Du.nr: Automatisk gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med

Transkript

1 Föreningen SÖNDAGSBARN Barnets rätt till 2 föräldrar 2000;7/ vi Ds 1999:57: Gemensam vårdnad för ogifta föräldrar samt en språklig och redaktionell översyn av 6 kap. föräldrabalken Sammanfattning: YTTRANDE Du.nr: Föreningen SÖNDAGSBARN delar helt utredarens allmänna syn på att lagstiftningen om vårdnad för barn ger viktiga signaler och på lång sikt kan påverka inställningen i samhället till hur vårdnaden bör vara utformad och därigenom öka föräldrarnas aktiva ansvarstagande för barnen. Vi delar också uppfattningen, framförd på sid. 50 i promemorian, att en utökad möjlighet till gemensam vårdnad kan antas bidra till ökad jämställdhet mellan föräldrarna. Föreningen SÖNDAGSBARN ställer sig i princip bakom utredningens syn på att undantag från huvudregeln om gemensam vårdnad bör göras i vissa fall som redovisas i avsnitt Vi ställer oss dock inte bakom skrivningen när det gäller vårdnadsförhållandena efter ena vårdnadshavarens död, utan kräver ändringar i nuvarande FB 6:9, 2 st så att gällande svensk rätt står i överensstämmelse med internationell rätt och artikel 8 i Den Europeiska Konventionen för mänskliga rättigheter. Föreningen SÖNDAGSBARN accepterar det framlagda förslaget om automatisk gemensam vårdnad efter tid för övervägande som ett steg i rätt riktning inom lagstiftningen. Vi anser emellertid att en utvärdering bör ske för att utröna av vilka skäl föräldrar motsätter sig gemensam vårdnad. För att en korrekt utvärdering skall kunna göras krävs det att en särskild bestämmelse införs om att varje ansökan om att slippa gemensam vårdnad skall, vara försedd med en motivering till ansökan. Bra att snabb ansökan kvarstår. Föreningen SÖNDAGSBARN motsätter sig dock bestämt en sådan processordning som föreslås i den nya paragrafen 6 kap. 1 föräldrabalken, eftersom den är helt oförenlig med vad de allra flesta torde lägga in i begreppet barnets bästa. Vi förordar istället en genomgripande reform av processlagstiftningen när det gäller vårdnad om barn så att allt processande sker i ett sammanhang inför allmän domstol, dvs. även verkställighetsmålen. Föreningen SÖNDAGSBARN förslagen på följande sätt: vill utveckla sin syn på de i promemorian framförda Avsnitt 3: varandra Automatisk gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med Föreningen SÖNDAGSBARN delar helt utredarens allmänna syn på att lagstiftningen om vårdnad för barn ger viktiga signaler och på lång sikt kan påverka inställningen i samhället till hur vårdnaden bör vara utformad och därigenom öka föräldrarnas aktiva ansvarstagande för barnen. Vi delar också uppfattningen, framförd på sid. 50 i promemorian, att en utökad möjlighet till gemensam vårdnad kan antas bidra till ökad jämställdhet mellan föräldrarna.

2 Avsnitt 3.2.3: Svårigheter med automatisk gemensam vårdnad Föreningen SÖNDAGSBARN anser att utredarens synpunkter i detta avsnitt är väl genomtänkta och formulerade. Vi delar i allt väsentligt uppfattningen att undantag från huvudreglerna bör göras när det finns tungt vägande skäl därtill, och ställer oss i princip bakom undantagsregler för de fall som omnämns i detta avsnitt. Vi ställer oss dock mycket tveksamma till utredningens uppfattning och slutsatser när det gäller de två sista styckena i avsnitt Om en förälder frivilligt och i samråd med den andra vårdnadshavaren har överlåtit en stor del av föräldraansvaret på den andre, kan detta absolut inte tas till intäkt för att den föräldern under ändrade förhållanden - t ex efter den andra vårdnadshavarens död - inte skulle ta ett mer aktivt ansvar för barnet. Föreningen SÖNDAGSBARN vill här redovisa vår syn på frågor som rör vårdnadsförhållandena efter att en ensam vårdnadshavare avlidit, och anser bestämt att motsvarande synpunkter är tillämpliga då den ena av två vårdnadshavare avlidit. Vi väljer att delge regeringen vår ståndpunkt genom nedanstående utdrag ur föreningens rapport FRAMTIDSMODELLEN, punkten Automatisk överflyttning av vårdnaden efter vårdnadshavares död Enskild vårdnad Automatisk överflyttning av vårdnaden vid vårdnadshavares död Problembeskrivning: När en förälder som ensam har vårdnaden om ett barn avlider uppstår ibland plågsamma tvister om vem som skall bli barnets nya vårdnadshavare. Lagen är inte helt tydlig, och därför kan såväl styvföräldrar som far- och morföräldrar och andra släktingar göra anspråk på att få vårdnaden istället för den andra föräldern. Nuvarande lagstiftning: Om barnet står under vårdnad av endast en förälder och denne avlider skall rätten på ansökan från den andra föräldern eller efter anmälan från socialnämnden flytta över vårdnaden till den andra föräldern, eller om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare (FB 6:9, 2 st). Lagen kan missförstås så att andra personer som anser sig vara bättre lämpade som vårdnadshavare försöker hindra en överflyttning av vårdnaden till en i och för sig lämplig förälder som inte tidigare haft vårdnaden. Socialnämnden kan då ta ställning mot föräldern, och därmed påverka utgången i målet, så att en lämplig förälder förvägras vårdnaden om sitt eget barn. Ett exempel på hur ett sådant ärende kan utvecklas redovisas i JO:s ämbetsberättelse 1975/76 (sid. 212). En i och för sig lämplig fader förvägrades att få vårdnaden om två flickor efter moderns död. Av snabbprotokollet från en riksdagsdebatt den 23 januari 1975 framgår bl. a att föredragande statsrådet i familjerättsfrågor tycktes ha en oriktig uppfattning om vad som var gällande rätt på området (JO 1975/76, sid. 213).

3 Av JO:s redogörelse för bakgrunden till lagstiftningen framgår bl. a att frågan om att skriva in i lagtexten att en biologisk förälder skulle ges företräde som vårdnadshavare - förutsatt att denne inte var olämplig eller inte ville ha vårdnaden - hade diskuterats redan på 1920-talet. Någon sådan lagreglering hade emellertid inte kommit till stånd i Sverige. Att inte låta en lämplig förälder bli vårdnadshavare torde strida mot den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter, där det i artikel 8 heter: Envar har rätt att få sitt privat- och familjeliv respekterat.... Inskränkningar i familjelivet får endast ske om det har stöd i lag och för syften som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle, t ex för att skydda barnets fysiska och psykiska hälsa, för rikets säkerhet, för att förebygga kriminalitet, för att skydda andra personers säkerhet eller landets ekonomiska välstånd. Sverige har ratificerat Europakonventionen 1952, men först 1995 har konventionstexten uttryckligen fått ställningen av svensk lag. Svenska domstolar har tidigare visat stor motvilja mot att tillämpa konventionstexten, underförstått med hänvisning till att denna inte har tillkommit på det sätt som föreskrivs för hur lagstiftning skall ske enligt grundlagen. Man har då helt bortsett från att Sverige som fördragsslutande part varit skyldigt att leva upp till Europakonventionens artiklar, och att grundlagen medger att regering och riksdag får träffa bindande avtal med andra stater (Regeringsformen, 10:e kapitlet). Konsekvensen har blivit att Sverige i några internationellt uppmärksammade fall fällts i Europadomstolen för brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna. I ett av dessa för Sverige olycksaliga avgöranden har Europadomstolen tydligt uttalat: Föräldrarna har under artikel 8 rätt att vårda (take care of) och uppfostra (educate) sina barn. Denna rätt utövas i barnens intresse. Den kan bara inskränkas av staten om det tydligt visas att föräldrarna utövar denna rätt på ett sätt som strider mot barnets intresse. (11 EHRR 259, 149; Olsson vs Sverige, dom den 24 mars 1988) En förälder som inte varit vårdnadshavare men haft ett regelbundet umgänge med barnet torde med stor säkerhet kunna stödja sig på konventionstexten och hävda sin rätt till familjeliv. Endast om inget umgänge har förekommit kan det ifrågasättas om han eller hon skulle sakna den rätt till familjeliv som Europakonventionen avser att skydda, enligt Europadomstolens praxis. Europakonventionen har dels införts som svensk lag med en ställning som närmast är att jämföra med grundlagarna, dels tillhör den EG-rätten som har direkt effekt i alla EU-länder och därmed även i Sverige. Redan genom EES-avtalet, alltså långt före Sveriges inträde i Europeiska Unionen, hade Sverige förbundit sig att tolka de bestämmelser i avtalet som motsvaras av EG-rätt på samma sätt som EG-domstolen tolkar dessa, dvs. i ljuset av bl. a Europakonventionen. (SOU 1997:116, sid. 81) Därför är det särskilt olyckligt att den nuvarande utformningen av FB 6:9 innehåller en bestämmelse som tycks stå i direkt strid mot gällande EG-rätt och därmed svensk rätt.

4 Förslag: Pågående arbete: Ansvarig myndighet: Lagen skall förtydligas, så att frågan om att utse någon annan vårdnadshavare än den andra föräldern endast kan bli aktuell om det är nödvändigt med hänsyn till barnets fysiska eller psykiska hälsa. Kriterierna för att utse annan vårdnadshavare bör stå i överensstämmelse med villkoren för att få omhänderta barn enligt LVU. Förslag: Lagändring i föräldrabalken 6:9. Ds 1999:57. Föreningen SÖNDAGSBARN har i samband med ett möte i februari 1999 uppmärksammat justitiedepartementets utredare på behovet av en lagändring på den här punkten. Justitiedepartementet. Avsnitt 3.3.5: Automatisk gemensam vårdnad efter tid för övervägande Föreningen SÖNDAGSBARN accepterar en sådan lösning som utredningen föreslår, med automatisk gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med varandra vid barnets födelse, när en tid av tre månader förflutit från faderskapsbekräftelse etc. förutsatt att ingen av föräldrarna har anmält till socialnämnden att han eller hon motsätter sig gemensam vårdnad. Bra att snabbvarianten kvarstår. Vi anser dock att det är mycket viktigt att en utvärdering av de nya reglerna kommer till stånd, där tonvikten skall ligga på att utröna vilka skälen är till att föräldrar i förekommande fall inte vill ha gemensam vårdnad. För att kunna göra en korrekt utvärdering är det nödvändigt att införa en bestämmelse om att den förälder som anmäler att han eller hon inte vill ha gemensam vårdnad lämnar en motivering till sin anmälan. Utredningen avvisar några olika modeller för införande av automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar (avsnitt 3.3.2, och 3.3.4). Då det här rör sig om helt oprövade modeller är det förenat med stora svårigheter att överblicka alla fördelar och nackdelar med varje enskild modell. Det är därför vanskligt att säga om den nu föreslagna modellen, med automatisk gemensam vårdnad efter tid för övervägande, är den bästa lösningen. Föreningen SÖNDAGSBARN accepterar den nu föreslagna lösningen som ett steg i rätt riktning inom lagstiftningen. Tiden får utvisa om lösningen behöver förändras i framtiden. Föreningen SÖNDAGSBARN anser emellertid att en utvärdering bör ske för att utröna av vilka skäl föräldrar motsätter sig gemensam vårdnad. För att en korrekt utvärdering skall kunna göras krävs det att en särskild bestämmelse införs om att varje ansökan om att slippa gemensam vårdnad skall, för att leda till ett sådant beslut, vara försedd med en motivering till ansökan. Skälen skall helt enkelt redovisas för att senare kunna bearbetas i statistisk form. Ifall en anmälan om enskild vårdnad görs av endast den ena föräldern utan motivering, skall denne föreläggas av socialnämnden att komplettera sin ansökan med en motivering. Sker inte detta skall ansökan avslås.

5 Utan sådana kompletterande bestämmelser ser vi en uppenbar risk för att den nya lagstiftningen inte fullt ut leder till önskat resultat, bl. a bättre samarbete mellan föräldrarna och minskat antal vårdnadstvister i domstolarna. Om det blir enkelt att genom en helt eller delvis obefogad anmälan om enskild vårdnad utestänga den ena av två i princip likvärdiga föräldrar från vårdnaden, kan detta antas leda till ett ökande antal vårdnadstvister i domstol och därmed ökad belastning och ökade kostnader för rättsväsendet. Avsnitt 4.2.3: Slutsatser (Utövande av gemensam vårdnad) Föreningen SÖNDAGSBARN delar utredningens uppfattning att nuvarande bestämmelser om vårdnadshavarnas beslutanderätt i frågor om utövandet av vårdnaden inte bör förändras. Domstols möjlighet att besluta i sådana frågor bör inte för närvarande utvidgas. Vi delar helt den på sid. 81 framförda uppfattningen att en ökad detaljreglering när det gäller vårdnadshavares beslutanderätt i olika frågor snarare skulle riskera att skapa eller förstärka konflikter, istället för att underlätta för föräldrarna att lösa dem. I själva vårdnadsbegreppet ligger nämligen som en kärna att föräldrarna själva har ett ansvar för att aktivt engagera sig och delta i besluten om sina barn. Detta bör de sträva efter att göra i samråd och samförstånd, inte i konflikt där lagstiftning och domstolsbeslut lätt blir tillhyggen för att tillfoga varandra (och indirekt barnet) skada. Utredarens ståndpunkter är i detta avsnitt tydliga, och vi delar dem helt. Avsnitt 5: En språklig och redaktionell översyn av 6 kap. föräldrabalken Föreningen SÖNDAGSBARN har inget att erinra mot utredarens förslag att dela upp 6 kap. föräldrabalken i två kapitel, på det sätt som föreslagits. Avsnitt 5.2.2: Vad är barnets bästa? Föreningen SÖNDAGSBARN instämmer i utredarens syn på det odefinierade begreppet barnets bästa. Att en gång för all framtid fastlägga gränser för eller innehåll i sådana generaliserande begrepp som barnets bästa, demokrati etc. låter sig inte göras. Med tiden kan innebörden av sådana begrepp förändras, liksom de kan betyda olika saker för olika människor vid en och samma tidpunkt. Vi vill inte på något sätt avskaffa sådana svårtydda begrepp, bara peka på att de är just vaga och svårtolkade och att de därför måste bli föremål för en ständigt pågående diskussion och ett samtal i demokratisk anda om vad begreppen står för och vad vi vill lägga in för betydelse i dem. Man kan på goda grunder ställa sig tveksam till om begrepp av det här slaget är så lämpliga att använda i lagstiftningssammanhang, där det oftast ställs höga krav på att man skall kunna definiera och precisera vad ett bestämt ord eller uttryck betyder i ett visst sammanhang. Att försöka avskaffa ett numera så väletablerat begrepp - som dessutom har fått internationellt genomslag - som barnets bästa (eng. in the best interest of the child ) låter sig inte göras under nuvarande förhållanden. Avsnitt 5.2.3: De olika bedömningsgrunderna i 6 kap. föräldrabalken - slutsatser och förslag Föreningen SÖNDAGSBARN ställer sig bakom utredningens slutsats. Avsnitt 6: Kostnader Föreningen SÖNDAGSBARN ställer sig bakom utredningens slutsats.

6 Avsnitt 7: Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Föreningen SÖNDAGSBARN delar uppfattningen att lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Vi accepterar den förslagna tidpunkten den 1 juli Avsnitt 8: Författningskommentar Föreningen SÖNDAGSBARN motsätter sig bestämt en sådan processordning som föreslås i den nya paragrafen 6 kap. 1 föräldrabalken, eftersom den är helt oförenlig med vad de allra flesta torde lägga in i begreppet barnets bästa. Vi förordar istället en genomgripande reform av processlagstiftningen när det gäller vårdnad om barn så att allt processande sker i ett sammanhang inför allmän domstol, dvs. även verkställighetsmålen. 6 kap. 1 föräldrabalken Förslaget om överklagning av socialnämndens beslut beträffande anmälan från en förälder som motsätter sig gemensam vårdnad är mycket illa underbyggt. En möjlighet att överklaga ett sådant beslut till förvaltningsdomstol (länsrätt och kammarrätt) riskerar att leda till ett ännu längre processande i de mest svårlösta vårdnadstvisterna. Ifall inte den andra föräldern accepterar socialnämndens beslut skall överklagning ske direkt till allmän domstol, som har att pröva målet enligt reglerna för vårdnadstvister direkt från början. Annars är risken uppenbar att det i svårare fall kommer att bli ett processande först i förvaltningsdomstol, därefter i allmän domstol som tvistemål och slutligen åter i förvaltningsdomstol som verkställighetsmål i en eller flera omgångar. Föreningen SÖNDAGSBARN motsätter sig bestämt en sådan processordning, som är helt oförenlig med vad de allra flesta torde lägga in i begreppet barnets bästa. Istället förespråkar vi en genomgripande reform av processlagstiftningen så att även verkställighetsmål enligt 21 kap. föräldrabalken förs samman med processlagstiftningen för tvister om vårdnad, boende och umgänge. Vår syn på dessa frågor framgår av nedanstående utdrag ur föreningens rapport FRAMTIDSMODELLEN, punkten Verkställighet av vårdnad, boende och umgänge skall överföras till allmän domstol Verkställighet av vårdnad, boende och umgänge skall överföras till allmän domstol Problembeskrivning: Domstolsbeslut om vårdnad, boende och umgänge fattas av allmän domstol (tingsrätt, hovrätt och ev. Högsta domstolen), men får inte verkställas utan att förvaltningsdomstol (länsrätt, kammarrätt och ev. Regeringsrätten) först har prövat saken. Det kan i extrema fall bli en prövning i upp till sex instanser innan det har avgjorts om t ex tilldömt umgänge får verkställas. I regel fattas beslut om verkställighet endast för den närmaste framtiden, varför frågan om verkställighet av samma domstolsbeslut om umgänge kan komma att prövas gång på gång. Vid förvaltningsdomstolarnas prövning har dessa även getts möjlighet att bedöma om allmän domstols beslut eller dom bör ändras, och kan då vägra verkställighet. I praktiken innebär detta en allmän möjlighet till överprövning av lagakraftvunna domstolsbeslut som saknar motsvarighet på andra rättsområden.

7 Den som drabbas av t ex umgängessabotage tvingas med nuvarande reglering in i en segdragen och oviss domstolsvandring som dels kostar mycket pengar för den enskilde och samhället, dels leder till utdragna konflikter som är skadliga för såväl barnet som relationen mellan föräldrarna. Nuvarande lagstiftning: Om inte båda föräldrarna frivilligt rättar sig efter en dom eller ett domstolsbeslut om barnets vårdnad, boende eller umgänge kan den förälder som så önskar vända sig till länsrätten och begära verkställighet av det som allmän domstol har bestämt. Verkställighet kan också begäras om ena föräldern inte följer ett skriftligt avtal som föräldrarna har upprättat och som har godkänts av socialnämnden (FB 21:1). Det är bara föräldrarna som i normalfallet kan vara parter i ett mål om verkställighet. Om någon annan person har fått vårdnad, umgänge eller barnets boende reglerat av domstol kan dock även den personen begära verkställighet. Det förutsätter i så fall att dennes talan har väckts av socialnämnden, enligt t ex FB 6:15a. När länsrätten - eller, efter överklagning, kammarrätten och Regeringsrätten - tar ställning till frågan om verkställighet skall barnets bästa komma i främsta rummet, enligt lagtexten. Även om tingsrätten, hovrätten och Högsta domstolen i sina beslut har haft att beakta barnets bästa skall en ny prövning enligt samma grunder göras i verkställighetsmålet (FB 21:1, 1:a st.). Samtidigt som barnets bästa skall stå i främsta rummet tar lagen sikte på att ett frivilligt överlämnande av barnet skall eftersträvas i första hand. Därför har rätten möjlighet att ge en tjänsteman inom socialtjänsten, en ledamot/suppleant i socialnämnden eller någon annan lämplig person i uppdrag att försöka få ett frivilligt överlämnande till stånd (FB 21:2). Om detta inte lyckas, och rätten inte anser att det föreligger något hinder för verkställighet, får rätten bestämma om verkställighet. Verkställigheten kan vara förenad med vite, eller också kan det beslutas att barnet skall hämtas av polismyndigheten (FB 21:3). Med vite menas en administrativ straffavgift, som har ungefär samma verkan som böter. Det är meningen att polishämtning endast skall komma ifråga när föreläggande vid vite att överlämna barnet har misslyckats. Detta har bl. a klargjorts av regeringsrätten i följande ordalag i rättsfallet RÅ 1977 s. 318: Vid verkställighet av vårdnadsdom bör emellertid med hänsyn till barnets bästa såsom tvångsmedel i första hand användas vitesföreläggande, såvida detta inte med hänsyn till omständigheterna framstår som meningslöst eller eljest olämpligt. Uppfattningen att polisingripande inte skall tillämpas förrän vitesförelägganden har prövats och befunnits resultatlösa har också stöd i förarbetena. Departementschefen uttryckte det på följande sätt i samband med att verkställighetsreglerna reformerades:

8 Vitesföreläggande torde sålunda böra komma i första hand. Det har bl a den fördelen att det inte riktar sig mot barnet utan träffar endast tredskande part. (Prop. 1967:138, sid. 40) Hämtning av polisen skall utföras så skonsamt som möjligt för barnet, och då skall någon person som kan vara till stöd för barnet medverka. Om möjligt skall även barnläkare, barnpsykiater eller barnpsykolog medverka. Om barnet på grund av sjukdom inte bör flyttas, eller om det finns något annat särskilt hinder, skall hämtningen uppskjutas (FB 21:9). Verkställighetsmålen avgörs således enligt en trappstegsmodell, där hotet mot den trilskande föräldern hela tiden trappas upp. Samtidigt finns det möjligheter att hela tiden försöka hindra överlämnande av barnet genom att åberopa nya omständigheter, överklaga och få till stånd nya prövningar huruvida situationen har förändrats så att barnets bästa kräver att verkställigheten stoppas. I verkligheten riskerar verkställighetsfrågor att bli en utdragen process där föräldrarna kämpar om barnet, och där de har helt olika syn på vad som är bäst för barnet. Hur det kan se ut belyses av ett fall i Stockholm där en pappa förgäves har försökt få domstolsbeslut om umgänge med sina två söner verkställt. Inom loppet av drygt två år hade verkställighetsfrågan prövats i domstol inte mindre än tolv gånger. Elva gånger blev domstolsbesluten att verkställigheten förenades med vite för mamman. En gång skulle barnen dessutom hämtas av polis. Någon polishämtning blev aldrig genomförd och mamman vägrade trots vitet lämna ifrån sig barnen för umgänge. När verkställighetsfrågan skulle prövas för tolfte gången ansåg kammarrätten i Stockholm att barnen hade blivit så stora och att så lång tid hade gått utan att de fått träffa pappan, att något umgänge nu inte längre kunde anses lika nödvändigt med hänsyn till barnens bästa. Därför utdömdes inte längre något vite mot mamman, som i praktiken hade vunnit kampen om att bryta barnens kontakt med sin pappa. Det pris som hon fick betala för ensamrätten till barnen bestämdes till kronor i vite under åren som hon vägrat följa domstolsbesluten om umgänge. (Kammarrättens i Stockholm dom den 11 november 1998 i mål nr och ) Ett domstolsavgörande om vårdnad, boende eller umgänge skall - liksom avtal om dessa frågor - i princip verkställas om det inte finns något särskilt hinder för verkställighet. I lagen preciseras hinder av tre slag som skall föranleda att verkställighet vägras: 1) När barnet har fyllt tolv år får verkställighet inte ske mot barnets vilja. Detsamma gäller om barnet inte har fyllt tolv år, men ändå har nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt. Enda undantaget då ett tolvårigt barns vilja saknar betydelse är ifall man finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa att ändå besluta om verkställighet (FB 21:5).

9 2) Om det är uppenbart att förhållandena har ändrats sedan allmän domstol meddelade dom eller beslut i målet eller socialnämnden godkände föräldrarnas avtal, och det av hänsyn till barnets bästa anses påkallat att frågan om vårdnad, boende eller umgänge prövas på nytt. Omprövningen måste då begäras genom ansökan hos allmän domstol av en förälder eller av socialnämnden (FB 21:6, 1:a st.). 3) Om det föreligger hinder med hänsyn till risken för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas får verkställighet vägras (FB 21:6, 2:a st.). Risken för barnets hälsa måste då vara påtaglig. Små risker som i och för sig alltid kan finnas skall inte föranleda att verkställighet vägras. Den tredje grunden för att vägra verkställighet kan vara svår att särskilja från grund nummer två, att förhållandena på något väsentligt sätt har ändrats sedan domen eller beslutet meddelades av allmän domstol. Frågan om barnets kroppsliga och själsliga hälsa tillhör nämligen de frågor som domstolen i det första skedet hade skyldighet att väga in i sitt beslut om vårdnad, boende eller umgänge. När samma fråga på nytt skall bedömas av förvaltningsdomstol i verkställighetsmålet innebär det i praktiken en ny överprövning av den allmänna domstolens avgörande. Möjligheten till överprövning är mer generöst tilltagen än vad som är fallet i resningsärenden, då frågan om att ändra domstolsbeslut bara får prövas i en enda instans, Högsta domstolen. Detta är ett omdiskuterat förfaringssätt. (Se närmare därom under Pågående arbete nedan.) Systemet med dubbla domstolsprövningar av samma fråga tillkom i början på 1970-talet. Tidigare verkställdes domstolsavgöranden om vårdnad och umgänge genom beslut av överexekutor och barnet hämtades i förekommande fall av kronofogdemyndigheten. Verkställigheten skedde då på i stort sett likartat sätt, oberoende av om det var ett barn eller pengar som kronofogden skulle utmäta. Systemet omprövades och ledde 1968 till en överflyttning av verkställighetsmål från överexekutor till länsstyrelserna. Olika alternativ för hanteringen av verkställighetsavgöranden diskuterades. Man övervägde såväl att låta barnavårdsmyndigheterna som exekutiva myndigheter och allmän domstol ta hand om ärendena. Slutligen föll valet på länsstyrelserna i deras egenskap av överordnad barnavårdsmyndighet, med bl. a tillsyn över kommunernas barnavårdsnämnder och socialnämnder. Chefen för justitiedepartementet motiverade valet på följande sätt: Länsstyrelsernas organisation är anpassad för praktiska verkställighetsfrågor och bör kunna möjliggöra den skyndsamma handläggning som i regel behövs i hithörande ärenden. Dessutom har de, som beredningen har framhållit, erfarenhet av barnavårdsfrågor. De har också tillgång till särskild sakkunskap i fråga om behandling av barn. (Prop. 1967:138, sid. 41)

10 Ett starkt skäl som bidrog till att länsstyrelserna fick uppgiften var också att man ville undvika ett långdraget processande. Därför bestämdes det att länsstyrelsens beslut i verkställighetsfrågor bara fick överklagas i en instans, nämligen hos regeringsrätten. Några år senare inrättades länsrätterna som förvaltningsdomstolar inom länsstyrelsens ram, och verkställighetsmålen fördes då över dit. Då infördes i alla fall möjligheten till ett långdraget processande, i och med att länsrättens beslut kunde överklagas i flera instanser. Resultatet av den reformen blev, i processhänseende, således det rakt motsatta mot vad regeringen hade tänkt sig när ärendena överfördes till länsstyrelserna. När det nya systemet hade varit i kraft tio år gjordes en undersökning av hur verkställighetslagstiftningen tillämpades. Resultatet blev att av 279 mål som prövats av länsrätterna under 1977 hade verkställighet vägrats i 39 fall (14 %), 115 mål avskrevs sedan de återkallats (41 %) och resten av målen ledde fram till en dom om verkställighet (45 %). (SOU 1979:63, sid ) De främsta anledningarna till att målen återkallades torde ha varit dels att överlämnande av barnet kommit till på frivillig väg, dels att tiden för ett tidsbegränsat umgänge - t ex ett påsklov - hade passerat utan att domstolen hunnit avgöra frågan. Den som vill sätta i system att sabotera umgänge har vissa möjligheter att först säga att man accepterar umgänget, men när tiden för ett sommarlov etc. närmar sig ändra sitt beslut och vägra gå med på umgänget så sent att domstolen inte hinner avgöra frågan. Detta kan lyckas åtminstone någon tid utan att föräldern behöver betala rättegångskostnader till motparten i verkställighetsmålet. Reglerna om rättegångskostnader i verkställighetsmål skiljer sig väsentligt från motsvarande regler i mål om vårdnad, boende och umgänge hos allmän domstol. Hos allmän domstol är huvudregeln att var och en av föräldrarna får stå för sina egna kostnader (FB 6:22). I verkställighetsmålet får däremot rätten förordna att den förlorande parten betalar motpartens rättegångskostnader (FB 21:13). Systemet med det dubbla processandet innebär också att det blir ett nytt mål varje gång verkställighet begärs. Detta gäller även om den ursprungliga domen, beslutet eller t ex avtalet om umgänget hela tiden ligger fast. För varje nytt mål fastställs ny rättshjälpsavgift, och det så kallade taket för rättshjälpen blir i själva verket många tak ovanpå varandra. Detta tillsammans med risken att förlora målet och tvingas betala motpartens rättegångskostnader kan leda till att en förälder av ekonomiska skäl avstår från att försöka få ett tilldömt umgänge verkställt. Förslag: För att undvika segdragna tvister om verkställighet av vårdnad, boende eller umgänge behövs ett enklare förfarande när det gäller verkställighet av domar om umgänge. Frågor om verkställighet skall överföras från länsrätterna

11 till allmän domstol. Frågan om överlämnande av barn skall vara förenat med vite bör prövas redan i samband med att vårdnads-, boende eller umgängesfrågan prövas av domstolen, och resultatet av den prövningen redovisas i domen eller beslutet. Om tveksamhet råder om huruvida en förälder kommer att frivilligt rätta sig efter domstolsutslaget bör vite fastställas och skälen för detta redovisas. Under pågående tvist om vårdnad, boende eller umgänge skall beviljad rättshjälp i tvistemålet även avse mål om verkställighet om det finns sådant behov. Förslag: Ändringar i föräldrabalkens 21:a kapitel och rättshjälpslagen. Pågående arbete: Ansvarig myndighet: Det förhållandet att frågan om verkställighet av vad en domstol bestämt ifråga om umgänge, boende eller vårdnad kan överprövas av ett annat domstolssystem - det förvaltningsrättsliga - innebär en markant avvikelse från det normala i rättsliga sammanhang. Det kan innebära att en förälder kan få sin sak prövad, t ex i fråga om vad som skall anses vara barnets bästa i samband med umgänge, upp till sex gånger innan frågan är slutligt avgjord. Det har länge varit omdiskuterat om det förhållandet är lämpligt. En statlig utredning på 1980-talet beskrev systemet som tämligen bisarrt. Utredningen föreslog en överflyttning av verkställighetsavgöranden till socialnämnden, som skulle vara tvungen att antingen verkställa domstolsbeslutet eller på nytt väcka talan om ändring av beslutet. Socialnämndens verkställighetsavgörande skulle inte få överklagas. (SOU 1987:7, Barnets rätt 3. Om barn i vårdnadstvister - talerätt för barn m m, sid ) Den s.k. domstolsutredningen föreslog 1991 att frågor om verkställighet av avgöranden om vårdnad om barn och umgänge skulle överflyttas till allmän domstol, samt att det skulle krävas prövningstillstånd för att få ett sådant avgörande prövat i hovrätten. (Möjligheten att få barnets boende bestämt av domstol var ännu inte infört vid den tidpunkten.) Endast i rena prejudikatfall skulle det gå att överklaga hovrättens avgörande. Någon ändring föreslogs inte beträffande reglerna om rättegångskostnader. (SOU 1991:106, Domstolarna inför 2000-talet, sid ) Domstolsutredningens förslag har emellertid inte lett till några lagändringar på den här punkten. Justitiedepartementet. 6 kap. 3 föräldrabalken Föreningen SÖNDAGSBARN anser att tredje stycket i den föreslagna paragrafen bör utgå. Formuleringen om att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda kan lätt missförstås och föra tanken till någon slags vårdnads- eller umgängesutredning som socialnämnden skall företa. Detta har emellertid inte varit avsikten då möjligheten för föräldrar att få hjälp med att upprätta avtal om vårdnad, boende och umgänge infördes. Tanken var att skapa ett enklare alternativ till att lösa vårdnads- och umgängestvister, och är i första hand till för föräldrar som kan komma överens i sakfrågorna utan hjälp eller endast med hjälp i liten omfattning. Utredningsansvaret ligger i detta fall på föräldrarna. Om någon utredning skall göras av socialnämnden är det i så fall helt annan lagstiftning som träder in och reglerar den utredningen.

12 3 kap. 2 lagen om registrerat partnerskap Föreningen SÖNDAGSBARN anser att det vore mycket olyckligt om den föreslagna lagtexten bibehölls när det gäller generellt förbud för registrerade partners att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn. Lagtexten ger uttryck för diskriminering av homosexuella partners. Vi anser att ett sådant generellt förbud i ett enskilt fall kan strida mot vad som är bäst för barnet. Även om vi inte generellt förordar att två registrerade partners skall ha gemensam vårdnad om den ena partnerns barn, så kan det faktiskt i ett enskilt fall - vanligen i undantagsfall, föreställer vi oss - vara bäst för barnet att ha två registrerade homosexuella partners som gemensamma vårdnadshavare, t ex om den andra föräldern har avlidit och den partnern som inte är förälder till barnet har tagit stor del i barnets fostran och uppväxt. Eftersom lagtexten idag så starkt ger uttryck för diskriminering av enskilda människor på grund av deras sexuella läggning anser vi att bestämmelsen skall ändras eller avskaffas. Övriga synpunkter: Växelvis boende Föreningen SÖNDAGSBARN anser att den pågående diskussionen angående växelvis boende - huruvida sådant boende är till fördel eller nackdel för barnen - haltar betänkligt i det avseendet att berörda barn, ungdomar och vuxna människor som har växt upp med växelvis boende inte har fått sina egna erfarenheter tillvaratagna på ett vederhäftigt sätt i debatten. Torgny Gustafssons utredning (bilaga 1) avhjälper inte den bristen. Debatten präglas i alltför hög grad av uttalanden från enskilda experter och debattörer som stöder sig på mer eller mindre vetenskapligt välgrundat underlag. Detta räcker inte. Ingen kan vara expert på mer än ett begränsat antal barn, och aktörerna i debatten grundar därför sina erfarenheter och slutsatser på ett alltför begränsat underlag. I vissa fall hänvisas till undersökningar som är gjorda i andra länder, under samhällsförhållanden som kanske väsentligt skiljer sig från svenska förhållanden. Föreningen SÖNDAGSBARN anser att det vore dags för en brett upplagd undersökning om barn som har växt upp med växelvis boende i Sverige. Dels måste dessa barns subjektiva upplevelser speglas, men dels också rena fakta om hur de har klarat skolgång, relationer till kamrater, föräldrar och arbetsliv etc. tas fram. Först då en sådan vetenskaplig studie kan jämföras med motsvarande undersökningar av barn som har växt upp tillsammans med den ena eller båda föräldrarna i Sverige, blir det möjligt att orientera sig på ett vederhäftigt sätt i diskussionen om växelvis boende. Några säkra slutsatser på grundval av det hittills presenterade materialet anser vi inte att det är meningsfullt att göra. Ytterligare frågor besvaras av undertecknad. Med vänliga hälsningar Föreningen SÖNDAGSBARN /gm Charles Millqvist Charles Millqvist talesman Notering: Remissarbetet har utförts av Charles Millqvist och Anders Kjellgren. Sidfot: Riks 2000;8 vi Riks: Hemsida/E-post: Övrigt: Box 1023, Rönninge Org.nr: Tfn: riks@sondagsbarn.com Postgiro: Fax: Mobil: