Dynamit och dolor. Av Stig Adolfsson

Transkript

1 Dynamit och dolor Av Stig Adolfsson Inledning. Dolor, dvs. påträffande av odetonerat sprängmedel fortsätter att förekomma som ett stort arbetsmiljöproblem inom berghanteringen. Genom mekanisk påverkan vid grävning, krossning samt borrning kan dolan bringas att detonera vilket vanligen ger upphov till okontrollerad stenkastning. Denna stenkastning har under senare år orsakat dödsfall, svåra kroppsskador och betydande materiella skador. - Problemet med dolor uppmärksammades särskilt under åren vid byggandet av Botniabanan då ett 60-tal incidenter inrapporterades. Det kan ifrågasättas huruvida frekvensen av dolor, dvs. antalet dolor per m 3 brutet berg, var högre här än på andra bergarbetsplatser men då ingen sådan statistik föreligger kan frågan inte besvaras. - På grund av nämnda dolproblematik genomförde Arbetsmiljöverket vid de olika arbetsplatserna längs banbygget en undersökning av orsakerna till dolorna. Resultaten redovisades av undertecknad i en rapport som upptrycktes i 400 exemplar och distribuerades till berörda. Som en uppföljning till nämnda rapport genomfördes sedan ytterligare en fördjupad undersökning av skälen till dolor. Denna rapport upprättades av Mårten Ångman. Resultaten från dessa bägge rapporter har delvis använts i föreliggande betraktelse. - Vid utredningarna om Botniabanans incidenter konstaterades att ca. 70% av dolorna härrörde från tunneldrivningarna och bruket av detonerande stubin, främst i konturhålen. Som en följd av de då använda halvsekundsprängkapslarna med stor spridning inom varje intervallnummer, erhölls s.k. ryckare med dolor som följd. Resterande 30 % av dolorna härrörde från pallsprängningar ovan jord där alltför trånga profiler ansågs ha spelat en stor roll i uppkomsten av dolor. Frekvensen av dolor dvs. antalet dolor per brutet ton berg torde dock inte ha varit högre på Botniabanan än på andra arbetsplatser. Genom de stora bergvolymerna, beställarens krav på tillbudsrapportering samt medias bevakning så uppstod en måhända något sned bild av verkligheten. Test av sprängämnen. I EU-Direktivet 93/15 med tillhörande harmoniserade standarder stipuleras ett antal krav på sprängämnen och hur dessa ska testas. För sprängämnen har bl.a. fastslagits att om det testade ämnet utan att detonera motstår en tillförd energimängd om 2 J (Joule) i ett fallhammarprov (prov för stötkänslighet), så är ämnet godkänt. Beträffande rivningskänslighet (friktion) så fastställer samma källa att det testade sprängämnet ska tåla en kraft om 80 N (Newton). Det kan tilläggas att bägge värdena härstammar från FN:s rekommendationer för tålighetstest av sprängämnen utifrån behovet av säkra transporter.

2 - 2 - Fallhammarprovet tillgår så att en vikt om 1, 5 eller 10 kg får falla från en höjd som kan varieras mellan cm. Vald vikt och höjd är beroende av det testade ämnets känslighet. Vikten får styrt falla ner mot två runda stålstämplar om 10 mm diameter. Ämnet som ska testas placeras mellan stålstämplarna och den lägsta fallhöjden vid vilken det undersökta ämnet detonerar, benämns ämnets stötkänslighet. I varje provserie görs sex försök. Rivningsprovet utförs i en anordning där det ämne som ska undersökas placeras mellan ett fast porslinsstift och en rörlig porslinsplatta, den senare i storlek 25x25x5 mm. Provmängden sprängämne uppgår till 10 mm 3. Porslinsstiftet kan belastas med 0,5 36 kg och under testet körs porslinsplattan fram och åter med hjälp av en motor. Det lägsta värde då explosion inträffar noteras som det undersökta ämnets rivningskänslighet. De här redovisade testen är de som vanligen används (BAM-test). Även andra metoder att testa stöt- och rivningskänslighet förekommer och det bör observeras att i dessa fall kan stora avvikelser förekomma, kanske så mycket som en faktor 5, i jämförelse med test enligt BAM. Förutom ovan två nämnda test så utförs även andra test såsom stabilitetstest, överslagsförmåga, initierbarhet, värmeprov, styrka m.m. Nämnda värden, 2 J och 80 N kan jämföras med de krafter som moderna maskiner utvecklar. Här kan nämnas en 3,5 tons hydraulhammare, Ramer vilken uppnår ca J i anslagspunkten. En Cat 365B II grävmaskin utvecklar en grävkraft på skopans framtand om ca N medan en hjullastare, t.ex. Cat 980 förmår bryta med ca N. En larvkross, Sandvik/Arbrå CM 1208 ger mellan käftarna ca kn. Sett mot denna bakgrund är det inte underligt att sprängmedel detonerar då de utsätts för den minst sagt omilda behandling då de lastas och krossas tillsammans med berg. Som användare kan man ifrågasätta om de rekommenderade testvärdena för säkerhet under transport är relevanta vad avser dolpåverkan. Beskjutningsprov är ett annat test som ibland används för att bestämma ett sprängämnes känslighet för stöt. Testet tillgår så att en projektil, vanligen bestående av koppar, stål eller aluminium skjuts mot det sprängämne som ska utvärderas. Anslaget mot sprängämnet sker vinkelrät. Den lägsta projektilhastighet som bringar sprängämnet till detonation antecknas. Vid ett sådant test har en dynamit innehållande 35 % GTN/EGDN detonerat för en projektilhastighet om 90 meter/sekund. För samma projektil detonerade ANFO (med 5,6 % olja) för en hastighet om 1200 m/sek. Sammanfattning av test. I ovan relaterade test av sprängämnen uppvisar dynamit en lång större känslighet för såväl rivning som stöt. I vissa fall föreligger en värdeskillnad av mer än 10 gånger. Kombinerat med erfarenheterna från fältet visar ovan relaterade test att dynamiterna som komposition är långt känsligare för mekanisk påverkan än andra sprängämnen. Vid jämförelse bör också dynamiternas egenskap att framkalla blodtrycksnedsättning tas i beaktande då man ställs inför valet av sprängämne.

3 - 3 - Varför uppstår dolor? I diskussionerna om dolor har ofta konstaterats att gruvindustrin drabbas av långt färre dolor än entreprenadindustrin trots att man nyttjar ungefär samma typ av entreprenadutrustning och använder samma typer av sprängmedel. Vid jämförelse kan dock konstateras att skillnader föreligger mellan de bägge aktiviteterna. Gruvindustrin: - fast månadslön med någon produktionsbonus för all personal - repetitiva borr- och laddplaner - vanligen bättre bergkvalitet på de djup där gruvorna tillreds och bryts - vanligen maskinell laddning horisontellt och vertikalt - fastare arbetslag tydligare struktur på arbetsuppgifter och befogenheter - nästan konstant klimat året om - inga krav på tung täckning - 7,2 timmars arbetsdag vid skiftgång Entreprenadindustrin: - varierande ersättningsformer - stor variation på borr- och laddplaner - mycket varierande bergkvalitet, jordslag, blockighet, sprickor etc. - ofta manuell laddning inkl. bärande av dynamitkartonger etc. - arbetslag varierar från plats till plats - mycket varierande klimatbetingelser under ett arbetsår - ofta krav på tung täckning med risk för skador på ledarsystem - inarbetning av fredagar längre skifttider övriga dagar i veckan. Ibland har dolor kunnat konstateras bero på defekter eller felaktigheter i de levererade sprängmedlen. Sådana skäl är dock mycket underordnade eftersom tillverkare har en omfattande leveranskontroll av de produkter som levereras till marknaden. Täckningen av sprängsalvor med hjälp av grävmaskiner måste utföras försiktigt så att ledarsystemet inte skadas. Särskilt viktigt är detta på lutande underlag och där vatten eller snö/is förekommer. På starkt lutande underlag ska mattorna förankras. Inarbetningen av fredagar skapar långa arbetsdagar under veckans övriga dagar vilket åtminstone under den mörka delen av året medför kvällsarbete i mörker. Denna faktor kombinerad med ökande trötthet hos personalen skulle kunna leda till såväl stress som ouppmärksamhet under laddningsarbetet. Stress kan uppstå då man ska spränga salvorna under dagsljus, ofta vid en bestämd tidpunkt då polis spärrat av närbelägna vägar. Stress uppstår också vid alltför snävt tilltagna tidsplaner eller då samme sprängarbas har att ansvara för flera sprängsalvor, ej sällan belägna på alltför stort avstånd från varandra. Handhavandefel kan inte uteslutas vid aptering av sprängkapslar. Dagens NPEDsprängkapslar har genom sin konstruktion begränsad initieringsförmåga i radiell riktning varför kapseln måste centreras i den sprängämnespatron som apteras.

4 - 4 - Denna information har från leverantörer enligt författarens uppfattning varit ganska bristfällig. I stället har man i reklamen valt att fokusera på den ökade hanteringssäkerheten vid användning av sådana sprängkapslar. Renblåsning av bergytan vid pallsprängning är en ibland försummad åtgärd vilket medfört ett antal påborrningsolyckor och incidenter. Åtgärden är ett lagkrav och denna aktivitet borde tydligare beaktas i anbudshandlingar och i ingivna offerter. Dynamiter Dynamit som sprängämne skapades av Alfred Nobel år Denna bedrift möjliggjordes av ett antal andra upptäckter med start 1846 då italienaren Ascanio Sobrero framställde nitroglycerin, egentligen glyceroltrinitrat, GTN. Problemet med GTN:s låga fryspunkt, + 13 övervanns först 1905 då S. Nauckhoff tillsatte nitroglykol, egentligen etylenglyceroldinitrat, EGDN. Under flera tiotals år fanns sedan på marknaden olika starka dynamiter, Extradynamit, Extradynamit LF, Extradynamit IV, m.fl. Efter en förödande olycka i ett GTN-lager vid sprängämnesfabriken hos Nitro Nobel AB, i Gyttorp, varvid 7 människor omkom, utvecklades en säkerhetsdynamit med handelsnamnet Dynamex. Denna produkt var flegmatiserad (okänsliggjord) med dinitrotoluen, DNT, som i sig är ett sprängämne och nära besläktat med trotyl, trinitrotoluen, TNT. Detta recept förblev i stort oförändrat fram till början av 1990-talet då misstankar framkom att DNT kunde vara cancerogent. Receptet på Dynamex ändrades nu och DNT ersattes bl.a. med vax. Efter norskt övertagande av NNAB flyttades all dynamittillverkning från Gyttorp till Gullaug, beläget strax utanför Drammen. Efter några år gick den norska fabriken i luften och återuppbyggdes aldrig. Som en följd av dessa händelser finns idag endast importerad dynamit i Sverige, vanligen av finskt eller polskt ursprung. Samtidigt med receptändringen i Norge ändrade även andra fabrikanter sina dynamitrecept på så sätt att DNT kom att ersättas av andra tillsatser, t.ex. mjukgörare för plaster m.m. Den polske leverantören behöll dock sitt recept innehållande DNT men för några år sedan övergav även denne DNT som flegmatiseringsmedel bl.a. med hänsyn till den tillverkande personalens arbetsmiljö. Dagens i Sverige saluförda dynamiter innehåller således andra flegmatiseringsmedel än DNT. Dessutom har nästan undantagslöst all GTN ersatts med EGDN som genom sitt lägre ångtryck medför bättre arbetsmiljö för såväl tillverkare som användare. Ingen av de av mig tillfrågade importörerna har trots påstötningar lämnat ut sammansättningen på sina produkter. Alla hänvisar till sina produktblad och till att produkterna klarar ovan nämnda gränser om 2 J och 80 N. Det kan inte uteslutas att tillverkarnas val av flegmatiseringsmedel kan påverka dynamitens känslighet för den synnerligt omilda behandling den utsätts för vid losshållning-krossning. Från leverantörshåll framhålls också att de nordiska länderna är de enda inom EU där dynamiter fortfarande används och att bergsprängarna bör beakta detta och anpassa sin verksamhet därefter, dvs. tätare borrning så att en övergång till emulsionssprängämnen kan genomföras.

5 - 5 - Ersättning med andra sprängämnen De alternativ som står till buds att substituera dynamit torde vara ANFO, emulsionssprängämnen samt starkare typer av vattengelsprängämnen. ANFO är ett pulverformigt sprängämne som lämpar sig särskilt bra för pipladdningar samt i applikationer där borrhålen är torra. Det senare är dock sällan fallet på bergentreprenader. Emulsionssprängämnen är svagare än dynamiter då de innehåller mycket vatten, ofta över 15 vikts%. Detta gör användningsområdet något begränsat om man som entreprenör inte väljer att borra efter detta faktum. Vattengelsprängämnen ligger i styrka något under dynamiter. Vanligen kan de dock ersätta dynamit utan nämnvärd justering av borrmönster. En annan typ av dynamit som testades på Botniabanan i några salvor var den finska H-Dynamiten. Inga dolor kunde efter sprängning hittas vid dessa prov. I denna dynamitsort har de under tillverkningsprocessen i dynamitmassan inbakade luftbubblorna ersatts med bariumsulfat vilket gör produkten tåligare mot tryckpåverkan och därmed mot dödpressning. H-Dynamit är egentligen framtagen för undervattensprängning. Åtgärder från myndigheter. Erfarenheterna från bl.a. Botniabanan föranledde Arbetsmiljöverket att i föreskrifterna om sprängarbete, AFS 2007:1, under jord införa begränsningar i bruket av detonerande stubin. Dessutom föreskrevs att om så erfordras skall två eller flera sprängkapslar apteras i samma borrhål. I de senare utgivna föreskrifterna om berg- och gruvarbete, AFS 2010:1, har också införts krav på noggrann rensning av bergytan innan borrning påbörjas liksom krav på hålinmätning vid pallhöjder över tio meter. Även andra krav om dolskydd framför maskinoperatörer m.m. har tillkommit allt i syfte att undvika dolor samt att skydda människor från effekterna av en oavsiktlig detonation. Slutord Skälen till att dolor uppkommer kan vara flera. I det ovanstående har jag sökt belysa de sannolikt vanligaste orsakerna. En reduktion av antalet dolor skulle sannolikt kunna uppnås genom - noggrannhet vid manuell laddning och koppling av ledningssystem, - bättre precision vid borrning, - användning av sprängkapslar med mindre spridning, - liggande slänter vid djupare bergskärningar, - övergång till andra sprängämnen än dynamiter samt - flera sprängkapslar i samma borrhål. Vallentuna, januari och maj 2012 Stig Adolfsson