Möte med lejonet. Av: Johannes Djerf

Transkript

1 Återblick till månadens tema Möte med lejonet Av: Johannes Djerf Idag så fortsätter vår resa tillsammans med syskonen Pevensi i landet Narnia. Men han som inleder vår vandring idag och kommer vara med oss under predikan är inte ifrån Narnias värld utan ifrån vår Bibliska verklighet. Vi läser Luk.5: Levi, eller Matteus som han också kallas kom ifrån staden Kapernaum, en vacker stad kan jag tänka mig som låg mitt bland växter och trädgårdar vid Gennesarets sjö i Galiléen. Det var en ganska så stor stad på den tiden med invånare. Högst upp på sluttningen låg de romerska militärbarackerna och en bit därifrån, bortom de krokiga gatorna och den lilla hamnen, låg Betsaida, fiskarnas stad. Där fiskarna Petrus, Andreas, Jacob och Johannes kom ifrån. Antagligen så hade Matteus redan som femåring, precis som alla andra pojkar, börjat i skolan. Det var en förälders plikt att ens barn skulle få en god utbildning. Han lärde sig att skriva och räkna, men den kunskapen kom till en början att användas på ett sätt som inte var till hjälp, varken för honom eller för andra. För när han blivit vuxen började han arbeta som publikan, dvs tullindrivare. Efter att ha skrivit sitt kontrakt med de romerska myndigheterna hade han fått helt fria händer till att driva in pengar och människors värdesaker när de gick in i staden. Alla karavaner som färdades längs huvudleden från Damaskus till Jerusalem var tvungna att stanna vid hans tullhus och betala importavgifter. Man tog även upp tull av männen som bedrev fiske i sjön. Säkert hade även några av våra välkända fiskare ifrån Betsaida betalat tull på sina fångster här många gånger. För att klara de avtalade summorna som skulle täcka romarrikets förvaltning så drev publikanerna in så mycket som möjligt. Matteus hade ofta utnyttjat folks respekt och pressat människor att betala oerhörda avgifter. Överskottet hade han lagt i egen ficka, vilket gjorde att han inte många gånger behövde sakna några pengar. Men jobbet hade nackdelar. Han dög inte till exempel som vittne i rätten, han fick inte komma in i synagogan och hans pengar togs inte emot som gåvor till templet. I andras ögon så var han en hedning, en syndare som var likvärdig en prostituerad. Han hade nästan dagligen känt sig som en person som var spetälsk, som människor såg ner på och ville hålla sig borta ifrån så mycket som möjligt. Dag efter dag satt han ändå där bakom sitt bord på tullkontoret i Kafarnaum och såg hur hatet lyste ur ögonen på dem som var tvungna att betala sina avgifter på hans kontor. Han kände sig liten, obetydlig och väldigt ensam. Men en dag på våren omkring år 28 gick en nyinflyttad man som väckt stor uppmärksamhet förbi.

2 Matteus hade hört att den här mannen, som hette Y'shua, hade predikat i synagogan och även botat en man som varit lam. En stor profet i mångas ögon som troligtvis skulle fördöma honom som en förrädare när han gick förbi, tänkte Matteus, precis som alla andra runt omkring honom förväntade sig. Men när Jesus mötte hans ögon så möttes han inte av fördömelse. Följ mig, sade Jesus till honom. Han kom knappt ihåg när någon hade gett honom en kärleksfull uppmaning sist. Han kände respekt för mannen, han verkade inte helt ofarlig, men han verkade god. Och Matteus lydde omedelbart. Där han minst anade det så hade han mött livet. Han fångade ögonblicket som hade getts honom och lämnade allt. Han visste att han aldrig skulle kunna återvända till sitt jobb om han lämnade det, men någonstans visste han att han aldrig skulle behöva komma tillbaka. Jag ser framför mig hur han för en kort sekund böjde sina knän inför mästaren innan han reste sig upp ifrån hans bord utanför tullhuset och följde med profeten ifrån Nasaret. Lejonet av Juda. Några som också kände sig ganska så små men fulla av ödmjukhet i mötet med den rätte konungen var Lucy, Susan och Peter. Deras bror Edmund hade svikit dem och valt att följa sin egen väg i tro på att den vita häxan skulle göra honom till Kung. Men istället så hade han blivit fången och utnyttjad i hennes onda syften. Så, det är alltså bara tre utav 4 som nu kommer inför Konungarnas konung, Lejonet Aslan. Låt oss titta hur deras möte var. - Filmklipp (stanna, Det här kan bli svårare än vad ni tror) Det är en tveksam och en väldigt blyg Peter som lyfter sitt svärd och ber att få träffa Aslan. Han vet inte vad som väntar honom, ska han vara rädd eller ska han vara glad? Men innan Peter ens sett tassen på lejonet så visar folket runt omkring honom vem Aslan är. Det hade bara börjar röra sig inne i tältet då varje varelse runt omkring dem visade att Aslan är en kung värd att böja sig inför. De hinner inte riktigt tänka efter vad det är som händer fören lejonet står mitt framför dem. Och deras ansiktsuttryck berättar väldigt mycket. Lucy ser lite rädd ut den första sekunden, men sedan ler hon och skrattar till av det goda och vackra, Susan är avvaktande, man kan nästan se det kritiska hos henne komma fram, men ändå så förstår hon att det är någon som är värd respekt, precis som hennes bror Peter som nu sträckt på sig och med stor respekt och klumpen i halsen tittar på Aslan och gör som de andra av Narnias folk, böjer sig ned inför Kungen. Vad är ditt ansiktsuttryck när du möter vår kung, Jesus Kristus? Kanske det inte syns utanpå dig, men det finns oftast ett där inuti dig. Är du som Lucy som ofta ser det goda hos Gud och som har den enkla tron? Eller är du som Susan som vill tänka till en gång extra innan du bestämmer dig hurdan Gud är? Eller är du som Peter som direkt i mötet inte kan stå emot hans storhet, och med all respekt böjer sig inför honom?

3 Eller som Matteus kanske, som lydigt och villigt följer med direkt när Jesus öppnat sin mun. För min del så känner jag igen mig i de flesta uttrycken, och det kanske du gör med. Det är många gånger mötet med Gud känns väldigt enkelt, tryggt och varmt utan några konstigheter. Det finns dagar då man utan att blinka är villig att gå dit Gud vill, lämna allt man har och följa honom i hans vilja. Men det är också man ibland kommer med en del tvivel och frågor, som gör att man blir avvaktande och vill inte komma för nära, för man är rädd för vad som ska hända. Men det finns även de stunder då man inte kan stå emot Guds storhet. Jag vet också att jag behöver då och då bli en del utav alla dessa uttryck. Jag behöver leva med den enkla tron och vara villig till att direkt följa med Jesus, men jag behöver ibland också tänka till på varför jag tror som jag gör och våga ställa mina frågor till Gud som jag möter, annars så är risken att tron står stilla. Jag vet även att jag behöver attityden av respekt inför Konungen, fruktan inför Gud. Vår Bibel talar om att vi ska tjäna Herren med fruktan. Att Herrens fruktan är en källa till liv och att Herrens fruktan fostrar till vishet. Det som är viktigt att påminna oss om är att denna fruktan handlar inte om att vara rädd för Gud, utan det handlar om just det som Peter visade, respekt och vördnad inför Aslans vilja. Peter hade hört att han själv skulle bli kung, men när han såg Aslan så visste han att hans kungatitel var ganska så liten i jämförelse. En inställning som jag längtar efter. Det är inte så ofta vi ser det kanske men det drar i oss alla tror jag när man läser om någon eller ser någon framför sig som böjer sina knän i bön, erkänner sin litenhet och Guds storhet, som dessa barn och folket i Narnia. Någon som böjer sitt huvud ner i ödmjukhet inför Guds makt som är större än allt annat. Där vill vårt hjärta vara, det känns så, det bultar till lite extra inför det heliga, kan ni hålla med mig? Och oftast så är steget inte så långt att sätta sig ner på sina knän. Peter och hans syskon böjde sig snabbt när de plötsligt insåg vem han faktiskt var, en konung. De gjorde sig inte till genom att böja sig ner, utan de var sig själva och kände att det var det de skulle göra. Du och jag får också vara oss själva. Sluta håll på, du är så fin sa herr bäver till hans fru när hon ganska så desperat försökte göra sig i ordning inför mötet med Aslan. Tror vi kan känna igen oss. Tjejer kan ofta vara väldigt noga och petiga och tror att deras värde sitter i kläderna eller sminket när de ska möta någon, men jag tycker min fru är precis lika vacker vad hon än har på sig och jag är säker på att de flesta av er grabbar håller med mig och säger samma sak om den som ni håller kär. Alltså, det vackra sitter inte först och främst på utsidan, när man älskar någon. Så Sluta håll på, du är fin. Du behöver inte visa upp något när du kommer till Gud. Lucy fick komma med sin enkla tro, Susan fick komma med sin avvaktan och sina tvivel, och Peter fick möta honom i vördnad, trots att han inte alltid trodde på sig själv och sin egen uppgift. Matteus sprang inte hem och letade upp sina finaste kläder nu när han skulle följa Jesus, utan han följde med, precis som han var, och Jesus begärde inget annat.

4 Han hade inga men, gör detta först, eller men, se ut så här innan du kommer, efter hans inbjudan, utan han sa bara följ mig. Samma ord som han säger till dig och mig utan några men efter. Matteus glädje var enorm. Någon hade sett honom och erbjudit honom ett värdigt liv. Befrielsen ifrån Tullstationen och livet som han levt var så radikalt att han inbjöd Jesus och hans gamla publikanvänner till fest. Och att äta tillsammans med någon var ett uttryck på innerlig gemenskap, att man var vänner. Jesus ville med andra ord vara hjärtlig, äkta, varm och uppriktig med Matteus och alla dessa människor som i andras ögon var syndare. Ett samtal som skulle visa sig bli av oerhörd betydelse för Matteus, då han fick veta vem han faktiskt var. Peter fick också en bekräftelse på vem han var, i hans samtal med Aslan. Lyssna och titta noga på nästa klipp. - Filmklipp (stanna, även jag vill se min familj trygg) Nu är det inte bara ord ifrån någon annan som har hört och läst någonting, utan det är ord direkt ifrån källan, Aslan själv. Att på en av de 4 tronerna ska Peter sitta på som Kung en dag. Aslan såg tveksamheten hos honom. Tror du inte på profetian, frågade han. Jo, det är det som är problemet, svarar Peter. Genom alla de händelser som hade skett, genom det som varelserna i Narnia berättat och visat för honom, och genom mötet med Aslan själv så kunde han inte tvivla. Det var därför det var problem, för det gick inte ihop med hur han såg på sig själv. Jag är inte den som du tror sade han, men Aslan visste precis vem han var. Han berättade hans namn, och att han hade skojat med herr bäver om att göra pälsmössa av honom. Han visste säkert allt om Peter, men han valde att inte ta upp misslyckanden, hans svagheter och felsteg i livet. För de sakerna tillhörde inte vem han faktiskt var. Jag tycker det här är en fantastisk bild. När du och jag möter Gud så berättar han inte allt det som vi inte är. Många gånger så tror vi kanske det, att kommer jag nära Gud så kommer han bara berätta allt som är dåligt hos mig, och därför så väljer vi att avstå ifrån det verkliga mötet. Men, oftast vet vi om allt sådant själva, Gud behöver inte berätta det en gång till för oss. Han vill inte det. För i mötet med honom så kommer du förstå det själv och längta efter den förändring som behövs. Han vill istället bara berätta vem du är. Det goda hos dig, möjligheterna som finns inom dig och att han vill använda dig. Han ser bortom dina misstag och brister, för de tillhör inte dig! Dina misslyckanden är inte din identitet. Din identitet har du hos Jesus Kristus, konungarnas konung som har gjort dig ren. Ett mästerverk som Fadern har skapat, ett äventyr, ditt mål är att tillbe vid hans tron. Du är Skaparens klenod, köpt med Kungens blod.

5 Du är ett Mästerverk, Konungabarn, sjunger Nicklas Hallman i en fantastisk sång. Du är ett barn av en kung. Det är dags för dig och mig att böja oss ner och ta på oss lejonkläderna. Jag vet inte om ni såg det i Värnamo nyheters fredags tidning i veckan. Men Kalle, min gamla konfirmand var fotomodell på första sidan och visade upp sig i höstens mode, Gult och svart. Och det stod att dessa lejonfärger som de själva kallade det är det senaste modet. Vilket jag tyckte passade mycket väl ihop med orden om att vi är ett konungabarn. Vi behöver iklädda oss Guds lejonkläder, Guds sätt att se på världen och oss själva, och det gör vi i mötet med honom. Aslan sade till Peter att det finns en kraft som är mäktigare än någon av oss. Den skiljer rätt ifrån fel och styr allas öde, både ditt och mitt. Aslan var alla varelsers konung, men det fanns en makt, en vilja som även han stod under. Precis som Jesus. Jesus säger i Joh. 5:19 amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. Jesus var under denna makt, under hans faders vilja. Detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen." Joh.6:40. Alltså en vilja grundad på kärlek och befrielse för oss. Matteus fick i hans samtal med Jesus se och uppleva detta. Luk.5: Den vanliga tolkningen av skrifterna som fanns var att det var förbjudet att umgås med oheliga människor. Gjorde man det så blev man själv oren. Därför så blir de skriftlärda ibland fariséerna oerhört upprörda när Jesus själv och hans lärjungar lade sig ned tillsammans med dessa i den innerliga gemenskapen. Men Jesus hörde deras ord och svarar dem att det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Det är inte de rättfärdiga som jag kommit för att kalla utan syndaren. Han menade inte att fariséerna var de friska. Han menade att en människa måste inse sig själv vara en syndare. Jesus förnekade inte att Matteus och hans vänner var syndare. De hade alla en svår syndalista, men Jesus behövde inte ta upp den. Precis som Peter i vår Narnia berättelse visste om sin svaghet så visste dessa människor om att de var syndare så därför behövde inte Jesus ta upp det igen. Jesus ville inte fördöma dem, utan befria dem. Han kallar sig själv för läkaren. Läkaren som blivit anförtrodd ifrån fadern att hela själen. Och hur skulle läkaren kunna hela utan kontakt med patienterna? I detta möte med Jesus så kände sig Matteus för första gången i sitt liv som en hel människa. Själen var läkt, livet var räddat och han började ana att han tillhörde en verklig kung. Vi ska till sist få se när Peter även inser detta. Och vi börjar hos hans bror Edmund som är fortfarande är fången hos häxan. - Filmklipp (stanna..efter riddarceremonin)

6 Peter fick det bekräftat av Narnias konung, att han var en riddare av landet. Aslan kunde ha hjälpt honom i striden mot häxans vargar, men han behövde upptäcka det helt med egna ögon att han var den Aslan sa att han var. Det är min bön för den här morgonen. Att även du och jag skulle närma oss vår Gud, med alla de olika ansiktsuttryck som vi har. Möta honom utan att göra oss till, möta vår kallelse att vara hans. Som Aslan sa, jag vill se min familj trygg. Gud vill att vi ska vara trygga i honom och vi behöver upptäcka det med egna ögon att vi är hans. Vi behöver i hans kärlek böja oss i respekt för honom förstå att vi är barn till en Kung. Du kan få honom just nu. Amen.