Småjusteringar i vardagen

Transkript

1 Småjusteringar i vardagen Av: Johannes Djerf Trots att vi i det relativt kalla vädret den här veckan inte upplever så mycket till sommar, så är det ju så att sommarens soliga dagar är på intågande, vilket jag tycker ska bli härligt. Sommar innebär framförallt i kyrkans värld många gånger läger som uv läger eller tonårsläger. Det innebär festivaler som Gullbrannafestivalen där välta tält kommer spela torsdag kl i kyrkan, välkomna. Sommar innebär bra möten på många olika konferenser, en bra kristen bok i hängmattan och många goa naturupplevelser. Jag vet inte om ni håller med mig, men min känsla är att många möten och erfarenheter av en levande och god Gud brukar oftast höra till sommaren, kanske just för att man släppt på mycket som hör vardagen till och är på ett helt annat sätt mottaglig. Vilket gör att när väl vardagens sol med allt vad den innebär av ett rullande schema i hemmet, på arbetet och i skolan, när den går upp igen, så kan många av de där nära Gudsupplevelserna kännas långt borta. Och det behöver inte vara efter sommaren just, utan oftast när man upplevt något storslaget, något som både gett mersmak och medvind med Jesus, När han vid något tillfälle på det sätt som bara han kan, fått drabba ens innersta med den glädje och frid som finns i honom, så är det inte det enklaste att ta med och förstå dessa upplevelser och inte heller ta nya steg utifrån det man varit med om i ett nytt sammanhang, en ny dag. Och därför så vill vi ibland knappt möta en ny morgon. En vardag efter semester. Vi vill vara kvar i ögonblicket av Gudsupplevelse. Som när Petrus, Jakob och Johannes mötte Elia och Mose tillsammans med Jesus på ett högt berg. De hade genom Jesus ord haft många frågor. De förstod inte vad Jesus verkligen menade när han sa att han skulle behöva lida och dö. De fick inte det att stämma med deras uppfattning av lagen och vad profeterna hade sagt om Messias. Var Jesus verkligen Guds son hade de frågat sig, till dess de står uppe på berget och får med egna ögon se Mose som representerade lagen och Elia som representerade profeterna som förutspådde messias ankomst. Att båda var närvarande vid det här tillfället bekräftade att Jesus var messias, alltså den som fått uppdraget att uppfylla lagen och att uppfylla profeternas förutsägelser. Ifrån himlen hördes också en röst som sa: Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom. Lärjungarna började få en sann bild av Jesus.

2 Petrus förvandlades inombords när han såg sin mästare lysa som solen och hans kläder bli vita som ljuset, ett ögonblick som han inte ville bli fråntagen. Så han föreslog att bygga en hydda åt Jesus och även åt Elia och Mose. Han visste inte hur han skulle gå vidare om han kom ner ifrån berget. Han visste inte hur han skulle ta med sig denna upplevelse av bekräftelse, denna enorma förvandling ner på marken igen. På samma sätt som du och jag inte alltid vet hur vi ska bevara och handskas med de tillfällena då våra frågor får svar och förvandlingen som sker genom Guds Helige Ande, Guds närvaro, när vi väl är på marken igen. Inte alltid, men det är många gånger som förvandlingen, det nära och det levande därför hör ihop med en viss tid, en viss situation och en viss plats, och inte något som rör den nya dagen. En tid efter den mäktiga upplevelsen på berget så finner vi Petrus och bröderna hemma igen vid deras strand intill Tiberias sjö, Gennesarets sjö eller Galileiska sjön som den också kallas. Då samma ovisshet som de kände på berget kommer över dem. De hade fått se orden om Jesus död och lidande som en verklighet, och de hade fått vara med om det omöjliga, att Jesus själv uppstått igen, precis så som han en gång sagt att han skulle. De hade fått sett hålen efter spikarna i Jesu händer, de hade fått se såret efter spjutet i hans sida. Thomas som nu också var med dem på stranden hade inte bara sett utan också fått känna med sina egna händer att döden var inte slutet. Jesus var uppstånden, alla tvivel hade suddats ut. Men hur skulle han och de andra ta med alla dessa upplevelser, inte bara ifrån de senaste dagarna utan ifrån de senaste tre åren som förändrat hela deras liv och bild av både sig själva och av Gud. Hur skulle allt detta landa här nedanför berget, där allt en gång började. Det skulle aldrig mer bli så nära som det en gång varit, det visste de. Det skulle inte gå någon repris. Jag ser dessa uppgivna lärjungar nästan framför mig, stå där på stranden med väskan i handen, stirrandes rakt ut i luften, helt tomma och rådlösa inför att vara hemma i vardagen igen. Efter tre år så behövde de plötsligt ta ställning till livet sådant det är. Semestern var slut. Livet hade helt förändrats, men var någonstans skulle det få rum, hur skulle de kunna komma djupare i sin tro, än vad de redan varit. Det fanns inte mycket att välja på tyckte Petrus och säger bland de mest tragiska orden i hela NT med tanke på vem det är som säger det och hela situationen. Jag ger mig ut och fiskar.

3 Petrus, vars hjärta förvandlats i ljuset ifrån Jesu ansikte och norm för att leva, han som både hade gått på vatten och varit med när flera tusen människor åt sig mätta på några fiskar och brödbitar, han säger bara med en suck i rösten, jag ger mig ut och fiskar. Drömmen om ett nytt liv, drömmen om ett nytt Gennesaret var slut. Och efter det så kommer nog de ord som faktiskt är de mest sorligliga då de andra lärjungarna svarar Petrus med att säga, vi går också med dig. Tillbaka till ruta ett. Det är på ett sätt som om de åren de levt med Jesus inte existerat. De är tillbaka där de alltid levt. I det arbete de alltid haft. Tillsammans med de människor de alltid levt tillsammans med. En oerhört dyster syn. Här har lärjungarna vid två tillfällen mött Jesus efter hans uppståndelse, men det verkar ändå som om de inte förstått vad det är han kallat dem till! Och visst känner vi igen oss. Trots våra upplevelser av en levande Gud, trots alla förändringar inom en, intryck, nya perspektiv, nya djup, nya drömmar och nytt hopp som Gud då och då berör oss med så är vi trots det väldigt snart tillbaka till det gamla. Det man känner till och det man vet behärskar. Och det värsta, det är att när andra människor ser att inte mina upplevelser och erfarenheter får några praktiska konsekvenser och verklighet i min vardag, för då gör de detsamma med det de upplevt. Är inte livet med Jesus mer än så, då är det inte det för mig heller tänker de och går också tillbaka till det som de vet om och känner att de har kontroll över. Men det visar sig för lärjungarna att det inte behöver vara det enda alternativet. Det är inte säkert att det trygga och det man kan hantera är den väg som vi alltid ska gå. Det är inte säkert att upplevelserna med Jesus hör till en viss årstid eller en viss stund. Vi läser fortsättningen i joh.21 och börjar i slutet av vers 3 till och med vers 13. Livet där hemma började inte riktigt så som lärjungarna hade tänkt sig. De gav sig ut sent på kvällen och kämpade hela natten för att få fisk. Fiskandet gjordes oftast nattetid vid den Galliliska sjön då man använde facklor för att locka fiskarna och sedan slängde man ut kastnät. Men trots att dessa män, Jesu lärjungar, varav vissa hade fiskat sedan barnsben, var mer eller mindre experter, så fick de ingenting. Visst hade de varit med om sådana här nätter innan i deras fiskarkarriär, men nu tog det extra hårt. Nu var det verkligen stopp. Och när solen gick upp över sjön så visste de att livet redan hade nått sin top of the line, de kände att nu kommer jag garanterat inte förändras, här hemma kommer jag inte komma vidare i tron, när inte ens de säkra korten i livet fungerar då kommer inget fungera.

4 Så det är en ovanligt dålig morgon som dessa uppgivna lärjungar seglar in mot stranden igen, utan resultat. Där de några hundra meter ut på vattnet börjar samtala med en man som står inne på stranden, som vi av texten vet är Jesus, men lärjungarna såg inte att det var han. Kanske var det morgondiset, kanske var det avståndet mellan båten och stranden, kanske var det den långa manteln som alla judar bar som skylde Hans ansikte, men jag tror framförallt att det var för att de inte alls väntade Jesus i det här sammanhanget. Vilket är så mycket oss på något sätt. Under de härliga konferenserna med de stora andligt smorda talarna, under de goa lägrena så blir vi inte speciellt överraskade om Jesus kommer och möter oss, men vi blir det definitivt om Jesus plötsligt dyker upp och möter oss mitt på jobbet eller när vi står och lagar vår mat. Men Gud bryr sig även om det som hör till det som pågår nedanför berget. I berättelsen om de mäktiga upplevelserna på berget med mose och Elia, så är det bästa med hela den berättelsen de sista orden då det står att de tillsammans är på väg ner för berget. Alltså Jesus är inte kvar där uppe, han följer med också ner. Det är därför Jesus befinner sig på stranden den här morgonen. Jesus är med också när den nya dagen gryr och han möter oss även där, till och med den dagen som börjar med ett stort misslyckande! Jesus frågar lärjungarna om de har något att äta, vilket de inte hade varken för kroppen eller för sin själ, som de alla hungrade efter denna nya morgon. Då Jesus ger dem rådet att kasta ut nätet på högra sidan av båten. Och det otroliga och det märkliga är att lärjungarna tar orden till sig och gör det. Alla yrkesfiskare vet att man byter ställen, det vet till och med jag som en simpel abborefiskare, får man inget napp så prövar man på andra sidan båten. Och de hade säkerligen ägnat sig åt detta hela natten och ändå misslyckats. Och när man försökt länge med en sak och misslyckats då är det svårt att ta emot råd. Det vet ni, kanske framförallt ni män att om försökt sätta ihop en Ikea möbel t.ex. efter sin långa erfarenhet av Kamprads idéer, men ändå misslyckas, så tar man inte emot råd ifrån sin fru som plötsligt dyker upp i rummet och säger du ska du inte göra så här, utan då släpper man allt, ja kanske till och med kastar något hårt i väggen, och låter allt vara för en stund för att åter komma tillbaka med besinning. Men lärjungarna tar till sig rådet och kastar ut nätet ännu en gång, trots att natten är över och att det egentligen är helt fel tid för att få fisk. Vilket jag tror hör ihop med att lärjungarna faktiskt kände igen sin herdes röst efter alla år i gemenskap med honom även om de för ögonblicket inte kände igen honom till utseendet.

5 Utan att tänka efter, utan att först gå igenom en lista av vad som är logiskt och inte så följde de hans råd, för de hade lärt sig att lyda rösten. Fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst, joh.10:4. Och på Jesu ord så blir deras nät fulla av fisk! Större förändring behövdes inte för att tron också skulle bli verklig och föras djupare i deras vardag, än att för en stund lyssna på Herden och kasta över nätet på andra sidan. Vi undrar ofta varför Gud inte talar till oss nedanför berget, men han gör det, precis där vi är, vilket Jesus visade lärjungarna med de överfulla näten. Vår själ är oftast full av oljud från en mängd sörja som du och jag väljer att fylla vårt hjärta med. Den här bilden är väldigt talade in i vårt liv (bild). Han undrar varför han inte hör Herden tala längre, samtidigt som han läser tidningen, har ipoden, tv:n, radion och datorn på. Vilket är svaret på hela hans fråga och även vår tror jag. Har vi en gång varit med Jesus, har vi en gång levt nära honom och lärt känna hans röst, så är inte vägen alltid så lång som vi tror för att höra den igen. Den finns där precis bredvid oss, och vi behöver många gånger bara stänga av alla andra ljud för att höra den. Nu vet jag att Gud talar både genom musik, tidningar och tv ibland, men jag tror ni förstår vad jag menar. Rösterna är väldigt många runt omkring oss och vi behöver välja bort ibland för att faktiskt höra Gud i bruset. Inte minst när gamla nederlag och misslyckanden talar högljutt till dig om din otillräcklighet, så som det var för lärjungarna efter den misslyckade fiskenatten. Men du kan som de välja att stänga av de rösterna och istället lyssna till Herdens röst, som berättar att inget misslyckande är för stort för honom, inte ens när du misslyckas med det som du borde lyckas med. Gemenskapen med Jesus behöver inte ta stopp. Din vandring med Jesus kan gå djupare precis där du är och inte där du tror att du behöver vara! Och det kan vara så enkelt som att bara lyssna på honom och kasta i nätet på andra sidan. Vi har en föreställning om att alla kallelser till att följa Jesus handlar om stora förändringar, och det är en stor anledning till att vi också har svårt att höra tror jag. För vi önskar oss inte alltid de stora förändringarna. De är jobbiga. Jag vill inte flytta till Afrika och bli missionär så därför vågar jag inte lyssna på Gud, för det är säkert det han vill. Men jag tror att den största förändringen redan skett, den dagen då du svarade ja att följa Jesus Kristus som frälsare och herde. Sedan så handlar det mer om småjusteringar. Din vardag förändras stort och i det långa perspektiv så kommer du se det men om tron ska få plats där du är just nu så är det inte alltid att flytta till ett annat land.

6 Det kan det vara, men oftast tror jag Gud börjat en sådan längtan i ditt liv långt innan i så fall. Det handlar inte alltid om nya andliga upptäckter för att komma vidare och djupare i tron utan små tändningar. När jag skulle starta gräsklipparen hemma för några dagar sedan så vred jag så mycket jag bara kunde på nyckeln och körde full chok. I början så kändes det som att det drog igång bra men ganska snabbt så klarade han inte av allt och gick inte starta alls. Så jag väntade några timmar, la ur choken och sedan bara vred till på nyckeln och då gick det. Och så är det i det andliga livet med. Om vi vrider upp alltför mycket och pressar fram all kraft och all iver som vi har ifrån våra Gudsupplevelser på en gång, så kan det vara gött en stund, men ganska så snabbt så gör de stora dragen att det snart dör ut. Det tror jag de flesta av oss varit med om. Vi behöver istället lugna ner oss, sluta pressa och istället göra småtändningar då och då för att det ska fungera. Jesus ber lärjungarna att upptäcka detta. Han ber dem inte byta båt, inte byta redskap eller fiskesätt, inte byta vik. Utan allt på samma sätt, men bara en liten justering. Det gör skillnad. Alltså du behöver inte byta plats, du behöver inte byta församling eller sammanhang, du behöver inte hoppa in i en massa nya uppgifter för att du ska komma vidare och upptäcka mer. Utan bara kasta i nätet på andra sidan. Se det hela på ett annat sätt. Vi saknar kraften till de stora förändringarna. För våra gamla mönster sitter djupt. Man kan drunkna i många bra böcker och predikningar om hur man får ett bra andaktsliv och man vill ta till sig allt och förändra allt, men det räcker med att ta vara på ett eller två råd och sedan håller du det till det. Att försöka göra allt skapar bara dåligt samvete, och grämelse, där det sällan finns någon kraft att hämta. Jesus ord har en enorm skapar kraft i sig själv. Jesu ord skiljer sig ifrån vad andra människor säger. Det är skapande. Det omöjliga kan ske genom att bara börja dagen med ett ord, en vers som får leva inom dig och påverka resten av din dag när du lyssnar och lyder. Öppnar man sig för Jesu ord så förändras situationen. Det var bara genom ett enkelt råd som skapade fulla nät hos lärjungarna och en insikt att det var Jesus som stod på stranden och ville vara en del av deras morgon, vilket jag tror är det som vi framförallt behöver öva oss i, Guds närvaro. Att Jesus genom den helige Ande faktiskt finns där vi är. Och utifrån det göra varje handling i vardagen till ett litet samtal med Gud. Varje dag innehåller 100 tals sådana små tillfällen för övning, då vi får öva oss i glädjen och tacksamheten över Guds sällskap.

7 När Petrus förstod att det var Jesus som stod på stranden så står det att han tar på sig ytterplagget, för han var lätt klädd och kastar sig i sjön. En helt fantastisk vers. Kanske ville han uppträda med värdighet när Jesus nu var där, men han kastar sig ju ändå i sjön, så varför skulle han då behöva mer kläder på sig. Jag tycker det är skönt. Petrus, killen som inte tänker så mycket innan han handlar är tillbaka så som vi känner honom. Upptäckten att det var Jesus som kommit till hans strand gjorde att han var tillbaka till den som han egentligen var ämnad att vara. Vilket varje ord ifrån Jesus gör med dig. Genom förändringarna, så blir du inte någon annan. Du behöver inte förändra helt på den som du är med din personlighet och dina intressen. Du behöver inte bli någon annan. Utan ordet formar dig till den du är ämnad till att vara. Ordet formar dig till den du är skapad till att vara i kallelsen att vara en människofiskare. Och varje morgon så inbjuder Jesus dig till frukost, till gemenskap. När du kommer upp på land för att möta Honom. Ja, då sitter han redan där, inte bara med elden glödande, utan även med bröd och fisk. Och du behöver inte föra fram någonting eget inför Gud. Du behöver inte visa upp din fångst och dina segrar. När vi kommer till Kristus, då är allt dukat och klart. Kom och ät! Säger Han kärleksfullt och inbjudande. Jesus behövde inte deras fisk, han hade redan frukosten klar. Han försåg dem med vad de inte kunde. Jesus behövde inte deras ansträngningar, men de behövde Jesus även nedanför berget. Jesus behöver inte en uppvisning av ditt arbete, men du behöver Jesus i ditt arbete. Och jag tror inte att det är en tillfällighet att Jesus har fisk och bröd att ge utan jag tror att för Petrus, de andra lärjungarna och för dig och mig vill visa att Han är den som ger i överflöd. Jesus är den som mättar det omöjliga, på samma sätt som den dagen då några bröd och några fiskar mättade flera tusen. Det var inte bara en viss tid, en vis plats och en viss situation som undret skedde, som Gudsupplevelsen var och är möjlig. utan Gud ger av sig själv tidigt varje morgon. Hur än dagen ser ut och vad den innehåller så är han den som mättar helt och fullt vårt innersta. Och ibland så är det så som lärjungarnas fiskenatt som till en början kändes som ett misslyckande. Gud tar bort våra framgångar ibland ett tag, för att så överrumpla oss med sin kärlek, för att vi ska förstå att det är Herren som också vill vara Herre i hela vårt liv. Amen