadeklass 3 är bilden liknande, 77 % fångstgropar, 8 % fäbodar samt 15% boplatser. Den vanligaste typen av skada på fornlämningar är körskador. De står för 65 % av skadorna medan markberedningsskadorna står för 35 %. Vid inventeringen 1999 var markberedningsskador vanligast tätt följt av körskador. Övervägande delen, 13 %, av skadorna klassas som stora skador medan 7 % klassas som måttliga skador i årets genomgång. Studiet av ägarförhållandet gällande lokaler med skadade fornlämningar visar att skogsbolagen står för en majoritet av skadorna. I 70 % av fallen är skogsbolag ägare till marken där skadorna ägt rum. Av 20 skadade fornlämningslokaler ligger 15 i Örnsköldsviks kommun. Av de 15 skadade fornlämningslokalerna i kommunen är ett skogsbolag inblandat i 72 % av skadorna, dels som markägare och dels som avverkare åt ett annat företag. Inventeringen visar också på att uppmärkningen av fornlämningar inför föryngringsåtgärder är ett problem. Uppmärkning har skett antingen genom snitsling, högstubbar eller genom en kombination av dessa. I endast 25 fall av 126 fornlämningslokaler kunde någon form av uppmärkning hittas. I fem fall har det skett skador trots att fornlämningen varit uppmärkt vid föryngringsåtgärden. Något som kan tolkas som att kunskapen om fornlämningarnas skyddsområden och anläggningars verkliga storlek är bristfällig hos entreprenörer och personal som utför arbeten i skogen. Det gör även att man kan ifrågasätta om snitslar och 4

5 högstubbar erbjuder ett fullgott skydd mot skador eller om man måste utveckla nya sätt att säkerställa skyddet. Länsstyrelsen har för avsikt att intensifiera tillsynen för att bättre kunna följa utvecklingen av delmålet Levande skogar. Viktiga insatser för att minska skadorna på lämningar i skogen är: Tillgänglighet till det digitala fornminnesregistret Utbildning och informationsinsatser i samverkan med berörd myndighet, skogsbolag och privata skogsägare. 5

6 1. Introduktion 1.1 Inledning Västernorrlands län har och har haft världens högsta isostatiska landhöjning efter att inlandsisen drog sig tillbaka från området för ca 9500 år sedan. De äldsta kustboplatserna ligger idag på över 200 m över nuvarande havsnivå. I vissa områden innebär det, som t.ex. i Holms sn, att de äldsta kustbosättningarna idag återfinns ca 150 km från dagens kustlinje. I Världsarvet Höga Kusten ligger lämningarna också på olika nivåer men närmare dagens kust på grund av den branta topografin. Den kustnära bebyggelsen från olika tidsperioder är med anledning av detta förlagd till olika platser och nivåer i landskapet. I området har en jordbrukande kultur och en jakt- och fångstkultur levt sida vid sida i närmare 4000 år. En bit in på 1900-talet levde en i huvudsak agrar svenskspråkig kultur sida vid sida med en samisk kultur i stora områden av länet. Under till 1800-talet fanns även en betydande befolkning med svedjefinsk kulturell identitet i länet. Skillnaderna i kulturell identitet mellan olika befolkningsgrupper och skillnader i ekonomisk livsföring har skapat en intressant bredd och mångfald av fornlämningar som inte finns representerad på samma sätt i något av de angränsande länen. 74 % av Västernorrlands yta utgörs av skogsmark och skogsråvaran är en av länets viktigaste tillgångar. Ca 80% av våra kända fornlämningar ligger i skogsmark. Att skydda fasta fornlämningar från skador och samtidigt kunna bedriva ett effektivt skogsbruk är ett stort men hedersamt ansvar som vilar på länets samtliga aktörer. 1.2 Bakgrund, syften och mål för den skogliga tillsynen I samband med att revideringsinventeringen gjordes för den ekonomiska kartan av Riksantikvarieämbetet under 80- och 90-talet så uppmärksammades att en hel del fornlämningar for illa av skogsbruket. En mer ingående studie visade bland annat att var fjärde fångstgrop var skadad. Hela 50 % av de skadade lämningarna kunde relateras till skador orsakade av skogsbruket (Jönsson 1994). Under genomförde Länsmuseet Västernorrland en skadeinventering av länets fornlämningar, på uppdrag av länsstyrelsen, i åtta av länets socknar. Undersökningen visade på att av samtliga fornlämningar i dessa åtta socknar hade 19 % noteringar om skador enligt fornminnesregistret (Öberg 1995). Under 1990-talet ökade ansvarstagande inom skogssektorn dels genom information, exempelvis Skogsvårdsstyrelsens kampanj, Kulturmiljövård i skogen, dels genom att riksdagen fastställde ett nytt förslag till skogspolitik som säger att produktionsmål och miljömål skall betraktas som likvärdiga (prop 1992/93:226) gjordes en uppföljning av skadeinventeringen från 1995 av Angaria AB, där 124 avverkningsanmälningar som berörde 192 registrerade fornlämningslokaler besiktigades. Resultatet av uppföljningen visade att 8 % av de undersökta fornlämningslokalerna var skadade av skogsbruk varav 6 % hade stor skada och 2 % hade måttlig skada (Eriksson & Lindqvist 1999). Skadefrekvensen var en av de lägst uppmätta i landet genomförde RAÄ en kritisk utvärdering av länsstyrelsernas handläggning av skogsvårdsärendena och påpekade bl a att i många län var frågan lågt prioriterad och inga formella beslut fattades i ärendena (RAÄ 2003). Sedan 2002 fattar länsstyrelsen i 6

7 Västernorrland beslut i samtliga avverkningsärenden och föryngringsåtgärder som berör områden med fast fornlämning enligt 2 kap KML. 1.3 Regionala miljömålet Levande skogar År 2000 fastställdes riksdagens miljökvalitets- och delmål som syftar till att Sveriges alla miljöproblem ska vara lösta innan 2020 (Prop. 2000/01:130). Genom bred samverkan har dessa mål anpassats till Västernorrlands län och målsättningen med den skogliga tillsynen under 2004 är att vi ska kunna leva upp till regionala miljömålet Levande skogar. I det regionala miljökvalitetsmålet fastslås att: Fornminnen och kulturlämningar vårdas så att värdena bevaras och förstärks. Skyddet av fornlämningarna är utvidgat till att även omfatta kringliggande miljöer och landskapsavsnitt. Till detta övergripande mål finns ett regionalt delmål som säger att: Skogsmarken brukas på sådant sätt att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är försumbara senast

8 2. Metod, syfte och frågeställningar 2004-års uppföljning har utförts enligt samma metod och skadegradering som 1999-års uppföljning. Samtliga lokaler har givits X och Y koordinater utifrån ortofoton och, i de fall de finns, från digitalt fornminnesregister i ArcView. Avverkningsanmälningarna har tillsammans med utdrag ur Fornminnesregistret (FMR) samlats i en pärm för respektive kommun. Fältbesiktningarna har utförts med hjälp av GPS och uppgifterna har därefter sammanställts i en Excel-fil. Registret har sedan använts för att skapa kartor i ArcWiew och diagram. Skador eller visad hänsyn har noterats och en del av lämningarna har fotodokumenterats. Avgränsningen i tid är satt till 2002 eftersom insatser av typen markberedning kan dröja så långt fram i tiden som tre år. Skadade/oskadade fornlämningar har graderats i fyra steg: 0-Ingen skada 1-Ringa påverkan: Ingen egentlig permanent skada på fornlämningen, t. ex övertäckt av ris som dock visar på okunskap om fornlämning och lagstiftning och innebär risk för andra allvarligare skador senare. 2-Måttlig skada: Skador som kan avses vara reparabla, mindre påverkan på fornlämningen eller mark i direkt anslutning till fornlämningen. 3-Stor skada: Skada av permanent art på fornlämningen. Exempelvis spårbildning över fornlämningen där delar eller hela fornlämningen är skadad genom markberedning, hjulspår, drivningsväg, skogsbilväg mm. Syftet har varit att utreda hur länets fornlämningar påverkas av skogbruket. Om fornlämningar skadats eller inte i samband med föryngringsåtgärder, antal skadade fornlämningar, hur stor skada som åsamkats, orsak till skadan, vilka typer av fornlämningar som berörts samt att komma med förslag till åtgärder. Vägledande frågeställningar har varit: finns det skillnader mellan skogsbolag och privata skogsägare gällande skadefrekvensen på fornlämningar? Har fornlämningarna varit uppmärkta innan avverkningen skett? Har skadebilden förändrats sen den senaste uppföljningen? Vilka åtgärder skulle kunna förhindra att liknande skador upprepas? 2.1 Skogsvårdsstyrelsens och Länsstyrelsens rutiner inför avverkningar Avverkningsanmälan Föryngringsavverkning om minst 0,5 hektar ska anmälas till skogsvårdsstyrelsen (SVS) senast sex veckor i förväg. Föryngringsavverkning omfattar all avverkning utom gallring och röjning. Anmälan görs på en särskild blankett som finns hos SVS. På framsidan anges vilken areal som ska avverkas och vilka åtgärder som planeras för att trygga återväxten. En kartskiss ritas på blanketten eller också bifogas en kopia av t.ex. skogskarta eller ekonomisk karta. På blankettens baksida görs en redovisning av vilken hänsyn som planeras till naturen och kulturmiljön vid avverkningen. Om avverkning planeras för att mark ska användas till annat än virkesproduktion måste också anmälan göras. Detsamma gäller vid uttag av skogsbränsle, vid föryngring med utländska 8

9 trädslag och vid skyddsdikning. SVS använder databasen Kotten samt fornminnesregistret (FMR) vid granskningen av inkomna avverkningsanmälningar och meddelar markägaren vilken hänsyn som bör tas beträffande natur-, forn- och kulturlämningar. Alla avverkningsanmälningar (som berör fornoch kulturlämningar) skickas till länsstyrelsens (lst) kulturmiljösektion. Från 1 januari 2002 fattar lst i Västernorrland beslut enligt KML 2 kap. för de anmälningar som berör fast fornlämning. För de anmälningar som berör kulturlämningar, som saknar skydd enligt kulturminneslagen, skrivs ett yttrande. Om markägaren har svårt att lokalisera lämningarna i terrängen, anvisar SVS. Har SVS problem kan de kontakta Länsmuseet Västernorrland som hittills har hjälpt till med lokalisering och utsnitsling. I vissa fall har även länsstyrelsens antikvarie deltagit vid uppmärkning och lokalisering av fornlämningar. 9

10 3. Resultat av uppföljningen 1999 Vid uppföljningen 1999 kontrollerades 124 avverkningsanmälningar som sammanlagt berörde 192 registrerade fornlämningslokaler från perioden till Huvudåtgärden för anmälan var föryngringsavverkning. Av 192 fornlämningslokaler konstaterades skador i 16 fall, vilket motsvarade 8 %. Stor skada konstaterades i 6 % och måttlig skada 2 % av fallen. Ringa påverkan noterades i tre fall (Eriksson & Lindqvist 1999). 3.1 Fornlämningstyp och skada I samband med besiktningarna 1999 framkom att 20 fornlämningar hade skador som åsamkats av skogsbruket. Fångstgropar var den kategori som uppvisade flest skador. Fångstgroparna utgjorde 65 % av det totala antalet skadade fornlämningar (Eriksson & Lindqvist 1999). Fångstgropar är även den fornlämningskategori som oftast berörs av föryngringsåtgärder. 3.2 Skadeorsaker Vanligast orsaken till uppkomna skador var markberedning. I ca 12 % av alla anmälda avverkningar hade någon form av planteringsåtgärder t.ex. markberedning, harvning eller intermittent harvning gjorts efter avverkning (Eriksson & Lindqvist 1999). Någon övrig analys om de bakomliggande orsakerna till skadorna gjordes inte då, däremot lämnades en rad förslag till åtgärder. 3.3 Problemområden och åtgärdsförslag 1999 De identifierade problemen vid 1999 års inventering var främst markberedning, för att lösa det föreslog man att utbildning genomförs för de entreprenörer som utför markberedning. Till detta kommer problem med att de råd och hänsynsanvisningar som noteras i avverkningsanmälningarna inte uppmärksammas vid markberedningen. Detta antas bero på att lång tid förflutit mellan avverkning och markberedning och därmed ökar riskerna för att råd och föreskrifter faller i glömska. Ytterligare ett problem var uppmärkning i fält, för det föreslog man bättre rutiner för uppmärkning av fornlämningar. Dessutom påpekas att ett digitalt kartmaterial med alla fornlämningar införda på är av stor vikt. Man vill också att det skall finnas en koppling till beskrivningarna i fornminnesregistret. Detta skulle kunna betyda att handläggningen av skogsärenden kan skötas över Internet. (Eriksson & Lindqvist 1999). Någon geografisk presentation över skadornas spridning gjordes inte Men tittar man i bilagan så syns en relativt jämn spridning i länet på de allvarligaste skadorna (skadeklass 3). Örnsköldsviks-, Kramfors- och Sundsvalls kommuner har flest allvarliga skador, samtliga med tre fall av skador, i skadeklass 3, inom vardera kommun. 10

11 4. Resultat av uppföljningen 2004 Totalt kontrollerades 73 avverkningsanmälningar gjorda mellan i 34 socknar som totalt berörde 126 fornlämningslokaler. Av dessa 126 lokaler kunde 5 inte besökas på grund av att de låg på öar och transportmedel dit saknades, 19 av de anmälda lokalerna var inte avverkade vid besiktningstillfället. Detta gör att den totala summan berörda lokaler hamnar på 102 st. Av den 4 gradiga skalan är det bara graderna 2-3 (måttlig stor skada) som räknas som skada medan 0-1 räknas som oskadad då t. ex övertäckning av ris inte innebär någon egentlig skada på fornlämningen. Den allvarligaste skadeklassen, stor skada, bör särskilt uppmärksammas då dessa kräver åtgärder så snart som möjligt. Efter besiktningarna på plats visar sig 20 av 102 fornlämningslokaler ha skador orsakade av skogsbruket. Av dessa hade 13 lokaler (13 %) skador av allvarligaste skadeklass och 7 % hade skador av måttlig art vilket tillsammans motsvarar 20 % av materialet. Ringa påverkan har noterats i 16 fall motsvarande 16 % av materialet. (fig.1). Fångstgropar var, precis som vid uppföljningen 1999, den kategori av fornlämningar som uppvisade flest skador. Genomgången i år visar att en högre andel fornlämningar skadats vid föryngringsåtgärder mellan åren än vid den tidigare besiktningen som omfattade åren % 7% 16% Ingen Ringa Måttlig Stor 64% Fig 1. Fördelning av skadekategorier. 4.1 Fornlämningstyp och skada Totalt är 37 stycken fornlämningar skadade i samband med skogsbruk fördelade på 20 fornlämningslokaler. Av de 20 lokalerna med skadade lämningar var 16 (80 %) lokaler med fångstgropar eller fångstgropssystem (fig.2). Övriga typer av fornlämningar som skadats är fäbodar och boplatser. Var för sig står de två kategorierna för 10 % av skadorna. 11

12 Fäbod 10% Boplats 10% Fångstgrop Fäbod Boplats Fångstgrop 80% Fig 2. Skadade fornlämingstyper 4.2 Skadeorsaker De vanligaste orsakerna till skador på de fornlämningar som besiktats är körskador (fig.3) som står för 65 %, (13 st. fornlämningslokaler) av skadorna medan markberedning endast står för 35 % (7 st. fornlämningslokaler). Totalt hade 37 fornlämningar skador av skadeklass 2-3 och av dessa var 27 skadade av körskador medan 10 hade skador av markberedning. Vid uppföljningen 1999 var det markberedningen som stod för den största skadefrekvensen tätt följt av körskador. En slutsats man drog 1999 var att en ökad andel markberedning var att vänta. Enligt uppgift från Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrland har det under undersökningsperioden slutavverkats hektar och hektar har markberetts. Vilket ger ett snitt per år för slutavverkning på hektar och för markberedning på hektar. Fördelning skadeorsak Markbredning Körskador Fig 3. Antal skadade fornlämningslokaler fördelade på skadeorsak. 12

13 Fig 4. Sönderkörd stenåldersboplats vid Lockstaåns inlopp i Lockstasjön, Raä nr 144, Björna sn. Området är avverkat och sönderkört ända ner mot ån vilket innebär att även allmän naturvårdshänsyn har förbisetts. Foto Erik Norberg lst. 4.3 Skador utifrån markägarförhållanden Vid kontroll av hur skadorna fördelat sig på olika markägare framgår att skogsbolagen står för två tredjedelar av fornlämningsskadorna, medan privata skogsägare står för en tredjedel av skadorna (fig.5). Av 20 fornlämningsområden med skadade fornlämningar står skogsbolagen för 14 st. (70 %) medan de privata skogsägarna står för 6 st. (30 %). Bryter man ner det ytterligare ser man att i skadeklass 3 så står skogsbolagen för 9 av 13 fall (69 % av skadeklassen) och i skadeklass 2 står skogsbolagen för 5 av 7 (71 % av skadeklass 2) Skogsbolag Privata skogsägare Stor skada Måttlig skada Fig 5. Skadade fornlämningslokaler i skadeklass 2 och 3 fördelade på markägare. 13

14 4.4 Antal skadade fornlämningslokaler per år Precis som vid 1999 års uppföljning varierar antalet avverkningsärenden från år till år (fig. 6). Under 1999 och 2000 var antalet avverkningsärenden i områden som berörde fornlämningar störst.1999 anmäldes 27 ärenden (varav 8 ej visade sig ej vara avverkade vid besiktningstillfället). Under år 2000 inkom 20 ärenden (varav 3 inte avverkats). Under de följande åren, , anmäldes 13 avverkningsområden med fornlämningar per år, 4 lokaler på under respektive år avverkades ej. Under undersökningsperioden anmälde skogsbolagen 30 avverkningar i områden som berörde fornlämningar och privata skogsägare anmälde 43 avverkningar. Dessa 73 ärenden berörde 126 fornlämningslokaler varav 64 lokaler på bolagsmark och 62 lokaler på privat mark Anmälningar Skadade lokaler Fig 6. Antal ärenden och skador per år i jämförelse med 1999 års uppföljning. Ser man till antalet fornlämningslokaler per år blir spridningen större (fig.7) kom 42 fornlämningslokaler att beröras, år 2000 var siffran 27 stycken, 2001 var det 23 stycken och 2002 berördes 34 fornlämningslokaler. 14

15 Antal fornlämningslokaler per år Skadade lokaler per år Fig. 7. Antal berörda och skadade fornlämningslokaler per år. Antalet skadade fornlämningslokaler varierar från år till år var antalet skadade fornlämningslokaler 7 st. Året efter var antalet skadade fornlämningslokaler 2 st för att åter stiga under 2001 till 8 lokaler trots att antalet avverkade lokaler var betydligt lägre än Undersökningen visar inte med tydlighet att ett ökat antal avverkningar automatiskt leder till ett ökat antal skador på fornlämningar (fig.7). Under 2002 har 3 fornlämningslokaler skadats. Sätter man det i samband med hur många fornlämningslokaler som berörts under de olika åren och drar bort antalet fornlämningslokaler som inte avverkats ser man att under 1999 skadades 7 av 34 fornlämningslokaler vilket motsvarar 20 %. År 2000 skadades 2 av 24 lokaler motsvarande 8 % hade 8 av 19 fornlämningslokaler skadats motsvarande 42 % och under 2002 skadades 10 % eller 3 fornlämningslokaler av 30 berörda. 4.5 Uppmärkning av fornlämningar Av 126 fornlämningslokaler hade endast 25 lokaler någon form av uppmärkning runt fornlämningarna. Fler uppmärkta lokaler kan ha förekommit då det i många fall förflutit lång tid mellan föryngringsåtgärd och besiktning. Därför är det svårt att dra några slutsatser rörande antalet lokaler med uppmärkning. Uppmärkningen bestod antingen av snitslar, högstubbar eller en kombination av dessa. I fem fall har skador uppkommit trots uppmärkning av fornlämningarna. I dessa fall var lämningarna markerade med högstubbar eller kombinationen snitslar/högstubbar. Detta gör att man kan ifrågasätta snitslars och högstubbars värde för att skydda fornlämningar i skogen. 15

16 Fig 8. Exempel på bra uppmärkt fornlämning (Raä 41) på Getberget i Sollefteå socken. Fig 9. Fäbodlämning (Raä 65) Överlännäs sn är ett exempel på där uppmärkning av lämningen gjorts med band och högstubbar men där skador på lämningen ändå uppstått. Skadorna består av körskador samt av kraftig nedrisning av området. Foto Erik Norberg. 16

17 4.6 Geografisk spridning av skadade fornlämningar Vid en geografisk genomgång av var de skadade fornlämningarna är belägna framträder att en stor del av de skadade lämningarna återfinns inom Örnsköldsviks kommun. Här återfinns 15 av totalt 20 skadade fornlämningslokaler i länet, det vill säga 75 % av alla skadade lokaler (fig.11) Inom kommunen återfinns även det högsta antalet anmälda avverkningar, vilket kan vara en del av förklaringen till den höga andelen skador. Vid en jämförelse med anmälningarna i Sollefteå kommun som har den näst högsta andelen anmälda avverkningar (eller med resten av länet) så är skillnaden i antal skador ändå stor. 3,5 3 2,5 2 1,5 Örnsköldsvik Sollefteå Sundsvall Härnösand Kramfors 1 0, Fig. 10. Antal skadade fornlämningslokaler i skadeklass 3 per kommun i Västernorrlands län under perioden Örnsköldsvik Sollefteå Sundsvall Härnösand Kramfors Fig.11. Antal skadade fornlämningslokaler i skadeklass 3 per kommun i Västernorrlands län under perioden

18 Fig 12. Geografisk spridning av skadade fornlämningslokaler (i skadeklass 2-3) och markägarförhållanden i Västernorrland. Kartan innehåller 14 punkter med en eller flera fornlämningslokaler. 18

19 Fig 13. Geografisk spridning av skadade fornlämningslokaler (i skadeklass 2-3) och markägarförhållanden i Örnsköldsviks kommun. 19

20 Fig. 14. Geografisk spridning av skadade fornlämningslokaler i skadeklass 3, i Västernorrlands län. 20

21 4.7 Identifierade problemområden och förslag till åtgärder Jämför man de identifierade problemområdena från 1999 med årets granskning så ser man att problem kvarstår och har ökat i en av länets kommuner. Körskador och markberedning är fortfarande ett stort problem. Uppmärkningen av fornlämningar inför avverkning och markberedning måste bli bättre liksom rutiner för att information om fornlämningar finns tillgängliga vid markberedningen även om lång tid förflutit efter avverkningen. Fortfarande är det digitala registret över fornlämningar inte färdigt för stora delar av länet, något som är en viktig förutsättning för att kunna minska skadorna på skogliga lämningar. Vidare tycks effekterna av projektet Kulturmiljövård i skogen ha klingat av i länet och det kan vara en del av förklaringen till varför andelen skadade lämningar har ökat. Ett intensivt och rationellt skogsbruk kräver kontinuerliga informationsinsatser så att berörda parter är medvetna om och kan känna igen lämningar i skog och mark. Eftersom årets besiktningar omfattar avverkningsanmälningar mellan framgår inte resultat och effekter av informations- och utbildningsinsatser som genomförts under senare år av Skogsvårdsstyrelsen och skogsbolagen. Länsstyrelsen har för avsikt att intensifiera tillsynen för att bättre kunna följa utvecklingen av delmålet Levande skogar. Viktiga insatser för att minska skadorna på lämningar i skogen är: Tillgänglighet till det digitala fornminnesregistret Utbildning och informationsinsatser i samverkan med berörd myndighet, skogsbolag och privata skogsägare. 21

22 Administrativa uppgifter Omfattning: Uppföljningen/tillsynen omfattar besiktningar av både registrerade och oregistrerade fornlämningslokaler på anmälda avverkningsanmälningar. Uppföljningstid: Anmälningarna härrör från perioden Sammanlagt ingår 73 avverkningsanmälningar som berör 126 st fornlämningslokaler. Utförande: Tillsynen har utförts av Erik Norberg och Maria Olsson Länsstyrelsen Västernorrland under perioden maj-okt stycken avverkningsobjekt har inte besökts pga att de legat på öar och tillgång till transportmedel saknats. Avverkningsanmälningar fördelat kommunvis: Sundsvall 10, Timrå 3, Ånge 0, Härnösand 3, Kramfors 4, Sollefteå 16 och Örnsköldsvik 40. Ingen avverkningsanmälan har inkommit från Ånge under fyra år där fornlämningar berörts. 19 lokaler var vid besiktningstillfället inte avverkade. Dessa har räknats bort i det statistiska underlaget. Rapport: Utförd under november och december 2004 av Erik Norberg, Maria Olsson och Peter Persson Länsstyrelsen Västernorrland. Referenser: Lag om kulturminnen m.m. 1988:950 1 kap 1 Proposition 1992/93:226 Proposition 2000/01:130 Eriksson, L. & Lindqvist, A-K Uppföljning av skogsbrukets inverkan på fornlämningar i Västernorrlands län. Jönsson, B Fornlämningar och det moderna skogsbruket om skadegörelse på fångstgropar i Västernorrlands län. Odlingslandskap och fångstmark. Red. Jensen. R. Riksantikvarieämbetet Stockholm. Länsstyrelsen Västernorrland & Länsmuseet Västernorrland Utsikt mot framtiden nya perspektiv. Kulturmiljöprogram för Västernorrlands län. Strategier Öberg, C Skadade fornlämningar i Västernorrland. Kulturmiljövårdens rapporter 1995:1. Härnösand. Riksantikvarieämbetet Riksantikvarieämbetets överinseende över 2 kap. KML: Uppföljning och utvärdering av ärenden angående fornlämningar och skogsbruk enligt 2 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. 22

23 Bilaga Förteckning över besökta platser samt underlag till rapport. Raä Nr X Y Socken Kommun Typ Fastighet Markägare Datum för anmälan Markberett Datum för tillsyn KML-beslut Diarienummer Reg. påverkan Häggdånger H-sand Rösen Häggdånger-By 18:1 Privat Nej Stigsjö H-sand Gårdstomt Stigsjö Prästbol 1:1 Stiftet/Egendomsn Ja, utanför Högsjö H-sand Fäbodlämn. Storsela 2:4 Scaninge Timber Nej Bjärtrå K-fors Högar Norrland 4:28 SCA Skog AB Nej Nora K-fors Stens/hög Salteå 8:1 Privat Ja Nordingrå K-fors Boplats Barsta 1:37 Privat Nej Vibyggerå K-fors Fångstgropar Gålsjönäs Norrskog ja Multrå Sollefteå Fångstgrop Västerstrinne 2:32 Privat Ja Långsele Sollefteå Fångstgropar Nässe 1:1 SCA Skog AB Nej Ådals-Liden Sollefteå Fångstgrop Söderfors 1:49 Privat Nej Ådals-Liden Sollefteå Boplats Hålaforsen 1:33 Privat Nej Oreg Junsele Sollefteå Fångstgropar Gårelehöjden 2:5 SCA Nej Junsele Sollefteå Fångstgropar Hällberget 1:6 Privat Nej ej reg Graninge Sollefteå Fångstgrop(?) Abborråsen 1:3 SCA Forest and T Ja Edsele Sollefteå Fångstgropar Ås 1:5 Privat Nej ej reg Graninge Sollefteå Fångstgrop Lövsta 1:1 SCA Ja Graninge Sollefteå Fångstgropar Åkroken1:1 Scaninge Timber JA! Graninge Sollefteå Fångstgrops.syst Åkroken1:1 Scaninge Timber JA! Ramsele Sollefteå Fångstgrops.syst Ramsele-Forsås 3:23 SCA Ja Ramsele Sollefteå Fångstgrops.syst Sörånäset 1:8 Privat? Ja Ramsele Sollefteå Fångstgrops.syst Sörånäset 1:8 Privat? Överlännäs Sollefteå Fäbodlämn. Billtjärn 1:1 SCA Nej Ådals-Liden Sollefteå Fångstgrops.syst Rå 25:1 Privat Nej Sättna S-vall Fångstgrop Lövsätt 2:21 Privat Nej

24 Skön S-vall Gravar Härsta 6:1 Privat Nej Skön S-vall Skön S-vall Skön S-vall Attmar S-vall Boplgrop, bopl Norrböle 1:2 Privat Ja Attmar S-vall 178 Attmar S-vall Tuna S-vall Grav- och boplatsomr Runsvik 2:3 Privat Nej Tuna S-vall Grav Nej Stöde S-vall Fångstgrop Nedansjö 4:10 SCA Skog AB Nej Stöde S-vall Fångstgrop Fanbyn 7:2 mfl Privat Nej Stöde S-vall Holm S-vall Fångstgropar Hissjön 7:1 SCA Forest and T Nej Holm S-vall Holm S-vall Fångstgrop Fagerviken 1:10 Privat Nej Holm S-vall Fångstgrop Liden S-vall Fångstgropar Kväcklingen 3:2 Privat Nej Ljustorp Timrå Gravgr,högar Åsäng 2:42 Privat Nej , Timrå Timrå Gruvhål Lunde 3:5 SCA Skog AB , Timrå Timrå Gravar Horsta 2:3 Privat Nej Björna Ö-vik Fångstgrops.syst Aspsele 1:47 MoDo skog AB Nej Björna Ö-vik Fångstgrops.syst Aspsele 1:47 MoDo skog AB Nej Björna Ö-vik Fångstgrops.syst Aspsele 1:47 MoDo skog AB Nej Björna Ö-vik Fångstgrops.syst Aspsele 1:47 MoDo skog AB Nej Björna Ö-vik Fångstgrops.syst Aspsele 1:47 MoDo skog AB Nej Björna Ö-vik Fångstgrops.syst Aspsele 1:47 MoDo skog AB Nej , Björna Ö-vik Härd och fyndplats Björna-Å 1:2 MoDo skog AB Nej Björna Ö-vik Boplats,härd Locksta 1:6 Privat Nej Björna Ö-vik härd Nej

25 Björna Ö-vik Nej Björna Ö-vik Härdar Björna-Å 1:14,Locksta 1:16 Privat Nej Björna Ö-vik Härdar Ö-vik Härdar Björna Ö-vik Boplgrop Kärrsjö 1:82 Privat Nej Björna Ö-vik Fångstgropar Kärrsjö 1:22 Privat Nej Björna Ö-vik Fgr system Långviken 1:281 Privat Nej Grundsunda Ö-vik Röse (1) Gideåbacka 1:59 MoDo Skog AB Björna Ö-vik Fgr system Långviken 1:22 Privat Nätra Ö-vik Skärvst förek Eriksgården 1:1 Privat Nej Nätra Ö-vik Skärvst förek Eriksgården 1:1 Privat Nej Nätra Ö-vik Skärvst förek Privat Nej Arnäs Ö-vik Gravgr, Röse(2) Albertsro 1:1 Ö-viks kommun Nej Nätra Ö-vik By/gårdstomt Bredånger 3:5 Norra Skogsägarna Nej Nätra Ö-vik Hålväg Bredånger 3:5 Nej Nätra Ö-vik Röse (1) Bredånger 3:5 Nej Nätra Ö-vik Långröse Bredånger 3:5 Nej Nätra Ö-vik bopla usa Mjäla 2:14 Privat Nej Björna Ö-vik Fgr system Långviken 1:141 Privat Björna Ö-vik Tjärdal Långviken 1: Själevad Ö-vik Skärvst förek Dal 1:1 Holmen Skog AB Nej Själevad Ö-vik Fornl liknande Dal 1:2 Nej tips Gideå Ö-vik Flärke 4:99 Holmen Skog AB Gideå Ö-vik Fångstgropar (3) Byviken 1:13 Holmen Skog AB Gideå Ö-vik Gropar fgr likn Byviken 1:13 Holmen Skog AB Mo Ö-vik Fäbodlämn Gottne Samf Privat Nej Själevad Ö-vik Fgr system Östergärdal 2:1 Privat Nej Grundsunda Ö-vik Rösen (5) Killlingsnäs 1:2 Privat Nej Grundsunda Ö-vik Rösen (3) Killlingsnäs 1:2 Nej

26 Anundsjö Ö-vik Fgr system (19) Hädanberg Holmen Skog AB tips Grundsunda Ö-vik Stenröse? Norrflärke 1:1 Privat Ja Sidensjö Ö-vik Fäbodlämn Överåliden 2:11 Skogsvårdsstyrelsen u uppgift Ja Grundsunda Ö-vik Röse (1) Norrflärke1:19 Privat Själevad Ö-vik Fossil åker Tjärn 3:1 Privat Anundsjö Ö-vik Fgr system Selsta 1:4, 1:9 mfl Holmen Skog AB Ja Anundsjö Ö-vik Fgrop (3) Ja Anundsjö Ö-vik Fgrop (1) Ja tips Mo Ö-vik Fgrop + tjärdal Väster Gisjö 1:24 Privat Anundsjö Ö-vik Fgrop (1) Selsta 1:4 m fl JCE Group Inc Anundsjö Ö-vik Fgrop (2+1) Selsta 1:4 m fl Anundsjö Ö-vik bopla usa Selsta 1:4 m fl Anundsjö Ö-vik bopla usa Selsta 1:4 m fl Anundsjö Ö-vik bopla usa Selsta 1:4 m fl Anundsjö Ö-vik Fgrop (1) Selsta 1:4 m fl JCE Group Inc Nej Anundsjö Ö-vik Fgr system (12) Selsta 1:4 m fl JCE Group Inc Sidensjö Ö-vik By/gårdstomt Nolås 4:21 Privat Själevad Ö-vik Boplats Stå Västerås 2:4 Privat Nej Trehörningsjö Ö-vik Fgr system (16) Trehörningsjö 1:91 Privat Gideå Ö-vik Fgrop (2) Flyggsjö 1:94 Privat Grundsunda Ö-vik Röse (1) Gideåbacka 1:59 Holmen Skog AB Grundsunda Ö-vik Röse (1) Gideåbacka 1: Grundsunda Ö-vik Röse (2) Gideåbacka 1: Grundsunda Ö-vik Röse (1) Gideåbacka 1: Grundsunda Ö-vik Stens (1) Gideåbacka 1: Grundsunda Ö-vik Pengsjö 1:4, Pengs 114 Holmen Skog AB Grundsunda Ö-vik Grundsunda Ö-vik Anundsjö Ö-vik Fäbodlämning Flärke 3:40 Privat

27 Anundsjö Ö-vik Fgrop (3) Järvberget 1.32, 1:22 mfl Holmen Skog AB Anundsjö Ö-vik Fgrop (2) Anundsjö Ö-vik Fgrop (2) Anundsjö Ö-vik Fgr system (21) Hädanberg 4:3, 5:2 Holmen Skog AB Anundsjö Ö-vik Fgrop (1) Anundsjö Ö-vik? Anundsjö Ö-vik bopla usa Anundsjö Ö-vik Skärvst förek Anundsjö Ö-vik Fgrop (1) Anundsjö Ö-vik bopla usa Anundsjö Ö-vik Fgr system (5)