Sunne kommuns miljöförvaltning

Transkript

1 Vy över södra delen av Västansjön (foto: Marcus Andersson, ALcontrol Karlstad) UNDERSÖKNING AV FYSIKALISK-KEMISK VATTENKVALITET I SJÖARNA VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN I MAJ 8 Sunne kommuns miljöförvaltning

2 INNEHÅLL SAMMANFATTNING.. 1 BAKGRUND.. AVRINNINGSOMRÅDET 3 METODIK.. 5 Provtagningsplatser... 5 Provtagning 5 Analys. 5 Utvärdering 6 RESULTAT... 7 Ljusförhållanden. 7 Näringstillstånd.. 8 Syretillstånd och organiska ämnen 8 Surhetstillstånd... 9 Markörer för sprängning och bergkross. 9 REFERENSER.. 1 BILAGA 1. Analysvariabler och bedömningsgrunder BILAGA. Analysresultat... 19

3 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Sunne kommuns miljöförvaltning har ALcontrol undersökt den fysikalisk-kemiska vattenkvaliteten i sjöarna Västansjön och Aplungen i maj 8. Anledningen till undersökningen var att kommunen ville veta vad den upplevda grumlingen i sjön består av och huruvida den bergtäkt som förekommer i avrinningsområdet är bidragande. Mindre humus gav större siktdjup i Västansjön Beroende på lägre humushalt (lägre färgtal) var siktdjupet större i Västansjön jämfört med Aplungen (referens), men bedömdes som litet i båda sjöarna. Grumlingen i Västansjön orsakades troligen i jämförelsevis högre grad av alger Vattnet var grumligare i Västansjön jämfört med Aplungen (betydligt respektive på gränsen till måttligt grumligt vatten). Efter- som halterna av både klorofyll (mått på algmängd) och fosfor (ofta bundet till lerpartiklar) var högre i Västansjön bidrog troligen både alger och lera till grumligheten (turbiditeten). Även halten suspenderade ämnen var högre i Västansjön. Eftersom andelen minerogent (lera) respektive organiskt material (humus, alger) var ungefär densamma i de båda sjöarna, medan humushalten var högre i orsakades den större grumlingen i Västansjön troligen i jämförelsevis högre grad av alger. Ingen påverkan från bergtäkten Varken halterna av ammoniumkväve-, nitrit- eller nitratkväve föranledde någon oro för påverkan från bergtäkten. Halterna av sulfat och strontium, som kan fungera som indikatorer på sprängning och bergkross, var inte förhöjda jämfört med bakgrundshalter. ALcontrol AB Karlstad Ann-Charlotte Norborg (Projektansvarig) Anders Sköld (Kvalitetsgranskning av rapport) 1

4 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bakgrund BAKGRUND På uppdrag av Sunne kommuns miljöförvaltning har ALcontrol undersökt den fysikalisk-kemiska vattenkvaliteten i sjöarna Västansjön och Aplungen i maj 8. Anledningen till undersökningen var att kommunen ville veta vad den upplevda grumlingen i sjön består av och huruvida den bergtäkt som förekommer i avrinningsområdet är bidragande. Vid en tidigare undersökning i september 1 (ALcontrol 1) konstaterades mycket stark påverkan av sprängning, bergkross och grundvattenutflöde närmast bergtäkten i en liten bäck (benämnd lilla bäcken ), som mynnar i den västra delen av Västansjön. Vattnets halter av nitratkväve, sulfat och strontium var förhöjda liksom alkalinitet (buffertkapacitet) och konduktivitet (salthalt). Genom utspädning klingade dock effekten av nedströms i vattendraget. I Västansjöns södra del skönjdes bara en mycket svag förhöjning av nitrat-, sulfat- och salthalt samt alkalinitet och den a delen var helt opåverkad. Inte heller den bäck (benämnd stora bäcken ), som mynnar i den södra delen av sjön, var påverkad av bergtäkten i september 1. Ingen grumlighetspåverkan från bergtäkten kunde styrkas i september 1. I den lilla bäcken, som var påverkad av täkten, var det främst organiska ämnen som orsakade grumligheten, vilket avspeglades i ökade värden för färg och TOC (totalt organiskt kol) nedströms i bäcken. Vidare var grumligheten i bäcken mörkfärgad medan grumlighet från bergtäkt förväntas vara ljust färgad. De boende kring sjön och personal från Sunne kommuns miljökontor har dock även fortsättningsvis upplevt problem med grumling i bäcken och sjön.

5 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Avrinningsområdet AVRINNINGSOMRÅDET De båda sjöarna Västansjön och Aplungen ligger båda i Sunne kommun i Värmlands län. Tillflöden till Västansjön (Figur 1) är några mindre bäckar i söder och väst, varav den sistnämnda inte syns på kartan. I tillrinningsområdet till dessa bäckar sker bergtäkt. De högre belägna delarna av avrinningsområdet utgörs av skogsmark medan områdena närmast sjön nyttjas för jordbruk. En del bebyggelse med enskilda avloppsanläggningar finns kring sjön. Utloppsbäcken rinner till Hånsjön och vidare till Rottnan, som mynnar i Mellan-Fryken vid Rottneros. som är uppskattningsvis,5 km stor, ligger 17,8 m.ö.h. och har ett maxdjup på 1 m (SMHI 1996). Sjön Aplungen (Figur ), som är referenssjö i denna undersökning, är belägen ca 5 km söder om Västansjön. Sjön får tillrinning från Norra Aplungen via Aplungsälven. Övriga tillflöden är bäckar, som på sjöns västra sida omges av skog och myr och på den nordvästra sidan av främst jordbruksmark. Även vid denna sjö finns en del bebyggelse med enskilda avlopp. Utloppet heter Aplungsälven och mynnar i Mellan-Fryken vid Västra Ämtervik. som är,8 km stor ligger 99,1 m.ö.h. och har maxdjupet 8, m (SMHI 1996). Figur 1. Provplatser i Västansjön vid fysikalisk-kemisk undersökning i maj 8. Lantmäteriverket Gävle 8. Medgivande I 8/6. 3

6 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Avrinningsområdet Figur. Provplats i Aplungen (referens) vid fysikalisk-kemisk undersökning i maj 8. Lantmäteriverket Gävle 8. Medgivande I 8/6.

7 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Metodik METODIK Provtagningsplatser Provtagningsplatser med lägesangivelse framgår av Tabell 1 och kartor i Figur 1 och Figur. Tabell 1. Provtagningsplatser i sjöarna Aplungen (referens) och Västansjön vid fysikalisk-kemisk undersökning i maj 8. Provplats Koordinater (RT9,5 gon V) centralt söder Provtagning Provtagningen utfördes vid ovan nämnda stationer den 15 maj 8 av Hans Friberg och Marcus Andersson, ALcontrol Karlstad. Båda dessa provtagare är utbildade och godkända i enlighet med SNFS 199:11, MS:9. Proverna togs med Ruttnerhämtare (Figur 3) enligt gällande svensk standard på,5 meters djup. Dessutom upprättades på varje provplats en temperatur- och syreprofil och siktdjupet mättes. Proverna transporterades och förvarades enligt gällande svensk standard. Analys Temperatur, syrehalt/-mättnad och siktdjup bestämdes i fält. Övriga analyser utfördes på ALcontrols laboratorier (ackrediteringsnummer 16) i Karlstad och Linköping enligt metoderna i Tabell. Tabell. Analysmetoder vid fysikalisk-kemisk undersökning i sjöarna Aplungen (referens) och Västansjön i maj 8. Om inget annat anges utfördes analysen vid laboratoriet i Karlstad. Variabel Enhet Metod Temperatur C Fältmätning Syrehalt mg/l Fältmätning Syremättnad % Fältmätning Siktdjup m Fältmätning Färg mg Pt/l SS-EN ISO 7887, del Turbiditet FNU SS-EN ISO 77 Susp.substans mg/l SS-EN 87 (Munktell MGA) Glöd.rest susp. mg/l F.d. SS TOC 1) mg/l SS-EN I8 ph - SS 81- Alkalinitet mekv/l SS-EN ISO mod. Konduktivitet ms/m SS-EN 7888 Sulfat 1) mg/l SS-EN ISO 13-1 Kisel 1) mg/l SS-EN ISO Strontium 1) µg/l EPA.8 Ammoniumkväve µg/l TrAAcs Meth.NoJ-1-88B Nitrat-+nitritkväve µg/l TrAAcs ST89-NO3/ Nitratkväve µg/l TrAAcs Meth.NoJ-3-88A Nitritkväve µg/l Beräknad Totalkväve µg/l TrAAcs ST89-NO3/ Totalfosfor µg/l ST 93-PO-P Klorofyll a 1) µg/l SS ) Analys utförd av ALcontrol Linköping Samtliga analysresultat redovisas i tabelloch diagramform i Bilaga. Figur 3. Vattenprovtagare av Ruttnermodell. 5

8 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Metodik Utvärdering Analysresultaten utvärderades med hjälp av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 913 Sjöar och vattendrag). Vissa tillägg och avvikelser från Naturvårdsverkets bedömningsgrunder har gjorts (skrivelse angående bedömningsgrunder, KM Lab ). Dessa kommenteras under respektive variabel i Bilaga 1. I Rapport 913 saknas bedömningsgrunder för suspenderat material, varför denna variabel istället bedömdes i enlighet med Naturvårdsverkets Allmänna råd 9:. Bedömningsgrunder saknas även för sulfat och strontium (markörer för sprängning och bergkross). Dessa halter jämfördes med en tidigare undersökning i Västansjön (ALcontrol 1) och erfarenhet från undersökningar i andra områden. Bedömningsgrunder finns inte heller för kisel. Bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder ska egentligen grundas på medelvärden av flera provtagningar under ett år, men avser i den nu aktuella rapporten stickprov (en provtagning den 15:e maj 8). Beskrivning av analysvariabler och klassgränser återfinns i Bilaga 1. 6

9 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Resultat RESULTAT Ljusförhållanden Större siktdjup i Västansjön beroende på lägre färgtal Siktdjupet bedömdes som litet vid samtliga provplatser (Figur ). I Västansjön var siktdjupet störst i den a delen, vilket främst kan kopplas till mindre algmängd (lägre klorofyllhalter, Figur 6). Det lägsta siktdjupet noterades i Aplungen (referens) beroende på högre färgtal (Figur 8). Grumligast i Västansjön Vid de båda stationerna i Västansjön klassades vattnet som betydligt grumligt medan det var på gränsen till måttligt grumligt i Aplungen (referens). Till grumligheten (turbiditeten) i Västansjön bidrog troligen både alger och lera. Detta eftersom halterna av både klorofyll och fosfor var högre i Västansjön (Figur 6). (Fosfor är till stor del bundet till lerpartiklar.) Grumlingen i Västansjön orsakades troligen i jämförelsevis högre grad av alger Västansjöns högre turbiditet överensstämmer med högre halt av suspenderade ämnen (Figur 5). Halten av suspenderade ämnen bedömdes som måttligt hög i Västansjön och låg i Aplungen. För att avgöra hur stor del av det suspenderade materialet som var av organiskt (t.ex. humusflockar eller alger) respektive minerogent (lermaterial) ursprung, analyserades även glödgningsrest på suspenderade ämnen. Resultatet var under metodens rapporteringsgräns (<5 mg/l). Räknat på värden under rapporteringsgränsen (utanför laboratoriets ackreditering och därför behäftat med stor osäkerhet) var andelen minerogent material marginellt högre i Västansjön jämfört med Aplungen (Figur 5). Om andelen minerogent material var jämförbar i de båda sjöarna orsakades den större turbiditeten och halten av suspenderade ämnen i Västansjön troligen i jämförelsevis högre grad av alger. Detta eftersom klorofyllhalterna var högre (Figur 6) medan humusinnehållet var mindre (Figur 8) jämfört med Aplungen., Susp.ämnen (mg/l) Susp. Glödrest susp.,5 3 1, 1,5 5% 5% 56%, 1,5 3, Siktdjup (m) Figur. Siktdjupet i sjöarna Aplungen (referens) och Västansjön i maj 8. Streckad linje anger gränsen mellan måttligt och litet siktdjup. Över heldragen linje är siktdjupet mycket litet. Figur 5. Halt suspenderade ämnen och glödgningsrest på suspenderade ämnen samt procentandel minerogent material i sjöarna Aplungen (referens) och Västansjön i maj 8. 7

10 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Resultat I Västansjön var andelen minerogent material något högre i den a delen av sjön (med reservation för att mätvärden under rapporteringsgränsen innebär stor osäkerhet). Vid en eventuell påverkan från bergtäkten kunde man förvänta sig att andelen var högst i den södra delen av sjön, som ligger närmare täkten. Kväve (µg/l) NH-N NO-N NO3-N Org.-N Näringstillstånd Mer fosfor gav fler alger i Västansjön Vid de båda stationerna i Västansjön var fosforhalterna måttligt höga medan den var strax under gränsen till låg i Aplungen (Figur 6). Den större näringstillgången i Västansjön medförde en större algtillväxt, varför även klorofyllhalterna var högre jämfört med Aplungen. Klorofyllhalterna bedömdes dock som måttligt höga vid samtliga provplatser. Överlag måttligt höga kvävehalter Halterna av totalkväve bedömdes som måttligt höga vid samtliga provplatser (Figur 7). Ammoniumkvävehalterna klassades som mycket låga. Halterna av nitratkväve var 1-19 µg/l, vilket är avsevärt lägre än gränsvärdet för brunnsvatten (5 µg/l = tjänligt med anmärkning, 11 µg/l = otjänligt). Detta innebär att Fosfor (µg/l) Fosfor Klorofyll Klorofyll (µg/l) Figur 6. Halter av fosfor och klorofyll i sjöarna Aplungen (referens) och Västansjön i maj centralt söder Figur 7. Kvävehalter, uppdelade på fraktionerna ammoniumkväve (NH-N), nitritkväve (NO-N), nitratkväve (NO3-N) och organiskt bundet kväve, i sjöarna Aplungen (referens) och Västansjön i maj 8. risken för att vattnet i Västansjön skall påverkas negativt av bergtäkten ur dricksvattensynpunkt är försumbar. Något högre kvävehalt i den södra delen av Västansjön beror främst på större andel organiskt bundet kväve, vilket överensstämmer med högre klorofyllhalt (mått på algmängd, Figur 6). Syretillstånd och organiska ämnen Syrerikt i hela vattenmassan Någon temperaturskiktning av vattenmassan med eventuellt åtföljande syrebrist i bottenvattnet var inte förväntad så tidigt på sommarhalvåret. Eftersom provtagarna var på plats upprättades ändå temperatur- och syreprofiler. Mycket riktigt konstaterades att det var syrerikt i hela vattenmassan vid samtliga provplatser i både Västansjön och Aplungen (referens). Mindre humus i Västansjön Vid båda stationerna i Västansjön var halterna av syretärande organiska ämnen (TOC) låga, men något högre i den södra delen (Figur 8). I Aplungen var TOChalten strax över gränsen till måttligt hög. De lägre halterna av organiska ämnen i Västansjön kan förklaras med ett mindre 8

11 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Resultat Totalt organiskt kol (mg/l) Färg (mg/l) 8 6 (referens). Även ph-värdena var högre i där de klassades som nära neutrala, medan det var måttligt surt i Aplungen. Mindre sura förhållanden i Västansjön beror sannolikt bl.a. på lägre halter av sura humusämnen (Figur 8). TOC Färg Figur 8. Halter av totalt organiskt kol (TOC) och färgvärden i sjöarna Aplungen (referens) och Västansjön i maj 8. humusinnehåll, eftersom färgtalen var hälften så höga jämfört med Aplungen. I Västansjön bedömdes vattnet som måttligt färgat medan det var betydligt färgat i Aplungen. Surhetstillstånd Mindre surt i Västansjön Motståndskraften mot försurning (buffertkapacitet mätt som alkalinitet) bedömdes som god i Västansjön och svag i Aplungen Markörer för sprängning och bergkross Sulfat- och strontiumhalterna var inte förhöjda jämfört med bakgrundshalter Variablerna sulfat och strontium analyserades med anledning av att de kan fungera som indikatorer på sprängning och bergkross. Halterna var aningen högre i Västansjön jämfört med Aplungen (referens), men jämförbara med resultaten i Västansjön vid 1 års undersökning, då de inte bedömdes som förhöjda jämfört med bakgrundshalter. Kiselhalter i nivå med opåverkade referenssjöar Kiselhalterna var något lägre vid de båda stationerna i Västansjön jämfört med Aplungen (referens). Alla halterna var i nivå med dem i opåverkade referenssjöar i Värmlands län. 9

12 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Referenser REFERENSER ALABASTER & LLOYD 198. Water quality criteria for freshwater fish. Butterworth. ALCONTROL AB 1. Utvärdering av undersökningar av bergtäkt vid Västansjö i september och oktober 1. LBC Sunne. KM LAB AB. Angående nya bedömningsgrunder för miljökvalitet (vattenkemi). Tillämpningsförslag angående bedömningsgrunder kemi. Skrivelse daterad --1. NATURVÅRDSVERKET 199. Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Allmänna Råd 9:. NATURVÅRDSVERKET Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Rapport 913. SMHI Svenskt sjöregister. Volym () SMHI Hydrologi, Nr 71,

13 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga 1 Analysvariabler/bedömn.grunder BILAGA 1 Analysvariabler och bedömningsgrunder 11

14 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga 1 Analysvariabler/bedömn.grunder Vattentemperatur ( C) Temperatur mäts alltid i fält. Den påverkar bl.a. den biologiska omsättningshastigheten och syrets löslighet i vatten. Eftersom densitetsskillnaden per grad ökar med ökad temperatur, kan ett språngskikt bildas i sjöar under sommaren. Detta innebär att vattenmassan skiktas i två vattenvolymer med olika fysikalisk-kemiska egenskaper. Förekomst av temperatursprångskikt försvårar ämnesutbytet mellan yt- och bottenvatten, vilket medför att syrebrist kan uppstå i bottenvattnet där syreförbrukande processer dominerar. Under vintern medför isläggningen att syresättningen av vattnet i stort sett upphör. Under senvintern kan därför också syrebrist uppstå i bottenvattnet. Syrehalt (mg/l) Syrehalten anger mängden syre som är löst i vattnet. Vattnets förmåga att lösa syre minskar med ökad temperatur och ökad salthalt. Syre tillförs vattnet främst genom omrörning (vindpåverkan, forsar) samt genom växternas fotosyntes. Syre förbrukas vid nedbrytning av organiska ämnen. Syrebrist kan uppstå i bottenvattnet i sjöar med hög humushalt, efter kraftig algblomning eller efter tillförsel av syreförbrukande utsläpp (organiska ämnen, ammonium). Risken är störst under sensommaren, särskilt vid förekomst av skiktning (se rubriken Vattentemperatur), och i slutet av isvintrar. Om djupområdet i en sjö är litet kan syrebrist uppträda även vid låg eller måttlig belastning av organiska ämnen (humus, plankton). I långsamrinnande vattendrag kan syrebrist uppstå sommartid vid hög belastning av organiska ämnen och ammonium. Lägre syrehalter än -5 mg/l kan ge skador på syrekrävande vattenorganismer. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) kan tillståndet med avseende på syrehalt (årslägsta värde) indelas enligt (mg/l): > 7 Syrerikt 5 7 Måttligt syrerikt 3 5 Svagt syretillstånd 1 3 Syrefattigt tillstånd < 1 Syrefritt/nästan syrefritt Syremättnad (%) Syremättnad är den andel som den uppmätta syrehalten utgör av den teoretiskt möjliga halten vid aktuell temperatur och salthalt. Vid C kan sötvatten t.ex. hålla en halt av 1 mg/l, men vid C endast 9 mg/l. Mättnadsgraden kan vid kraftig algtillväxt betydligt överskrida 1%. Vattnets tillstånd med avseende på syre bedöms utifrån syrehalten (se rubriken Syrehalt). Siktdjup (m) Siktdjup ger information om vattnets färg och grumlighet. Det mäts genom att man sänker ned en vit skiva i vattnet och med vattenkikare noterar djupet när den inte längre kan urskiljas. Därefter drar man upp den tills man åter kan se den och noterar djupet. Medelvärdet av dessa djup utgör siktdjupet. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) kan en klassindelning med avseende på sjöars siktdjup (m) göras enligt följande: 1

15 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga 1 Analysvariabler/bedömn.grunder 8 Mycket stort siktdjup 5-8 Stort siktdjup,5-5 Måttligt siktdjup 1,-,5 Litet siktdjup < 1, Mycket litet siktdjup Färgtal (mg Pt/l) Färgtal mäts genom att vattnets färg jämförs med en brungul färgskala (platinaklorid). Färgtalet är främst ett mått på vattnets innehåll av humus och järn. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) kan en klassindelning med avseende på vattnets färgtal göras enligt följande: 1 Ej eller obet. färgat vatten 1-5 Svagt färgat vatten 5-6 Måttligt färgat vatten 6-1 Betydligt färgat vatten > 1 Starkt färgat vatten Suspenderade ämnen (mg/l) Suspenderade ämnen är ett mått på uppslammade partiklar i vattnet. Dessa kan vara av organiskt eller oorganiskt ursprung. Oorganiska partiklar består främst av finare jordpartiklar, som lera. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) innehåller inga bedömningsnormer för suspenderade ämnen. Enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd 9:, anges tillståndet utgående från mängden suspenderat material (mg/l) enligt följande: < 1,5 Mycket låg slamhalt 1,5-3 Låg slamhalt 3-6 Måttligt hög slamhalt 6-1 Hög slamhalt > 1 Mycket hög slamhalt Genom analys av glödgningsrest på suspenderade ämnen kan den procentuella andelen minerogent respektive organiskt material beräknas. Turbiditet (FNU) Turbiditet är vattnets grumlighet och ger ett mått på vattnets innehåll av suspenderade partiklar, t.ex. plankton och mineralpartiklar. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) kan en klassindelning med avseende på turbiditet (FNU) göras enligt nedan:,5 Ej eller obetydligt grumligt,5 1, Svagt grumligt 1,,5 Måttligt grumligt,5 7, Betydligt grumligt > 7, Starkt grumligt TOC (mg/l) TOC (totalt organiskt kol) ger information om halten av organiska ämnen. TOChalten ligger i intervallen -5 mg/l för näringsfattiga klarvattensjöar, 5-15 mg/l för humösa sjöar och 5-15 mg/l för näringsrika sjöar. Vatten som är kraftigt förorenade med organiska ämnen kan ha värden överstigande 15 mg/l. Nedbrytningen av det organiska materialet förbrukar syre. TOChalten ger därför även information om risken för låga syrgashalter. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) kan en klassindelning med avseende på TOC-halt göras enligt följande (mg/l): 13

16 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga 1 Analysvariabler/bedömn.grunder < Mycket låg halt 8 Låg halt 8 1 Måttligt hög halt 1 16 Hög halt > 16 Mycket hög halt ph-värde Vattnets surhetsgrad anges som ph-värde. Skalan är logaritmisk, vilket innebär att ph 6 är 1 gånger surare och ph 5 är 1 gånger surare än ph 7. Normala ph-värden i sjöar och vattendrag är oftast 6-8. Regnvatten har ett ph-värde på,-,5. Låga ph-värden uppmäts som regel i sjöar och vattendrag i samband med snösmältning eller kraftiga regn. Höga ph-värden kan under sommaren uppträda vid kraftig algtillväxt, vilket är en konsekvens av koldioxidupptaget vid fotosyntesen. Vid ph-värden under ca 5,5 uppstår biologiska störningar, t.ex. nedsatt fortplantningsförmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga bottenfaunaarter m.m. Vid värden under ca 5, sker drastiska förändringar och utarmning av organismsamhällen. Låga ph-värden ökar många metallers löslighet och därmed giftighet i vatten. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) kan vattnets tillstånd med avseende på ph (medianvärde) indelas enligt följande effektrelaterade skala med tillägg: > 6,8 Nära neutralt 6,5 6,8 Svagt surt 6, 6,5 Måttligt surt 5,6 6, Surt < 5,6 Mycket surt Tillägg ALcontrol: 8 9 Högt ph-värde > 9 Mycket högt ph-värde Alkalinitet (mekv/l) Alkalinitet är ett mått på vattnets innehåll av syraneutraliserande ämnen, vilka främst utgörs av karbonat- och vätekarbonat. Alkaliniteten ger information om vattnets buffertkapacitet, d.v.s. förmågan att motstå försurning. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) kan vattnets tillstånd med avseende på alkalinitet (medianvärde) indelas enligt följande effektrelaterade skala (mekv/l): >, Mycket god buffertkapacitet,1, God buffertkapacitet,5,1 Svag buffertkapacitet,,5 Mycket svag buffertkap. <, Ingen/obet. buffertkapacitet Konduktivitet (ms/m, 5 C) Konduktivitet (elektrisk ledningsförmåga) är ett mått på den totala halten lösta salter i vattnet. De ämnen som vanligen bidrar mest till konduktiviteten i sötvatten är kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat. Konduktiviteten ger information om markoch berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet. Konduktiviteten kan i en del fall också användas som indikation på utsläpp. Utsläppsvatten från reningsverk har ofta höga salthalter. Vatten med hög salthalt är tyngre (har högre densitet) än saltfattigt vatten. Om inte vattnet omblandas kommer därför det saltrika utsläppsvattnet att inlagras på botten av sjöar och vattendrag. 1

17 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga 1 Analysvariabler/bedömn.grunder Sulfat (mg/l) Sulfat är en förening mellan syre och svavel som bildas då rent svavel eller sulfidbundet svavel reagerar med syre vid förbränning eller vid kontakt med bakterier, syre och vatten. Processerna leder till bildning av svavelsyra. Sulfat tillförs via nederbörd (surt regn). Sulfat tillförs också från svavelhaltiga berggrunder och jordarter. Bedömningsgrunder för sulfat saknas. I dricksvatten ges anmärkning vid halter över mg/l, eftersom halter i dessa nivåer kan ge övergående diarréer hos känsliga personer. Kisel (mg/l) Kisel förekommer aldrig i fri form i naturen, men ofta som kiseloxid i sand, lera, granit och kvarts, men även i föreningar mellan kisel, syre och en metall. Kisel har många industriella tillämpningar. Kisel är huvudkomponenten i glas, cement, keramik och de flesta halvledare. Kisel är ett viktigt grundämne inom biologin, men djur behöver endast små mängder. Kisel är däremot mycket viktigt för växternas metabolism. Kiselalger har ett skal av kisel runt sig. De olika arterna har skal med mycket olika form, många med vackra mönster. Kiselalgerna utgör en stor andel av havens och sjöarnas plankton. De är också en del av algblomningscyklerna. När förhållandena i de övre skikten av vattensamlingar (stora och små) är förmånliga för kiselalgerna kan de föröka sig mycket snabbt och bli den dominerande algtypen. Förmånliga förhållanden är god tillgång på ljus och näringsämnen (vissa mineraler) och en lagom ljummen temperatur. Sådana förhållanden råder ofta på våren. Strontium (µg/l) Strontium förekommer ofta i låga halter i yt- och grundvatten (5-3 µg/l). I starkt jordbrukspåverkade områden kan dock halterna vara något högre i ytvatten. I nyborrade bergbrunnar kan också halterna vara förhöjda. I lakvatten är halterna ofta höga och brukar ligga i intervallet 3-15 µg/l. I vatten som påverkas av sprängning i berg är också strontiumhalterna förhöjda och kan ibland komma upp i samma haltnivå som lakvatten. Bedömningsgrunder för strontium saknas. Kväve (µg/l) Totalkväve (tot-n) anger det totala kväveinnehållet i ett vatten. Kvävet kan föreligga dels organiskt bundet, dels som lösta salter. De senare utgörs av nitrat, nitrit och ammonium. Kväve är ett viktigt näringsämne för levande organismer. Tillförsel av kväve anses utgöra den främsta orsaken till övergödningen (eutrofieringen) av våra kustvatten. Kväve tillförs sjöar och vattendrag genom nedfall av luftföroreningar, läckage från jord- och skogsbruksmarker samt genom utsläpp av avloppsvatten. Nitratkväve (NO 3 -N) är en viktig närsaltkomponent som direkt kan tas upp av växtplankton och högre växter. Nitrat är lättrörligt i marken och tillförs sjöar och vattendrag genom s.k. markläckage. Ammoniumkväve (NH -N) är den oorganiska fraktion av kväve som bildas vid nedbrytning av organiska kväveföreningar. Ammonium omvandlas via nitrit (NO -N) till nitrat (NO 3 -N) med hjälp av syre. Denna process tar ganska lång tid och förbrukar stora mängder syre. Oxidation av 1 kg ammoniumkväve förbrukar,6 kg syre. Bedömningsgrunder för kisel saknas. 15

18 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga 1 Analysvariabler/bedömn.grunder Många fiskarter och andra vattenlevande organismer är känsliga för höga halter av ammonium beroende på att gifteffekter kan förekomma. Giftigheten beror av phvärdet (vattnets surhet), temperaturen och koncentrationen av ammonium. En del ammonium övergår till ammoniak som är giftigt. Ju högre ph-värde och temperatur desto större andel ammoniak i förhållande till ammonium (Alabaster & Lloyd 198). Enligt Naturvårdsverket (1969:1) är gränsvärdet för laxartad fisk (t.ex. öring och lax), mg/l och för fisk i allmänhet (t.ex. abborre, gädda och gös) mg/l. Det finns dock en del tåliga arter inom gruppen vitfiskar (t.ex. ruda, mört och braxen) som klarar högre halter. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) kan tillståndet med avseende på totalkvävehalt (maj oktober) i sjöar bedömas enligt (µg/l): < 3 Låga halter 3 65 Måttligt höga halter Höga halter 15 5 Mycket höga halter > 5 Extremt höga halter I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder saknas klassgränser för ammoniumkväve. Följande indelning (µg/l) har därför föreslagits av KM Lab () med utgångspunkt i Bedömningsgrunder för svenska ytvatten (Naturvårdsverket 1969:1): < 5 Mycket låga halter 5 Låga halter 5 Måttligt höga halter 5 15 Höga halter > 15 Mycket höga halter Fosfor (µg/l) Totalfosfor (tot-p) anger den totala mängden fosfor som finns i vattnet. Fosfor föreligger i vatten antingen organiskt bundet eller som fosfat (PO -P). Fosfor är i allmänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten och alltför stor tillförsel kan medföra att vattendrag växer igen och syrebrist uppstår. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) kan tillståndet med avseende på totalfosforhalt (maj-oktober) i sjöar bedömas enligt efterföljande skala (µg/l). Skalan är kopplad till olika produktionsnivåer, från näringsfattiga till näringsrika vatten: < 1,5 Låga halter 1,5 5 Måttligt höga halter 5 5 Höga halter 5 1 Mycket höga halter > 1 Extremt höga halter Kväve/fosfor-kvot) Kvoten mellan halterna av kväve och fosfor (N/P-kvoten) beskriver den relativa betydelsen av dessa ämnen och visar potentialen för massutveckling av blågrönalger. Vid kväveöverskott regleras produktionen av fosfortillgången i vattnet. Ju större kväveunderskottet blir, desto större risk för massförekomst av kvävefixerande cyanobakterier (blågrönalger). Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) kan tillståndet med avseende på kväve/fosfor-kvot (juniseptember) i sjöar bedömas enligt följande: 3 Kväveöverskott 15-3 Kväve-fosforbalans 1-15 Måttligt kväveunderskott 5-1 Stort kväveunderskott < 5 Extremt kväveunderskott 16

19 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga 1 Analysvariabler/bedömn.grunder Klorofyll Klorofyll a (µg/l) är ett av nyckelämnena i växternas fotosyntes. Halten klorofyll kan därför användas som mått på mängden alger i vattnet. Algernas klorofyllinnehåll är dock olika för olika arter och olika tillväxtfaser. Klorofyllhalten är i regel högre ju mer näringsrik en sjö är. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) görs en klassindelning med avseende på klorofyll (µg/l, treårsmedelvärde för maj-oktober) med beteckningar från låga (< µg/l) till extremt höga (>5 µg/l) halter. ALcontrol har gjort en modifiering av skalan enligt följande: Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913) görs en klassindelning med avseende på klorofyll (µg/l, treårsmedelvärde för augusti) med beteckningar från låga (<,5 µg/l) till extremt höga (> µg/l) halter. ALcontrol har gjort en modifiering av skalan enligt följande:,5 Mycket låga halter,5-1, Låga halter 1,-, Måttligt höga halter,-, Höga halter,-1 Mycket höga halter > 1 Extremt höga halter, Mycket låga halter,-5, Låga halter 5,-1, Måttligt höga halter 1,-5, Höga halter 5,-1 Mycket höga halter > 1 Extremt höga halter 17

20 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga 1 Analysvariabler/bedömn.grunder 18

21 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga Analysresultat BILAGA Analysresultat 19

22 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga Analysresultat (referens) Provtagare Hans Friberg / Marcus Andersson Provdatum Provnr Provdjup (m),5,5,5 Temperatur ( C) 15, 15,9 15,6 Syre (mg/l) 9,8 1,1 1,1 Syre (%) Siktdjup (m) 1,7 1,9,1 Färg (mg Pt/l) Turbiditet (FNU),5 3,7 3,6 Suspenderade ämnen (mg/l),5 3,5 3, Glöd.rest på susp.ämnen (mg/l) (1,3)* (1,9)* (1,9)* Totalt organiskt kol, TOC (mg/l) 8,1 6, 5,6 ph 6, 7,1 7,1 Alkalinitet (mekv/l),8,17,18 Konduktivitet (ms/m) 3, 5, 5, Sulfat (mg/l) 3,9,,3 Kisel (mg/l),5,, Strontium (µg/l) Ammoniumkväve (µg/l) Nitrat-+nitritkväve (µg/l) Nitratkväve (µg/l) Nitritkväve (µg/l) Totalkväve (µg/l) Totalfosfor (µg/l) Klorofyll a (µg/l) 5, 8,5 7, * Resultat under rapporteringsgränsen. Resultat inom ackrediteringen < 5 mg/l.

23 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga Analysresultat,,5 Färg (mg Pt/l) 8 6 1, 1,5,,5 Siktdjup (m) Turbiditet (FNU) 3 Susp.ämnen (mg/l) 3 Susp. Glödrest susp. 5% 5% 56% 1 1 Totalt organiskt kol (mg/l) ph-värde 8 6 1

24 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga Analysresultat Alkalinitet (mekv/l),,15,1,5 Konduktivitet (ms/m) , Sulfat (mg/l) Kisel (mg/l) 3,,5, 1,5 1,,5, Strontium (µg/l) 15 Kväve (µg/l) 6 5 NH-N NO-N NO3-N Org.-N centralt söder Västensjön,

25 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga Analysresultat Fosfor (µg/l) Klorofyll (µg/l)

26 VÄSTANSJÖN OCH APLUNGEN 8 ALcontrol Bilaga Analysresultat Syreprofiler Aplungen centralt, Djup Temp. Syre Syre m C mg/l %,5 15, 9, , 9,6 97 1,9 9, ,5 9, , 9, , 8, ,1 8, ,9 8, 75 Syre Temp 6 Temp 8 Syre Djup Västansjön, Djup Temp. Syre Syre m C mg/l %,5 15,9 1, ,9 9,9 1 15,7 9, ,8 9, 93 1, 8, , 8, ,3 8, , 8, 68 Syre Temp 6 Temp 8 Djup Syre Västansjön, Djup Temp. Syre Syre m C mg/l %,5 15,6 1, ,6 9,8 1 15,5 9, ,5 9,3 89 1, 8, , 8, Syre Temp 5 6 Djup Temp Syre

27 ALcontrol är Sveriges största laboratoriekedja för miljö- och livsmedelsanalyser med drygt 35 medarbetare och ca msek i omsättning. Verksamheten bedrivs med laboratorier, samtliga ackrediterade av SWEDAC. ALcontrol Laboratories är Europas ledande analysföretag med högkvalificerade laboratorier i England, Irland, Holland, Frankrike och Sverige. HÄR FINNS ALCONTROL I SVERIGE Umeå Sundsvall Söderhamn Västerås Uppsala Karlstad Stockholm Örebro Södertälje Uddevalla Linköping Jönköping Växjö Halmstad Malmö ALcontrol AB Box KARLSTAD Tel: Besöksadress: Bromsgatan A Hemsida: