Ljungögontröst, avarönn och andra rariteter från nordöstra Uppland

Transkript

1 4 Daphne 1999 Ljungögontröst, avarönn och andra rariteter från nordöstra Uppland T uren går till Östhammarsdistriket (Östhammars kommun) och till den nordligaste delen av Norrtäljedistriktet (Häverö och Edebo socknar), där jag påbörjade mina inventeringsförsök Trots den regniga väderleken med vatten långt över stövelskaften bjöd arbetet sommaren 1998 på en hel del intressanta och överraskande upptäckter. Dessa inkluderar, där så anges, även bidrag från andra inventerare. Ibland kan det vara svårt att bedöma i vad mån ett visst fynd är av allmänt intresse för oss inventerare eller för projektet som helhet. Jag har emellertid valt ut ett antal arter, delvis från halvtidsrapporten (Jonsell m.fl. 1997) och i synnerhet sådana, där tidigare rapporter är fåtaliga eller där observationerna tycks ha betydelse för utbredningsbilden. För många arter EBBE ZACHRISSON illustreras situationen genom den för närvarande aktuella utbredningskartan, hämtad från Upplands Flora-projektet. Arterna rapporteras i alfabetisk ordning efter sina vetenskapliga namn. Rödmire - Anagallis arvensis Forsmarks sn: Gården Björnbo (13I0f 0118), kanten av mognande veteåker, 4-5 glest blommande exemplar, Belägg (UPS). Rödmire Anagallis arvensis. Bilden är hämtad från C.A.M. Lindman 1922: Bilder ur Nordens Flora. Stockholm. Detta är enligt halvtidsrapporten det åttonde fyndet i Uppland under 1990-talet (se karta). Något mönster i utbredningsbilden är svårt att se; möjligen tycks fynden följa Mälaren och Upplandskusten på ett avstånd som i regel är mindre än en mil. Detta återspeglas också i Hulténs kartbild (1950). Almquist (1929) rapporterade ett 40-tal lokaler från Uppland och karakteriserade arten som tillfällig adventiv, utdöende efter ett eller annat år.

2 10(1) Daphne 5 Bäckmärke - Berula erecta Häverö sn: 250 m SV om Häverödals nedlagdajärnvägsstation (12Jlb 4909); kallkälleartad göl 40 m O om Skeboån, Belägg (S). Lokalen överensstämmer med Almquists noteringar och belägg i (UPS) 1957 och Själv besökte jag lokalen vid ett flertal tillfällen i början av 1990-talet men utan resultat. Vattensamlingen var då mycket starkt kringoch övervuxen av lövskog och sly, men genomfördes en radikal huggning och röjning. I somras, medan bilen var på service, fick jag ett spontant infall att göra ett nytt besök. Och tro mig, det första jag fick se var ett par greniga, lite gängliga, blommande exemplar av bäckmärke i den dyiga strandkanten. Det blev dock inte det enda eller första fyndet i Uppland efter 1964, eftersom bäckmärke också påträffades på Järvafältet sommaren blad, samtliga i Björkö-Älmstaområdet sydvästut till Edebrotrakten, de enda i Uppland (se karta). Almquist (1929) kände till ett 20-tal lokaler, alla i ungefär samma område. Utbredningen i östra Uppland utsträcks således nu även till några kartblad väster om Östhammar. Knipparv - Cerastium glomeratum Morkarla sn: 300 m S om Almyren (12I5e 2013); i hjulspår på relativt ny skogsbilväg. Ett 20-tal exemplar. Belägg (UPS). -Valö sn: 200 m NNO om Fallet (12I8f 4716); gräsbevuxen traktorväg genom igenväxande naturbetesmark, ett 15-tal exemplar. Fågelstarr - Carex ornithopoda Börstil sn: Edskärrets naturreservat, 30 m S om reservatets sydvästhörn (12I7h 1945); dike och gammalt traktorspår i sumpartad skog, 4 st tuvor, Belägg (UPS) m V om Ånö (12I6h 4010), nordostsluttning av skogsklädd kulle mellan åkermark, Almquist anger cirka 20 lokaler, då som nu utan något uttalat utbredningsmönster (se karta). Möjligen är arten födbisedd. Den har hittills bara rapporterats från 7 kvadranter. Under inventeringsperioden har fågelstarr tidigare rapporterats från 9 ekonomiska kart- Kantdunört - Epilobium tetragonum Häverö sn: Häverö Prästäng, den mellersta av de tre nordvästliga uddarna i reservatet (12J4c 0604); gräsbevuxen, liten glänta i skogskanten. Exemplaret har bestämts av Sven Snogerup, som också noterat att det är ovanligt med denna vitblommiga variant. Det är andra fyndet av kantdunört i Uppland under inventeringsperioden och ny nordgräns i Sverige.

3 6 Daphne 1999 Vargtörel - Euphorbia esula Bredbladig vargtörel -E. esula ssp. esula Börstils sn: Norrskedika, nära avtagsvägen mot Norrskedika gruvor (12I7h 2522); sydkanten av ruderatmark med gamla grustag, nära tomtgräns. - Storbyn (12I7h 3016), ruderatmark invid den västra gården. Vargtörel är spridd över hela Uppland. Detta gäller hittills under inventeringsperioden främst den bredbladiga typen (se kartor). Den smalbladiga underarten har däremot under 1990-talet mest rapporterats från Stockholm-Bålstaområdet. De två nya fynden i nordöstra Uppland modifierar således denna bild. Almquist (1929) rapporterade vargtörel från drygt ett 50-tal ställen, mest den smalbladiga (E. virgata). Han underströk dock svårigheten att skilja de två underarterna åt. Smalbladig vargtörel - E. esula ssp. tomma-siniana. Hargs sn: Kyrksvedjan (12I4J 0023), jordhögar invid vägen, 5-6 ex. - Börstils sn: Vägen mellan Vicklinge och Östansjö, nära avtagsvägen till Österbo (12I8h 2520); vägkant, rikligt. Belägg (UPS). Ljungögontröst - Euphrasia micrantha Alunda sn: Norrlövsta, 350 m OSO om gården Kulbacken (12I4f 0439); område ca 10x30 m nära högsta krönet av kulle i betad skogs-hagmark; stor bergbrant i nordväst, mot sydost torr moränbacke med relativt tunt jordtäcke. Belägg (S) och (UPS). Växtplatsen karakteriseras av gles och delvis buskartad björk och asp samt en del enbuskar. Dominerande är eljest ett ojämnt ljungbestånd med något lingonris samt kruståtel, vårbrodd, piprör, knägräs, fårsvingel, rödven, stagg, vårfryle, ängskovall, kattfot, ärenpris, blodrot, röllika, fyrkantig johannesört, liljekonvalj, gökärt, flockfibbla, liten blåklocka,

4 10(1) Daphne 7 ängsvädd, ängsviol, grässtjärnblomma med flera. Detta tyder på en typisk lokal för ljungögontröst. Då upptäckten gjordes i slutet av augusti var ögontrösten delvis överblommad. Detta gjorde det svårt att bedöma antalet plantor, men säkert rörde det sig om >300, sannolikt > Ingen annan Euphrasia-art kunde observeras. Detta är den första upptäckten av ljungögontröst i Uppland sedan Almquist (1929) redovisar 41 lokaler på sin karta (E. gracilis), men huvuddelen av dessa tycks ha raderats ut inom en 25-årsperiod. Vid den ingående undersökning av ögontröst, som Thomas Karlsson utförde under 1980-talet, kunde ingen enda förekomst av ljungögontröst påvisas i Uppland. Den nu upptäckta lokalen, som ej återfinns i Almquists redovisning (1929), ligger i nordostkanten av hans utbred- ningsbild (karta), vilken visar att ljungögontröst då saknades helt i nordöstra Uppland. Sandkämpar - Plantago arenaria Häverö sn: Hallstaviks samhälle, östra anslutningen till stora vägbron över Skeboån och järnvägen (12J2b 2304); gräskant intill södra vägbanan; stort, ca 50 cm högt ex., Detta är det fjärde fyndet i Uppland under inventeringsperioden (karta). De tre tidigare fynden kommer från Märsta och Stockholm (2 fynd). Ljungögontröst Euphrasia micrantha. Teckning: Bengt Nicolson.

5 8 Daphne 1999 Tysk fingerört - Potentilla thuringiaca Arten har påträffats på fem ställen inom det nu rapporterade området (karta): 12I5c (Berta och Evert Andersson); 12I6e, belägg (S); 12I7f; 12I8e; 12J3c, belägg (S). Växtplatsen är nästan undantagslöst vägkanter, mest skogsbilvägar, och ruderatmark. Under inventeringsperioden har tysk fingerört hittills rapporterats från 24 kvadranter (karta). Almquist (1929) omnämner ungefär ett 20-tal lokaler, främst i Stockholms- och Uppsalaområdet. Biotopen är likartad, och han betraktar arten som huvudsakligen inkommen under 1900-talet (alla fynd utom tre). Det är möjligt att den tyska fingerörten är på spridning. Kanske har den inte uppmärksammats tillräckligt av inventerarna, och distinktionen gentemot finsk fingerört (P. intermedia) kräver stor noggrannhet. Slokörnbräken - Pteridium aquilinum ssp. aquilinum Börstils sn: Lill-Karö Kil (12I7i 3012); västra sidan av skogsbilväg, sydsluttning mellan kalhygge och äldre skog. Stor, tät rugge av >2 m höga plantor; en av de största uppmätt till 230 cm längs bladskaft och huvudnerv; ett 10-tal, något glesa, trappstegslika primärflikar; behåring på mittnerven tycks saknas. Ett "provexemplar" har diskuterats med Mora Aronsson och Lena Jonsell. Storlek och utseende överensstämmer väl med slokörnbräken. Denna underart anses vara sydlig, men är kanske förbisedd i nordligare trakter. Kan den vara kalkgynnad? Östhammarsexemplaren var "häftigare" än de vi besåg i Blekinge under botanikdagarna 1997! Avarönn - Sorbus teodori Häverö sn: Häverö Prästäng, sydligaste delen (12J3c ), strax innanför strandklipporna. Belägg (UIB, Norge). Vintern 1997/98 fick jag av Lena och Bengt Jonsell veta, att de vid besök i Häverö Prästäng under 1980-talet hade observerat ett litet Sorbus-träd med bladform liknande avarönn. De kunde dessutom ganska exakt beskriva växtplatsen. Våren 1998 lyckades jag på den sydligaste udden inom reservatet återfinna ett ca 3 m högt träd med något buskartat växtsätt och den rätta bladformen. Vid fortsatta besök togs belägg, och jag kunde konstatera att trädet blommade rikligt och satte god frukt. Sent på hösten, innan fåglarna hunnit sätta i sig allt, insamlades också de sista resterna av mogna frukter för grobarhetsförsök. Beläggsmaterialet skickades till Per H. Salvesen vid universitetet i Bergen. I sitt svar bekräftade han att Sorbus-belägget utan tvekan kan klassificeras som avarönnn (Sorbus meinichii s. lat., incl. S. teodori). Avarönn är känd i Sverige endast på Gotland (Fårö, trakten av Ava), medan ett eventuellt fynd på Runmarö är något osäkert. Fyndet av avarönn i Häverö Prästäng är således det nordligaste i Sverige och den första förekomsten på det svenska fastlandet. Avarönn är inte ovanlig på Åland, och Salvesen ställer sig frågan om den kan vara fågelspridd därifrån. Som bakgrund till hybridiseringsmöjligheter kan också nämnas att finnoxel (S. hybrida) har rapporterats från fyra platser på Väddö, från Grisslehamnstrakten och söderut, samt vid en vägkant 3 km öster om Häverö kyrka. Samtliga ligger inom ett avstånd på 5-10 km från Häverö Prästäng.

6 10(1) Daphne 9 Tysk fingerört Potentilla thuringiaca. Samlad av författaren på ruderatmark vid Myren (12J3e 1631), Eds handelsträdgård Under inventeringen på det ekonomiska kartbladet Östhammar (12I7i) stötte jag under sensommaren 1998 på harört Bupleurum rotundifolium på en sandig ruderatmark, belägen på den flacka delen av Börstilsåsen. MoDo Skog driver där en plantskola, främst för gran men också för diverse andra trädslag. En rundvandring i detta område gav inga nya fynd av harört, men arter som strandfräne Rorippa sylvestris och rosendunört Epilobium hirsutum var iögonfallande. Efter kontakter med byborna ledde spåren till en liten handelsträdgård, insprängd bland husen och med endast två små odlingsområden. Här fanns förklaringen, och där dök det också upp ett flertal andra arter. Tillsammans med Mora Aronsson, Janne Edelsjö och Anders Svensson besöktes platsen i början av september. Följande arter noterades under 1998 på handelsträdgårdsområdet (Börstils sn, 12I7i 0603): Grönamarant - Amaranthus hybridus. Troligen inkommen som fröförorening, enstaka exemplar. Harört - Bupleurum rotundifolium. Belägg (UPS). Periodvis odlad som eternell, spontan fröspridning. Andra fyndet i Uppland under inventeringsperioden. Drakmålla - Cbenopodium schraderianum. Troligen inkommen som fröförorening, enstaka exemplar. Krusmalva - Malva verticillata var. crispa. Belägg (S). Såddes första gången för några år sedan som "häck" och dammskydd mot grusvägen. Den har sedan dess levt kvar genom spontan fröspridning och var nu ett relativt vanligt ogräs. Senaste "vilda" fyndet i Uppland är från Sandglim - Silene conica. Odlad som snittblomma till buketter. Genom spontan fröspridning uppträdde den nu som ogräs här och var. Första fyndet i Uppland sedan Dessutom observerades paddfot Asperugo procumbens, sötväppling Melilotus officinalis, strandfräne Rorippa sylvestris och luddveronika Veronica opaca. En trevlig biotop, uppenbarligen inkörsport för en hel del arter som rester av medveten odling eller inkomna som fröföroreningar. Ett tack för kontroller och artbestämningar till Thomas Karlsson (Arenaria, Cerastium, Euphrasia, Potentilla), Per. H. Salvesen (Sorbus) och Sven Snogerup (Epilobium) och till många andra för tips och synpunkter. Litteratur Almquist, E. 1929: Upplands vegetation och flora. Acta Pbytogeogr. Suec. 1. Hultén, E. 1950: Atlas över växternas utbredning i Norden. Fanerogamer och ormbunksväxter. Stockholm. Iseborg, R. 1996: Plantago arenaria, sandkämpar. Daphne 7(2): Jonsell, L. m.fl. 1997: Projekt Upplands flora- halvtidsrapport. Daphne 8(1). Supplement 1. Rydberg, H. & Folke, I. 1986: Projekt Sörmlands flora - en lägesrapport. Svensk Bot. Tidskr. 80: