DEL II. Virkesmätningsförening som opartiskt. värderingsorgan och arbetsgivare

Transkript

1 VIRKESMÄTNINGSRÅDET ( VMR ) KOMPENDIUM I VIRKESMÄTNING DEL II Virkesmätningsförening som opartiskt värderingsorgan och arbetsgivare

2 VMR VIRKESMÄTNINGSFÖRENINGEN SOM OPARTISKT VÄRDERINGSORGAN OCH ARBETSGIVARE Innehållsförteckning 1. Den opartiska virkesmätningens roll i virkeshanteringen Sid 1 2. Vad innebär det att vara anställd mätare i en virkesmätningsförening? Allmänt om mätningsföreningar Var sker mätningen? Av virkesmätningsföreningarna inmätta volymer Ansvar för en likartad och opartisk mätning Uppföljning och kontroll av mätning Vad krävs av en virkesmätare Arbetsförhållanden Mätarpersonalens arbetsmiljö Arbetarskydd m m 10

3 VMR DEN OPARTISKA VIRKESMÄTNINGENS ROLL I VIRKESHANTERINGEN Virkesmätningen medför ingen förändring av skogsproduktens tillstånd eller värde men den är ändå ett oumbärligt arbetsmoment i hanteringskedjan från skog till industri. Den uppgift om kvantitet, vanligen volym, och kvalitet som erhålls vid mätningen utnyttjas som underlag för ett eller flera olika ändamål. Viktiga sådana är: - beräkning av virkeslikvid (virkesvärde) mellan säljare och köpare - beräkning av ersättning för utfört arbete, exempelvis virkestransporter - statistik över råvaruförbrukning, lager m m - planering och styrning av transporter samt för styrning av produktionen vid t ex sågverk Av ovanstående framgår att behov av virkesmätning finns även när ett företag levererar virke från egen skog till egen industri. Ett virkesparti kan, beroende på vilket behov mätningen skall tillgodose, mätas mer än en gång, exempelvis först vid bilväg och senare när samma virke tas emot vid industri. Vanligen eftersträvas dock att virket skall mätas vid ett enda tillfälle och att erhållna resultat då utnyttjas för mer än ett behov. Det är också möjligt att samtidigt med mätningen utföra andra arbetsmoment. Stockmätning med samtidig sortering på trädslag och toppdiameterklasser är således mycket vanlig. Virkesmätningslagen begränsar inte rätten för säljare och köpare att mäta virket själva. Vem som helst, även den som handlar med virke, får bestämma kvantitet och kvalitet men Skogsstyrelsens föreskrifter måste följas om mätningen omfattar barrsågtimmer eller massaved och den skall gälla som underlag för betalning. Vi vet att huvuddelen av allt köpvirke och allt virke från egna skogar mäts av virkesmätningsföreningens personal. Vad beror detta på? Vi kan då först konstatera att virkesmätningsföreningen är ett serviceorgan med huvudsaklig uppgift att bedriva just virkesmätning. Enligt sina stadgar skall föreningen därvid bl a verka för att mätningen är "opartisk och likformig". "Opartisk" betyder att mätresultatet skall vara objektivt och ej gynna någon av parterna, t ex säljaren eller köparen. "Likformig" är mätningen när den inte får variera från tid till annan, från område till område eller mellan mätplatser.

4 - 2 - Att säljare och köpare gärna anlitar opartisk mätning beror på olika förhållanden. Först kan nämnas att parterna allmänt har den uppfattningen att mätningen skall hållas skild från affärer och konjunkturer. Mått och kvalitet skall alltså vara oberoende av konjunkturer eller tillfälliga styrkeförhållanden mellan säljare och köpare på virkesmarknaden. Konkurrensen och lagen om tillgång och efterfrågan skall påverka prissättningen, inte mätningen. Vidare är det så att volym och kvalitet - i avsaknad av exakta mätmetoder - ofta måste bestämmas med ett visst utrymme för bedömning. Det är då viktigt att den görs av opartisk bedömare (=mätare). Det är med andra ord uppdragsgivarnas behov av opartisk och likartad mätning som är förutsättningen för mätningsföreningarnas verksamhet. Men givetvis är inte säljare och köpare beredda att betala hur högt pris som helst för att få virket rätt mätt. Kravet på låg mätningskostnad är uttryckt på följande vis i stadgarna:..."opartisk och likformig mätning av virke med beaktande av de krav som föranledas av utvecklingen inom skogsbruket och skogsindustrin". Kostnaderna har kunnat hållas nere genom utveckling av rationella mätmetoder och i viss mån automatisering av mätning och dataregistrering. Denna utveckling har varit möjlig i och med övergången till mätning vid fasta mätplatser och tack vare de utvecklingsresurser som kunnat ställas till förfogande inom ramen för en landsomfattande, opartisk mätningsorganisation. Mätningen vid fasta mätplatser har i många avseenden också givit möjligheter till en enhetligare mätning och en bättre intern kontroll. Samtidigt har förändringar av olika slag ökat risken för tillfälliga fel i mätningen. Exempel på sådana förändringar är godkännandet av en mindre omsorgsfull upparbetning av virket i skogen, övergången från massaved i standardlängd till fallande längder, införandet av trädslagsblandat virke samt ökad dagsprestation i mätningen. Utvecklingen inom skogsbruket har under de senaste 20 åren varit mycket snabb men det finns all anledning förmoda, att även framtiden på liknande sätt kommer att medföra förändringar som mer eller mindre kan påverka mätningsorganisationens arbetsvillkor. För att organisationen även på sikt skall förbli "livsduglig" krävs därför att den fortlöpande granskas och ifrågasätts och vid behov anpassas till de ändrade förutsättningarna. Anpassningen behöver ej gälla enbart organisationen av den centrala ledningen av verksamheten ute på fältet utan givetvis även arbetsrutiner, mätmetoder och hjälpmedel för mätningen så att bl a avvägningen mellan kravet på mätnoggrannhet och mätningskostnad blir tillfredsställande.

5 VAD INNEBÄR DET ATT VARA ANSTÄLLD MÄTARE I EN VIRKESMÄTNINGSFÖRENING? Allmänt om mätningsföreningar 2.1 Allmänt om mätningsföreningar Föreningarna har enligt sina stadgar till ändamål att "åstadkomma och tillämpa en fullt betryggande, opartisk och likformig mätning av virke med hänsyn till de krav, som föranleds av utvecklingen inom skogsbruket och skogsindustrin". Att vara virkesmätare innebär att man är en av ca 900 anställda vid landets fyra virkesmätningsföreningar. Beträffande virkesmätningsföreningarnas verksamhetsområden m m se del I, "Organisationer inom svensk virkesmätning". Cirka 100 av dessa anställda är förvaltningspersonal till vilka räknas mätningschefer/vd, assistenter, ekonomi- och redovisningsansvariga, distriktschefer, kontorister m fl, medan övriga ca 800 är virkesmätare. Jämfört med de flesta andra yrkesverksamma har virkesmätarna en särställning i sitt arbete. De hanterar dagligen mycket stora virkesvärden och skall ansvara för att värderingen blir korrekt. Därför krävs goda kunskaper, ett gott omdöme och ordningssinne samt inte minst förmåga att fatta självständiga beslut och inte låta sig påverkas av yttre "tryck". Just förmågan att handla opartiskt skall vara utmärkande för en virkesmätare. Gemensamt för de anställda i en virkesmätningsförening är att de arbetar i ett företag i vars styrelse köpare och säljare har lika många representanter. Ordföranden, som vanligtvis är en jurist, får inte företräda någon av parterna. Även han skall med andra ord vara opartisk. Var sker mätningen Sågtimmermätare Massavedsmätare Ambulerande mätare 2.2 Var sker mätningen? Virkesmätaryrket har av tradition varit ett mansyrke. Under senare år har denna allmänna inställning till yrket klart förändrats men fortfarande är endast ett fåtal kvinnor verksamma som virkesmätare. Mätningen av virke utförs idag nästan uteslutande på permanenta mätplatser vid industrin eller omlastningsplatser mellan olika transportsätt, t ex järnvägsterminaler. Den tidigare indelningen av mätarna i yrkesgrupperna "vägmätare" och "industrimätare" är därför inte längre giltig. Däremot har det skett en specialisering av mätarkåren som gjort att det numera kan vara korrekt att tala om sågtimmermätare och massavedsmätare. Till detta kommer en liten grupp av mätare som går under benämningen ambulerande mätare. Av dessa mätare fordras att de har en mer allsidig kompetens än de förra, eftersom de måste behärska både stock- och travmätning samt de redovisningsrutiner som hör till dessa metoder. Nedan följer beskrivning av några olika typer av mätplatser samt av mätningsarbetet på dem.

6 MÄTPLATS I ANSLUTNING TILL MASSAINDUSTRI Travmätning Skäppmätning Vägning Mätningen av virket sker medan detta ligger kvar på transportfordonet och omfattar sortimenten massaved, flis, spån, bark och vissa energisortiment. I vissa fall kan även returpapper förekomma. Mätningen utförs vanligen från s k mätbrygga intill fordonet och med tillämpning av metoderna trav- eller skäppmätning. Travmätning i kombination med stockmätning av vedvolym hos stickprov kan också förekomma. På senare år har vägning på många större mätplatser blivit en allt vanligare metod, framförallt som ett led i värdering av sågverksflis på bas av torrvikt men även som "enkel mätning" vid stickprovsmätning av massaved. - MÄTPLATS GEMENSAM FÖR MASSA- ELLER SKIVINDUSTRI OCH SÅGVERK ELLER OMLASTNINGSPLATS. Mätningen utförs i huvudsak på samma sätt som i föregående fall. Förutom massaved förekommer sågtimmer och inte så sällan sparr- och klentimmer eller sågbar kubb. Mottagningsmätning Stockmätning Den mätning av sågtimret, som sker på denna typ av mätplats (mottagningsmätningen) tjänar flera syften, dock normalt inte att bestämma virkesvärdet. Det skall ske genom stockmätning och utföras i ett senare skede och på annan plats. Bland ändamålen med mottagningsmätningen av timret kan nämnas registrering av att virket avlämnats och mottagits, volymuppgifter till grund för betalning av transporter samt underlag för planering och styrning av transporter och lager. I vissa fall när mätningen av sågtimret gäller större leveranser som organiserats i s k kollektiv, utnyttjas mottagningsmätningen också som det första steget i stickprovsmätning (totalmätning eller enkel mätning). - MÄTPLATS VID SÅGVERK Mätningen vid sågverk utförs från mätbrygga, på transportör eller sågplan (mätbänk). Mätningen från mätbrygga är en mottagningsmätning och tjänar samma syfte som på föregående mätplatstyp. Det har dock under senare år blivit allt vanligare att travmätningen även utnyttjas för beräkning av vederlag. Aktuella sortiment är sågtimmer, sparr- och klentimmer samt sågbar kubb. Mottagningsmätningen har beskrivits i det föregående. Stockmätning innebär, som ordet säger, mätning stock för stock. Med ledning av mätresultaten bestäms virkespartiets volym och värde. När stockmätningen sker på fasta mätplatser i anslutning till sågverk, är mätningen ofta samordnad med virkeshanteringen i övrigt t ex med diametersortering. Nästan all stockmätning utförs idag på transportör.

7 MÄTNING VID BILVÄG. Avlägg vid eller på flottled eller vid bilväg var tidigare i stora delar av Sverige den helt dominerande mätplatstypen. Av främst kostnadsskäl har numera mätningen i fält, som denna form av mätning vanligen kallas, i det närmaste upphört. I den mån den förekommer utgörs den av travmätning av massaved och vissa specialsortiment. För att ge en uppfattning om vilken volym det rör sig om kan nämnas att VMF Syd, som är den förening som har störst andel bilvägsmätning, för verksamhetsåret 1998/99 redovisat en andel som endast utgjorde 0,5 % av totalt inmätt volym. 2.3 Av virkesmätningsföreningarna inmätta volymer. Virkesmätningsföreningarna mätte under verksamhetsåret 1998/99 tillsammans totalt 86,3 milj m³f. Denna kvantitet är i allt väsentligt angiven under bark. Den inmätta kvantiteten fördelade sig under samma period på 421 % sågtimmer, 41 % massaved och 18 % övriga sortiment. Fördelat på mätplatstyper utgjordes 94 % av mätning vid industri, 0,1 % av mätning vid bilväg samt 6 % av mätning på övriga mätplatser, främst järnväg och hamn. Ansvar för mätning 2.4 Ansvar för en likartad och opartisk mätning. Gemensamt för alla mätare är ansvaret gentemot de parter som berörs av mätningen att strikt mäta i enlighet med gällande mätningsbestämmelser. En mätare får inte låta sig påverkas så att han gynnar den ena eller andra parten. Opartiskheten måste vara total. En mycket stor del av virket vederlagsmäts, vilket innebär att de av mätarna fastställda mätvärdena skall ligga till grund för beräkning av betalningen (likviden) mellan köpare och säljare. Stora kvantiteter representerande höga virkesvärden mäts varje dag av virkesmätarna här i landet. För att ge en bild av vilka värden det kan röra sig om och vad det betyder om en mätare gör fel skall här lämnas ett par exempel. Exempel 1 En virkesmätare mäter var dag i medeltal st sågtimmer. Mätningen skall ligga till grund för beräkningen av likviden mellan köpare och säljare. På ett år mäts st timmer. Varje stock har ett genomsnittsvärde av 90:- Kr. Virkesvärdet totalt per år = 36 milj kr. Virkesmätaren överskattar systematiskt volym och kvalitet. Denna överskattning motsvarar 2 % av virkesvärdet. Köparen av virket får alltså betala :- kr (2% x kr) mer än vad han egentligen borde göra för den del av virkesfångsten som denna mätare mäter.

8 - 6 - Uppföljning Kontroll Kontrollverksamhet Exempel 2 En virkesmätare mäter varje dag i medeltal 800 m³f massaved utgörande leveransvirke. Uppgifterna från mätningen skall ligga till grund för beräkning av likvid mellan köpare och säljare. På ett år mäter han m³f massaved. Med ett värde på i genomsnitt 300:- kr/m³f massaved blir virkesvärdet totalt per år 48 milj kr. Virkesmätaren underskattar systematiskt volymen vilket motsvarar 2 % av virkesvärdet. Säljarna får i detta fall ut :- kr (2% x 48 milj kr) mindre än de borde ha fått för de virkespartier som denna mätare mätt in. 2.5 Uppföljning och kontroll av mätning För att upptäcka och åtgärda avvikelser av det slag som beskrivits i de båda exemplen finns inom varje virkesmätningsförening en särskild kontrollverksamhet. Dess främsta uppgift är att se till att varje mätare inom föreningen har en likartad tolkning och praktisk tillämpning av gällande mätningsbestämmelser. Närmast ansvarig för kontrollverksamheten är som regel en kontrollchef, som i sin tur har sig underställda ett antal kontrollmätare. Kontrollmätarna följer upp mätningarna bl a genom att mäta om tidigare inmätta stockar eller travar. De allmänna riktlinjerna för föreningarnas kontrollverksamhet har fastställts av Virkesmätningsrådet i dess "Normer för uppföljning och kontroll av mätning". Genom dessa normer har skapats goda förutsättningar för samordning och likriktning av kontrollen över hela landet. Normerna ger även anvisningar för uttag av kontrollobjekt samt för statistisk bearbetning och analys. Föreningarna har anförtrotts kontrollen över sin egen verksamhet. Det är redan därför av utomordentlig vikt att objektivitet och opartiskhet noga iakttas även i samband med kontrollen. Det viktigaste inslaget i föreningarnas interna kontroll är den så kallade funktionskontrollen. Den utförs på slumpmässigt uttagna kontrollobjekt, stockar eller travar, och syftar till att ge en representativ bild av hur mätningen som helhet fungerar, d v s inklusive mätutrustning och tillämpning av gällande instruktioner. Till följd av kontrollverksamhetens uppläggning är det viktigt att kontrollen inte uppfattas som något negativt. Kontrollen, rätt utnyttjad, bör istället vara ett stöd och en hjälp för mätarna och en garanti för berörda parter att mätningen motsvarar ställda förväntningar. Den är också ett mycket viktigt led i utbildningen av mätarna tack vare den dialog mellan mätare och kontrollmätare, som en pedagogiskt riktigt genomförd genomgång av mätresultaten kan medverka till.

9 - 7 - Även skogsstyrelsen har en betydelsefull roll i detta sammanhang eftersom den har att se till att virkesmätningslagen och därtill utfärdade föreskrifter för barrsågtimmer och massaved i praktiken tolkas och tillämpas på ett ensartat sätt. I syfte att verka för en mer ensartad tillämpning av gällande mätningsbestämmelser fungerar sedan några år tillbaka en s k Kontrollkommission med deltagande av kontrollcheferna vid landets virkesmätningsföreningar samt representanter för Skogsstyrelsen och Virkesmätningsrådet. Kommissionens verksamhet samordnas av rådet. Dess arbete innebär bl a kontroll och genomgång av slumpvis uttagna partier av stockar som tidigare kontrollmätts av föreningarnas kontrollmätare. Kommissionens roll är alltså att belysa den "nivå" kontrollmätarna visar upp i sin mätning och vid behov korrigera denna. Eftersom kontrollmätarna rimligen också speglar "nivån" på de mätplatser där de verkar, har Kommissionen också möjlighet att bedöma hur mätningen i allmänhet fungerar. Krav på virkesmätare 2.6 Vad krävs av en virkesmätare? Mätningsarbetet innebär ansvar för mycket stora värden. Minsta fel i arbetet medför automatiskt en felaktig omfördelning av pengar från den ena till den andra parten. För att klara av att utföra en riktig mätning krävs av mätaren att han väl känner till och behärskar de bestämmelser han eller hon har att följa. Detaljkunskaperna skall vara så goda att mätaren vid behov kan förklara eller motivera sitt handlande inför parter, som ifrågasätter mätningen. Mätningsbestämmelserna ger i många avseenden utrymme för personliga bedömningar. Ett gott omdöme i förening med goda kunskaper och förmåga att fatta snabba beslut är därför en förutsättning för ett rättvist och likartat mätresultat. Det krävs också att mätaren har en grundmurad känsla för rättvisa och opartiskhet. Har han eller hon därtill goda kunskaper underlättas givetvis förmågan att handla korrekt. Mätarens motståndskraft mot påtryckningar ökar. Planeringsförmåga, ordningssinne, noggrannhet och datakunskap är andra värdefulla egenskaper. I synnerhet den moderna virkesredovisningen ställer krav på ordning och noggrannhet.

10 Arbetsförhållanden En anställning som virkesmätare innebär nuförtiden, om inga särskilda förbehåll gjorts, att man är anställd tillsvidare, d v s i praktiken fast anställd. Den tidigare vanligt förekommande säsongsanställningen existerar knappast längre och behövs ej heller eftersom avverkningarna i skogen numera i praktiken utan avbrott för annat än semester pågår året runt. Det hindrar dock inte att vissa toppar i virkesflödet kan förekomma, speciellt under vår- och försommar då det under vintern avverkade virket snabbt måste transporteras in till industrin för att inte bli lagringsskadat. Under sådana perioder kan det, i synnerhet för sågtimmermätare, bli aktuellt med visst övertidsarbete eftersom ordinarie arbetstid inte räcker till. Mätningsarbete i skift har under senare år blivit rätt vanligt, framför allt på större mätplatser. Anledningen är att uppdragsgivarna behöver denna service antingen för att mätningskapaciteten kräver det (sågtimmer) eller därför att transportorganisationen kräver att få utnyttja lastbilsparken så många timmar om dygnet som möjligt (främst massaved). I vissa fall förekommer således öppethållande hela dygnet, vanligtvis dock ej under helger. Variationen i arbetsmängd under året kan således under vissa perioder innebära övertid, under andra till och med permittering. Det senare är dock ovanligt och tillgrips endast i undantagsfall, när inga andra lösningar kan erbjudas. Det är nämligen praxis att i första hand ordna alternativa arbetsuppgifter till virkesmätning som t e x sågverksarbete eller inventering av virkeslager etc. Även viss vidareutbildning kan förekomma. Arbetsförhållanden Utbildning Även i övrigt bedrivs utbildning inom föreningarna. Nyanställd personal får som regel genomgå särskilda grundkurser som ordnas i samarbete med gymnasieskolorna och deras skogsutbildning. Vidare brukar alla mätare varje år genomgå några dagars vidareutbildning och positivt är att de då också får tillfälle att träffa kollegor och dryfta olika problem rörande virkesmätningen.

11 - 9 - Arbetsmiljö 2.8 Mätarpersonalens arbetsmiljö Virkesmätarens arbetsplats har under de senaste årtiondena av olika anledningar nästan helt förflyttats mot industrin och fasta mätplatser i anslutning till den. Fasta mätplatser har också iordningställts på platser för omlastning av virke mellan olika transportsätt. Dessa mätplatser med byggnader och tillhörande hanterings- och mätningsutrustning ägs av mätningsföreningens uppdragsgivare men de används av föreningens mätare. Det är därför uppdragsgivaren som ytterst bestämmer arbetsmiljön på den enskilda mätplatsen. Som regel samarbetar emellertid föreningen med uppdragsgivarna i samband med ny- eller ombyggnad av mätplatser varvid miljöfrågorna givetvis ges stort utrymme. Likaså ser föreningen det som en naturlig sak att vad gäller äldre och omoderna mätplatser, verka för en upprustning och förbättring av arbetsmiljö och mätanordningar. Om föreningens framställning inte ger önskat resultat finns som en sista utväg möjligheten att inställa mätningen. Arbetsförhållandena på en fast mätplats vid industrin kan beskrivas utifrån både positiva och negativa utgångspunkter. En förteckning över möjliga fördelar kan se ut på följande sätt: * Arbete året runt efter fastlagt schema (regelbundet arbete). * Arbete inomhus (kontorsmiljö) eliminerar arbetshinder i form av kyla och dåligt väder. * Vanligtvis god arbetsmiljö med tillgång till personalutrymme. * Bemanningen på framförallt större mätplatser skapar förutsättningar för en god psykosocial miljö. * Tack vare tekniska hjälpmedel underlättas mätningsarbetet både fysiskt och tidsmässigt. * Den moderna tekniken för mätning och redovisning samt systemen kring denna bidrar positivt till innehållet i arbetet och gör det mer stimulerande och utvecklande för den enskilda individen än tidigare. Bland nackdelar i arbetet på en fast mätplats, och då görs jämförelsen mot den tidigare mätningen i fält, kan nämnas: * Bundenhet vad gäller arbetstider, arbetsinnehåll och arbetsplats. * Begränsad eller ingen kontakt med det levererande skogsbruket. Det bör tilläggas att stockmätningen vid vissa sågverk fortfarande sker utomhus med vad det kan innebära av exempelvis störning genom dåligt väder, buller från traktorer m m.

12 Miljöförhållandena vid s k automatmätstationer kan idag som regel betecknas som goda. Vid en del äldre mätstationer däremot kan fortfarande finnas problem med buller, drag, damm, kyla m m. Flertalet mätstationer för stockmätning kännetecknas idag av mer eller mindre höga krav på mätkapacitet. Med hänsyn till den koncentration som fordras för att kunna utföra en tillfredsställande mätning, kan detta för vissa personer i längden leda till att mätningsarbetet blir psykiskt ansträngande. Förmåga till koncentration och stresstålighet är därför en god tillgång i arbetet. Vid mätstationer där mätning skall utföras från mätbrygga/or, exempelvis mätstation vid massaindustri, har inte miljöfaktorerna samma starka inflytande som vid mätning på transportör, trots att mätkontor och personalutrymmen varierar starkt i standard från de allra modernaste till små "skrubbar". Detsamma gäller mätbryggorna, som kan variera mellan enkla träbryggor med dålig belysning till dubbla mätbryggor i stålkonstruktion med mycket bra belysning. Arbetarskydd 2.9 Arbetarskydd m m Inom varje virkesmätningsförening finns en skyddskommitté, som har till uppgift att behandla aktuella miljöfrågor. Organisationen ute på fältet är ofta olika mellan föreningarna. Exempelvis kan en virkesmätningsförening vara uppdelad på särskilda skyddsområden med ett skyddsombud i varje sådant område, som geografiskt sett kan motsvara ett inspektorsdistrikt. Ett annat exempel är att det på varje fast mätplats finns ett skyddsombud. Inom varje förening finns också ett huvudskyddsombud. Arbetsgivaren har huvudansvaret för att nödvändiga åtgärder vidtas för att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö. Han är även skyldig att hålla virkesmätarna med vissa skyddskläder.