Sex jordbruksanknutna långflyttande småfåglars förekomst i Kvismaren under 40 år

Transkript

1 Sex jordbruksanknutna långflyttande småfåglars förekomst i Kvismaren under 4 år Jan Sondell & Bo Nielsen Inledning Även enkla kvantitativa ringmärkningsdata kan utgöra en värdefull källa till kunskap om fågelarters uppträdande på en lokal, förutsatt att fångsten pågått under längre tid och i standardiserade former. Så har i stort sett skett i Kvismaren alltsedan fågelstationens start 1961 och verksamheten har sedan början av 198- talet allt mer systematiserats. För ett par år sedan redovisade vi populationsutvecklingen för sex invandrare från öster och söder, så som den speglas av ringmärkningssiffrorna (Sondell & Nielsen 25) och året därpå sex skogshäckande och långflyttande små tättingars förekomst (Nielsen & Sondell 26). I föreliggande uppsats presenterar vi på motsvarande sätt utvecklingen för sex, så som vid definierat det, långflyttande små tättingar med anknytning till det öppna jordbrukslandskapet, av vilka inga är särskilt vanliga i fångsten vid Kvismaren idag. Vi har valt samma period som i de refererade studierna, alltså fyrtioårsperioden 24 och utnyttjat data från den allmänna ringmärkningen vid Kvismare fågelstation. Den startar varje år efter midsommar och avslutats omkring den 3 september. Den har alltsedan starten ägt rum främst på Vallen, alltså den vall som skyddar åkermarkerna mot översvämning norr om Östra Kvismaren. En annan lokal som utnyttjats är Banvallen, alltså den gamla banvallen från Kvismare kanal mot nordväst längs Västra Kvismarens och därmed Rysjöns östra sida. Efter den 1 augusti har även systematiserad allmän märkning skett på Ässöns sydspets i Hjälmaren sedan. Ässöns märksiffror kan om så önskas separeras från egentliga Kvismaren. Nedan redovisas fångstsiffror per år för behandlade arter. För sädesärla ingår inte Ässön. Totalantalet är för buskskvätta 72, stenskvätta 6, törnskata 1 98, ladusvala 859, sädesärla och gulärla Antalen har sedan normerats med hänsyn till ringmärkningens totala omfattning ett aktuellt år till en totalfångst på 6 fåglar. Resultat Buskskvätta Buskskvättan fångstsiffror under hela perioden 24 framgår av figur 1A. Det finns en mycket svag tendens till nedgång under hela perioden. Den är dock långt ifrån signifikant. Stenskvätta Stenskvättan är mycket ovanlig i den standardiserade fångsten vid Kvismaren, figur 1B. Under fyrtio år har ändå 6 fåglar fångats relativt jämnt fördelat över tiden. En mycket svag tendens till nedgång finns. I stort sett är dock fångstsiffrorna som för buskskvättan oförändrade. Törnskata Törnskatans fångstsiffror framgår av figur 1C. Diagrammet visar på en svag tendens till nedgång under hela fyrtiårsperioden. Nedgången är dock inte signifikant. Ladusvala Ladusvalan var betydligt vanligare i fångsterna i början av fyrtiårsperioden, figur 2A. Jämförs de 2

2 första 2 åren med de senaste 2 har fångsten minskat till en fjärdedel (25 %). Nedgången måste betraktas som säkerställd. Gulärla Denna art var betydligt mer talrik de fem första åren i jämförelseperioden, alltså -. Därefter har förekomsten varit tämligen konstant. Sädesärla Sädesärlan uppvisar tillsamman med ladusvalan den största minskningen i Kvismaren av här behandlade Afrikaflyttare och nedgången är signifikant. Nedgången är stor, från ett genomsnitt på ca 75 fåglar pr år den första tjugoårsperioden till knappt 2 fåglar den senaste. Resultatsammanfattning Av de sex till öppna landskap med jordbruk anknutna långflyttande små tättingarna har två visat en tydlig minskande tendens. För övriga arter är det osäkert om någon minskning skett och i så fall är den obetydlig. I tabell 1 sammanfattas resultaten och i tabell 2 motsvarande statistiska data. Diskussion Påverkande faktorer En mycket intressant fråga är hur långtgående slutsatser man kan dra av de redovisade variationerna. Fångsttrycket har i allt väsentligt varit lika mellan åren, men skillnader i väder under olika perioder av fältsäsongerna och därmed variationer i fångstresultaten har givetvis förekommit. Vegetationen omkring fångstplatserna är kanske den faktor som varierat mest. Buskmarkerna längs invallningarna längs Vallen och Banvallen har med ett antal års mellanrum röjts för att inte växa igen och däremellan har buskvegetationen gradvis återkommit. Jämfört med de flesta andra möjliga lokaler har alltså vegetationen hållits relativt konstant. En faktor som har betydelse för fångsten av tre av arterna ladusvala, gulärla och sädesärla är i vilken utsträckning vadare fångats. Antalet fångade grönbenor per år kan användas som ett relativt mått på fångstfrekvensen av vadare, som vissa år bedrivits relativt intensivt och som dessa år ökat antalet av de tre arterna. År med vadarfångst har jämförts med år utan och de tendenser till minskning som noterats består dock om år med vadarfångst inte beaktas. Tabell 1. Sammanfattning av populationsförändringar, lämplig häckningsbiotop, flyttningsmål vid flyttningen för sex jordbruksanknutna Afrikaflyttade små tättingar. Art Busskvätta Stenskvätta Törnskata Ladusvala Gulärla Sädesärla Populationsförändring Ingen förändring Ingen förändring Tendens till minskning Måttlig minskning Minskning före Stark minskning Lämplig häckningsbiotop Diken i jordbrukslandskapet Stenar i öppet landskap Betesmarker med buskar Gårdar med djur Måttligt betade våtmarker Gårdar i jordbrukslandskapet Flyttningsmål Tropiska Afrika, mest norr om ekvatorn men når sällsynt Sydafrika Nordvästra Afrika, huvudsakligen norr om ekvatorn Tropiska Afrika, når normalt Sydafrika Tropiska Afrika, vanlig i Sydafrika Tropiska Afrika, når normalt Sydafrika Medelhavsområdet och Nordafrika, särskilt Nildalen 21

3 Buskskvätta Stenskvätta Törnskata Figur 1. Antal fångade buskskvättor, stenskvättor och törnskator 24 vid den allmänna ringmärkningen i Kvismaren. 22

4 Stenskvättor ringmärks sporadiskt i Kvismaren och uppvisar en låg men stabil förekomst. Foto: Bo Nielsen. De här presenterade fågelarterna är alla dels långflyttare till Afrika, dels beroende av jordbruksbygder med djurhållning, åkrar och betesmarker. Längst flyttar ladusvala och törnskata som är regelbundet förekommande i Sydafrika under södra halvklotets sommar. Även buskskvätta och gulärla når ner till Sydafrika i viss omfattning. Kortast flyttar sädesärla och stenskvätta där majoriteten stannar i Nordafrika. Som bekant har jordbruket under fyrtioårsperioden rationaliserats kraftigt med större gårdar med större täckdikade åkrar och koncentrerad djurhållning som resultat. De biotopförändringar som jordbrukets rationalisering medfört har rimligen verkat negativt på de här behandlade fågelarterna. Därför är det lite oväntat att törnskata och buskskvätta klarat sig så bra. I Kvismaren finns dock relativt mycket betesdjur, vilket kanske ändå inte gör Kvismardalen helt representativ jämfört med övriga Sverige. Fluktuationer inom 4-årsperioden Av långflyttande små tättingar kan man förvänta sig relativt stora beståndsvariationer då mycket kan hända under den långa flyttningen. Ibland går resan bra och ibland kan vädret göra att många fåglar omkommer. Detta synes främst gälla buskskvätta och törnskata i detta material (figur 1A och 1C). Båda arterna har relativt låga fångsttal åren och och delvis åren däromkring. En liknade Tabell 2. Räta linjens ekvation och aktuella korrelationer för sex jordbruksanknutna Afrikaflyttande små tättingar. Art Regressionsekvation R-kvadratvärde Buskskvätta y= -,12x + 2,79,13 Stenskvätta y = -,1x + 1,33,21 Törnskata y = -,49x + 58,67,8 Ladusvala y = -1,11x + 42,66,21 Gulärla y = -1,34x + 53,,298 Sädesärla y = -2,49x + 95,88,442 23

5 Ladusvala Gulärla Sädesärla Figur 2. Antal årligen fångade ladusvalor, gulärlor och sädesärlor 24 vid den allmänna ringmärkningen i Kvismaren. 24

6 Gulärlan minskade i Kvismaren före och har därefter varit stabil. Foto: Lasse Olsson. tendens syns hos gulärla. Detsamma gäller också göktyta och trädpiplärka som redovisades av Nielsen & Sondell 26. R-kvadratvärde för samvariationen mellan buskskvätta och törnskara åren -24 är,352, viket tyder på en viss samvariation. Kanske har denna med flyttningen att göra. Något jämförelsematerial som täcker hela perioden 24 finns inte lätt tillgängligt i Sverige. Svensk Fågeltaxering har dock pågått sedan (Lindström & Svensson 25) och data finns utlagda på nätet under: Denna taxering har genomförts dels som fria punktrutter sedan men också som standardrutter sedan Övergripande resultat från denna och liknande studier i Europa visar i stort samstämmiga trender i att vanliga fåglar knutna till främst jordbruksmark men också skogsmark idag har minskande populationer medan övriga vanliga fåglar ökar. I Sverige finns också en klar nedgång i parker och glesa skogar som inte stämmer med situationen i övriga Europa. Ett annat jämförelsematerial utgör också rapporter från CES-projektet som pågått sedan 1996 (Pettersson 25). Artvisa jämförelser Jämförs våra data för buskskvätta med punktrutterna åren 24 har arten fluktuerat i Kvismaren men i genomsnitt varit stabil medan den i de fria punktrutterna stadigt minskat hela perioden. I standardrutterna däremot redovisas en stabil nivå hela perioden Även i CES-materialet är förekomsten stabil. Stenskvättan är mycket sparsam i märkdata från Kvismaren varför populationstrender bara kan bedömas i perspektivet decennier. Arten visar över hela fyrtioårsperioden en stabil förekomst. Punktrutterna visar motsatsen, en stadig nedgång under perioden -24. Standardrutterna däremot visar på en stabil förekomst den korta perioden

7 Törnskatan visar en stabil förekomst i Kvismaren. Foto: Stefan Johansson. Törnskatan visar i punktrutterna en nedgång hela perioden medan standardrutterna istället visar en stabil förekomst som vid Kvismaren. Ladusvalan har enligt punktrutterna en stabil förekomst hela 9-årsperioden medan standardrutterna visar en svag uppgång hela 31-årsperioden. I Kvismaren har som framgår ovan noterats en nedgång. I jordbrukslandskapet omkring Kvismaren har under fyrtioårsperioden brukningsenheterna genomgått en storleks- och produktionsrationalisering som möjligen särskilt missgynnat svalorna. Gulärlans stora nedgång i Kvismaren skedde före och har sedan varit stabil. Stabil har den också varit i standardrutterna Arten ingår inte i punktrutterna. Sädesärlan uppvisade enligt punktrutterna en nedgång hela perioden medan standardrutterna ger en stabil förekomst. I Kvismaren har det varit en nedgång oavsett vilken period man väljer. I CES redovisas liksom i standardrutterna stabil förekomst. Sammanfattning I tabell 3 sammanfattas de trender som diskuteras ovan art för art. Resultatet av jämförelsen i tabell 2 är mycket intressant. Det råder bra överensstämmelse mellan Kvismaren och standardrutterna (SHS). För fem av sex arter är tendensen densamma medan sädesärlan är stabil i standardrutterna medan den i Kvismaren har minskat. Överensstämmelsen med de fria punktrutterna som täcker mycket längre tid är dålig, bara för sädesärlan är trenden likartad. Vad gäller CES finns bara data för två arter. Även för skogshäckande tättingar (Nielsen & Sondell 26) erhölls bäst överensstämmelse med standardrutterna. Vid Kvismaren fångas dels häckfåglar i samband med att häckningen avslutas och årets ungfåglar. Senare under sommaren och hösten fastnar strövande fåglar från omgivande marker och rastande sträckfåglar i näten. Kanske överensstämmelsen med standardrutterna kan tas till intäkt för att den standardiserade 26

8 Tabell 3. Jämförelse mellan märkantal i Kvismaren och Svensk Häckfågeltaxerings fria punktrutter (SHP), standardrutter (SHS) samt Constant Effort Site studien (CES). För Kvismaren har aktuell tidsperiod anpassats till övriga inventeringar. Ö=ökar, S=stabil, M=minskar. Art Kvismaren SHP Kvismaren SHS Kvismaren CES Buskskvätta S M S S S S Stenskvätta S M S S Ingår ej Törnskata S M S S Ingår ej Ladusvala M S Ö Ö Ingår ej Gulärla S? S S Ingår ej Sädesärla M M M S M S fångsten vid Kvismaren är ett bra stickprov på förekomsten av undersökta arter. Standardrutterna bör rimligen vara mer representativa än de fria punktrutterna. Motivet för att starta denna senare undersökning har ju också varit att de fritt valda rutterna ofta ligger i rikare miljöer och intill tätorter och därför inte är så representativa. Slutsatser Den mera allmänna slutsatsen måste bli att det inte finns något enkelt sätt att skaffa sig information om mellanårsvariationer i bestånd av små tättingar. Den stickprovsmetodik som ligger nära till hands att utnyttja, nämligen systematiska nätfångster i ett avgränsat område, är uppenbart behäftad med felkällor som man inte kan kontrollera och justera för. Det har den kontroll visat, som varit möjlig att göra mot den trastsångarpopulation av känd storlek som finns i Kvismaren (Sondell & Nielsen 25). Vi tror dock att systematiskt insamlade ringmärkningsdata mycket väl speglar populationstrender över en längre tidsperiod, även när antalet individer per år är ganska få (som för stenskvätta), dock påverkas trenderna av långsiktiga förändringar i biotopen samtidigt som osäkerheten ökar ju mer ovanlig en art är. De ringmärkningsdata för sex långflyttande arter med knytning till jordbrukslandskapet, som här presenteras, visar att under den studerade fyrtioårsperioden 24 har fyra arterna haft en stabil förekomst i Kvismaren. Att ladusvalan minskat stark är inte oväntat med den utslagning av lantbruk med husdjur som skett under de fyra decennierna analysen omfattar. Mest oväntat var sädesärlas stora tillbakagång. Det är svårt att utan systematiska studier upptäcka en sådan förändring när det gäller en så vanligt förekommande art som sädesärlan. Som nämndes redan 26 är de skillnader i inventeringsresultat, som refereras ovan, värda att analyseras närmare och för ett större antal arter. Med tanke på att tillgången på villiga inventerare och ringmärkare är begränsad i Sverige idag är det viktigt att allt inventeringsoch märkningsarbete genomförs så rationellt som möjligt. Referenser Johannesson, H Häckfågeltaxeringen i Sörön. Årliga rapporter i Kvismare fågelstations årsskrifter. Lindström, Å & Svensson, S. 25. Svensk Fågeltaxering 24. Fågelåret 24, sid 7 16, SOF. Nielsen, B & Sondell, J. 26. Sex skogshäckande och långflyttande små tättingars förekomst i Kvismaren under 4 år. Fåglar i Kvismaren 21: Pettersson, T. 25. CES Sverige 24. I Fågelåret 24, sid SOF. Sondell, J. & Nielsen, B. 25. Några invandrande små tättingar uppträdande i Kvismaren under 4 år. Fåglar i Kvismaren 2: