Mot. 1984/85. Motion J 984/85:509. Bengt Westerberg m. fl. Familjepolitiken

Transkript

1 Motion Mot. 1984/ J 984/85:509 Bengt Westerberg m. fl. Familjepolitiken Familjepolitikens uppgift skall vara att underlätta för föräldrarna att bära ansvaret för sina barns fostran och uppväxt. För en familjepolitik med denna uppgift bär vi ett gemensamt ansvar. Om barnen ges en god start i ett barnvänligt samhälle skapar vi samtidigt förutsättningar för en ljusare framtid för alla. När problemen tornar upp sig kan det emellertid vara svårt att uppleva barnen som glädje och stimulans. Då kan ansvaret för barnen i stället bli en börda. Många barnfamiljer befinner sig i dag i den situationen. Barnfamil j ens ekonomi är mycket ansträngd och svårigheterna att lösa barntillsynen på ett tillfred ställande sätt är för många ett dagligt bekymmer. Barnfamiljerna behöver därför få bättre hjälp att bära ansvaret för barnens uppfostran. Det förutsalter en ekonomisk omfördelning till barnfamiljernas förmån. Om vi skall kunna skapa ett barnvänligare samhälle måste barnens bästa hållas för ögonen också när beslut fattas som rör skola, bostäder, trafiken etc. Folkpartiet vill därför forma en familjepolitik med barnen i centrum. Syften Folkpartiet vill mot den här bakgrunden ställa upp tre övergripande syften med familjepolitiken: o Familjepolitiken skall syfta till att skapa ett barnvänligt samhälle och främja jämställdheten mellan män och kvinnor. o Familjepolitiken skall yfta till att hjälpa föräldrarna att bära ansvaret för barnen uppfo tran -inte överta det. o Familjepolitiken skall S} fta till att åstadkomma en rättvis inkomstfördelning mellan barnfamiljer och övriga grupper i samhället. Dessa mal för familjepolitiken förutsätter ett lika stort engagemang för föräldrarnas rätt att fritt kunna välja barnomsorg om för en rättvis fördelning av skattebörda och välstånd. Familjepolitiken blir därmed en mycket central fråga för folkpartiet som i sin politik vill förena kravet på ökad frihet med kravet på ökad rättvisa. Alternativ Valfrihet förut ätter alternativ. Om föräldrarna kall kunna välja barntillsynsform krävs åväl en förbättrad ekonomisk ituation för barnfamiljerna l Rtl..sdagen/ ;aml. Nr

2 Mot. 1984/85:509 2 som en ökad och varierad tillgång till platser inom barnomsorgen och ekonomisk möjlighet att stanna hemma när barnen är små. De två dominerande problemen för samhällets familjepolitik i dag är dels hur det direkta ekonomiska stödet skall förbättras, dels hur bomomsorgen skall byggas ut. Pressad ekonomi Flera års sjunkande reallöner, hög arbetslöshet och nödvändig återhållsamhet med offentliga utgifter har försatt många barnfamiljer i en pressad ekonomisk situation. Även i de fall båda föräldrarna förvärvsarbetar och har hyggliga inkomster, har det för många barnfamiljer blivit svårt att få ekonomin att gå ihop. Man kan därför säga, att de blivit för hårt beskattade. Försörjningsansvaret för barn måste helt enkelt få ett kraftigare genomslag i det samlande skatte- och bidragssystemet. Därtill kommer att många barnfamiljer snärjts in i skatte- och bidragssystemet på ett sätt som gör, att de inte med eget arbete kan förbättra sin situation. Marginalskatter, avtrappningsreglerna för bostadsbidrag och inkomstprövade daghemsavgifter gör att större delen av en inkomstökning försvinner i vissa inkomstlägen. Den nuvarande socialdemokratiska regeringen har allvarligt försummat att angripa dessa problem inom familjepolitiken. Trots att man ofta påtalat barnfamiljernas trängda ekonomiska situation lät man t. ex. hela 1984 gå utan att barnbidraget höjdes. Och i stället för att mildra marginaleffekterna har man fört in nya grupper i bostadsbidragssystemet och försämrat skattereformen från Resultatet har blivit att allt fler stängts in i vad som kallats fattigdomsfällan. Reform En omfattande familjepolitisk reform är mot den här bakgrunden nödvändig. Det är emellertid ett komplicerat arbete, vars resultat inte kan genomföras vid ett och samma tillfälle utan kräver en längre genomförandeperiod. Folkpartiet föreslog därför vid förra årets riksdag. att en provisorisk reform skulle genomföras. Resultatet av de diskussioner som med anledning därav fördes mellan partierna gav inte det resultat folkpartiet hoppats på. I förhållande till regeringens ursprungliga planer var emellertid riksdagsbeslutet om barnbidragshöjning på kr. en framgång. Under fjolårets diskussioner var det en allmän mening, att vad som då kunde åstadkommas bara var ett första steg i ett reformarbete. Det är därför med stor besvikelse vi måste konstatera. att regeringen inte heller i år har några ideer om hur familjepolitiken kan och bör förändra.

3 Mot. 1984/85:509 3 Principer för en reformerad familjepolitik Mot den här redovisade bakgrunden bör följande principer vara vägledande för en reformerad familjepolitik. l. Barnfamiljerna betalar i dag för hög skatt i förhållande till försörjningsbördan. Den lindring om bör äga rum skall knytas till barnen. Stödet bör kunna utgå som kattereduktion eller barnbidrag. 2. Inkomstprövningen i familjestödssystemet bör på sikt elimineras, dels för att komma bort från marginaleffekterna, dels för att lippa en integritetsstörande kontroll. Av fördelningspolitiska skäl hör bostadsbidragen minskas under en lång tidsperiod. Generösa socialbidrag måste alltid finnas för temporär hjälp i krissituationer. 3. Familjestödet bör vara mer generellt. Barnfamiljerna hör i allt törrc utsträckning få pengarna i handen och själva avgöra hur de kall använda. Den konsumtionsstyrning om sker i form av livsmedel subventioner och bostad bidrag bör på lång sikt förwinna. 4. Föräldrarna måste få större möjligheter till samvaro med barnen n tr de är små. Föräldraförsäkringen hör därför bygga ut. 5. Ett obe!'kattat vårdnadsbidrag/småbarnstillägg bör införas och utga hk a för alla förskolebarn. Bidraget måste samordnas med föräldraförsäkringen. 6. Barnomsorgen må te byggas ut å att efterfrågan tillgodo e 7. Enhetstaxa bör införas i den kommunala harnom orgen. 8. statsbidraget till barnomsorgen skall vara lika oavsett såväl tillsynsform som i vilken regi barnomsorgen tillhandahålls. Barnbidrag Det allmänna barnbidraget utgår fr. o. m. den l januari med kr. per barn och år. Dessutom utgår flerbarnstillägg med ett halvt bidrag extra för tredje barnet och med ett helt extra för fjärde och följande barn. Barnbidragen utgår med samma belopp oavsett föräldrarnas ini(omster. Barnbidraget är sålunda ett allmänt konsumtionsstöd och med\erkar därmed ttll en jämnare inkomstfördelning mellan familjer med re p. utan barn. Barnbidragen bör av dessa skäl även i fomättningen vara basen för familjestödet. Det kan ses som en återbäring på skatten för barnfamiljer. Det bör därför också till dem som så önskar kunna utga som skattereduktion. Det skulle innebära. att man far familjestödet direkt i lönekuvertet i stället for som bidrag. För att kompensera de försämringar som drabbat barnfamiljerna ekonomi under senare år och för att ge en större del av familjestödet i generella former, bör en kraftig uppräkning göras av barnbidraget under de narmaste åren. Vi föreslår att barnbidraget successivt höjs till8 000 kr. per barn och, r.

4 Mot. 1984/85:509 4 Förbättrat nerbarnstillägg Det är flerbarnsfamiljerna som har det svårast att få ekonomin att gå ihop. En trebarnsfamilj med vanliga inkomster har i dag ofta svårt att få pengarna att räcka till det nödvändigaste även om båda föräldrarna förvärvsarbetar. Detta är förhållandet även sedan hänsyn tagits till den senaste höjningen av barnbidraget. Skillnaden har för familjer med tre resp. utan barn i vanliga inkomstlägen beräknats till kr. per år. Det är av fördelningspolitiska skäl därför nödvändigt att i första hand förbättra flerbarnsfamiljernas situation. Det flerbarnstillägg som infördes under de borgerliga regeringsåren var ett steg i rätt riktning. F. n. utgår ett halvt extra barnbidrag från tredje barnet och ett helt för fjärde och följande barn. Vi föreslår att detta förbättras så att ett halvt bidrag utgår redan från andra barnet. Med det högre barnbidrag vi föreslår blir det totalt kr. fr. o. m. andra barnet mot i dag för andra och för tredje och för fjärde och följande. studiebidraget En särskild förbättring bör ske för familjer med ungdomar över 16 år om inte förvärvsarbetar. De får i dag förlängt barnbidrag eller studiebidrag. Dessa bidrag utgår emellertid under studietiden dvs. högst nio månader. Vi föreslår, att det förlängda barnbidraget och studiebidraget utgår för hela året. V lirdoadsbidrag Det är föräldrarna själva som skall avgöra vilken form av barnomsorg man föredrar. Den politiska uppgiften är att söka tillhandahålla alternativ. För det krävs såväl en fortsatt utbyggnad av barnomsorgen utanför hemmet som ekonomiska möjligheter att stanna hemma när barnen är små. För att denna valfrihet skall bli reell krävs ett extra kontant stöd till föräldrar med barn i förskoleåldern. Det bör vara obeskattat och utgå med lika belopp till alla barn i förskoleåldern. Vårdnadsbidraget blir därmed enkelt att samordna med barnbidraget och blir i själva verket ett smdbarnstillägg till barnbidraget. Som barnbidraget bör det utbetalas månatligen. Ett vårdnadsbidrag med denna utformning ökar föräldrarnas ekonomiska möjligheter att efterfråga barnomsorg. Det blir också möjligt för kommunerna att reformera avgifterna i barnomsorgen i mer enhetlig riktning. Ett successivt införande av enhetstaxor i barnomsorgen är ett viktigt steg för att sänka de amlade marginaleffekterna för barnfamiljerna. Ökat kontant familjestöd i form av höjda barnbidrag och vårdnadsbidrag gör detta möjligt. Vårdnadsbidraget bör införas i reformens första steg och inledningsvis sättas till kr. per barn och år. Det skulle tillsammans med de av os

5 Mot. 1984/85:509 s föreslagna höjningarna av barnbidrag och flerbarnstillägg kraftigt förbättra föräldrarnas frihet att välja mellan att betala för barnomsorg eller själv stanna hemma på hel- eller deltid när barnen är små. Stöd till handikappade barn Stödet till föräldrar med handikappade barn har brister också utöver de generella problem för alla barnfamiljer som här påtalats. Det gäller reglerna och tillämpningen av bestämmelserna för vårdbidrag, föräldraförsäkringens utformning, rätten till ledighet för vård av sjukt barn, avsaknaden av efterlevandebidrag m. m. Dessa brister kan undanröjas utan att det medför alltför stora extrakostnader. En samlad översyn av stödet till familjer med handikappade barn är därför nödvändig. Vi utvecklar dessa frågor vidare i annan motion. Barnomsorgen Starkt stigande kostnader för den kommunala barntillsynen har bromsat upp utbyggnadstakten för barnomsorgen. Bristen på platser i barnomsorgen har försämrat småbarnsföräldrars möjlighet att med eget arbete förbättra sin ekonomi liksom föräldrarnas möjlighet att fritt välja mellan olika sätt att klara barntillsynen. Valfriheten har försämrats också till följd av den socialdemokratiska regeringens syn på barnomsorgen. Det system för statliga bidrag till barnomsorgen som nu införts innebär en diskriminering av föräldrakooperativa daghem och andra ideella insatser och förbjuder i praktiken daghem som drivs i företagsform även då kvaliteten är likvärdig eller överlägsen. Innebörden av denna politik är slöseri med ekonomiska resurser. Fler platser skulle kunna komma till inom barnomsorgen om alternativa former uppmuntrades eller åtminstone behandlades lika. Därtill skulle sannolikt kvaliteten stimuleras och föräldrarna ges valmöjligheter. Ambitionen måste vara att daghemsplatser skall kunna stå till förfogande för de familjer som efterfrågar dagisplats. Fortfarande är köerna till daghemmen långa. Med hänsyn till finansieringsproblem som råder i den offentliga sektorn blir det svårt att med nuvarande höga ko tnader per daghemsplats bygga ut barnomsorgen till full behovstäckning. Om inte nya alternativ prövas riskeras att en social orättvisa kvarlever. Den som motsätter sig försök som syftar till att med bevarad eller förbättrad kvalitet i omsorgen dämpa kostnaderna, slår därför i realiteten vakt om de befintliga orättvisorna. Också barnomsorgen måste präglas av en vilja att pröva nya lösningar. Personalen måste få arbeta under större frihet och större ansvar än de nu i allmänhet får. Det är därför glädjande att stöd ges till utvecklingsprogram inom den

6 Mot. 1984/85:509 6 kommunala barnomsorgen och att regeringen - åtminstone i princip - nu övergivit sitt motstånd mot förätdrakooperativa daghem, daghem som drivs enligt Montessori- eller Waldorfpedagogiken och barnomsorg som drivs av andra ideella organisationer. Nya initiativ kan ge stimulanser till utveckling även inom den kommunala barnomsorgen. Regeringens positiva uttalanden om enskild barnomsorg rimmar emellertid illa med det hösten 1983 tagna beslutet att förätdrakooperativa och andra ideellt drivna daghem skall få lägre statsbidrag än de statsbidrag som utgår när kommunen driver verksamheten i egen regi. Bidraget per årsarbetare utgår enligt detta beslut enbart för kommunalt anställd personal. statsbidraget till kommunen bör enligt vår mening utgå utan diskriminering med hänsyn till hur kommunen väljer att rent faktiskt organisera barnomsorgen. Regeringens politik favoriserar egenregilösningar, diskriminerar ideella alternativ och syftar till att i realiteten förbjuda företagsdrivna daghem. Regeringspolitiken präglas alltså i detta avseende av en anmärkningsvärd misstro mot kommunernas förmåga att själva ta sitt ansvar för barnomsorgen. De motiv som regeringen anförde i proposition 1983/84: 177 för ett statsbidragssystem som syftar till att stoppa alla försök med företagsdrivna daghem var genomgående ohållbara. Vi är, i motsats till regeringen, övertygade om att kommunerna vid ett konkurrensneutralt statsbidrag bara skulle köpa barnomsorgstjänster av seriösa företag med erfaren förskolepersonal. Tron att kommunerna skulle kasta sig i händerna på oseriösa företag vittnar om en häpnadsväckande syn på kommunalt självstyre och kommunal demokrati. Det nu gällande latsbidragssystemet innebär vissa förenklingar jämfört med det förra. Men också det nuvarande är komplicerat att tillämpa. Det beror främst på bestämmelserna för vistelsetider. För att helt statsbidrag skall utgå skall barnet genomsnittligt vistas på daghemmet i 7 timmar per dag. För halvt statsbidrag är motsvarande vistelsetid 4 timmar. Dessa bestämmelser kan medföra all barn kommer att vistas längre tid på daghem än i dag för att berättiga till helt statsbidrag eller att antalet barn per daghem blir orimligt stort. Alternativt riskerar föräldrarna höjda avgifter till följd av det lägre statsbidraget. Kommunerna har nu under lång tid haft ansvaret för barnomsorgen. Det borde därför vara dags att anförtro kommunerna ett större ansvar för dimensionering och drift av barnomsorgen. Den stora brist som fortfarande råder motiverar alltjämt ett särskilt statsbidrag för denna verksamhet. Det skulle emellertid på sikt kunna förenklas så, att visst bidrag utgår per barn i förskoleåldern inom kommunen. De förtroendevalda i kommunen bör inom denna ram anförtros att fördela medlen till barnomsorg på sätt som bäst motsvarar behovet i resp. kommun. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till reformerat statsbidragssystem baserat på dessa principer. I avvaktan på en större reform av

7 Mot. 1984/85:509 7 statsbidragssystemet bör det nuvarande ändras å att det utgår på lika villkor till såväl kommunal som enskild barnomsorg. Internationella adoptioner Kostnaderna vid adoptioner av barn från andra länder har ökat mycket kraftigt under 1980-talet. Adoptionskostnaderna varierar beroende på vilket land barnen kommer från men den genomsnittliga adoptionsko tnaden torde i dag ligga mellan och kr. De höga adoptionskostnaderna medför en risk för att ekonomiskt svaga grupper utestängs från möjligheten att adoptera. Det förefaller vara särskilt stor risk för att adoptivbarn inte får några syskon, då familjen endast har råd att adoptera ett barn. Problemet med de höga adoptionskostnaderna har påtalats av NIA och adoptionsorganisationerna liksom i flera yttranden från riksdagens socialutskott. Några konkreta resultat har detta inte lett fram till. De krav på en utredning av de höga adoptionskostnaderna som förts fram från folkpartiet har inte bifallits av riksdagen. Folkpartiet anser, att det nu är dags att avsätta medel för att åstadkomma en sänkning av adoptionskostnaderna. En sänkning med kr. kan beräknas kosta ca 17 milj. kr. Sänkningen av adoptionskostnaderna bör genomföras som ett led i den familjepolitiska reform som folkpartiet föreslår och liksom denna genomföras under en treårsperiod. Kostnaderna ryms inom den finansiering som föreslås i denna motion. Skiss till konkret reform De principer vi presenterat ovan bör läggas till grund för reformer inom familjepolitiken. Följande skiss till reform är ett alternativ som ligger i linje med de redovisade principerna. o Barnbidraget {skattereduktion) höjs till kr. per barn och år. o Ett flerbarnstillägg utgår fr. o. m. det andra barnet med kr. per barn och år. o Förlängt barnbidrag och studiebidrag bör utgå under hela året i stället för som nu endast under nio månader av året. o Ett vårdnadsbidrag/småbarnstillägg införs på kr. per förskolebarn (efter föräldraförsäkringen) och år. o statsbidragsreglerna till barnomsorgen görs neutrala så att alla stödformer erhåller samma stöd. Stödet skall utgå med samma belopp oavsett i vilken regi verksamheten bedrivs. Barnomsorg som drivs av föräldrakooperativ, ideella organisationer eller företag skall således ge stöd på samma villkor förutsatt att ställda kvalitetskrav uppfylls. o Enhetstaxa införs inom den kommunala barnomsorgen. En riktpunkt för denna taxa kan vara kr. per barn och år.

8 Mot.l984/85:509 8 o Bostadsbidraget höjs inte utan ersätts successivt med ett generellt stöd. En familjepolitisk reform av det slag som här skisserats kostar omkring 9 miljarder kronor. Finansieringen kan ske på följande sätt: -socialbidragen minskar som en följd av det utbyggda familjestödet med uppskattningsvis 1 miljard kronor, -successivt slopade mjölksubventioner innebär en besparing på ca 3 miljarder kronor, -en sänkning av det kommunala grundavdraget med kr. dvs. till kr. ger en skatteökning för alla med inkomster över kr. per år med drygt 900 kr. Detta ger totalt ca 5 miljarder kronor. En familjepolitisk reform med denna inriktning har som syfte att förbättra barnfamiljernas ekonomi. När reformen detaljutformas måste därför stor vikt läggas vid effekterna rör olika familjetyper. Exemplet kan därvid behöva justeras i vissa delar. Effekter En reform med denna uppläggning betyder stora förändringar som inte kan genomföras vid en och samma tidpunkt. Reformen bör genomföras under förslagsvis de närmaste tre åren med i huvudsak lika stora steg vart och ett av åren. Det betyder att det allmänna barnbidraget bör höjas med ca l 000 kr. per år. Som tidigare framgått bör vidare vårdnadsbidraget träda i kraft redan i första steget. Riksdagens beslut bör emellertid tas vid ett och samma tillfälle. Därmed skapas stabilitet i informationen till barnfamiljerna och bättre grund för deras planering av den privata ekonomin. Beslutet bör tas under innevarande år så att reformens första steg kan träda i kraft fr. o. m. den l januari Riksdagen bör därför begära, att regeringen utarbetar en reform baserad på de riktlinjer vi presenterat ovan. Förslaget till höjda barnbidrag och nerbarnstillägg (exkl. ändringen av studiebidraget och virdnadsbidra ) Nuvarande barnbidrag Folkpartiets förslag (fullt genomfört) Allm barn- Aerbarns- Summa Allm barn- Aerbarns- Summa bidrag tillägg bidrag tillägg l barn ()()() 8 ()()() 2 barn ()()() 20 ()()() 3 barn ()()() 8 ()()() 32 ()()() 4 barn ()()() 12 ()()() 44 ()()() 4 ()()() Härtill kommer effekterna av vårdnadsbidrag och förbättrade studiebidrag. För familjer med skolungdomar över 16 år betyder det ytterligare l 200 kr. per barn och år. För familjer med barn i förskoleåldern betyder det ytterligare kr. per barn och år. För en trebarnsfamilj, där alla barnen är i förskoleåldern, betyder det ett samlat familjestöd på kr. per år

9 Mot. 1984/85:509 obeskattat jämfört med kr. f. n. Det ökar s jävfallet kraftigt föräldrarnas frihet att välja mellan att förvärvsarbeta hel- eller deltid eller stanna hemma medan barnen är små. Nettoeffekten av vår reform innebär för en familj med l barn ca kr., med 2 barn kr. och med 3 barn kr. Intervallen beror på om en eller två förvärvsarbetar och på om barnet (-en) är i förskoleåldern. Den omfördelning vi föreslår innebär sålunda en kraftig förbättring av det kontanta och generella familjestödet. Det betyder att det selektiva stödet (bostadsbidragen och socialhjälpen) får minskad betydelse. Hemställan Med hänvisning till det ovan anförda hemställs l. att riksdagen hos regeringen begär fö rslag till reformerat familjestöd i enlighet med motionens förslag, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reformerat statsbidrag till barnomsorgen i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen- i avvaktan på förslag enligt yrkande 2- beslutar att riktlinjerna för nuvarande statsbidrag till barnomsorgen ändra å att bidragen utgår med samma belopp och på i övrigt lika villkor oavsett om förskolan drivs i kommunal eller enskild regi, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till stöd till internationella adoptioner i enlighet med motionen. Stockholm den 17 januari 1985 BENGT WESTERBERG (fp) JÖRGEN ULLE HAG (fp) KERSTIN EKMAN (fp) l GEMAR ELIASSON (fp) BJÖRN MOLIN (fp) JA -ERIK WIKSTRÖM (fp)