Förundersökning vid Säbybro

Transkript

1 Rapport 2013:23 Arkeologisk förundersökning Förundersökning vid Säbybro Intill RAÄ 242, 245 och 246 Säbybro Vist socken Linköpings kommun Östergötlands län Rickard Lindberg Ö S T E R G Ö T L A N D S M U S E U M AVDELNINGEN FÖR ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVÅRD

2

3 Förundersökning vid Säbybro Innehåll Sammanfattning Inledning Områdesbeskrivning och fornlämningsmiljö Syfte Metod och dokumentation Resultat Referenser Tekniska uppgifter Omslagsbild: Ö S T E R G Ö T L A N D S M U S E U M AVDELNINGEN FÖR ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVÅRD Box Linköping

4 Sammanfattning Den arkeologiska förundersökningen föranleddes av en ombyggnad av väg 687 med en ny bro över Stångån vid Säbybro, Vist socken, Linköpings kommun. Tre fornlämningar kom att beröras av de planerade arbetena, RAÄ 242, 245 och 246. RAÄ 242 (fyndplats för en yxa) och 245 (ett tegelbruk) ligger i förorenad mark och sett i relation till fornlämningarnas karaktär och kunskapspotential föreslog därför Östergötlands museum att den planerade exploateringen i anslutning till dessa kunde utföras utan vidare arkeo logiska åtgärder. RAÄ 246 består av en yngre bevarad vägbank och en äldre hålväg. Inom det aktuella undersökningsområdet kunde inga spår av hålvägen iakttagas. Den äldre vägbanken är uppbyggd av en rustbädd. Ett kolprov insamlades från rustbädden och kolprovet daterar rustbädden till efterreformatorisk tid. Rickard Lindberg antikvarie 2 Figur 2. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdet och fornlämningar markerade. Skala 1:5000.

5 Vist 199:1 Vist 244 Vist 243 Vist 241 Vist 242Vist 245 Vist 77:1 Vist Vist 80:1 Teckenförklaring Vist 78:2Vist 78:1 Arbetsområde förundersökning FMIS punkt FMIS linje 3 FMIS yta Lantmäteriverket MS2008/

6 Inledning Den arkeologiska förundersökningen föranleddes av en ombyggnad av väg 687 med en ny bro över Stångån vid Säbybro. I samband med detta utförde Östergötlands museum en arkeologisk utredning etapp 1 (Lundberg 2008). Genom den utförda utredningen registrerades bl a tre fornlämningar som kom att beröras av de planerade arbetena (RAÄ 242, 245 och 246). Enligt bygghandlingarna omfattade arbetsområdet en markyta om m 2. Av de bevarade lämningarna av färdvägar, RAÄ 246, bedömdes ca 200 m 2 ligga inom det planerade arbetsområdet. Inom det område på norra sidan av Stångån där fornlämningsobjekten RAÄ 242 (fyndplats för en yxa) och 245 (ett tegelbruk) är belägna och som berörs av de planerade arbetena har markföroreningar påträffats i flera punkter. Här anlades vid 1800-talets mitt ett tegelbruk, vars byggnader låg i nära anslutning till bron. På talen tillverkade Barracudaverken plastprodukter (troligen främst nät och tält) i lokalerna. Byggnaderna förstördes under en brand på 1950-talet. Undersökningarna efter markföroreningar har utförts under 2008 och 2009 av WSP Samhällsbyggnad åt Vägverket i samband med framtagandet av förstudie och arbetsplan för aktuellt projekt. Jordlagerföljden inom det aktuella området består av fyllning utlagd på 0-0,3 m mulljord på lera, på friktionsjord, på berg. Jordprover från fyllningen har tagits på sex punkter. Analys avseende metaller har utförts i 17 jordprov. Nästan samtliga prover uppvisade förhöjda halter av någon eller flera av metallerna bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel eller zink jämfört med normala bakgrundshalter. I sju av de analyserade proverna var halten av bly, kadmium, koppar eller zink kraftigt förhöjd och låg på nivåer över Naturvårdsverkets generella riktvärden avseende Känslig Markanvändning (KM). Vidare översteg även halterna av bly, kadmium och koppar det generella riktvärdet för Mindre Känslig Markanvändning (MKM) i fyra av proverna (däribland ett prov från punkt W6 som bedömts bestå av mullhaltig slagg). I två av dessa prover översteg även blyhalten den rekommenderade gränsen för farligt avfall. Arbetare som är i kontakt med den förorenade jorden skall ha arbetskläder enligt skyddsnivå C, se Marksanering - om hälsa och säkerhet vid arbete i förorenade områden, Arbetsmiljöverket, Alla som har varit i kontakt med den förorenade jorden skall rengöra sig inför måltider och vid arbetsdagens slut. Utifrån ovan redovisade arbetsmiljöaspekter, sett i relation till fornlämningarna RAÄ 242 och 245:s karaktär och kunskapspotential, föreslog därför Öster götlands länsmuseum att den planerade exploateringen i anslutning till dessa kunde utföras utan vidare arkeologiska åtgärder. Uppdragsgivare var Trafikverket vilka även svarade för de arkeologiska kostnaderna. Ansvarig för förundersökningen var antikvarie Anders Lundberg. Undertecknad var ansvarig för sammanställning och utformning av rapporten. Områdesbeskrivning och fornlämningsmiljö Området som berörs av den planerade exploateringen, ligger inom Riksintresset för kulturmiljön KE 27, Bjärka-Säby. Området är ett herrgårdspräglat landskap med sammanhängande åkerfält och stora öppna ekhagar i anslutning till storgodsmiljön Bjärka-Säby. Här finns både en mangårdsbyggnad i sten från 1600-talet och nya slottet från slutet av 1700-talet. Nya slottet med tillhörande parkområde utgör ett byggnadsminne, E Norr om bron är området även utpekat som riksintresse för naturvården, NE 46, och ingår i det s k Eklandskapet. Även Stångån - Kinda kanal utgör ett riksintresseområde, för såväl Kulturmiljövården KE 28, som för friluftslivet, FE 3. I anslutning till det planerade arbetsområdet finns relativt få fornlämningar registrerade. Något väster om broläget återfinns RAÄ 199, fyndplats för mellanneolitiska stenyxor. Punkten i fornlämningsregistret är något missvisande, då det rör sig om minst tre yxor som hittats vid dikning/uppodling i och i anslutning till Garpekärr. Öster om broläget återfinns RAÄ 77, Fornhemmet, ett område med sammanförda byggnader och lämningar. På nya slottet förvaras fynd från utgrävningen av Bosholmen samt en samling lösfynd från godsets ägor, registrerat som RAÄ 78:2. Lösfyndssamlingen är relativt omfattande och representerar aktiviteter och bosättningar i området från tidigneolitikum - järnålder. För många av föremålen finns inte närmare fynduppgifter än att de påträffats inom Bjärka-Säbys ägor, vilka omfattade ha vid tiden för samlingens ihopförande. Strax öster om norra brofästet anlades 1873 ett tegelbruk vars 4

7 byggnader och anläggningar enligt uppgift fanns kvar en bit in på 1970-talet. En senneolitisk skafthålsyxa uppges vara funnen vid tegelbruket. Som ett resultat av den arkeologiska utredning som genomfördes 2008 har fyndplatsen för skafthålsyxan och lämningarna av tegelbruket införts i fornlämningsregistret; RAÄ Vist 242 respektive RAÄ Vist 245 (Lundberg 2008). Platsen har under överskådlig tid haft ett strategiskt läge där landsvägen korsar över Stångån vid dess utlopp ur sjön Stora Rängen. Hur långt tillbaka i tiden här funnits en bropassage är okänt, men en bro återges på en karta från år Landsvägen löper här igenom de centrala ägorna till godset Bjärka-Säby, vilket började etableras strax efter mitten av 1300-talet genom Bo Jonsson Grip. Den ursprungliga sätesgården, Bjärkaholm, var belägen på en ö i Stångån, drygt 1 km nordöst om Säbybro. Vid slutet av 1500-talet ägdes kvarvarande delar av godset av ätten Natt och Dag och en sätesgård kom att etableras vid byn Säby som tillika med Bjärka sedermera avhystes. År 1632 stod Bjärka-Säby gamla slott färdigbyggt. Enligt kartmaterialet från slutet av 1600-talet fanns det ett stort antal fasta ålfiskeanläggningar i Stångån utmed Bjärka-Säbys ägor, varav en vid holmen strax väster om bron. Ålfiskeanläggningar inom ägorna finns omnämnda redan under 1300-talets senare del. Ett gott ålfiske har med all sannolikhet varit attraktivt under alla perioder och i synnerhet under stenåldern. Från år 1628 finns även ett belägg för Säby qvarn, som då uppgavs ligga vid ovan nämnda holme. Efter den utförda arkeologiska utredningen har området för ålfisket och kvarnen införts i fornlämningsregistret; RAÄ Vist 243 (Lundberg 2008). Förutom den nuvarande väg 687 kunde lämningar av två separata äldre vägsträckningar spåras vid den arkeologiska utredningen. Den ena av dessa återfinns i kartmaterial från 1870-talet och framåt och dess sträckning sammanfaller ställvis med nuvarande väg 687. På två ställen där de inte sammanfaller finns den äldre sträckningen bevarad i form av vägbankar. Ett av partierna med bevarad vägbank är beläget inom det nu planerade arbetsområdet. En ännu äldre vägsträckning kan beläggas i kartmaterial från 1685 och Efter rektifiering av de historiska kartorna visade sig denna äldsta sträckning sammanfalla med ett bevarat parti av en hålväg som observerades och mättes in vid utredningen. Även denna faller inom det planerade arbetsområdet. På grund av viss otydlighet i utredningsrapporten har den yngre bevarade vägbanken och den äldre hålvägen sammanförts som ett objekt i fornlämningsregistret, RAÄ Vist 246. Omläggningen av vägsträckningen, till den med bevarad vägbank, har med stor sannolikhet skett i samband med uppförandet av Nya Slottet och dess park vid slutet av 1700-talet. Den äldsta belagda vägsträckningen löpte mitt igenom Nya Slottet och den mark som parken kom att anläggas inom. I samband med sjösänkning och anläggandet av Kinda kanal under 1800-talet finns uppgifter om att sprängningar utförts i anslutning till holmen och bron. Syftet tycks ha varit att kunna reglera vattennivån i Stora Rängen. Sjön sänktes ca 1,7 m, vilket har ändrat strandtopografin olika mycket beroende på anslutande lands sluttningsgrad. Uppströms Säbybro finns ute i vattnet en minnessten över sjösänkningen, daterad 1857 (RAÄ Vist 241). Syfte Den arkeologiska förundersökningens målsättning var att fastställa och dokumentera de av exploateringen berörda fornlämningarnas (RAÄ 246) karaktär, datering, utbredning, omfattning, sammansättning och komplexitet. Preciserade frågeställningar för måluppfyllelse formulerades, men dessa utgick i samband med att undersökningsresultatet blev magert. Rapporten är också anpassad efter undersökningens utfall. Resultatet av den arkeologiska förundersökningen skall dels kunna utgöra grund för Länsstyrelsens bedömning av lämningarnas kunskapspotential och underlag för eventuellt vidare beslut, dels ligga till grund för Trafikverkets vidare planering. Förutom Länsstyrelsen och Trafikverket kan resultatet även vara av intresse för den arkeologiska forskningen, hembygdsföreningar och allmänheten. Metod och dokumentation Sökschakt öppnades strategiskt inom undersökningsytorna. Schakt och ytor banades av med maskin skiktvis ned till orörd undergrund eller tills anläggning påträffats. I såväl den yngre vägbanken som den äldre hålvägen kom ett utsnitt att undersökas genom handgrävning. 14 C-analysen utfördes av Ångströmslaboratoriet i Uppsala. 5

8 Resultat Inom det aktuella undersökningsområdet kunde inga spår av hålvägen iakttagas. Den äldre vägbanken var delvis uppbyggd av en rustbädd. Ett kolprov insamlades från rustbädden och kolprovet daterar rustbädden till efterreformatorisk tid e Kr (2 sigma, Ua-40992). Efter utförda arkeologiska åtgärder bedömer Östergötlands museum att inga vidare arkeologiska insatser är nödvändiga. Referenser Informationssystemet om fornminnen (FMIS) Lundberg, A Säbybro, Bjärka-Säby. Planerad vägoch broomläggning. Arkeologisk utredning, etapp 1. ÖLM Rapport 2008:51. Linköping. Radiocarbon determination 500BP 400BP 300BP 200BP 100BP 0BP -100BP -200BP Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron] Ua : 159±30BP 68.2% probability 1660AD (13.0%) 1700AD 1720AD (33.8%) 1780AD 1790AD ( 7.7%) 1810AD 1920AD (13.7%) 1950AD 95.4% probability 1660AD (77.4%) 1890AD 1910AD (18.0%) 1960AD 1400CalAD 1600CalAD 1800CalAD 2000CalAD Calibrated date Figur 3. Kalibrerad 14 C-datering. 6

9 Tekniska uppgifter Lokal Socken Kommun Län och landskap Säbybro Vist Linköping Östergötland Fornlämning Intill RAÄ 242, 245 och 246 Digitala Fastighetskartans blad Koordinater Koordinatsystem (8F 2j Bjärka-Säby) X Y (ungefärlig mittpunkt) RT 90 2,5 gon V Typ av undersökning Arkeologisk förundersökning Länsstyrelsens handläggare Carin Claréus Länsstyrelsens dnr Östergötlands museums dnr 534/09 D:o projektnummer Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Projektledare Personal Trafikverket Trafikverket Anders Lundberg Mats Magnusson, Rickard Lindberg Fältarbetstid Juli 2010 Fynd Foto Analyser Nej Digitalt 14 C Grafik Rickard Lindberg Renritning - Grafisk form Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Ur allmänt kartmaterial ISSN Lantmäteriverket MS2008/06551 Rapport 2013:23 Östergötlands museum 7

10 8

11

12 Den arkeologiska förundersökningen föranleddes av en ombyggnad av väg 687 med en ny bro över Stångån vid Säbybro, Vist socken, Linköpings kommun. Tre fornlämningar kom att beröras av de planerade arbetena, RAÄ 242, 245 och 246. RAÄ 242 (fyndplats för en yxa) och 245 (ett tegelbruk) ligger i förorenad mark och sett i relation till fornlämningarnas karaktär och kunskapspotential föreslog därför Östergötlands museum att den planerade exploateringen i anslutning till dessa kunde utföras utan vidare arkeologiska åtgärder. RAÄ 246 består av en yngre bevarad vägbank och en äldre hålväg. Inom det aktuella undersökningsområdet kunde inga spår av hålvägen iakttagas. Den äldre vägbanken är uppbyggd av en rustbädd. Ett kolprov insamlades från rustbädden och kolprovet daterar rustbädden till efterreformatorisk tid. ISSN Rapport 2013:23