1 LANDSKAPET GALILEEN

Transkript

1 1 1 LANDSKAPET GALILEEN MÅLRUTA Syftet med kapitlet är att får en allmän förståelse för Galileens historia, kultur och natur. Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen. Jes 9:1 (Folkbibeln) Den judiska historikern Josefus, som föddes år 37 e Kr beskriver Galileen som ett landskap bördigt och rikt på betesmarker, rikligt försedt med allehanda slags fruktträd och inbjuder genom sin fruktbarhet till och med den lataste landtman att bosätta sig der. Vidare beskriver han Galileen som tätbefolkat. Det är översålladt med städer och äfven byarnas befolkning är till följd af den rika tillförseln på lifsförnödigheter öfver alt så talrik, att till och med den minsta by räknar invånare. På ett annat ställe anger Josefus antalet byar och städer till 204. Byarnas folkmängd är betydligt överdriven. Det kan arkeologiska utgrävningar bekräfta. Och även om hans påstående att Galileen i sin helhet (är) uppodladt och har utseende af en stor fruktträdgård, stämmer den beskrivningen väl med området nordväst om Genesarets sjö. Likaså med Jisreelslätten och den så kallade Beitsaidaslätten vid nordöstra stranden av Gennersarets sjö. Hur tedde sig livet för människorna som levde i det område Josefus beskriver? Vilka var deras rötter och identitet som de hämtade sina värderingar från? Vad var det som påverkade deras vardag och helg? Viktigare byar och städer i Galileen. Landskapet Galileen är markerat inom den streckade linjen. GALILEENS HISTORIA Galileen motsvarar till stor del det område som Naftali tilldelades vid intagandet av Kanaan. Jes 9:1 Galileen är geogra skt det område som gränsar till Syrien i öster, Sidon och Tyros i norr, Karmelberget och staden Ptolmais (Akko) i väster. Galileen omfattade Jisreelslätten och Jordan odens utlopp ur Gennesarets sjö. Sydöstra stranden av Gennesaret anslöt till Dekapolisområdet och i nordöst till Itureen. Bergsområdet i norra delen kallades Övre Galileen och slätten om området kring Gennesaret för Nedre Galileen. Hellenismen Man kan inte avgöra om Galileen var ett separat administrativt område under tredje århundradet före Jesu tid. I samband med upproret mot syrierna som inleddes av Mackabeerna 167 f Kr förekom även strider i Gali-

2 2 Mosaik av Alexander den Store i Neaples museum. Han dog år 323 f Kr 33 år gammal. leen även om merparten av skärmytslingarna förekom i Judeen. Två av sönerna till Johannes Hyrkanus ( f Kr), nämligen Antigonos och Alexander Janneus slog sig troligen ner och bodde i Galileen. Herodes den Store När romarna tar makten i Galileen år 63 f.kr. bekräftas bara hasmoneernas struktur. De hellenistiska städerna görs fria. Ett regionalt råd placeras i Sipporis. Herodes den Store (37-4 f Kr ) sattes in som guvernör över Galileen av fadern Antipater. Med det ck galileena känna av Herodes hårda nypor. Grunden lades för motståndet mot romare. Det är betecknande att Galileen reagerade negativt på att romarna satte Herodes som kung över hela området. Herodes gör Sipporis till en militär fästning. Men inget av de 20-tal stora byggprojekt som Herodes gjort sig känd i historien för, förlades till Galileen. Herodes politik var aldrig att försöka pådyvla olika områden en speciell kultur eller religiös riktning. Han låter de lokala olikheterna vara. Inte heller lanserar han exempelvis fariseismen. När Herodes dör år 4 f.kr. gjorde landsbygden i alla distrikt uppror och ville ha frihet. I Galileen leddes ett ganska brett uppror av en Judas som kallade sig kung. Rörelsen tog messianska uttryck. På det reagerade Rom med kraft. Galileen besätts och staden Sipporis intas och folket förslavas. Minnena av detta var troligen levande i Nasaret under Jesu barndom. Staden Arbel kämpade mot Herodes den Store för att vinna oberoende. De upproriska i staden förskansade sig i grottor som nns i de lodräta klipp som staden var anlagd på. Herodes lät då ra ner sina elittrupper i rep utefter klippväggen. Soldaterna kastade in eldsfacklor i grottorna där försvararna satt. Många av försvararna begick självmord. Grottorna är tydligt synliga för ögat om man står på Via Maris nedanför bergssluttningen. Herodes Antipas & Judiska Adeln Herodes (Antipas) vill döda dig. Han (Jesus) svarade: Hälsa den räven att i dag och i morgon driver jag ut demoner och gör de sjuka friska, och på tredje dagen är jag vid målet. Luk 12:32 Herodes Antipas (4 f Kr - 39 e Kr ) var egentligen utan kungatitel. Hans titel var tetrark ( fjärdedelskung ). Han var insatt av Rom dels för att upprätthålla lag och ordning, dels för att se till att den årliga tributen till Rom betalades. För at fullgöra de uppgifterna behövde han stöd av lokala ledare. Antipas område var Galileen och Pereen. Han gifte sig med nabateerkungen Aretas dotter. Det var säkert ett utrikespolitiskt drag för att skydda gränserna från nabateerna. Denna provinsaristokrati utgjordes troligen av adel lojal med Rom (= herodiander?) och militär. Tydligen lyckades Herodes A ganska väl i att balansera maktens män mot folket, med tanke på längden av hans regenttid. Genom Herodes Antipas yttades den lokala makten från Jerusalem till Sipporis. Jerusalem hade inte längre något politiskt in ytande över Galileen. Däremot utövade man in ytande religiöst genom pilgrimer som reste från Galileen under högtiderna. Möjligen mötte Herodes starkt motstånd från adeln i

3 3 Sipporis. Det kan ha varit ett motiv till att ytta huvudstaden till Tiberias. Den galileiska judiska adeln ville inte domineras av Herodes. (Möjligen avses de i Mark 6:21.) Möjligen herodianerna, den opposition som Herodes den Stores stred med. I så fall var de den adel som mist sina privilegier i och med övergången från hasmoneiskt styre till herodianskt. Det verkar som om Jesus undvek de båda metropolerna Sipporis och Tiberias därför att han inte ville konfrontera de politiska spänningarna - herodianer i Tiberias och judisk adel i Sipporis. Herodes själv var heller inte välvillig. Johannes Döparens avrättning var en varning. Samtidigt kunde Jesus tala om Herodes tämligen bryskt som en räv. Även indirekt kritik av hans livsstil - Matt 11:8 Lukas 7:25) Jesus konfronterar herodianer - troligenl sympatisörer med sittande regimen, eller medlemmar i herodianska familjen. (Mark 3:6 12:13) Herodes ändrade minimalt i administrationen från hasmoneiska tiden. Byäldste tog hand om mindre ärenden och mer centrala domstolar grövre brott. Sipporis var ett av fem säten för romerska domstolar (sanhedriner). Möjlighet fanns att överklaga till Stora Rådet i Jerusalem. Judeen, 2) öster om Jordan och 3) Galileen. Galileen delas in i a) Övre Galileen, b) Nedre Galileen och c) Dalen som är området kring Tiberias. Skilda regioner Man ska inte se Galileen som ett homogent kulturområde. Det romerska in ytandet nådde inte ända upp i bergen av Övre Galileen och inte heller till Golan. Större delen av Jesu verksamhet var förlagd till Lägre Galileen, Nasaret, Kana, Nain och området norr om Gennesarets sjö med Kafarnaum som centrum. Jesus var på inget sätt isolerad i Galileen. Han växte visserligen upp i en småstad. Men Nasaret låg inte långt ifrån en anslutningsväg till en av den tidens mest tra kerade handelsvägar - Via Maris. Nasaret överblickade själva tra ken till Via Maris där den drog fram över Jisreelslätten. Staden Sipporis, som låg omkring 5 km från Nasaret, blev ett av de mest betydelsefulla romerska administrativa centra i provinsen. Fram till år 19 e.kr. var Det nns inga indikationer på att Jesus mötte politiskt motstånd från byarna. Oppositionen var religiöst betingad. Det verkar som om relationen mellan romerska representanter och judiska befolkningen kunde vara positiv. Centurionen i Kafarnaum (troligen gränspolis) gav gåvor till synagogan. (Lukas 7:3 Jfr också Kornelius i Apg 10). Efter Herodes Antipas Agrippa I (41-44 e Kr) tar över regentskapet efter Herodes Antipas. Efter hans tid blir Galileen en integrerad del i provinsen Judeen. Efter upproret år 66 hamnade Övre Galileen under romerskt direktstyre. GEOGRAFI Och stora skaror följde honom, folk från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan. Matt 4: 25 Mishna beskriver Landet i tre områden, med vardera tre regioner. 1)

4 Sipporis Galileens huvudstad. Från den tidpunkten tar Tiberias över den rollen. Som uppväxt i denna kosmopolitiska atmosfär kunde Jesus knappast undvikit att stifta bekantskap med trenderna och de internationella kulturerna. Jesus var alltså inte kulturellt isolerad. Vägar & kommunikation Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. Matt 15:21 Han vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24Ryktet om honom spred sig i hela Syrien, och man förde till honom alla som led av olika sjukdomar och plågor, besatta, fallandesjuka och förlamade, och han botade dem. 25Och stora skaror följde honom, folk från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan. Matt 4:23-25 Människor kunde resa tämligen obehindrat. Hedningar från Galileens omgivningar kunde resa till Galileen. Likaså reste galileerna lätt till Judeen och Jerusalem eller utomlands. Gränserna var öppna. 4 Vägar Bra vägnät var betydelsefullt både för handel och militär. Romarna använde den urgamla karavanvägen mellan Egypten och Mesopotamien. Den kom från två- odslandet och passerade via Damaskus på övre Jordan odens västra strand och kom ner till Galileiska sjön vid Kinnerets slätt. Därifrån gick den vidare Hamnar vid Gennesaret på Jesu tid. förbi Magdala och vek så västerut genom Arbelpasset och så småningom ut på Jisreelslätten. Över Jisreelslätten passerade den nära Megiddo och anslöt Via Maris (hansvägen) efter att ha passerat Karmelpasset. Via Maris följde kusten och passerade kuststäderna Caesarea, Joppe och Ashkelon på vägen mot Egypten. Viktiga handelsvägar anslöt till denna autostrada. En väg förband Galileen (Herodes Antipas område) med Galuinitis (Filippus område). Den vägen passerade Kafarnaum på vägen till BeitSaida som låg i Galunitis. Från Beitsaida kunde man antingen välja en väg norrut som ledde till huvudstaden Caresarea Filippi, eller en väg västerut mot Dekapolisområdet. Från den stora internationella transportleden på Jisreelslätten anslöt lokala romerska vägar. En av dem passerade förbi staden Jafna, 3 km sydväst om Nasaret och gick vidare till Sipporis. En annan väg gick söderut via Beit Shean och jordandalen. Vid Jeriko vek den västerut genom Wadi Qelt upp till Jerusalem. Vägen från Gennesarets sjö till Övre Galileen och Finikien går genom dalgången Nahal Ammud. Blomning i mars månad. Från Caesarea vid havet gick en annan direktväg till Jerusalem som byggdes av Antipater.

5 5 Galileen låg idealiskt ur handelssynpunkt. Förutom kontakterna med Egypten, Mesopotamien fanns vägar norrut mot de hellenistiska städerna Tyros och Sidon i Finicien. När det gäller handel för Övre Galileens del tycks den varit mer orienterad mot Tyros och Fenicien (Libanon) än mot Galileiska sjön och Akko. Transporter Vandring till fots eller rida på åsna var de vanligaste sätten att resa under antiken. Packåsnan var stark och relativt billig även om dess temperament och envishet är berömd. Också oxar användes som dragdjur liksom hästar. Hästar som dragdjur framför vagnar med hjul KULTUR Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och sade: Visst är du också en av dem. Det hörs på talet. Matt 26:73 Galileerna Uppfattningen om att Galileen till större delen varit hedniskt är övergiven. Forskare är medvetna om att galileens befolkning i allt väsentligt var judisk. Samtidigt hade Galileerna sin kulturella särart. Petrus identi erades i Jerusalem genom sin accent. Hellenismens in ytande Genom internationella kontakter och genom att ha styrts av regenter som varit mer eller mindre vänligt sinnade till hellenismen, var befolkningen exponerad för hellenistisk kultur. Men kulturer absorberas olika av olika samhällsskikt. För befolkningen på galileiska landsbygden var identiteten judisk. Kameler användes som lastdjur i stora karavaner ibland med hundratals djur. kan beläggas till Mellanöstern mer än 2000 år f Kr. Orsakerna till att resa var många. Personliga skäl som att besöka vänner och släktingar. Jesus företog sig predikoresor. Det var ingen ovanlig syn i Galileen att skriftlärde kom på predikobesök, ofta tillsammans med sina lärjungar. Pilgrimsresor var också vanliga. Karavaner En gammal fenicisk historiker berättar om en kamelkaravan på 600 djur som transporterade timmer från Fenicien (Libanon) till hamnen Eison Geber (Eilat). Städer kunde ha grekiska namn. Magdala hette Taricheae. Där fanns typiska hellenistiska byggnader som hippodrom. Men kontakt med främmande kultur måste inte nödvändigtvis innebära att man anammar den. Det är heller inte givet att minoritetsgrupper tar upp värdesystem från majoriteten. Troligen kände befolkningen på den galileiska landsbygden ett främlingskap och distans till livsstilar och ideer som förekom i städerna som var mer benägna att ta in den moderna kulturen. För Galileens del var troligen hellenismen en subkultur hos en liten elit av överklassen (herodianerna) som bodde i Tiberias. Karavaner på åsnor var säkert ingen ovanlig syn på Jesu tid. Det nns texter från staden Mari i sötra Syrien (omkring 2000 år f Kr) om karavaner på åsnor. Privata karavaner var inte vanliga. I de esta fall kom karavanen eskorterad av de lokala myndigheternas vapenskydd. Restider Postbefordran i Romarriket kunde gå med en hastighet av 80 km per dag. Privata resenärer på åsna kunde resa max 45 km per dag och om man vandrade till fots slogs tempot ner till mellan km om dagen. Josefus berättar om att folk från landsbygden attackerade judar i exempelvis Scytopolis (Beit Shean) i samband med kriget mot Rom år 66 e Kr. Orsaken brukar anges som en kombination av frustration på grund av utsugning av de rika jordägande judarna i staden och den hellenistiska kultur som de representerade. Vilka bodde i Galileen? Det nns en gammal uppfattning bland historiker att galileerna antingen var arameer (läs icke judar ) eller var en blandbefolkning av judar och hedningar. Josefus har tolkats så att befolkningen i Galileen

6 6 Gennesarets nordvästra del med Arbelpasset. Vid staden Magdala vek handelsvägen som förband Egypten med Mesopotamien av in i Duvdalen. tvångskonverterades under Alexander Janneus tid ( f.kr.) och i själ och hjärta mer eller mindre var hedningar. En uppfattning bland historiker är att galileerna var de andliga arvtagarna till Nordriket och att folkets religiösa identitet aldrig brutits. Galileerna var lojala med Jerusalem och förvaltade det andliga arvet från Moses. Visserligen odlade man en särart och var mer galileer än judar i meningen medlemmar i tempelstaten Juda. Men man var lojala med Torahn och templet. Deras tolkningar var däremot inte alltid i överensstämmelse med fariseerna. Det rådde en teologisk självständighet i fråga om det religiösa livet i Galileen, jämfört med Judeen. Den skillnaden fortsatte in i tannaitisk tid (fram till omkring år 200 e Kr.). Josefus ger inga indikationer på någon skillnad i religiösa livet mellan Judeen och Galileen. Han beskriver Galileen som Torahtroget som inte hade en assimilerad befolkning. Fördomar om galileer som obildade stämmer inte med kända fakta. Prof Samuel Safrai menar att antalet skriftlärda i Galileen under Jesu tid översteg dem i Judeen. Deras undervisning överträffade kollegerna i Judeen. Folket i Galileen var mer andlit konservativa med starkare messiasförväntningar än Judeen. Sammanfattningsvis bör man uppfatta galileerna som fromma judar som i princip följde renhetsföreskrifterna och i de esta fall såg synagogan som en del av det andliga livet. Många forskare har sett de stilla i landet (am haarets) som det samhällsskikt varifrån Jesus kom. Troligen var de stilla i landet lika förekommande i Judeen som i Galileen. Uppfattningen att Galileen befolkades av en ignorant och mer spontan religiös befolkning bör ifrågasättas. Rabbinen Yochahans ben Zakkais utsaga omkring år 80 e Kr när han utropar: Galileen, Galileen du hatar Toran, har säkert varit alltför styrande i bedömningen av det religiösa läget i Galileen.