Svarthon. Utsnitt ur Rågångsbestämning 1755, Pite socken, Lillpite Lantmäteristyrelsens arkiv.

Transkript

1 Svarthon I det arkeologiska materialet från vikingatid och tidig medeltid avtecknar sig ett väl utvecklat handelsnätverk som förband kustens-, inlandets och fjällens samhällen. Det är rimligt att tänka sig att det funnits ett system av leder som handelns entreprenörer kunnat följa under sina färder, nogsamt anpassade till terräng och årstid. Färdlederna kan ha använts under mycket lång tid - av handelsmän, träskfiskare, präster, domare och fogdar. Den s.k. Nasaleden, som under 1600-talet fungerade som något av en riksväg mellan Lillpite respektive Kåge och silverhyttan vid Silbojokk i Arjeplogs fjällvärld, kan med andra ord ha betydligt äldre föregångare. De äldre kartor som beskriver vägen från Lillpite och vidare västerut är ofta skissartade och svåra att översätta till verklighetens geografi. Men det finns undantag och ett sådant utgörs av den rågångskarta från 1755 som visar rågången mellan Roknäs och Lillpite. Byarna hade länge varit oense om var rågången skulle ligga och nu fastställdes den en gång för alla med rejäla rösen som orubbliga gränsmarkörer. Det intressanta med kartan att den också visar en liten del av den gamla Bruksvägen, d v s Nasaleden, som enligt kartan gör en märklig böj vid Svarthon längs Rokån. Leden går från Lillepite och rakt söderut mot Svarthon för att sedan tvärt svänga västerut. Utsnitt ur Rågångsbestämning 1755, Pite socken, Lillpite Lantmäteristyrelsens arkiv.

2 Varför denna omväg? Varför drogs inte leden från Lillpite och vidare västerut via Åträsk och Keupan? Kunde det vara så att 1600-talets Nasaled anslöt till en äldre färdväg som utgått från Svarthon? Och varför var gränsdragningen mellan Roknäs och Lillpite byar så kontroversiell just i detta område? En titt i Riksantikvarieämbetets databas Fornsök visade att en fäbodlämning registrerats just där Nasaleden gör sin märkliga knix. Fornlämning nr 1138:1 består enligt beskrivningen av 22 källargrunder och två husgrunder, vilka varit i bruk från perioden Varför en så omfattande fäbodlämning just vid Svarthon? Kunde fäboden ha anlagts på en plats med betydligt äldre historia där gödslingseffekten av tidigare verksamheter inneburit en frodig vegetation lämplig för fäboddrift? Frågan tarvade ett besök på plats. I samband med förstudien till det forskningsprogram som nu genomförs besökte jag platsen ett flertal gånger under sommaren 2006 och kunde konstatera att det inte fanns 22, utan 50 anläggningar, kanske t o m ännu fler. Runt källargroparna var kraftiga jordvallar och i de flesta fall kunde en ingång skönjas i form av en försänkning i vallen. Några källargropar hade stenmurade väggar och såg recenta ut medan andra helt saknade sten och var mer eller mindre fyllda av inrasat material från vallarna. Väggarna hade varit byggda som träkonstruktioner vilka murknat och så småningom fallit in. Två spismursrösen med natursten och tegel visade var boningshusen stått. I övrigt fanns ett antal gropar och vallar av oregelbunden form. Anläggningarna låg tätt samman inom ett avgränsat område och man kunde lätt föreställa sig det gytter av byggnader som en gång stått där. För att få överblick över platsen beslutade jag mig för att göra en fältskiss, men det var lättare sagt än gjort. Skogen av unga granar var tät, snårig och förfärligt stickig. Det var svårt att gå mer än fem steg i rak linje. Att mäta med GPS var uteslutet, eftersom den täta skogen blockerade alla satellitsignaler. Inte heller kunde jag dra måttband mellan anläggningarna det var alltid ett, eller snarare 15, träd i vägen. Jag fick ta till den gamla beprövade metoden med stegning och kompass. Till slut fick jag ihop en samlad bild över området Puh! Varför så många källare på en så liten yta? Var alla i bruka samtidigt? Hörde alla källare verkligen samman med fäboddrift, eller kunde det vara fråga om ngt annat t ex en förrådsoch upplagsplats i samband med träskfiske och/eller handel? Det senare skulle förklara varför Nasaleden drogs till Svarthon: för att följa en sedan länge brukad färdled till inlandets fiske-

3 och handelsplatser. Om det förhåller sig så kan Svarthon besvara en hel del frågor om kustens samhällen, näringar, landskapsutnyttjande och, inte minst, relationerna med inlandets befolkning. En första tråd att följa är kronologin..hur gamla är anläggningarna vid Svarthon????? Preliminära dateringar av kol från överlagrade markytor i vallarna till några av källargroparna visade att de kunna vara så gamla som 1000 år. Men sondprover kan innehålla många felkällor och det krävs mer robusta arkeologiska insatser för att ge säkra och tolkningsbara resultat kort sagt utgrävningar. Men de fick låta vänta på sig ett slag eftersom min del i programmets fältarbete innefattade en hel del andra insatser som först måste klaras av. I september 2014 satte vi spaden i marken, Anna-Karin och jag. Det finns inte många som kan mäta sig med Anna-Karin Lindqvist när det gäller erfarenhet och kompetens. Och gott humör. Tack gode gud för att hon hade möjlighet att jobba med mig i Svarthon!!! Ja, här slutar det Nu har vi grävt ett 0,7 m br schakt genom anl. nr 2 och det är dags att rita profilen.

4 som ser ut så här, sedd fr Ö. Källarens bottenplan avtecknades som ett distinkt kol- och sotlager och väggen framträder genom ett sotlager med inslag av blekjord. Av bilden framgår också att källarens vall utgjordes av påfört material, vilket kan höra samman med en intilliggande källargrop. Lagerföljderna var mycket komplicerade och i den sektion av schaktet som bilden visar kunde vi räkna till minst fyra olika kultulager. Lattan står i nivå med de förmultnade resterna av en bräda. För att bringa ordning i lagerföljderna daterade vi kol ur bottenplanet t v i bilden och ved ur brädan. Resultaten visade att kolskiktet var helt recent och brädan daterades till 1600-talet. Den recenta dateringen är minsta sagt förbryllande eftersom ingen aktivitet, enligt uppgift, har ägt rum på platsen i sen tid. Usch! Raskt över till nästa anläggning, nr 26, som är en oval grop med innermåtten 2,5 x 1,5 m och intill 0,4 m djup. I V är en flack vall, ca. 1,5 m br och intill 0,3 m h. Vid stick med jordsond i gropen botten kunde flera kolskikt påvisas, varav det nedersta ca 0,4 m under markytan. Datering av kol ur ett av sondproven visade att gropen kunde vara så gammal som från talet. Men sondprover är osäkra och det var därför angeläget att få en säker dateringskotext och också en uppfattning om anläggningens form och innehåll.

5 På bilden syns anläggning nr 26 som en flack försänkning i terrängen. Det planerade provschaktet markeras av koordinatpinnar. Vi öppnade en så liten yta som möjligt för att, i händelse av en riktigt gammal och intressant datering kunna återkomma med en mer omfattande undersökning.

6 Gropens konturer framträder tydligt i plan genom ett kraftigt blekjordslager med inslag av kol. I profil kunde minst tre tydliga kolskikt noteras (det nedersta skymtar till vänster i bildens nedre kant). Kol ur det nedre skiktet gav en datering till vikingatid. Äntligen napp! Men... vilken slags anläggning är det fråga om? Det måste utredas vidare och därför blir det utgrävning även i sommar. Fortsättning följer...