bild och form 2009 Kulturen i siffror 2010:5

Transkript

1 bild och form 2009 Kulturen i siffror 2010:5

2 Bild och form 2009 Swedish Arts Council Ansvarig utgivare: Statens kulturråd Förfrågningar: Ewa Dahlberg, tel ; Birgitta Modigh, tel ; Ellen Wettmark, tel Printed in Sweden by Elanders 2010 Omslag: Liljevalchs konsthall, interiör, foto: David Magnusson ISSN ISBN Statens kulturråd 2010 Kulturrådet, Box 27215, Stockholm Besök: Borgvägen 1 5 Tel: Fax: E-post: [email protected] Webbplats:

3 Innehåll Förord sid. 5 Sammanfattning sid. 6 Summary sid. 8 Inledning sid. 10 Enkätundersökning sid. 12 Undersökningsresultat sid. 13 Intervjuundersökning sid. 27 Övrig statistik sid. 31 Kommentarer och slutsatser sid. 45 Bilaga 1. Diagram och tabeller sid. 50 Appendix 1. Diagrams and tables sid. 50 Bilaga 2. Kvalitetsdeklaration till enkätundersökningen sid. 54 Bilaga 3. Frågeformulär för enkätundersökning sid. 57 Bilaga 4. Utställningsarrangörer som ingår i enkätundersökningen, alfabetisk förteckning sid. 62 Bilaga 5. Utställningsarrangörer som ingår i enkätundersökningen, alfabetisk förteckning, länsvis förteckning sid. 64 Bilaga 6. Kommunala konsthallar sid. 66 Bilaga 7. Länsvisa sammanställningar. Övrig statistik sid. 67 Bilaga 8. Referenser sid. 71

4 4

5 förord För första gången ger nu Kulturrådet ut en särskild statistik för bild- och formområdet. Den är ett led i Kulturrådets nya strategi att göra den samtida bildkonsten tillgänglig för så många som möjligt samtidigt som förutsättningar ges för hög kvalitet och mångfald i det konstnärliga arbetet. Kulturrådet har antagit denna strategi för att säkerställa att arbetet med bild- och formkonst bedrivs strukturerat, målinriktat och långsiktigt. Vilka utställningsarrangörer finns det i Sverige i dag inom professionell samtida bild och formkonst? Hur är de ekonomiska villkoren? Vilka konstnärer visas? Hur når man publiken? Det här är några av de frågor som Kulturrådet har ställt till 176 icke-vinstdrivande utställningsarrangörer som visar professionell samtida konst. Svaren visar bland annat att det finns samtida bild- och formkonst av hög professionell kvalitet och att ambitionerna är högt ställda, men de ekonomiska resurserna är ofta mycket begränsade. Undersökningen visar också att tillgängligheten till samtida bild- och formkonst är ojämnt fördelad över landet med en stark tyngdpunkt på storstadsregionerna. Ett annat resultat av enkätundersökningen är att många av de som är verksamma vid de fria utställningsarrangörerna utför omfattande ideella insatser. Samtidigt visar internationell statistik att konstbranschen i bredare bemärkelse omsätter allt större värden på en global marknad. Internationellt sett ligger Sverige väl till när det gäller tillväxten inom området. Bild- och formområdet står på flera sinsemellan olika ben en global marknad, enskilda initiativ och ett relativt svagt offentligt stöd. Uppgifter om utställningsarrangörernas ekonomi visar ett stort mått av ideella insatser men också att kommunerna står för större delen av det offentliga stödet, medan de statliga och regionala insatserna för just dessa utställningsarrangörer är mindre. Regionerna kan dock få en tydligare roll för att stärka strukturerna inom området i den kommande samverkansmodellen. Det här är några av de frågor som Kulturrådet kommer att arbeta med framöver inom ramen för sin strategi för bild- och formområdet. Den rapport som nu presenteras ser vi som ett första steg för att gå vidare med detta arbete. Kulturrådet vill rikta ett särskilt tack till alla de enskilda personer, organisationer och institutioner som har svarat på frågor och på annat sätt hjälpt till i arbetet med rapporten. Kennet Johansson Generaldirektör 5

6 Sammanfattning Syftet med denna rapport är att belysa tillgången till samtida bild- och formkonst i landet med tyngdpunkt på professionell verksamhet. Rapporten innehåller följande delar: En enkätundersökning med kvantitativa data om bild- och formområdet avseende professionellt utförd publik utställningsverksamhet En intervjuundersökning med en översiktlig kvalitativ beskrivning av området. Underlag för denna del är intervjuer med gallerister och konsthallschefer. Sammanställning av befintlig statistik inom bild- och formområdet och närliggande områden (offentlig, respektive privat finansierad verksamhet, konstnärerna, konstbildande verksamhet etc.). Uppgifterna avser 2008 eller tidigare. Sammanfattande kommentarer och slutsatser. En sammanfattning av rapportens olika delar visar att bild- och formområdet är omfångsrikt, sett till innehåll, verksamheter och aktörer med museer och konsthallar, gallerier och olika konstnärsgrupper. Bild- och formkonst är också en del av en mångskiftande marknad, där intresset i hög grad fokuserar på konst som objekt. Viktiga aktörer på konstmarknaden är gallerister, auktionshus och konstmässor, ofta med en koncentration till storstadsområdena. Enligt internationell statistik är konst- och antikmarknaden ett område med stor tillväxtpotential. Kulturrådet konstaterar att det finns stora svårigheter att beräkna de offentliga kostnaderna för bild- och formområdet, men med utgångspunkt från tillgängliga uppgifter kan kostnaderna beräknas till minst cirka 725 miljoner kronor. Staten står för cirka 392 miljoner kronor med anslagen till de centrala museerna inom området inräknade. Landstingens samlade kostnader, inklusive museer inom bild- och formområdet, kan beräknas till cirka 135 miljoner kronor (2007). De kommunala insatserna är svåra att beräkna, eftersom specificerade uppgifter saknas för kulturverksamheten, men med utgångspunkt från Kulturrådets statistik för museer och konsthallar för 2008 kan kostnaderna beräknas till minst 198 miljoner kronor. Den enkätundersökning som presenteras i rapporten visar att kommunernas kostnader för enbart konsthallarna uppgick till cirka 100 miljoner kronor Till detta ska inräknas kommunernas övriga kostnader för inköp av konst och konstnärlig och arkitektonisk gestaltning av offentliga miljöer, stipendier och stöd till organisationer och liknande. Jämfört med andra konstområden är de offentliga kostnaderna för bild- och formområdet låga. Kulturrådet har skickat ut en enkät till 176 utställningsarrangörer inom bild- och formområdet som visar professionell samtida konst. Av dessa svarade 147 på enkäten. Resultaten visar bland annat följande. Gruppen fria arrangörer, det vill säga sådana som inte har en kommunal huvudman, utgör två tredjedelar av populationen. Där finns många sinsemellan helt olika utställningsarrangörer, alltifrån de allra minsta gallerierna med öppet någon dag i veckan till de största privata konsthallarna. Gruppen myndighet/offentlig förvaltning, som står för en tredjedel av populationen, har utställningslokaler som är samlokaliserade med bibliotek och kulturhus men också fristående konsthallar. Stockholm, Göteborg och Malmö kan sägas utgöra navet i det nät av arrangörer som koncentreras till de tre storstadsregionerna, men det finns också en omfattande verksamhet utanför storstäderna. De tre storstadsregionerna står för närmare hälften av utställningsarrangörerna, tre fjärdedelar av de totala besöken på närmare tre miljoner, liksom en stor andel av intäkterna, besök på publika aktiviteter och visade konstnärer. Många utställningsarrangörer arbetar ideellt. Av de årsverken som utfördes var cirka 60 procent avlönade och 40 procent oavlönade. Det oavlönade arbetet utfördes nästan enbart hos de fria arrangörerna och då i stor utsträckning av personer med relevant högskoleutbildning. Kännetecknande för flertalet av dessa utställningsarrangörer är att de är små, drivs som ideella föreningar och har kommit till på initiativ av enskilda konstnärer som går samman för att visa och sälja samtida bild- och formkonst. Detta kan jämföras med andra konstområden, som till exempel fria grupper inom dans-, musikeller teaterområdet, som i hög grad har byggts upp med hjälp av ideella insatser. Utbildningsnivån är hög. Cirka 70 procent av det totala antalet årsverken som utfördes av utställningsarrangörerna utfördes av personer med relevant högskoleutbildning, det vill säga utbildning på konstnärlig högskola, konstpedagogisk utbildning eller liknande. Det är fler kvinnor än män som är verksamma inom bild- och formområdet. Så mycket som två tredjedelar av årsverkena utfördes av kvinnor, enligt enkätundersökningen. När det gäller avlönat arbete var det dubbelt så många kvinnor som män som avlönades för sitt arbete, medan det var en betydligt jämnare könsfördelning när 6

7 det gäller oavlönat arbete. Om man jämför könsfördelningen mellan de visade konstnärerna så finns kvinnor i majoritet i alla grupper utom bland de konstnärer som har sin verksamhet i övriga Europa. Särskilt hög är andelen kvinnor bland konstnärer som i huvudsak är verksamma i samma län som utställningsarrangören. Totalt visades utställningar under Det ger i genomsnitt nio utställningar per arrangör och år. Av dessa var flertalet egenproducerade utställningar. Av de drygt konstnärer som visades var nästan åtta konstnärer av tio i huvudsak verksamma inom Sverige och hälften av dessa hade sin verksamhet i samma län som utställningsarrangören. När det gäller konstnärer som är verksamma utanför Europa visades en majoritet av dessa av utställningsarrangörer i storstadsregionerna. De fria aktörerna och de kommunala konsthallarna visade i stort sett lika många konstnärer, men när det gäller professionella konstnärer visades dessa i större utsträckning av de fria arrangörerna. Det finns också skillnader när det gäller var de visade konstnärerna är verksamma. Av konstnärer som var verksamma utanför Europa visades nästan åtta av tio hos de fria utställningsarrangörerna. Samma förhållande gäller också den absolut minsta gruppen nordiska konstnärer. De utställningsarrangörer som ingick i undersökningen hade totalt nära tre miljoner besök. I genomsnitt var det 100 besök per öppetdag och arrangör. I många fall handlar det om uppskattade siffror, men sammantaget ger det ändå en bild av en välbesökt verksamhet. Under 2009 genomfördes drygt publika aktiviteter. De kommunala konsthallarna har betydligt fler publika aktiviteter än de fria arrangörerna. De hade också betydligt fler besök än de fria aktörerna. Så mycket som två tredjedelar av alla besök ägde rum hos utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform. Det innebär att många fria utställningsarrangörer bedriver verksamhet i relativt liten omfattning. Av de uppgifter som lämnats om intäkter framgår att två tredjedelar av utställningsarrangörernas intäkter på totalt 200 miljoner kronor var offentliga bidrag. Kommunerna stod för 101 miljoner kronor (70 procent), landstingen för 13 miljoner kronor (10 procent) och staten för 20 miljoner kronor (15 procent). Av såväl enkätundersökningen som intervjuundersökningen framgår att kommunernas och landstingens anslag för bild- och formområdet påverkar nästan alla de utställningsarrangörer som ingår i undersökningen, eftersom de flesta har någon form av offentligt stöd för sin verksamhet. Även det statliga stödet har betydelse, inte minst som ett mått på kvalitet i verksamheten. Av intervjuundersökningen framgår att förutsättningarna för de olika arrangörerna skiljer sig åt i hög grad när det gäller kostnader, antal utställningar, antal besökare och val av utställda konstnärer. Gemensamt för de intervjuade är en vilja att utveckla den pedagogiska verksamheten och att öka den konstnärliga kvalitén. 7

8 summary This report is intended to highlight the access to visual arts, with an emphasis on professional contemporary art. The report consists of the following chapters: A questionnaire survey with quantitative data on the field of visual arts, with regard to professionally conducted public exhibitions in An interview survey with a comprehensive qualitative description of the field. This chapter was based on interviews with art gallery owners and managers. Compilation of available statistics in the field of visual arts and its related fields (publically and privately financed operations, artists, artistic activities etc.). The data regards the year 2008 or earlier. Summarising comments and conclusions. The field of visual arts exhibits great diversity, both in terms of content, activity and performers with the publically financed museums, art galleries, art groups, arts and crafts cooperatives and other actors. In addition, visual art is also part of a diversified market, where interest to a great extent is focused on art as objects. Important actors on the art market include art gallery owners, auction houses and art fairs, which are often concentrated to the metropolitan areas. According to international statistics, the arts and antiques market is an area with great growth potential. It is difficult to calculate the total public costs for the field of visual arts, but based on available data it can be estimated to be at least SEK 725 million. The Government contributes with approximately SEK 392 million, including grants to central museums in the field. The county councils total costs, including museums in the field of visual arts, are estimated to be approximately SEK 135 million (2007). Municipal costs are very difficult to calculate, since specified data is missing for cultural activities, but based on the Swedish Arts Council s statistics for museums and art galleries for 2008 these costs can be estimated to be at least SEK 198 million. The questionnaire survey presented in this report shows that municipal costs for art galleries alone amounted to approximately SEK 100 million in In addition to this, there are other municipal costs for procurement of art and decoration of public environments, scholarships and support for organisations and such. However, compared with other fields of culture, society s costs for visual arts are low. The Swedish Arts Council has sent out a survey to 176 exhibitors in the field of visual arts, who exhibit professional contemporary art. 147 of them completed the questionnaire. The results show the following, among other things. The group independent exhibitors, i.e. those who do not have a municipal principal, constitutes two thirds of the exhibitors. This group consists of a diverse crowd of exhibitors, from the smallest galleries who are only open a couple of days a week to the largest private art galleries. The group government agencies/public administrations, which constitutes one third of the exhibitors, has exhibition halls that are connected to libraries and cultural centres, as well as independent art galleries. Stockholm, Gothenburg and Malmö can be said to constitute the hub of the network of exhibitors that are concentrated to these three regions, but there are also extensive activities outside the cities in these regions. The three metropolitan regions house nearly half of all exhibitors and make up close to three fourths of the total visits, which are nearly 3 million, as well as revenues, visits to public activities and proportion of exhibited artists. Many exhibitors work for free. Approximately 60 per cent of the man-years were paid and 40 per cent were unpaid. The unpaid work was almost exclusively done for the independent exhibitors and carried out by people with relevant university education. The vast majority of these exhibitors have in common that they are small businesses, run as non-profit organisations and initiated by individual artists who come together to display and sell contemporary visual art. Similarities can be found in other fields of art, e.g. free groups in the fields of dance, music and theatre, which to a great extent were created with non-profit contributions.the level of education is high. Approximately 70 per cent of the man-years were carried out by people with a relevant university education, i.e. art college, art teacher education or similar. According to the survey, as many as two thirds of the man-years were carried out by women. Twice as many women as men carried out paid work, while the proportion of men who worked without pay was slightly higher than among women. When comparing the gender distribution among exhibited artists, women were in majority in all groups except for artists who conducted their activities elsewhere in Europe. There were a particularly high proportion of women among artists who had exhibited their works in their own county. In total, 1,300 exhibitions were on display in 2009, 8

9 which gives an average of nine exhibitions per exhibitor and year. The majority of these exhibitions were produced in-house. Of the slightly more than 6,000 artists who were exhibited, almost eight out of ten mainly worked within Sweden, and half of those who did worked in the same county as the exhibitor. When it comes to artists who work outside Europe, the majority were exhibited by exhibitors in the metropolitan regions. The independent exhibitors and municipal art galleries exhibited more or less the same number of artists, although professional artists were exhibited by independent exhibitors to a greater extent. Furthermore, there were also differences in terms of where the exhibited artists were active. Of the artists from outside Europe, almost eight out of ten were exhibited by independent exhibitors. This was also true for the smallest group, Nordic artists. The exhibitors included in the survey had close to three million visits in total. The exhibitors had an average of 100 visits per open day. In many cases, these numbers are only estimates, but taken as a whole it still gives a picture of a well-attended activity. In 2009, slightly more than 7,000 public activities were carried out. The municipal art galleries had substantially more public activities than the independent exhibitors. In addition, they also had significantly more visits. Exhibitors that are organised by government agencies/public administrations had as much as two thirds of all visits. This means that many independent exhibitors conduct their businesses on a relatively small scale. Available data on revenues show that two thirds of the exhibitors revenues, which amounted to a total of SEK 200 million, came from public grants. The municipalities contributed SEK 101 million (70 per cent), the county councils contributed SEK 13 million (10 per cent) and the Government contributed SEK 20 million (15 per cent). Both the questionnaire survey and the interview survey show that the municipalities and county councils grants for culture, especially to the field of visual arts, were important to almost all exhibitors who took part in the survey, since most of them receive some form of public support for their operation. Government grants are also of importance, not least as a measurement of quality. From the interview survey it emerged that the prerequisites for the different exhibitors differ substantially in terms of costs, number of exhibitions, number of visitors and choice of artists. The interviewees had in common that they wanted to develop their pedagogical activities and increase artistic quality. 9

10 INLEDNING Bild- och formområdet visar en stor bredd både när det gäller innehåll, verksamheter och aktörer. Vid sidan av de offentligt stödda museerna och konsthallarna finns en omfattande folkbildande och amatörkulturell verksamhet. En stor del av området bärs upp av enskilda konstnärers initiativ genom gallerier, mässor, konstgrupper, konsthantverkskooperativ och andra aktörer. Konst och konsthantverk visas och säljs genom många olika försäljningskanaler, såväl kommersiella som ickekommersiella. Till bild- och formområdet räknas traditionellt bildkonst, foto, konsthantverk och design, men det finns en stor bredd av olika uttrycksformer inte minst när det gäller digitalt visad konst. Många olika yrkesgrupper är verksamma inom bild- och formområdet som exempelvis bildkonstnärer, videokonstnärer, fotografer, textilkonstnärer, konsthantverkare, designer och formgivare. Andelen egenföretagare är mycket hög fyra av tio är egenföretagare jämfört med en av tio inom befolkningen i övrigt. Försäljningen av konstprodukter omsätter stora värden, samtidigt som många bild- och formkonstnärer har små intäkter av sitt arbete. Det finns även ett stort mått av amatörverksamhet och eget utövande inom området. En betydande del av verksamheten på folkhögskolor och i studieförbund rör bild och form, och undervisning är en viktig inkomstkälla för många professionella konstnärer. Internationaliseringen av bild- och formområdet har ökat kraftigt under senare år, med resultatet att konstnärernas kontaktnät, erfarenheter och arbetsmarknad har breddats, men också att internationell samtidskonst i större utsträckning visas i Sverige och att svensk konst visas i utlandet. En del av verksamheten i Sverige får samhällsstöd, men en stor del är privat finansierad. Antalet gallerier som ägnar sig åt visning och försäljning av konst och konsthantverk är betydande, inte minst i storstadsområdena. Dessutom finns ett stort antal konsthandlare, auktionsfirmor och andra försäljningsställen för bild och form. Stat, landsting och kommuner finansierar de offentliga museerna och konsthallarna. Kulturrådet fördelar bidrag till ett flertal aktörer inom bild- och formområdet, som främjandeorganisationer, utställningsarrangörer, konsthantverkskooperativ och konstnärsdrivna kollektivverkstäder. Statligt stöd ges även direkt till upphovsmännen, framför allt från Konstnärsnämnden, i form av projektstöd och stipendier. Kommunerna står främst för anslag till konsthallar men också i många fall för ateljébidrag till konstnärer och konsthantverkare. De är, tillsammans med landstingen, viktiga kunder och beställare av offentlig konst. Även Statens konstråd köper in konst och beställer utsmycknings- och gestaltningsuppdrag. Trots att bild- och formområdet är stort och växande finns det stora luckor i tillgänglig statistik för området. Detta gäller såväl den offentligt finansierade som den privatfinansierade delen av området och särskilt den samtida bild- och formkonsten. Skälen kan vara områdets svaga infrastruktur, det stora antalet skilda aktörer och statens relativt otydliga roll inom området. För att i någon mån råda bot på detta kommer Kulturrådet inom ramen för en ny strategi för bild- och formområdet att vidta en rad åtgärder, där etablerandet av en särskild statistik för området är en av flera frågor. Utgångspunkten för strategin är att göra den samtida bildkonsten tillgänglig för så många som möjligt samtidigt som förutsättningar ges för hög kvalitet och mångfald i det konstnärliga arbetet. Om rapporten Syftet med rapporten är att belysa tillgången till bild- och formkonst med tyngdpunkten på samtida professionellt utförd konst. Rapporten innehåller följande delar: En enkätundersökning med kvantitativa data om bild- och formområdet avseende professionellt utförd publik utställningsverksamhet En intervjuundersökning med en översiktlig kvalitativ beskrivning av området. Underlag för denna del är intervjuer med gallerister och konsthallschefer. Sammanställning av befintlig statistik inom bild- och formområdet och närliggande områden (offentlig, respektive privat finansierad verksamhet, konstnärerna, konstbildande verksamhet etc.). Uppgifterna avser 2008 eller tidigare. Sammanfattande kommentarer och slutsatser. Rapporten innehåller alltså flera delar som sinsemellan är olika. Den första delen ska ses som rapportens huvuddel. I den redovisas data från en enkätundersökning som är tänkt att vara den första av flera liknande undersökningar. Undersökningen omfattar utställningsarrangörer som visar professionell samtida bild- och formkonst, har huvudsakligen icke-vinstdrivande verksamhet, samt har fysiska och publika utställningslokaler och verksamhet året om. Utställningsarrangörer med samlingar ingår 10

11 som tidigare i Kulturrådets museistatistik och finns därför inte med i denna statistikrapport. Med hänsyn till syftet med rapporten att belysa allmänhetens tillgång till bild- och formkonst är enbart arrangörer som har som huvudsyfte att visa konst med i undersökningen. Det utesluter inte att många av de arrangörer som ingår i undersökningen också säljer konst, men de har inte försäljning som sitt huvudsakliga syfte. Kompletterande uppgifter om de kommersiella galleriernas verksamhet finns med i rapportens tredje del. Den andra delen, som utgår från en intervjuundersökning, är mer resonerande och lyfter fram frågor som är aktuella för utställningsarrangörer i dag. Den tredje delen bygger helt på befintlig statistik från ett stort antal sinsemellan olika källor och är tänkt att ge en bakgrund till enkät- och intervjuundersökningarna. Större delen av underlaget avser 2008 eller tidigare år. I det sista avslutande avsnittet sammanfattas de olika delarna. Här förs också ett resonemang om några frågor som bedöms som väsentliga för bild- och formområdet i dag. 11

12 ENKÄTUNDERSÖKNING Om undersökningen Det är första gången som Kulturrådet genomför en särskild statistisk undersökning inom bild- och formområdet. Därför har extra mycket tid lagts ned på själva förberedelsearbetet. Ett antal externa konsultföretag kontaktades och erbjöds att lämna offert. Efter genomgång av offerterna utsågs slutligen Statisticon AB att svara för fältstudien. Fältstudien omfattade utsändning av webbenkät, påminnelseutskick till de konsthallar/gallerier som inte svarat på enkäten, samt resultatbearbetning och framtagning av tabeller och diagram. Enkätformulär Viktigt i arbetet med att formulera frågor och svarsalternativ var att enkätformuläret inte fick bli alltför omfattande så att de tilltänkta respondenterna skulle avstå ifrån att svara. Efter att ha skickat ursprungliga enkätformuläret på remiss till ett antal personer, inom och utom Kulturrådet, kom synpunkter och förslag på förändringar som i stor utsträckning beaktades. Population En del av förarbetet var att fastställa kriterierna för att delta i undersökningen. Kraven på respondenterna var att de skulle visa professionell samtida konst (bildkonst, foto, konsthantverk eller design) ha huvudsakligen icke-vinstdrivande verksamhet ha fysiska och publika utställningslokaler ha verksamhet året om sakna samlingar För att täcka in området använde Kulturrådet flera olika underlag. Ett underlag var Kulturrådets register över utställningsarrangörer som har sökt bidrag. Ett annat var förteckningen i föregående års undersökning om museernas och konsthallarnas verksamhet (Kulturen i siffror 2009:4). Slutligen fångades ytterligare ett antal utställningsarrangörer upp som Kulturrådet kommit i kontakt med eller fått kännedom om via olika kontaktnät, bland annat konstkonsulenterna eller ansvariga för bild- och formområdet i länen. I ett tidigt skede kontaktades de konsthallar/gallerier som valts ut för att informera om enkätutskicket samt låta dessa ta ställning till om de uppfyllde kriterierna eller inte. Från den ursprungliga listan fastställdes slutligen populationen till 176 utställningsarrangörer. Utsändning av webbenkät Den 11 januari 2010 skickades information om webbenkäten ut till populationen. Varje utställningsarrangör tilldelades en unik kod där uppgift fanns om län, kommun och ett löpnummer för identifikation. Efter att svaren registrerats i en analysdatabas, samt tabeller och diagram tagits fram avidentifierades uppgifterna. Information om undersökningen publicerades också på Kulturrådets webbsida. För att öka svarsbenägenheten skickade Statisticon ut totalt fyra påminnelser via e-post. Slutligen ringde Kulturrådets handläggare till de utställningsarrangörer som fortfarande inte svarat. Kvalitetsgranskning Innan Statisticon bearbetade svaren granskade Kulturrådet uppgifterna. Extremvärden upptäcktes och rättades till, i flera fall efter återkontakter med uppgiftslämnarna. I ett senare skede upptäcktes ytterligare felaktigheter som rättades till. Ambitionen var att få ett så korrekt resultat som möjligt. Resultat När datainsamlingsprocessen avslutades hade 147 utställningsarrangörer av totalt 176 svarat på enkäten. Undersökningen har således en svarsfrekvens på 84 procent, vilket kan anses vara ett bra resultat. Utöver det totala svarsbortfallet tillkommer ett partiellt svarsbortfall på enskilda frågor. Det innebär att det ibland saknas uppgifter om delfrågor, som exempelvis de visade konstnärernas utbildning eller huvudsakliga verksamhetsort. Många har exempelvis haft svårt att svara eller avstått från att svara på frågor om ekonomi, bland annat beroende på att bokslutet inte var klart när enkäten skulle besvaras. Kulturrådet har valt att inte redovisa uppgifter för enskilda utställningsarrangörer. I tabeller med resultat per region redovisas uppgifterna bara för regioner med minst fem svar, vilket försvårar identifiering av enskilda utställningsarrangörer. I en bilaga till denna rapport finns en kvalitetsdeklaration. Där finns bland annat uppgifter om den statistiska tillförlitligheten samt hur resultatbearbetningen gått till i detalj. 12

13 UNDERSÖKNINGSRESULTAT Av de 147 utställningsarrangörer som svarat på enkätundersökningen om sin verksamhet under 2009 var drygt var fjärde verksam i Stockholm, nästan var sjätte i Västra Götaland och var sjunde i Skåne, vilket innebar att drygt hälften (eller 57 procent) av utställningsarrangörerna fanns i någon av storstadsregionerna. Diagram 1. Antal utställningsarrangörer som svarat på Kulturrådets enkät Organisation Närmare fyra utställningsarrangörer av tio hade ideell förening som organisationsform och drygt var tredje hade myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform. I Stockholm hade hälften av utställningsarrangörerna ideell förening eller myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform medan motsvarande andel för övriga landet var 70 procent. Av samtliga utställningsarrangörer med stiftelse eller aktiebolag som organisationsform var 60 procent belägna i Stockholm. I Skåne var mer än 95 procent av utställningsarrangörerna organiserade endera som ideell förening eller som myndighet/offentlig förvaltning. I kommande avsnitt utgör organisationsform en så kallad bakgrundsvariabel. Många av svaren på övriga enkätfrågor särredovisas här för utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning alternativt annan som organisationsform. Här, liksom i följande redovisningar efter region, har vi valt att inte redovisa dessa för enskilda utställningsarrangörer. I tabeller med resultat per region redovisas dessa endast för regioner med minst fem svar, vilket försvårar identifiering av enskilda utställningsarrangörer. Nästan hälften av samtliga deltagande utställningsarrangörer uppgav att man saknade huvudman. Detta kan knappast överensstämma med verkligheten. Troligen beror det på en missuppfattning. Enligt Kulturrådets bedömning har flertalet av dem som uppgivit att de saknar huvudman i själva verket kommunen som huvudman. Diagram 2. Andel (%) utställningsarrangörer efter huvudman 2009 Ingen huvudman, 49% Kommunal huvudman, 40% Annan huvudman, 11% Personal Vid redovisning av antalet årsverken (ett årsverke motsvarar cirka timmar) kan konstateras att cirka 60 procent utgjordes av avlönat arbete och 40 procent av oavlönat arbete för de utställningsarrangörer som be- 13

14 svarat denna fråga. Andelen avlönade årsverken i Skåne utgjorde hela 78 procent medan motsvarande andelar i Stockholm och Västra Götaland var i paritet med riksgenomsnittet. Uppgiften om att utställningsarrangörer i Halland inte lagt ned något oavlönat arbete alls avser svaren från fem utställningsarrangörer. Eftersom underlaget är för litet går det inte att dra någon generell slutsats av resultatet. Vid uppdelning av resultaten efter kön visade det sig att andelen årsverken utförda av kvinnor motsvarade cirka två tredjedelar av det totala antalet årsverken. Regionala skillnader finns men är inte påtagligt stora. Detsamma gäller andelen avlönat arbete, där det visar sig att dubbelt så många kvinnor som män utför avlönat arbete. När det gäller oavlönat arbete är mönstret liknande, men andelen män som arbetar oavlönat är något högre än andelen män som arbetar med lön. Könsfördelningen är alltså något jämnare när det gäller oavlönat arbete. Då man i detalj jämför hur många årsverken som utfördes av personer med relevant högskoleutbildning, det vill säga utbildning på konstnärlig högskola, konstpedagogisk utbildning eller liknande, med personer som saknade sådan finns intressanta skillnader. 70 procent av antalet årsverken i hela landet utfördes av personal med relevant högskoleutbildning. Av dem som avlönades för sin arbetsinsats hade 78 procent högskoleutbildning. Av oavlönad personal hade bara 59 procent relevant högskoleutbildning. Inga statistiskt säkerställda Tabell 1. Utställningsarrangörer efter organisationsform och region 2009 Andel (%) Myndighet/ Enskild offentlig Ideell Ekonomisk Aktie- närings- Region förvaltning Stiftelse förening förening bolag idkare Annan Totalt Totalt 34,7 5,4 38,1 14,3 4,8 1,4 1,4 147 Stockholms län 21,1 13,2 28,9 21,1 10,5 2,6 2,6 38 Östergötlands län 14,3 0,0 85,7 0,0 0,0 0,0 0,0 7 Kalmar län 20,0 0,0 60,0 0,0 0,0 20,0 0,0 5 Skåne län 42,9 4,8 52,4 0,0 0,0 0,0 0,0 21 Hallands län 80,0 0,0 0,0 0,0 20,0 0,0 0,0 5 Västra Götalands län 28,0 8,0 44,0 20,0 0,0 0,0 0,0 25 Västmanlands län 0,0 0,0 60,0 20,0 20,0 0,0 0,0 5 Dalarnas län 85,7 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 14,3 7 Övriga län 44,1 0,0 32,4 20,6 2,9 0,0 0,0 34 Tabell 2. Antal avlönade årsverken efter kön, utbildning och region 2009 Avlönat arbete (antal årsverken) Årsverken utförda av Årsverken Årsverken personal med relevant utbildning utförda av övrig personal Region Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt 335,2 111,3 224,0 261,7 86,1 175,6 73,6 25,2 48,4 Stockholms län 99,0 28,2 70,8 74,2 19,6 54,6 24,8 8,6 16,2 Östergötlands län 9,0 3,5 5,5 5,0 2,5 2,5 4,0 1,0 3,0 Kalmar län 12,6 6,0 6,6 9,6 4,0 5,6 3,0 2,0 1,0 Skåne län 83,3 24,1 59,2 65,1 20,6 44,5 18,2 3,5 14,7 Hallands län 6,6 2,2 4,4 4,1 1,0 3,1 2,5 1,2 1,3 Västra Götalands län 58,4 18,4 40,0 55,4 18,1 37,3 3,0 0,4 2,7 Västmanlands län 6,0 3,0 3,0 2,0 0,0 2,0 4,0 3,0 1,0 Dalarnas län 16,8 7,9 8,9 8,2 4,5 3,7 8,7 3,5 5,2 Övriga län 42,8 17,2 25,7 37,5 15,1 22,4 5,4 2,1 3,3 Oavlönat arbete (antal årsverken) Årsverken utförda av Årsverken Årsverken personal med relevant utbildning utförda av övrig personal Region Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt 237,0 89,2 147,9 140,7 51,9 88,8 96,3 37,3 59,1 Stockholms län 67,2 23,1 44,1 53,6 16,9 36,8 13,6 6,3 7,4 Östergötlands län 23,0 11,0 12,0 6,0 2,0 4,0 17,0 9,0 8,0 Kalmar län 0,5 0,0 0,5 0,5 0,0 0,5 0,0 0,0 0,0 Skåne län 23,5 10,2 13,3 11,1 2,4 8,7 12,4 7,8 4,6 Hallands län 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Västra Götalands län 41,2 12,1 29,1 24,7 6,9 17,8 16,5 5,2 11,3 Västmanlands län 19,0 3,0 16,0 0,0 0,0 0,0 19,0 3,0 16,0 Dalarnas län 9,9 6,2 3,7 3,9 2,2 1,7 6,0 4,0 2,0 Övriga län 51,9 23,1 28,8 40,4 21,3 19,1 11,5 1,8 9,7 Totalt antal svar: 140 Antal 14

15 skillnader finns här i andelen kvinnor respektive män. En något högre andel årsverken utfördes av personer med relevant högskoleutbildning i storstadsregionerna än övriga landet. Då man jämför resultaten för utställningsarrangörer efter organisationsform är skillnaderna påtagliga. En försvinnande liten andel (sex procent) av det arbete som lades ned vid utställningsarrangörer med myndighet/ offentlig förvaltning som organisationsform är oavlönat arbete. Däremot utgjorde det ideella arbetet vid utställningsarrangörer med annan organisationsform inte mindre än 58 procent, vilket innebär att en stor del av det arbete som utförs sker ideellt. Diagram 3. Andel i procent av avlönade/oavlönade årsverken efter organisationsform Totalt Avlönade Myndighet Oavlönade Övriga Inga statistiskt säkerställda skillnader går att utläsa i resultaten då man jämför andelen avlönade med relevant högskoleutbildning hos utställningsarrangörer efter organisationsform. Däremot är skillnaderna stora vad gäller oavlönade. Hos utställningsarrangörer med annan organisationsform utgjorde andelen oavlönade med relevant utbildning hela 62 procent vilket kan jämföras med bara 16 procent hos utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform. Ekonomi Eftersom det partiella svarsbortfallet är särskilt stort vad gäller de ekonomiska uppgifterna, måste dessa uppgifter tolkas med extra stor försiktighet. Många som svarat på enkäten hade av olika skäl svårigheter att lämna uppgifter om sin ekonomi. Då man studerar det totala ekonomiska resultatet för dem som lämnat uppgift om ekonomin framgår att resultatet är negativt, vilket innebär att de totala kostnaderna överstiger de totala intäkterna. Förklaringen till detta är att Stockholm som helhet uppvisar ett mycket stort totalt negativt resultat. Varför det är på detta sätt framgår inte av statistiken. I övriga landet uppvisar en stor majoritet av utställningsarrangörerna vinst för sin verksamhet. Både på intäkts- och kostnadssidan stod de tre storstadsregionerna för cirka 75 procent av de totala kostnaderna, respektive intäkterna, i hela landet. Detta kan jämföras med att dessa stod för 57 procent av det totala antalet utställningsarrangörer. Intäkter Av de uppgifter som lämnats om intäkter framgår att två tredjedelar av dessa utgjordes av offentliga bidrag. Kommunernas andel av de totala bidragen utgjorde 70 procent. Näst största bidragsgivare var staten som bidrog med 15 procent och tredje största bidragsgivare var landstingen med knappt 10 procent. Vid en jämförelse med resultaten i Kulturrådets undersökning om museer och konsthallar för 2008 låg bidragsdelen för konsthallarna på 68 procent, vilket därmed bekräftar resultatet för denna undersökning. Relativt stora regionala skillnader kan utläsas i svaren. Stockholm utmärker sig mest. I motsats till alla andra Tabell 3. Antal avlönade årsverken efter kön, utbildning och organisationsform 2009 Avlönat arbete (antal årsverken) Årsverken utförda av Årsverken Årsverken personal med relevant utbildning utförda av övrig personal Region Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt 335,2 111,3 224,0 261,7 86,1 175,6 73,6 25,2 48,4 Myndighet/off. förvaltning 174,4 63,8 110,6 134,7 48,0 86,7 39,7 15,8 23,9 Övriga 160,9 47,5 113,4 127,0 38,0 89,0 33,9 9,5 24,4 Totalt antal svar: 140 Tabell 4. Antal oavlönade årsverken efter kön, utbildning och organisationsform 2009 Oavlönat arbete (antal årsverken) Årsverken utförda av Årsverken Årsverken personal med relevant utbildning utförda av övrig personal Region Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt 237,0 89,2 147,9 140,7 51,9 88,8 96,3 37,3 59,1 Myndighet/off. förvaltning 11,9 4,4 7,5 1,9 1,2 0,7 10,0 3,2 6,8 Övriga 225,2 84,8 140,4 138,8 50,7 88,1 86,4 34,1 52,3 Totalt antal svar:

16 regioner utgjorde bidragen mindre än hälften av de totala intäkterna i Stockholm. I de flesta andra regioner var bidragsandelen mer än 80 procent av de totala intäkterna. Det är också värt att notera att cirka 40 procent av de totala försäljningsintäkterna och två tredjedelar av övriga intäkter avsåg Stockholm. Av de totala entréavgifter som togs ut i landet kom 85 procent från utställningsarrangörerna i Stockholm. Liljevalchs konsthalls entréavgifter utgjorde 77 procent av de totala entréavgifterna i hela landet. Av Stockholms totala entréavgifter utgjorde Liljevalchs 97 procent. Då man särskilt studerar intäkter efter organisationsform kan konstateras att 60 procent av de totala intäkterna avsåg utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform och resterande 40 procent avsåg utställningsarrangörer med annan organisationsform. Av utställningsarrangörer med annan organisationsform utgjorde bidragsdelen 60 procent av de totala intäkterna. Motsvarande andel för utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform var dock 75 procent. Av resultaten framgår vidare att 85 procent av de totala entréavgifterna togs ut av utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform. Detta beror bland annat på de stora intäkter som Lilje valchs konsthall får av entréavgifter. Om man tar bort dessa intäkter kommer gruppen övriga att stå för en större intäkt av entréavgifter än arrangörer inom gruppen myndighet/offentlig förvaltning. När det gäller försäljningsintäkter gick 75 procent till utställningsar- Tabell 5. Intäkter i tusentals kronor efter intäktsslag och region 2009 Bidrag/anslag Övriga intäkter Genom- Utställnings- Entré- Medlems- Övriga snittlig Region Totalt Stat Landsting Kommun EU ersättning avgifter avgifter Försäljning intäkter total Totalt Stockholms län Östergötlands län Kalmar län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Västmanlands län Dalarnas län Övriga län Totalt antal svar: 131 Tabell 6. Intäkter i tusentals kronor efter intäktsslag och organisationsform 2009 Varav bidrag/anslag Varav intäkter utöver bidrag Genom- Utställnings- Entré- Medlems Övriga snittlig Organisationsform Totalt Stat Landsting Kommun EU ersättning avgifter avgifter Försäljning intäkter total Totalt Myndighet /off. förvaltning Övriga Totalt antal svar: 131 Tabell 7. Kostnader i tusentals kronor efter kostnadsslag och region 2009 Annan Genom- Utställnings- ersättning till Övriga snittlig Region Totalt Personal Lokal Produktion ersättning konstnärer kostnder total Totalt Stockholms län Östergötlands län Kalmar län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Västmanlands län Dalarnas län Övriga län Totalt antal svar:

17 rangörer med annan organisationsform. 44 procent avsåg försäljningsintäkter hos utställningsarrangörer med ideell förening som organisationsform. Vad som ryms inom övriga intäkter ger undersökningen ingen klarhet i. Kostnader Av de totala kostnaderna utgjorde personalkostnaden den största enskilda kostnaden med cirka 43 procent. Näst största kostnadspost var produktionskostnader med 22 procent. Regionala skillnader finns men är generellt sett inte lika stora i jämförelse med intäkterna. Vid nedbrytning av resultaten efter vilken organisationsform utställningsarrangörerna har föreligger inga statistiskt säkra skillnader i resultaten. Information Inte mindre än 86 procent av samtliga utställningsarrangörer som svarade på frågan hade egen webbplats Samtliga, eller mer än 90 procent av utställningsarrangörerna i Östergötland, Västmanland, Stockholm och Skåne hade egen webbplats. Däremot var det bara drygt varannan utställningsarrangör i Dalarna som hade egen webbplats. Webbplats Diagram 4. Andel i procent av utställningsarrangörer efter tillgång till webbplats och region 2009 Riket Stockholm Östergötland Kalmar Skåne Halland Västra Götaland Västmanland Dalarna Övriga län Ingen webbplats Egen webbplats Delar webbplats med annan Utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform hade i minst utsträckning egen webbplats. Två tredjedelar av dessa delade webbplats Tabell 8. Kostnader i tusentals kronor efter kostnadsslag och organisationsform 2009 Annan Genom- Utställnings- ersättning till Övriga snittlig Region Totalt Personal Lokal Produktion ersättning konstnärer kostnder total Totalt Myndighet/off. förvaltning Övriga Totalt antal svar: 127 Tabell 9. Andel i procent och antal med webbplats efter organisationsform 2009 Andel (%) Delar Delar Ingen Egen webbplats Ingen Egen webbplats Organisationsform webbplats webbplats med annan Totalt webbplats webbplats med annan Totalt 0,7 86,1 13, Myndighet/off. förvaltning 2,0 66,0 32, Övriga 0,0 96,8 3, Totalt antal svar: 147 Antal Tabell 10. Andel i procent och antal informationssätt gällande verksamheten efter region 2009 Andel (%) Region Webbplats Annonser Nyhetsbrev Inbjudningar På nätet Annat sätt Totalt Totalt 98,0 80,3 63,9 92,5 50,3 38,8 147 Stockholms län 97,4 68,4 73,7 94,7 68,4 34,2 38 Östergötlands län 100,0 57,1 71,4 100,0 28,6 28,6 7 Kalmar län 80,0 60,0 40,0 80,0 20,0 0,0 5 Skåne län 95,2 66,7 76,2 90,5 52,4 38,1 21 Hallands län 100,0 100,0 60,0 100,0 20,0 40,0 5 Västra Götalands län 100,0 95,7 69,6 95,7 56,5 43,5 23 Västmanlands län 100,0 80,0 40,0 80,0 40,0 60,0 5 Dalarnas län 100,0 100,0 14,3 85,7 28,6 42,9 7 Övriga län 100,0 94,1 55,9 91,2 47,1 47,1 34 Antal 17

18 med någon annan. Med annan menas i detta fall i stor utsträckning kommuner. Utställningsarrangörer med annan organisationsform än myndighet/offentlig förvaltning hade nästan uteslutande egen webbplats. Övriga informationssätt Utöver webbplats var det personliga inbjudningar som flest utställningsarrangörer använde sig av som informationssätt. Sociala medier använde sig hälften av utställningsarrangörerna av. Det finns anledning att tro att användningen av sociala medier kommer att öka i omfattning från att ha varit något av ett storstadsfenomen. Mer än två tredjedelar av samtliga utställningsarrangörer som använde sociala medier som informationssätt var lokaliserade i de tre storstadsregionerna. Av de öppna svaren på annat informationssätt är det framförallt affischering, pressmeddelanden och tryckt informationsmaterial som angavs. Diagram 5. Andel i procent av utställningsarrangörer efter informationssätt för verksamheten 2009 Webbplats Annonser Nyhetsbrev Personliga inbjudningar Sociala medier på nätet Annat sätt Vid nedbrytning av svaren efter utställningsarrangörernas organisationsform framgår att det inte föreligger några statistiskt säkra skillnader i användandet av hemsida och personliga inbjudningar men att användandet av nyhetsbrev samt sociala medier används i betydligt Tabell 11. Andel i procent och antal informationssätt gällande verksamheten efter organisationsform 2009 Andel (%) Personliga Sociala medier Organisationsform Webbplats Annonser Nyhetsbrev inbjudningar på nätet Annat sätt Totalt Totalt 98,0 80,3 63,9 92,5 50,3 38,8 147 Myndighet/off. förvaltning 98,0 100,0 52,9 94,1 37,3 41,2 51 Övriga 97,9 69,8 69,8 91,7 57,3 37,5 96 Totalt antal svar: 147 Antal Tabell 12. Utgivet informationsmaterial efter region 2009 Antal utgivna under året Genomsnittligt antal utgivna under året Studie- Andra Studie- Andra Utställnings- /undervis- publikationer/ Utställnings- /undervis- publikationer/ Region kataloger ningsmaterial trycksaker kataloger ningsmaterial trycksaker Totalt ,7 1,0 9,4 Stockholms län ,1 0,3 7,0 Östergötlands län ,8 0,5 14,2 Kalmar län ,0 0,0 7,0 Skåne län ,6 1,2 10,0 Hallands län ,0 0,0 14,2 Västra Götalands län ,2 0,8 8,9 Västmanlands län ,0 0,0 26,5 Dalarnas län ,7 0,4 10,7 Övriga län ,0 2,3 8,0 Totalt antal svar: 126 Tabell 13. Utgivet informationsmaterial efter organisationsform 2009 Antal utgivna under året Genomsnittligt antal utgivna under året Studie- Andra Studie- Andra Utställnings- /undervis- publikationer/ Utställnings- /undervis- publikationer/ Region kataloger ningsmaterial trycksaker kataloger ningsmaterial trycksaker Totalt ,7 1,0 9,4 Myndighet/off. förvaltning ,8 2,1 10,6 Övriga ,6 0,3 8,8 Totalt antal svar:

19 större utsträckning av utställningsarrangörer med annan organisationsform (än myndighet/offentlig förvaltning). Trycksaker En liten del (13 procent) av allt tryckt material som gavs ut under 2009 avsåg utställningskataloger. Exakt vad som återfinns inom kategorin andra publikationer/trycksaker saknas information om men olika informationsfoldrar och broschyrer torde utgöra en stor del av detta material. Nästan hälften av allt informationsmaterial under 2009 gavs ut i storstadsregionerna. De utställningsarrangörer som gav ut mest tryckt informationsmaterial var utställningsarrangörer som inte hade myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform (57 procent) under Lokaler Sex av tio av de medverkande utställningsarrangörerna hade mer än 100 kvadratmeter lokalyta. I storstadslänen (Stockholm, Västra Götaland och Skåne) hade 65 procent av dessa mer än 100 kvadratmeter lokalyta medan bara 52 procent av utställningsarrangörerna i övriga landet hade större lokalyta än 100 kvadratmeter. Diagram 6. Andel i procent av utställningsarrangörer efter lokalyta och region 2009 Totalt Stockholm Östergötland Kalmar Skåne Halland Västra Götaland Västmanland Dalarna Övriga län Mindre än 50 kvm kvm Mer än 100 kvm Utställningsarrangörer som har myndighet/offentlig förvaltning eller stiftelse som organisationsform har i genomsnitt större lokalyta än utställningsarrangörer med andra organisationsformer. Endast sex procent av utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform hade mindre än 50 kvadratmeter lokalyta. Andelen för utställningsarrangörer med övrig organisationsform var däremot nästan 28 procent. Tabell 14. Lokalyta efter organisationsform 2009 Andel (%) Antal Mindre än Mer än Organisationsform 50 kvm kvm 100 kvm Totalt Totalt 20,0 19,3 60,7 147 Myndighet/off. förvaltning 5,9 13,7 80,4 51 Övriga 27,7 22,3 50,0 96 Nästan var femte utställningsarrangör saknade helt handikappanpassade lokaler. I Stockholm saknade nästan var fjärde handikappanpassade lokaler mot var sjätte i övriga landet. Eftersom det i anslutning till frågan saknades en definition av begreppet handikappanpassade lokaler, måste man dock vara försiktig då man drar slutsatser av resultaten. Det finns anledning att misstänka att många av respondenterna inte är medvetna om vilka krav som egentligen ställs för att lokalerna ska anses vara handikappanpassade. I realiteten är andelen handikappanpassade lokaler sannolikt därför lägre än vad resultaten nu ger vid handen. Handikappanpassning Tabell 15. Handikappanpassade lokaler efter region 2009 Andel (%) Antal Region Ja, helt Ja, delvis Nej Totalt Totalt 48,3 33,1 18,6 147 Stockholms län 40,5 35,1 24,3 38 Östergötlands län 28,6 42,9 28,6 7 Kalmar län 80,0 20,0 0,0 5 Skåne län 52,4 28,6 19,0 21 Hallands län 60,0 40,0 0,0 5 Västra Götalands län 36,0 48,0 16,0 25 Västmanlands län 0,0 20,0 80,0 5 Dalarnas län 57,1 28,6 14,3 7 Övriga län 66,7 24,2 9,1 34 Vid nedbrytning av resultaten efter organisationsform framgår att det bara var en utställningsarrangör med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform som inte hade någon handikappanpassning alls, medan mer än var fjärde utställningsarrangör med annan organisationsform bedömde att de saknade någon form av handikappanpassning. Resultatet är inte förvånande eftersom högre krav ställs på handikappanpassning i offentliga miljöer. Tabell 16. Handikappanpassade lokaler efter organisationsform 2009 Andel (%) Antal Region Ja, helt Ja, delvis Nej Totalt Totalt 48,3 33,1 18,6 147 Myndighet/off. förvaltning 74,5 23,5 2,0 51 Övriga 34,0 38,3 27,

20 Öppethållande I genomsnitt hade utställningsarrangörerna öppet 210 dagar under Arrangörerna i Stockholm och Västra Götaland hade mindre öppet än de som är belägna i Skåne. Tabell 17. Antal öppetdagar vid utställningar efter region 2009 Genomsnittligt antal Region öppetdagar Antal svarande Totalt Stockholms län Östergötlands län Kalmar län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Västmanlands län Dalarnas län Övriga län När man närmare studerar uppgifter om antalet öppetdagar, särredovisat efter organisationsform, framgår att utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform hade betydligt fler öppethållandedagar än utställningsarrangörer med annan organisationsform. Utställningsarrangörer med myndighet/ offentlig förvaltning som organisationsform hade öppet hela 87 dagar mer än utställningsarrangörer med annan organisationsform, vilket motsvarar nästan 33 procents längre öppethållande. Vad siffrorna dock inte visar är öppethållandetiderna för enskilda dagar. Tabell 18. Antal öppetdagar vid utställningar efter organisationsform 2009 Genomsnittligt antal Organisationsform öppetdagar Antal svarande Totalt Myndighet/off. förvaltning Övriga Av de utställningsarrangörer som svarat på enkäten har tre uppgivit att de under 2009 hade öppet under årets samtliga dagar. Dessa var Galleri Astley i Skinnskatteberg, Stiftelsen Wanås Utställningar i Östra Göinge samt Konsthallen JR i Linköping. Det finns även ett begränsat antal utställningsarrangörer som uppgivit att de bara har mellan tio och ett trettiotal öppetdagar per år. Det innebär att dessa arrangörer egentligen inte skulle ha varit med i undersökningen eftersom ett av kriterierna för medverkan var åretruntverksamhet. Besök Sammantaget hade de utställningsarrangörer som svarat på enkäten nästan tre miljoner besök. Drygt vart tredje av dessa ägde rum i Stockholm och nästan vart tredje gjordes i Skåne. Vart fjärde besök gjordes utanför storstadsregionerna. I genomsnitt uppgick antalet besök per öppethållandedag och utställningsarrangör till cirka 100 för hela landet. I Skåne däremot uppgick antalet besök till 200 per öppethållandedag. Motsvarande siffra för Stockholm var 137 besök och för Västra Götaland drygt 50. De besökstal som lämnats av utställningsarrangörerna är i många fall uppskattade tal men ger ändå en relativt bra helhetsbild. I tabellen nedan avses med genomsnittligt antal besök det genomsnittliga antalet besök per utställning. Tabell 19. Antal besök vid utställningar efter region 2009 Totalt Genomsnittligt Region antal besök antal besök Totalt Stockholms län Östergötlands län Kalmar län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Västmanlands län Dalarnas län Övriga län Totalt antal svar: 134 Vid särredovisning av resultaten med avseende på organisationsform framgick att två tredjedelar av alla besök ägde rum hos utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform. Då man studerar antalet besök i genomsnitt per utställningsarrangör, framgår att antalet besök hos utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform var nästan fyra gånger så många som hos utställningsarrangörer med annan huvudman. Tabell 20. Antal besök vid utställningar efter organisationsform 2009 Totalt Genomsnittligt Organisationsform antal besök antal besök Totalt Myndighet/off förvaltning Övriga Totalt antal svar: 136 Av de utställningsarrangörer som i undersökningen lämnat uppgift om antalet besök hade nedanstående utställningsarrangörer flest besök (i fallande storleksordning) 2009: 1 Kulturhuset, Stockholm ( ) 2 Konsthallen i Dunkers kulturhus, Helsingborg ( ) 20

21 3 Malmö konsthall ( ) 4 Liljevalchs konsthall, Stockholm ( ) 5 Form/Design Center, Malmö ( ) 6 Nacka konsthall (77 235) 7 Stiftelsen Wanås Utställningar, Östra Göinge (70 000) 8 Konsthallen i Luleå (66 000) 9 Lunds konsthall (62 146) 10 Södertälje konsthall (51 677) Utställningar I enkätundersökningen ingår endast utställningar som anordnas i utställningsarrangörernas egna lokaler. Utställningar som visas i andra lokaler ger statistiken ingen fingervisning om men att sådana förekommer framgår bland annat av de övriga synpunkter som lämnats av dem som svarat på enkätfrågan. Antalet utställningar var högst i de tre storstadsregionerna. Här anordnades mer än hälften (54 procent) av alla utställningar i hela landet. Diagram 7. Antalet utställningar totalt per region 2009 Stockholm Västra Götaland Skåne Västmanlands Östergötlands Dalarnas Hallands Kalmar Fördelningen mellan separatutställning och grupputställning visar att separatutställningarna utgjorde cirka 60 procent och grupputställningarna 40 procent av samtliga utställningar. Det finns inga statistiskt säkra skillnader regionvis. Vid nedbrytning av resultatet i egen- respektive samproducerade utställningar framgår att fler än sju av tio utställningar var egenproducerade. Regionala skillnader finns och särskilt resultaten i Östergötland och Västmanland är anmärkningsvärda. Där var nästan samtliga utställningar som anordnades egenproducerade. Inga tydliga skillnader finns dock mellan storstadsregioner och övriga regioner vad gäller fördelningen mellan egenproducerade och samproducerade utställningar Av de egenproducerade utställningarna var nästan två av tre separatutställningar och en av tre grupput ställningar. Inga tydliga regionala skillnader finns. När det gäller samproducerade utställningar finns däremot relativt stora skillnader i fördelningen mellan separatutställningar och grupputställningar. Till skillnad mot de egenproducerade utställningarna var de samproducerade grupputställningarna fler än separatutställningarna. 55 procent av dessa var grupputställningar och 45 procent var separatutställningar. De regionala skillnaderna vad gäller samproducerade separatutställningar respektive samproducerade grupputställningar är mycket stor. I bland annat Stockholm var andelen samproducerade separatutställningar flera än antalet samproducerade grupp utställningar men i både Västra Götaland och i Skåne dominerade de samproducerade grupputställningarna. Tabell 21. Antal utställningar efter utställningstyp och region 2009 Utställningar totalt Egenproducerade Samproducerade Separat Grupp- Separat Grupp- Separat Grupp- Region Totalt utställning utställning Totalt utställning utställning Totalt utställning utställning Totalt Stockholms län Östergötlands län Kalmar län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Västmanlands län Dalarnas län Övriga län Totalt antal svar: 141 Tabell 22. Antal utställningar efter utställningstyp och organisationsform 2009 Utställningar totalt Egenproducerade Samproducerade Separat Grupp- Separat Grupp- Separat Grupp- Region Totalt utställning utställning Totalt utställning utställning Totalt utställning utställning Totalt Myndighet/off. förvaltning Övriga Totalt antal svar:

22 Vid nedbrytning av resultaten efter utställningsarrangörers organisationsform framgår att nästan två utställningar av tre anordnades av utställningsarrangörer med annan organisationsform än myndighet/offentlig förvaltning. En annan statistiskt säkerställd skillnad i resultaten finns då man studerar egen- respektive samproducerade utställningar. Utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform visade drygt sex av tio utställningar som var egenproducerade jämfört med utställningsarrangörer med annan organisationsform som anordnade nästan åtta utställningar av tio som var egenproducerade. När det gäller antalet utställningar per region visar det sig att resultaten var höga för framförallt Västmanland. Underlagen är här knapphändiga och bestämda slutsatser är svåra att dra. Av svaren framgår dock att nästan 17 utställningar per utställningsarrangör anordnades i Västmanland, vilket är nästan dubbelt så många som i riket totalt där det 2009 anordnades i genomsnitt nio utställningar. Tabell 23. Genomsnittliga antal utställningar efter utställningstyp och region 2009 Separat Grupp- Region Totalt utställning utställning Totalt 9,1 5,4 4,2 Stockholms län 8,0 4,6 3,9 Östergötlands län 9,7 6,3 4,0 Kalmar län 8,8 5,0 3,8 Skåne län 8,1 4,4 4,3 Hallands län 8,2 4,8 3,4 Västra Götalands län 10,1 6,0 4,2 Västmanlands län 16,8 12,2 4,6 Dalarnas län 8,7 3,7 5,0 Övriga län 9,3 5,6 4,2 Totalt antal svar: 141 Vandringsutställningar I fråga om vandringsutställningar förekommer dessa i relativt blygsam omfattning hos de utställningsarrangörer som svarat på enkätfrågan. Nästan åtta arrangörer av tio visade inga vandringsutställningar alls. Av dem som visade vandringsutställningar visades bara någon enstaka utställning. Regionala skillnader finns men underlagen är bristfälliga vilket försvårar möjligheten att dra säkra slutsatser av resultaten. Det finns dock en tendens att utställningsarrangörer i Stockholm och i Dalarna, som visade vandringsutställningar under 2009, visade fler vandringsutställningar än i genomsnitt i övriga regioner. Tabell 24. Vandringsutställningar efter region 2009 Andel (%) Antal Region Inga Totalt Totalt 77,2 18,6 4,1 147 Stockholms län 86,5 8,1 5,4 38 Östergötlands län 85,7 14,3 0,0 7 Kalmar län 50,0 50,0 0,0 5 Skåne län 71,4 23,8 4,8 21 Hallands län 60,0 40,0 0,0 5 Västra Götalands län 64,0 36,0 0,0 25 Västmanlands län 100,0 0,0 0,0 5 Dalarnas län 71,4 14,3 14,3 7 Övriga län 82,4 11,8 5,9 34 Det finns en tydlig skillnad när det gäller antalet visade vandringsutställningar efter utställningsarrangörernas organisationsform. Betydligt fler utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform visade vandringsutställningar under 2009 än utställningsarrangörer med annan organisationsform. Diagram 8. Vandringsutställningar efter organisationsform 2009 Totalt Myndighet/ off. förvaltning Övriga Inga Visade konstnärer Av de konstnärer som under 2009 visades hos utställningsarrangörer (som svarat på enkätfrågan) visades drygt två av tre i storstadsregionerna. 60 procent av dessa var kvinnor och 40 procent män. Regionala skillnader finns i könsfördelningen men dessa är för små för att man ska kunna dra några säkra slutsatser av resultaten. Två konstnärer av tre som visades var professionella. Med professionell konstnär menas att konstnären ska ha konstnärlig högskoleexamen eller dokumenterad yrkeserfarenhet enligt KRO/KIF:s invalskriterier. En något högre andel av de manliga konstnärerna var professionella (68 procent) än motsvarande andel bland kvinnliga konstnärer (64 procent). Eftersom det för många svarande varit svårt att veta huruvida konstnärerna var professionella eller inte enligt ovanstående definitioner är osäkerheten i resultaten relativt stor, speciellt då resultaten fördelas efter region. I tabell 25 är det värt att notera att 22

23 antalet konstnärer totalt är större än summan av professionella, respektive övriga konstnärer. Skillnaden beror på att många utställningsarrangörer inte kunnat bestämma huruvida konstnärerna var professionella eller inte. Diagram 9. Visade konstnärer efter professionella och övriga 2009 Professionella konstnärer, 66% Övriga konstnärer, 34% Då man jämför andelen visade professionella konstnärer i storstadsregionerna med landet i övrigt finns inga skillnader alls i resultaten. I Skåne finns statistiskt säkra skillnader i könsfördelningen i gruppen professionella manliga konstnärer. Dessa är i Skåne något fler än sina kvinnliga professionella kollegor. Då man särredovisar konstnärer efter var dessa visades framgår att drygt sex av tio visades hos utställningsarrangörer med annan organisationsform än myndighet/ offentlig förvaltning. En mycket tydlig skillnad finns vad gäller andelen professionella konstnärer efter utställningsarrangörernas organisationsform. Hos utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform var andelen professionella konstnärer betydligt lägre än andelen professionella konstnärer hos utställningsarrangörer med annan organisationsform (57 procent respektive 72 procent). Då man jämför konstnärernas könsfördelning visades de manliga konstnärerna i högre grad hos utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform, men de utgör dock en minoritet oberoende av organisationsform. Nästan åtta konstnärer av tio som visades hos utställningsarrangörerna var i huvudsak verksamma inom Sverige och hälften av dessa hade sin verksamhet i det egna länet. Diagram 10. Andelen konstnärer efter verksamhetsort 2009 Egna länet Övriga Sverige Övriga Europa Övriga världen Norden När det gäller resultaten för storstad och övriga landet finns flera intressanta iakttagelser. Totalt sett visades nästan sju konstnärer av tio hos utställningsarrangörer i storstadsregionerna. Av de nordiska konstnärer som visades var nästan 80 procent av dessa engagerade hos utställningsarrangörer lokaliserade i storstadsregionerna. Av konstnärer utanför Europa visades 77 procent hos utställningsarrangörer i storstadsregionerna. Den största Tabell 25. Antal konstnärer efter utbildning, kön och region 2009 Konstnärer totalt Professionella konstnärer Övriga konstnärer Region Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Stockholms län Östergötlands län Kalmar län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Västmanlands län Dalarnas län Övriga län Tabell 26. Antal konstnärer efter utbildning, kön och organisationsform 2009 Konstnärer totalt Professionella konstnärer Övriga konstnärer Region Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Myndighet/off. förvaltning Övriga Totalt antal svar:

24 regionala skillnaden återfinns bland konstnärer som i huvudsak visades i Sverige men utanför det egna länet. Här var bara cirka 56 procent engagerade hos utställningsarrangörer i storstadsregionerna. Då man jämför könsfördelningen mellan konstnärerna framgår att männen bara utgör en majoritet i gruppen konstnärer från övriga Europa medan kvinnorna utgör en majoritet i samtliga andra grupper. Speciellt hög är andelen kvinnor i det egna länet där fler än sex av tio konstnärer är kvinnor. Vid särredovisning av konstnärerna efter utställningsarrangörernas organisationsform framgår att 65 procent av konstnärerna visades hos utställningsarrangörer med annan organisationsform än myndighet/offentlig förvaltning. Mycket stora skillnader finns i andelen konstnärer i alla undergrupper. I den näst minsta gruppen konstnärer utanför Europa visades nästan åtta av tio hos utställningsarrangörer med annan organisationsform (än myndighet/offentlig förvaltning). I den absolut minsta gruppen nordiska konstnärer visades mer än tre av fyra konstnärer hos utställningsarrangörer med annan organisationsform. I gruppen konstnärer i övriga Sverige var andelen konstnärer hos utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform högst med drygt två av tre konstnärer. I fråga om skillnader i konstnärernas könsfördelning är det i gruppen nordiska konstnärer där den statistiskt största säkra skillnaden finns. Här var 52 procent av konstnärerna män hos utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform medan endast 36 procent av de nordiska konstnärerna utgjordes av män hos utställningsarrangörer med annan organisationsform. Tabell 27. Antal konstnärer efter huvudsaklig verksamhetsort, kön och region 2009 Konstnärer totalt Det egna länet Övriga Sverige Region Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Stockholms län Östergötlands län Kalmar län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Västmanlands län Dalarnas län Övriga län Norden Övriga Europa Utanför Europa Region Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Stockholms län Östergötlands län Kalmar län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Västmanlands län Dalarnas län Övriga län Totalt antal svar: 138 Tabell 28. Antal konstnärer efter huvudsaklig verksamhetsort, kön och organisationsform 2009 Konstnärer totalt Det egna länet Övriga Sverige Organisationsform Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Myndighet/off. förvaltning Övriga Norden Övriga Europa Utanför Europa Organisationsform Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Myndighet/off. förvaltning Övriga Totalt antal svar:

25 Publika aktiviteter Under 2009 genomförde de utställningsarrangörer som svarade på enkäten drygt publika aktiviteter, det vill säga visningar, kurser, cirklar med mera Två tredjedelar av samtliga dessa aktiviteter genomförde utställningsarrangörer i de tre storstadsregionerna. Flest publika aktiviteter genomfördes i Skåne och i Stockholm. Drygt hälften av samtliga publika aktiviteter var avsedda för elever vid skolor/förskolor. I Stockholm utgjorde aktiviteterna för elever vid skolor/förskolor en knapp tredjedel medan motsvarande siffra i Östergötland var drygt 90 procent. Vid de publika aktiviteterna under 2009 deltog drygt personer. Endast en av fyra deltagare återfanns utanför de tre storstadsregionerna. Nästan 40 procent av deltagarna vid publika aktiviteter deltog i aktiviteter riktade till elever från skolor/förskolor. I Stockholm kom endast var femte deltagare vid publika aktiviteter från skolor/förskolor medan betydligt fler än hälften av deltagarna i bland annat Västra Götaland kom från skolor/ förskolor. I Östergötland var nästa två av tre deltagare från skolor/förskolor. Av samtliga publika aktiviteter genomfördes sju av tio av utställningsarrangörer med myndighet/offentlig för- Tabell 29. Antal publika aktiviteter efter region 2009 Genomsnittliga Antal Genomsnittliga Antal tillfällen för antal tillfällen för Region tillfällen totalt antal tillfällen skolor/förskolor skolor/förskolor Totalt , ,7 Stockholms län , ,3 Östergötlands län , ,6 Kalmar län 65 16, ,0 Skåne län , ,1 Hallands län , ,4 Västra Götalands län , ,5 Västmanlands län 76 15,2 18 3,6 Dalarnas län , ,8 Övriga län , ,6 Totalt antal svar: 138 Tabell 30. Antal deltagare i publika aktiviteter efter region 2009 Genomsnittliga Antal Genomsnittliga Antal deltagare för antal deltagare för Region deltagare totalt antal deltagare skolor/förskolor skolor/förskolor Totalt Stockholms län Östergötlands län Kalmar län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Västmanlands län Dalarnas län Övriga län Totalt antal svar: 138 Tabell 31. Antal och genomsnittligt antal tillfällen av publika aktiviteter efter organisationsform 2009 Genomsnittliga Antal Genomsnittliga Antal tillfällen för antal tillfällen för Region tillfällen totalt antal tillfällen skolor/förskolor skolor/förskolor Totalt , ,7 Myndighet/off. förvaltning , ,0 Övriga , ,0 Tabell 32. Antal deltagare i publika aktiviteter efter organisationsform 2009 Genomsnittliga Antal Genomsnittliga Antal deltagare för antal deltagare för Region deltagare totalt antal deltagare skolor/förskolor skolor/förskolor Totalt Myndighet/off. förvaltning Övriga

26 valtning som organisationsform. Dessa anordnade dessutom i dubbelt så stor utsträckning publika aktiviteter för elever vid skolor/förskolor än utställningsarrangörer med annan organisationsform (60 procent respektive 28 procent). Det innebär att offentligt finansierade utställningsarrangörer i större utsträckning prioriterade publika aktiviteter än övriga utställningsarrangörer. Skapande skola Resultatet visar att programmet Skapande skola inte hade etablerats fullt ut inom bild- och formområdet under Endast var femte utställningsarrangör hade en aktivitet inom Skapande skola. Diagram 11. Andel i procent av utställningsarrangörer efter aktiviteter inom Skapande skola 2009 Av utställningsarrangörer i storstadsregionerna förekom minst aktiviteter i Stockholm (åtta procent) och flest aktiviteter i Skåne (24 procent). Västra Götaland låg i paritet med riksgenomsnittet med cirka 14 procent. Då man jämför utställningsarrangörer efter vilken organisationsform dessa har är skillnaderna relativt stora. Mer än var fjärde utställningsarrangör med myndighet/ offentlig förvaltning som organisationsform hade under 2009 aktiviteter inom Skapande skola. Motsvarande siffra för utställningsarrangörer med annan organisationsform var bara drygt var tjugonde utställningsarrangör. Om man specialgranskar utställningsarrangörer med annan organisationsform var det i synnerhet utställningsarrangörer med ideell förening och ekonomisk förening som organisationsform som i störst utsträckning var i avsaknad av aktiviteter inom Skapande skola. Ja, 14% Nej, 81% Vet inte, 5% Tabell 33. Andel i procent och antal aktiviteter inom ramen för Skapande skola efter region 2009 Andel (%) Antal Region Ja Nej Vet ej Totalt Ja Nej Vet ej Totalt 13,5 81,6 5, Stockholms län 8,1 83,8 8, Östergötlands län 14,3 85,7 0, Kalmar län 25,0 75,0 0, Skåne län 23,8 76,2 0, Hallands län 0,0 100,0 0, Västra Götalands län 13,6 77,3 9, Västmanlands län 0,0 100,0 0, Dalarnas län 28,6 71,4 0, Övriga län 12,1 81,8 6, Totalt antal svar: 145 Tabell 34. Andel i procent och antal aktiviteter inom ramen för Skapande skola efter organisationsform 2009 Andel (%) Antal Organisationsform Ja Nej Vet ej Totalt Ja Nej Vet ej Totalt 13,5 81,6 5, Myndighet/off. förvaltning 26,0 74,0 0, Övriga 6,6 85,7 7, Totalt antal svar:

27 INTERVJUUNDERSÖKNING Avsikten med intervjuundersökningen är att ge en mer nyanserad beskrivning av bild- och formområdet än vad som är möjligt i en enkätundersökning. Kulturrådet har gjort tio intervjuer med företrädare för utställningsarrangörer i tre regioner under oktober och november Intervjuerna har varit semistrukturerade, vilket innebär att de har utgått från ett antal övergripande frågor men haft karaktären av samtal där den intervjuade fått prata fritt, vilket har garanterat att samma områden täckts in vid samtliga intervjuer. Slutsatserna i detta avsnitt bygger på intervjuerna. Inledningsvis beskrivs de stora skillnader som finns inom bild- och formområdet och för dess aktörer. Sedan diskuteras utställningsverksamheten, med frågor kring hur arrangörerna går till väga när en utställning ska produceras och vilka kostnader som är förenade med utställningsverksamheten. Frågor har även ställts om publikarbetet, om målgrupper, publika aktiviteter och hur urvalet av konstnärer görs. Detta återfinns under rubriken Publiken. Avslutningsvis redovisas utställningsarrangörernas ekonomiska situation, med fokus på intäkter. Sett till organisationsform kan utställningsarrangörerna delas in i kommunala konsthallar, konstföreningar, konsthantverkskooperativ och övriga utställningsarrangörer. Gruppen övriga avser en mängd olika arrangörer som varierar i storlek och som kan bestå av stiftelser, ideella föreningar, aktiebolag med mera. Även dessa kan ha offentlig finansiering till viss del. Samtliga typer av utställningsarrangörer ingår bland dem som intervjuats. Däremot ingår inte privata vinstdrivande gallerier och inte heller konstmuseer. Skälet till att konstmuseerna inte ingår i rapporten är, som tidigare nämnts, att de finns med i en särskild museistatistik som Kulturrådet ger ut. I Skåne, och särskilt i Värmland, utgör de emellertid en central del av bild- och formområdet. Tabell 35. Intervjuade utställningsarrangörer per län Län Norrbottens län Region Skåne Värmlands län Utställningsarrangör Galleri Syster Kilen Art Group Konsthallen i Luleå Galleri Signal Lunds konsthall Malmö konsthall Stiftelsen Wanås Utställningar Konst i Karlstad Konsthallen i Arvika Konsthantverkarna i Karlstad De tre regioner som ingår i undersökningen har valts ut för att få en geografisk spridning men också för att få fram de skilda förutsättningar som finns för bild- och formområdet mellan olika regioner. Region Skåne är en region med stor befolkning och har gynnsamma förutsättningar för bild- och formkonsten, medan Värmland är en region där såväl infrastruktur som befolkningsmängd är annorlunda. Norrbotten befinner sig någonstans emellan dessa båda vad gäller allmänna förutsättningar för utställningsarrangörerna. De kommunala konsthallarna utgör en betydande del av arrangörerna och därför har fyra konsthallar fått plats i urvalet. I övrigt har Kulturrådet försökt täcka in så många olika typer av utställningsarrangörer som möjligt med bland annat både resursstarka och resurssvaga arrangörer. Kulturrådet för ett samlat resonemang utifrån de tio intervjuerna. Ambitionen har inte varit att beskriva förutsättningarna för enskilda aktörer, utan att lyfta fram problemområden och utvecklingstendenser av generell karaktär. Skilda förutsättningar för utställningsarrangörer Det är svårt att tala om ett enhetligt bild- och formområde eftersom variationen mellan olika utställningsarrangörer är mycket stor. Efter de tio intervjuer som Kulturrådet genomfört är det lättare att hitta olikheter än likheter mellan aktörerna. En intressant slutsats från undersökningen är att även de kommunala konsthallarnas förutsättningar skiljer sig åt i hög grad, trots att de kanske borde ha likartade förutsättningar. Alla har kommunal huvudman och kommunal finansiering. Det finns lokaler, liksom fast anställd personal. Detta är en tillgång, men också ett problem, eftersom det kommunala anslaget ofta har legat stilla under lång tid, medan de fasta kostnaderna har ökat och den rörliga budgeten för utställningar har minskat. Konsthallarna får därmed stora problem att kombinera budgetbalans med de konstnärliga ambitionerna. De ekonomiska förutsättningarna skiljer sig åt mellan konsthallarna, vilket gör det problematiskt att jämföra dem sinsemellan. Detsamma gäller i ännu större utsträckning övriga utställningsarrangörer, inte minst när det gäller ambitionsnivå, både uppnådd och önskad. 27

28 Befolkningens storlek skiljer sig mellan de orter som Kulturrådet besökt. En större befolkning innebär fler potentiella besökare, liksom möjligheter för fler utställningsarrangörer att samexistera, vilket i sin tur även påverkar deras ekonomi. Det sistnämnda gäller särskilt konsthallarna som till största delen får sin finansiering via kommunen. Geografin innebär också andra skillnader. I Norrbotten, och i viss mån i Värmland, kan den konstintresserade allmänheten ofta ha lång väg till bild- och formkonstens stora scener. För Skåneregionen är förhållandet det motsatta. Dels är det ett tätbefolkat område, dels innebär närheten till Danmark att man kan räkna Köpenhamnsområdets stora befolkning som potentiella besökare. Möjligheten till utbyte och inspiration från kulturlivet på andra sidan bron är också en fördel. Utställningsverksamheten De flesta av de intervjuade utställningsarrangörerna tar själva kontakt med de konstnärer de vill visa. Det förekommer också att konstnärer själva ansöker om att få ställa ut, men det är mindre vanligt att urvalet sker bland dessa. I sökandet efter nya influenser och uttryck är Internet ett viktigt kommunikationsverktyg. Internet förenklar för arrangörerna att följa med i områdets utveckling. Ändå bedöms det personliga mötet och de professionella nätverken som viktigast. Att följa med i områdets utveckling generellt inte minst internationellt är något som ses som betydelsefullt. Det finns stora skillnader när det gäller kostnaden för en utställning. Utställningsarrangörer av jämförbar storlek och ambitionsnivå kan lägga helt olika summor på enskilda utställningar. Det är inte ovanligt med skillnader på 50 procent. Att utställningsarrangörer räknar in olika kostnader i utställningsbudgeten komplicerar emellertid jämförelsen. Bevakningskostnader kan vara en särskild budgetpost hos en arrangör, medan en annan arrangör inkluderar den i utställningsbudgeten. Ett annat problem vid kostnadsjämförelser är de kvalitativa skillnader som finns. Högre kvalitet och ambition kan motivera en högre kostnad. Till exempel ställs högre krav på en arrangör som lånar in verk. Då stiger kostnaderna för bevakning, transporter med mera. Ännu tydligare blir skillnaderna om hänsyn tas till de arrangörer som låter producera nya verk till sina utställningar, något som kan kosta stora summor. En annan skillnad som framkommit i intervjuerna är antalet utställningar per år. I det mycket begränsade urval som ingår i intervjuundersökningen är spridningen stor antalet utställningar varierar mellan två och 25 per år. Därmed påverkas också hur stora resurser som avsätts till varje utställning, vilket i sin tur även bör påverka kvaliteten. Samtidigt problematiseras ställningstagandet om hur många utställningar som ska visas av kraven från publiken, eftersom fler utställningar kan locka samma besökare att återkomma flera gånger. Skillnaden i kostnad mellan olika arrangörers utställningar kan dock inte förklaras av vad de betalar till konstnären. En majoritet av de utställningsarrangörer som Kulturrådet intervjuat betalar kronor per konstnär och utställning. I många fall anser de sig emellertid inte ha råd med utställningsersättningar alls. I sådana fall kan konstnärerna betalas exempelvis med hjälp av statligt bidrag via Sveriges Konstföreningar. Det är dock inte alltid bidraget räcker till samtliga utställningar och i sådana fall kan konstnären bli utan ersättning. Det intressanta i sammanhanget är att utställningsarrangörer som har råd att själva stå för ersättningen ändå ligger på samma nivå och att detta gäller oavsett om det rör sig om en liten arrangör eller en större. Det kan förklaras av den normbildande effekt som de centrala avtalen har haft. Avtalen sätter en lägsta ersättning som utställningsarrangörerna sedan förhåller sig till. De allra största aktörerna som Kulturrådet intervjuat betalar betydligt mer till de konstnärer som de visar, men som andel av hela utställningsbudgeten rör sig ändå utställningsersättningen om en liten del. Slutsatsen av detta blir att konstnärerna inom bild- och formområdet fortfarande har en svag ställning, något som bland annat framgår av rapporten Konstnärernas inkomster (Konstnärernas inkomster. Konstnärsnämnden 2009), som visar att bild- och formkonstnärerna är de konstutövare som får lägst ersättning jämfört med andra konstområden. Däremot är det praxis bland de intervjuade utställningsarrangörerna att ersätta konstnären för alla kostnader för arrangemanget såsom resor, logi, försäkringar och övriga kostnader som uppkommer när konstverken ska transporteras och ställas ut. Att utställningsersättningarna inte skiljer sig mer mellan de olika arrangörerna gör att frågan om vad de differentierade utställningskostnaderna beror på kvarstår. Till viss del beror skillnaderna rimligen på de skäl som angivits ovan, men Kulturrådet kan inte utifrån detta material ge en mer heltäckande förklaring. Publiken Även när det gäller antalet besökare är skillnaderna stora. Variationen spänner mellan ett hundratal besökare per år till flera hundra tusen. De fria aktörerna har i regel färre besökare än till exempel de kommunala konsthallarna, med vissa undantag. De fria utställningsarrangörerna definierar sig i relation till de institutionella aktörer som finns i närområ- 28

29 det. Ambitionen att nå vissa publikgrupper kan därför i vissa fall te sig komplimenterande i förhållande till dessa. Målgruppstänkandet är ett av de områden som påverkas av utställningsarrangörens syn på sig själv och sin roll på den lokala kulturarenan. De fria utställningsarrangörerna startar ofta sin verksamhet utifrån behov och önskemål hos initiativtagarna. Det kan röra sig om ett stort intresse för en särskild konstriktning eller särskilda konstnärer. I många fall riktar man därför inledningsvis sin verksamhet främst mot personer som har liknande preferenser. Målgrupper som exempelvis barn är därför sällan prioriterade i början. Intressant nog verkar detta perspektiv dock kunna främja målgruppen ungdomar, eftersom flera av de fria utställningsarrangörerna inriktar sig på att nå gymnasieskolans estetklasser eller folkhögskolor i länet. Bland de mindre aktörerna nämner flera att vernissagen är viktig, eftersom den blir en social aktivitet och en mötesplats för konstintresserade. Dessutom organiseras samtal med konstnären, seminarier och andra publika aktiviteter i samband med vernissagen. Mötet med konstnären uppfattas som viktigt. Som tidigare beskrivits görs urvalet av konstnärer ofta utifrån egna kontakter och möten. De publika aktiviteterna ger publiken ett mervärde och dessa aktiviteter är ofta välbesökta. En intressant aspekt som kommit fram i intervjuerna är hur konstnärernas geografiska hemvist påverkar publiktillströmningen. För de större aktörerna gäller att kända och etablerade, internationellt uppmärksammade konstnärer förväntas dra besökare. För de mindre aktörerna är det snarast de lokala konstnärerna som lockar publik. En möjlig förklaring till detta är att en lokal konstnär är känd i sin hembygd och lockar därför publik på ett sätt som samma konstnär inte skulle göra i en annan region. Flera intervjuade på mindre orter har påpekat att lokalpressen hellre väljer att uppmärksamma konstnärer med lokal anknytning. De stora aktörerna gör sitt urval av konstnärer utifrån delvis andra kriterier och större ekonomiska resurser innebär bättre möjligheter att välja mer etablerade konstnärer. Minst lika viktigt är att en större återkommande publik och mer resurser för marknadsföring gör det möjligt för de större aktörerna att skapa intresse även för mer okända konstnärer, något som de mindre aktörerna sällan har möjlighet till. Publiken fyller också funktionen som köpare hos många av de mindre aktörerna. Genom detta tillkommer en rent ekonomisk aspekt, nämligen att presentera sådant som utställningens publik kan vara lockad att köpa. Detta kan få konsekvenser för viljan att ta risker och visa verk som inte nödvändigtvis kan säljas, exempelvis installationer och performance. Finansiering av verksamheten Samtliga utställningsarrangörer som Kulturrådet intervjuat anser sig vara underfinansierade. Som nämnts ovan har de intervjuade konsthallarna uppgett att de fått en allt mindre utställningsbudget. Fasta kostnader för exempelvis hyror har stigit i långt snabbare takt än vad man får täckning för genom till exempel höjda offentliga bidrag. Denna utveckling mot allt mindre resurser för utställningsverksamheten kombineras ofta med en känsla av att kraven på verksamheten stiger. Dessa krav kommer, enligt de intervjuade konsthallarna, både från besökarna och det offentliga samhället som ställer högre krav på tillgänglighet och anpassning till särskilda målgrupper. Denna ökande kravbild är i grunden positiv då den driver verksamheten framåt, men då den inte kombineras med ökande resurser eller kompetensutveckling i samma utsträckning medför resultatet ofta en svår situation för utställningsarrangörerna. Strävan efter större ekonomiska resurser tar sig uttryck på flera sätt. Det vanligaste är att stort engagemang läggs ner på att söka externa, tillfälliga, pengar samt en önskan om medel från andra förvaltningsnivåer, exempelvis statlig finansiering. Särskilt de kommunala konsthallarna känner en frustration över att bara vara hänvisade till den egna kommunen, då flera anser att de fyller ett större uppdrag än det kommunala. Här kan förutsättningarna komma att förändras efter 2011 då staten kommer att övergå till en ny modell för fördelning av de statliga bidragen enligt den föreslagna samverkansmodellen (Spela samman En ny modell för statens stöd till regional kulturverksamhet. SOU 2010:11). De statliga medlen kommer till viss del att lämnas över till regionerna som sedan förmedlar dem till de aktörer som uppfyller vissa villkor. En aspekt som har nämnts i samband med statligt stöd är den särskilda betydelse som det kan ha för en kommunal eller fri arrangör. Det innebär inte bara ett extra tillskott till verksamheten utan framför allt ett erkännande av organisationen i sig. Själva stödet kan vara relativt litet, men som kvalitetsstämpel betyder det desto mer. I arrangörernas dialog med kommun och landsting kan det till och med vara avgörande. Motivationen för de regionala och lokala beslutsfattarna att öka sina anslag blir ofta större, inte minst om det uppmärksammas i de lokala medierna. Bristen på ekonomiska resurser för utställningsarrangörerna kan delvis förklaras av den låga andelen entréintäkter. De flesta av utställningsarrangörerna har fri entré. För många arrangörer är provision vid försäljning 29

30 den enda egna källan till inkomster, i vissa fall kombinerad med intäkter från till exempel medlemsavgifter. De kommunala konsthallarna har en mycket låg självfinansieringsgrad överlag och har därför svårt att själva påverka sin ekonomi. Den fria entrén kan vara både en tillgång och en begränsning. Utifrån de slutsatser som Kulturrådet drog vid utvärderingen av frientréreformen för de statliga museerna (Fri entré till museer, Statens kulturråd 2006) kan det antas att fri entré leder till en bredare publik och att antalet förstagångsbesökare ökar. Fri entré ger alltså goda effekter för tillgängligheten till verksamheten. Samtidigt går arrangören miste om de potentiella inkomster som entréavgifter innebär, som i sin tur kan satsas på högre kvalitet eller ökad pedagogisk verksamhet. Om utställningsarrangören har en målsättning som baseras på ett visst antal besökare blir detta problematiskt. Exempelvis har Malmö konsthall som ett av sina mål att de ska behålla och gärna öka sina besökare per år. Som en jämförelse har Malmö en befolkning på drygt invånare. Målet omöjliggör entréavgifter, eftersom det med största sannolikhet skulle slå emot besökssiffrorna. Utan entré är det svårt att öka inkomsterna och eftersom konsthallen inte förväntas få höjda anslag är det svårt att se hur de skulle gå till väga för att öka antalet besök. Utan ökade finansiella resurser är det svårt att utveckla verksamheten så att fler besökare lockas. Gemensamt för de intervjuade är att de vill ha offentligt stöd över en längre period för att inte riskera att verksamhet som byggs upp måste läggas ner igen när bidragen tar slut. Fleråriga verksamhetsbidrag förordas därför av flera. Denna problematik är generell och känns igen från andra konstområden. Kulturrådets utredning av stöden till de fria teater- och dansgrupperna (Översyn av villkor och riktlinjer för bidragsgivningen inom teater- och dansområdet, Statens kulturråd 2006) förordade till exempel att en större andel av verksamhetsbidragen inom dessa områden skulle bli treåriga, för att skapa förutsättningar för långsiktighet i planeringen och möjlighet att knyta till sig samarbetspartners för grupperna. Även Kultursamverkansutredningens förslag till nya regionala kulturplaner föreslås vara treåriga. Risken med fleråriga bidrag kan vara att stöden permanentas och att det blir ännu svårare för bidragsgivarna att göra omprioriteringar. Inledningsvis konstaterades att samtliga utställningsarrangörer som Kulturrådet intervjuat anser sig vara underfinansierade. På frågan vad de skulle göra om de fick mer resurser svarade de fria utställningsarrangörerna att de då inte skulle tvingas att arbeta ideellt i samma utsträckning. Om de hade möjlighet att försörja sig på sitt arbete i högre grad skulle kvaliteten på verksamheten öka. Just viljan att öka sin kvalitet och sin professionalism är genomgående hos de utställningsarrangörer som Kulturrådet har intervjuat. Så gott som samtliga vill växa och nå högre kvalitativa höjder. De vill utveckla sin pedagogik, delta i internationella nätverk och framför allt få möjlighet att ställa ut mer etablerade och intressantare konstnärer. De vill att de resurser som avsätts från det offentliga ska stå i proportion till det innehåll de anser sig kunna leverera, både vad gäller verksamhetens kvalitet och dess omfattning. Utifrån intervjuerna kan man dra slutsatsen att det i dagsläget finns för små resurser inom området för att få igång en positiv utveckling. Enligt de intervjuade utställningsarrangörerna behövs det ökade resurser för att öka områdets kvalitet. De avvägningar som det offentliga nästan alltid tvingas göra är att välja mellan att sprida resurserna brett, så att många får lite vilket skulle kunna sägas vara fallet idag eller att utifrån en välgrundad bedömning göra prioriteringar där vissa verksamheter tillåts utvecklas. Att dessa prioriteringar måste göras utifrån ett kvalitetsperspektiv är de flesta överens om. 30

31 ÖVRIG STATISTiK Särskild statistik om bild- och formområdet har hittills saknats i den offentligt publicerade kulturstatistiken. Däremot ingår konsthallar i Kulturrådets statistik för museer och konsthallar till och med år En förklaring till avsaknad av reguljär statistik kan vara områdets struktur med många olika aktörer och intressenter och en förhållandevis liten andel offentligt finansierad verksamhet. En annan förklaring kan vara att gränserna mellan offentlig sektor och privat företagande inom bild- och formområdet är flytande på ett helt annat sätt än inom andra konstområden. I följande avsnitt redovisas uppgifter från en rad olika källor som rör allt ifrån offentliga insatser till konstnärlig verksamhet och visning av konst. De underlag som har använts är årsredovisningar från myndigheter, institutioner och organisationer, statistik som produceras av Kulturrådet, SCB, SOM-institutet, EUROSTAT och andra statistikproducenter, samt rapporter om olika delar av bild- och formområdet. Flertalet källor som har använts avser år Skälet till detta är att alla organisationer och myndigheter när detta skrivs ännu inte har publicerat sina årsredovisningar för Samma sak gäller Kulturrådets statistik för museer och konsthallar. I några fall har äldre uppgifter använts. Det gäller exempelvis Kulturrådets statistik för studieförbunden och internationell statistik där det kan vara viss eftersläpning. Uppgifterna om offentligt finansierad verksamhet är relativt heltäckande. Däremot är det betydligt svårare att ta fram uppgifter som rör privat produktion och konsumtion. Det finns i huvudsak tre olika typer av undersökningar som belyser dessa områden. En är kulturvaneundersökningar, som främst rör besök på museer och eget skapande. En annan är den undersökning av hushållens utgifter som SCB gör och som avser både löpande utgifter och inköp av kapitalvaror. En tredje typ av undersökning är SCB:s statistik om företag, produkter och yrkesgrupper. När det gäller jämförbar statistik från andra länder finns liknande problem som för den svenska statistiken, nämligen att det saknas en särskild statistik för bild- och formområdet. Däremot finns det en väl utbyggd museistatistik där konstmuseer ingår. Det finns också statistiska uppgifter, främst på EU-nivå, om bild och form som en del av de kreativa näringarna. Förhoppningsvis ska dessa uppgifter tillsammans med de två övriga undersökningar som presenteras i rapporten ge en bild av områdets omfattning, komplexitet och bredd. Museer och konsthallar Museer och konsthallar är viktiga aktörer för visning av bild och form. De har betydelse för konstlivet både regionalt och lokalt och fungerar inte minst som attraktiva besöksmål. Museer med konstsamlingar men också kommunalt drivna gallerier och konsthallar har i stor utsträckning offentligt stöd, men det finns också många privata aktörer inom området. Från och med 2009 är samtida konst ett av fyra prioriterade områden inom ramen för det bidrag som Kulturrådet fördelar till de regionala museerna. Nedanstående uppgifter är hämtade från Kulturrådets statistik Museer och konsthallar för 2008 (Museer och konsthallar Kulturen i siffror 2009:4. Kulturrådet 2009). I statistiken skiljer man mellan museer, vars huvudsakliga syfte är insamling och bevarande och konsthallar, vars huvudsyfte är att visa konst för allmänheten. Men gränserna är inte självklara och bland de 46 konsthallar som omfattas av statistiken finns det flera konsthallar som också har samlingar. Kulturrådets statistik redovisar enbart museer och konsthallar som har anställd, yrkesutbildad personal, där personalens sammanlagda arbete uppgår till minst en heltidstjänst på årsbasis. Det innebär att det finns ytterligare ett antal mindre museer och konsthallar som inte är med i den officiella statistiken. En del av dessa kan ha bidrag från kommuner och landsting. De konsthallar och museer med inriktning på bild och form som finns med i Kulturrådets statistik har i de flesta fall kommunal huvudman men det finns också flera konsthallar och museer som är privatägda, som har kommit till på privata initiativ och som drivs utan vinstintresse. Några exempel på sådana är Bonniers konsthall, Tabell 36. Museernas och konsthallarnas intäkter efter typ av intäkter 2008 i procent Entréavgifter Sponsring Försäljning EU Stat Landsting Kommun Uppdrag Övriga intäkter 9,1 1,7 6,2 0,6 40,6 10,1 16,0 5,8 9,8 Källa: Museer och konsthallar Kulturen i siffror 2009:4. Kulturrådet

32 Carl Larsson-gården, Magasin 3, Marabouparken, Rackstadmuseet, Stiftelsen Wanås Utställningar och Vida museum och konsthall. Det offentliga stödet till dessa varierar från inget stöd alls till en stödandel på uppåt 40 procent. Några stora konsthallar Bonniers konsthall och Magasin 3 redovisar inga ekonomiska uppgifter, vilket i viss mån kan påverka statistiken i sin helhet. Tabell 37. Museer med samlingar som har inriktning mot bild och form Intäkter totalt i tusental kronor, andel bidrag från kommuner, landsting och stat i procent och i tusental kronor Intäkter, Bidrag Institution totalt i tkr i procent Bidrag i tkr Aguélimuseet Arkitekturmuseet Bildmuseet Bror Hjorts hus Carl Eldhs Ateljémuseum Carl Larsson-gården Dalslands konstmuseum Eskilstuna konstmuseum Glasbruksmuseet i Surte Grafikens Hus Göteborgs konstmuseum Kalmar konstmuseum Konstnärshuset Kristinehamns konstmuseum Ljungbergsmuseet Millesgården Mjellby konstmuseum Moderna museet Museum Anna Nordlander Nationalmuseum Nordiska akvarellmuseet Norrköpings konstmuseum Prins Eugens Waldemarsudde Rackstadmuseet Röhsska museet Rörstrand Museum Skissernas museum Thielska Galleriet Uppsala konstmuseum Ystads konstmuseum Totalt Källa: Museer och konsthallar Kulturen i siffror 2009:4. Kulturrådet Det offentliga stödet till samtliga museer och konsthallar som finns med i Kulturrådets statistik står för två tredjedelar av de totala intäkterna på knappt fyra miljarder kronor. Staten är den största bidragsgivaren med drygt 40 procent, medan kommunerna står för 16 procent och landstingen för 10 procent. Övriga intäkter är entréavgifter, försäljning och sponsring. Kommunala museer finansieras till drygt 80 procent med bidrag. Konsthallarnas verksamhet finansieras i genomsnitt till nästan 70 procent med bidrag. Området design, konst och konsthantverk har ökat vid de museer och konsthallar som ingår i Kulturrådets statistik. Närmare 28 procent av samlingarna var inriktade mot detta område 2008, jämfört med 23 procent år Närmare 40 av de 214 museerna som ingår i Kulturrådets statistik har en verksamhet inom bild- och formområdet. Dessa museer finns inom alla kategorier statliga, regionala, kommunala och övriga. I många fall utgår verksamheten från museets samlingar, men knappt hälften av dessa museer visar också samtida konst. Om man ser till den regionala fördelningen av dessa museer finns de i ett tiotal län med tyngdpunkten på södra och mellersta Sverige. Det sammanlagda offentliga stödet till museer med inriktning på bild och form och som ingår i den officiella statistiken uppgår alltså till cirka 375 miljoner kronor eller drygt 60 procent av de samlade intäkterna. Statligt stöd till bild- och formområdet Statliga myndigheter som på olika sätt stödjer bild- och formområdet är Statens kulturråd, Statens konstråd, Konstnärsnämnden, Riksutställningar och Nämnden för hemslöjdsfrågor. Dessutom bekostar staten verksamheten vid några av de museer som nämns ovan. Staten ger också ett indirekt stöd till området genom bland annat främjandeorganisationerna och studieförbunden. Kulturrådet Kulturrådet fördelar bidrag till ett flertal aktörer inom bild- och formområdet, konstkonsulenter, utställningsarrangörer, konsthantverkskooperativ och centrala främjandeorganisationer som bedriver konstbildande och konstfrämjande verksamhet. Konstnärernas kollektivverkstäder kan ansöka om stöd för inköp av utrustning. Dessutom fördelar Kulturrådet verksamhetsbidrag och utvecklingsbidrag till landets länsmuseer. Kulturrådet ansvarar också för den statliga utställningsgarantin. Däremot lämnar Kulturrådet inte bidrag till enskilda konstnärer eller formgivare. Kulturrådet arbetar för att göra den samtida bild- och formkonsten tillgänglig för så många som möjligt, samtidigt som förutsättningar ges för hög kvalitet och mångfald i det konstnärliga arbetet. De utställningsarrangörer som får stöd från Kulturrådet utgör viktiga scener och mötesplatser för den nyskapande och icke etablerade konsten. För att utställningar med samtida konst ska vara en angelägenhet för en bredare allmänhet läggs vikt vid pedagogisk verksamhet riktad till barn och ungdom samt till nya publikgrupper. Under 2008 fördelade Kulturrådet totalt ca 40 miljoner kronor till bild- och formområdet. Av dessa fördelas merparten som verksamhetsbidrag till centrala konstfrämjande organisationer, utställningsarrangörer och konsthantverkskooperativ. 32

33 Kulturrådet har våren 2009 antagit en strategi för att säkerställa att arbetet med bild- och formkonst bedrivs strukturerat, målinriktat och långsiktigt. Till strategin hör en handlingsplan. Av strategin framgår att Kulturrådet ska arbeta för att främja tillgången till bild- och formkonst av hög kvalitet i hela landet. I slutet av 1970-talet träffades ett avtal mellan staten och berörda organisationer om utställningsersättning inom den statliga sektorn. Statens utställningsersättning till bild- och formkonstnärer finns för närvarande i två former, dels genom avtal mellan staten och konstnärsorganisationer för utställningar vid statliga institutioner, dels genom bidrag från Statens kulturråd till organisationer och utställningsarrangörer inom bild- och formområdet. Sedan 1991/92 har Kulturrådet fördelat särskilda bidrag för utställningsersättning till de organisationer inom bild- och formområdet som får verksamhetsbidrag från Kulturrådet och som bedriver regelbunden utställningsverksamhet. Från och med 2010 är medlen för utställningsersättning inkluderade i verksamhetsbidragen. Ett nytt avtal för konstnärers medverkan och ersättning vid utställningar antogs av regeringen Avtalet gäller för statliga institutioner, men dessa principer är också vägledande för samtliga professionella utställningsarrangörer som får stöd från Kulturrådet. Syftet med utställningsersättningen är att konstnärerna ska få rimliga ersättningar när de ställer ut eller medverkar i utställningar, men det är också att stimulera och bredda utställningsverksamheten i hela landet i stort. Tabell 38. Statens kulturråd. Beviljade medel för bild och form 2008 i tusental kronor Utställningsersättning Verksamhetsstöd till vissa utställare/ arrangerande konstföreningar Organisationer inom bild- och formområdet Konsthantverkskooperativ Konstnärernas kollektivverkstäder utrustningsbidrag Summa Bidrag till Akademin för de fria konsterna Utvecklingsbidrag, regionala museer, konstfrämjande insatser 425 Regional konsulentverksamhet, konst Centrumbildningar, bild- och formområdet Organisationer för internationellt utbyte, konst 597 Svenska sektioner av internationella organisationer, konst 320 Internationellt kulturutbyte, projektbidrag, konst Särskilda satsningar, internationellt kulturutbyte, konst 800 Summa SUMMA TOTALT Källa: Årsredogörelse Kulturrådets skriftserie 2009:2. Kulturrådet Till detta kommer den del av Kulturrådets stöd till regionala museer på totalt kronor som kan beräknas gå till museer med inriktning på bild- och formområdet. Statens konstråd Målet för Statens konstråd är att konsten blir ett naturligt och framträdande inslag i samhället. Konstrådet samverkar med statliga och andra fastighetsägare med beställning och placering av konst i den gemensamma miljön. Miljöer där barn och unga vistas prioriteras. När det gäller projekt inom det statliga området helfinansierar Statens konstråd dessa, medan kostnaderna delas när det gäller icke-statligt lokalbruk. Tabell 39. Statens konstråd. Kostnader för inköpt konst, beställd konst och totala kostnader inom statligt, respektive icke statligt lokalbruk 2008, belopp i tusental kronor Byggnads- Inköpt ankunten Övriga Kostnad konst konst kostnader totalt Statligt lokalbruk Icke statligt lokalbruk Summa totalt Källa: Årsredovisning Statens konstråd Statens konstråd ger arbetstillfällen till konstnärer genom skissuppdrag och olika uppdrag som avser konstnärlig gestaltning i det offentliga rummet. Under 2008 fick 30 konstnärer skissuppdrag. Verksamheten resulterade i att 24 konstverk blev klara under För att öka intresset för och kunskapen om offentlig konst hos allmänheten driver Statens konstråd ett informationsarbete i första hand i anslutning till olika konstprojekt. Exempel på sådana är utställningar, publikationer, seminarier, studiebesök och visningar. Konstrådet har också i uppdrag att behandla ansökningar om konst till befintliga statliga lokaler. Konstrådet har ett lager av konst men gör också nyinköp. Under 2008 köptes 339 verk in för en kostnad på totalt kronor. Från och med 2010 har Konstrådet i uppdrag att rikta de medel som tidigare gått till konst i icke-statliga miljöer till att istället stärka konstnärlig och arkitektoniska gestaltningar av gemensamma miljöer som inte brukas av staten. Konstrådet ska bland annat samarbeta med kommuner, landsting och fastighetsägare för att utveckla nya metoder för att stärka och utveckla gestaltningar av offentliga platser som inte brukas av staten. I uppdraget ingår också att etablera samarbeten mellan planerare, arkitekter, antikvarier, formgivare, designer och konstnärer och andra professioner som arbetar med utvecklingen av den gemensamma fysiska miljön. Barn och unga är särskilt prioriterade, vilket innebär att Konstrådet arbetar med gestaltning av exempelvis bostadsområden och skolor. 33

34 Konstnärsnämnden Ett av Konstnärsnämndens mål är att genom olika typer av stipendier och bidrag öka möjligheten för kvalificerade konstnärer att ägna sig åt sitt konstnärliga arbete och att vidareutveckla sitt konstnärskap. Konstnärsnämndens bidragsverksamhet berör konstnärer inom konstområdena bild, form, musik, teater, dans och film. Konstnärsnämnden bedömer i sin årsredovisning för 2008 (Årsredovisning Konstnärsnämnden 2009) att nämndens insatser har direkta effekter på konstnärernas arbetsmarknad och marknad genom att stipendierna ger möjlighet för konstnärerna att fördjupa sitt konstnärskap. Detta leder i sin tur till förbättrade inkomstmöjligheter. Genom det internationella kulturutbytet har de svenska konstnärerna, enligt Konstnärsnämndens bedömning, lyckats skapa sig en stark internationell ställning i det internationella konstlivet. Konstnärsbidrag finns i olika former, som exempelvis arbetsstipendier, tillfälliga bidrag, ateljéstipendier, resebidrag, samt bidrag till arbets- och studievistelser och utställningar i utlandet. Dessutom finns stipendier som ger tillgång till en ateljé vid Iaspis, som är Bildkonstnärsfondens internationella program för bild- och formkonstnärer. Iaspis har även en utåtriktad verksamhet med debatter, seminarier, utställningar, workshops, filmvisningar, föreläsningar och samtal, ofta med inbjudna utländska föreläsare, som i första hand riktar sig till utövare och andra verksamma inom bildkonst- och formområdet. Stödet till enskilda konstnärer fördelas av Bildkonstnärsfonden inom Konstnärsnämnden i form av stipendier och projektbidrag fördelade Bildkonstnärsnämnden (inklusive Iaspis) totalt kronor i stipendier och stöd till enskilda konstnärer inom bild- och formområdet. Flest stipendier fördelas till bildkonstnärer. Övriga mottagare finns inom gruppen fotografer, konsthantverkare, tecknare/illustratörer och textilkonstnärer. Bildkonstnärsfonden har successivt höjt beloppen på arbetsstipendierna och inrättat 50 femåriga arbetsstipendier. Antalet arbetsstipendiater per år minskade med 35 procent under åren Under samma period ökade dock de genomsnittliga stipendiebeloppen med 61 procent. Tabell 40. Konstnärsnämnden. Genomsnittsbelopp och antal arbetsstipendier inom bild- och formområdet 1995, 2000 och Belopp i kronor År Antal Genomsnittsbelopp, kr Källa: Årsredovisning Konstnärsnämnden I tabellen nedan redovisas hur många personer som under tioårsperioden sökt arbetsstipendium hos Bildkonstnärsfonden och om de fått bifall eller avslag på sina ansökningar. För att nå fler, framför allt yngre sökande, har fonden under perioden fördelat drygt 40 procent av arbetsstipendierna till sökande som inte tidigare har fått stipendium. Tabell 41. Konstnärsnämnden. Totalt antal sökande samt antal bifall och avslag för arbetsstipendier inom gruppen bild- och formkonstnärer , fördelat på kvinnor och män samt procent Antal sökande Antal bifall Antal avslag Kvinnor procent Män procent Totalt Källa: Årsredovisning Konstnärsnämnden Av samtliga 398 bild- och formkonstnärer som under åren hade arbetsstipendium var 45 procent män och 55 procent kvinnor. Männens andel av de medel som fördelades som arbetsstipendier till bild- och formkonstnärer var också 45 procent. Tabell 42. Konstnärsnämnden. Antal löpande femåriga arbetsstipendier fördelade på yrkesgrupp inom bild- och formområdet Antal och procent Antal Procent Arkitekter 0 0 Bildkonstnärer Fotografer 6 12 Konsthantverkare 8 16 Tecknare/illustratörer 1 2 Textilkonstnärer 2 4 Totalt Källa: Årsredovisning Konstnärsnämnden Riksutställningar Riksutställningars uppgift är att producera, turnera och förmedla vandringsutställningar för att på så sätt ge ett perspektiv på samtiden och samhällsutvecklingen. Riksutställningar har i genomsnitt cirka 20 turnerande utställningar per år över hela landet, varav uppskattningsvis en tredjedel är inriktade på samtida bild- och formkonst. I anslutning till flytten till Gotland 2007/2008 har antalet utställningar minskat medan övrig verksamhet som seminarier och utbildningar har ökat. Riksutställningar samarbetar nära med lokala arrangörer på bibliotek, museer och konsthallar. Från och med 2008 har Riksutställningar i uppdrag att öka sin samverkan med de regionala museerna när det gäller deras utåtriktade och pedagogiska verksamhet. 34

35 Tabell 43. Riksutställningars verksamhet Antal utställningar, förstudier, besökare, turnéorter, län, arrangörer samt utbildningar Antal vandringsutställningar Totalt antal utställningar Antal nya utställningar Antal förstudier Antal besökare Antal turnéorter Antal län Antal arrangörer Antal utbildningar Antal seminarier Antal publikationer Nya utställningsformat Källa: Årsredovisning Riksutställningar Ett mål för Riksutställningar är att prioritera den samtida konsten. Under 2008 har 6 av 12 vandringsutställningar innehållit samtidskonst. Bland annat introducerades en ny turkisk samtidskonstnär och en utställning med samtida videokonst från Kina. Båda utställningarna visades i mobila rum, vilket skapade förutsättningar att nå en ny publik som annars kanske inte väljer att besöka museer och konsthallar. Tabell 44. Riksutställningar. Antal utställningar fördelade efter ämne 2006, 2007 och 2008 Ämne Konst Övrigt Totalt Källa: Årsredovisning Riksutställningar Antalet besökare på Riksutställningars utställningar var enligt årsberättelsen för 2008 totalt Det innebär, enligt Riksutställningar, en minskning jämfört med föregående år, vilket dels kan bero på bristande rapportering av besökstal, dels på att några utställningar visades i mobila utställningsenheter som omöjliggjorde besöksräkning. Riksutställningar samarbetar med olika lokala arrangörer som museer och bibliotek. Antalet bibliotek har ökat, beroende på fler utställningar i litet format. Tabell 45. Riksutställningar. Antal arrangörer 2006, 2007 och 2008 Arrangörer Museer/konsthallar Kulturnämnd/bibliotek Skolor och studieförbund Övriga Totalt Källa: Årsredovisning Riksutställningar Riksutställningar når ut i de flesta regioner (se Bilaga 3, Tabell 59). Under 2008 visades utställningar från Riksutställningar i 17 av 21 län. Nämnden för hemslöjdsfrågor Nämnden för hemslöjdsfrågor har som mål att öka intresset för, kunskapen om och utövandet av hemslöjd i hela landet. Nämnden samordnar bland annat konsulentverksamheten, som har som övergripande mål att öka intresset för, kunskapen om och utövandet av hemslöjd i länet/regionen. För närvarande finns det totalt 60 hemslöjdskonsulenter, varav 48 är finansierade av staten. De fem rikskonsulenterna i hemslöjd fungerar som samordnare och inspiratörer. Kurser och utställningsverksamhet är mycket betydelsefulla kanaler för att nå ut till slöjdare och en bred allmänhet. Under 2008 genomfördes enligt årsredovisningen (Årsredovisning Nämnden för hemslöjdsfrågor 2009) 149 olika utställningar förutom ett stort antal seminarier och kurser. Ett stort antal aktiviteter vänder sig till barn och unga. Två stora projekt Slöjdcirkus och Slöjdklubben med Slöjdklubben 2.0 på nätet innebär att ett stort antal barn i hela landet har blivit intresserade av slöjd. Under 2008 fördelade Nämnden för hemslöjdsfrågor totalt kronor för konsulentverksamhet och regionala och rikstäckande projekt. Hemslöjden är också en näringsgren med ett stort antal små företag i hela landet. Hemslöjden som näring beskrivs mer i avsnittet Konstmarknaden. Arkitektur, form och design Svensk Form är en ideell medlemsförening som sedan år 2002 haft ett uppdrag från regeringen att främja svensk design, både nationellt och internationellt. Svensk Form hade 2008 sammanlagt medlemmar. Under 2008 presenterade Rådet för arkitektur, form och design en utredning med förslag att Arkitekturmuseet skulle ta över den roll som mötesplats för design som Svensk Form har haft sedan Från och med 2010 ska uppdraget i sin helhet föras över till Arkitekturmuseet. Samtidigt minskas statsbidraget till Svensk Form från 8 miljoner kronor per år till 2,5 miljoner kronor. Arkitekturmuseets uppdrag har med andra ord successivt utvidgats att främja och förmedla kunskap om arkitekturens, formens och designens betydelse i samhället och att fungera som en mötesplats för form och design. Svensk Form arbetar också fortsättningsvis med att främja svensk form och design, bland annat genom att delta i internationella utställningar och mässor och att samarbeta med Arkitekturmuseet. 35

36 Statligt stöd till bild- och formområdet sammanfattning Det direkta statliga stödet till bild- och formområdet kan beräknas uppgå till cirka 150 miljoner kronor. Då är inte det statliga stödet till Svensk Form medräknat, eftersom detta har förändrats under Till detta kommer cirka 240 miljoner kronor i anslag till de centrala museerna inom bild- och formområdet (Arkitekturmuseet, Moderna museet, Nationalmuseum och Prins Eugens Waldemarsudde). Det samlade statliga stödet till bild- och formområdet uppgår alltså till cirka 390 miljoner kronor. Tabell 46. Statligt stöd till bild- och formområdet 2008 i tusental kronor Statens kulturråd Statens konstråd Konstnärsnämnden Nämnden för hemslöjdsfrågor Centrala museer SUMMA Landsting/regioner Enligt Kulturrådets senaste rapport om finansieringen av kulturområdet (Kulturens finansiering Kulturen i siffror 2008:7. Kulturrådet 2008) som avser 2007 uppgick landstingens samlade kostnader för kulturområdet till 2,8 miljarder kronor. Kostnaderna ökade totalt mellan åren 1998 och 2007 men andelen för bild och form har varit oförändrad under perioden med cirka 2 procent av de totala utgifterna. Den största kostnaden i landstingens kulturbudget stod teater och dans för med 27 procent av de totala kostnaderna, medan museer, arkiv m.m. stod för 18 procent. Landstingens kostnader för bild och form 2007 uppgick till 67 miljoner kronor och är alltså det konstområde som kostar minst i regionernas budget. Landstingen köper även in konst för placering i sina egna lokaler. För 2007 uppgick dessa inköp till 17,5 miljoner kronor. Landstingens samlade kostnader för bild- och formområdet, inklusive inköp av konst uppgick år 2007 till 84,4 miljoner kronor. Om man även räknar in landstingens kostnader för museer med inriktning på bild- och formområdet på drygt 50 miljoner kronor uppgår de samlade kostnaderna till cirka 134,4 miljoner kronor. Tabell 47. Landstingens/regionernas utgifter för bildoch formområdet (ej museer, ej inköp av konst) och kulturutgifter totalt 2007, tusental kronor och procent Kulturut- Därav för Procent Län gifter, totalt bild och form Stockholms län ,3 Uppsala län ,4 Södermanlands län ,6 Östergötlands län ,2 Jönköpings län ,0 Kronobergs län ,1 Kalmar län ,5 Gotlands län Blekinge län ,1 Skåne län ,1 Hallands län ,6 Västra Götalands län ,5 Värmlands län ,2 Örebro län ,2 Västmanlands län ,9 Dalarnas län ,8 Gävleborgs län ,8 Västernorrlands län ,6 Jämtlands län ,0 Västerbottens län ,8 Norrbottens län ,7 Riket totalt ,4 1. Redovisas under kommunala utgifter Källa: Kulturens finansiering Kulturen i siffror 2008:7. Kulturrådet Som framgår av tabellen ovan är det stora skillnader mellan länen när det gäller prioriteringar av bild- och formområdet. Störst andel av den totala kulturbudgeten 5 procent står Jönköpings län för, medan Blekinge län avsätter 0,1 procent av kulturbudgeten på bild och form. Konstkonsulenterna Konstkonsulenter finns i alla län utom i Blekinge, Jönköpings, Kronobergs och Stockholms län. Verksamheten finansieras av regionerna/landstingen och Kulturrådet. För 2008 fördelade Kulturrådet bidrag till konstkonsulenter i 15 län. I den utvärdering som konstkonsulenterna gjorde av sin verksamhet 2008 (Rapport Konstkonsulenterna i Sverige) konstaterar de bland annat följande: I de län/ regioner där konstkonsulentverksamheten har bedrivits under flera år har arbetet lett till en förstärkning av konstlivets infrastruktur på många olika sätt. Konstfrågorna och verksamheten har blivit tydligare. Det har fått effekter som att konsten nu finns i många sammanhang där den tidigare inte var representerad; i pedagogiska nätverk, i lärarutbildningen, på mindre orter/ytterområden och i regionala utvecklingssammanhang etc. Det finns idag en större konstnärlig spridning och det har blivit mer konst ute i de län/regioner som har en/flera konstkonsulenter, vilket resulterat i utökade konstverksamheter för allmän- 36

37 heten och särskilt för barn/ungdom. Det gäller både möjligheten att möta konst som att skapa själva. I synnerhet samtidskonsten har nått till nya platser. Exempel från Skåne Region Skåne och Malmö stad har under de senaste åren satsat på att förstärka strukturerna inom bild- och formområdet. Som grund för utvecklingsarbetet finns en regional handlingsplan för bild och form (Handlingsplan för bildkonst. Bildkonst i Skåne. Del 1. Kultur Skåne. 2007). Den har därefter följts upp av en andra del (Översikt. Bildkonst i Skåne. Del 2. Kultur Skåne) som redovisar offentligt stöd till bildkonst i regionen, publiken och de olika aktörerna inom området. Handlingsplanen har kommit till genom ett samarbete mellan konstnärsorganisationer, Malmö stad och Region Skåne. Rapporten konstaterar att det finns mycket goda förutsättningar när det gäller bildkonst i regionen med arbetslokaler för konstnärer, utställningsrum, utbyte för konstnärer och närhet till publiken, men att konstnärernas situation är utsatt. Avsikten med planen är därför att förbättra basen för det konstnärliga skapandet och att stödja förmedlarledet genom att öka tillgängligheten till konsten. Ett annat mål med handlingsplanen är att markera konsten som en utvecklingsfaktor för regionen. Konstområdet pekas framför allt ut som en del av besöks- och turistnäringen i regionen. En metod som anges för att genomföra det målet är att samverka med näringsliv, skolor och arbetsförmedlingen. Handlingsplanen är också utgångspunkten för konstkonsulentens verksamhet, som syftar till att främja medborgarnas möten med konst och möten mellan konsten och det omgivande samhället. I regionen finns det många sammanslutningar och nätverk som främjar dessa möten. Exempel på sådana är Konstkollegiet, en rådgivande instans och referensgrupp för regionens utveckling av bildkonsten och Konst och näringsliv, ett nätverk mellan konst och näringsliv. Regionen deltar också i KOP, ett nätverk för konst och publikfrågor som har bildats av företrädare för regioner och myndigheter som är aktiva inom bild och form. Enligt Skåneregionens kartläggning (Bildkonst i Skåne. Del 2), finns det drygt 30 konsthallar, konstmuseer och övriga utställningsrum. Det innebär att det finns många platser för visning av konst. Det finns dessutom sju kollektivverkstäder och ett stort antal konstnärliga utbildningar, både på förberedande nivå och på högskolenivå. Antalet bildkonstnärer med högskoleutbildning eller fem års dokumenterad yrkeserfarenhet i regionen beräknades till 800. Att stärka bildkonstens infrastruktur är en av de frågor som finns med i Region Skånes och Kulturrådets gemensamma avsiktsförklaring. Regionen vill stärka arrangörer av kulturverksamhet för att nå ut till alla delar av regionen. Ett sätt är att fördjupa samverkan mellan arrangörer och konstnärer, ett annat att förbättra kunskaperna i marknadsföring och publikarbete. Regionen arbetar också med att tillämpa avtalet om utställningsersättning. Kommunerna Kommunerna är huvudaktörer i det lokala konstlivet och stora inköpare av offentlig konst. Många kommuner driver konsthallar, konstmuseer och ibland även konstnärsateljéer. De fördelar också bidrag och stipendier till organisationer, liksom till enskilda konstnärer. Den största delen av kommunernas kulturutgifter går till biblioteken, enligt Kulturrådets rapport Kulturens finansiering (Kulturens finansiering Kulturen i siffror 7/2008. Kulturrådet 2008). Därefter kommer den så kallade allmänna kulturverksamheten, där bland annat utgifter för regionala och lokala kulturinstitutioner, däribland kommunala konsthallar, samt viss regional musikverksamhet ingår. Utgifterna för allmän kulturverksamhet har ökat från 944 miljoner kronor 2006 till 978 miljoner kronor 2007, men sett i ett längre perspektiv har andelen minskat. Den största kommunala utgiftsposten för bild- och formområdet är konsthallar och kommunala museer med inriktning på bild och form. Enligt Kulturrådets statistik för museer och konsthallar uppgick kommunernas kostnader för de konsthallar som ingick i statistiken till cirka 100 miljoner kronor. Kostnaderna för museer inom bild- och formområdet kan beräknas till cirka 98 miljoner kronor. Till detta kommer insatser när det gäller bidrag till konstföreningar, ateljéverksamhet och stipendier till enskilda konstnärer. När det gäller den så kallade enprocentsregeln tillämpas den olika i kommunerna. Regeln, som från början avsåg statligt byggande innebär att en procent av byggnadskostnaderna avsätts för konstnärlig utsmyckning vid nyproduktion. En rapport (Stensmyr, Gunnel, 1 % regeln. En undersökning av hur den används i 25 kommuner. som beställts av Statens konstråd 2009 visar att de flesta kommuner har ett öronmärkt anslag för inköp av lös konst i sin kulturbudget, men skillnaderna mellan kommunernas anslag är stora. De kommuner som ingår i undersökningen tillämpar enprocentregeln på olika sätt och procenttalet varierar från 0,5 till 2 procent. Även om det finns politiska beslut kan tillämpningen utformas på olika sätt. Några kommuner 37

38 har slopat idén om ett procentbelopp och försöker i stället få ett helhetsgrepp över den konstnärliga gestaltningen. Där finns det ofta också ett utvecklat samarbete mellan olika förvaltningar och ett delat ekonomiskt ansvar. Offentligt stöd till bild- och formområdet sammanfattning Inom den offentligt stödda verksamheten finns både stora statliga institutioner, lokala konsthallar och konstnärsdrivna gallerier, andra insatser som syftar till att stödja konstnärlig verksamhet som stipendier och konstnärsstöd, inköp av konst och pedagogisk och främjande verksamhet. Det är ingen tydlig skillnad mellan stat, landsting och kommuner när det gäller vilka medel man använder för att stödja bild- och formområdet. Stöd till enskilda konstnärer och inköp av konst finns på alla nivåer, liksom stöd till organisationer och institutioner. Det offentliga stödet till bild och form kan sammanfattas på följande sätt. Stöd och stipendier till enskilda konstnärer Stöd till institutioner Stöd till gemensamma strukturer och organisationer inom området Inköp av konst Visning av konst och konstpedagogisk verksamhet Gestaltning av offentliga miljöer Det finns stora svårigheter att beräkna det totala offentliga stödet till bild- och formområdet, men med utgångspunkt från de uppgifter som redovisas ovan kan det beräknas till minst 725 miljoner kronor. Staten står för cirka 392 miljoner kronor med anslagen till de centrala museerna inom området inräknade. Landstingens kostnader kan beräknas till cirka 135 miljoner kronor (2007). Då är landstingens kostnader för inköp av konst och anslag till museer inom bild- och formområdet inräknade. De kommunala insatserna är mycket svåra att beräkna, eftersom specificerade uppgifter saknas för den så kallade allmänna kulturverksamheten men med utgångspunkt från Kulturrådets statistik för museer och konsthallar kan dessa beräknas till minst 198 miljoner kronor. Till detta kommer kommunernas övriga kostnader för inköp av konst och utsmyckning av offentliga miljöer, stipendier och stöd till organisationer och liknande. Konstmarknaden Bild och form är en del av en mångskiftande marknad, där intresset i hög grad fokuseras på konst som objekt. Viktiga aktörer på konstmarknaden är gallerister, auktionshus och konstmässor, ofta med en koncentration till storstadsområdena. Enligt internationell statistik finns det ett tusental företag inom konst- och antikmarknaden i Sverige. Gallerierna svarar för en betydande utställningsverksamhet och försäljning, ofta i samverkan med konstnärsorganisationer och kommuner. Inom Svenska Galleriförbundet är femtiotalet privata gallerister organiserade. När det gäller den privata konsumtionen inom bildoch formområdet är osäkerheten kring omfattningen stor. Det beror bland annat på att en stor del av de privata inköpen sker direkt från konstnären. SCB samlar in uppgifter om hushållens utgifter, däribland kulturutgifter. Eftersom konsumtionen av bild och form är en förhållandevis liten del av hushållens utgifter finns det ingen separat redovisning av området. Privata gallerier Gallerier fungerar som visningsfönster för samtida konst. Galleristerna fungerar också som agenter för konstnärerna genom att visa och sälja konst både i galleriet och på konstmässor. Det finns inga exakta uppgifter om det totala antalet gallerier i Sverige, men Svenska Galleriförbundet sammanställer årligen uppgifter om sina medlemmar. Svenska Galleriförbundet är ett rikstäckande förbund för konstgallerier i Sverige. Förbundet har tagit till uppgift att främja galleriernas roll i offentligt svenskt konstliv, att bevaka medlemmarnas gemensamma intressen, bland annat i kulturpolitiska frågor, och att arbeta för seriös utställarverksamhet med ansvar mot konstnärer, publik och samhälle. För att bli medlem i Galleriförbundet krävs bland annat att galleriet ska ha haft en galleriverksamhet under minst två år. Galleriförbundets statistik för 2007 omfattar 48 av förbundets 50 medlemmar och uppgifterna för 2008 omfattar 47 medlemmar, varav tre inte hade någon verksamhet under Omsättningen har gått ner något mellan 2007 och 2008, men det bör påpekas att statistiken för 2008 omfattar något färre gallerier. Däremot har antalet utställningar ökat från 414 till 424, liksom antalet utställda utländska konstnärer. Förutom Galleriförbundets medlemmar beräknas det finnas minst lika många gallerier till enligt beräkningar som har gjorts av Konstnärsnämnden (Johansson & Traber, Om utställningsersättning. Konstnärsnämnden 2008). Totalt beräknas antalet privata gallerier till cirka 200 och antalet utställningar till cirka per år. 38

39 Tabell 48. Galleriförbundets medlemsgallerier. Omsättning och verksamhet 2007 och Antal och tusental kronor Årsomsättning, tkr Varav offentliga inköp 1, tkr Försäljning utomlands, kronor Antal sysselsatta, personer Antal utställningar Antal utställda svenska konstnärer Antal utställda utländska konstnärer Antal besökare Antal utländska mässor Källa: Svenska Galleriförbundet 1. Avser konst som köpts in av antingen stat (Statens konstråd), kommun eller landsting, som har möjlighet att göra momsavdrag. Hemslöjden som näring Nutek, numera Tillväxtverket, gjorde 2008 en studie av hemslöjden som näringsgren (Hemslöjden som näringsgren. Nutek 2008). I studien konstateras bland annat att det finns ett växande intresse för design och unika produkter och att marknaden beräknas växa framöver. Hemslöjden som näring är svår att avgränsa eftersom den i hög grad sträcker sig över traditionella branschgränser. Enligt den uppskattning av hemslöjdens storlek och omsättning som gjordes inom studien beräknas den samlade omsättningen ligga på mellan 500 och 700 miljoner kronor per år och sysselsätta cirka personer på heltid. Rapporten visar att antalet aktiva hemslöjdsföretag i SCB:s företagsregister uppgick till 884 år Dessa sysselsatte 827 personer och hade en samlad omsättning på 679 miljoner kronor. Tabell 49. Hemslöjdsföretag Antal och tusental kronor Antal företag 884 Antal sysselsatta 827 Samlad omsättning, tkr Löner och andra ersättningar, tkr Källa: Hemslöjden som näringsgren. Nutek Flest hemslöjdsföretag finns i Västra Götaland (119 företag), sedan kommer Dalarna (113 företag) och Stockholm (109 företag). Flest sysselsatta finns i Dalarna och Västra Götaland. Fördelningen per län framgår av Bilaga 4, Tabell 61. Sett till den samlade omsättningen under åren har Gävleborgs län haft den starkaste utvecklingen med en ökning på över 200 procent följt av Västmanland med 100 procent. I Västerbotten, Dalarna, Jämtland och Jönköping har det skett en minskad omsättning över tid. Konstmarknaden i ett internationellt perspektiv Konstmarknaden är en av de mest globala av alla marknader med import och export till i stort sett alla länder. De flesta länder stödjer och verkar för internationell handel inom området som ett effektivt sätt att öka tillväxten. För länder som Kina och Indien ger handel med konstföremål, trots exportrestriktioner för äldre föremål, ett stort tillskott till handeln och goda arbetstillfällen. Sett ur detta perspektiv som en tillväxtsektor är bild- och formområdet i hög grad en del av den kreativa sektorn. Flera internationella rapporter belyser också konstmarknaden ur detta perspektiv. KEA-rapporten (The Economy of Culture in Europe. KEA 2006) tar ett brett grepp och tar bland annat upp följande kategorier: konstnärer, kommersiella distributörer som gallerier, mässarrangörer, konsthandlare och auktionshus, samt icke-kommersiella distributörer som publika institutioner, museer och föreningar. Enligt KEA-rapporten står auktionshusen för en växande andel av den globala konstmarknadens omsättning och är nu uppe i 52 procent av hela konstmarknaden. Ett skäl till att auktionshusen har ökat i omfattning är att de verkar globalt med kontor över hela världen. Ett annat expansivt område är konstmässor och liknande evenemang. Liksom auktionshusen arbetar de globalt och bedöms vara viktiga drivkrafter för en kreativ utveckling av området, inte minst för icke etablerade konstnärer. Rapporten konstaterar att det finns en mångfald gallerier i europeiska städer men att det nästan helt saknas statistik om dessa. Samma sak gäller försäljning av konstföremål eftersom en stor del av marknaden är svart. Eurostat beräknar emellertid att EU-handeln med konst, samlarföremål och antikviteter stod för det i särklass högsta värdet av samtliga kulturprodukter böcker, tidningar, musik, musikinstrument m.m. under Störst omsättning hade Storbritannien, därefter kom Frankrike, Tyskland, Italien och Sverige. Det innebär att Sverige kom på femte plats på den europeiska konstmarknaden. En jämförelse med Norge och Danmark visar att Sverige har en betydligt större omsättning när det gäller auktionshus och konsthandel. The European Fine Arts Foundation (TEFAF) har i två rapporter den ena har 2002 och den andra har 2006 som redovisningsår uppskattat omsättningen på konstmarknaden inom EU, men också globalt. Enligt TEFAF s senaste rapport (The International Art Market. TEFAF 2008) omsatte den europeiska konstmarknaden 19,2 miljarder Euro 2006, vilket står för 44 procent av den globala marknaden på 43 miljarder Euro. De jämförelser som TEFAF gjort mellan 2002 och 2006 visar också att den europeiska konstmarknaden har haft en mycket kraftig tillväxt hela 70 procent. Tillväxten i Sverige har varit ännu högre 89,6 procent. Antalet företag i Sverige beräknades till och antalet anställda 39

40 till för år Den europeiska konstmarknaden beräknades till företag med sysselsatta Tabell 50. Konstmarknaden i ett urval länder i EU Tillväxt i procent , andel av den globala marknaden i procent och antal företag fördelat efter land Land Tillväxt Marknads- Antal andel företag Belgien 17, 2 0,4 800 Danmark 9,3 0,4 167 Finland -12,5-172 Irland 112,8 0,5 419 Italien 76,5 2,8 549 Nederländerna 61,6 1, Portugal 92,8 0, Spanien 146,9 0, Schweiz 100,9 1, Sverige 89,6 1, Österrike 47,5 0,6 573 Källa: Arts Economics (2007)/Kusin & Company (2002). I: The International Art Market. TEFAF Tabell 51. Uppskattat antal anställda vid konstmarknaden inom ett urval EU-länder Antal anställda inom auktionssektorn och konsthandeln, samt totalt antal anställda efter land Land Auktions- Konst- Totalt sektorn handeln Belgien Danmark Finland Grekland Irland Italien Nederländerna Portugal Spanien Storbritannien Sverige Tyskland Alla 27 länder i EU Källa: Arts Economics (2007)/Kusin & Company (2002). I: The International Art Market. TEFAF TEFAF-rapporten konstaterar att konstmarknaden är en mycket dynamisk bransch och att de som är sysselsatta inom branschen har en genomsnittligt mycket hög utbildning. Sedan TEFAF publicerade sin första rapport 2002 har det skett stora förändringar på den internationella konstmarknaden. USA och Storbritannien har ledande positioner medan Frankrikes tredjeplats intogs av Kina Under 2007 fanns det inte mindre än 36 kinesiska konstnärer med på Artprice s lista över de 100 högst rankade konstnärerna när det gäller priser. På två år, från 2005 till 2007, ökade auktionspriserna för den kinesiska samtidskonsten med 350 procent. Intresset för samtida konst har ökat kraftigt under de senaste tjugo åren, framför allt beroende på det ökande intresset i Kina, Indien, Ryssland och Mellanöstern. Från 2003 till 2007 tredubblades den samlade auktionsmarknaden och marknaden för samtida konst ökade åtta gånger. En bidragande orsak är att de internationella auktionshusen har byggt upp konstcentra i Hong Kong, Shanghai och Beijing. Mot bakgrund av de siffror som TEFAF presenterar kan man konstatera att konstmarknaden är en kraftigt växande bransch. Med ett försäljningsvärde på 20 miljarder Euro bara på den europeiska konstmarknaden är den en viktig del av ekonomin i Europa. Branschen sysselsätter tusentals människor och genererar indirekt ytterligare ett stort antal arbetstillfällen inte minst inom den växande marknaden för kulturturism. Exempelvis har konstmässan i Basel besökare, konst- och antikmässan i Maastricht och Parisbiennalen besökare. Konstnärlig verksamhet Konstnär är ett begrepp som definieras på olika sätt. Ibland är det synonymt med kulturarbetare som är verksamma inom hela kulturområdet, i andra fall avses yrkesverksamma inom bild- och formområdet. Arbetsförmedlingen förtecknar i sin yrkesförteckning några yrken som hör hemma inom bild- och formområdet i bredare bemärkelse: art director, bildlärare, fotograf, grafisk formgivare, hemslöjdskonsulent, illustratör, inredningsarkitekt, inredningssnickare, konsthantverkare, konstnär, modist och möbelsnickare. Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare & Industriformgivare (KIF) som företräder bildkonstnärer, konsthantverkare och industriformgivare har som krav på medlemskap konstnärlig högskoleutbildning eller motsvarande dokumenterad yrkeserfarenhet inom området. Vid sidan av den formella utbildningen är det alltså den konstnärliga yrkesmässiga kvalitén som har betydelse för medlemskapet. Konstnärerna som kollektiv är en högutbildad yrkeskategori. Enligt Konstnärsnämndens rapport Konstnärernas inkomster (Konstnärernas inkomster. En statistisk undersökning av SCB inom alla konstområden Konstnärsnämnden 2009) hade cirka två tredjedelar av konstnärerna högskoleutbildning, samtidigt som de konstnärligt högutbildade hade väsentligt lägre inkomst än befolkningen i övrigt. Mindre än två procent av gruppen bildkonstnärer och konsthantverkare hade en inkomst över kronor. Många konstnärer väljer att bedriva egen näringsverksamhet. Andelen som deklarerade näringsverksamhet 2004 var störst, cirka 70 procent, bland tecknare, konsthantverkare och bild. 40

41 Högskoleverket bedömer att det finns drygt personer med konstnärlig utbildning i arbetslivet (www. studera.nu). En tredjedel av dessa har ett konstnärligt yrke som huvudsyssla, medan övriga arbetar inom andra områden som exempelvis undervisning. Arbetsförmedlingen bedömer att statens, landstingens och kommunernas offentliga satsningar på konstområdet kommer att fortsatt minska under de närmaste åren, bland annat beroende på att byggandet minskar. Även den privata konstmarknaden, till exempel försäljning via gallerister och inköp via konstföreningar, bedöms komma att försvagas de kommande åren. En ökad möjlighet till sysselsättning som nämns är att ställa ut och sälja utomlands, men också att det blir allt vanligare att konstnärer breddar sig genom att åta sig uppdrag i en vidare bemärkelse inom konstområdet. En något positivare bild ger Högskoleverket i sin årliga rapport (Universitet & högskolor. Högskoleverkets årsrapport 2009). Av examensgruppen med konstnärlig examen läsåret 2005/06 var 44 procent etablerade på arbetsmarknaden ett år senare (2007), vilket innebär en positiv förändring från en tidigare mycket låg nivå. Svenska Fotografers Förbund (SFF) har gjort en enkätundersökning bland sina medlemmar om villkoren för yrkesfotografer i dag och framöver (SFF:s Yrkesundersökning Bakgrunden är de stora förändringarna i yrket med övergång från analoga till digitala format, från specialister till generalister, från fotografer till entreprenörer. Undersökningen ger en överblick över den framtida arbetsmarknaden för yrkesfotografer. Bedömningen är att intresset för bilder är stort och att marknaden för konstfotografi har mognat. Det kommer att bli en fortsatt glidning mellan de branscher där fotografer arbetar med en uppluckring av traditionella genregränser som följd. Det innebär att de fotografer som breddar sin kompetens har bättre förutsättningar att klara sig än andra. Antalet fastanställda fotografer kommer däremot att minska. Utbildningar Det konstnärliga området växer och de flesta universitet och högskolor har idag någon form av konstnärlig utbildning. Förutom högskoleutbildningarna finns det förberedande konstnärliga utbildningar vid ett stort antal folkhögskolor. Dessutom finns det en rad fristående skolor med grundläggande konstnärlig utbildning och olika specialutbildningar inom till exempel grafik och skulptur. Redan på gymnasienivå finns det ett antal linjer med inriktning mot konstnärlig verksamhet. Konstnärliga högskoleutbildningar De flesta av landets universitet och högskolor erbjuder såväl teoretiska som praktiska utbildningar inom ett brett spektrum av konstnärliga ämnen som konst, konsthantverk, textil, mode, design, arkitektur, formgivning och foto. Högre utbildning med inriktningen Fri konst finns vid konsthögskolorna i Stockholm, Göteborg, Umeå och Malmö. Utbildningarna är 5-åriga och leder till magisterexamen. Den konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet har ett stort utbud av konstnärliga utbildningar inom design, fotografi, fri konst, järn och stål offentlig gestaltning, keramikkonst, möbeldesign inriktning trä, smyckekonst, textil kläder formgivning, samt textilkonst. Alla finns på grundnivå och vissa även på avancerad nivå. Högskoleverket redovisar statistik för landets universitet och högskolor. När det gäller konstnärliga högskoleutbildningar är det enbart de fristående konstnärliga högskolorna Konstfack, Konsthögskolan och Beckmans designhögskola som särredovisas, medan de konstnärliga utbildningarna vid andra högskolor inte går att särskilja ur statistiken. Vid dessa skolor utexaminerades under 2008 totalt 174 studenter, vilket är en viss ökning jämfört med Tabell 52. Fristående konstnärliga högskolor 2004 och Antal helårsstudenter och antal examina vid de konstnärliga högskolorna Antal helårsstudenter Antal examina Högskola Konstfack Kungl. Konsthögskolan Beckmans designhögskola Källa: Universitet & Högskolor. Högskoleverkets årsrapport Högskoleverket Fria konstnärliga utbildningar De 40 så kallade fria konstnärliga utbildningarna har olika inriktning och fungerar som förberedande utbildningar mellan gymnasie- och högskolenivå. Exempel på sådana utbildningar är Nyckelviksskolan, Gerlesborgsskolan, Stenebyskolan, Tillskärarakademin i Göteborg, Fotoskolan i Stockholm, Handarbetets Vänners Skola, Konstskolan Idun Lovén, Pernbys målarskola, Konstskolan Linnea, Konstskolan i Sundsvall, Gotlands konstskola, Umeå konstskola m.fl. Folkhögskolorna Det finns i dag 148 folkhögskolor runt om i landet. Ett av målen för folkhögskolan är att bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet. Det innebär att det finns ett stort utbud av kurser med inriktning på kulturämnen inom alla kursformer. De kurser som främst berör bild- och formområdet är slöjd och konsthantverk, samt bild, form och målarkonst. Vid de långa särskilda 41

42 kurserna är inriktningen på bild, form och målarkonst den vanligaste näst efter musik. Under 2008 anordnade folkhögskolorna kulturprogram för allmänheten. Närmare personer deltog i programmen. De kulturprogram som var inriktade på sång och musik hade flest deltagare (44 procent). Tabell 53. Kulturprogram vid folkhögskolor Antal arrangemang och deltagare totalt samt därav inom bildoch formområdet Arrangemang Deltagare Samtliga kulturprogram Därav inom bild- och formområdet Film/foto/bild Utställning Konst/konsthantverk Källa: Folkhögskolan vår- och höstterminen UF 22 SM SCB Studieförbunden Under 2008 anordnade studieförbunden drygt studiecirklar med 1,9 miljoner deltagare. Studieförbunden erbjuder ett brett urval ämnen under 2008 genomfördes cirklar i olika ämnen. De flesta av dessa fanns inom gruppen humaniora och konst, som attraherade 73 procent av cirkeldeltagarna. Populäraste ämnena var måleri, övrig textilslöjd och övrigt konsthantverk med knappt cirklar vardera. Tabell 54. Studiecirklar i bild- och formkonst, formgivning och konsthantverk Antal cirklar samt procentuell andel av samtliga cirklar efter ämne Procentuell andel Ämne Antal cirklar av samtl. cirklar Bild- och formkonst Bild- och formkonstnärlig utbildning 643 0,2 Konstvetenskap och konsthistoria ,3 Teckning 666 0,2 Måleri ,2 Skulptur 136 0,0 Grafisk konst 227 0,1 Film och fototeknik ,8 Formgivning Annan utbildning inom bild- och formkonst 630 0,2 Modedesign 134 0,0 Inredningsdesign 176 0,1 Annan utbildning inom formgivning 117 0,0 Konsthantverk Knyppling 347 0,1 Konsthantverkshistoria, förståelse 210 0,1 Träslöjd ,2 Metallslöjd ,5 Keramik ,7 Porslinsmålning 990 0,4 Vävning ,0 Konstsömnad ,7 Övrig textilslöjd ,1 Övrigt konsthantverk ,1 Klädsömnad klädvård ,7 Källa: Studieförbunden De publika kulturprogrammen är en viktig del av studieförbundens verksamhet. De är ofta arrangerade tillsammans med kulturinstitutioner som bibliotek, teatrar eller museer. Under 2008 anordnades totalt kulturprogram med mer än 16 miljoner deltagare. Kulturprogram inom sång och musik var vanligast med arrangemang. Tabell 55. Studieförbundens kulturprogram Antal arrangemang, deltagare och medverkande i studieförbundens kulturprogram. Totalt, samt därav inom bild- och formområdet Arrangemang Deltagare Medverkande Samtliga arrangemang därav inom bild- och formområdet Utställningar Film/foto/bild Konst/konsthantverk Källa: Studieförbunden I drygt eller 34 procent av kulturprogrammen medverkade en kulturarbetare. I de flesta fall var det en musiker/sångare, medan antalet arrangemang med medverkan av bildkonstnärer/konsthantverkare var eller 6 procent av samtliga kulturprogram. Skolan Bildämnet i skolan ska ge eleverna kunskaper om bild men också utveckla deras lust, kreativitet och skapande förmåga. Läroplanen innehåller alltså flera olika delar att eleven ska ha förmåga att se och framställa bilder och former, kunna använda egna och andras bilder, analysera och kritiskt granska bilder, ha kännedom om och kunna beskriva bilder från skilda tider och kulturer, samt vara orienterad om aktuella verksamheter inom bildområdet. Bildämnet är med andra ord både praktiskt, estetiskt och teoretiskt. Kommunala musik-/kulturskolor finns i 278 av landets 290 kommuner. Från att ha varit musikskolor breddades verksamheten till att omfatta fler estetiska ämnen. Av landets 278 skolor har 153 utvecklats till kulturskolor som omfattar minst tre konstformer. SMoK, Sveriges Musik- och Kulturskoleråd, organiserar landets kulturskolor och samlar bland annat uppgifter om verksamheten. Enligt SMoK:s nulägesrapport för 2009 (Nulägesrapporten SMoK 2009) har 72 musik/kulturskolor rapporterat att de har elever inom ämnet bild. Kulturrådet ansvarar för fördelning av bidrag till Skapande skola. Bidraget kan sökas av skolor som vill öka den professionella kulturverksamheten och integrera kulturella och konstnärliga uttryck inom årskurs 4 9. Vid redovisningen av den första bidragsomgången

43 hade hälften av de sökande skolhuvudmännen genomfört projekt inom området konst/bild. Drygt 20 procent av skolorna hade projekt inom slöjd/hantverk, 13 procent inom foto och 12 procent inom designområdet. Dans var det område som flest huvudmän hade prioriterat med 57 procent. Med utgångspunkt från de ansökningar som har bifallits under 2009 bedöms bild- och formområdet också i fortsättningen få en liknande andel av stödet. Eget skapande Generellt har eget skapande minskat under en längre period. SCB:s ULF-undersökningar under åren visar också en viss nedgång när det gäller målning, teckning eller arbete med lera på fritiden ägnade sig 18 procent av de tillfrågade åt konstnärlig verksamhet på fritiden under det senaste året. För 2006 var motsvarande siffra 14,1 procent. Kvinnor ägnar sig mer åt eget skapande än män. Mer än dubbelt så många kvinnor som män ägnar sig åt någon slags bildkonst på fritiden. Tabell 56. Målning, teckning eller arbete med lera Personer år som på fritiden ägnat sig åt aktiviteten under de senaste 12 månaderna i procent Målar, ritar eller arbetar med lera minst någon gång under året. Procent Samtliga år ,1 Män år 13,5 11,2 9,1 Kvinnor år 22,5 22,4 19,1 Källa: Nya kulturvanor. Svenska kulturvanor i ett 30-årsperspektiv: Kulturen i siffror 2008:6. Kulturrådet SOM-institutet vid Göteborgs universitet genomför sedan ett antal år undersökningar om svenska folkets kulturvanor. SOM-institutets undersökningar ger en delvis annan bild av intresset för att teckna och måla. Skillnaderna kan bero på att olika metoder har använts och att frågorna har formulerats på olika sätt. Enligt den senaste SOM-undersökningen från 2008 (SOM. Olika kulturvanor i olika befolkningsgrupper Åsa Nilsson. SOM-rapport nr 2009:23) svarade 35 procent av kvinnorna och 23 procent av männen att de hade tecknat eller målat någon gång under de senaste 12 månaderna eller oftare. Den yngsta åldersgruppen år var mest aktiv med 57 procent som uppgav sig ha tecknat eller målat minst en gång under det senaste året. Förändringarna över åren är marginella. Publiken En undersökning som Kulturrådet presenterade i början av 1990-talet (Att vidga deltagandet i kulturlivet. Rapport från Statens kulturråd 1991:3) konstaterade att åtta procent av befolkningen säger sig ha ett mycket stort intresse för konst, bildkonst eller konsthantverk. Kvinnor och boende i storstadsområden är mest intresserade. Intresset för konst manifesteras på olika sätt. Man kan gå på konstutställningar, vara konstnärligt verksam, köpa konstverk, ta del av konst i TV, tidskrifter eller tidningar eller vara medlem i en konstförening. De undersökningar som finns mäter långt ifrån alla dessa olika aktiviteter, men sammantaget tyder aktiviteterna på att det finns en stor publik för bild- och formområdet. Under 2008 hade museer och konsthallar närmare 18 miljoner besök, enligt Kulturrådets statistik för museer och konsthallar (Museer och konsthallar Kulturen i siffror 2009:4. Kulturrådet 2009). De konsthallar som redovisas i statistiken står för en mindre del 1,5 miljoner besök. Statistiken visar på en positiv ökning i antalet besök under senare år. De kulturvaneundersökningar som Kulturrådet har sammanställt med underlag från SCB visar att cirka 35 procent av befolkningen besöker konstmuseer och konsthallar minst en gång per år. Flest besökare finns bland kvinnor i åldern år. Under 80- och 90-talen ökade intresset för konstutställningar och konstmuseer. De senaste undersökningarna visar att besöken har minskat något både bland män och kvinnor, men sammantaget har besöken ökat från 1982 till 2006 med drygt 5 procent. Gruppen flitiga besökare de som går på konstutställning eller konstmuseum mer än fem gånger per år håller sig emellertid ganska konstant på cirka 5 procent. Konstintresset bland de yngsta besökarna ökade under 1980-talet, men har därefter stagnerat. Tabell 57. Besökt konstmuseum eller konstutställning Personer år som på fritiden ägnat sig åt aktiviteten under de senaste 12 månaderna i procent Samtliga år 30,1 34,8 37,4 35,3 Män år 27,6 31,2 34,1 31,7 Kvinnor år 32,6 38,3 40,7 38,8 Källa: Nya kulturvanor. Svenska kulturvanor i ett 30-årsperspektiv: Kulturen i siffror 2008:6. Kulturrådet 2008 I den europeiska kulturstatistiken (Eurostat) finns det övergripande uppgifter om deltagande, utgifter och sysselsättning. När det gäller besök på museer och gallerier ligger Sverige högt med 62 procent som har besökt dessa minst en gång under de senaste 12 månaderna. Danmark har 69 procent och Nederländerna 62 procent, medan genomsnittet i EU ligger på 41 procent enligt Eurostat (Cultural Statistics edition. Eurostat Pocketbooks. European Commission 2007). Sverige ligger också högt inom EU när det gäller kulturutgifter per hushåll. Danmark ligger dock något högre. Det bör anmärkas att statistiken är från 1999, vilket innebär att det kan ha skett förändringar sedan dess. 43

44 Sammantaget visar statistiken att bild- och formkonstens publik är stor i jämförelse med andra konstarter, inte minst på grund av att många är aktiva utövare. Bildkonst är något som engagerar och som ofta ger eko i medierna, där olika konstuppfattningar bryts mot varandra. Konstbildande verksamhet främjandeorganisationer Folkrörelsernas Konstfrämjande är en ideell riksorganisation som arbetar med konstbildning och förmedling med syftet att göra konst tillgänglig för människor i deras vardag. Medlemmar i Konstfrämjandet är 16 folkrörelser på riksnivå och tio självständiga distrikt. Distrikten har konstbildande verksamhet med konst på arbetsplatser, konstklubbar och gallerier och i olika projekt i samarbete med medlemmarna, men också i samarbete med kommuner, landsting och regioner. Konstfrämjandet driver flera större projekt, bland annat SKISS samtidskonstnärer i samtidssamhället som syftar till att koppla samman professionella bild- och formkonstnärer med arbetslivet, lyfta fram konstnärers kompetens och vidga deras verksamhetsfält. Konstfrämjandet producerar också turnéutställningar med pedagogiska handledningar. Sveriges Konstföreningar är en intresseorganisation för landets konstföreningsrörelse, som omfattar drygt medlemsföreningar inom 25 regionala distrikt. Av dessa är 350 allmänna konstföreningar och resterande finns på arbetsplatser. Riksförbundet fungerar som kunskapsbank och resurs för medlemsföreningarna. Konstföreningarna arrangerar utställningar och övriga kulturprogram med föreläsningar, kurser, studiecirklar och konstresor. Många allmänna konstföreningar visar sina utställningar i publika lokaler. Förbundet producerar eget konstbildande material samt vandringsutställningar som medlemsföreningarna kan låna utan annan kostnad än porto/frakt. Sveriges Konstföreningar bedriver också projektverksamhet, bland annat 09:tingens talan i teoriernas tid, Hur, när och om konsthantverk blir konst. Sveriges Konstföreningar och Folkrörelsernas Konstfrämjande kom delvis till som motvikt mot den kommersiella konstmarknaden med syfte att nå ut med kvalitetskonst till en bred publik. De har en lång tradition att verka som förmedlare mellan konst och publik. Den projektverksamhet som organisationerna bedriver innebär att även bild- och formkonstnärernas kompetens vidgas till nya områden. Riksorganisationen Folkets Hus och Parker, Bygdegårdarnas Riksförbund och Riksföreningen Våra Gårdar verkar bland annat för att ge stöd till de lokala föreningarna i deras arbete. På många håll i landet fungerar samlingslokalerna som allmänna kulturhus. Riksorganisationerna arrangerar bland annat utbildningar för kulturansvariga, organiserar festivaler, turnéer med teaterföreställningar, konstverksamhet och vandringsutställningar. Inköpsutställningarna Konst åt alla är exempel på samarrangemang mellan Folkets Hus och Parker, Bygdegårdarnas Riksförbund och Våra Gårdar. Cirka tio inköpsutställningar för yrkesverksamma bild- och formkonstnärer anordnas varje år i organisationernas egna lokaler runt om i landet. De konstbildande verksamheterna ger yrkesverksamma bild- och formkonstnärer möjligheter att nå ut till en bred allmän publik. 44

45 KOMMENTARER OCH SLUTSATSER Följande avsnitt utgår från resultaten av enkätundersökningen om 2009 års verksamhet. Dessa har vägts samman med de diskussioner som fördes i intervjuundersökningen och de uppgifter som finns redovisade i avsnittet Övrig statistik som avser 2008 eller tidigare år. Kulturrådets arbete med bild- och formområdet och kontakter med andra aktörer inom området är också en viktig kunskapsbas för de slutsatser som formuleras i avsnittet. Stora skillnader mellan fria aktörer och kommunala konsthallar Det finns stora skillnader mellan de fria utställningsarrangörerna och de som ingår i en myndighet eller offentlig förvaltning. I gruppen fria aktörer, som utgör två tredjedelar av enkätundersökningens population, finns många sinsemellan helt olika utställningsarrangörer, alltifrån de allra minsta gallerierna med öppet någon dag i veckan till de största privata konsthallarna. Inom gruppen myndighet/offentlig förvaltning, som står för en tredjedel av populationen, bedrivs utställningsverksamhet i bibliotek och kulturhus men också i separata konsthallar. De fria aktörerna och de kommunala konsthallarna visade i stort sett lika många konstnärer, men när det gäller professionella konstnärer visades dessa i större utsträckning av de fria aktörerna. Det finns också stora skillnader när det gäller var de visade konstnärerna är verksamma. Av konstnärer som huvudsakligen är verksamma utanför Europa visades nästan åtta av tio hos de fria utställningsarrangörerna. Samma förhållande gäller också den absolut minsta gruppen nordiska konstnärer. De kommunala konsthallarna har betydligt fler publika aktiviteter än de fria aktörerna. De kommunala konsthallarna anordnade i dubbelt så stor utsträckning publika aktiviteter för elever vid skolor/förskolor än de fria utställningsarrangörerna. Det innebär att offentligt finansierade utställningsarrangörer i större utsträckning prioriterade publika aktiviteter än övriga utställningsarrangörer. Samma sak gäller programmet Skapande skola, som vänder sig till elever i årskurserna 7 9, där mer än var fjärde utställningsarrangör med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform hade aktiviteter. Hur ser det ut med tillgängligheten hos de olika utställningsarrangörerna? Det visar sig att de kommunala konsthallarna har betydligt fler öppetdagar än de fria aktörerna. I vilken grad lokalen och verksamheten är handikappanpassad har varje svarande fått bedöma själv, vilket innebär en viss osäkerhet hur tillgänglig verksamheten faktiskt är. Genomgående är dock att de kommunala konsthallarna har svarat att de är handikappanpassade, medan mer än var fjärde utställningsarrangör med annan organisationsform ansåg sig sakna någon form av handikappanpassning. När det gäller öppethållande är det en mycket stor spridning inom populationen. Några uppger att de hade öppet alla årets dagar, medan andra uppger att de hade öppet ett fåtal gånger under året. De kommunala konsthallarna hade emellertid betydligt mer öppet än de fria arrangörerna. Det genomsnittliga antalet öppetdagar under 2009 var för kommunala konsthallar 267 och för övriga 180 dagar. I konsekvens med längre öppethållande och fler publika aktiviteter hade de kommunala konsthallarna också betydligt fler besök än de fria aktörerna. Så mycket som två tredjedelar av alla besök ägde rum hos utställningsarrangörer med myndighet/offentlig förvaltning som organisationsform. Det innebär att många fria utställningsarrangörer bedriver verksamhet i relativt liten omfattning. De slutsatser man kan dra av skillnaderna mellan de olika aktörerna är att verksamheten drivs utifrån olika förutsättningar. De fria aktörerna väljer själv sin verksamhet och sin ambitionsnivå. De kan arbeta inom friare ramar än en offentlig verksamhet. De kan också fånga upp det nya och ta större risker i valet av utställningar. En kommunal konsthall däremot har som regel krav på sig att visa det som bedöms angeläget för kommuninvånarna inom befintliga ekonomiska ramar. Uppdraget innebär också i större utsträckning att arbeta mot olika specifika målgrupper som barn och unga, skola och föreningslivet. De ekonomiska resurserna medger oftast att de kan prioritera ett större öppethållande och arbeta pedagogiskt mot exempelvis barn och unga. Sammanfattningsvis kan man konstatera att flertalet kommunala konsthallar snarare satsar på bredd än spets. Att nå ut Det finns skiftande metoder att nå publiken. Nästan alla i enkätundersökningen hade egen webbplats och nästan hälften använde sig också av sociala medier. Personliga inbjudningar är dock det sätt som de flesta använder sig av när de ska informera om sin verksamhet. Samtal med konstnären och det personliga mötet är något som flera av de intervjuade arrangörerna bedömer som viktigt. Ett problem för de kommunala konsthallarna är att de ofta 45

46 är osynliga på kommunernas webbsidor. För att de ska kunna marknadsföra sig är det viktigt att de har en egen och tydlig identitet. Ett annat sätt att nå ut är att arbeta mot olika publikgrupper, framför allt barn och skola. Som nämnts ovan har kommunala konsthallar en större verksamhet för barn och unga än de fria arrangörerna. De har också större resurser att arbeta med programverksamhet. Det finns också regionala skillnader när det gäller publika aktiviteter. I Stockholm var bara var femte deltagare från skolor/förskolor medan betydligt fler än hälften av deltagarna i Västra Götaland kom från skolor/förskolor. Under 2009 hade de utställningsarrangörer som ingick i undersökningen totalt nära tre miljoner besök. I genomsnitt var det 100 besök per öppetdag och arrangör. I många fall handlar det om uppskattade siffror, men sammantaget ger det ändå en bild av antalet besök. Som jämförelse kan nämnas att samtliga museer som ingår i Kulturrådets museistatistik hade cirka 16,5 miljoner besök under Om man jämför kostnaderna mellan de två områdena så uppgår museernas kostnader till totalt 3,7 miljarder kronor, medan den totala kostnaden för de utställningsarrangörer som ingår i enkätundersökningen uppgick till 205 miljoner kronor alltså en betydande skillnad i kostnader. Sammanfattningsvis kan man konstatera att ambitionerna att nå ut oftast är höga och högst vid de kommunala konsthallarna men för de fria aktörerna är resurserna för ett aktivt publikarbete oftast mycket begränsade. Högutbildade och lågavlönade Enligt enkätundersökningen utfördes så mycket som cirka 40 procent som oavlönat arbete och då nästan enbart vid de fria utställningsarrangörerna. Det innebär inte att de som arbetade oavlönat hade en lägre utbildning, utan närmare 60 procent av dessa hade en relevant högskoleutbildning, jämfört med 80 procent högskoleutbildade bland de avlönade. De ideella insatserna sker alltså i huvudsak vid de fria utställningsarrangörerna. Kännetecknande för flertalet av dessa är att de är små, drivs som ideella föreningar och har kommit till på initiativ av enskilda konstnärer som går samman för att visa och sälja samtida bild- och formkonst. Intäkter av försäljning och entréavgifter, liksom eventuellt offentligt stöd räcker oftast inte till för att täcka kostnaderna för verksamheten. En liknande situation med en hög grad av ideella insatser finns också inom andra konstområden. Många fria grupper inom exempelvis dans-, musik- eller teaterområdet har byggts upp med hjälp av oavlönat arbete, men uppgifter om omfattningen av dessa insatser saknas. I enkätundersökningen frågas enbart om de årsverken som utförs är avlönade eller ej, liksom om arbetet utförs av personer med relevant utbildning. För att göra en grundligare analys av de ideella insatserna inom bild- och formområdet krävs det en fördjupad undersökning av formerna för dessa insatser. En jämförande undersökning med andra konstområden skulle också vara värdefull. Ett problem med den stora omfattningen av frivilligarbete och de knappa resurserna är att det kan påverka benägenheten och möjligheterna att ersätta de konstnärer som visas med en rimlig ersättning. Den situation som enkätundersökningen visar, med en stor andel oavlönat arbete och små resurser, står i skarp kontrast till den bild som The European Fine Arts Foundation (TEFAF) målar upp i sina rapporter om den internationella konstmarknaden. Enligt TEFAF s senaste rapport omsatte den europeiska konstmarknaden 19,2 miljarder Euro De jämförelser som TEFAF gjort mellan 2002 och 2006 visar också att den europeiska konstmarknaden har haft en mycket kraftig tillväxt hela 70 procent. Tillväxten i Sverige har varit ännu högre 89,6 procent. Även om den internationella konstmarknaden är mycket vidare än den verksamhet som ingår i undersökningen kan det vara intressant att göra jämförelser. Man kan tala om två skilda världar. Å ena sidan en marknad som omsätter stora pengar och har en kraftig tillväxt, å andra sidan en verksamhet som drivs med knappa resurser och ett stort mått av ideellt arbete. Fler kvinnor än män Så mycket som två tredjedelar av de årsverken som utförs av utställningsarrangörerna görs av kvinnor, enligt enkätundersökningen. Detsamma gäller andelen avlönat arbete, där det visar sig att dubbelt så många kvinnor som män utför avlönat arbete. När det gäller oavlönat arbete är mönstret liknande, men andelen män som arbetar oavlönat är något högre än andelen män som arbetar med lön. Könsfördelningen är alltså något jämnare när det gäller oavlönat arbete. När det gäller vilka konstnärer som visas på utställningarna är förhållandet män och kvinnor relativt jämnt men med viss övervikt för kvinnor (58 procent). Om man ser till fördelningen av de visade konstnärernas huvudsakliga verksamhetsort så finns det en övervikt för kvinnor i samtliga undersökta kategorier, förutom bland de konstnärer som har sin huvudsakliga verksamhetsort i Europa utanför Norden. Denna kategori är den enda där män är i majoritet, men det är samtidigt den mest jämnt fördelade av samtliga kategorier (53 procent män). Trots 46

47 att kvinnor är i majoritet i övriga kategorier är det ändå en relativt jämn fördelning överlag. Den största skillnaden finns i kategorin huvudsakligen verksamma i det egna länet, där kvinnor utgör 61 procent av konstnärerna. Sammantaget visar enkätundersökningen att det finns fler kvinnor än män, både bland de konstnärer som visas och de som är anställda hos arrangörerna. Det här är siffror som stämmer överens med Konstnärsnämndens statistik över fördelningen av arbetsstipendier. Av dessa gick 55 procent till kvinnor. Det bör dock påpekas att det finns en mängd intressanta frågor som inte har ställts i enkätundersökningen och som skulle kunna leda till mer långtgående slutsatser. Till exempel skulle frågor behöva ställas om lön och befattning vad gäller kön. På motsvarande sätt skulle frågor kring ersättning och kön behöva ställas när det gäller de utställda konstnärerna. Med en sådan undersökning skulle en grundligare jämställdhetsanalys kunna göras. Lokalt globalt Nästan åtta konstnärer av tio som visades hos utställningsarrangörerna var i huvudsak verksamma inom Sverige och hälften av dessa hade sin verksamhet i samma län som arrangören. Av de nordiska konstnärer som visades var nästan 80 procent av dessa engagerade hos utställningsarrangörer lokaliserade i storstadsregionerna. Av konstnärer utanför Europa visades 77 procent hos utställningsarrangörer i storstadsregionerna. En aspekt som kommit fram i intervjuerna är hur konstnärernas geografiska hemvist påverkar det förväntade intresset för en utställning. För de större arrangörerna gäller att stora, internationellt uppmärksammade konstnärer drar besökare, medan det är de lokala konstnärerna som lockar publik hos de mindre arrangörerna. Trots att bild- och formområdet kan karaktäriseras som gränslöst är det en stark fokus på konstnärer från Europa och USA, medan övriga delar av världen har svagt inflytande i Sverige. Detta kan bero på tradition men också på att det faktiskt är för dyrt och komplicerat att visa verk av konstnärer från andra länder, eftersom det kräver kunskap, kontakter och fungerande nätverk. Med alltför små resurser är det svårt att nå upp till en sådan ambitionsnivå. Enkätundersökningen tar inte upp frågor om etnisk mångfald i verksamheterna. Däremot är det en fråga som har ställts i intervjuundersökningen. En åsikt som framfördes var att det är problematiskt, i synnerhet på lokal nivå, att öka den etniska mångfalden bland utställda konstnärer. Det kan röra sig om skilda referensramar i den konstnärliga bedömningen eller farhågor att inte erbjuda det publiken förväntar sig. Koncentration till tre regioner i landet Drygt hälften av utställningsarrangörerna finns i någon av de tre storstadsregionerna, Stockholms län, Skåne län och Västra Götalands län. De tre storstäderna i länen utgör navet i det nät av arrangörer som koncentreras till dessa tre regioner, men det finns också en omfattande verksamhet utanför storstadsområdena, framför allt i Skåne och Västra Götaland. Av enkätundersökningen framgår att av landets 21 län är det bara åtta som har mer än fem utställningsarrangörer. De flesta län har alltså mellan en och fyra arrangörer. Museerna ingår inte i enkätundersökningen, men Kulturrådets museistatistik visar att, när det gäller museer med inriktning på samtida bild och form, har knappt hälften av länen något museum som visar samtida bildoch formkonst. Dessa finns i stor utsträckning i de södra och mellersta delarna av landet. En något bättre situation är det när det gäller konstkonsulenterna. Dessa finns nu i 17 län, medan det alltså är fyra län som saknar konsulenter. Med tanke på att drygt hälften av landets befolkning bor i storstadsregionerna är det inte så anmärkningsvärt att mer än hälften av arrangörerna finns där. Däremot, när det gäller andra faktorer, finns det en förstärkt tendens till koncentration till dessa tre regioner. Dessa faktorer är andelen av de totala besöken (75 procent), andel av intäkterna (77 procent), avlönade årsverken (72 procent), publika aktiviteter (66 procent), besök på publika aktiviteter (75 procent) och andel av visade konstnärer (68 procent). En mycket hög andel av de konstnärer som visas och som har sin verksamhet utanför Sverige visas av arrangörer i de tre storstadsregionerna. Däremot när det gäller antal utställningar står de tre storstadsregionerna för en förväntad andel drygt hälften av alla visade utställningar i landet. Det finns flera orsaker till koncentrationen till storstadsområdena. Det finns professionella nätverk och en större potentiell publik där. Även de konstnärliga högskoleutbildningarna har länge legat i storstäderna. Detta förhållande är inte unikt för bild- och formområdet. Samma sak gäller för exempelvis dansområdet, även om det på senare tid finns en tendens till ökad spridning utanför storstadsområdena. Gemensamt för de båda konstområdena är att de saknar den regionala struktur med offentligt finansierade länsinstitutioner som har byggts upp sedan 1970-talet för andra kulturområden. Bilden av en verksamhet med tyngdpunkten i storstadsregionerna är alltså tydlig, om man ser till enkätun- 47

48 dersökningens resultat, men det finns flera motverkande faktorer. En sådan är de kommunala konsthallarna som finns i 48 kommuner med en spridning i både tätort och glesbygd. En annan är den regionala kulturverksamheten med konstkonsulenter och offentligt stöd till verksamheter inom bild- och formområdet. Även museerna kan sägas ha rollen som utjämnande faktor. Detta gäller både länsmuseerna, som från och med 2009 ska prioritera samtida bild- och formkonst, och de 40 museer som särskilt är inriktade på bild- och formområdet. Kulturrådets museistatistik visar att dessa museer finns inom alla kategorier statliga, regionala, kommunala och övriga. Till detta kommer den konstbildande verksamhet som Sveriges Konstföreningar och Folkrörelsernas Konstfrämjande bedriver i hela landet. Även Riksutställningar har under lång tid funnits som en garant för spridning i hela landet, inte minst genom sitt samarbete med lokala utställningsarrangörer. Verksamheten har emellertid förändrats och Riksutställningars kompletterande roll är inte lika tydlig idag som tidigare. Kommunerna står för en stor del av kostnaderna regionernas betydelse ökar Av enkätundersökningens uppgifter om intäkter framgår att två tredjedelar av utställningsarrangörernas intäkter var offentliga bidrag. Kommunerna stod för 101 miljoner kronor (70 procent), landstingen för 13 miljoner kronor (10 procent) och staten för 20 miljoner kronor (15 procent). Kommunerna står alltså för kostnaderna för undersökningens 50 kommunala konsthallar som finns i 48 kommuner. Till detta kommer kommunernas kostnader för stöd till det lokala konstlivet och inköp av offentlig konst. Kommunerna driver ibland konstmuseer och även i vissa fall konstnärsateljéer. De ger också stöd till lokala konstföreningar och enskilda konstnärer. Dessa kostnader ingår i den så kallade allmänna kulturverksamheten. Landstingens totala kostnader för kulturområdet var 2,5 miljarder kronor Andelen för bild och form har under en rad år legat på cirka två procent av de totala utgifterna. Landstingens insatser inom bild- och formområdet ser mycket olika ut. Om man ser till hur stor andel av den totala kulturbudgeten som bild- och formområdet står för är det stora skillnader mellan länen. Störst andel av den totala kulturbudgeten 5 procent står Jönköpings län för, medan Blekinge län avsätter 0,1 procent av kulturbudgeten på bild och form. Konstkonsulenter finns i alla län utom i Blekinge, Jönköpings, Kronobergs och Stockholms län. Några regioner har gjort kartläggningar och handlingsplaner för bild- och formområdet. Statens kostnader för bild- och formområdet berörs inte i detta avsnitt men finns redovisat i Tabell 46. I intervjuundersökningen ingår utställningsarrangörer i tre regioner Norrbotten, Värmland och Skåne. De skiftande ekonomiska förutsättningarna för bild- och formområdet i dessa tre län framgår av nedanstående tabell. Som jämförelse finns också uppgifter för hela landet med. Motsvarande siffror för kommunerna tar inte upp bildoch formområdet enskilt och har därför inte behandlats här. Det kan dock konstateras att kommunernas kulturutgifter är betydligt större än landstingens, med 978 kronor per invånare och år och 267 kronor per invånare och år för landstingen. I stort följer kommunernas kulturutgifter i de tre landstingen/regionerna samma mönster som de siffror som visas här. Kommunerna i Skåne och Norrbotten avsätter i genomsnitt cirka kronor per invånare och år för kultur, vilken är över genomsnittet, medan kommunerna i Värmland avsätter 874 kronor per invånare. Region Skåne har med sin jämförelsevis stora befolkning totalt sett de högsta kulturutgifterna. Omräknat per invånare är det emellertid Norrbotten som avsätter mest för kultur. Bild- och formutgifterna står för en mycket liten andel av kulturbudgeten i samtliga landsting/regioner, liksom i riket som helhet. I Skåne utgör de dock en något högre andel än i övriga län. Värmland ligger relativt långt under genomsnittet. Om man slår ut kostnaderna per invånare blir det ett liknande resultat. Utifrån dessa siffror blir det tydligt att bild- och formområdet inte utgör ett prioriterat kulturområde när det gäller regional finansiering. Att bild- och formkonstens Tabell 58. Landstingens totala kulturutgifter och utgifter för bild och form i Skåne, Värmland, Norrbotten och hela landet 2007 i kronor och procent Totalt, genomsnitt, Skåne Värmland Norrbotten hela landet Invånare Totala kulturutgifter Kulturutgifter per invånare Bild och form Bild och form per inv. 6,9 3,1 6,5 7,3 Andel av totala kulturutgifter 2,1 % 1,2 % 1,7 % 2,4 % Källa: Kulturens finansiering Kulturrådet

49 förutsättningar varierar beroende på geografiska aspekter blir också tydligt. Till exempel lägger Region Skåne ut mer än dubbelt så mycket per invånare som Värmland och även om det är få av utställningsarrangörerna i Skåne som har regional finansiering så påverkar det förutsättningarna för den samtida bild- och formkonsten. Kommunernas och landstingens/regionernas anslag för kultur i allmänhet och för bild- och formområdet i synnerhet har betydelse för nästan alla utställningsarrangörer som ingår i undersökningen, eftersom de får någon form av offentligt stöd för sin verksamhet. Kommuner och landsting/regioner har med andra ord stor påverkan på de möjligheter som utställningsarrangörerna har för att driva sin verksamhet. Detta gäller självklart ekonomiska förutsättningar, men även andra former av stöd, som exempelvis regionala konstkonsulenter och regionala handlingsplaner för bildkonsten av det slag som finns i Skåne. Skånes handlingsplan har tagits fram i samråd mellan de kulturpolitiska beslutsfattarna och konstnärsorganisationerna och har även innefattat dialog med aktiva konstnärer och utställningsarrangörer inom regionen. Den fungerar främst som ett samarbetsdokument där de olika regionala parterna tillsammans formulerat de behov som finns för bild- och formområdet och vilka åtgärder som ska genomföras för att nå målen. Även i Värmland finns dialog av liknande karaktär. I Karlstad har initiativ tagits till en konstsamrådsgrupp som träffas två gånger per år och består av företrädare för region, kommun och lokala utställare. Gruppen har inte tagit fram någon handlingsplan, men träffas och diskuterar gemensamma frågor och fyller på så sätt ett syfte. Handlingsplanen för bildkonst i Skåne och det samråd som sker i Värmland är bara exempel, men det visar hur andra åtgärder från regionen än ekonomiska bidrag kan ge positiva effekter för området i stort. Handlingsplanen fungerar främst som ett samarbetsdokument där de olika regionala parterna tillsammans formulerat de behov som finns för bild- och formområdet och vilka åtgärder som ska genomföras för att nå målen. Region Skånes handlingsplan kan jämföras med det nationella handlingsprogrammet för den professionella dansen som Kulturrådet drivit sedan Även det grundades på en dialog, i det fallet med företrädare för statlig, regional och kommunal nivå, institutioner och fria grupper, som samlades och diskuterade vilka behov som fanns och vilka insatser som skulle prioriteras. I Kulturrådets utvärdering (Fördjupad studie av handlingsprogrammet för den professionella dansen. Kulturrådet 2009) framkom det att processen som ledde fram till handlingsprogrammet var mycket viktig kanske till och med viktigare än det färdiga handlingsprogrammet. Bild- och formområdet en marginell del av kulturpolitiken Som konstaterats i tidigare avsnitt är det samlade offentliga stödet till bild- och formområdet litet. Ett skäl kan vara att det finns en betydande kommersiell konstmarknad, som i vid bemärkelse omfattar ett stort antal, ofta små, företag. Galleriförbundets 50-tal medlemmar omsätter cirka 234 miljoner kronor årligen och redovisar 100 sysselsatta. Ett annat skäl kan vara att området saknar en struktur, liknande den som finns inom andra kulturområden, med ett nät av institutioner med regionalt uppdrag. Det är inte heller någon tydlig skillnad mellan stat, landsting och kommuner när det gäller formerna för stöd till bild- och formområdet. Exempelvis finns stöd till enskilda konstnärer och inköp av konst på alla nivåer. Bild- och formområdet kan sägas höra hemma både inom det kulturpolitiska och det konstnärspolitiska intresseområdet, men också inom det näringspolitiska området. Utredningen Konstnärerna i kulturpolitiken (Svenson, Konstnärerna i kulturpolitiken. En utredning om konstnärer, kulturpolitik och arbetsmarknad. Konstnärsnämnden 2008) beskriver de olika kulturpolitiska insatser som har prövats för att konstnärer ska kunna få drägliga villkor för sin försörjning. En konstnärspolitik som direkt tar fasta på konstnärernas situation är en relativt sen företeelse. Ett problem var att antalet konstnärer i det närmaste hade fördubblats mellan 1975 och 1990 och särskilt stor var ökningen inom bildkonsten, vilket innebar en obalans mellan arbetskraft och försörjningsmöjligheter och som sedan har blivit bestående. En intressant fråga är vilket genomslag de olika kulturpolitiska och konstnärspolitiska reformerna har haft om man ser till statens utgifter för bild- och formområdet. Man kan konstatera att sedan 1998 ligger dessa på en procent, alltså lägst andel av samtliga kulturområden. I landstingens kulturbudget har kostnaderna för bild och form legat på två procent, medan andelen av kommunernas kulturanslag rimligtvis är högre, men några exakta siffror finns inte. Sammanfattningsvis bekräftar undersökningarna att bild- och formområdet kan karaktäriseras av en mångfald uttryck och aktörer, vilket är både positivt och negativt. Det ger utrymme för många skiftande initiativ, men det finns få samlande punkter. När det gäller det offentliga stödet till området är det jämfört med andra konstområden mycket lågt. Det finns stora utvecklingsmöjligheter med bland annat samverkan på regional nivå med alla parter. En samlad regional dialog om bild- och formområdet är värdefull, inte minst med tanke på den nya samverkansmodellen. 49

50 BILAGA 1. diagram och tabeller Appendix 1. diagrams and tables Diagram Diagram 1. Antal utställningsarrangörer som svarat på Kulturrådets enkät Diagram 2. Andel (%) utställningsarrangörer efter huvudman 2009 Diagram 3. Andel i procent av avlönade/oavlönade årsverken efter organisationsform Diagram 4. Andel i procent av utställningsarrangörer efter tillgång till webbplats och region 2009 Diagram 5. Andel i procent av utställningsarrangörer efter informationssätt för verksamheten 2009 Diagram 6. Andel i procent av utställningsarrangörer efter lokalyta och region 2009 Diagram 7. Antalet utställningar totalt per region 2009 Diagram 8. Vandringsutställningar efter organisationsform 2009 Diagram 9. Visade konstnärer efter professionella och övriga 2009 Diagram 10. Andelen konstnärer efter verksamhetsort 2009 Diagram 11. Andel i procent av utställningsarrangörer efter aktiviteter inom Skapande skola 2009 Tabeller Tabell 1. Utställningsarrangörer efter organisationsform och region 2009 Tabell 2. Antal avlönade årsverken efter kön, utbildning och region 2009 Tabell 3. Antal avlönade årsverken efter kön, utbildning och organisationsform 2009 Tabell 4. Antal oavlönade årsverken efter kön, utbildning och organisationsform 2009 Tabell 5. Intäkter i tusentals kronor efter intäktsslag och region 2009 Tabell 6. Intäkter i tusentals kronor efter intäktsslag och organisationsform 2009 Tabell 7. Kostnader i tusentals kronor efter kostnadsslag och region 2009 Tabell 8. Kostnader i tusentals kronor efter kostnadsslag och organisationsform 2009 Tabell 9. Andel i procent och antal med webbplats efter organisationsform 2009 Tabell 10. Andel i procent och antal informationssätt gällande verksamheten efter region 2009 Tabell 11. Andel i procent och antal informationssätt gällande verksamheten efter organisationsform 2009 Tabell 12. Utgivet informationsmaterial efter region 2009 Tabell 13. Utgivet informationsmaterial efter organisationsform 2009 Tabell 14. Lokalyta efter organisationsform 2009 Tabell 15. Handikappanpassade lokaler efter region 2009 Tabell 16. Handikappanpassade lokaler efter organisationsform 2009 Tabell 17. Antal öppetdagar vid utställningar efter region 2009 Tabell 18. Antal öppetdagar vid utställningar efter organisationsform 2009 Tabell 19. Antal besök vid utställningar efter region 2009 Tabell 20. Antal besök vid utställningar efter organisationsform 2009 Tabell 21. Antal utställningar efter utställningstyp och region 2009 Tabell 22. Antal utställningar efter utställningstyp och organisationsform 2009 Tabell 23. Genomsnittliga antal utställningar efter utställningstyp och region 2009 Tabell 24. Vandringsutställningar efter region 2009 Tabell 25. Antal konstnärer efter utbildning, kön och region 2009 Tabell 26. Antal konstnärer efter utbildning, kön och organisationsform 2009 Tabell 27. Antal konstnärer efter huvudsaklig verksamhetsort, kön och region 2009 Tabell 28. Antal konstnärer efter huvudsaklig verksamhetsort, kön och organisationsform 2009 Tabell 29. Antal publika aktiviteter efter region 2009 Tabell 30. Antal deltagare i publika aktiviteter efter region 2009 Tabell 31. Antal och genomsnittligt antal tillfällen av publika aktiviteter efter organisationsform 2009 Tabell 32. Antal deltagare i publika aktiviteter efter organisationsform 2009 Tabell 33. Andel i procent och antal aktiviteter inom ramen för Skapande skola efter region 2009 Tabell 34. Andel i procent och antal aktiviteter inom ramen för Skapande skola efter organisationsform 2009 Tabell 35. Intervjuade utställningsarrangörer per län Tabell 36. Museernas och konsthallarnas intäkter efter typ av intäkter 2008 i procent Tabell 37. Museer med samlingar som har inriktning mot bild och form Intäkter totalt i tusental kronor, andel bidrag från kommuner, landsting och stat i procent och i tusental kronor 50

51 Tabell 38. Statens kulturråd. Beviljade medel för bild och form 2008 i tusental kronor Tabell 39. Statens konstråd. Kostnader för inköpt konst, beställd konst och totala kostnader inom statligt, respektive icke statligt lokalbruk 2008, belopp i tusental kronor Tabell 40. Konstnärsnämnden. Genomsnittsbelopp och antal arbetsstipendier inom bild- och formområdet 1995, 2000 och Belopp i kronor Tabell 41. Konstnärsnämnden. Totalt antal sökande samt antal bifall och avslag för arbetsstipendier inom gruppen bild- och formkonstnärer , fördelat på kvinnor och män samt procent Tabell 42. Konstnärsnämnden. Antal löpande femåriga arbetsstipendier fördelade på yrkesgrupp inom bildoch formområdet Antal och procent Tabell 43. Riksutställningars verksamhet Antal utställningar, förstudier, besökare, turnéorter, län, arrangörer samt utbildningar Tabell 44. Riksutställningar. Antal utställningar fördelade efter ämne 2006, 2007 och 2008 Tabell 45. Riksutställningar. Antal arrangörer 2006, 2007 och 2008 Tabell 46. Statligt stöd till bild- och formområdet 2008 i tusental kronor Tabell 47. Landstingens/regionernas utgifter för bildoch formområdet (ej museer, ej inköp av konst) och kulturutgifter totalt 2007, tusental kronor och procent Tabell 48. Galleriförbundets medlemsgallerier. Omsättning och verksamhet 2007 och Antal och tusental kronor Tabell 49. Hemslöjdsföretag Antal och tusental kronor Tabell 50. Konstmarknaden i ett urval länder i EU Tillväxt i procent , andel av den globala marknaden i procent och antal företag fördelat efter land Tabell 51. Uppskattat antal anställda vid konstmarknaden inom ett urval EU-länder Antal anställda inom auktionssektorn och konsthandeln, samt totalt antal anställda efter land Tabell 52. Fristående konstnärliga högskolor 2004 och Antal helårsstudenter och antal examina vid de konstnärliga högskolorna Tabell 53. Kulturprogram vid folkhögskolor Antal arrangemang och deltagare totalt samt därav inom bild- och formområdet Tabell 54. Studiecirklar i bild- och formkonst, formgivning och konsthantverk Antal cirklar samt procentuell andel av samtliga cirklar efter ämne Tabell 55. Studieförbundens kulturprogram Antal arrangemang, deltagare och medverkande i studieförbundens kulturprogram. Totalt samt därav inom bild- och formområdet Tabell 56. Målning, teckning eller arbete med lera Personer år som på fritiden ägnat sig åt aktiviteten under de senaste 12 månaderna i procent Tabell 57. Besökt konstmuseum eller konstutställning Personer år som på fritiden ägnat sig åt aktiviteten under de senaste 12 månaderna i procent Tabell 58. Landstingens totala kulturutgifter och utgifter för bild- och form i Skåne, Värmland, Norrbotten och hela landet 2007 i kronor och procent Bilaga 2 Tabell 59 Frågeområden Tabell 60 Fältarbetsperiod Tabell 61 Population och svarsandel Bilaga 7 Tabell 62. Museer/konsthallar med samlingar 2008, bidrag tusen kronor, per län Tabell 63. Nämnden för hemslöjdsfrågor. Medel för konsulentverksamhet och projekt 2008, per län, tusental kronor Tabell 64. Riksutställningar. Bokningar, visningsdagar och kostnader Antal och kronor per län Tabell 65. Statens konstråd. Antal avslutade projekt och inköp av lös konst Tabell 66. Företag med hemslöjd Antal sysselsatta och företag per län Tabell 67. Sveriges konstföreningars distriktsverksamhet 2008 Diagrams Diagram 1. Number of exhibitors who completed the Swedish Arts Council s questionnaire Diagram 2. Proportion (%) of exhibitors by principal/ responsible authority 2009 Diagram 3. Proportion of paid/unpaid man-years by type of organisation Diagram 4. Proportion of exhibitors by access to website and region 2009 Diagram 5. Proportion of exhibitors by information structure in the operation 2009 Diagram 6. Proportion of exhibitors by size of premises and region 2009 Diagram 7. Total number of exhibitions per region 2009 Diagram 8. Travelling exhibitions by type of organisation

52 Diagram 9. Travelling exhibitions by type of organisation 2009 Diagram 10. Proportion of artists by location of activities 2009 Diagram 11. Proportion of exhibitors by Creative School activities 2009 Tables Table 1. Exhibitors by type of organisation and region 2009 Table 2. Number of paid man-years by gender, education and region 2009 Table 3. Number of paid man-years by gender, education and type of organisation 2009 Table 4. Number of un-paid man-years by gender, education and type of organisation 2009 Table 5. Revenues in SEK thousand by type of revenue and region 2009 Table 6. Revenues in SEK thousand by type of revenue and type of organisation 2009 Table 7. Costs in SEK thousand by type of cost and region 2009 Table 8. Costs in SEK thousand by type of cost and type of organisation 2009 Table 9. Proportion and number of exhibitors who have a website, by type of organisation 2009 Table 10. Proportion and number of information structures in the organisations, by region 2009 Table 11. Proportion and number of information structures in the organisation, by type of organisation 2009 Table 12. Published information material by region 2009 Table 13. Published information material by type of organisation 2009 Table 14. Size of premises by type of organisation 2009 Table 15. Premises suitable for disabled people, by region 2009 Table 16. Premises suitable for disabled people, by type of organisation 2009 Table 17. Number of opening days for exhibitions, by region 2009 Table 18. Number of opening days for exhibitions, by type of organisation 2009 Table 19. Number of visits to exhibitions, by region 2009 Table 20. Number of visits to exhibitions, by type of organisation 2009 Table 21. Number of exhibitions, by type of exhibition and region 2009 Table 22. Number of exhibitions, by type of exhibition and type of organisation 2009 Table 23. Average number of exhibitions, by type of exhibition and region 2009 Table 24. Travelling exhibitions by region 2009 Table 25. Number of artists, by education, gender and region 2009 Table 26. Number of artists, by education, gender and type of organisation 2009 Table 27. Number of artists, by main location of activities, gender and region 2009 Table 28. Number of artists, by main location of activities, gender and type of organisation 2009 Table 29. Number of public activities, by region 2009 Table 30. Number of participants in public activities, by region 2009 Table 31. Number and average occurrence of public activities, by type of organisation 2009 Table 32. Number of participants in public activities, by type of organisation 2009 Table 33. Proportion and number of activities within the framework of Creative School, by region 2009 Table 34. Proportion and number of activities within the framework of Creative School, by type of organisation 2009 Table 35. Interviewed exhibitors, by county Table 36. Museums and art galleries revenues, by type of revenue in 2008, in per cent Table 37. Museums with collections in the field of visual arts Total revenues in SEK thousand, proportion of grants from municipalities, county councils and the Government, in per cent and SEK thousand Table 38. The Swedish Arts Council. Approved grants for visual arts in 2008, in SEK thousand Table 39. The National Public Art Council. Costs for procured art, ordered art and total costs for government and non-government use of premises in 2008, in SEK thousand Table 40. The Swedish Arts Grants Committee. Average sum and number of scholarships in the field of visual arts in 1995, 2000 and In SEK thousand Table 41. The Swedish Arts Grants Committee. Total number of applicants, and number of approvals and rejections of scholarships for visual arts artists in , divided into women and men and in per cent Table 42. The Swedish Arts Grants Committee. Number of ongoing five-year scholarships, by occupational group in the field of visual arts Number and per cent Table 43. Swedish Travelling Exhibitions activities in Number of exhibitions, pre-studies, visitors, tour locations, counties, exhibitors and educations Table 44. Swedish Travelling Exhibitions. Number of exhibitions by theme in 2006, 2007 and

53 Table 45. Swedish Travelling Exhibitions. Number of exhibitors in 2006, 2007 and 2008 Table 46. Government grants for the field of visual arts in 2008, in SEK thousand Table 47. County councils /regions total expenses in the field of visual arts (not including museums and procurement of art) and cultural expenses in 2007, in SEK thousand and per cent Table 48. The Swedish Gallery Association s member galleries. Turnover and activities in 2007 and Number and SEK thousand Table 49. Handicraft companies in Number and SEK thousand Table 50. The art markets in certain EU countries in Growth in per cent in , proportion of the global market and number of companies by country Table 51. Estimated number of employees in the art markets in certain EU countries in Number of employees in the auction sector and art market, and total number of employees by country Table 52. Independent art colleges in 2004 and Number of full-time equivalent students and number of graduates at the art colleges Table 53. Cultural programmes at folk high-schools in Number of arrangements and participants in total and in the field of visual arts Table 54. Study circles in visual art, design and handicrafts Number of circles and proportion of all circles by field Table 55. Swedish education associations cultural programmes in Number of arrangements, participants and performers in the education associations cultural programmes. In total and in the field of visual arts Table 56. Paintings, drawings or clay artworks People aged years who pursued these activities in their spare time during the last 12 months, in per cent Table 57. Visits to art museums or exhibitions People aged years who pursued these activities in their spare time during the last 12 months, in per cent Table 58. County councils total expenditures for culture and visual arts in Skåne, Värmland, Norrbotten and the entire country in 2007, in SEK and per cent Appendix 7 Table 62. Museums/art galleries with collections in 2008, grants in SEK thousand per county Table 63. The National Swedish Handicraft Council. Funds for consultancy activities and projects in 2008, by county, in SEK thousand Table 64. Swedish Travelling Exhibitions. Bookings, exhibition days and costs in Number and SEK per county Table 65. The National Public Art Council. Number of completed projects and procurement of artworks in Table 66. Companies with handicraft in Number of employees and companies per county Table 67. The Federation of Swedish Art Clubs districtbased activities in 2008 Appendix 2 Table 59 Query areas Table 60 Field work period Table 61 Population and proportion of respondents 53

54 BILAGA 2. KVALITETSDEKLARATION TILL enkätundersökningen Sammanfattning Statisticon AB har på uppdrag av Statens kulturråd genomfört en undersökning av konsthallar och galleriers verksamhet år Undersökningen har genomförts i form av en webbenkät. Statistikens innehåll Statistiska målstorheter Undersökningen omfattar ett flertal frågeområden rörande konsthallarnas/galleriernas verksamhet. Tabell 59 redovisar de olika frågeområdena samt en kort beskrivning av områdets innehåll. Baserat på varje frågeområde och de specifika frågorna finns associerade målstorheter specificerade. Ett exempel är målstorheten totalt antal besök på konsthallar/gallerier år Undersökningsenhet och population Statistiken omfattar konsthallar och andra utställningsarrangörer som visar professionell samtida konst inom bildkonst, foto, konsthantverk eller design som huvudsakligen har en icke-vinstdrivande verksamhet, har fysiska lokaler samt verksamhet året runt. Populationen omfattade från början sammanlagt 176 konsthallar och gallerier, se Tabell 61. I Tabell 59 redovisas frågeområden översiktligt. Inom varje frågeområde finns ett flertal enskilda frågor vilka ger upphov till en rad variabler. I Bilaga 3 i rapporten redovisas frågeblanketten. Statistiska mått I tabellerna redovisas i första hand totaler, genomsnitt och andelar och dessutom några nyckeltal. Redovisningsgrupper Statistiken redovisas på totalnivå samt efter län och efter organisationsform. Referenstider Uppgifterna avser år Fullständighet De delar av konsthallarnas och galleriernas verksamhet som omfattas av enkäten framgår i tabell 59 nedan. Eventuella andra delar av institutionernas verksamhet ingår inte i undersökningen. Statistikens tillförlitlighet Tillförlitlighet totalt Statistiken baseras på en totalundersökning av konsthallar och gallerier som visar professionell samtida konst inom bildkonst, foto, konsthantverk eller design som huvudsakligen har en icke-vinstdrivande verksamhet, har fysiska lokaler samt verksamhet året runt. Svarsandelen i undersökningen är 84 procent. Utöver objektsbortfall (där svar helt saknas från en institution) förekommer även bortfall på enskilda frågor (partiellt bortfall). Osäkerhetskällor Urval och skattningsförfarande Undersökningen är en totalundersökning varför det inte föreligger något urvalsfel. Ramtäckning Med osäkerhetskällan ramtäckning avses att den urvalsram som används antingen saknar institutioner som Tabell 59. Frågeområden Område Organisation Lokaler Utställningar Konstnärer Egna produktioner Publika aktiviteter Tryckt material Information Personal Ekonomi Beskrivning Institutionens huvudman samt organisationsform. utställningsytans storlek samt om lokalen är handikappanpassad. Antal utställningar och antal besök vid utställningarna. Antal öppetdagar samt antal vandringsutställningar. Antal konstnärer som fanns representerade i de genomförda utställningarna. Redovisas efter kön och utbildning samt efter kön och huvudsaklig verksamhetsort. Antal egenproducerade utställningar. Fördelas efter separat-/grupputställning samt efter egen- och samproducerade. Antal publika aktiviteter uppdelat på antal tillfällen och deltagare. Antal utställningskataloger, studie- och undervisningsmaterial samt övriga publikationer. Hemsida på Internet, samt uppgift om hur man informerar allmänheten om sin verksamhet. Antal årsverken totalt samt uppdelat på kön och avlönad/icke avlönad personal. Institutionens intäkter och kostnader totalt samt uppdelat på delposter. 54

55 ingår i populationen (s.k. undertäckning) eller innehåller institutioner som inte ingår i målpopulationen (s.k. övertäckning). Av enkätsvaren framgår att elva av institutionerna inte anser sig uppfylla kraven ovan för att ingå i undersökningspopulationen. Dessa institutioner har klassificerats som övertäckning. Undertäckning kan finnas i form av konsthallar/gallerier som haft verksamhet under år 2009, men som inte finns med i undersökningspopulationen. Omfattningen av detta är inte känd. Mätning Information om undersökningen Innan datainsamlingen påbörjades sände Kulturrådet ut ett informationsbrev via e-post till samtliga institutioners kontaktpersoner. I brevet informerades om den kommande uppgiftsinsamlingen och mottagaren av brevet uppmanades även att höra av sig om kontaktuppgifterna var felaktiga. Datainsamling Datainsamlingen har genomförts i form av en webb enkät under mitten av januari till och med början av mars år Ett introduktionsbrev (via e-post) med en uppmaning om att logga in på en hemsida sändes ut till samtliga institutioner. I brevet fanns lösenord och anvisningar om hur man skulle logga in. Efter drygt en vecka respektive drygt tre veckor sändes påminnelsebrev till de institutioner som ännu inte besvarat enkäten. Ytterligare en e- postpåminnelse genomfördes efter ytterligare två veckor. Därefter genomförde Kulturrådet telefonpåminnelser till institutioner som ännu inte inkommit med svar. Tabell 60 redovisar vissa tidpunkter under datainsamlingen. Tabell 60. Fältarbetsperiod Tidpunkt Nov dec 2009 Aktivitet Utsändning informationsbrev till uppgiftslämnarna 11 januari Datainsamling inleds, utsändning av introduktionsbrev. 21 januari Påminnelsebrev 1 3 februari Påminnelsebrev 2 16 februari Påminnelsebrev februari Telefonpåminnelser Uppgiftslämnare Enkäten är ställd till konsthallen/galleriet. I vissa fall har e-postmeddelandet sänts till en namngiven person, och i andra fall till institutionens info-adress. Mätfel Med mätfel avses fel som kan ha uppstått genom att frågor och svar missuppfattats av den svarande. Mätfelens omfattning är okänd, men kan antas ha en viss betydelse för undersökningens resultat. Flera av begreppen i undersökningen är inte entydigt definierade och utifrån uppgiftslämnarnas svar och kommentarer finns det en del som tyder på att vissa frågor missuppfattats. I de fall orimliga svar angivits har institutionen återkontaktats och svaren har vid behov rättats. Exempel på orimliga svar är när till exempel en institutions ekonomiuppgifter varit orimligt små. Detta berodde i några fall på att man lämnat svar i tusentals kronor istället för i kronor. Återkontakter med berörda institutioner har i dessa fall gett svar på sådana oklarheter/felaktigheter. Återkontakterna har genomförts av Kulturrådet. En källa till att mätfel uppkommer kan vara att uppgifter som efterfrågas inte finns tillgängliga. Det finns också exempel på institutioner som har flera olika verksamheter inom samma organisation och där det för uppgiftslämnaren inte är entydigt definierat för vilken del av verksamheten uppgifter ska lämnas, detta kan till exempel gälla besökssiffror. Svarsbortfall Objektsbortfallet, det vill säga att svar helt saknas från en institution, i undersökningen är 18 procent. Därtill förekommer partiellt bortfall, vilket innebär att svar saknas för en eller flera frågor i undersökningen. I Tabell 61 redovisas undersökningspopulation och svarsandel efter region. Tabell 61. Population och svarsandel Över- Popu- Svarsan- Totalt Ram täckning lation Svar Bortfall del (%) Totalt Stockholms län Östergötlands län Kalmar län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Västmanlands län Dalarnas län Övriga län Bearbetning Data har bearbetats i flera steg. Webbenkäten innehöll vissa logiska kontroller och automatiska summeringar som gjorde att databearbetningen underlättades. För frågeområden där flera delposter summeras (till exempel ekonomi och personal) skedde summeringen automatiskt i webbenkäten. 55

56 I redovisningen av uppgifter om antal konstnärer fördelade efter kön och utbildningsbakgrund gjordes bedömningen på förhand att denna uppgift kunde vara svår att lämna. Därför beslutades att både delposter och totaluppgift skulle matas in. Vid databearbetningen framkom att ofullständiga uppgifter lämnats och att felaktiga summeringar gjorts. Felaktiga summeringar kunde rättas, utgångspunkten var då att delposterna antal professionella respektive övriga konstnärer var de korrekta uppgifterna och totalsumman räknades om. I de fall orimliga uppgifter upptäcktes i till exempel redovisning av ekonomi och antal publikationer återkontaktades berörda institutioner av Kulturrådet och rättningar gjordes därefter. I de fall antalet övriga publikationer var orimligt stort (>100 st.) och uppgiftslämnaren inte kunde nås för kontroll av uppgiften har antalet övriga publikationer beräknats som tre gånger antal utställningar (dvs. vi har gjort ett antagande om att man i snitt tar fram tre övriga publikationer per genomförd utställning). Vidare har rättningar genomförts av svar på publika aktiviteter i de fall antalet tillfällen respektive besök för skola/förskola överstiger det totala antalet tillfällen/ besök. Antalet tillfällen/besök för skola/förskola har då satts till det totala antalet tillfällen/besök. Modellantaganden - Redovisning av osäkerhetsmått Ingen redovisning av osäkerhetsmått görs i undersökningen. Statistikens aktualitet Frekvens Detta är första gången statistik om bild och form genomförs. Undersökningen är tänkt att återkomma årligen. mätningar för den presenterade statistiken vilka kunde haft annorlunda definitioner. I det avseendet är statistiken enhetlig. Samanvändbarhet med annan statistik - Tillgänglighet och förståelighet Spridningsformer Resultaten från undersökningen finns publicerade i rapporten Bild och form 2009 i Kulturrådets rapportserie Kulturen i siffror. Rapporten finns tillgänglig både i tryckt form och på Kulturrådets webbplats Dokumentation I denna kvalitetsdeklaration beskrivs samtliga aspekter av undersökningens genomförande. Tillgång till primärmaterial Tillgång till primärmaterial kan erhållas efter prövning från Kulturrådet. Upplysningstjänster Upplysningar om statistiken kan fås av Erik Peurell på Kulturrådet. Telefon eller e-post: erik.peurell@ kulturradet.se Övrigt Statisticon AB har genomfört undersökningen. Åsa Greijer har varit projektledare och även ansvarat för datainsamlingen, bearbetning och tabulering av data samt har skrivit kvalitetsdeklarationen. Anders Persson, Rapportor AB har utformat webbenkäten. Framställningstid Framställningstid för statistiken är cirka fem månader. Punktlighet - Jämförbarhet och samanvändbarhet Jämförbarhet över tiden - Jämförbarhet mellan grupper Tabellerna bygger endast på data som samlas in i undersökningen, det vill säga det finns inga andra källor eller 56

57 BILAGA 3. FRÅGEFORMULÄR FÖR ENKÄTUNDERSÖKNING 57

58 58

59 59

60 60

61 61

62 BILAGA 4. UTSTÄLLNINGSARRANGÖRER SOM INGÅR I ENKÄTUNDERSÖKNINGEN, ALFABETISK FÖRTECKNING 125 kvadrat, Stockholm 300m3 Art Space Göteborg, Göteborg Alingsås konsthall, Alingsås Arvika Konsthall, Arvika Avesta Art, Avesta Blås & knåda, Stockholm Bonniers Konsthall, Stockholm Centrum för fotografi, Stockholm Drejeriet butik och galleri, Östersund Edsvik konsthall, Sollentuna Enköpings Konsthall, Enköping Erna & Victor Hasselblads Stiftelse, Göteborg Falsterbo konsthall, Vellinge Form/Design Center, Malmö Formargruppen, Malmö fotogalleriet [format], Malmö Fotogalleriet/Gotlands Fotografiska Forum, Gotland Fotografins hus, Stockholm Frölunda kulturhus, Göteborg Färgfabriken (Stiftelsen Färgfabriken), Stockholm Färgfabriken Norr/ Jämtlands Läns Landsting, Östersund Föreningen för Nutida Svenskt Silver, Stockholm Föreningen Konstgrafiker i Jönköping, Jönköping Föreningen Teatergalleriet Kalmar, Kalmar Galleri [KG52], Stockholm Galleri 1, Uppsala Galleri 54, Göteborg Galleri Astley, Skinnskatteberg Galleri Box, Göteborg Galleri Cosmopolitan, Göteborg Galleri Hantverket Stockholm, Stockholm Galleri Hnoss, Göteborg Galleri Hörnan (Biblioteket i Falun), Falun galleri ikon, Stockholm Galleri Koch, Kulturhuset Fregatten, Stenungsund Galleri Konstepidemin, Göteborg Galleri Kontrast, Stockholm Galleri Kraftverk, Linköping Galleri Majnabbe, Göteborg Galleri Rostrum, Malmö Galleri S:t Gertrud (Konstfrämjandet i Skåne), Malmö Galleri se konst, Falun Galleri Skådebanan, Linköping Galleri Stallet, Arboga Galleri Syster, Luleå Gamla Meken Smedjebackens kommun, Smedjebacken Gerlesborgsskolan i Bohuslän, Tanum Gotländska konsthantverkare och formgivare/galleri 5, Gotland Grafik i Väst, Göteborg Grafiska sällskapet, Stockholm Gustavsbergs konsthall, Värmdö Gävle Konstcentrum, Gävle Göteborgs Konstförening. Galleri, Göteborg Göteborgs Konsthall, Göteborg Hantverksgruppen Sintra, Göteborg Härke Konstcentrum, Östersund Hässleholm Kulturhus, Hässleholm Index, the Swedish Contemporary Art Foundation, Stockholm Italienska Palatset Ekonomisk Förening, Växjö Jakobsbergs Konsthall, Järfälla JR Konsthallen, Linköping Kaleido konsthantverk, Uppsala Karlskoga Konsthall, Karlskoga Karlskrona konsthall, Karlskrona Keramikgruppen Kaolin, Stockholm Kilen Art Group, Luleå Koncentrat, Luleå Konst i Karlstad, Karlstad Konstenheten, Skövde Kulturhus/Konsthall och konstmuseum, Skövde Konstforum, Norrköping Konstfrämjandets Galleri (Konstfrämjandet Västmanland), Västerås Konstföreningen Aura, Lund Konstgalleriet Hälleforsnäs, Flen Konsthall 1.0, Jönköping Konsthall C, Hökarängen, Stockholm Konsthallen (Biblioteket i Borlänge), Borlänge Konsthallen Hishult, Laholm Konsthallen i Dunkers kulturhus, Helsingborg Konsthallen i Luleå, Luleå Konsthallen i Sandviken, Sandviken Konsthallen Trollhättan, Trollhättan Konsthallen/Hamnmagasinet, Varberg Konsthantverkarna i Örebro län, Örebro Konsthantverkarna Karlstad (Värmlands Konsthantverkare ek. för.), Karlstad Konsthantverkarna, Förening, Stockholm Konstnärernas Intresseförening i Norrköping (KIFiN). Galleri Kronan, Norrköping Konstnärscentrum väst/ Galleri KC, Göteborg Konstnärsföreningen Dymlingen, Jönköping 62

63 Konstnärshuset, Stockholm Kramfors konsthall, Kramfors Krets, Malmö Kulturcentrum i Ronneby, Ronneby Kulturföreningen Jacob/Galleri 21, Malmö Kulturhuset Stockholm, Stockholm Kulturhuset Ängeln, Katrineholm Kungsbacka Konsthall, Kungsbacka Landskrona Konsthall, Landskrona Leksands kulturhus, Leksand Lerverk Galleri och Butik, Göteborg Lilith Performance Studio, Malmö Liljevalchs konsthall, Stockholm Lunds konsthall, Lund Malmö Konsthall, Malmö Mejan Labs, Stockholm Mobile Art Production (MAP), Stockholm Mossutställningar, Stockholm Nacka konsthall, Nacka Norrtälje konsthall, Norrtälje Noshörningen, Kalmar Not Quite Fengersfors, Åmål Nääs Art och Kraft konsthantverk, Lerum Osby Konsthall, Osby Oskarshamns Konsthall (Kulturhuset), Oskarshamn Passagen. Linköpings konsthall, Linköping R A K E T A, Stockholm ROPA, Stockholm Rättviks konsthall, Rättvik Röda Sten Kulturförening, Göteborg Rögle Konsthall, Helsingborg Signal Center för samtidskonst, Malmö Skellefteå Konsthall, Skellefteå Skånes Konstförening, Malmö Smålands Konstarkiv, Värnamo Stadsgalleriet i Halmstad, Halmstad Stadshusgalleriet i Laholm, Laholm Staffanstorps konsthall, Staffanstorp Stenhuset (Surahammars konst- och hantverksgille), Surahammar Stiftelsen Parken/Marabouparken, Sundbyberg Stiftelsen Wanås Utställningar, Östra Göinge Studio 44, Stockholm Södertälje konsthall, Södertälje Teatergalleriet Uppsala stadsteater, Uppsala Tensta konsthall (Stiftelsen Tensta konsthall), Stockholm Tomelilla Konsthall, Tomelilla Twochange, Stockholm Tyresö konsthall, Tyresö Verkligheten, Umeå Verkstad ett rum för konst i Norrköping, Norrköping VIDA museum och konsthall, Borgholm wip:sthlm, Stockholm Virserums Konsthall, Hultsfred Väsby Konsthall, Upplands Väsby Västerås konstnärsförening, Västerås Växjö Konsthall, Växjö Ålgården, konstnärernas galleri, Borås Åmåls konsthall, Åmål Örebro konsthall, Örebro 63

64 BILAGA 5. UTSTÄLLNINGSARRANGÖRER SOM INGÅR I ENKÄTUNDERSÖKNINGEN, LÄNSVIS FÖRTECKNING Stockholms län Väsby Konsthall, Upplands Väsby Gustavsbergs konsthall, Värmdö Jakobsbergs Konsthall, Järfälla Haninge konsthall, Haninge Tyresö konsthall, Tyresö Edsvik konsthall, Sollentuna Kulturhuset Stockholm, Stockholm Liljevalchs konsthall, Stockholm 125 kvadrat, Stockholm Blås & knåda, Stockholm Centrum för fotografi, Stockholm Fotografins hus, Stockholm Färgfabriken (Stiftelsen Färgfabriken), Stockholm Föreningen för Nutida Svenskt Silver, Stockholm Galleri Hantverket Stockholm, Stockholm galleri ikon, Stockholm Galleri Kontrast, Stockholm Grafiska sällskapet, Stockholm Index, the Swedish Contemporary Art Foundation, Stockholm Keramikgruppen Kaolin, Stockholm Galleri [KG52], Stockholm Konsthall C, Hökarängen, Stockholm Konsthantverkarna, Förening, Stockholm Konstnärshuset, Stockholm Mejan Labs, Stockholm Mobile Art Production (MAP), Stockholm Mossutställningar, Stockholm R A K E T A, Stockholm ROPA, Stockholm Studio 44, Stockholm Twochange, Stockholm wip:sthlm, Stockholm Tensta konsthall (Stiftelsen Tensta konsthall), Stockholm Bonniers Konsthall, Stockholm Södertälje konsthall, Södertälje Nacka konsthall, Nacka Stiftelsen Parken/Marabouparken, Sundbyberg Norrtälje konsthall, Norrtälje Uppsala län Kaleido konsthantverk, Uppsala Teatergalleriet Uppsala stadsteater, Uppsala Galleri 1, Uppsala Enköpings Konsthall, Enköping Sörmlands län Konstgalleriet Hälleforsnäs, Flen Kulturhuset Ängeln, Katrineholm Östergötlands län Passagen. Linköpings konsthall, Linköping Galleri Kraftverk, Linköping Galleri Skådebanan, Linköping JR Konsthallen, Linköping Konstnärernas Intresseförening i Norrköping (KIFiN). Galleri Kronan, Norrköping Konstforum, Norrköping Verkstad ett rum för konst i Norrköping, Norrköping Jönköpings län Konsthall 1.0, Jönköping Konstnärsföreningen Dymlingen, Jönköping Föreningen Konstgrafiker i Jönköping, Jönköping Smålands Konstarkiv, Värnamo Kronobergs län Italienska Palatset Ekonomisk Förening, Växjö Växjö Konsthall, Växjö Kalmar län Virserums Konsthall, Hultsfred Föreningen Teatergalleriet Kalmar, Kalmar Noshörningen, Kalmar Oskarshamns Konsthall (Kulturhuset), Oskarshamn VIDA museum och konsthall, Borgholm Gotlands län och kommun Gotländska konsthantverkare och formgivare/galleri 5, Gotland Fotogalleriet/Gotlands Fotografiska Forum, Gotland Blekinge län Karlskrona konsthall, Karlskrona Kulturcentrum i Ronneby, Ronneby Skåne län Staffanstorps konsthall, Staffanstorp Falsterbo konsthall, Vellinge Stiftelsen Wanås Utställningar, Östra Göinge Tomelilla Konsthall, Tomelilla Osby Konsthall, Osby Form/Design Center, Malmö 64

65 Formargruppen, Malmö fotogalleriet [format], Malmö Galleri Rostrum, Malmö Galleri S:t Gertrud (Konstfrämjandet i Skåne), Malmö Signal Center för samtidskonst, Malmö Krets, Malmö Kulturföreningen Jacob/Galleri 21, Malmö Malmö Konsthall, Malmö Skånes Konstförening, Malmö Lunds konsthall, Lund Konstföreningen Aura, Lund Landskrona Konsthall, Landskrona Konsthallen i Dunkers kulturhus, Helsingborg Rögle Konsthall, Helsingborg Hässleholm Kulturhus, Hässleholm Hallands län Stadsgalleriet i Halmstad, Halmstad Konsthallen Hishult, Laholm Stadshusgalleriet i Laholm, Laholm Konsthallen/Hamnmagasinet, Varberg Kungsbacka Konsthall, Kungsbacka Västra Götalands län Galleri Koch, Kulturhuset Fregatten, Stenungsund Gerlesborgsskolan i Bohuslän, Tanum Nääs Art och Kraft konsthantverk, Lerum 300m3 Art Space Göteborg, Göteborg Frölunda kulturhus, Göteborg Galleri 54, Göteborg Galleri Box, Göteborg Galleri Cosmopolitan, Göteborg Galleri Hnoss, Göteborg Galleri Konstepidemin, Göteborg Galleri Majnabbe, Göteborg Grafik i Väst, Göteborg Göteborgs Konstförening. Galleri, Göteborg Göteborgs Konsthall, Göteborg Hantverksgruppen Sintra, Göteborg Erna & Victor Hasselblads Stiftelse, Göteborg Konstnärscentrum väst/ Galleri KC, Göteborg Lerverk Galleri och Butik, Göteborg Röda Sten Kulturförening, Göteborg Konsthallen Trollhättan, Trollhättan Alingsås konsthall, Alingsås Ålgården, konstnärernas galleri, Borås Åmåls konsthall, Åmål Not Quite Fengersfors, Åmål Konstenheten, Skövde Kulturhus/Konsthall och konstmuseum, Skövde Värmlands län Konsthantverkarna Karlstad (Värmlands Konsthantverkare ek. för.), Karlstad Konst i Karlstad, Karlstad Arvika Konsthall, Arvika Örebro län Konsthantverkarna i Örebro län, Örebro Örebro konsthall, Örebro Karlskoga Konsthall, Karlskoga Västmanlands län Galleri Astley, Skinnskatteberg Stenhuset (Surahammars konst- och hantverksgille), Surahammar Västerås konstnärsförening, Västerås Konstfrämjandets Galleri (Konstfrämjandet Västmanland), Västerås Galleri Stallet, Arboga Dalarnas län Leksands kulturhus, Leksand Rättviks konsthall, Rättvik Gamla Meken Smedjebackens kommun, Smedjebacken Galleri Hörnan (Biblioteket i Falun), Falun Galleri se konst, Falun Konsthallen (Biblioteket i Borlänge), Borlänge Avesta Art, Avesta Gävleborgs län Gävle Konstcentrum, Gävle Konsthallen i Sandviken, Sandviken Västernorrlands län Kramfors konsthall, Kramfors Jämtlands län Drejeriet butik och galleri, Östersund Färgfabriken Norr/ Jämtlands Läns Landsting, Östersund Härke Konstcentrum, Östersund Västerbottens län Verkligheten, Umeå Skellefteå Konsthall, Skellefteå Norrbottens län Galleri Syster, Luleå Kilen Art Group, Luleå Koncentrat, Luleå Konsthallen i Luleå, Luleå 65

66 BILAGA 6. KOMMUNALA KONSTHALLAR Kulturhuset Stockholm, Stockholm Liljevalchs konsthall, Stockholm Nacka konsthall, Nacka Stiftelsen Parken/Marabouparken, Sundbyberg Norrtälje konsthall, Norrtälje Teatergalleriet (Uppsala stadsteater), Uppsala Konstgalleriet Hälleforsnäs, Flen Kulturhuset Ängeln, Katrineholm Passagen. Linköpings konsthall, Linköping Konsthall 1.0, Jönköping Växjö Konsthall, Växjö Oskarshamns Konsthall (Kulturhuset), Oskarshamn Karlskrona konsthall, Karlskrona Kulturcentrum i Ronneby, Ronneby Staffanstorps konsthall, Staffanstorp Falsterbo konsthall, Vellinge Tomelilla Konsthall, Tomelilla Osby Konsthall, Osby Lunds konsthall, Lund Landskrona Konsthall, Landskrona Konsthallen i Dunkers kulturhus, Helsingborg Malmö Konsthall, Malmö Hässleholm Kulturhus, Hässleholm Stadsgalleriet i Halmstad, Halmstad Stadshusgalleriet i Laholm, Laholm Konsthallen/Hamnmagasinet, Varberg Kungsbacka Konsthall, Kungsbacka Galleri Koch (Kulturhuset Fregatten), Stenungsund Frölunda kulturhus, Göteborg Konsthallen Trollhättan, Trollhättan Alingsås konsthall, Alingsås Göteborgs Konsthall, Göteborg Åmåls konsthall, Åmål Konstenheten, Skövde Kulturhus/Konsthall och konstmuseum, Skövde Örebro konsthall, Örebro Karlskoga Konsthall, Karlskoga Leksands kulturhus, Leksand Rättviks konsthall, Rättvik Gamla Meken Smedjebackens kommun, Smedjebacken Galleri Hörnan (Biblioteket i Falun), Falun Konsthallen (Biblioteket i Borlänge), Borlänge Avesta Art, Avesta Gävle Konstcentrum, Gävle Konsthallen i Sandviken, Sandviken Kramfors konsthall, Kramfors Skellefteå Konsthall, Skellefteå Konsthallen i Luleå, Luleå 66

67 BILAGA 7. LÄNSVISA SAMMANSTÄLLNINGAR. ÖVRIG STATISTIK Tabell 62. Museer/konsthallar med samlingar 2008, bidrag tusental kronor, per län Museum/konsthall med samlingar Bidrag i tkr Dalarnas län Carl Larsson-gården 129 Hallands län Mjellby konstmuseum Kalmar län Kalmar konstmuseum Kronobergs län Ljungbergsmuseet 902 Skåne län Skissernas museum Skåne län ystads konstmuseum Stockholms län Arkitekturmuseet Stockholms län Moderna museet Stockholms län Nationalmuseum Stockholms län Prins Eugens Waldemarsudde Stockholms län Millesgården Stockholms län Thielska Galleriet Stockholms län Carl Eldhs Ateljémuseum 247 Stockholms län Konstnärshuset - Stockholms län rörstrand Museum 796 Södermanlands län Eskilstuna konstmuseum Södermanlands län grafikens Hus Uppsala län Bror Hjorts hus Uppsala län uppsala konstmuseum - Värmlands län Kristinehamns konstmuseum Värmlands län rackstadmuseet 292 Västerbottens län Bildmuseet Västerbottens län Museum Anna Nordlander Västmanlands län Aguélimuseet 261 Västra Götalands län Nordiska akvarellmuseet Västra Götalands län röhsska museet Västra Götalands län Dalslands konstmuseum Västra Götalands län glasbruksmuseet i Surte Västra Götalands län göteborgs konstmuseum Östergötlands län Norrköpings konstmuseum TOTALT Källa: Museer och konsthallar Kulturen i siffror 2009:4. Kulturrådet

68 Tabell 63. Nämnden för hemslöjdsfrågor. Medel för konsulentverksamhet och projekt 2008, per län, tusental kronor Län 2008 Blekinge län 568 Dalarnas län 568 Gotlands län 568 Gävleborgs län 668 Hallands län 568 Jämtlands län 618 Jönköpings län 571 Kalmar län 568 Kronobergs län 618 Norrbottens län 568 Skåne län Stockholms län 568 Södermanlands län 718 Uppsala län 568 Värmlands län 568 Västerbottens län 568 Västernorrlands län 568 Västmanlands län 568 Västra Götalands län Örebro län 566 Östergötlands län 618 Regionalt totalt Rikstäckande/flertäckande Riket totalt Källa: Statliga kulturinsatser regionalt. Kulturen i siffror 2009:3. Kulturrådet Tabell 64. Riksutställningar. Bokningar, visningsdagar och kostnader 2008, antal och kronor per län Län Bokningar Visningsdagar Kostnader Blekinge län Dalarnas län Gotlands län Gävleborgs län Hallands län Jämtlands län Jönköpings län Kalmar län Kronobergs län Norrbottens län Skåne län Stockholm Södermanlands län Uppsala län Värmlands län Västerbottens län Västernorrlands län Västmanlands län Västra Götalands län Örebro län Östergötlands län Riket totalt Utomlands TOTALT Källa: Riksutställningars årsberättelse 2008 och Statliga kulturinsatser regionalt. Kulturen i Siffror 2009:3. Kulturrådet

69 Tabell 65. Statens konstråd. Antal avslutade projekt och inköp av lös konst Län Blekinge län 9 0 Dalarnas län 3 14 Gotlands län 3 1 Gävleborgs län 9 24 Hallands län 8 22 Jämtlands län 2 72 Jönköpings län 5 12 Kalmar län 7 9 Kronobergs län 8 11 Norrbottens län Skåne län Stockholms län Södermanlands län Uppsala län Värmlands län 9 13 Västerbottens län Västernorrlands län Västmanlands län 5 21 Västra Götalands län Örebro län Östergötlands län Riket totalt Statliga kulturinsatser regionalt. Kulturen i siffror 2009:3. Kulturrådet 2009 Tabell 66. Företag med hemslöjd Antal sysselsatta och företag per län Län Antal sysselsatta Antal företag Blekinge län Dalarnas län Gotlands län Gävleborgs län Hallands län Jämtlands län Jönköpings län Kalmar län Kronobergs län Norrbottens län Skåne län Stockholms län Södermanlands län Uppsala län Värmlands län Västerbottens län Västernorrlands län Västmanlands län Västra Götalands län Örebro län 9 22 Östergötlands län Riket, totalt Källa: Hemslöjden som näringsgren. Nutek

70 Tabell 67. Sveriges konstföreningars distriktsverksamhet 2008 Distrikt Anslutna Nya före- Utträdda föreningar ningar föreningar Blekinge Bohuslän Dalarna Gotland Gävleborg Göteborg Halland Jämtland Jönköping Kalmar Kronoberg Malmö Norrbotten Skaraborg Skåne Stockholm Sörmland Uppsala Värmland Västerbotten Västernorrland Västmanland Älvsborg Örebro Östergötland Riket totalt Kommentar: År 2008 minskade antalet medlemmar i Sveriges konstföreningar med 76. Bland de 16 konstföreningar som tillkommit som medlemmar är 13 allmänna föreningar och 3 är arbetsplatsföreningar. Av de 92 konstföreningar som under året upphört eller gått ur Sveriges konstföreningar av andra orsaker är 83 arbetsplatsföreningar och 9 är allmänna föreningar. Den vanligaste orsaken till varför medlemskapet upphör för allmänna konstföreningar är att konstföreningen i sig har upphört, medan arbetsplatskonstföreningar anger som vanligaste skäl att de är för små och inte har någon nytta av Sveriges konstföreningar. Källa: Verksamhetsberättelse Sveriges konstföreningar

71 BILAGA 8. REFERENSER Att vidga deltagandet i kulturlivet. Rapport från Statens kulturråd 1991:3 Cultural Statistics edition. Eurostat Pocketbooks. European Commission 2007 The Economy of Culture in Europe. KEA 2006 Folkhögskolan vår- och höstterminen UF 22 SM SCB 2009 Fördjupad studie av handlingsprogrammet för den professionella dansen. Kulturrådet 2009 Handlingsplan för bildkonst. Bildkonst i Skåne. Del 1. Kultur Skåne 2007 Hemslöjden som näringsgren. Nutek 2008 The International Art Market. TEFAF 2008 Konstnärernas inkomster. En statistisk undersökning av SCB inom alla konstområden Konstnärsnämnden 2009 Kulturens finansiering Kulturen i siffror 2008:7. Kulturrådet 2008 Museer och konsthallar Kulturen i siffror 2009:4. Kulturrådet 2009 Nulägesrapporten SMoK 2009 Nya kulturvanor. Svenska kulturvanor i ett 30-årsperspektiv: Kulturen i siffror 2008:6. Kulturrådet 2008 Rapport Konstkonsulenterna i Sverige (www. konstkonsulenterna.se) SFF:s Yrkesundersökning SOM. Olika kulturvanor i olika befolkningsgrupper Åsa Nilsson. SOM-rapport nr 2009:23 Spela samman En ny modell för statens stöd till regional kulturverksamhet). SOU 2010:11 Statliga kulturinsatser regionalt. Kulturen i siffror 2009:3. Kulturrådet 2009 Stensmyr, Gunnel, 1 % regeln. En undersökning av hur den används i 25 kommuner ( Studieförbunden Svenson, Per, Konstnärerna i kulturpolitiken. En utredning om konstnärer, kulturpolitik och arbetsmarknad. Konstnärsnämnden 2009 Universitet & Högskolor. Högskoleverkets årsrapport Högskoleverket 2009 Verksamhetsberättelse Sveriges konstföreningar (Högskoleverket) Årsredogörelse Kulturrådets skriftserie 2009:2. Kulturrådet 2009 Årsredovisning Konstnärsnämnden 2009 Årsredovisning Nämnden för hemslöjdsfrågor 2009 Årsredovisning Riksutställningar 2009 Årsredovisning Statens konstråd 2009 Översikt. Bildkonst i Skåne. Del 2. Kultur Skåne 71

72 72